Sista mellanmålet med bär

Under alla dessa snart 17 år vi bott här på det gamla nybyggar-hemmanet Forsnäs Hemman, så har jag plockat bär till barnen. Nästan varje eftermiddag i säsong, och ställt fram till barnen på bordet, som "plock-efterrätt" och gotta på kvällarna. 😊

Vinbär i många färgsättningar, vita och en liten röd jordgubbe, hallon, aronia, blåtry och saskatoonbären.

Och när dom var så små att det var "fruktstund" på skolan, så bestod sonens medskickade fika av små burkar med bär och grönsaker. 

Igår kväll var jag ute och skrapade ihop allt det som fanns kvar av det trädgården har att erbjuda. En sista liten handfull Lappländska bär, och den sista lilla "gotta-gåvan" som jag kan ge till min numer vuxne son. Som flyttar hemifrån innan nästa bärsäsong infaller. 
Så, här är sista mellanmålet med bär. 
Sentimentalt! 💗
...
Tidigare inlägg om mellanmål och fruktstunder med våra egna bär och grönsaker.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/fruktstund-blir-barstund.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/sista-farska-fruktstunden.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Rönnbärsplockning

Idag kom mellansonen över och vi hjälptes alla åt med att plocka rönnbär. Det är ett makalöst rönnbärsår och vi kunde snabbt fylla vinterbehovet åt hönsen, och en liten del åt oss själva. 😊

Vi plockar hela klasarna och lägger luftigt i brödbackar. Dessa få stå torrt utomhus under soliga och blåsiga dagar, och resten av torktiden står dom i vårt pannrum, som är varmt och torrt. När allt torkat lägger jag dom i säckar av papper, såna det varit säd till hönsen i, och ställer dom i höladan, tills vintern kommer. Dessa klasar blir rena hönspartyt under vintrarna och hönsen kacklar extra ljudligt när man kommer med några torkade rönnbärsklasar under en blek vinterdag. 

En fördel med våra något vekare Lapplandsrönnar, det är att dom oftast är väldigt flerstamiga, nästan som ett buskage snarare än ett träd. Så när man vill plocka dessa rikedomar så kan man nå hela vägen upp på grenarna genom att få tag i dom och tynga ner topparna. Sen plockar man rent hela den "stammen/grenen" innan man släpper den och låter den räta upp sig igen. 👍

Vi kan inte få tag på precis alla klasar på det här sättet, en del grenar sitter för bökigt till för att lyckas böja ner, men ... vi får tag på tillräckligt. Och resten får faktiskt gärna glädja våra vilda fåglar också. 

Att det är så extra mycket rönnbär på just de här träden, kan bero på att dom står i hönsgården! Dom är alltså välgödslade, och som tack får hönsen extra mycket vintergotta att se fram mot. En riktigt liten feedback-loop på Forsnäs Hemman. 😅

...
Ett tidigare inlägg om att plocka och torka rönnbär:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/roda-ronnbar.html


 

Plocka hjortron

Jag var ute på myren. Men, trots fin blomning, så är det inte någon toppensommar på hjortronmyren. Så är det ofta. Av en eller annan anledning så blir skörden klen, eller uteblir helt. En bra hjortronsommar inträder kanske var 5-6 år. Toppenår har jag upplevt 3 gånger i mitt över 50-åriga liv. Men inte detta år alltså. 😅

Varför hjortronen uteblir är inte alltid så lätt att räkna ut. Ibland är det tydligt, tidig torka kan få blommorna att trilla av. I år hade vi varmt i juni, men inte SÅ torrt att blomningen blev förstörd. Torka under högsommaren kan få karten att trilla, då dom inte får vätska nog att kunna svälla upp. Men i år har det regnat konstant under hela deras utvecklingstid i juli. 

Min teori är faktiskt brist på pollinatörer. Eftersom det var så torrt i juni, så har vi haft väldigt lite mygg och nästan inga knott och absolut inte en enda broms. Det är mycket möjligt att också blomflugorna som är våra viktigaste pollinatörer här i norr ... inte heller haft någon bra säsong. Och utan dom, inga hjortron. 

