fredag 21 april 2017

Mer om Kvikkjokk Halvmandel

Nu har vi skickat ut många små och en del större paket av sättpotatis av sorten Kvikkjokk Halvmandel kors och tvärs över landet. Därför tänkte jag gå igenom en del extra saker som kan vara bra att veta.
Först denna potatis speciella karaktär, sen lite av erfarenheterna av att odla mandelpotatis i södra Sverige och slutligen lite tips för att få endast några enstaka sättpotatisar att ge så stor skörd som möjligt.

Kvikkjokks halvmandel kallas halvmandel av en särskild orsak. Det är för att den har olika karaktäristik inom själva sorten. Som jag fick det berättat för mig när vi övertog sorten "en del av pärena är liksom lite mer lik rundpotatis i formen, fast ändå mandel, och andra är verkligen långsmala och krokiga". I våra paket så skickade vi självklart hälften av varje, så var rädd om båda typerna!
Nu när vi själva odlat en första ordentlig omgång och också kunnat använda den som matpotatis kan jag konstatera att skillnaderna mellan dom två olika "fenotyperna" är mer djupgående än bara formen. På bilden har jag delat upp dom olika varianterna med den gulskaliga, vitköttiga rundformade typen till vänster och den rödskaliga, gulköttiga och smalkrokiga varianten i högen till höger.

Den rundare varianten har en gultonad skalfärg och ett vitare kött, medan den långsmala krokiga formen har ett rödtonat skal och gulare kött. Båda typerna hör alltså hemma inom Kvikkjokks Halvmandel, dom är grunden till själva namnet på denna gammaldags potatis.

Mandelpotatisen ses verkligen som en unik norrländsk potatissort och många hävdar att den inte alls går att odla söderut.
Erfarenheter av en av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut, när han gett sättpotatis vidare till släktingar i södra Sverige. Mälardalen. En erfarenhet är att det funkar första året, men när man sen försöker odla igen, från de sättpotatisar som själva är odlade söderut så misslyckas det. Andra säger att det går utmärkt att odla i hela Sverige, men man måste undvika lerjordar, som är vanligare söderut. I så fall kan man försöka odla i odlingslådor med fin mylla eller i de trädgårdsland man lyckats omvandla från tung lera till fin mylla och blandat i mycket sand i.  Man behöver däremot inte odla mandelpotatis i ren sandjord som en del verkar tro, det är inte ens en fördel att odla i sandjordar.Vi får mycket finare mandel i vår fina "mylla", än i vår rena sandjord. 
I brist på bra mylla (vi bor på en rullstensås) så täckodlar vi mandel direkt på gammal vall på rullstensåsen med med ett rejält täcke mögligt ensilage över, sånt vi inte kunnat använda till foder. Det fungerar också jättebra och ger fina och väldigt rena potatisar. 
Slutligen finns det vissa som påstår att smaken förändras till det sämre av att "mandeln" odlas söderut, under längre men mindre ljusstarka säsonger. Det vet vi inte om det stämmer än, vi har ju bara odlat här i Lappland.
Vi vill gärna höra era erfarenheter av att odla vår mandel i söder. Gärna både efter 1-2 år. 

Slutligen, hur kan man få ut maximalt med skörd från bara ett fåtal sättpotatisar? Ja, redan på nybyggartiden här i Lappland förstod man sig på att sättpotatisar skulle inte vara för stora. Små dugde lika bra som stora och gav lika god skörd. Och i så fall kan man ju lika gärna äta upp dom stora och sätta dom små. Ett annat trick som nybyggarna använde sig av (och som funkar lika bra i våra dagar) är att dela en sättpotatis som har groddar i båda ändar. Bara en potatisbit har en grodd, så kommer den bli en full och stor potatisplanta som ger lika bra skörd som en hel potatis. Här ett citat om att dela sättpotatisar från vår favoritbok; Nybyggarnas Dagliga Leverne.

"Gustav Arvidsson gick ut en stund och kom in och sade, att nu var potatislandet på det bästa att sättas och sade att idag borde de göra bort med att sätta det lilla av potatis, som de hade. Han befallde Arvid att gå efter lådan, som stod upprest däri kåtarittet och själv steg han på ett säte och tog ned lådorna med potatis från hyllan uppe vid taket och sade att nu skulle man sköra potatisen, och i det arbetet skulle Arvid (äldste sonen) få vara med. Husbonden själv skulle syna, visa Arvid, huru han skulle bära sig åt med det arbetet. Matmodern satte sig också vid lådorna. 

Försiktigt tog man upp potatisarna ur de små lådorna och lika försiktigt lade man ned dem i den större lådan, allt för att man icke skulle bryta av någon brodd. Tog upp en potatis, som ahde en eller flera broddar på mitten, så lade man den i den stora lådan. Hade en potatis en brodd vid eller nära vardera änden, så skar man av den på mitten och erhöll så två sättpotatisar ur en potatis, Men hade en potatis broddar blott i ena änden, så skar man även av denna, och lade stycket, som hade brodd, i lådan, men stycket som saknade brodd, släppte man i en hankbytta, som man hade ställt fram. Alla halvor av potatisar, som ej hade brodd, skulle man sedan koka och äta dem till fisk, men alla som hade brodd skulle man sätta i jorden."


Slutligen bjuder jag på Forsnäs Hemmans tvärsäkra koktips för att mandeln inte ska spricka. 
När man känner med "stickan" att mandeln fortfarande är lite hård i kärnan så tar man av kastrullen, häller av kokvattnet och låter sen potatisen stå i den varma kastrullen ytterligare 5-15 minuter. När man väl hällt bort vattnet så kommer dom inte att spricka, men den kvarvarande värmen "kokar klart" dom helt perfekt. 

Inga kommentarer: