Sista mellanmålet med bär

Under alla dessa snart 17 år vi bott här på det gamla nybyggar-hemmanet Forsnäs Hemman, så har jag plockat bär till barnen. Nästan varje eftermiddag i säsong, och ställt fram till barnen på bordet, som "plock-efterrätt" och gotta på kvällarna. 😊

Vinbär i många färgsättningar, vita och en liten röd jordgubbe, hallon, aronia, blåtry och saskatoonbären.

Och när dom var så små att det var "fruktstund" på skolan, så bestod sonens medskickade fika av små burkar med bär och grönsaker. 

Igår kväll var jag ute och skrapade ihop allt det som fanns kvar av det trädgården har att erbjuda. En sista liten handfull Lappländska bär, och den sista lilla "gotta-gåvan" som jag kan ge till min numer vuxne son. Som flyttar hemifrån innan nästa bärsäsong infaller. 
Så, här är sista mellanmålet med bär. 
Sentimentalt! 💗
...
Tidigare inlägg om mellanmål och fruktstunder med våra egna bär och grönsaker.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/fruktstund-blir-barstund.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/sista-farska-fruktstunden.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Årets semesterresa

Vi är ju inga resenärer direkt. Men ... nu åkte vi en tur. Vi har planerat att hälsa på våra "självhushållnings"-vänner Mariana och Reginald i Norrbyberg, i 4 år nu. När vi hörde av oss i helgen och funderade om det gick att komma förbi i veckan, höll nog Mariana på att svimma. För hon hade nog givit upp på oss! 😅 

Men, under över alla under, vi har nu varit på besök där. Mycket intressant att se, fina odlingar och trädgårdsanläggningar, och inte minst deras självförsörjning på el. Men också, och inte minst. Samvaro, god mat och dryck och gott sällskap. 
Så som människor alltid haft vett att uppskatta. Åtminstone det är grundläggande gott i vår haltande mänsklighet. 

På vägen dit och hem, över det ljuvligt vackra Stöttingfjället, passade vi på att njuta. Sist vi var i en bil på en längre tur än till byn för att handla, var nästan 2 decennier sedan. Och ... jag gillar att köra bil. Jag gillar inte bilen, men jag gillar att KÖRA bil. Och jag är duktig på det. Jämna fina kurvor, acceleration och inbromsning. Min körskollärare sade att jag hade lätt för bilen då jag hade spelat så mycket piano. Om hon har rätt vet jag inte. Men i ett helt annat liv hade jag nog troligen varit långtradar-chaffis. Fast jag hade lyssnat till de stora filosoferna och tänkarna på talbok, istället för att lyssna på country. Och jag skulle haft en sån där långtradare med en liten husbils-avdelning bakom förar-sätet. 

Nåväl, att få köra den här fantastiskt vackra vägen, mellan Björkberg (som ligger mellan Risträsk och Vinliden) och Blåvägen, är REN njutning och körglädje, denna enda gång jag unnar mig att tänka bort det dåliga bensinsamvetet. Vi unnar oss att köra pensionärs-sakta och titta på allt. En vacker illgul asp, eller en rönn i höstbrand. Eller hisnande fantastiska myrtjärnar, eller intressanta, knotiga och renätna tjädertallar. 

Filosofin på kvällskvisten, där hos våra vänner, över husets eget röda och rosa vin, är tankeväckande. Så många människor här på jorden som ändå också tänker, inte bara simpelt lever (i två betydelser; både dom som lever ett basalt "simpelt" liv men som ändå ibland inte tänker, men dessa människor gör båddera. Och dom som tänker simpelt, i alla andra vägar i livet. Som vår forskning visar är dom "legio"). 

Och ändå är det så omöjligt för oss att komma dit vi alla egentligen vill. 💗
...
Tidigare inlägg och tankar om resor. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/06/lokalturist-javisst.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/spelunking-i-korallgrottan.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2022/01/stora-vida-varlden-och-hemma.html

Superb samhällsinsats!*

Nu kan man rösta på vår lokala judoförening (Vilhelmina Judo), så att dom kan få tillgång till medel från ATGs så kallade "Drömfond". Det kan inte vara en dålig sak, så gå genast hit och gör det!
Man kan tydligen dessutom göra det en gång per dag! 😉
LÄNK FÖR ATT RÖSTA: https://dromfond.se/projekt/vilhelmina-judoklubb/ 

För det här är en förening som har ALLT det jag vill se av en lokal, äkta samhällsdrivande och -samhällsBYGGANDE förening.
Dom är HELT fantastiska! 💗

Och även om det, som så ofta är ett resultat av ett mindre antal eldsjälars engagemang, så har dom lyckats att också engagera lokalsamhället, väldigt väl och mycket och byggt ett relativt stort team som hjälps åt att driva denna ljuvliga (bland annat) barn- och ungdomsverksamhet. Så, föreningen har blivit ett långlivat och mycket livskraftigt inslag i ett annars ganska vissnande lokalsamhälle. 

I vilket fall, judoverksamheten "uppenbarade" sig för mig när sonen var bara knappt fyllda två år, genom att han följde med pappa Per med "Äldste" sonen (titta här Isak) på judo för hans åldersgrupp. Ca 6-åringar. 
Det var en skön stund för mig, som annars bar sonen jämt nästan, att ha egentid någon timme eller två. 

