Den oväntade jordhögen

Idag fick byns väg en kanthyvling, och vi hade turen att kunna få överskottsjorden upptransporterad på vår gårdsplan. Så nu har vi alltså ca två kubikmeter jord som vi kan använda till precis vad vi vill.

Lycka! När man bor och odlar på en rullstensås, som vi gör, så är jord alltid en bristvara och för den här fina högen har jag redan planterat mängder av användningsområden. 👍

Tidigare inlägg om jord på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/jordskapar-stationen.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/vi-staller-upp-i-sm-i-nedbrytning.html

Egen jord

I höstas började jag göra egen jord för vårens planteringar. Tidigare har jag alltid köpt ett par påsar till förodlingarna, men numer har vi så pass stora land av fin jord att det känns OK att "sno" lite där för användning under våren när snön fortfarande ligger midjehög i köksträdgården här i kallaste Lappland.

Jag gjorde en jordblandning som förhoppningsvis skulle bli optimal att så fröer och driva upp småplantor med. Grunden var ca 55% vanlig jord från våra täckodlade och välgödslade trädgårdsland. Sen lade jag till ca 25% sand. Denna blandning sållade jag sedan så att allt större än 6 mm blev bortsorterat. Slutligen tillsatte jag ca 20% av vår egen biokol, också sållad till 6 mm och väl uppgödslad genom att det fått ligga och dra i kissvatten i någon månad. Tillsammans blev det en fin, mörk, myllig och lucker jord med god struktur. Över vintern har jag lagrat den i gamla jordpåsar från förra året. Den här jordblandningen har visat sig perfekt, lättarbetad för även små plantbrätten inför sådderna och ......oj, så det har växt. 😊

Ytterligare ett område av vår livsstil där vi nu är helt självhushållande. Och som extra bonus så lyckades jag åstadkomma detta precis i rätt tid. Som så mycket annat har priserna på jordpåsarna ökat nu i vår, och det är inte lite. Numer kostar de jordpåsar vi brukade köpa 51% mer än förra våren. 

Tidigare inlägg om att skapa jord här på Forsnäs Hemman: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/jordskapar-stationen.html

Tidigare inlägg om när vi gör egen biokol: 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/bio-kol.html

 

Kolar

Vi har perfekt sommarväder här i Lappland. Blandat sol, men inte för varmt och regn med några dagars mellanrum. Allt växer så det knakar och vi har också utmärkta förhållanden för att elda "rat" så att vi kan få nytt biokol till våra trädgårdsland. Med det återkommande regnet så har vi ingen spridningsrisk vid eldningen. 😊

På bilden är yngste sonen eldvakt för senaste brasan. Vi eldar främst kvistar, rester från getternas bete, och även stockar från den gamla bron i byn. Körlagret, som var gjort i gran på 1970-talet var helt slut och byttes ut för två år sedan. Det är många kubikmeter halvruttet trä som vi kommer kunna få ut mängder av biokol från. 👍

Tidigare inlägg om biokol: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/bio-kol.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/jordskapar-stationen.html

Åkerbrytning

Vi bor på en rullstensås, det gör att man får kämpa en del med sten. Numer har jag en son som hjälper till och metoden för att få upp de större modellerna är den samma som våra förfäder använde under nybyggartiden. 

Här på bilden en rejäl sten, som sonen och jag ändå fick upp på egen hand, bara med hjälp av en hävstång och lite smart teknik. Men jobbigt är det, och man känner igen sig i beskrivningen nedan från hur man gjorde i byn Dåres, i en av Vilhelmina fjälldalar, när man bröt åker på sitt nybygge i början av 1830-talet.

"När fadern kom med sitt arbete några famnar framåt i åkerbrytet, stötte han på en sten, som höjde sig obetydligt över jordytan. Han satte järnstören under ett hörn på stenen och bröt, då rörde sig stenen helt obetydligt. Denna sten måste man försöka få bort ur åkern. 

Fadern märkte att man endast genom att använda romsor, mycket långa hävstänger, möjligen skulle kunna få stenen upp på åkerytan, han gick därföre bort och fällde två granar med ej mer än en vidd pass drygt en decimeters tjocklek och kvistade av stammarna och gjorde dem svagt tillspetsade i rotänden samt bar fram dem till stenen. Vid ena sidan om stenen lade han två ganska stora stenar på ett litet avstånd från den större stenen. Han befallde Arvid (den äldste sonen) att bära fram några större och mindre stenar till de stenar som han lagt i närheten av den stora stenen. Fadern lärde Arvid huru han skulle göra med de stenar som denna burit fram, då fadern gav befallning därom. 

Fadern lyftade upp en romsa och stack in dess rotända under nedra kanten på den stora stenen och lät sedan romsan lägga sig över en av de mindre stenarna och flyttade sig utefter romsan så långt som han kunde nå att fatta tag i romsan. Han grep om romsan med båda händerna och drog denne nedåt med all sin kraft utanför den mindre stenen, Den stora stenen höjde sig med ena änden litet uppåt, så att det uppstod en liten öppning under den, och nu skrek han åt Arvid att denne skulle kasta in småstenar i öppningen under den stora stenen. Sedan lät han denna romsa ligga på stenen och befallde Arvid att med all sin kraft skjuta in romsan under stenen, och skynda sig att kasta in stenar, när han med andra romsan höjde upp andra änden av stenen. Nu flyttade han stödjestenarna litet närmare intill den stora stenen och hissade upp den ännu högre , så att Arvid kunde få kasta större stenar under den stora stenen. 

Flera gånger fick fadern på detta sätt lyfta stenen litet högre för varje gång, och till sist hade han fått den så högt, att han kunde skjuta romsorna under stenen, så att den vilade på den, och nu var det möjligt för fadern att med handspiken maka stenen in på den brutna åkern, varefter fadern och Arvid hjälptes åt att med handspikarna så småningom vreda iväg stenen över åkern och in på marken utanför åkerrenen, men detta var ett arbete, som hade tagit halva dagen för åkerbrytarna. 

Under detta arbete var Gustav Arvidsson föga belåten i sitt sinne: han insåg, att han hade valt ett alldeles olämpligt område för inägor till sin gård. Här var ju marken så stenig, stenbunden, att det skulle taga orimligt mycket arbete och en oändlig tid att få upp åkrar, som voro något att tala om."

Från boken Nybyggares dagliga leverne" av O. P. Pettersson.  

Tidigare inlägg från oss med inslag från den boken: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2013/07/bara-i-svegabordor.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/forfallet.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/korn-var-traditionella-lapplandska-sad.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/slattermat.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/sjosattning.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/den-besvarliga-mjolklosten.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/04/sattpotatisar-finns.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/11/har-du-lan-ar-du-slav.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/vi-oppnar-vaxthuset.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/lingonplockning.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/angsskallror.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/01/sommar-minnen.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/03/erbjudande-sivert-naketkorn.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/08/ta-lov.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/hoet-ska-under-tak.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/dryfta-kornet.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/par-lararna.html

Djupgräver nya bäddar i kökträdgården

Det är sällan jag tar till spaden i onödan. Men, ibland lönar det sig. För folk som bor på ren sandjord, eller lera, kan täckodling och "no dig" vara en fantastisk och mycket arbetsbesparande metod. För oss som odlar på en rullstensås, krävs mer slitsamma anläggningsarbeten. 😅

Nu är det ju säkert inte så många som odlar på rullstensåsar. Men att djupgräva kan ändå vara effektivt i vissa situationer. Dessutom visar vår situation att ingen av alla metoder som har sina tvärsäkra förespråkare funkar överallt. Om vi bara täckodlade skulle våra odlingar inte alls funka här. Om vi bara djupgrävde skulle det inte heller bli bra. I för oss i kallaste, magraste norr är det optimalt att använda både djupgrävning och täckodling för att få bra skörd. 

Att djupgräva är att mixa upp jorden två spadtag djupt och luckra ytterligare ett spadtag ner. Jorden förs sedan tillbaks och man gör lager med jord blandat med lager av skit eller växtmassa. Så här gör jag. Först måste man gräva ett dike, två spadtag djupt och all den jorden måste föras över dit man så småningom kommer avsluta grävningen. För den jorden ska användas att fylla igen det sista diket man gräver. 

När man har sitt dike tar man en grep och luckrar upp botten på det diket. Sen fyller man på diket med något som ökar bördigheten. I vårt fall använder vi träflis i det nedersta lagret (det syns på bilden). Fliset gör bädden luftig djupt ner, suger upp och lagrar vatten från regn och kommer omvandlas till mullämnen med tiden. Sen börjar man gräva nästa dike längsmed det första. Det översta lagret (ett spadtag djupt) dumpar man i det tidigare grävda diket, som är två spadtag djupt.  Det är det jag håller på att göra på första bilden. Lägg det lagret upp och ner, särskilt om man gräver där det varit gräsmatta eller annan växtlighet innan. På det sättet hamnar växtlagret så långt under jordytan att dom inte kan spira upp igen och därmed ruttnar. 

Nästa steg är att lägga skit ovanpå den jord man just dumpat i det tidigare diket. Sen gräver man igen, denna gång ytterligare ett spadtag ner i det nya diket, och den jorden läggs ovanpå skiten. Nu har man alltså ett nytt dike, två spadtag djupt och bredvid en ny fluffig och välgödslad bädd, som ofta är väsentligt högre än från början. Efter det är det bara att upprepa. 

Den bästa grafiska beskrivning jag hittat av metoden finns på Folkes hemsida. Här finns tydliga bilder av hur man gör: https://www.holon.se/garden/howto/doubledig_sv.shtml

Varför behövs djupgrävningen hos just oss? Jo, eftersom vi bor på en rullstensås har vi en odlingsmark som är väldigt bekymmersam. Vi har nästan inget naturligt förnalager alls, alltså dålig nedbrytning av växtmaterial, vilket gör det svårt att täckodla effektivt. Man kan kick-starta nedbrygningen genom att gräva runt lite bara 5-10 cm ner och blanda med gamla löv eller liknande och därigenom skapa ett konstgjort förnalager. Men det räcker inte för oss, jag gräver hela 50-60 cm ner. Denna extra djupa grävning måste vi göra för att jorden ska bli mer väldränerad. För 15-20 cm under jordytan här på rullstensåsen ligger ett tjockt lager mjäla, det är alltså en jordart som är nästan lika kompakt som lera. Och den hindrar vattenavrinningen mycket effektivt. 

Efter ett rejält regnfall kan det ta upp till en vecka innan jorden dränerar någorlunda. På bilden syns ett 50 cm djupt hål i gamla grishagen. Här har vi först försökt ha grisar (det svarta lagret) och sen täckodlat (det halvmörka lagret mot ytan), men vi har ändå inte fått bra resultat och orsaken syns under det svarta lagret. Där börjar mjäla-jorden och den gör att vattnet går långt upp mot jordytan våta somrar. Det är inte bra för växterna. Genom att gräva ner i mjälan 30-40 cm och lägga förmultnande material där får vi en mycket bättre miljö för växternas rötter. 

Vissa höstar med mycket regn har våra potatisar helt ruttnat bort innan skörd. Och i år kan man se att potatisarna har haft det väldigt blött. Dom har små vita prickar på sig, vilket dom får just när dom har så blött att dom håller på att kvävas. Och det här problemet har vi alltså trots att vi har täckodlat i flera år. Så för oss räcker inte täckodling för att fixa våra jordproblem. Och marken är så mager att det inte heller räcker med bara djupgrävning. Vi behöver båda, för att kunna odla med så bra resultat som vi får. 👍

Men, det är en seriös arbetsinsats, ett riktigt dagsverke, som man brukar säga. Som gammal trekkie står jag ibland och tänker på när rymdfolket "terraformerade" helt livlösa planeter så att dom på några minuter förvandlades till gröna prunkande paradis. Genom att bara trycka på en knapp. Jag och min lilla aluminiumspade får jobba liiiite hårdare för att åstadkomma mirakel. Men....ett spadtag åt gången så går det! 💗

Tidigare inlägg om att gräva häcken av sig:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/grava-grus.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/grava-grus.html

Kaninskit till landet

Idag skyfflade vi kaninskit. Vi tog alla burar på en dag, så vi använde faktiskt traktorn till att få ut gödseln till landet. Alltså mikrotraktorn. Som Hustomten (morfar) gjort genom att bygga om en gammal åkgräsklippare. Det är en av de få bensindrivna hjälpmedel vi använder. Främst för att just Hustomten inte är en ungdom längre och inte riktigt orkar som förr. 

Och mikrotraktorn är rätt bra, den uppfyller två av våra viktigaste krav. Den gör så mycket som möjligt för så lite energi som möjligt, och den är ofarlig. Eller som en bekant till mig uttryckte det; "den där skadar ju ingen, i så fall måste man 'gnussa' ihjäl folk med den". 😄

Här en minut där Hustomten kör längs huvudvägen i trädgårdslandet och vänder i rondellen.

 https://youtu.be/CLsMn02AzXk

På bilden kan man se hur vi börjar jobbet när vi bygger upp en ny odlingsbädd. Den här plätten bar jord som vi lägger gödseln på har varit täckt med en silverfärgad presenning, som man ser i övre högra delen av bilden. Presenningen har legat där sedan i juni förra året, och nu finns inte ett levande ogräs under. Nu lägger vi alltså på gödsel, djupgräver och gör drillar och nästa år kommer det odlas här. Troligen blir detta ärtland. Till vänster i bild ser vi ett område som är täckt med mypex sedan i försomras. Nästa höst kommer vi göra likadant med de bäddarna, gödsla, djupgräva och göra drillar. 👍

Bakom Hustomten ser man våra nuvarande färdiga bäddar. Alla täckta av fiberduk, hela året. Så är det att odla i kallare än zon 8. Å andra sidan står vår potatisblast fortfarande grön och frodig, medan grannarnas potatis avled i den skarpa frosten redan för några veckor sedan. 

Tidigare inlägg om att skyffla skit:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Skyffla%20skit

Tidigare inlägg om mikrotraktorn:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/avancerat-anlaggningsarbete.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/ho-ho-ho.html

Radiointervju om SM i nedbrytning

 Idag var jag med på Sveriges Radio Västerbotten i en intervju om vår fina matjord, som vi jobbat i 12 år med att bygga upp. Reportern hade uppmärksammat att vi var en av få medverkande från norr i SM i nedbrytning. 

Inte vet jag om jag uttryckte att vi hade en av landets bästa odlingsmarker, men självklart är vi lite stolta över att även vi här i kallaste nord, med en mycket kortare nedbrytningssäsong, har lyckats skapa så fin jord att hela tvättlappen i trädgårdslandet blev nedbruten på bara 86 dagar. 

Här inslaget: https://sverigesradio.se/artikel/7547016

SM i nedbrytning- målgång

Då har vi grävt upp våra tvättlappar som varit med i SM i nedbrytning. Starten gick den 3 juni och idag var det alltså målgång. 😊

Förutsättningarna var så skilda dom kunde vara för de två tvättlapparna. Den ena (tvättlapp 1) grävdes ner på hölägdan, aldrig plöjd, aldrig gödslad, enormt magerväxt. Det är så som vår trädgårdsjord såg ut innan vi började jobba med den. Den andra tvättlappen (2an) grävdes ner i bästa trädgårdslandet, där vi haft i all gödsel från våra djur under 12 år, och täckodlat samt berikat med biokol och stenmjöl. Där odlar vi också i upphöjda bäddar för att göra det allra bästa av vårt kalla klimat. Vi bor mellan två lågfjäll i Lappland (kallare än zon 8) och har ofta frost även under högsommaren, i år kom frosten t.ex. den 1a juli och sen igen den 17 augusti.

