Tuppslakt

Den här tiden på året brukar vi göra en sista upprensning bland tupparna inför sommarsäsongen. Vi hade 6 tuppar till 23 hönor, och två av hönorna låg på ägg, så återväxten var hyfsat säkrad. Och då kan vi passa på att avliva de djur som är överflödiga. 😊 

Den här våren var det två 4-åriga tuppar som varit dominanta det senaste året, men som nu börjar bli så gamla att dom troligt skulle bli utmanade av ungtuppar under den här våren. Det tjafset kan vi vara utan i hönsgården, och istället hamnar dom i grytan innan bråket börjar. 

Även en två-årig tupp som inte växt på sig särskilt bra fick möta samma öde. Chansen är stor att han aldrig hade blivit pappa till några kycklingar ändå. Samt, en av de målsättningar vi har med vår flock av Ölandshöns i genbank är att upprätthålla vikten i populationen, så som den var när dom blev räddade till bevarande under 1990-talet. Och den här tuppen var några hekto för lätt. 😅

Efter skållning och plockning (även av fötterna, som är delikata) så blev den första måltiden efter slakten; tupptacos.

Då benar jag ur lår och underben, skär i bitar tvärs över senorna, och mal. Nedan finns en länk med bilder på exakt hur jag gör. Det ger enastående, nästan nötfärs-röd köttfärs, som blir fantastiskt goda tacos. 

Tupptacos har varit hela familjens favorit-mat under hela barnens uppväxt. Och, jag har ibland funderar lite på hur det mottogs i skolan, när dom blev frågade om deras favoritmat och alltså svarade: "Tupptacos!" 😅 

Tidigare inlägg om tupp-tacos: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/04/tupp-tacos.html

Och några tidigare vårslakter av tupp: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/02/tupp-till-fredagsmiddag.html

Vår ruvande Ölandshöna

Längst in i hörnet på ett uthus har hon knött in sig. Bredvid en eldragning och varken nymålat eller snyggströat. Men väldigt välkamouflerat. I två veckor trodde jag helt enkelt att räven tagit henne. Tills ögonen föll på just det här hörnet och jag plötsligt registrerade vad jag såg.

En ruvhöna! Som fixat allt alldeles på egen hand! 😊

Vanligen brukar jag sköta om våra ruvhöns ganska ordentligt. När någon visar att hon verkligen vill ligga platt så får hon en egen avdelning, för att inte störas av de övriga och för att hennes ägg ska få vara ifred. Och sen får hon en full laddning ägg (mellan 13-15 st) av de färskaste, alltså de som lagts samma dag. Det betyder att kycklingarna hon tror är hennes, egentligen är avkommor av alla de höns som lagt ägg just den dagen. Ett smart trix för att få så spridda gener som möjligt i vår flock med Ölandshöns.

Men den här donnan har ju alltså fixat allt själv, och gjort sitt rede en bit bort från flocken. Därmed kommer nog alla kycklingar hon får fram att vara hennes egna, och troligen bara med en och samma tupp som pappa dessutom. Så...vi får räkna med en drös gökfärgade unghöns till nästa säsong. Men inte alla ska få stanna i flocken, då blir det för mycket av samma gener. 

Tidigare inlägg om när våra höns ruvar:

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/06/ruvar-i-langa-rader.html

https://www.youtube.com/watch?v=5ZGBRZfh0L4

Adjö till ankorna

Igår avslutades en epok här på Forsnäs Hemman. Vi skickade iväg våra sista tre Blekingeankor till ett nytt hem i Umeåtrakten. Vi har varit genbank till den här flocken i 13 år, sedan 2008, så nog känns det allt lite konstigt att ankhuset nu är tomt. 

Orsaken till att vi avslutade vår ankhållning är tvåfalt. Vår arbetsstyrka har minskat, i och med att Hustomten (morfar) blir allt äldre, och ankornas skötselbehov har ökat. Det beror på klimatuppvärmningen. 

