Stenmurklor- aldrig mer!

Jag läser alla inlägg om människor som blir så glada av att hitta stenmurklor…
De personerna tänker och resonerar precis som jag gjorde för 10 år sedan… 
Och därför skriver jag ett mycket personligt och jobbigt vittnesbörd… 
Jag har blivit så allvarligt akut förgiftad av stenmurklor att jag fick en kronisk sjukdom. En neurologisk degenerativ diagnos som heter ME= Myalgisk Encefalomyelit. Innan jag blev förgiftad så hade jag (och alla mina äldre släktingar) plockat och ätit stenmurklor varje år. Vi förvällde dom 3 gångar och frös dom under mina första levnadsår. Senare, när vi lärt oss att stenmurklor var ”lite” giftiga så torkade vi dom och blötlade och förvällde sedan 3 gånger innan användning. Innan jag blev förgiftad så resonerade jag som så många andra jag talat med: "Äh, hur farligt kan det vara? Massor av människor har ju ätit stenmurklor i hela sitt liv och inte dött". 

Jag är statistiskt utbildad forskare i grunden och mina vetenskapliga "bevis" var att min familj och nära släktingar alla hade levt till 80-95 års ålder. Ingen av dom, eller deras vänner hade dött av ”stenmurkel-cancer”. 

År 2007 var jag 34 år gammal och hade ätit murklor varje år sedan barndomen. Detta år plockade jag stenmurklor som vanligt. Torkade och förvällde 3 gånger som vanligt när jag några månader senare gjorde en svampsås på dessa stenmurklor. Och då blev jag så otroligt, ruskigt sjuk. Jag har aldrig tidigare eller senare varit så sjuk att jag trott att jag skulle dö, men då trodde jag inte att jag skulle se dagens ljus igen. Ca 8 timmar efter intag så vaknade jag kl 2-3 på natten, spydde hejdlöst och blev inte bättre efteråt utan mådde lika illa hela tiden. Jag hade konstanta spy-reflexer under ett dygn trots att jag inte hade något att spy upp. Jag såg dubbelt (på riktigt! Höll upp handens fingrar men såg liksom en dubbel bild av handen framför ögonen) och hade stora problem med balansen. Inom kort var jag så sjuk att jag inte tog mig upp från sängen. Jag visste redan då att det var en akut förgiftning av stenmurklor (det passade precis in på symptomen, som jag hade googlat under tiden jag spydde de första gångerna och dubbelseendet visade sig). Jag förstod inte hur det gått till, jag hade ju preparerat svampen enligt konstens alla regler (torkat OCH förvällt 3 gånger)??!?!?

Jag kände mig bättre efter ca 4 vedervärdiga dygn men jag blev inte helt bra… 
Jag hade stora problem med att läsa och skriva, med tidsuppfattning och att hålla ordning på ”ordningen” i livet. Det blev inte bättre, inte ens efter lång tids sjukskrivning. 
När jag hade varit sjuk i över tre år och började inse att mina problem var kroniska så ringde jag till chefen för Sveriges Giftinformationscentral. 

Det var först då jag fick veta detta om hur många som ändå blir AKUT förgiftade av stenmurklor varje år. Dessutom fick jag reda på att mängden gift i stenmurklor kan variera VÄLDIGT mycket. Han berättade för mig att dom flesta murklor inte är akut, dödligt giftiga men att deras gift i låg koncentration kan orsaka vissa former av cancer i det långa loppet (det visste jag ju redan). 
Men jag fick också veta att ibland kan man även hitta vissa murklor som har minst 400% MER av den normala giftdosen av gyromitrin (formellt namn: acetaldehyd N-methyl-N-formylhydrazon). 
Alltså minst 5 gånger så mycket gift som i de ”vanliga” stenmurklorna. 
Inte ens expert-mykologerna vet riktigt varför en del murklor blir så otroligt giftiga, det kan bero på extremt väder, särskilda växtplatser eller något annat. 
I de fallen hjälper inte ens torkning och tre förvällningar för att få bort giftet, vilket jag är ett olyckligt exempel på. 

Jag torkade alltså mina stenmurklor OCH förvällde dom 3 gånger, men när jag sedan åt en svampsås så blev jag så sjuk att jag trodde jag skulle dö. Jag har fortfarande så svåra neurologiska skador att jag inte kan jobba (år 2020). 
Troligen kommer jag ALDRIG att komma tillbaka till arbetslivet igen på samma sätt som innan. 
Det är verkligen inte vanligt att bli så allvarligt förgiftad av "korrekt behandlade" stenmurklor, ändå drabbas ca 36 personer varje år i Sverige av akut förgiftning efter att ha ätit murklor. (Personligt samtal med den tidigare chefen för Sveriges Giftinformationscentral år 2010) . 

Min inställning innan förgiftningen: "Hur kan stenmurklor vara SÅ giftiga när så många jag känner ätit dom hela livet och dom har ju blivit minst 80 år". 
Min inställning efter förgiftningen: "Stenmurklor är gott, men inte så gott att det är värt risken".
Risken att bli akut förgiftad är ju inte så stor men helt plötsligt börjar det kännas som ett fall av "Rysk Roulett" när jag ser en murkla. 
Jag tittar på murklorna och tänker ”även om det är en liten risk, är det verkligen värt risken att må som jag mår nu?”. 

Så snälla, var rädda om er! 
Ta det säkra före det osäkra. 
Det finns andra svampar som är precis lika goda som stenmurklor, eller till och med godare (t.ex. torkad sandsopp). 
Så SLUTA tänka ”det här händer aldrig mig”! Utan tänk på era nära och kära. Tänk på er familj! 
Fundera en stund på allt ni gillar att göra i ert liv och värdera det sen mot risken att förlora allt det underbara, bara för att äta en god murkelsås!
Jag lovar;
det är inte värt det.

Var rädda om er! 
AJ/ Forsnäs Hemman
4/5-2017

19 kommentarer:

Else@something sa...

Ingen sandmokler på meg!

maria.sundqvist sa...

Jag åt murkelssås 2006 och blev så sjuk att min kropp la av blev levertransplanterad samt att njurarna tog stryk har idag 57% funktions på njurarna mår trots allt rätt bra efter 10 år men det har varit en kamp. Har nedsatt funktionsförmåga och är 50% sjukpensionär. Jag var 44 år när detta hände mig. Kan idag inte äta någon svamp det ligger nog psykiskt. Maria Sundqvist som överlevde tack våran fina sjukvård.

Unknown sa...

Tack för att du delar med dig av livsviktig information! Jag kommer aldrig att äta murklor!

Ulla Kalander-Karlsson sa...

Usch så hemskt! Undrar om man ens törs äta konserverade? Tack för att du berättade.
Ulla

Anonym sa...

Men övriga familjen då? De åt väl också av samma svampstuvning? Hur klarade de sig?

Unknown sa...

Jag har ätit sås med stenmurklor i och "klarat mig" men efter ett ha läst detta kommer jag aldrig någonsin att närma mig stenmurklor mer...!!

Forsnäs Hemman sa...

Tack för allt stöd och intresse!
Maria Sundqvist, vilken jobbig berättelse du delade!
Tack för att du också vittnar om hur hårt stenmurklor kan drabba hälsan.

Angående familjen så hade jag den dagen jobbat över och åt därför själv vid just det här tillfället. Mycket tur i oturen, för jag vill inte tänka på om detta drabbat barnen.

AJ på Forsnäs Hemman

Veijo Kiuru sa...

Hej. En vän skickade länken till mej, och jag översatte den på finska för henne. Får jag lov att publicera den finska texten på nätet? Veijo Kiuru från Uleåborg

Forsnäs Hemman sa...

Hej Veijo.
Det får du gärna göra.
Jag är så tacksam om den här berättelsen sprids.
Mvh, AJ

Anonym sa...

Jag kräktes i ett dygn efter att ha ätit konserverade -kändes som jag skulle dö.

Anonym sa...

Jag har bara lyckats hitta murklor en enda gång, inte så ofta förekommande häromkring Göteborg, vad jag har förstått. Det kanske jag ska vara glad över, men jag har ätit murkelsås på "finrestaurang" några ggr. men detta avskräckte mig så mycket att det aldrig mera ska hända.

Anonym sa...