 

Jordtemperaturen under SM har reflekterat vårt kalla klimat, när vi grävde ner lapparna var det +13C på ängen och +16C i trädgårdslandet. Idag, när vi grävde upp dom så var det exakt samma temp, +13C på lägdan och +16C i trädgårdslandet. Förhoppningsvis har vi haft lite varmare under högsommaren, men man förstår att det är omöjligt att odla bönor hos oss. 😏

Resultat: Tvättlappen på den magra lägdan var inte helt nedbruten. Man kunde se större sjok och även partier som var så fragmenterade att dom knappt syns på bilden men som ändå låg kvar på samma plats som när dom grävdes ner och gav en ljusare skugga på jorden. Intressant att notera är också att den fyrkantiga jordkoka vi grävde ut för att kunna lägga ner tvättlappen inte alls hade växt fast igen under sommaren. Man såg tydligt kanterna även nu 86 dagar efter nedgrävning. Vi behövde inte ens använda spaden utan kunde helt enkelt tippa upp jordkokan och där låg resterna av tvättlappen. En bedömning är att ca 15-20% av bomullsmaterialet var kvar. 

Tvättlapp 2 som legat i den upphöjda bädden mellan två olika potatissorter, den var helt nedbruten. Det enda som syntes var kantsömmen som troligen alltså är i syntet. 

Våra reflektioner: Tvättlapp 1, som var nedgrävd i den magra jorden på lägdan var ändå mycket mer nedbrutet än vi förväntat oss, även om man tydligt såg rester av bomullsduken. Det finns alltså uppenbarligen liv i jorden trots att den ser så torr och tråkig ut. Och kanske var själva tvättlappen smaskig, för vi hittade till och med en mask som man kan se på bilden. Att tvättlapp 2, mitt i bästa trädgårdsjorden var helt nedbruten, det hade vi nästan väntat oss. 

Överlag är det tillfredsställande att veta att vårt jobb för att bygga upp bra och fruktsam jordkvalitet har "betalat" sig. Det är också väldigt roligt att se att även vår magerväxta äng med nästan "steril" jord, bara behövde en liten tvättlapp för att locka den första stora invånaren, masken som snabbt fick namnet "Masken Smask". 😅

Tidigare inlägg om när vi grävde ner tvättlapparna och vid "halvtid:

forsnashemman.blogspot.com/2020/06/vi-staller-upp-i-sm-i-nedbrytning.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/upplopp-i-sm-i-nedbrytning.html

Upplopp i SM i nedbrytning

 Vi är inne i slutfasen av vårt deltagande i SM i nedbrygning. Vi har alltså grävt ner två tvättlappar i ekologisk bomull på två olika ställen på våra marker under första veckan i juni. Vi ska gräva upp dom om ca 10 dagar, sista veckan i augusti. Och så ska vi jämföra hur nedbrytningen har gått. 😊

Vilken tvättlapp kommer vara mest nedbruten, den som legat bra till i vårt potatisland, odlat i högbädd med täckodling och otroligt fin jord, med egen gödsel från alla våra djur, och en hel del eget kiss, biokol, stenmjöl, eget benmjöl från våra slaktade djur och ständig täckodling under 10 år. Eller tvättlappen som är nedgrävd på vår magra och sandiga lägda/höäng, bara 10 meter från vårt trädgårdsland, och som har exakt samma jordkvalitet som vårt trädgårdsland hade när vi flyttade hit för 12 år sedan, innan vi hade börjat jobba med att förbättra jorden. 

Spänningen är olidlig! 😏

Eller nej, ingen kan väl tvivla på att trädgårdslandets tvättlapp kommer vara mer nedbruten när vi gräver upp den. 👍

Man kan dock konstatera att.....SM i nedbrytning är inte direkt någon publiksport!  Det är lite svårt att se hur kommentatorer skulle kunna levandegöra detta för tittare. Det är två pinnar, hos oss väl utmärkta med en gammal fotbollshalva i passande blågula färger. Och .....jordyta. Inget mer. Inte jättespännande! 😅

Möjligen kunde man göra en time laps-serie av nedbrytningen i realtid under nästa års SM i Nedbrytning? 

