Dallrig gelé

Det är inte första gången vi skriver om gelatinkok, och det lär inte bli den sista. För det här är en av våra favoritingredienser i vår kosthållning. Att koka skroven från våra djur till en näringsrik och enormt välsmakande fond. 

Den här gången var det en gammal Ölandstupp som skulle bli gryta, och när han kokat någon halvtimme i tryckkokaren, och blivit renplockad, så åkte skrovet tillbaks för ytterligare någon halvtimmes urkokning. 
Resultatet blir fantastiskt fint, mycket gelatin och mängder av umami.

Två dl av den här fonden använde vi till själva tuppgrytan. Men den kvarvarande litern blev basen till en otroligt god svampsoppa dagen efter. 

Här är två tidigare gånger vi kokat "benbuljong", som vi kallar det;

Här från grishuvuden från Linderödsvin: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/gelatin-till-var-sylta.html

Och här av slaktkropparna från våra Blekingeankor. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/delikata-ankor.html

Adjö till ankorna

Igår avslutades en epok här på Forsnäs Hemman. Vi skickade iväg våra sista tre Blekingeankor till ett nytt hem i Umeåtrakten. Vi har varit genbank till den här flocken i 13 år, sedan 2008, så nog känns det allt lite konstigt att ankhuset nu är tomt. 

Orsaken till att vi avslutade vår ankhållning är tvåfalt. Vår arbetsstyrka har minskat, i och med att Hustomten (morfar) blir allt äldre, och ankornas skötselbehov har ökat. Det beror på klimatuppvärmningen. 

Så här: den stora arbetsinsatsen för ankhållning är att ge dom vatten för att dom ska kunna bada under vintrarna. På somrarna är det lätt, bara att sätta på vattenslangen, men på vintrarna behöver man bära ut 10 vattenkannor (från köket) varje gång flocken ska bada. För ett decennium sedan hade vi fortfarande stabila vintrar här i norr, då räckte det med att ankorna fick nytt vatten var tredje dag, dom gick ju på ren snö och blev nästan inte skitiga alls. Men numer smälter ofta snön under vintern, även här i Lappland, hela ankhägnet förvandlas till en lergegga och ankorna ser ju då INTE vackra ut. Därför behöver dom numer bada varje dag, ibland två gånger om dagen. 😏

Därför har vi inte längre kraft och möjlighet att behålla våra kära ankor. Det är synd, för dom var mycket friska och härdiga och trivdes alldeles utmärkt även så här långt norrut. Dom älskade snö och kyla, precis lika mycket som våra ljusa somrar. Dom gav oss ett stort antal slaktdjur varje år och .....det finns nästan inget som är så gott som ugnstekt anka. 

Så det är med sorg i hjärtat vi nu säger farväl till "kvack-kvackarna" som yngste sonen kallade dom då dom kom till gården och han bara var 4 år gammal. 💗

Här vår sida om Blekingeankor: https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html

Här om apelsinanka, vårt favoritrecept: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/apelsinanka-otroligt-gott.html

Perfekt väder

Det finns ett talesätt som säger att "Bonden är aldrig nöjd med vädret". Men....det är fel. Dagar som idag är helt perfekta. 😊

Jag blev påmind om det när jag och yngste sonen hade skottat snö i nån timme. Plötsligt sade han; "this is the perfect day". (Han är engelskspråkig, vår familj har bott i Nordamerika tidvis och talar i vardagslag engelska såväl som svenska i lika delar)  

Han har fattat det alla vi här i Lappland vet. Att en lagom tempererad dag som ligger mellan -7c till +3C är perfekt. Man får en hög, klar himmel med frisk luft och temperaturen gör att man kan jobba hårt och länge utan att börja svettas. Och runt omkring oss har vi vår vackra Nordiska natur som bidrar till en underbar känsla av sammanhang. Här verkar vi, här har vi vårt liv och vår levnad. 