Jag började att plocka svamp i höst. Jag har aldrig smakat stenmurklor och aldrig planerat det men jag har några funderingar kring kulturen kring stenmurklor, vilket kan vara format av att jag har ursprung i en kultur där man anser stenmurklan för vad den är (Danmark), nämligen en giftsvamp som är oerhört lömsk! Det finns toppmurklor som delvis är, om man är medveten om vad man ska leta efter, mycket enkla att skilja från stenmurklan och som enligt många (förutom die-hard stenmurkelfans - de som vägrar ändra sig) är lika goda som stenmurklan, men som inte innehåller ett gram gift. Givetvis vill jag leta efter dessa svampar till vår, även om dessa kommer lite senare fram än stenmurklan. Sedan undrar jag varför man bara säger murklor om stenmurklor, för när man bara säger murklor framhäver man denna arten som den viktigaste representanten för denna grupp av svamp och det tycker jag är. Det borde ju vara den ogiftiga och fullt ätbara toppmurklan som man bara omtalar som murkla och inte en potentiell väldig giftig och farlig svamp. I Sverige har det hittills inte registrerat dödsfall från stenmurklor men det har det den europeiska kontinenten. Jag är glad att du klarade dig och överlevde, men det kunde ha gått väldig illa för dig och jag är tacksam att du delade din berättelse. Jag har haft smygtankar om man kanske skulle prova då många ändå gjord det där jag har fått koppla in logiken för att få bort tanken (jag skulle dock aldrig utföra det i handling), och efter att ha läst din berättelse har min logiska sida blivit stärkt i den frågan. Det jag vill fram till är fokus på toppmurklor när det gäller murklor som mat och att det är denna ätbara, ogiftiga arten man bara kallar murkla istället för en potentiell farlig variant som man inte alls borde äta :)
mvh
-Jan

Lena Salö sa...

Jag blev bjuden på murklor när jag var gravid i vecka 10-12. Är lite osäker på exakt datum. Jag åt bara lite och blev inte sjuk, men min son föddes med en allvarlig skada på njurarna. Han har också s.k. Familjär tremor, trots att ingen annan i släkten har haft det. Jag har tagit upp det med sjukvården många gånger, men alltid avfärdats. När jag läser detta undrar jag förstås igen, om murklorna hade en del i saken. Hans tre yngre syskon har inga symtom på något av detta. // Lena

Unknown sa...

Tack för att du delar med dig! Har tänkte precis som du innan du skrev. Tänker inte chansa igen.
Sköt om dig! 💕
// Monica

Anonym sa...

När jag var som mest svamptokig älskade jag att hitta stenmurklor som jag torkade, förvällde och åt. Men efter att ha hört att giftet inte går ur eller att de kan ha olika grad av gyromitrinet har jag slutat helt att plocka eller äta dessa. Jag klarade mig tack och lov från sjukdomen.

Ninna sa...

Min mamma var som du med "giftsvampen" och jag är uppväxt med fantastiska murkelrätter. 1987 (efter några anfall som diagnostiserades med allt ifrån njursten till njurbäckeninflammation) opererade mamma, då endast 42 år gammal, bort en av sina njurar. Det gick inte rädda njuren. På den växte en 8 cm elakartad ovanlig tumör. När det i ett samtal med läkaren framkom hur min mammas intag av murklor såg ut, sa läkaren att det med stor sannolikhet var svampen som orsakat tumören. Idag är min mamma 72 år och har genom åren inte haft några fler symtom på cancer. Behöver jag säga att familjen och våra nära o kära inte äter murklor längre?

Anonym sa...

Tack AJ för din starka berättelse
Jag och min man precis hittade stenmurklor i skogen igår och blev glada. Men nu får vi slänga dem. Nej, det är inte värt hälsan och livet.
Tack att du delade med dig! Så har du räddat många liv! Du är en hjälte!

Yana G

Agge sa...

Hej !
Jag läste denna artikel och kastade sen mina nyplockade murklor.
Tack för upplysningarna !

Matias sa...

Jag hade en bekant som ansåg att den svampen var safe efter x antal förvällningar och bjöd på kompismiddag med murkelsås. Hens bästa kompis barn blev rejält sjuk bara timmar efteråt och överlevde tyvärr inte.

Jag fattar än idag inte hur man går vidare efter något sånt. Det är ju inte som att man står där vid den lilla kistan på begravningen och säger att "näää men jag trodde det var lugnt" trots tidningsrubriker och expertutlåtanden högt och lågt om hur farlig den är.