Så här: den stora arbetsinsatsen för ankhållning är att ge dom vatten för att dom ska kunna bada under vintrarna. På somrarna är det lätt, bara att sätta på vattenslangen, men på vintrarna behöver man bära ut 10 vattenkannor (från köket) varje gång flocken ska bada. För ett decennium sedan hade vi fortfarande stabila vintrar här i norr, då räckte det med att ankorna fick nytt vatten var tredje dag, dom gick ju på ren snö och blev nästan inte skitiga alls. Men numer smälter ofta snön under vintern, även här i Lappland, hela ankhägnet förvandlas till en lergegga och ankorna ser ju då INTE vackra ut. Därför behöver dom numer bada varje dag, ibland två gånger om dagen. 😏

Därför har vi inte längre kraft och möjlighet att behålla våra kära ankor. Det är synd, för dom var mycket friska och härdiga och trivdes alldeles utmärkt även så här långt norrut. Dom älskade snö och kyla, precis lika mycket som våra ljusa somrar. Dom gav oss ett stort antal slaktdjur varje år och .....det finns nästan inget som är så gott som ugnstekt anka. 

Så det är med sorg i hjärtat vi nu säger farväl till "kvack-kvackarna" som yngste sonen kallade dom då dom kom till gården och han bara var 4 år gammal. 💗

Här vår sida om Blekingeankor: https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html

Här om apelsinanka, vårt favoritrecept: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/apelsinanka-otroligt-gott.html

Lappbocken Lasse på sitt sista uppdrag

Idag åkte vår äldsta bock Lasse iväg till grannkommunen för att göra sin sista insats inom genbanken för Lappgetterna. 😊

Får vi full pott på årets parningar kommer han sen fått så pass många avkommor att vi får kött i grytan i vår. Och det blir gott kött. 👍

Tidigare inlägg om att äta bockkött:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/11/bock-i-gryta.html

 

Mysig getmjölkning

 Det märks att sensommaren kommit. Nu är det helt plötsligt mysigt att vila kinden mot den varma getmagen när man mjölkar under den lite råkalla tidiga morgonen här i Lappland. 😊

Kraevies är tålmodig och rätt lättmjölkad. Idag blir det till att göra färskost! 💗

Tidigare inlägg om att mjölka getter:

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/04/lara-sig-mjolka.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2013/09/mjolka-geten.html

Hejdå på dej då, Julia!

Så var det dags att säga adjö till vår äldsta Lappget, Julia. Hon föddes den 14onde april 2008 i Roknäs utanför Piteå och flyttade hit när hon var ett och ett halvt år, tillsammans med sin första killing, bocken Stark. 😊

Hon har bidragit bra till genbanken. Inte minst genom just sonen Stark som fick flera killingar som i sin tur gick vidare i avel. Här hos oss har hon i år fött en liten bock, som vi absolut ska låta leva och para med våra andra linjer av Lappgets-damer.

Hon blev en vecka kort till 4500 dagar. Det är många, många stunder vi fått dela med den här smarta och egensinniga getdamen. Hon var den enda av våra getter som räknat ut att man kan putta upp dörren till hagen om inte haspen är på. Hon granskade alltså noggrant dörren, hade vi glömt haspen så såg hon det och puttade snabbt upp dörren och rymde ut. Men om vi hade haspen på, så brydde hon sig inte ens om att putta upp dörren. 

Hon hade liksom räknat ut det där. Vi har lärt oss att noggrant stänga haspen på dörrarna. 😅

I våras, när Julia redan vad dräktig med sin killing märkte vi att hon haltade. Det är inte helt ovanligt för getter, vanligen är det bara något vrickning som läker av sig själv efter några dagar. Och vi märkte inget allvarligt på Julia när vi sökte igenom klövar och benen. Men....det blev inte bättre. Vi funderade ett tag på att avliva henne då, men eftersom hon var högdräktig och ändå inte haltade allt för illa, samt åt och drack med god aptit, så fick hon leva tills killingen fötts och hon diat i 3 månader. Nu var det dock dags att hon fick vila och slippa bekymret med sin fot. 

Tack för alla dagar och allt roligt vi fått uppleva "Jullan". 💗

Hon lärde känna igen både sitt "formella" namn och smeknamnet, Jullan. 

Våra inlägg om de älskade Lappgetterna:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Lappgetter

Och vår Lappgets-sida: 

https://forsnashemman.blogspot.com/p/lappgetter.html

Lappgetskillingarna år 2020

Här är våra tre bedårande Lappgetskillingar för i år. 😊
 Först två systrar som har Antnäs Sigyn som mamma och Knorthägnas Lasse som pappa. 

Namnen betyder Mörk och Vit, på sydsamiska.