Just nu håller vi på att skotta fram det ena parningshuset för våra Blekingeankor. Dom ska börja para sig om ca 2 veckor och då vill dom gärna leva i par, som de gräsänder dom härstammar från (sen vikingatiden) gör i det vilda. Så under vintern låter vi flocken bo tillsammans i ett mer isolerat utrymme, men nu i mars när dom börjar bilda par så flyttar vi en hane och en hona hit till en liten 5m2 koja närmast skogsbrynet. Dom får sin egen hage och damm. Det brukar sluta med en fin kull ank-onga (ankungar på Lappländska) som vandrar omkring och simmar i dammen och har det SÅ bra under vår fina Lappländska sommar. 💗

Tidigare inlägg om våra fina Blekingeankor: 

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Blekingeankor

https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html

Medioker mängd mjölk

Så här långt in i mörkertiden så får vi inte jättemycket mjölk. Vi pressar inte heller våra Lappgetter i onödan, dom får fint hö och kvistar och vatten, men dom får ingen extra säd eller "kraftfoder". Vilket korkat namn. Det är ju inte alls någon "kraft" i sån energiföda, utan bara ett sätt att "suga ut" så mycket som möjligt av de stackars industridjuren. 😅

När våra älskade Lappgetter får så mycket fint, naturligt foder dom vill, och  när jag slutar mjölka dom innan dom blivit helt utsugna, så ger våra två getter ca 6-7 dl totalt varje dag numer. Hade jag pressat dom hade jag nog fått ut 3-4 gånger mer, men det är som sagt inte intressant för oss. Vi vill främst att våra djur ska vara naturligt anpassade för vårt klimat, och ge oss ett normalt överskott av mjölk, ägg eller kött. Inte mer än dom kan åstadkomma, inte så att dom måste må illa för att kunna föda oss. Utan vi vill ha raser som ger oss tillräckligt för att vi ska bli nöjda, samtidigt som djuren mår toppen och inte blir stressade. Gränsen går t.ex mellan våra fina välanpassade Lappgetter och industrigetterna som heter "Svensk Lantras" och har vidriga juver och inte alls verkar ha en bra psykologi. Gränsen går mellan de höns som har fluffiga "hättor" som gör att dom inte kan se rovfåglar och gör dom stirriga, jämfört med våra fina lantrashöns från Öland. Ankorna från Blekinge fanns redan på vikingatiden och är SÅ härdiga och fungerar fantastiskt här hos oss, även i kallaste Lappland. Och Gotlandskaninerna. Dom kommer från södra Sverige men fixar vårt skarpa klimat alldeles utmärkt. Andra mer högavlade raser klarar inte våra förutsättningar. Men våra kära Gotlandskaniner njuter fritt av att sitta och mumsa hö utomhus, även när det blir kallare än -30C.👍

Så lantraser, det är grejen! För oss som bor så pass kargt till så är de här välanpassade djurarterna helt oundgängliga för att vi ska kunna bli självhushållande. Och förhoppningsvis är vi numer kunniga och kompetenta nog att avla vidare på dessa raser, så att vi, till våra efterlevande, kan lämna vidare en genetisk population som kommer bli lika värdelfull för våra ättlingar, som våra fina lantrasdjur är för oss. 💗

Tre dagars sparad mjölk ger uppåt 2 liter och räcker till en laddning pannkakor. Husbondens specialitet, han gör en rejäl plåt med fläskpannkaka och 25-30 vanliga pannkakor som jag äter med mängder av blåbärssylt medan yngste sonen gillar kanel och strösocker.

Dagen efter gillar jag att äta tunnpannkakorna kalla, nästan som en macka. Jag brer på tjockt med extrasaltat smör och rullar ihop pannkakan som ett tunnbröd. Så lärde jag mig av min svenskfinländska kompis Camilla när jag var barn i Hallstahammar. 

Mycket gott! Kanske inte jättenyttigt, men mycket gott! 😋

Här hur vi tänker strukturellt för att kunna hålla djur som både mår bra, och som ger oss föda. 

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html

Tidigare inlägg om mjölk: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Mjölk

Blekingeankorna växer snabbt.

En bild på hur mycket tillväxt som sker på bara en månad. Våra Blekingeankor är enormt produktiva. Den lilla ankan är en vecka och den stora är ganska exakt en månad äldre.

Här är ett äldre foto från ett av våra första år som genbank för Blekingeankorna. Då hade vi hela fyra kullar i olika åldrar och lyckades (med rätt stor möda för små ankor sitter inte stilla) ta den här bilden av hur tillväxtkurvan ser ut.

Helt makalöst! Vår sida om Blekingeankorna finns här: https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html
Jag har just uppdaterat den med bilderna i det här blogginlägget, men den har också en bra grundbeskrivning och många fler fina bilder av våra kära Blekingeankor.

Ank-onga!

Årets första fyra ankungar är här. Eller "ank-onga" som det heter här i Lappland. Superfina! 😊
Det syns på färgfördelningen att pappan är helvit.

Och det heter absolut inte "ällingar" här i norr. Den termen nämns som den korrekta i många böcker och texter. Fast dom har alla skrivits "sörlänningar" (som vi "norrlänningar" kallar dom). Alltså folk söderut, som Skåne och däromkring.
Men här i Lappland heter det alltså ankungar, och gåsungar (inte gässlingar). 👍

Höstslakt.

Nu har vi klarat av det sista av höstslakten. Fyra Blekingeankor och sex Gotlandskaniner. Jag har aldrig tagit ett sånt här kort förut. Men ....det är inte samma känsla för mig att se det här fotot som när jag ser de där vidriga "trofé-bilderna" som hobby-jägare lägger upp. Dom som bara skjuter för nöjes skull och aldrig ens bryr sig om att ta tillvara köttet. Dom som bara vill ha en bild att visa upp. 😏

Det här, för mig, är djup tacksamhet! Över en lyckad säsong, som ger oss otroligt uppskattat och värdefullt kött. Och fascination att bara jag, lilla jag, kan skapa så fin föda till hela min stora familj, här uppe i allra Kallaste Nord. Och framförallt ödmjukhet, med svett och hårt arbete kan jag föda barn och karlar. 😊

Dessa tio djur kommer ge oss massor av mat av bästa kvalitet. Både tio stora familjemiddagar, OCH "rester" till 10 luncher för oss som arbetar här. Och dessutom kvällens färska delikatess, stekt lever och hjärta. 😋

Makalöst! Makalöst! 💗
Vad långt vi ändå kommit i vår självhushållning. Efter 10 år, så skapar vi nästan allt det protein vi äter här på vårt eget hemman. 👍

Genbanker bevarar våra värdefulla gammaldags lantrasdjur

Vårvintern, vi rapporterar det arbete vi gjort med våra gammaldags lantras-djur till genbanken. Genbanksarbetet är det system som Sverige använder för att bevara våra genetiskt unika äldre djurraser. De djurraser som funkar väl för självhushållning och som inte blivit sönderavlade för att passa djurindustrin.😄

Det funkar så att ideella föreningar (som Svenska Lanthönsklubben eller Föreningen Landtsvinet) tar på sig det administrativa arbetet för att hålla ett register och där de medlemmar som vill också kan "bli genbanker". Alltså skaffa någon av de bevarandevärda djurraserna och sen bedriva vanlig djurhållning, men man måste kunna garantera rasrenhet och gärna försöka få fram nya fina djur, tex kycklingar eller griskultingar som kan säljas till andra eller nya genbanker och på så sätt hjälpa till att bevara våra fina lantraser inför framtiden. 💗