Men det fanns ändå en del. Så jag plockade ihop en liten hink. Som varje gång jag går till hjortonmyren, så tycker jag det är SÅ kul och härligt. Det doftar gott och man blir så glad av att se "guldet" lysa .... tills det gått en kvart-tjugo mintuter. Då är man bara svettig, trött, hatar de mygg som ändå finns och ... vill bara hem. Jag är verkligen ingen jätteentusiastisk hjortronplockare. Tranbär, sent på hösten i klart och kallt väder utan flygfän, det är helt OK. Och svamp, trots flygfän, och lingon, hallon, åkerbär och alla trädgårdens bär. Dom ÄLSKAR jag att plocka, i timmar. 

Men inte hjortron. 
Det kan bero på den tusentals timmar som jag och farmor plockade hjortron under uppväxten. Hon älskade det, man kunde rent se hur det brann i ögonen på henne av lycka när vi åkte ut. Och trots att hon hade problem med ena benet efter polio, och haltade, så stapplade hon iväg till de mest svåråtkomliga myrar för att fylla hink efter hink. 

Det kan ha sin grund i att hjortronen var det bär som gav henne mest inkomst, per kilo. Och som sjukpensionär med en yrkeskarriär på bara 2 år som servitris .. så hade hon inte direkt gott om egna pengar. Så bärplockning var viktig för henne, för hennes självständighet. Och hjortronen alltså allra mest uppskattade. 

Jag tyckte om att gå och plocka med henne, men oftast bara ett tag. Sen satt jag på en sten eller i bilen och filosoferade medan hon plockade 1-3 timmar till. På kvällarna satt vi i soffan framför TVn, t.ex. sånt som serien "shogun" (som nu finns i excellent nyinspelning) och rensade dessa bär. Dagen efter åkte vi till bäruppköparen och farmor fick pengar rakt i handen. Jag fick också alltid några tior för det halvkilo-kilo jag orkade plocka innan jag tröttnade.

Så med den erfarenheten från ungdomen, så kanske mitt undermedvetna känner att jag "plockat klart" hjortron i mitt liv. 😛

Men ... den där första kvarten är ändå underbar och  ... sentimental. Och ett par portioner färska hjortron varje sensommar är SÅ gott och nödvändigt känner jag, för mig och framför allt till barnen. 
Så jag plockar några gånger under goda år, så vi kan äta dom färska, styckfrysa lite och göra några burkar sylt. Och dåliga år, som i år ... plockar jag bara minimalt för att familjen ska få äta färskt. 
Men sen får det vara bra. 😌

Tidigare inlägg om hjortron:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/augusti-vardag.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/07/skogens-guld.html
https://www.egenkombucha.se/2017/08/hjortron-kombucha.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/enkel-efterratt.html
https://www.egenkombucha.se/2017/04/hjortron-kombucha.html

Vita jordgubbar

Jordgubbsskörden fortsätter, men mängden avtar. Här är gårdagens plockning, ca 1,5 kilo. Och de vita jordgubbarna har börjat ge sin största skörd. Dom är alltså liiiite senare än de röda. Men SÅ värdefulla för oss. Varför? 😊

Jag ser vita jordgubbar som en helt annan bär-typ än de olika röda sorterna. Det är som att odla en helt annan växt. Inte skötselmässigt. Dom vita växer i rader omgivna av de röda jordgubbarna, och jag sköter dom precis på samma sätt. 

Men SMAKEN! Jag, som fått inse att jag är "smak-fantast" eller kanske "gourmet" på ett snobbigare språk. Jag älskar att känna det olika, det unika det som inte smakar som allt annat. Och ju fler olika smaker i trädgården, desto roligare. 😋

Och vita jordgubbar smakar INGET som röda jordgubbar. Det är en helt annan arom. Man brukar kalla dom ananas-gubbar, för att folk tycker att smaken påminner om det ... men jag tycker att dom smakar som sin helt egen smak. Och dom är väl värda att odla, även om dom ger mindre. För dom är helt delikata, och på ett helt annat sätt än de röda är delikata. 

Som med våra röda jordgubbar så köpte jag in olika sorter när vi anlade trädgården 2008. Jag har ingen aning om vilka sorter vi har nu. Men, det är två olika, en som blir lite mer rosa upptill och en som fortsätter vara nästan helt vit, bara fröerna blir rosa. Den är så svårt att se att den är mogen att jag oftast inte märker det förens den får några små bruna fläckar upptill, men då smakar den å andra sidan helt gudomligt. 😅

Dom vita ger alltså inte lika mycket som våra röda jordgubbar, kanske 65-70% av skörden i vikt, och dom har svårare att överleva vintrarna här i allra kallaste nord. MEN vi bor alltså allra kallast till i Sverige, i kallare än zon 8. Så jag tror ingen annan behöver bry sig om härdigheten, för även här överlever ca 50% av alla satta plantor utan problem, och bara lite mindre bistert till, så överlever säkert alla. 

Så ... om ni vill ha en helt ny form av smak och bär att skörda i er trädgård ... satsa lite på vita jordgubbar. Jag har svårt att tro att någon blir besviken. 💗

Här är Trädgårdstrollets sort-guide om vita jordgubbar; 
https://www.tradgardstrollet.se/2019/07/18/sortguide-vita-jordgubbar/

...
Här är tidigare inlägg om våra vita jordgubbar, som alltså ändå överlevt Sveriges kallaste klimat i långt över 10 år. 😁
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/bartider-och-svamptider.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/jordgubbar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/jordgubbs-tider.html

Första jordgubbarna

Idag är femte dagen på jordgubbssäsongen här i Lappland. Första dagen var det bara tre bär, i förrgår några deciliter och idag plockar vi nästan 2 liter, och det kommer bli allt större skörd den kommande veckan. 😊

Vårt 4 år gamla jordgubbsland, med täckduk och odlat i sand ... är en fullständig braksuccé. Massor, med jordgubbar (jag har räknat på mellan 32 och 54 blommor på varje planta), SÅÅ goda. Friska fina plantor som övervintrar till 100%, och väldigt lättskött. I år är produktionen äntligen full och vi räknar med att kunna koka massor av jordgubbssylt, förutom alla de mängder med bär vi äter färska, direkt som dom är från landet. 

Tidigare inlägg om vårt välfungerande jordgubbsland:
Beskrivning av hur vi gjorde: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/nya-jordgubbslandet.html
Skötselråd: https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/jordgubbs-tider.html

Jordgubbs-tider

För 5 dagar sedan plockade vi in dom första jordgubbarna. Rekordtidigt efter junis superhetta. I vanliga fall brukar vi inte få äta jordgubbar förens i slutet av juli. Jordgubbar blir aldrig midsommarbär här i Lappland. Men vi skulle inte vilja ha det så heller. Nu när dom mognar har dom en smak som vida överträffar jordgubbar odlade söderut. Midnattsljuset ger dom en helt otrolig arom och sötma. Och nu plockar vi jordgubbar varje dag. Enormt goda, perfekt mogna och massor! 😋

Det är tredje året sedan vi började göra vårt nya jordgubbsland, ett ordentligt ett. Med täckduk och flis, så att vi slipper lägga tid på ogräsrensning. Och det har lönat sig, nu på sin tredje växtsäsong så är raderna med röda jordgubbar enormt fina. Stora plantor som varit väldigt lättskötta och nu ger enorma mängder bär. 

Raderna med vita jordgubbar har haft det lite jobbigare, ungefär hälften av plantorna har dött under vintrarna. Men vi har ändå många fina plantor och ser fram mot den ljuvliga delikata smak som de vita jordgubbarna har. Och under sensommaren ska vi nyplantera där det frusit bort, småningom kommer vi nog ha ett helt land med totalt 11 rader, 4,5 meter breda, med 15 plantor var. Sju rader av röda jordgubbar, och 4 rader vita. 

Så här såg det ut när vi gjorde jordgubbslandet, det var väldigt enkelt och har funkat väldigt bra. Rader av sand 0-8, sen på med markduk och klippt hål med sax och planterat jordgubbarna. Det är många olika sorter, för att sprida ut skördetiden och för att kunna njuta av många olika smaker. De vi planterade i det nya landet var de gamla plantorna som vi grävde upp och delade, samt en del revplantor. 

Gödsling består av kissvatten 1 gång på våren, under tiden bladmassan växer till, och sen en näve aska under blomningen. Skötseln i övrigt består enbart av att dra bort löpare. Överlag tar det bara 2-3 timmar per år att sköta dessa 165 jordgubbsplantor. Att plocka jordgubbarna tar längre tid än att sköta landet! 😅

Vi är SÅ nöjda! 👍

Här inlägget från för tre år sedan, när vi anlade vårt fina jordgubbsland. 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/nya-jordgubbslandet.html

Ett sibiriskt mirakelkrusbär?

För åtta år sedan fick jag tag på en udda sort av vildväxande krusbär. Jag var och besökte bekanta i den lilla orten Hova, strax norr om Mariestad. I deras beteshage för fåren växte några buskar av det dom kallade "Sibiriskt krusbär". Gamla buskar som enligt en av deras grannar skulle komma från Sibirien. 

Bären var som mogna mörkt lila, nästan svarta, något mindre än vanliga krusbär och smakade väldigt gott. Buskarna var vidare än höga, ca 1 meter i höjd, och bredde ut sig nästan liggande i ytterkanterna. Dom var också extremt taggiga.

Bor man i kallaste Lappland, som vi gör, så är det alltid intressant med sorter från andra kalla ställen. Alaska, Kanada, Kamtjatka och Sibirien är namn jag håller ögonen öppna för. Så den här sorten av krusbär blev jag väldigt sugen på. Och med en lånad spade och .... mycket jäklaranamma för att tåla taggarna, tog jag tre rotskott från de här buskarna i Hova.

Väl hemma i Lappland igen planterade jag dom på de bästa mikroklimaten på gården. Två skott överlevde, ett i en sydslänt och ett mot sydväggen på gamla huset. Men, den hände inget mer. Ingen av de små buskarna växte. Dom var bara 25 cm höga med 3-4 grenar var, och dom blev inte större, inte efter ett år, inte efter fem år, och inte heller nu, efter 8 år är dom ens en centimeter högre. 😅

Förra året tappade jag sugen och omlokaliserade busken som växt i söderslänten till en upphöjd odlingsbädd som står mot sågverksbyggnadens sydvägg. Bättre mikroklimat än så går nog inte att få här på Forsnäs Hemman. Det var liksom "Hail Mary" för den Sibiriska krusbärsbusken. Om den inte tar fart nu och börjar blomma och få bär, så blir den avhyst från hemmanet. 

Och se på tusan; i år, ett år efter omplanteringen, så fick den ett bär. ETT bär. Men busken är fortfarande bara 25 cm hög och har fortfarande bara 3 grenar. Det här känns ju ändå lite lovande. Typ som ett mirakel! Så vi får se om den här busken faktiskt lyckas skjuta någon ny gren nästa år och kanske bli hela 30 cm hög, eller om den här Sibiriska ättlingen kanske ändå är så känslig att vi här i allra Kallaste Nord inte kan få ut något av den. 

Här är det tidigare blogginlägget jag skrivit om den här växten. Där finns bilder på hela de stora buskarna i Hova och en hel handfull bär. https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sibiriskt-krusbar.html

Efter lite grävande i olika botaniska databaser är min gissning att det här krusbäret antingen är Ribes aciculare spp. https://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Ribes+aciculare
Det kan också vara en sort som korsades fram i Ryssland av en känd botaniker, Ivan Mitsurin, på 1920-talet, Svart Neegus. Den ska vara mycket frosthärdig. karusmari-must-neegus-20-30-80501633

Här årets tidigare mirakel. Det är alltså tre olika växter som tidigare verkat poänglösa men som just i år givit oss ETT bär/ EN frukt! Med tanke på att sommaren varit ganska kall och i övrigt inte särskilt fruktsam, så kan man ju verkligen fundera på vad det beror på. Eller bara tacksamt ta emot de små glädjeämnen som ändå skapas här i vårt extremkalla klimat.

Äpplet: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/miraklet-i-kallaste-lappland.html

Körsbäret: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/08/vart-forsta-korsbar.html

Årets lingonplockardag

Den inföll idag. Och det är alltid kring den här tiden vi tar oss en rejäl tur till ett särskilt bra lingonställe. Nu är det jaktuppehåll i ett par veckor, så nu vågar vi oss ut i skogarna runtomkring. Under själva jakten är vi bara allra närmast Hemmanet, på våra egna marker och på sådana ställen som ligger långt utanför skotttrikningen från ev. jaktlag.

Idag var det dessutom uppehållsväder, rent av några korta stunder sol på eftermiddagen, så vi skyndade ut i lingonbackarna. Och vilket lingonår det är!

Under mina femtio år har jag upplevt 2-3 år med ännu mer lingon, men det är verkligen ett toppenår i år. Stora fina klasar, ofta i tuvor, och kring stubbar kan man snabbt plocka stora mängder.

Hemma med kring 10 kilo, finplockat, så det blir lättrensat. Det räcker till lingonsylten för hushållet. Men ett par omgångar lingonplockning till blir det nog under de kommande jaktfria veckorna. För att frysa bär till mellanmål och till vattlingon och till måltidsdryck.

Tidigare inlägg om lingonplockning på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/lingonplockning.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/lingonplockning.html

  

Inläggnings-dags

Säsongen för att spara i ladorna. Nästintill varenda dag mellan mitten på augusti och slutet av oktober så blir det några burkar till kallförrådet. 😊

Populärast är olika bär; blåbär, hallon, hjortron, kråkbär, odon, tranbär, vinbär, krusbär, allåkerbär, björnbär och lingon. Inte minst lingon, dom det går allra mest av, minst 50 burkar om året brukar vi snitta. Samt en del gelé av sånt som rönnbär, nypon och rabarber, med olika kryddningar/smaksättningar.

Väldigt populärt är också inlagd gurka och självklart rödbetor, där det går någon/några burkar i veckan, och inlagd mild chili, som sällan räcker ens våren ut. Under senhösten tillverkas syrad kål, den enda formen av syrning jag ägnar mig åt, men där gör jag å andra sidan rejält många burkar att njuta av under kommande år. 😋

Totalt slutar det på flera hundra burkar, så att vi kan äta minst 1-2 burkar per dag i snitt under hela den kallare delen av året, och både en och annan burk även under kommande sommar. Allt ställs ner i svalen/kallförrådet, som är ett viktigt utrymme i vår självhushållning här i kallaste Lappland. 👍

Tidigare inlägg om inläggningar, och syrat:

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/dagliga-inlaggningar.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/vattlingon.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/lingonplockning.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/argangs-surkal.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/att-omvardera-utvarderingar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/syra-kal.html

Och här vår älskade svale/kallförråd: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/svalen-kallforradet.html

Vårt första körsbär

Här är bildbeviset! Eller, tja, själva saken som skulle bevisas är borta. Men stjälken är kvar! Där, vid pilen skulle bäret suttit. Körsbäret. Det allra första och väldigt senfärdiga körsbäret på Forsnäs Hemman i Lappland. 😊

Hela historien började redan innan vi flyttade hit för 14 år sedan, på vårt förra boende. Bara 7 km härifrån, men mitt i Vilhelmina tätort. Där är ett mycket varmare mikroklimat än här hos oss. Kanske hela 3 zoner. Vi har nu kallare än zon 8, där vid tätortsvillan hade vi kanske zon 6 eller till och med zon 5 vid sydväggen på huset, där jag planterade ett par körsbärs-träd och äppelträd. Bland annat det här trädet, en Huvimaja.

Där i tätorten gick det väldigt bra. Redan andra året fick vi 4 körsbär, ett var till oss i familjen. Året efter fick vi över en halvliter. Sen flyttade vi till Forsnäs Hemman och tog med oss alla växter, även träden. Men här trivdes inte körsbären (eller äpplena) alls. De flesta dog ut helt efter 3-4 år i armod. Det här trädet, Huvimaja, kämpade sig på genom åren. Men växte mycket långsamt, frös ner till stora delar varje vinter, avmognade dåligt på höstarna och blommade aldrig.

Här är ett blogginlägg om hur illa det var: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/att-avmogna-i-takt-med-sitt-klimat.html

För några år sedan hade jag i princip givit upp på hela företaget. Trädet fick stå kvar, men bara för att jag hade bättre saker för mig än att gräva upp det. Och så, förra våren, så kom det några blommor. Kul! Men inga körsbär, och det var väntat. Våra äppelträd, de få som överlevt i vår kyla, har faktiskt blommat ända sedan 2015, sju år tillbaks. Men vi har aldrig fått äpplen. 

I vår kom det körsbärsblommor igen, några fler än förra året. Jag tog fram penseln och pollinerade, bara för att vara helt säker på att det blev gjort, även om trädet blommar så pass sent här i Lappland så att vi har rätt gott om pollinatörer som flyger runt den tiden. Och i mitten av juli verkade det som om jag faktiskt lyckats. Ett körsbärskart svällde upp. Vi trodde knappt våra ögon.

De senaste veckorna har jag gått och väntat på att körsbäret skulle bli tillräckligt rött för att synas på ett foto. För några dagar sedan kände jag att, imorgon tar jag ett kort, och sedan hänger jag kanske en fiberduk över för att hindra någon fågel från att sno bäret. Men, morgonen efter var körsbäret redan borta.

Jaja, vi är ändå glada att det överhuvudtaget har funnits ett körsbär. Nästa år kanske vi får flera bär, och då ska jag vara snabbare att skydda mot fåglarna, så att vi kan få smaka också. 😅

Ett tidigare inlägg om hur länge det kan ta här i kallare än zon 8, innan buskar och träd rotat sig tillräckligt för att börja ge skörd: https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html 

Bamsig björnbärsskörd

Nu har vi kunnat äta björnbär i fyra veckor, sedan sista veckan i Juli, och vi har fortfarande ungefär en fjärdedel av bären kvar som mognar vartefter. Mumsigt! 😋

Nästan varenda dag plockar jag minst så här mycket. Det mesta blir efterrätt direkt samma kväll, vi har ett "bärmonster" i familjen. Men ett par burkar "sylt" har det också blivit. Jag skriver sylt med citationstecken för att jag inte kokar som de flesta andra, det är väldigt lite socker i mina syltburkar.

Det här är första året vi sköter björnbären som helt fullt uppvuxna buskar. Eftersom vi bor så kallt till (kallare än zon 8) så växer våra två björnbärsbuskar i växthuset. Och eftersom vi inte vill att dom ska börja skjuta mängder av rotskott som tar över hela växthuset så tänker vi att vi ska beskära buskarna enligt en mycket strikt plan. Varje buske ska enbart bestå av två stammar som leds upp längs tjocka metalltrådar som vi fäst från jordytan till taknocken. Efter varje säsong klipper vi bort de stammarna, dom som alltså givit bär det året och sparar två av de mest välväxta som kommit upp som rotskott under växtsäsongen. Det är dessa nya som leds upp längsmed metalltrådarna och får övervintra för att ge bär kommande år. På så sätt är tanken att, genom att rigoröst begränsa mängden grenar och blad, så bör också rotsystemet inte kunna växa sig alltför stort. 

Än så länge tycks det funka bra, förra året fick vi någon handfull rotskott som kom upp inom 2 meter från stammarna, i år kom det upp totalt 15 rotskott, också inom samma radie. Helt OK, och det har inte tagit mer än max 5 minuter att sköta "ogräsrensningen" på våra två buskar i år. Och nu är alltså vår förhoppning att det här kommer hålla sig relativt stabilt framöver, i och med att buskarna aldrig får bli större än dom är nu, så bör inte heller rotsystemet kunna bli större och därmed inte heller orka skicka mer rotskott än nu.

En sak vi dock ska förbättra under kommande vinter är att vi ska sätta gnagskydd på stammarna då en av våra buskar nästan blev ringbarkad av sork under förra vintern. 

Tidigare inlägg om våra björnbär i växthuset:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Björnbär

Hjortronblom

Igår tog vi en sväng till myren för att granska läget för hjortron. Hjortron är en känslig gröda, det kan gå fel på så många olika sätt. Blomningen kan torka bort, blommorna kan förstöras av regn eller slås sönder av hagel eller frysa. Såna år blir det mycket dåligt med hjortron att plocka.

Gårdagens exkursion visade dock att än så länge ser det fantastiskt bra ut. Det var verkligen mängder med fina hjortronblommor, hänförande vackert. 

Än är det ju dock inte säkert att det blir ett bra hjortronår. Mycket kan gå fel framöver också. Snart efter blomningen så "knyter" sig hjortronen, de bildar alltså små kart. Det viktiga då är att det inte blir någon torrperiod, för då brukar karten trilla av. 

Men om allt vill sig även i juli, så kommer vi kunna plocka enorma mängder fina hjortron framåt början av augusti. 

Tidigare inlägg om hjortron: 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/07/skogens-guld.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/enkel-efterratt.html

https://www.egenkombucha.se/2017/08/hjortron-kombucha.html

Nyponbuskar i full höstfägring

Nu har jag plockat in vartenda nypon som Forsnäs Hemman har att erbjuda. Ovanligt nog är dom alla nästan mogna och ännu inte frusna. 😊

Det beror troligen på den otroligt varma högsommaren vi hade i juli månad. Och att många av våra nyponbuskar står längs sydsidor och därmed undgått frosten hittills.Vanligen är alla nypon frusna och mosiga när jag kan ta in dom. Då får man torka dom på ett speciellt vis. Se länk nedan.

Som höstfägring ligger också nyponbuskarna bra till. Särskilt just den här nyponbusken, utanför hönshuset, som har blad av alla möjliga variegerade varianter nu på hösten. Gulgröna och mängder av olika schatteringar. Varje blad är sitt eget konstverk. 

Det är verkligen härligt att leva nära naturen. 💗

Tidigare inlägg om nypon, och hur man torkar dom om dom hunnit bli riktigt mosiga: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/nastan-mogna-nypon.html

 

Aronia

Vi har en riktig surhöst, ständigt regn, knappt en gnutta sol på över en månad. Men våra aroniabuskar lyser upp tillvaron. Visuellt alltså. Dom är inte särskilt användbara här i kallaste Nord. 😅

Min aronialängtan började redan på tidigt 2000-tal när jag var doktorand på Umeå universitet. På deras rätt nya stora parkering bredvid polishögskolan och humanisthörnet av campus hade dom planterat rader av aronia. Och alla bar enormt stora klasar med bär som blev mattsvarta och helt mogna redan tidigt i september. 

Jag var frälst och så fort vi flyttade hit till Forsnäs Hemman i södra Lappland är 2007 köpte jag hela 40 buskar och planterade. Efter några år blev det tydligt att....själva buskarna överlevde här, och trivdes bra. Men vi bor för kallt till för att bären ska hinna mogna. Den enda nytta vi haft av alla dessa buskar är att vi kan plocka bären i mars, när dom mjuknat och blivit bruna på kvistarna. Då kan vi ge dom till våra Ölandshöns, som uppskattar dom enormt den årstiden. Sen är dom vackra. Men själva har vi inte kunnat äta ett enda bär. 😏

En av mina sämre satsningar i trädgården alltså. De senaste 3-4 åren har jag grävt upp ungefär hälften av buskarna och planterat annat där. Som nyponbuskar, bärtry och den enda sort av så härdiga krusbär jag hittat att dom hinner mogna här. Resten av aronian står kvar, för hönsens skull och för att dom är så vackra på hösten. Och...för att dom kanske mognar bättre här vartefter. Vi får ju trots allt varmare klimat i en rasande fart. 

Tidigare inlägg om aronia hos oss: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/03/plocka-bar-i-mars.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/10/herbarium.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/rosa-pollen.html

Tidigare inlägg om surhösten, den värsta av alla årstider: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/10/surhosten.html

Plommon

Plommon odlar vi inte själva här på Forsnäs Hemman i kallaste Lappland. Fast jag drömmer om något träd i växthuset framöver. Men i år har vi ändå fått tag på några hinkar av Experimentalfältets plommon och Wasa krikon när vi var och hälsade på en bekant vid Västerbottenskusten. 👍

Så de senaste dagarna har jag kärnat ur och torkat de flesta av plommonen. Gott tills i vinter. Krikonen blev sylt, tillsammans med våra sötrönnbär som ger syra och pektin till de söta krikonen. En försvarlig mängd har vi också slukat färskt, för plommon är en ovanlig delikatess här i kalla Nord. 😋

Det är fascinerande vilken enorm skillnad det är på klimatet här i inlandet och där vid kusten. Vi bor lika "högt upp" i landet, lika långt norrut. Men det skiljer 40 mil mellan oss. Och där dom har ett milt kustklimat med långa höstar, har vi ett skarpt inlandsklimat där vi kan få frost vilken sommardag som helst, mitt i juli är det inte ovanligt med högsommarfrost. Dom har samma klimatzon som Småland, vi har så kärvt att Trädgårdsförbundet inte ens givit oss en zonbeteckning. Jag kallar det zon 8,5, eftersom vi inte riktigt bor i fjällzonen, utan fjällnära och extra kallt och utsatt till. 

Inte desto mindre blir jag ju nyfiken på om något härdigt plommon kanske skulle kunna överleva och ge mogen frukt i vårt växthus. 😅

Tidigare inlägg om vår kärva zon: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Frost

Gó-vinet

Vi öppnade en flaska vin nu till lördagsmiddagen. Men inte vilket vin som helst. Det här vinet fick vi i gåva förra helgen av ett par begåvade Lapplandsodlare och självhushållare. Det är gjort på olika bär och smakar absolut ljuvligt! 😋

Något tiotal mil närmare kusten och i något varmare klimat än oss bor Mariana och hennes Husman Reginald. Dom kan saker vi inte kan, som att vara självförsörjande på solel, och göra gott vin. Mina försök till vin har smakat vidrigt, se länk längre ner. 😅

Vi kunde inte räkna ut exakt vilka bär det var i det här vinet, men kanske åtminstone blåbär tror vi. Det är från 2019 och ska inte lagras alltför länge. Så det kändes bäst att dricka upp det snarast. Mycket gott och nu är vi glada och ska för en gångs skull lägga oss och slappa i soffan. 