Ett foto på sonen 2 år, när han medverkade i Lejon-gruppen. Det sitter på kylskåpet sedan många år!

Snart åkte hela familjen en timme tidigare för att vara med på minsta barngruppens Judo-timme, som kallades "Lejonungarna" om inte minnet sviker mig. Och mamma fick två timmar hemma, helt ensam. TOTAL lycka, vet alla som varit i DEN situationen. 😅  

Judon var den perfekta barnaktiviteten! Och Vilhelminas UNDERBARA förening passade som handen i handsken. Och var verkligen engagerade i varje enskilt unge. Till och med lite individuella typer, som sonen. Judon fyllde i och lärde honom mer av detta med socialitet i lite större grupper och att känna gemenskap i aktivitet, som den lilla kristna friskolan som jag valde till sonen också gjord**. 
Det som är gemensamt för den kristna skolan och Vilhelmina Judo, är en mycket viktig egenskap, i alla samhällsbyggande verksamheter. Båda var småskaliga sammanhang, med engagerade vuxna, som bemötte varje barn som den individ dom är. Det handlar helt enkelt om att bygga ett väldigt naturligt socialt sammanhang där engagerade och kärleksfulla vuxna aktiverar barnen i lärande aktiviteter. Har säkert förekommit i vår art sedan apstadiet. Som vi förresten fortfarande är kvar på.
Dessa ljuvliga lärare och ledare tar barnen (och unga vuxna) på allvar, verkligen SER dom och bemöter dom med genuina känslor. Judo-föreningen (och skolan) LEVERERADE verkligen under sonens uppväxt, dom gav honom precis det där jag hade önskat för honom.

Jag har mycket mer gott att säga om dom, om att bygga teamkänsla, eller gruppkänsla, skulle jag väl säga. Att ta ansvar för sina egna handlingar, att agera respektfullt, att röra sig eftertänksamt. I allt från det stora till det lilla är judon och just den här föreningen helt makalösa.💗***

Och nu ska dom lära gamlingar trilla. SKITBRA! Säger jag. Hoppas ni får pengarna för samhällsorganisationer som er är sånt en samhällsfilosof som jag verkligen drömmer om, för alla samhällen överallt!
Själv ska jag absolut rösta på er varje dag. 👍
Titta gärna på den fina filmen här: https://vimeo.com/976534111


Det kan till och med hända att jag kommer förbi själv på någon kurs, jag är ju verkligen ingen ungdom längre. 
Å andra sidan, är det något jag lärt mig här på Forsnäs Hemman, i Lapplands extrema glesbygd, så är det ju att halka!😅
Så den delen av kroppsminnet har jag nog "upprätthållit kompetensen" i rätt bra ändå, i den här skruttiga kroppen, bara genom att jag bor där jag bor. 
Dessutom är jag ju ändå eremit! 😏

---

Tidigare inlägg om judon!
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/01/judo-framgangar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/05/orange-balte.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/hjartliga-kokostoppar.html


*Jag har beslutat mig för att införa asterisker i mitt skrivande. Så kan linjära människor som inte orkar med mitt svammel skippa en del. Men det finns riktiga guldkorn även i fotnoterna alltså. 😉
Och jo, skulle bara säga att den här texten nog egentligen heter "Skrönan om det välstrukturerade samället", eller något liknande. 

** I familjen kallas den handlingen (valet av skola till sonen) för "den oheliga alliansen", mellan tvärateistiska mamma och den lilla frikyrkliga F-9-skolan, men det är en senare berättelse. Friskolan gjorde ett ypperligt jobb med den delen av sonens uppväxt, just för att dom var så småskaliga och drevs av den där typiska goda självbilden som många mycket trevliga frikyrkliga lite bättre belästa och inte så där väldigt frenetiskt religiösa individer kan motiveras av att kapitulationsrollsgestalta. Goda människor, kort sagt. Och i en småskalig miljö, OCH självbilden av god och etisk och närvarande pedagog. Det kunde inte gå fel, tänkte jag. Och det gick det inte heller. För främst är vi varken ateister eller religiösa, utan människor, helt enkelt. Med empati och ögon att se med, även många religiösa. Även om många av dom också stänger ögonen när det är bekvämt eller svårt att förstå. I vilket fall, hejja Strandskolan, Vilhelmina och tack och LOV att sonen slapp den kommunala skolan som hans två äldre syskon och syskonssyskonet tyvärr utsattes för. 

*** Jag är till och med beredd att göra avkall på min totala avsky för tävlande, för ... judon lär barnen att se "motståndaren" som en medspelare. Att man hedrar sin motståndare genom att ge dom en "fair fight". Vilket också är ytterligare en sak jag tycker att Vilhelmina Judo fått helt rätt känsla i. Att lära ut sportsligt agerade och faktiskt ren, empatiskt baserad omsorg! Och att uppmuntra på ett helt adekvat sätt, att få barnen att känna stolthet att dom lyckas, men samtidigt aldrig vila på lagrarna. Ett allt igenom helt balanserat synsätt och en humanistiskt byggd verksamhet, från grunden! Jag kan helt enkelt inte säga nog många goda ord om denna förening!