Vi på Forsnäs Hemman har satsat på att enbart ha Lantraser. Vi har Ölandshöns, Blekingeankor, Gotlandskaniner, Lappgetter och Ölandsgäss. Vi stöttar också de som föder upp kultingar av Linderödssvin genom att köpa in överblivna smågaltar av dom som slaktsvin. Tidigare hade vi också Nordiska bin, men det fick jag sluta med när jag en gång reagerade våldsamt och höll på att få en anafylaktisk chock efter ett bistick.😲

Och nu på vårvintern är det alltså dags för det ganska blygsamma extra pappersarbete som ändå ska göras om man är genbank. Det är rätt enkelt, idag har jag fått till årsrapporterna för kaninerna, ankorna och hönsen. 👍 Kvar är gässen och sen den årsrapport jag själva är ansvarig för att skicka ut, den för Lappgetterna, som jag är genbanksansvarig för. Den dröjer ett tag, för vi i föreningen Allmogegeten försöker göra det ännu lättare för våra genbanker, så vi skickar ut förutskrivna uppräkningar av de getter man troligen har i sin genbank. På det sättet är större delen av arbetet redan gjort för medlemmarna, men för oss ansvariga är det desto mer registerarbete nu under årets första två månader. 😉

Fördomsfria glada grisar!

Vi har inga "nassar" på Forsnäs Hemman. 😉Kanske särskilt bra att påpeka idag! Inga hatfulla typer kommer demonstrera hos oss. Våra fina svin gillar alla, oavsett hudfärg, precis som vi.💗

Våra tre Linderödssvin är alla kompisar och vänner, "Herr Tålig" och "Herr Modig" verkar inte ha nån uppfattning om att dom är rödbruna med svarta fläckar, medan "Herr Ampen" är vit med svarta fläckar. 😏 Och vi gosar lika mycket med alla tre. Dom växer och frodas på samma sätt, trivs lika mycket och är lika uppskattade medlemmar av vårt Hemman.😀
Vi (och dom) gillar olika, helt enkelt!👍Snacka om att inte ha några likheter alls med Nassar i Göteborg.

De unga Blekingeankorna i skogen

Våra ungankor av den gamla lantrasen Blekingeanka är 10 veckor gamla.

Så nu är dom stora nog att få simma fritt i den stora dammen och dom får gå som dom vill i den stora skogshagen. De första dagarna är allt nytt och spännande och blåbärsris, smårönnar och stenrösen undersöks noggrant.💗Om någon vecka har dom hittat rutinerna och gör det ankor gör bäst. Ligger och slappar med gänget på bästa solplätten i hagen, och tar nån tur till dammen och "restaurangen" när det passar.

En ankflock är så lik en grupp Svenska Mallorca-turister som det bara går. 😂 Säger jag, som aldrig varit på Mallis. 😉

Småankorna blir 5 veckor

Dom små ankorna är inte så små längre.

Snabbt växer dom upp och numer spenderar dom dagarna i en liten hage. Men på nätterna är dom fortfarande inomhus för att få lite extra värme.

En bild som visar hur snabbt Blekingeankorna växer.

Ank-onga

Då har vi fått vår första kull småankor här på Hemmanet. Eller ank-onga, som det heter här norrut. På syd-svenska heter det ällingar. Men det låter bara konstigt för oss här i Kalla Nord.

Gulliga är dom. Det blev 11st varav 3 gula, som kommer bli helvita som vuxna. Dom är alla av lantrasen Blekingeankor. Den mest ursprungliga ankras vi har här i Sverige och troligen dom som är ättlingar till de vilda gräsänder som vikingarna började avla för att bli allt större i kroppen och som därmed blev tamdjur.

Äggets spindel

Lika fascinerande varje år.

Blekingeankornas ägg visar att det snart blir nya små.

Blekingeankor på väg

Då åker farfar ner åt kusten igen och med sig tar han fyra av våra fina Blekingeankor i bagaget.