Trevlig helg! 💗

Tidigare inlägg om mycket misslyckat vin från Forsnäs Hemman: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/misslyckanden.html

Lappländska vildhallon

Nu är hallonen mogna och familjen spenderade några gemensamma timmar för att få ihop syltburkar till det kommande året. De vackraste hallonen styckfryser vi, perfekt som "gotta" till fredagsmyset. 😊

Vi har provat att odla lite olika trädgårdshallon också, men....det är ingen större idé här hos oss i kalla nord. Dom blir aldrig lika goda som våra underbara vildhallon. Och hallon växer det massor av här runt omkring. Så trädgårdshallonen har vi gett upp på, istället blir det en familjeutflykt i augusti varje år, där lika mycket hallon hamnar direkt i magen som i hinken. 👍

Mums! 😋

Tidigare inlägg om bär på Forsnäs Hemman: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Bär

Efterrätt björnbär

Nu producerar våra björnbärsbuskar i växthuset för fullt. Vanligen kan vi äta en skål med mogna, söta bär var eller varannan kväll. Det är så otroligt gott och känns SÅ exotiskt här i Lappland, kallare än zon 8. 😋

Vi hade provat att odla Sibiriskt björnbär utomhus, mot södervägg i bästa läget, men den stackars busken frös ner varje vinter och mådde bara sämre och sämre. När vi byggde växthuset år 2018 så planterade vi två buskar inne i det. Den stackars ämliga Sibiriska busken, som tog 2 år på sig att komma igång ordentligt, och sorten "Sonja" som gav en handfull bär redan andra året. 

I år är första gången dom producerar fullt, och det känns helt fantastiskt! Vi räknar med 3-4 kilo bär från varje buske, tillräckligt för att vi ska få äta oss nöjda och dessutom få några burkar sylt, eller kanske baka en paj. Lycka! 💗

Tidigare inlägg om björnbär:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2020/06/bjornbarsblom.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/forsta-bjornbaren-i-zon-8.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/bjornbarsskord.html

Varför våfflor?

Det är våffeldagen och vi unnar oss. Egentligen är det den perfekta tiden på året. Mjölkdjur har fått sina små och börjar ge mjölk till hushållet och äggen värps i en strid ström. Men egentligen är inte våfflor vår grej, vi äter mestadels stenålderskost och våfflor innehåller "allt" onyttigt, både mjöl, mjölk och socker. Tre av de fyra "vita gifterna".

Men...vi är ändå barn av vår tid, och är man uppfödd på mjöl- och mjölkmat så känns det som att man ibland måste få unna sig. Även om det är onyttigt. Så 1-2 gånger om året vankas det våfflor även på Forsnäs Hemman. Serveras med egen sylt med bara hälften så mycket socker som vanliga recept,  så....liiiiite nyttigare än vanligt kan man väl ändå säga att våra våfflor är. 😏

På bilden ovan är det två rutor med blåbärssylt, en med hallonsylt och en med den helt otroligt goda åkerbärssylten.

Tidigare inlägg om våfflor:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/07/frasiga-getmjolksvafflor.html

Barn av vår tid. Otäckt aktuell text för en sång skriven 1978:

https://www.youtube.com/watch?v=bOmqq-dMXcU

Plockar frysta lingon

Idag fick vi uppleva en fantastisk förmiddag. Det hade varit -5C på natten och morgonen var strålande, klar och solig med vacker rimfrost över hela nejden. 😊

Då är det perfekt att ta bärplockaren och gå ut och plocka frysta lingon. Vid det här laget har lingonen varit frysta och tinade flera gånger i Lappland. Då förändras dom. Dom blir mosiga och är svåra att plocka vid töväder. Men när dom är frysta är dom jättelätta att plocka. Så varje sån här fin förmiddag, så länge det är minusgrader, så brukar jag gå ut och plocka lite bär. Det här är bär vi äter upp direkt, som "gotta". Vinterlingon, som vi kallar dom, smakar också annorlunda. Mer mustigt, nästan med en ton av hjortron. Mycket gott. 😋

Även tranbär är perfekta att plocka sådana här dagar, för även om myren är dyngsur, så kan man lätt gå på den torrskodd efter en frostnatt. 👍

Tidigare inlägg om vinterlingon:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/04/cykel-semester.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/vinterlingon.html

Och tranbärsplockning på frysta myrar:   

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/11/tranbar-del-1-plocka.html