Som vanligt har det ju att göra med de vuxna förebilderna i gruppen och jag är bara SÅ glad att alla dessa ledare och olika nivåer av aktiva har funnits där under sonens uppväxt. Kanske inte minst Katrin och nu på sistone också Björn. Tack, från djupet av mitt hjärta. Jag kan banne mig inte FÖRSTÅ att sonen snart fyller "vuxen", även innan 1969, vilket jag alltid hävdat skulle behöva vara den officiella vuxenåldern (åtminstone!). 
Och han ska flytta hemifrån i februari och ska GIFTA sig! Vem såg DET på horisonten. 😊
Tack igen!
Verkligen! 

Familjehelg med svampplockning

Alla tre ungarna är hemma, och två av dom med "respektive", så vi har haft mycket roligt i helgen.
Bäst var kanske svamppromenaden igår, fortfarande inte jättemycket svamp, men tillräckligt för att kunna lära nybörjarna i familjen lite mer om svamp. Många olika sorter, men bara få svampar av varje sort. 😊

Dottern visar upp två fina tegelsoppar i perfekt storlek, fasta och fina. 

Några taggsvampar, då vi har ett känt ställe av dom just där vi plockade. Det stället hittades av Storasyster och Lillebror för 3-4 år sedan. Det är en väg kring ett gammalt grustag, och just där blir det en väldigt speciell ekologisk miljö, som tydligen gillas av taggsvampar. 

Vi hittade också en taggsvamp jag aldrig sett förut. Rosa kanter och bucklig brun-orange mitt. Jag har tittat på Artdata och tror att det kanske kan vara orange taggsvamp, även om våra svampexemplar snarast hade bruna fötter. https://artfakta.se/taxa/4361/bilder 

Taggsvamp i kanten av sandtaget från 1940-80. Aldrig sett liknande förut men enligt ArtFakta kanske Orange taggsvamp? 

Men som för de flesta nybörjare, så var det nog nästan överväldigande, att hitta så många olika svampar och bli matad med så mycket fakta, och ofta förvirrande sådan. T.ex. att vi både hittade tegelsopp och tegelkremla. När man inte ens visste skillnaden på skivling och sopp innan, så kan det nog vara mycket att tänka på samtidigt, de där första svamppromenaderna. 😅

Men sen går det ju oftast till sig. Man lär sig sina 15-50 säkra svampar, dom man själv känner till, som växer där man plockar, och där man är HELT säker på att man plockar rätt svamp. För man plockat samma svamp, med andra kunniga svampmänniskor, i många olika typer av habitat, i många olika väderlekar och mognadsgrader, och är lika säker på artningen, för varje svampsort man lär sig. 👍 

Sönerna hittar något oätligt, vilket ju över 90% av alla svampar är. Flickvännen, som inte vill vara med på bild, i bakgrunden. 

Och DÅ, när man börjar kunna så mycket att man kan få ihop till en god svamp-macka även dåliga år, för att man lärt sig ett antal sorter som ändå alltid ger lite skörd .... då är det SÅ roligt att plocka svamp!
Men redan den här promenaden var väldigt skoj för alla, från den totala nybörjaren, och vidare till två av barnen, dottern som lärt sig ganska mycket, och yngste sonen som är nästan lika bra som mig, i alla fall på alla ätliga svampar i närområdet, även ovanliga sorter. Och jag, som ... efter att ha plockat svamp sedan 3-4 års åldern med pappa, nu ändå kanske måste räknas som hyfsat kunnig på området. 😅 

Tur med vädret hade vi också. En av få gånger denna sommar. 😏

Äldsta syskonparet försöker se ut dom dom inte spelar teater för kameran. Det funkar! 

Dagens svamplista:

- 4 taggsvampar
- Den ovanliga taggsvampen i rosa/brunt (orange taggsvamp?)
- ENORMA mängder kremlor, men främst gamla. Men både gulkremla, tegelkremla, vinkremla, grönkremla och storkremla hamnade i korgen.
- 5-7 tegelsoppar, unga
-Ca 15 sandsoppar, främst unga
-4 olivvaxingar, och, OCH ... 2 mer robusta svampar som verkligen liknar olivvaxingar. Jag har hittat några sådana tidigare också, kanske 2-3 st vid 2-3 tillfällen. Inte ofta, men ändå återkommande. Det är troligen vitgrå vaxskivling. 
-Några rimskivlingar, god kvalitet men inte många.
-Ett par björksoppar som ändå var så fasta att vi tog med dom till blandsvampen till morgondagens svampcrepes.

Sen hittade yngste sonen en stubbe med föränderlig tofsskivling. Första gången han helt korrekt artat den själv! Stolt!
Och som grädde på moset hittade jag en stubbe med rökslöjskivling. Alltså båda de stubbsvampar som jag tagit så lång tid på att känna mig säker på ... vi hittade båda på samma promenad!

Lyckad dag! 💗

...
Tidigare inlägg om svamppromenader:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/en-riktigt-bra-dag.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/sista-svampturen.html

Brev-bryderi

Som trogna läsare vet, har frimärken orsakat en hel del filosofiska funderationer på Forsnäs Hemman genom åren. Vad vi klistrar på våra försändelser, kan ju tyckas säga något om våra värderingar. 
Därför har vi haft det väldigt svårt att hitta bra frimärken under åren. Se alla länkar nedan. 😊

Värst var när jag inte fick tag på något annat än kungen (i beige färg) och ännu värre, Silvia i knall-lila, det var ett par jobbiga veckor när hon stirrade mig i ansiktet med en knarkad uppsyn och psykadelisk färg i fejjan, vid varenda paketering jag gjorde. 😅

Vi är så långt från rojalister man kan komma (vi anser det vara bland de sista slaveri-liknande reglementen som förekommer i vårt samhälle och långt under mänsklig värdighet). Nästan lika illa är Svenska flaggan, för vi är verkligen inte några nationalister, utan (som Astrid Lindgren skrev); "ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet." 💗

Men, PostNord har oftast bara haft riktigt räviga frimärken till salu på rulle (häfte funkar inte för oss då det förlänger arbetstiden med mer än 4 gånger). Och ibland har vi inte haft möjligheten att välja. Nu sist fick vi en hel bunt "vigselfrimärken" med två guldringar på. Alla som känner till vår inställning till ceremonier av alla slag, vet att giftermål, det är inget vi tänker genomföra, någonsin. 
Här mer om det: 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html 

Våra absoluta favoritfrimärken är ju Pride-flaggan. Den kan aldrig bli fel. Gillar våra kunder dessa frimärken, så blir dom ju bara glada. Gillar dom INTE Prideflaggan på paketen ... så ska dom banne mig bli påminda om sin trångsynthet vill varje möjligt tillfälle.
Och vi är väldigt glada att bidra till deras frustration.😉

Denna vecka tog så ÄNTLIGEN vigselrings-frimärkena slut. TACK och LOV!
Och även om det är en vecka kvar till den officiella pride-säsongen som börjar i Juni ... så kunde jag inte hålla mig utan bytte direkt till favoritfrimärkena med de SEX vackra färgerna som symboliserar att vuxna människor har rätt att älska precis vem dom vill, så länge det är frivilligt och ömsesidig. 👍

Det där paketet som fick vartannat frimärke från båda varianterna .... tja, Forsnäs Hemman tar INTE ansvar för ev. mardrömmar som någon bigott kan få. Men vi får väl hoppas att paketet hamnar hos en upplyst och intelligent humanist! 💖


....
Tidigare inlägg om frimärken, i kronologisk ordning:
https://forsnashemmanswebshop.blogspot.com/2018/11/frimarks-funderingar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/pridefrimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/vi-investerar-i-vardepapper.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/fargglada-frimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/12/dags-att-kopa-frimarken-igen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/06/manadens-frimarken.htm


Tidigare inlägg om den mänskliga grundläggande rättigheten för alla att älska vilka dom vill och hur många dom vill, så länge relationen är mellan vuxna, medvetna och ömsesidigt engagerade individer! 
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/08/dagen-for-humanistisk-tolerans-och.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html

Självförsörjande på studentskyltar

Förra året gick familjens sista student ut, för den här generationen i alla fall. Och ... inte ens studenten har kommit undan våra försök till självhushållning. 😊 

Där hela skolgården var fyllda med exakt samma slags skyltar, i samma storlek, med samma grafiska ram och dekorationer .... så har våra tre studenter aldrig haft svårt att se just sin skylt i folkhavet. 😅

Vi har använt en tunn bräda som handtag och kartong klistrat på båda sidor runt. Sedan har vi klätt allt med blått a4-papper, och dekorerat med ett utskrivet svartvitt barndomsfoto och diverse annat i gult a4 papper. Papperen kommer från en sopstation, där en kamrat till oss jobbade för många år sedan. Pappersbuntarna var helt oöppnade och kom troligen direkt från något skolförråd eller liknande och skulle slängas. Att vi fick dom istället var troligen olagligt, men ... dom har kommit till nytta hos oss trots lagbrott på vägen hit. 

Efter förra årets student, tog jag fram de tidigare två skyltarna och syskonen fick posera med alla tre skapelser, innan dom hamnade i minnenas förråd. 💗

Tidigare inlägg om våra studenter:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/06/skolavslutning-examen-student.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/studentfirande-pa-forsnas-hemman.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/06/sista-studenten.html

Husbonden granskar ägorna

En helg med strålande vårväder. Vi har tagit några promenader över stora delar av vårt hemman, för att se hur allt ligger till. Skicket på vägstolpar och staket? Håller grillkåtan ställningarna, finns det behov av underhåll? Har grodorna kommit till diket där dom brukar lägga ägg än? Svar, dom hade inte kommit dit igår men vi ska hälsa på igen om någon dag, för dom måste vara på gång när som helst nu. 

Fåglarna sjunger och kvittrar som det låter som en kakafoni utomhus, men en relativt njutbar sådan. Och växthusen öppnas upp för nu går det att plantera där. Även om stora delar av resten av trädgårdslandet fortfarande har några decimeter snö på sig. 

På bilden skådar Husbonden ut över Vojmån, och vår största och första gethage, som nu börjar få en del småbjörk och vide som växt upp under de senaste 3 åren, då den varit oanvänd. Men i sommar få getterna än en gång beta just här. 

En fin tid på året här i Lapplands extrema glesbygd. 😊

Tidigare inlägg om vårvintern:
https://forsnashemman.blogspot.com/2022/04/varvinter-i-kokstradgarden.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/forfallet.html

Helg-frukost

Ibland när vi vaknar så doftar det extra gott. Husbonden, som vaknar med tuppen, är ju den som lagar godast mat här på vårt hemman. Och ibland gör han en riktigt bondomelett som vi alla kan njuta av framåt förmiddagen! 😋

Särskilt nu under våren, när vår hönsflock av Ölandshöns sprutar ägg, så gör Husbonden ofta en särskilt smaskig frukost bestående av en rejäl bondomelett. Många ägg, tomatskivor på toppen och någon form av rökt kött som bacon, skinka eller suovas. Sen kokta potatisar i tärningar och diverse lättkokta grönsaker, det kan vara allt från morötter och kålrot till sockerärtor eller broccoli. 

Super-smaskens. Och eftersom vi inte längre jobbar inom ekorrhjulets 5-dagars slaveri, så kan vi få sån här helgfrukost vilken dag som helst, även på vardagarna. 😊

Tidigare inlägg om bondomelett:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/akut-frittata.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/att-agga-mat-frittata.html

Påskgos med getkillingarna

Dottern med sambo är hemma på påsklov från universitetet. Först och främst måste dom ju hälsa på våra lappgets-killingar. 

Gullisarna har fyllt 3 veckor och båda mår bra. Tjejen heter Krihke, vilket är den sydsamiska varianten av namnet Kristin och lillbocken heter Krästa, vilket är den sydsamiska varianten av Kristoffer. Han är väldigt framåt och social, medan lilltjejen är lite mer tillbakadragen och mest följer efter mamma Kraevies. 💗

Tidigare inlägg med killinggos:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/paskkillingarna-2020.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/arets-forsta-killingar.html

20ondag Knut städas julen ut

När jag plockar ner hela julen, finns tid att reflektera över historia, familj och traditioner. Vår julgran ser alltid likadan ut. Alltså, själva granen kan ju vara mer eller mindre gles, sned och allmänt ratig. Eller som vår gran i år, otroligt symmetrisk tät och välformad, kanske vår vackraste gran någonsin! 😊

Men våra dekorationer är alltid samma, och så måste det vara. För det är tradition och släktklenoder som vid det här laget är kring 100 år gamla! 💗

Där finns julgranskulan i silver och rosa, med handmålade prickar från -40-talet, som är min favorit. Och kulan av lindad rosa silkestråd som jag själv köpte i min ungdom på -80-talet, som är sonens favorit. Och plastäpplet, kanske -50-tal som är dotterns favorit. Den stora guldfärgade, i samma nyans som C-3PO som blivit knövlig och inte går att räta ut, men ... den ska ändå vara med. Och de som ser ut som diskobollar i guld och silver. Och den äldsta, den gamla rödfolierade grankotten i glas, som numer tappat nästan allt rött och är mer silverfärgad än något annat. Den är nog 1920-tal och vårdas ömt av oss alla och hängs alltid långt inne bland grenarna för att skyddas mot skador. 

Även glittret är arvegods. Det extratjocka med stjärnor invävt, det som har partier av vitt plastglitter, kanske för att få det att se ut som frost, men som mest ser mögligt ut och som ingen av oss har som favorit, men som absolut ändå måste vara med i granen. Det rundspunna glittret som ser så mysigt ut och och det där underliga, svag gulglänsande som glittrar mest av alla. Det måste vara gjort av någon helt annan typ av material, kanske en slagmetall, vilket skulle göra det till samlingens äldsta glitter. Alla måste vara med. Förpackningarna visade att när några av de här glittren köptes så kostade dom 6.50kr och 12kr för en något senare förpackning. 

Och stjärnan, som är av typen från Karl-Bertil Jonssons julafton. En vanlig glitterstjärna, som vi vartefter har "förbättrat" med guldglitter och diverse annat. Om den är snygg ... det är lite svårt att avgöra. Numer är den så tung av all extra dekoration att grantoppen mestadels hänger av belastningen. 
Men den ska absolut vara med.
Annars är det ju inte vår julgran och ... ingen riktig jul. 😅

Jag tänker på kommersialismen, hur många som köper nytt varenda år, som designar om sina julgranar med helt nya dekorationer, som dom sen ... slänger? Eller vad?
Det känns inte alls bra och är verkligen ingenting för oss. När vi klär granen, som en familjeaktivitet, eftermiddagen/kvällen före julafton, medan vi lyssnar på "Det är inte snön som faller" av Anders F. Rönnblom och dricker glögg som kokas av Husbonden (aka Glögg-maister) .. så är det en av våra käraste familjetraditioner, och där är det helt nödvändigt att allt pynt vi packar upp är ... just VÅRT pynt. Det är som att återse gamla kära vänner, och inte bara lika vackert som något nyköpt utan mycket vackrare, bara för att det just är våra fina gamla grejer. 

Så, köper vi aldrig något nytt då? 
Nej, men vi har faktiskt ändå fått lite nytt. Några gåvor här och där, nu senast bara i november, en bedårande liten keramik-julklocka i rött och guld med sidenband av min kompis Irina från Stockholm. Den har redan sin självklara plats i granen och beundrades lite extra i år. 
Men själva köper vi inget nytt! 