Sedan en liten bock som vår äldsta get Roknäs Julia har lyckats föda upp, trots ganska skröplig hälsa. Nu när han fyller 3 månader kommer dock Julia få gå till de sälla jaktmarkerna, så den här lille pojken ska få chansen att skapa nya Lappgetter i en genbank med rätt damer för jobbet. Pappa till pluttegubben är KussjöLunds Hilding. 💗

Funktionella som vi är så fick han också heta "bock" på sydsamiska. 😅

Här vår sida om de älskade Lappgetterna. Vill du vara med och bevara den här gamla värdefulla gruppen getter, så hör bara av dig!
https://forsnashemman.blogspot.com/p/lappgetter.html

Kaninungar

Dom här sötpluttarna hoppade ur boet idag. Exakt lika förutom att en har vit vänstertass och en har vit högertass. Lätta att skilja åt. 😊

Våra Gotlandskaniner levererar verkligen, vi har haft dom i 12 år nu och kaninkött är vardagsmat här på Forsnäs Hemman i Lappland. Gott! 😋

De här gullisarna är ett resultat av mamma Forsnäs Hemmans Atriplex och pappa Billabergets Knuckle. Mamman är wienertecknad och även farmor har wienerteckning, därav de här bedårande ungarnas teckning. 👍

Mer om våra gotlandskaniner här:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/gotlandskaniner_22.html
Och här:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Äggskålen

Den här tiden på året, när äggen inte är någon bristvara, så har vi nästan alltid en skål kokta ägg på köksbänken. Bra både morgon, middag och kväll. Som mellanmål eller till äggmackor. 😊

För att kunna skilja på de löskokta och de hårdkokta (ungefär hälften av familjen gillar endera) så skriver vi ett "L" på alla lättkokta. De hårdkokta får ingen märkning alls. Enkelt och praktiskt. 👍

Bilden visar också spektrumet på vilka skalfärger man kan förvänta sig från våra fina lantrashöns. Just vi har Ölandshöns, men alla Svenska lantraser ger ägg som varierar i de här färgerna, från benvitt till mellanbeige. Aldrig kritvita eller bruna ägg.

Tidigare inlägg om äggskålen:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/04/koka-paskagg.html

Lite hönsskötsel:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/02/olandshonsens-alskade-agg.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html

Hur vi fryser ägg för att ha gott om ägg året runt:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/04/frys-agg-och-bli-sjalvforsorjande-aven.html

Våra fina Ölandshöns:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/olandshons.html

Påskkillingarna 2020

Igår föddes årets två första killingar här på Forsnäs Hemman. 😊
Det var vår fina och pålitliga get Sigyn som nedkom med två tjejer. Hon födde exakt som planerat på dag 150. Precis som tidigare, och som alltid två killingar och som de senaste 4 åren enbart små flickor.

En väldigt mörk och en väldigt ljus. Dom fick alltså heta Mïrhke och Veelkes.  Här är det dottern Ragna och pojkvännen Kalle som håller killingarna. 💗

Tidigare inlägg om Sigyn:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/frisera-getterna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/04/fet-get.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/05/tjock-smockan-sigyn.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/05/sota-snalla-super-sigyn.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/05/att-bekampa-tuvstarr.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/02/snickra-en-mjolkpall.html

2019 års Lappgetskillingar

Vi fick 4 killingar av våra Lappgetter förra året. Alla tjejer. 😊
Nu ska dom få flytta till ett nytt hem vid Västerbottens kust, och därför har vi passat på att ta kort av dom till registret.

Här Gaahjtse-Lina. Gaahjtse är "get" på sydsamiska. Hon är dotter till Voelpe (som betyder "kompis" på sydsamiska) och som sin mamma väldigt självständig. Voelpe har alltid varit en mamma som känt att hon sköter om killingarna precis så mycket som behövs, men inte mer än nödvändigt. Gaahjte-Lina är också välväxt, så det ska bli kul att få följa den här unga damen i hennes nya hem framöver.

Här kommer två tvillingtjejer, döttrar till Kraevies. Bielie heter så för att hon har ett svart och ett vitt framben och en tydlig rand längs bröstkorgen. Bielie betyder "halv, delad på längden" på sydsamiska.

Bielies syrra är nästan helsvart. Alltså fick hon heta Gåårtse. Vilket är svart på sydsamiska. Båda systrarna brås på mamma Kraevies (vilket betyder Grå) och är riktigt tama och kontaktsökande.

