Hässja ensilage

Vi har två ensilagebollar kvar och nu är det så varmt att dom börjar "brinna" om man öppnar dom. Så här är det varje vår här i södra Lappland.

Så nu när vi öppnar en boll, så är det "alle man på däck" och vi river isär och hässjar upp ensilaget direkt. Ensilaget torkar snabbt i den torra och soliga vårluften och vi kan sen använda det torra ensilaget på samma sätt som torrhö. Lappgetterna och Gotlandskaninerna älskar det, och det håller våra djur med foder tills vårbetet är igång, 2-3 veckan i juni här i Lappland.

Observera våra arbetskläder. Både min och yngste sonens overaller är "arvegods" som vi fått. Min älskade röda overall är så gammal att jag har börjat få laga den här och där. Den fick jag för många år sedan av en granne. Sonens fina blå overall är nästan ny och var en gåva från storebrodern. 👍

I bakgrunden av bilden ser man Lappgeten Veelkes med killing. Veelkes betyder "Vit" på sydsamiska. 

Tidigare inlägg om ensilage:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/fylla-foderladorna.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/12/ho-och-ensilage.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/vi-staller-upp-hassjan.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/01/harliga-vinterdagar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/ensilage-till-tackodling.html

 

Nypotatis i Lappland

Nu i början av oktober grävde jag upp vår första nypotatis, nånsin! Här i kallare än zon 8 brukar vi vanligen inte alls bry oss om att odla bara för att skörda så smått. Stor skörd är viktigare än "primörer" som här ändå inte blir klara förrns till kräftpremiären snarare än midsommar. 😏

Men i år petade jag ner några pyttesmå rest-pärer i jorden i rondellen sent. Jag hade egentligen tänkt att sätta jordärtskockor där, men när jag inte fick tag på utsäde så fick hönsens matpotatis en sista chans. Det här var vid midsommar. Läget var också uselt. Rondellen blev klar i våras, så marken var helt ogödslad. jag hivade på lite ensilage för att täckodla, inget mer. Dessutom ligger rondellen i köksträdgårdens skuggigaste del. Även på högsommaren ligger den i skugga ända fram till klockan 11 på förmiddagarna. Som "grädde på moset" förfrös också blasten redan den 16onde augusti, mindre än två månader efter jag petade ner potatisarna.  

Så igår grävde jag upp dom, alla 4 kvadratmeter. Eftersom potatisen fått växa så kort tid så handlade det verkligen om "nypärer", små med tunt skal. Men jag fick ändå imponerande 1,6 kilo av dessa 4 kvadratmeter. Betydligt mer än jag satte och fantastiskt goda nykokta och smörslungade till pepparbiffs-haloumi och stuvad mangold"spenat". 👍

När rondellpotatisen frös i augusti: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/frosten-halsade-pa.html

Tidigare inlägg om säsonger där potatisen fryst bort snabbt: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/10/lycklig-for-smulor.html

Här när Hustomten kör i rondellen med mikrotraktorn: 

https://youtu.be/CLsMn02AzXk?list=UUZxqlnon4IuwCaIUstHF2Ew

Odla Isbergssallat

Gör det! Lätt att odla, lyckas alltid för oss. Kul för barnen med något dom känner igen från affären, men SÅ mycket godare än de varianterna man kan köpa. Spröd, krispig och smakar nästan sött! 😋

Det här är sorten Great Lakes 118. Påsen jag köpte inför sommaren 2017 innehöll 1500 frö, så den har räckt länge trots att jag delat med kompisar.  Sallatsfrö håller bra grobarhet i 4-5 år, så ännu ett par år ska jag odla från samma fröpåse. Det blir stora mängder god sallat för 12.50 kr. Jag kommer nog aldrig sluta odla den här sorten, den känns som en given standard i landet redan nu efter tre år. 👍

Jag sår i plugg i början-mitten av maj. När plantorna har 2-4 blad planterar jag ut dom i bäddar och sen täckodlar jag med ensilage mellan raderna. Från i början av augusti kan man börja äta de nedersta, yttersta foderbladen, särskilt såna som sitter trångt till och täcker andra huvuden. Från slutet av augusti och så länge man kan hålla den skarpa kylan borta så frossar vi. Med fiberduk har vi ibland kunnat äta isbergssallat långt in i oktober, även här i kallaste Lappland, zon 8. 

Här en bild från första året vi odlade isbergssallat. Vi fick så mycket att jag tog upp alla dessa samtidigt, och donerade till sonens lilla ideologiskt inriktade friskola. 💗

Tidigare inlägg om isbergssallat.

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html

Kväva ogräs med duk

Idag tog vi bort den mypex-duk som legat på i ganska exakt ett år. Jorden under är nu alldeles bar. Någon enstaka skräppa verkade försöka sticka upp en ämlig stjälk, men de kommer snart avlägsnas i nästa fas av bearbetningen av jorden. 😊

På höger sida ser man hur riklig och frodig växtligheten var för ett år sedan, men nu ska vi istället täcka den plätten med mypex. Där ska det nämligen odlas kål nästa år.
Den bruna remsa vi nu avtäckt hade vi kunnat börja odla i direkt, gärna vänt ner gödsel i den, sen lagt på gammalt ensilage och börjat täckodla på studs. 👍

Men just den här sträckan ska bli väg. Nu ska vi jämna ut de här 26 meterna (med bredhackan man ser på bilden), lägga på ett bärlager av flis, sen på med en markduk som är mer permeabel än mypex och slutligen lägga på sågspån som topplager. Det blir jättebra. Det här är en av de två huvudvägarna i vårt trädgårdsland, de är 1.6m breda och lagom också för vår mikro-traktor (gammal ombyggd åkgräsklippare) att köra på. Den andra vägen är ca 45 meter lång och har en rondell för att vända på i ena änden.

Vi har fått många frågor om vilka typer av vävar vi använder. För att kväva ogräs så använder vi "vanlig" mypex, men av bästa möjliga kvalitet, 105gr/m2 (se länkar nedan). Vävar som är mindre kraftiga kan ibland släppa igenom vissa ogräs, som kvickrot. Det finns det i och för sig en enkel lösning på, man flyttar väven bara några cm hit och dit ett par gånger per säsong.  Då hinner aldrig ogräset tränga igenom på något enskilt ställe och allt dör. Men med denna extra stabila väv kommer verkligen inget igenom, i alla fall inte här hos oss.

Vill man sedan täcka jorden "permanent" som vi gör på gångarna och ska göra i vårt nya jordgubbsland, så har vi valt att inte använda svarta markdukar utan en slags markfiberväv, den är brun och släpper igenom en hel del ljus, men är menad att ha täckning ovanpå sig och kan ligga mycket länge utan att brytas ner till mikroplaster. När vi bor i norr har vi inte heller samma UVstrålning, så livslängden på såna här dukar blir minst det dubbla mot det som brukar anges av försäljarna,  enligt vår erfarenhet.

Även mypex-dukarna verkar ha enorm hållbarhet här hos oss, de äldsta är 5-6 år gamla och ser ut som nya. Vi kan alltså återanvända dom, gång på gång på olika ställen och kommer då undan med minimalt arbeta med att rensa svårt, flerårigt ogräs. Så värdefullt när man vill odla mycket men inte har "personal" som kan rensa. 😅

Tjock mypex: https://www.tradgardsteknik.se/katalog/artikel/vicona-mypecks-markmatta-5-25x100-m/1743-0-11/
Ogräsduk: https://www.lindbloms.com/tradgardstillbehor/ograsduk/jordbrun-ograsduk-2-4-x-100-m-hel-rulle/

Ensilage till täckodling.

Vi har hämtat två stora bollar odlarglädje. Rena Guldet! Ensilagebollar som är förstörda och inte längre kan användas som foder till djur. Jag bad vår höbonde specifikt att ge oss dom "sämsta" bollarna, dom som är mest ruttna och saggiga, för dom är bäst till vår täckodling.  😊

När jag började täckodla för nästan 20 år sedan, så var jag inspirerad av trädgårdsmästare Nils Åkerstedt. Han utvecklade en teknik att odla i sand med gräsklipp som täckning. Gräsklipp är otroligt näringsrikt och avger sin näring väldigt snabbt. Så det är ett optimalt sätt att odla i sand som annars är ett helt näringstomt odlingsmedium.

Jag odlar till viss del i sand. Det är praktiskt här i Kalla Nord, för det värms upp snabbare på våren, håller högre jordtemperatur under våra kalla sommarnätter och dränerar väl under vintern, så många växter som är lite känsliga överlever bättre i sandbäddarna. Men jag kunde ju inte tänka mig att köra runt med en gräsklippare i timtal, och slösandes bensin, för att få täckmaterial till våra odlingar. Så min egen lösning har blivit ensilage. Jag lägger på ganska tjocka lager och jag övergöder med gödselvatten från våra höns några gånger per växtsäsong. Det ger mig alla fördelar som Nils upptäckte med sin sand- och gräsklippsmetod. Men jag kan arbeta mer storskaligt effektivt än med gräsklipp.😅

De senaste 8-9 åren har jag också börjat täckodla på våra vanliga trädgårdsland med jord i botten. Där har jag lärt mig mycket av FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling). Och det senaste året har jag dessutom byggt upp ett täckodlingsland med fasta bäddar enligt den metod som FOBOs ordförande Börje Remstam har utvecklat. Även där fungerar ensilaget perfekt. 👍

Tidigare inlägg om grönsaker odlade med täckodling.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/hogsasong-for-odling.html (i förgrunden syns isbergssalladen planterad mellan ensilagevallar.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html (och så här blev skörden)

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/odla-egen-mat.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/10/svedjerova.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/odla-kardon-i-norra-sverige.html

Och en bild från sommaren 2002 som visar mitt allra första försök med täckodling.

Vårbruk.

Vi gräver morgon, middag och kväll. Och ibland in på natten. Men det känns ju inte som natt nu, här i Lappland, för det är ljust dygnet runt. 😊

Så vi hinner jobba mycket och det är tur, för det är mycket som ska bli gjort. Hela växthusets norrbädd blir uppgrävd, och även sydbädden blir omgjord, då vi måste rätta till värmerören. Totalt 75 kubikmeter jord, grus och sand som skyfflas än hit och än dit. På max två veckor ska allt vara klart.😅

Här en av våra sandbäddar utomhus som fixas till. Bilden är tagen för 6 timmar sedan på eftermiddagen och nu är den redan planterad med Altajlök, sallad och trädgårdssyra som vi förodlat i växthuset. Samt rovor, sådda direkt.  👍 I bädden till höger på bilden ligger första täckningen redan på och där är det sått palsternacka Kral och ännu mer rovor. Våra egna Svedjerovor som vi tagit eget frö av sedan 10 år tillbaks.
Alldeles till vänster skymtar ensilagebollen som vi just nu använder till täckning. Om någon vecka är den slut och vi får hämta en ny hos grannbonden. 💗

Hö och ensilage.

Äntligen är det så pass konstant vinter att vi har börjat använda våra ensilagebollar som foder till Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 😊 Eftersom vi har så få djur så räcker en ensilageboll i mellan 3-5 veckor och därför kan vi inte öppna ensilagebollarna vid plusgrader, då kan dom börja brinna (ruttna) och förstörs.

Så det egna torrhö som vi kan samla ihop under slåttern använder vi under hösten, innan kylan kommit och på senvåren, när värmen börjar återkomma, men innan vi kan släppa djuren på bete. Och under våra vanligen 5-6 vintermånader med konstanta minusgrader, använder vi alltså ensilage. 👍

I år var det svår foderbrist hos oss, vi lyckades inte få köpa lika mycket ensilage som vanliga år och vårt eget höland gav också en ovanligt usel skörd av torrhö. Vi gick in i krisberedskap och planerade att slakta ut stora delar av vår djurbesättning. 😕 Se länk nedan.

Men då kom räddningen från vårt sociala nätverk. På många ställen längs norra kustlandet var höskörden bättre och flera av våra med-genbanker för Lappgetter erbjöd oss att kunna skaffa hö från deras gårdar. Och en av dessa ljuvliga familjer kom till och med upp till oss med en full hästtransport med höbalar! 💗Det är en av dom jag håller på bilden.

Helt makalöst! Vilken resurs som finns bland småbrukare och med så fint samarbete.
Nu kändes det ju inte rätt att behålla övertaliga djur ändå, efter en missväxtsommar som denna. Vi har nu ändå resurser att kunna hålla 3 extra av våra värdefulla Lappgetter under vintern. Men vi slaktade bort tre "reservbockar" som vi nog hade kunnat spara ett vanligt år då vi kunnat köpa ett par extra ensilagebollar. Vi har också slaktat bort alla ungdjur hos kaninerna och övervintrar för första gången enbart en mindre besättning avelsdjur och bara några få "back-uper". Sånt är livet som självhushållare. Vi får ju fler kaninungar och killingar nästa år och enormt mycket gott kött att äta nu under vintern. 😛

Här blogginlägget från i somras då vi började inse att vi stod inför en säsong av svår missväxt.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html

Glassigt värre när vi skottar skit.

Ja, nu ser man ju ut som om man jobbade kring Stureplan. Vitskjortan och solglasögon. 😂

Men nej, jag skottar skit, och både vitskjorta och solglasögon är rekommenderad arbetsutstyrsel i mars/april vid såna arbetsuppgifter på Forsnäs Hemman. Varför? Tja, vitskjorta, i tunn bomull är optimal som ett lätt och luftigt ytterplagg vid hårt kroppsarbete. Jag använder också vitskjortan under slåttern, för den är likaledes jättebra att hålla myggen borta. Den är så tätvävd att dom inte kan stickas igenom.👌 Solglasögonen är för att skydda sig mot den starka solen som attackerar särskilt svårt nu medan vi har ett fullt snötäcke som ligger kvar. Snöblindhet är INTE kul, och verkligen allvarligt, så solglasögonen är alltså avdragbara som skyddskläder, i det här fallet. 👍

Och egentligen är det lite orättvist att kalla dagens skyffling för skit. Det är det finaste av getternas ratade hö/ensilage, som jag sorterat ut för att ströa hos ankorna och hönsen. Nu nalkas förfallet och allt börjar bli en enda stor lerpöl. Det går inte att "städa bort" heller, utan vår strategi är nu att ströa med ett torrt ytskick i princip varenda dag tills dess det torkat upp nog för att börja skotta bort allt äckligt, framåt mitten av maj. Fördelen med det är också att det nu ganska torra, grova och näringsfattiga gam-höet kommer ha sugit upp mängder av näringsrikt skit, och när vi då forslar ut allt till odlingslandet så kommer det växa så det knakar!😊

Tidigare inlägg om vår dagliga skitskyffling:
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider
September 2017: Vår Dagliga Skit!
Oktober 2017: Getskitskyffling inför vintern.
Nobember 2017: Höstlov? Potatislov? Läslov? Skitskyfflingslov?

Mer om Kvikkjokk Halvmandel

Nu har vi skickat ut många små och en del större paket av sättpotatis av sorten Kvikkjokk Halvmandel kors och tvärs över landet. Därför tänkte jag gå igenom en del extra saker som kan vara bra att veta.

Först denna potatis speciella karaktär, sen lite av erfarenheterna av att odla mandelpotatis i södra Sverige och slutligen tips för att få ut så mycket skörd som möjligt, även av en mindre mängd sättpotatis.

Kvikkjokks halvmandel kallas halvmandel av en särskild orsak. Det är för att den har olika karaktäristik inom själva sorten. Som jag fick det berättat för mig när vi övertog sorten "en del av pärena är liksom lite mer lik rundpotatis i formen, fast ändå mandel, och andra är verkligen långsmala och krokiga". I våra paket så skickade vi självklart hälften av varje, så var rädd om båda typerna!

Nu när vi själva odlat en första ordentlig omgång och också kunnat använda den som matpotatis kan jag konstatera att skillnaderna mellan dom två olika "fenotyperna" är mer djupgående än bara formen. På bilden har jag delat upp dom olika varianterna med den gulskaliga, vitköttiga rundformade typen till vänster och den rödskaliga, gulköttiga och smalkrokiga varianten i högen till höger.

Den rundare varianten har en gultonad skalfärg och ett vitare kött, medan den långsmala krokiga formen har ett rödtonat skal och gulare kött. Båda typerna hör alltså hemma inom Kvikkjokks Halvmandel, dom är grunden till själva namnet på denna gammaldags potatis.

Mandelpotatisen ses verkligen som en unik norrländsk potatissort och många hävdar att den inte alls går att odla söderut.
Erfarenheter av en av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut, när han gett sättpotatis vidare till släktingar i södra Sverige. Mälardalen. En erfarenhet är att det funkar första året, men när man sen försöker odla igen, från de sättpotatisar som själva är odlade söderut så misslyckas det. Andra säger att det går utmärkt att odla i hela Sverige, men man måste undvika lerjordar, som är vanligare söderut. I så fall kan man försöka odla i odlingslådor med fin mylla eller i de trädgårdsland man lyckats omvandla från tung lera till fin mylla och blandat i mycket sand i.  Man behöver däremot inte odla mandelpotatis i ren sandjord som en del verkar tro, det är inte ens en fördel att odla i sandjordar.Vi får mycket finare mandel i vår fina "mylla", än i vår rena sandjord. 
I brist på bra mylla (vi bor på en rullstensås) så täckodlar vi mandel direkt på gammal vall på rullstensåsen med med ett rejält täcke mögligt ensilage över, sånt vi inte kunnat använda till foder. Det fungerar också jättebra och ger fina och väldigt rena potatisar. 
Slutligen finns det vissa som påstår att smaken förändras till det sämre av att "mandeln" odlas söderut, under längre men mindre ljusstarka säsonger. Det vet vi inte om det stämmer än, vi har ju bara odlat här i Lappland.
Vi vill gärna höra era erfarenheter av att odla vår mandel i söder. Gärna både efter 1-2 år. 

Hur får man sättpotatisen att räcka långt?
Slutligen, hur kan man få ut maximalt med skörd från bara ett fåtal sättpotatisar? Ja, redan på nybyggartiden här i Lappland förstod man sig på att sättpotatisar skulle inte vara för stora. Små dög lika bra som stora och gav lika god skörd. Och i så fall kan man ju lika gärna äta upp dom stora och sätta dom små. Ett annat trick som nybyggarna använde sig av (och som funkar lika bra i våra dagar) är att dela en sättpotatis som har groddar i båda ändar. Bara en potatisbit har en grodd, så kommer den bli en full och stor potatisplanta som ger lika bra skörd som en hel potatis. Här ett citat om att dela sättpotatisar från vår favoritbok; Nybyggarnas Dagliga Leverne.

"Gustav Arvidsson gick ut en stund och kom in och sade, att nu var potatislandet på det bästa att sättas och sade att idag borde de göra bort med att sätta det lilla av potatis, som de hade. Han befallde Arvid att gå efter lådan, som stod upprest däri kåtarittet och själv steg han på ett säte och tog ned lådorna med potatis från hyllan uppe vid taket och sade att nu skulle man skära potatisen, och i det arbetet skulle Arvid (äldste sonen) få vara med. Husbonden själv skulle syna, visa Arvid, huru han skulle bära sig åt med det arbetet. Matmodern satte sig också vid lådorna. 

Försiktigt tog man upp potatisarna ur de små lådorna och lika försiktigt lade man ned dem i den större lådan, allt för att man icke skulle bryta av någon brodd. Tog upp en potatis, som hade en eller flera broddar på mitten, så lade man den i den stora lådan. Hade en potatis en brodd vid eller nära vardera änden, så skar man av den på mitten och erhöll så två sättpotatisar ur en potatis, Men hade en potatis broddar blott i ena änden, så skar man även av denna, och lade stycket, som hade brodd, i lådan, men stycket som saknade brodd, släppte man i en hankbytta, som man hade ställt fram. Alla halvor av potatisar, som ej hade brodd, skulle man sedan koka och äta dem till fisk, men alla som hade brodd skulle man sätta i jorden."

Slutligen bjuder jag på Forsnäs Hemmans tvärsäkra koktips för att mandeln inte ska spricka. 
När man känner med "stickan" att mandeln fortfarande är lite hård i kärnan så tar man av kastrullen, häller av kokvattnet och låter sen potatisen stå i den varma kastrullen ytterligare 5-15 minuter. När man väl hällt bort vattnet så kommer dom inte att spricka, men den kvarvarande värmen "kokar klart" dom helt perfekt. 

Gose-grisarna

Matte gosar med grisarna. Här får Gittan en kindpuss, fast hon är mest fokuserad på det smaskiga, blöta ensilaget som vi just lade i höhäcken.

Kvällsmatning i lätt snöfall. Gittan får en rygg-kram medan Gullan väntar på sin gose-tur.

Vi har uppdaterat vår sida om Linderödsvin. Nu kan man läsa hela årets gris-berättelse där. http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

http://egenkombucha.blogspot.se/