Och nu packas allt ner, på 20ondag Knut. Varken förr eller senare.
Och då ett husmorstips. Var noggrann! Ha kartonger för kulorna, så dom skyddas under årets lagring i jullådan (jo, det räcker med en, men den är stor). Linda glitter i noga ordning och förvara det i kartongerna det köptes i. Och julljusen! DÄR gäller det att vara rent pedantisk. Vilket alla vet, som slitit i ett trassel när granen ska kläs!
Jag börjar bakifrån, sista lampan fästes i kartongens inlägg först. Sen tar man lös bara 4-5 lampor åt gången, fäster dom tätt bredvid varandra medans sladdarna läggs i bågar, välordnat åt samma håll. 

Ett tips är att ha lamporna tända när man gör detta organiserade ihopstädnings-arbete. Det gör det lättare att se att allt samlas åt samma håll och i god ordning i ljuslådan.
Ingen kommer tacka dig mer hjärtligt än du själv, när granen ska kläs om 11 månader och en vecka! 

För .. ni klär väl inte granen i "otid". Kvällen innan julafton och ner igen knappa 3 veckor senare. Det räcker så, det ska inte få gå inflation i traditioner. 😏

God fortsättning på det nya året, 2024! 💗

Ett tidigare inlägg om julgranar, där det också går att se bilder på många av de dekorationer jag beskrev ovan: https://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/kla-julgranen.html

Presentinslagning

Dottern är på hembesök från universitetet, och vi passar på att fira hennes födelsedag några veckor för sent. Det slog mig att vi numer har slut på presentpapper, efter ett enormt "fynd" när vi städade ur svärmors lägenhet för 10 år sedan. Det har räckt till nu (då vi ofta återanvänt också presentpapper), men ... allt har en ände. 

Så jag tog till ett vackert tyg, och några blågula band. Tillsammans med en etikett i gult papper (också återanvändning) så blev det en riktigt fin present till födelsedagsbarnet! 💗

Till jularna har jag sytt påsar i juliga färger och olika storlekar, med "inbyggt" knytband. 
Här ett inlägg om det: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/12/julpasar.html

Katten Lisas saga är slut

Idag fick vi säga adjö till lilla katten Lisa. Hon hade hunnit bli ca 22½ år, men har varit lite skröplig de sista veckorna. Och idag tog det slut. 

Lisa var en mycket liten katt, kullens svagväxta minsting. Men hon har överträffat alla förväntningar i sitt långa och extra spännande liv. Hon har kommit bort (och oväntat lyckas komma hem) två gånger. Hon var storsorkjägare ända fram tills sista sommaren och tog som mest 6-8 sorkar om dagen, och hon var grannkatternas skräck, även om hon var bara en tredjedel så stor som många av dem. Och i sann kattandra har hon överlevt farliga situationer ett par gånger.

Här är ett blogginlägg där vi skrivit ner hela Katten Lisas historia:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/lilla-katten-lisa.html 

Det känns underligt att diska undan matstället som dottern gjorde åt lilla Katten Lisa för många år sedan. Nu kommer det aldrig användas igen. 
Men trots saknad är vi så tacksamma och glada över att få ha haft henne i familjen. Hon fick ett otroligt fint liv med alla de bästa förutsättningarna, så som man skulle önska att alla katter fick ha det. 💗

Här ett tidigare inlägg om Katten Lisa som sorkjägare. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/lisa-sorkjagaren.html

Självlastarvagnarna på Forsnäs Hemman

Det är en sista solig dag, mellan enorma mängder skyfall de senaste 3 veckorna, och ... imorgon börjar det igen. 20mm (minst) varje dygn under minst tre dygn. Och ständigt småregnade därefter. Så idag är dagen att bära in det hö vi haft torkandes på hässjorna den senaste veckan. "Redskapen" består av självlastarvagn modell Sjölander96 och självlastarvagn mod Ericsson03. Mamma är självlastarvagn mod Ericsson72.
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/sjalvlastarvagn-mod-ericsson72.html 

Att torka hö på hässja var under nybyggartiden också samma sak som att ha höet på lager. När man väl hässjat, så hängde höet där tills man hämtade det. Ofta under vintern och vårvintern, då barnen fick till uppdrag att "trampa" slädvägar till hässjorna på utmarkerna och sen kom bonden med oxen eller hästen och släden för att tömma en hässja i taget och köra hem höet till "kräken" på gården. 

Det höet var lite lätt gulbrunt i det yttre lagret. Precis som våra hässjor på bilden. MEN, bara någon centimeter länge ner är höet grönt och friskt och av precis lika god kvalitet som det moderna, snabbslåttrade, skulltorkade hö folk numer tror är det vanliga. 

Vi lastar i och för sig in höet på hässjorna in i höladan så fort det är torrt. Främst för att vi har så få hässjor, bara två dubbelhässjor. I och med att detta hö nu kommer in under tak, så kan vi slåttra igen, nästa gång det blir tre dagars uppehåll i detta ständiga sensommarregn.

För slåttern är långt ifrån över. Här i Lappland slåttrade alla hemman åtminstone fram tills Bartolomeus-mäss (24 augusti) och under sämre somrar, eller om man hade ont om slåttermark, så slåttade man fram till "löv-blekan" i september, alltså när löven blev gula på träden. 