Det skulle vara otroligt spännande att kunna se bomullstrasan "ätas upp" liksom man kan göra i t.ex. den här youtubefilmen: https://www.youtube.com/watch?v=MH9oZLMvIgQ

Här när vi grävde ner lapparna under försommaren: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/vi-staller-upp-i-sm-i-nedbrytning.html

Här inlägget om målgången för SM i nedbrytning: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/sm-i-nedbrytning-malgang.html

Radiointervjun: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/radiointervju-om-sm-i-nedbrytning.html

Och här en sida om SM-tävlingen. Vi är hela 400 deltagare, med totalt 800 nedgrävada tvättlappar. 

https://www.mynewsdesk.com/se/sveriges_lantbruksuniversitet__slu/pressreleases/800-nedgraevda-tvaettlappar-ska-visa-hur-svensk-jord-maar-3004611

Maskar i potatislandet

De senaste två dagarna har vi jobbat på att "högsommar-rensa" potatislandet. Det här är inget vanligt potatisland, utan vi använder potatisen som en förstaårsgröda för att omvandla den magra rullstensåsen till riktigt bördig trädgårdsjord nästa år. 😊

Jag ska inte beskriva i detalj hur vi gör just nu, jag samlar foton för att kunna göra en stegvis beskrivning lite senare. Men en sak vi bara häpnar över så här mitt i processen är hur lätt och snabbt det går att öka bördigheten även här, där vi har i princip ren sand. 👍

Vi hivar på gödsel första året och odlar potatis i gödseln och med mer täckodling som "kupning" ovanpå år två. Och redan nu, i mitten av detta andra år så har vi absolut mängder av mask i landet. Här har jag just ryckt upp en gårdsskräppa (dyngstör), vilket är ett av bara få ogräs som vi behöver rensa när vi täckodlar tidigare helt obrukad mark, som denna. Täckodlingen gör även så här svåra ogräs lättrensade och vi gick över dessa 75 m2 land på mindre än 3 timmar. Och överallt, mängder med mask. Vår tidigare nästan livlösa sandjord här på rullstensåsen är helt plötsligt full av liv. 💗

Tidigare inlägg om täckodling och vår köksträdgård:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/09/pa-semester-soderut-en-vecka-framat.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/odlingssommaren-2002-varmast-i.html

Ensilage till täckodling.

Vi har hämtat två stora bollar odlarglädje. Rena Guldet! Ensilagebollar som är förstörda och inte längre kan användas som foder till djur. Jag bad vår höbonde specifikt att ge oss dom "sämsta" bollarna, dom som är mest ruttna och saggiga, för dom är bäst till vår täckodling.  😊

När jag började täckodla för nästan 20 år sedan, så var jag inspirerad av trädgårdsmästare Nils Åkerstedt. Han utvecklade en teknik att odla i sand med gräsklipp som täckning. Gräsklipp är otroligt näringsrikt och avger sin näring väldigt snabbt. Så det är ett optimalt sätt att odla i sand som annars är ett helt näringstomt odlingsmedium.

Jag odlar till viss del i sand. Det är praktiskt här i Kalla Nord, för det värms upp snabbare på våren, håller högre jordtemperatur under våra kalla sommarnätter och dränerar väl under vintern, så många växter som är lite känsliga överlever bättre i sandbäddarna. Men jag kunde ju inte tänka mig att köra runt med en gräsklippare i timtal, och slösandes bensin, för att få täckmaterial till våra odlingar. Så min egen lösning har blivit ensilage. Jag lägger på ganska tjocka lager och jag övergöder med gödselvatten från våra höns några gånger per växtsäsong. Det ger mig alla fördelar som Nils upptäckte med sin sand- och gräsklippsmetod. Men jag kan arbeta mer storskaligt effektivt än med gräsklipp.😅

De senaste 8-9 åren har jag också börjat täckodla på våra vanliga trädgårdsland med jord i botten. Där har jag lärt mig mycket av FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling). Och det senaste året har jag dessutom byggt upp ett täckodlingsland med fasta bäddar enligt den metod som FOBOs ordförande Börje Remstam har utvecklat. Även där fungerar ensilaget perfekt. 👍

Tidigare inlägg om grönsaker odlade med täckodling.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/hogsasong-for-odling.html (i förgrunden syns isbergssalladen planterad mellan ensilagevallar.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html (och så här blev skörden)

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/odla-egen-mat.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/10/svedjerova.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/odla-kardon-i-norra-sverige.html

Och en bild från sommaren 2002 som visar mitt allra första försök med täckodling.

Skyffla jord.

Det är långledigt i fyra dagar. För andra än oss. Är man bonnpöjk på Forsnäs Hemman så har man skyfflings-tjänstgöring. 😉Men det är inte skit som skyfflas just nu, utan jord. I STORA mängder.

Vi installerar jordvärmen i växthuset, innan vi ska börja plantera in allt. Det är massivt. 😲 Jag kan inte komma ihåg att jag sovit så här gott på en lång tid. 16 kubik jord ska ut och 32 kubik sand ska in. Vi lär hålla oss sysselsatta rätt väl den närmaste månaden. 😜

En smutsig liten hemlighet med vår odling

Här i Kallaste Lappand får vi ta till alla knep för att kunna odla allt vi kan för vår överlevnad. Nu ska jag avslöja en riktigt "smutsig liten hemlighet" som vi använder för vår potatis.

Gräver potatis i snön. Nedan finns en kort film som visar hur det ser ut.

Potatisodling sker här i Lappland under mycket snäva tidsramar, ofta har vi frostnätter mitt i växtsäsongen. En gång hade vi bara 3 veckor mellan sista frost för "våren" (den kom i veckan efter midsommar) och första frost för "hösten", som det året kom i mitten av Juli. Potatisarna blev bara stora som mandlar.
Men även rätt goda år, som i år, med nästan 3 helt frostfria månader, hela juni och juli och första höstfrost kom först sista veckan i augusti, så har vi ändå några specifika problem här i norr. Bland annat så tar det ofta väldigt lång tid för potatisarnas skal att tjockna, så att dom blir bra lagringsdugliga. Och som självhushållare har vi också enormt mycket potatis att ta upp. Och även om det är ett frodväxt år så planterar vi också rätt stora arealer, då varje stånd med all säkerhet ger mindre här i Lappland än i de södra delarna av landet.
Så jag börjar höstskörden av potatis ca den tredje veckan i september. Sen gräver jag allt jag kan. Men det tar tid. Jag är oftast ensam om potatisskörden, och större delen av alla annan odling, så det får ta den tid det tar tänker jag. Ibland fryser en del av skörden. Särskilt om jag har en sämre period i min autoimmuna sjukdom (Myalgisk Encefalomyelit).
Men bättre en förlorad rad potatis än att jag jobbar ihjäl mig, tänker jag.

Men jag HAR utvecklat en del Tips&Trix för att förlänga skördesäsongen maximalt. Först och främst att täcka så mycket som möjligt av odlingarna med överhuvudtaget allt jag har tillgängligt. Men helst inte fiberduk för den tål frosten dåligt. Alltså, den skyddar absolut lite granna från att kylan går ner i marken, men den går också sönder om man ska försöka avlägsna fiberduken när frosten varit framme. Onödigt, dom är ju dyra och kan användas om och om igen om man bara är försiktig med dom. Mina äldsta fiberdukar ärvde jag av min farmor som dog för 14 år sedan, och då hade hon använt dom i många år. Dom är iofs pensionsmässiga nu, men funkar fortfarande som kortvarigt krafs-skydd mot hönorna under tidig vår. Och dom låter jorden i bäddarna värmas upp fortare (ytterligare ett Lapplandsknep för att förlänga odlingssäsongen).