Här, Maaje. Hon föddes oväntat tidigt och blev tyvärr liggande ute i snön nån timme alldeles nyfödd. Ingen skada skedd, mer än att själva topparna på öronen blev förfrusna och hon nu har lite rundade öron. Maaje betyder också lyckligtvis på sydsamiska, eftersom hon lyckligtvis klarade sig.                  Hon är framåt och mycket gosig. Med Sigyn som mamma är hon också välväxt, så det ska bli spännande att se vad som blir av den här fina flickan.

Här vår sida om Lappgetter:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/lappgetter.html

Och alla inlägg om våra älskade Lappgetter på bloggarna:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Lappgetter
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Lappgetter

Duvhöken dödar våra unghöns

Dagen bjöd på en del oväntad slakt. En duvhök passade på att döda tre av våra unga höns. Alla tuppar. Födda på sensommaren så var dom ännu långt ifrån fullvuxna, men i och med att vi upptäckte det direkt, så kunde vi ändå slakta och stycka dom med gott kött i pannan i slutändan.😊

Så här är det att bo i den absoluta glesbygden. Vi har nästan maximalt rovdjurstryck. Det är räv, mård, mink, grävling, järv, björn och lo och från luften alltså duvhök, kungsörn och större ugglor. Det vi inte har är varg, i och med att vi bor inom renbetesland. 😅

Så det går åt ett par djur per år till rovdjur. Jag kommer ihåg när vi just började, min "bondkärrings-mentor" sade direkt att "ibland kommer det gå åt några fåglar då och då [till rovdjur och rovfåglar] men....du vänjer dig, så är det! Se bara till att skydda dom så gott du kan."

Vi har utarbetat bra skydd åt dom. 😁Men några höns och ankor blir ändå rovdjurens mat, även nu efter 12 år som hemmansägare. Med så små fåglar plockar jag dom inte, utan flår av skinn och fjädrar och styckar ut bröst och lår direkt. Se bild ovan.

Man får ta det som det kommer. Duvhöken blev avhyst och de tre ungtupparna processade jag snabbt. Även om vi bara fick ut max hälften av slaktvikten på dom, jämfört med om vi kunnat få slakta dom kontrollerat i januari/februari, fick vi ändå en full stekpanna med strimlade bröstfiléer, och en kastrull kokta lår för att göra t.ex. dillkött av imorgon. 👍

Självhushållare är; att vara tacksam för det man får och det dagen ger. Och göra det allra bästa av det som händer. 💗

Tidigare inlägg om Ölandshöns och slakt:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/04/tupp-tacos.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/slakta-ung-tuppar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html

Tidigare inlägg om skydd mot duvhöken. Den här gången funkade det inte för att unghöken gick igenom själva lilla öppningen/ luckan in till hönshuset, och avlivade tre ungtuppar där, inomhus, i själva hönshuset.
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/11/duvhoksskydd-for-honsen.html

Finbesök med lappgetter och chili

Där vi bor mitt i glesbygdens inre, så är det inte jättevanligt med finbesök. Alltså såna människor vi bara älskar att få oss ett snack med. Men idag kom Maud och make förbi. 😊
Maud och jag har känt varandra ca 6 år vid det här laget, men bara träffats IRL max 2 timmar.

Två toppenexemplar av glesbygds-damer! OBS! De blå balsnörena som jag ska ta till höladan. 

Så är det att bo i "Norrland". När hon är på väg norrut eller söderut längs riksväg 45 så finns ibland tid att svänga in ett kort tag. Men det handlar inte om någon middagsbjudning, eller ens kaffe. Det är för långt att åka. Eller som vi konstaterade idag, kanske är det vår tur att ta oss upp till Harads, där dom bor? Det är ju "bara" 40 mil enkel resa. Och nä, vi är inte ens ironiska, här är 80 mil tor rätt kort om man vill träffa roliga människor. 😏

Maud har varit genbank för Lappgetterna i många år nu, och har en fin besättning med 20 mjölkande getter, samt killingar och bockar. Hon är en sån där fantastisk djurskötare med "fingertoppskänsla", som får djuren att verkligen trivas. Förra numret av medlemstidningen i föreningen Allmogegeten skrev hon en artikel, "Om vikten av att kunna mjölka". Det är en av de bästa texter jag läst på det ämnet. Robust, kunnig och med gott om tips och råd till alldeles vanliga getägare. 👍
Den artikeln är ett bra exempel på varför vår lilla tidning, i vår lilla förening egentligen skulle vara obligatorisk läsning för alla getägare, även om man inte är genbank. 💗
Här när en av våra getter, Prinsessan Agnes, fick flytta norrut till Maud.
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/06/lycka-till-agnes-lappgets-prinsessan.html

Dessutom passade familjen från Harads på att införskaffa fröer för att odla Tapaschili nästa år. Jag såg till att dom fick med sig en extra lite överraskning. En pytteburk av mina inlagda tapaschilis för provsmakning. 😋
Enligt det här receptet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Mjölkar getterna en novembervardag

Det börjar bli mörkt dagarna igenom här i Lappland, och när jag mjölkar getterna behöver jag numer tända lampan i getstallet. Och ta på mig tjocka mössan, för kallt är det också.😊

Vinter, kort sagt. Men ändå inte några problem att mjölka våra fina Lappgetter. Bara man ser till att flocken får fina, torra och rena liggplatser att vila på, och bra mat (hö, kvistar, grenar, bark och löv) så ger dom mjölk även nu under den mörkaste tiden av året. 💗

En vanlig rekommendation är att man slutar mjölka sina getter två månader innan dom killar på våren. Jag brukar senast sluta mjölka dom tre månader innan killningen. Men oftast mjölkar jag inte de dräktiga alls efter parningen. Vi använder ju inte så mycket mjölk, så det behövs oftast inte.

De 5 dl mjölk jag fick idag kommer jag koka tvål på nu ikväll. 👍

Här tidigare inlägg om vårt mjölkbord:
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/02/snickra-en-mjolkpall.html

Om vår tvål:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/search/label/tvål

Om mjölkning och mjölk från våra fina Lappgetter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/den-besvarliga-mjolklosten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/frysa-mjolk.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/staller-undan-mjolkhinken.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/06/kaffeost-go-ost.html

Om bark och löv till våra Lappgetter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/11/rojning-av-sly-med-lappgetter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/08/ta-lov.html

Fota ungtuppar

Vi försökte ta ett foto på några av våra unga Ölandstuppar idag. En lycklig av dom ska få sig en egen flock fina damer att ta hand om och köparen ville ha en liten "förtitt". 😊

Det är lättare sagt än gjort att få tre djur att synas väl på en bild. Det här var ändå den bästa bilden av ca 10. 😅
Det blev den fine i mitten, med ganska ljust röd krage och svart på bröstet som fick lyckan att flytta till nytt hem. 💗

Här tidigare inlägg om våra fina Ölandshöns: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Ölandshöns

Gotlandskanin till nya marker

Igår fick en av våra finaste honor flytta till ett nytt hem. Vackra blåfärgade Aegopodium, med vita wienertecknade fält, bor på en annan bondgård här i Vilhelmina nu. Hennes mamma och dotter bor dock kvar hos oss i kolonin Aftonsol. 😊

För varje kanin vi har i avel skriver vi en kort beskrivning på vår hemsida. Namn, kön, genbanksnummer, födelsedatum, närmaste förfäder (för att ev. köpare lätt ska kunna matcha sina avelsdjur med våra), vikt och en kort beskrivning av prestation. 👍

Aegopodium fick alltså förutom den här första kullen förra året, ytterligare en kull på 8 ungar och i år en kull på 8 ungar. En mycket fin hona med andra ord, som nu får en chans att påbörja ett nytt avelsarbete på en ny gård. 💗

Namnet Aegopodium är det vetenskapliga namnet för växten kirskål. Vi namnger alla våra kaniner på det sättet för att vi då får helt unika namn på våra kaniner (ingen Stampe eller Hoppis här), och då är dom lättare att hitta i föreningens register.
Här ett tidigare inlägg om det:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/01/gotlandskaniner-till-registret.html

Här vår hemsida om just Gotlandskaninerna:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/gotlandskaniner_22.html

Taggade inlägg om Gotlandskaniner på huvudbloggen:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Taggade inlägg om Gotlandskaniner på gamla "Vardags-bloggen":
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Geta getter.

Morgonvallningen till hagen. Vissa av Lappgetterna verkar lite förvirrade, är det nya eller gamla hagen som gäller? 😜

Tack och lov har sonen lång getarerfarenhet vid det här laget och klarar lätt av att styra rätt på virrhjärnorna! 😅

En kort 22 sekunders film, som också går att se på youtube, här: https://youtu.be/I5dvXz5_704

Gotlandskaninerna könssepareras.

Vi skiljer ut unghanarna från det här årets tre sista kullar av våra Gotlandskaniner. Nu har dessa hanar ca 2 månader riktigt fint bete framför sig. Under den tiden kommer dom hinna växa på sig rejält. 😊

I mitten av oktober är ofta betet slut här i Lappland, och ibland är marken till och med snötäckt permanent. Då ger vi dom fint hö i 1-2 månader till innan det är dags för slakt. 👍

Vi väntar gärna med slakten till åtminstone in i mitten av november för att också kunna få möjlighet att använda riktigt fina vinterpälsar. 💗

Fler inlägg om våra gotlandskaniner:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Årets rymmarkanin.

Även i år lyckades vi få en rymmarkanin. Denna gång var det jag, Husmor som glömde att stänga haspen på buren. Och den här unghanen har varit så extra särdeles svårfångad. Han var snabb som bara den. Flera gånger har vi haft honom "i hörnet" och två gånger har vi rent av fått honom i håven, men han har varit enormt agil och undvikit att hamna i hägnet hela tiden. 😅

Det slutade som det brukar göra för våra mest svårhanterade rymlingar. Efter att han ätit en av mina få fina fänkålsplantor i natt var gränsen nådd, och det blev 22an och imorgon ligger han i grytan. 👍 

Och det är en rutin vi har. De flesta rymmare är rätt naiva och lättfångade de första dagarna, men OM vi inte kunnat fånga en rymmarkanin på 3-5 försök, då slutar vi försöka. Vi lägger ut lite "gotta" längs de stigar vi människor använder och om kaninen är i närheten så låtsas vi bara som om den inte finns för oss. På någon vecka är individen helt trygg med att vi inte är farliga att vara i närheten av. Och då är det lätt att ta fram salongsgeväret och avsluta rymmarkaninens massaker av vår köksträdgård. 😏

Det är ändå lite intressant att en kanin som har hela vår fina, rena och (vid den här tiden på året) riktigt frodiga vilda Lappländska natur att äta av, ändå väljer att käka upp just de växter vi odlar. Det säger något om vad vi människor prioriterat vid vår förädling av våra köksväxter.
Smaklighet!  😋


Förra årets rymmarkanin:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/rymmarkaninen.html

Och hur vi gjort för att få våra burar så rymningssäkra som möjligt. Inte en perfekt lösning som märks i det här inlägget, men det är mycket bättre än våra första år som kaninuppfödare.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/tips-for-rymningssakra-kaninburar.html

Vi öronmärker våra Lappgets-killingar.

Dags för årets värsta dag som getägare. Inte kul. Men sån är lagen. 😒
Bilden visar det material vi använder.

En hink med Jodopax-lösning. En trasa, som vi sällan använder. Är öronen rena, vilket dom oftast är, så torkar vi aldrig av dom. Men om dom är kladdiga eller smutsiga så torkar vi öronen med en trasa med jodopaxlösning innan vi märker.

Sen märktången och öronmärkena. När vi satt ett öronmärke i märktången så doppar vi hela den delen i jodopaxlösningen innan vi märker. På så sätt har vi minimerat problemen med infektion efter märkningen. 👍

Problemfritt blir det dock aldrig med öronmärken på ett så livligt och intelligent djurslag som getter. Vi i föreningen Allmogegeten undersöker varje år hur stor andel av våra genbanker som får problem med öronmärkena, och det är flertalet av dom som får bekymmer. Märken infekteras och rivs av. Tyvärr har vi inte haft något större framgång med att få till någon förändring av märkningskravet.

Slutligen visar bilden den påse som tången och öronmärkena levereras i. Den är mycket praktisk att ha med sig till märkningen, för på den påsen finns en hel liten 4-stegs beskrivning av hur man öronmärker. Vart på örat man placerar märket och vilket håll märket ska var vänt. Frågor som jag ofta får besvara varje år. Men svaret finns alltså närmre än man kan tro. 😏

Mellan varje års öronmärkning förvarar vi alltså märkena och tången i denna påse. På så sätt har man alltid instruktionerna tillgängliga varje år och kan alltid enkelt kolla upp att man märker dom stackars killingarna på rätt sätt. Sen är det bra att snabbt släppa tillbaks dom till mamma get, för lite tröst och "snutte" på juvret. 💔

Här ett tidigare inlägg om att öronmärka getter, med många bra tips om hur man minskar stressen och obehaget för killingarna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/oronmarker-killingar.html