Morfar tejpar om kartongerna noggrant och tittar till fåglarna en sista gång. Snart är dom i sitt nya hem i Sundsvallstrakten och förhoppningsvis får denna ovanliga ankras ytterligare en genbank som hjälper till med bevarandearbetet.

Skyffla skit

Det har kanske märkts en del att tidningen Land haft en artikel om oss på Forsnäs Hemman nyligen. Numer finns artikeln med många fina bilder att läsa på webben här: https://www.land.se/landkoll/lamnade-akademikerlivet-njuter-av-att-driva-sjalvhushall-i-lappland/

Idag är det ankskit som skyfflas. Här är Husmor på väg mot odlingarna med det svarta guldet. 

Men det känns som det allra viktigaste citatet i artikeln blev utan bild, troligen för att det sista man tänker på när man får finbesök av en reporter är att visa hur det ser ut när man skyfflar skit. Så här kommer alltså en bild till textraden: "Jag gör så mycket mat det går på det här stället.– Fast mest skyfflar jag skit."

Höstgöromål: diska redäggen

Vi jobbar inför vintern för fullt. Gårdsplanen ska rensas på saker som ligger här och där. För "gömt i snö kommer fram i tö". Snön kan komma imorgon och töandet är 7 månader bort.

Ett av göromålen är att diska redäggen. Vill man ha kycklingar är det en bra idé att skaffa en stor bunt redägg. Våra Ölandshöns gillar ett välfyllt rede, minst 14-16 ägg i en stor hög. Då blir dom lockade att lägga sig platt och ruva fram kycklingar.
Vi  brukar lägga ut redägg i 3-4 reden på olika ställen hos båda våra flockar. Det blir alltså mellan 84-128 redägg som behövs. Och vi diskar och plockar undan alla i en stor hink varje höst.

Ungdjur till salu

Vi åker söderut, måndagen den 3dje oktober. Detta är de ungdjur vi fortfarande har till salu och kan ta med oss på färden. Kan levereras längs vägen V-mina- Sundsvall-E4an till Sthlm, Norrköping, linköping, Gränna.

Dessa unga kaniner skulle verkligen passa inom genbank. Morfar Eranthis på plats 44 på "listan" och pappa Clemens på plats 67. Dessutom välväxta och trevliga.

Tricolorhanen till vänster är tingad

Tre superfina brokade hanar, en tricolor- Välväxta och mycket trevliga. Mormor Akleja är på plats 22 på "listan" och vi skulle gärna se några till av hennes ättlingar inom bevarandet.

Det här är också två lite extra fina killar Mamma Astrid är en av våra bästa honor nånsin. Hon är vid det här laget 4 år och har bevisat om och om igen att hon är en toppenkanin. Dessa killar har haft god tillväxtfart och är mycket trevliga.

Fina honan Aethusa kan få flytta. Hon är koloni-kanin och har bott med sin mamma, syster och alla deras ungar i år. Därför får hon gärna flytta tillsammans med någon eller båda av sina döttrar/systerdöttrar. Gärna till någon som också grupphåller sina kaniner. Att hon bott i koloni betyder också att hon inte är direkt "knä-tam". Kolonikaniner tyr sig hellre till sina familjemedlemmar än till människor. Det ser vi som positivt.

Hon (och dottern/systerdottern) ÄR bedömd enligt alla våra socialiserings-kriterier på vår kaninsida och är en av dom kaniner som vi verkligen ser uppfyller alla krav och är väl värd att fortsätta inom avel.

Vi har också ett antal unggäss av våra Ölansgäss till salu, två killar och två tjejer till salu. Vi kan alltså sälja antingen två par eller en trio (en hane och två honor).

Alla utom EN hane tingade. Behöver du en hane, hör av dig! 

Vidare har vi ett antal Blekingeankor. Det finns både viltfärgade och helvita av både honor och hanar. Hör av er för att boka exakta djur. Detta är den enda bilden som dom ville ställa upp på idag, av ena flocken.

