Att vara genbank för lantraser betyder att vi deltar i arbetet med att rädda särskilda genetiskt viktiga arter i Sverige. Det handlar om gamla typer av djur som hållits i småskaliga sammanhang. De är klimatanpassade och härdiga, ”lagom” produktiva och kan lätt få egen avkomma på naturlig väg. På många sätt är de alltså motsatsen till de hög-producerande, sönderavlade djur vi idag ser inom ”djur-industrin”. Genbanksarbetet stöds numer av EU för att man vill behålla värdefullt genetiskt material.
Man kan bli genbank om man är medlem i någon av Sveriges föreningar för lantraser, t.ex. Föreningen Allmogegeten, Föreningen Gotlandskaninen eller Svenska Lanthönsklubben, som har hand om genbanksarbetet för lantraser av både höns, ankor och gäss. Först måste man bestämma sig för vilken djurras man vill vara med och hjälpa till att bevara. Sedan måste man se till att köpa in renrasiga djur av den arten från en genbank. Då får man också ett genbanksintyg för dom djuren. Sedan (eller samtidigt) tar men kontakt med den som är genbanksansvarig för just den djurarten på föreningen och ber att få ansöka om att bli genbank. Man får beskriva sin anläggning (det kan alltså vara så enkelt som ett vanligt hönshus, eller en kaningård av klassiskt snitt) och om man blir godkänd får man skriva under ett Genbankskontrakt. Sedan är man genbank.
Som genbank fyller man sedan i en årlig rapport över sitt avelsarbete. För kaniner beskriver man t.ex. vilka kullar som fötts, vilka kaniner man sålt och köpt in, om man har haft några sjukdomar eller dödsfall och vad kaninerna väger. För fåglar beskriver man hur många som ruvat, kullar, sjukdomar, överlevnad och fåglarnas vikter. Om man något år orkar räkna antal ägg och äggvikt så får man en extra guldstjärna. Man får en mindre summa pengar för detta arbete, det är EU som har beslutat att stödja arbetet att bevara gamla lantraser genom att man får en liten kompensation, som förmedlas genom föreningarna efter man har skickat in genbanksrapporten för året. Det är dock ingen stor peng, motivet för att vara med i genbanksarbetet för oss är istället att det känns viktigt att bevara dessa gamla, välfungerande djur för framtiden, samt att vi tycker att målsättningarna med vår djurhållning stämmer överens med de mål som genbanksarbetet har. Vi vill ha djur som fungerar väl i naturlig djurhållning, utan att få specialiserad högindustriell mat eller onaturliga, industriella stallar, som är socialt välmående och som kan få ungar lätt själva utan extra hjälp från människor.
Här kan du ladda ner en skrift om Genbanksarbetet från jordbruksverket:
http://www2.sjv.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr142.pdf
Bilden ovan visar våra tre första Blekingeankor från 2009. En av ankorna, Lilly dog strax efteråt, men de andra två Kalle och Svea är föräldrar till de ankor som vi har nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar