Skära rågen

Idag skar vi rågen. Den har mognat mycket väl och väldigt tidigt också, troligen på grund av den varma perioden i juni/juli. Nu torkar vi kärvarna under tak, för det är lite väl höstigt här i Lappland för att torka dom utomhus. 

Sen ska vi eventuellt försöka tröska dom med en gammal tröskmaskin som min morbror har. Spännande! 😊

Sorten är Norrbottens Lantråg, en gammaldags sort som är härdig och väldigt rikgivande även här i kallaste Nord. 👍

Tidigare inlägg om vår rågodling. https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Råg

Planterar rågplantor

De senaste dagarna har vi planterat nästa års råg"åker". Råg är tvåårig så redan vid midsommar i år sådde vi de plantor som kommer ge oss skörd nästa höst. Vi sår rågen i pluggbrätten. Och nu, när den fått ca 3-4 blad och en fin rotklump, sätter vi ut den i landet där den ska växa tills i september 2022.

När pluggarna växt till sig, ungefär nu, så planterar jag dom med ca 30X30 cm mellanrum i råglandet. Det landet är nästan alltid ett rätt magert land, som kanske inte gödslats på 2-3 år och som vi först täcker med gammat ensilage och sen planterar ner pluggen i. Om bara 6-7 veckor kommer de här spinkiga stråna att blivit stora ruggar som helt täcker ytan på hela åkern. 

Här tidigare inlägg om när vi odlar råg på Forsnäs Hemman:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Råg

Hög råg

Vår råg är precis på gång att börja blomma, eller "ryka" som det heter när det kommer till råg. Den är vindpollinerad och släpper så mycket pollen att man kan se något som liknar en rök ovanför fältet.

Den blir också hög, väldigt hög. Kring 220-260 cm brukar det sluta på här hos oss i Lappland. I år odlar vi den gammaldags lantsorten Norrbottens Lantråg, som ger fin skörd och är snabb och härdig. Fast vi odlar så kallt till har rågen lyckats bli mogen ungefär 3 av 4 år under den tid vi bott här i zon 8, fjällnära Lappland.

Tidigare inlägg om rågodling på Forsnäs Hemman:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Råg

Om lantråg från Norrbotten på Nordiska Genbankenshemsida: https://sesto.nordgen.org/sesto/index.php?scp=ngb&thm=sesto&lev=acc&rec=11466  

Lantvete

Vårvintern är en tid då vi sorterar igenom det sista av vår skörd från förra året. Vi har en del ärtor kvar att rensa, så att vi kan plantera dom i början av juni. Och så har vi säden. Vi odlar främst korn, som är det traditionella Lappländska sädslaget, och råg som också odlades här, om än inte lika frekvent.

Men vi odlar också havre, med en liten provodling som vi startade förra sommaren och som gick bra, och så odlar vi vete, lite, och ibland. Vetet kom in i trädgården redan första sommaren vi bodde här. Vi hade matat småfåglar utanför köksfönstret den vintern och när våren kom så grodde det mängder med säd i rabatten mot syd. Det fanns mycket annat att ägna sig åt för oss nyblivna självhushållare, så den rabatten blev helt bortglömd den sommaren. Men resultatet blev ett antal helt mogna veteax på senhösten. 

Jag blev otroligt förvånad, ingen kan ju odla vete här i Lappland, det har man ju alltid hört. Men här stod en vetesort helt mogen. Dessutom troligen en helt kommersiell vetesort, som används i fågelfrö, som inte alls är anpassad till vårt kärva klimat.

Jag började hålla ögonen öppna efter vetesorter som kunde vara bättre anpassade för oss i kalla Nord. Men jag hittade inte åt några förens för några år sedan då jag köpte ett "lantvete från Dalarna" via Nordgens webshop. Några år senare fick jag tag på en nordamerikansk köldanpassad vetesort med anor från Finland, Apu-vete från, samma ställe. 👍

Förra sommaren provodlade jag dom för 2a och 4de året på friland. Eller...skyddade under fiberduk, vilket mest beror på att vi har alla odlingar under fiberduk här i kallare än zon 8, och att småfåglarna annars äter fullständigt rent i både vetet, havret och kornet under sensommaren. 

Lantvete från Dalarna var både tidigare (efter 4 års habituering här i Lappland) och mer rikgivande än Apu-vetet. Och, det är vackert. Det är en tydlig lantsort, med olika färger, former och typer av borst eller avsaknad av borst på axen. 

Nu rensar vi det sista av förra årets veteskörd och kommer få mer än tillräckligt med utsäde för detta år, då vår odling blir minst dubbelt så stor, men då ändå bara kanske max 10 m2. Och om vi då får god skörd i år kommer det räcka till utsäde till året efter, och några vetebullar till jul. 😏

Tidigare inlägg om vår kornodling: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/korn-var-traditionella-lapplandska-sad.html

Tidigare inlägg om vår rågodling: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/att-odla-rag.html

Om lantvete från Dalarna: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lantvete-fran-dalarna.pdf

Nordgens webshop (öppnar den 1 mars varje år): https://www.nordgen.org/produkt-kategori/fropasar/

Skära råg

Nu skär vi den sista rågen. Så här det första året rågen växer så bildar den stora grästuvor som står gröna långt in på höstarna. Dom tuvorna ska betas innan snön lägger sig, annars kan rågen drabbas av snömögel och kan inte övervintra lika bra.

Vi odlar så lite råg att vi inte låter några djur beta själva odlingen. Istället skär jag blasten med skära och ger de här gröna fina stråna till getterna. Det är väldigt uppskattat så här års då det mesta dom äter är hö. 😋

Bilden är tagen för två dagar sedan innan snöfallet. Idag fick jag kratta bort snön från de sista tuvorna för att skära dom. Och nästa år kommer alltså rågen att skjuta nya blad tidigt och sen strån med ax som blommar under sommaren och ger mogen säd nästa höst. 👍

Här ett tidigare inlägg om att odla råg:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/att-odla-rag.html

Provodling av nakenhavre

 En liten, liten kärve av nakenhavre. Sorten heter Lisbeth. 😊👍

Så här börjar nästan alla våra odlingar. När vi ska bedöma en ny växt så sätter vi först bara en liten mängd, ofta i skyddat läge, som sydsidan av vår hölada, där vi odlar i olika upphöjda bäddar. Där kan vi utvärdera den, se om den överhuvudtaget klarar vårt kärva klimat i kallare än zon 8. Se om den mognar snabbare eller långsammare än våra övriga sorter. Och avgöra om det är värt att offra lite utrymme på friland nästa år. 

År två är också en provodling, då sår vi en mindre yta på friland och ser om sorten fungerar även så. Först efter de tar vi avgörandet om det är en sort som är värd att jobba med och bevara långsiktigt. 👍

Nakenkorten Lisbeth är lovande. Hon mognade snabbare än båda våra härdiga lantvetesorter, och lika snabbt som vårt Jämtkorn. Nästa år kommer vi alltså så ca 3-4 m2 av Lisbeth på friland och se om hon kommer ge oss skörd även under de, lite kärvare förutsättningarna. 

Tidigare inlägg om odling av säd:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/korn-var-traditionella-lapplandska-sad.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/att-odla-rag.html

Kornet Acanthus

 Vår första provodling av det gamla, återhittade kortet Acantus är moget. Vi odlar två sorters skalkorn, det gammaldags Jämtkornet, från Jämtland och kornet Acanthus från södraste Lappland, vår grannort Dorotea. 😊

På bilden håller jag ett knippe Acanthus (det helt mogna och gula) bredvid Jämtkornet som fortfarande är grönt och måste få växa kvar ett tag till. Acanthus är alltså helt klart tidigare, kanske flera veckor tidigare. Det lovar gott, för eftersom vi bor så kallt till (kallare än zon 8) så gör bara någon veckas kortare säsong att vi kan få en säkrare skörd. 👍

Jag har en provodling till av acanthus som jag sådde lite senare i försomras för att prova toleransen, och om den också mognar lika fint så kommer jag ha utsäde nog för en hel liten "åker" men mycket liten, kanske 15-20 m2 nästa år. Då kommer vi också prova sorten på friland för första gången. Eftersom även  jämtkornet vanligen mognar på friland hos oss så har jag goda förhoppningar på att Acanthus kommer fungera utmärkt. Och en sån liten kornåker nästa år kommer i sin tur kunna ge bra med utsäde till året efter. 

Den här sorten har en spännande historia. Den kommer alltså från vår grannby Dorotea, bara 4 mil bort. Men den var helt okänd i Sverige i modern tid tills för bara några år sedan då den "återupptäcktes" i ett arkiv på det Amerikanska Jordbruksdepartementet! Förra året 2019 odlades det för första gången igen i norra Sverige. I våras fick vi möjligheten att få nån matsked utsäde, kanske 100-150 sädeskorn för att uppföröka till oss själva. Och det vill vi såklart. Troligen odlar vi den här sorten mest "In situ" av alla. 💪

Det finns tydligen också mer spännande lokalhistoria kring sorten, som ännu inte blivit offentlig. Så här skriver kålrotsakademin, som också odlat Acanthus för att få mer utsäde, men i mycket större skala än vi; "Acanthus är inte det namn kornet hade när det samlades in. Namnet har amerikanarna givit sorten. Det ursprungliga namnet har vi inte. Men vi vet från vilka gårdar kornet är insamlat och av vem. Mer information kommer!!"

Den extra informationen ser jag verkligen fram mot. Kan kornet kanske komma från Ormsjö, där våra nära vänner bodde under uppväxten, eller kanske Borga, min fars barndoms smultronställe, eller rent av från Bellvik, där jag till stora delar växte upp? 💗

Forsättning följer! Men en sak står redan klar. Kornet Acanthus kommer absolut odlas på Forsnäs Hemman i södra Lappland, även framöver. 

Ett inslag om kornet Acanthus från lokalTV: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/matkornet-acanthus-tillbaka-till-norrland-efter-110-ar

Kålrotsakademin om Acanthus: https://www.facebook.com/kalrotsakademien/posts/1574153472718517