Tålmodig odling

När man odlar i kalla Lappland, behöver man en extra dos tålamod. Och en rejäl nypa ohejdad optimism blandat med lika delar entusiasm och ihärdighet! Det går till och med så långsamt fram att en del undrar om vi på Hemmanet överhuvudtaget odlar för vår försörjning. Men det gör vi, verkligen.😊

Här följer exemplet Sötrönn;
För 6-7 år sedan träffade jag ett trevligt par från Uppsala på höstmarknaden i Dorotea. Vi började tala om att odla ätbara växter och dom berättade att dom hade en sötrönn i sin trädgård (nere i Uppsala). Sötrönn (Sorbus aucuparia var. edulis) är en fantastisk mutation av vanlig rönn. Enligt "sägner" upptäcktes den av två unga "getare" (barn som vaktar betesdjur då dom går fritt i skog och mark) i Österrike under 1800-talet. Dom hade som vana att tugga i sig några rönnbär varje dag. Trots att rönnbären var bittra så var det ändå lite ombyte mot den vanliga mjöl-mjölk-kosten. En dag träffade dom på ett träd där bären inte alls var bittra, utan bara sura.

Det trädet blev uppmärksammat och ympat över hela mellersta Europa, och även mer norrut vartefter tiden gick. Ironiskt nog kom det att kallas "söt-rönn" på Svenska, trots att det är ett väldigt surt bär. Det kallas också "Nordens Citron". Det är surt, men det är inte alls bittert, som vanliga rönnbär. Dom är däremot helt lika varandra, både i växtsätt och i bär, och otroligt nära släkt, så det går bra att ympa sötrönn på vanlig rönn.  


Det trevliga paret från Uppsala erbjöd sig att skicka upp ympar av sötrönn till mig under vintern/våren. Dom gav mig dessutom en burk gelé gjord av deras sötrönnbär (jättegod). Tyvärr har jag tappat bort deras email-adress, men känner du igen det här och vet vilka jag menar, så hör av dig till oss, för jag vill gärna tacka dom. 💗

Så vårvintern året efter kom en otrolig mängd kvistar i posten till oss. Och jag läste på om ympning och skaffade alla nödvändiga material. Den våren ympade jag 56 individuella ympar. Man kan ju räkna med att det blev extra trixigt eftersom jag var nybörjare och ymparna hade rest från zon 2 till zon 8,5 (eller helt enkelt kallare än den högst klassificerade zonen). Men ungefär 10 ympar klarade sig.

Efter en ruskig, lappländsk vinter var det 3 överlevande ympar kvar. Sen gick jag där, år efter år. Nöjd med hur mina sötrönnsympar växte och utvecklades, men dom fick inga blommor. Alls inga blommor.
Nu är det inte oväntat, jag brukar uttrycka det som att "träd och buskar i Lappland har en lång pubertet". Dom har helt enkelt en lång utvecklingsperiod innan dom ger bär/frukt. Dom behöver flera år extra att rota sig ordentligt och känna av klimatet innan dom vågar sig på att reproducera sig.

I år gav den första sötrönnen bär! Efter 6 år! En av de övriga ymparna hade jag satt lite för nära Vattenfalls el-lina, så den blev avverkad förra hösten. Den andra överlevande ympen mår bra, men är 1-2 år senare i utvecklingen, möjligen beroende på att jag ympade den kvisten betydligt lägre (närmare marken) än den som blommade och gav bär i år..... Men jag, jag är SALIG! Bären är inte alls bittra, det är verkligen ett otroligt tillskott till vår självförsörjning, för citroner, det kan vi bara absolut inte odla utomhus. 😊

Men sötrönnen, den klarar sig...och den frodas! 12 klasar gav den i år och jag hoppas ju på många fler framöver. Om ytterligare 6 år kanske jag kan ta egna ympar och om ytterligare 12 år kanske mina egna ympar ger bär....det är trädgårdsodling i Lappland. Det är tålamod som ger frukt.....och bär.
(Inte helt olikt många av livets andra områden)