Precis som alltid föredrar vi att arbeta enligt vårt motto:

"SÅ lever vi livet. 
Hellre göra mindre rättare än mer på ett sämre sätt. 
Eller riktigt mycket, riktigt taskigt. Ja, huvvaligen! 
I det här fallet innebär det att överflödsfett omvandlas till självlastarvagnens arbete under slåttern".

Tidigare inlägg om slåtter:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/vi-borjar-slattern.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html

Dagen för humanistisk tolerans och mänsklig kärlek

Just nu går kärlekens och toleransens humanistiska parad genom vår huvudstad. Det var 22 år sedan jag själv fick delta. Det var bara fjärde året prideparaden gick genom Stockholm, från Humlegården till Tantolunden. Och vi blev väldigt uppmärksammade både i tidningar och film, då vi beslöt att helkroppsmåla oss med de finaste färger som finns. De färger som visar att alla är lika mycket värda, alla har rätt att vara de dom är och alla har rätt att älska, ha relationer med alla andra fria vuxna individer! 💗

Så låt oss fira äkta kärlek, den sorten som tillåter all form av respektfull kärlek mellan människor.
Jag är med den stora stolthetens tåg i hjärtat och vet hur fantastiskt roligt dom har det just nu. Och för måååånga år sedan hade jag alltså också chansen att vara med på plats, ett minne för livet! 

Även om paraden handlar om att fira och ha roligt, är det också värt att fundera en stund på hur oerhört ovanligt denna möjlighet att visa upp sin kärlek har varit.
Vi är lyckliga som lever i en unik tid och på en någorlunda tolerant plats på jorden! 

💗💕💖

Apropå artikeln, så handlade den ju inte alls om Pridefestivalen, utan om en film med Lena Nyman, som vad jag vet aldrig blev färdigställd. När jag och kompisen (blåhåriga kompisen Maggan, som barnen fortfarande tänker på henne som) kom till Humlegården inför paraden, fullt kroppsmålade, så blev vi tillfrågade av någon filmassistent om vi kunde tänka oss att åka på deras flak, som skulle filmas. Jag antar att vi såg mycket bättre ut än några dom anställt för åkturen. Och vi var bara glada att slippa gå hela vägen. Vi fick skriva under statistavtal (klart tveksamt i det tillstånd som åtminstone jag var i, Maggan var alltid måttligare under vår vilda ungdom) och så hivades vi upp på flaket, med uppmaningen att "dansa som om det inte fanns någon morgondag".  

Och nånstans mellan Humlegården och Tantolunden togs alltså den här bilden. Och vi hamnade högst upp på mittuppslaget på Expressen. Vi hamnade också på en något mindre bild av liknande slag i Aftonbladet. Man kan konstatera att 4 år in i Pridefestivalens Svenska historia, var det en total succé, att komma helkroppsmålade. Numer hade vi nog knappt synts i mängden. Vilket är SÅ härligt att tänka på! 😊

Att medverka då, var ett ställningstagande! Och jag har aldrig ångrat att vi stöttade HBTQI+-rörelsen då (eller någonsin senare), även om jag också måste erkänna att det långt ifrån bara blev den humanistiska aktion vi hade avsett. Det var också ett sjuherrans party. 💪
Vilket säger något om den kraft och vilja som fanns inom HBTQI+-rörelsen, och förhoppningsvis finns kvar nu, trots ständiga motgångar, hot och svårigheter.

Och partyt, om än svårt dagen efter, är något jag inte heller ångrar. 😅

...
Tidigare inlägg om att inte vara en bigott skitstövel: 
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html
forsnashemman.blogspot.com/2021/08/fargglada-frimarken.html
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html

Familjetid

Förra veckan hade vi lyckan att ha alla tre barn hemma på gården. Det händer inte alltför ofta numer. Äldsta dottern studerar på universitetet och jobbar alla lov, så när hon hälsar på, så är det efterlängtad familjetid. 
Mellansonen jobbar på värmeverket i kommunen, så honom ser vi lite oftare, och den yngste bor fortfarande hemma. 😊 

Så vad gör vi när vi får spendera någon vecka tillsammans, alla fem? Allt möjligt, jobbar med allt som behöver göras på Forsnäs Hemman, såklart. Den här veckan var det mycket med höslåttern. Men vi tar oss också tid att slappa, spela sällskapsspel, som Yatzy, Kasta gris eller favoriten Cluedo.
Vi badar. Förra veckan var det fortfarande varmt, så vi hoppade i doppet 2-3 gånger per dag. 

Och som på bilden, så måste vi alltid grilla korv. Det hör till. Den här gången blev det lyx-korv, då våra tyska bekanta kunde förse oss med äkta tysk bratwurst. Riktigt köttiga korvar, en helt annan kvalitet och smak än svenska "vadsomhelst-slangar". Nam-nam! 😋

Och det är jättekul att kunna samla hela familjen. När jag var yngre var det så skönt att komma hem till "gården" ibland, och slappna av och "bara vara". Nu får jag se det från den äldre generationen, att få hem de unga och få ha roligt och "bara vara". 💗

Tidigare familjetid på Forsnäs Hemman:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Familj

Sju midsommarblomster

För några dagar sedan var det midsommar och vi här i Lappland hade en fantastisk helg. Perfekt väder och härlig avslappning i en underbar kombination. 

När jag var ung plockade jag alltid 7 sorters blommor och lade under kudden. Inte för att jag trodde på skrock. Jag verkar vara en född "forskare" och realist. Utan för att jag gillade traditionen, och det var kul att plocka blommor. 😊 

Buketten på bilden är nog en ganska typisk Lappländsk midsommarbukett, med vilda blommor av de slag som blommar den här tiden på året.

Sista gången jag plockade en bukett till kudden kommer jag väl ihåg. Det var mina styvbarn som "utmanade mig" att ha blommor under kudden, för jag hade berättat om traditionen för dom, och dom ville veta om jag skulle drömma om deras pappa, Husbonden.

Vilket jag gjorde. Kanske inte konstigt då jag var upp över öronen nyförälskad i honom. Och på morgonen kunde jag rapportera det (allt annan än vetenskapliga) svaret till barnen.

Man kan väl inte direkt ta det här som ett tecken på att 7 blommor under kudden är en pålitlig mätmetod, men 22 år senare är vi fortfarande tillsammans. Om än inte gifta. 😅

Glad midsommar!

Tidigare inlägg om det helt ogifta mansfolket på Forsnäs Hemman:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html

Och tidigare inlägg om en Lappländsk midsommar, med snö och hagel, och på gränsen till drivis: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/06/midsommarbukett.html

Byns vägförening har jobbardag

Med +25C var det kanske inte bekvämaste dagen för hårt kroppsjobb, men ... nu är det gjort i alla fall. Uppdraget var att rensa upp kring byns ena stolthet, den 112 år gamla bron över Vojmån byggd i fackverksteknik (samma som Eiffeltornet). Det är Husbonden som står och röjer på bilden. Observera också det helt fantastiskt fint byggda, rundande brofundamentet. Hur i all världen kunde dom åstadkomma något liknande här i Lappmarken år 1911? Imponerande. 😊

Viktigast var att rensa stenverket som utgör grunden, från växande träd och buskar, för att hindra rötterna att spränga sönder fundamentet. Vidare att rensa mellan plankorna (bärlagret) på brons körfält. Till min (Matmors) glädje fanns också en handfull bybor som var entusiastiska lupinjägare och vi lyckades nog få bort över 90% av eländet på bara några timmar. 

Som avslutning blev det korv och lite snack om byn. Närmast på bilden sitter K-E, som är född i byn och kan allt om allt som hänt här under åren. 💗

Tidigare inlägg om bron: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/forsnas-bro.html
Och om byns andra stora sevärdhet, stenåldersbosättningen: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/09/utflykt-till-stenalder-och-flottartider.html

Början på badsäsongen

Igår badade vi för första gången i år. Den 13onde juni. Det har aldrig hänt att vi varit i så tidigt förr. Dessutom var det ovanligt varmt i vattnet. Precis på knappa sidan av +20C. Mer vanligt är att det är kring +14C den här tiden och att vi börjar kunna bada i Vojmån först i mitten av juli. 

Det är dock inte konstigt, för vi har också mindre vatten i ån än vi någonsin upplevt tidigare. Nu, när vi egentligen skulle märka av den sista snösmältningen i fjällen och det skulle varit ett högt vattenstånd (och därmed rätt kallt i vattnet) så ligger nuvarande vattennivå mer än en meter lägre. Det ser rent av otäckt ut i åfåran. Mer stenhöver än faktisk å. 

Troligen släpper inte vattenbolaget en droppe av smältvattnet från dammen, girighet brukar diktera att precis allt som går att tjäna pengar på ska utnyttjas. Skitsamma vad flora och fauna behöver för att må bra. 

Så vi badar, och njuter av svalkan under de här heta, heta sommardagarna. Men ändå med en bitter smak i munnen. 😕

Sista studenten!

Nu har familjens minsting tagit studenten. Strålande väder och släkt och vänner närvarande. En perfekt dag. 

Studenten!

Syskonen

Familjen

Studenten åker rutschkana. Det är så man "springer ut" från Malgomajskolan.

Äntligen fri!
Verkar vara den största känslan. 💗

Killningen avklarad

Varje vår killar våra Lappgetter. Vi försöker planera killningstiden till slutet av mars och framåt, för att undvika den allra kallaste årstiden. I år fick vi tre supersöta små killingar, två ljusa bröder till vår ledarget Sigyn och en svartvit brokig tjej till vår yngsta get Kraanna (som betyder "Granne" på sydsamiska). 😊

Eftersom det är påsk så har vi också våra två äldsta barn hemma på besök och vi passade på att föreviga dom tillsammans med två av killingarna. Den ljusa lilla bocken Gamte ("Bred" på sydsamiska, då han äter så mycket att han blir allt mer rundmagad), och tjejen Feejjene ("Glad"  på sydsamiska, då hon ser ut att alltid smila).

Fattas på bilden gör Gamtes bror Baalte. Hans namn betyder "Bredvid" på sydsamiska, eftersom han nästan alltid går sida vid sida med sin större bror. 

Här en länk till vår sida om våra älskade Lappgetter. Sveriges mest hotade getras, som verkligen behöver fler bevarare inför framtiden. 💗

https://forsnashemman.blogspot.com/p/lappgetter.html