Härlig tillvaro mitt i blåbärsriset!

 För frågor eller för att boka.

Hör av er till oss på forsnashemman@gmail.com

Eller facebook https://www.facebook.com/aj.eriksson.10 (PMa)



Dessa djur är nu tingade:

Tingade!

Djurbäbisar

Nu är det små djurbarn överallt på Hemmanet. Kycklingar och kaninungar. Gåsungar och killingar och ankungar.

Här är vår vita ankhona med några av sina ungar. Dom tillhör alla den ovanliga och hotade gammaldags svenska rasen Blekingeankor.

Snö-ankor från Blekinge

Våra Blekingeankor har inget emot att snön ligger som djupast här hos oss i Lappland nu i Mars månad. Trots att deras parningssäsong har börjat så vadar dom glatt kring i drivorna varje dag.

Vackra djur, två till ska slaktas bort innan den mest intensiva uppvaktningen börjar. Det skulle vara svårt att välja vilka, så vi tar vågen till hjälp denna gång.

Egen mat

Den här sidan handlar om våra djur och våra odlingar, så i slutändan handlar den egentligen mest om mat. Även om det inte syns så mycket i vanliga fall.
Våra djur är bara ovanliga och hotade lantraser. Men trots det ger dom oss mycket gott kött att äta, för man behöver inte lika många Ölandstuppar som höns, det blir alltid ungtuppar över till slakt. Till grillen på sommaren eller till en god soppa på hösten. Samma sak gäller goda övertaliga hanar av Blekingeanka, Ölandsgässen, Gotlandskaninerna och våra Lappgetter. Samt de Linderödsgaltar vi köper av en genbank då dom är övertaliga där. Sex olika fantastiska köttslag av lantraser som vi får äta. Så mycket bättre och godare kött än det någonsin går att få tag på i affärer.

Från vänster övre; Senor och under inälvsfett. Sedan strupe/slaktrester och nedan bogar, sedan revben och nedan hals, sedan ryggen i två delar och nedan slaktredskapen en kniv och en finbladig trädgårdssåg. Sedan högst upp filéerna, nedan slaksidorna och längst ner till höger låren.

Våra odlingar är en lika bra bas för en fantastisk måltid. Här är det en av våra bladkålssorter "Russian Red" som vi började odla för snart 10 år sedan och har tagit eget frö av sedan dess. De plantorna är anpassade till vårt klimat här i Lappland, gror kraftfullare, står emot kålmalen bättre, blir frodigare och är så otroligt goda!

Den gammaldags bladkålen Russian Red, otroligt tålig och storväxt i nordligt klimat och vackert blågrå-daggig med lilarosa bladnerver. 

Så förra helgen möttes dessa två, ett stort fång Russian Red bladkål och en av våra getter. I detta fall inte ens en övertalig bock utan en get som nödslaktades pga en skadad klöv.

Lilla Silpe behöver inte lida av sin skadade klöv, nödslakt är ibland nödvändigt!

Tillsammans blir det vår variant av den norska nationalrätten "FåriKål". Alltså Get i Kål.

En av världen godaste och enklaste recept? 

Recept. Koka de "sämre" bitarna av en get (får) i tryckkokare, länge. Av styckbitarna ovan kokade jag halsen, slaksidorna samt underbenen på bogar och lår. Och de stora benen som jag styckat ut från själva låren, alla stora ben med märg i sågade jag i hälften så att dom fick koka ut sitt gotta riktigt ordentligt och petade också ut all märg jag kunde efter kokningen med hjälp av en krabbgaffel.
När allt kokat en gång så tar man upp köttet och benen ur spadet och plocka loss köttet, skär i lagom ätbitar och tillbaks in i tryckkokaren, denna gång med en försvarlig mängd hackad kål och salt samt kryddpeppar så att det smakar som det ska.
Sen koka en rejäl gång till.
Kan serveras med potatis, men det är lika gott utan.