Alltså: på senhösten drar jag fram allt från presenningar, till gamla lakan, plastsjok och till och med  enstaka gamla handdukar och bäddmadrasser om jag har något särskilt fint kålstånd lite för sig själv sådär. Den här täckningen hindrar kylan från att gå ner i marken. Och det är effektivt! Själva ytan kan frysa, men efter bara nån centimeter isskorpa så är det fin och lucker jord igen. Titta här på videon, det här området har legat under den blå presenningen som syns på filmen. Men om jag hade försökt gräva bara en meter utanför det området, så hade marken varit som sten.

Och där under den tunna isskorpan ligger kilovis med potatis samlade i stora högar i helt perfekt skick. De potatisar som legat lite ytligt och kanske frusit rensar jag ut, men dom går inte till spillo. De uppskattas av både höns, ankor och grisar.

Och nu den lite smutsiga hemligheten. En hel del av potatisen odlas i nästan ren skit! Vi utökar vår odlingsareal för vart år och då lägger vi helt enkelt allt vår utgödslade skit på en viss plätt som nästa år blir odlingsland åt potatisen och kålen. Många hävdar fortfarande att potatis ska odlas nästan magert, absolut inte nygödslat och att det i så fall bara blir bladmassa och inga potatisar. Det stämmer verkligen inte hos oss här i Lappland. Kanske gör det stor skillnad att vår potatis får ljus dygnet om hela sommaren.

Nästan ren skit, man ser fortfarande rester av halmstråna som getterna gått på. Och både potatis och maskar älskar det! 

Ju mer gödslat, desto större och finare potatisar. Och dom smakar lika bra och håller lika bra under vinterlagringen. På vårarna brukar jag försöka sprida ut alla gödselhögarna som vi lagt upp över vinter. De krafsas ut över en större areal, i ett så jämt lager som jag orkar. Men orken tar ju ofta slut tvärt på en ME-sjuk person och ibland blir det rätt rejäla högar kvar här och där. När vi sätter potatisen gör vi det i raka rader, och när vi passerar en rejäl hög skit, så hamnar det sättpotatisar där också. Och det är DÄR vi hämtar upp över kilot på en enda sätta. Precis från de sättpotatisar som hamnat i gödselhögarna. 

Och som en extra liten bonus så är just dessa områden, de välgödslade, de som fryser bort allra sist. Så för oss är målsättningen att skämma bort våra potatisar också. Dom och kålen får samma fina grund, men potatisarna är ju mycket mer lättodlade som dom har för alltid en särskild plats i mitt Lappländska hjärta, precis som för mina nybyggarförfäder.  Så här berättade Nybyggarfamiljen Arvidsson i Dåres på 1830-talet. Det är deras tredje år som nybyggare och dom har just kunnat få upp sin första mer rejäla potatisskörd. 

"Man erhöll så mycket potatis ur landet, att man fyllde båda lårarna i källaren till hälften. Det var välsignat.". Från boken "Nybyggares Dagliga Leverne" av O.P. Pettersson.

Familjen har redan tidigare i boken berättat om deras insikt att "med ordentligt med potatis i källaren så svälter ingen på hemmanet under vintern", och det är alltså i kallaste Lappland bara hundra år efter Alströmer först introducerade växten i Sverige.

Jordskapar-stationen

Vi har ett särskilt ställe på Hemmanet där vi skapar jord. Eller rättare sagt blivande jord. Det ligger väl avvägt, nära större delen av odlingarna, nära snickarboden så att vi kan få el till kompostkvarnen och så är det nära till ena hönsflocken, för dom är viktiga hjälpredor. 😊

På den här bilden ser man nästan hela layouten. Längst bak är den gula kompostkvarnen, och sen ligger en nästan osynlig grushög (0-8mm). Lite närmare börjar själva processen. Den består av att vi häller ut gammalt strö, främst från kaninerna som redan har bearbetat hörester till ganska små bitar och oftast har en del korn och havre som fallit ner och blivit liggande i ströet. Det gillar våra Ölandshöns som snabbt hjälper till att plocka rent all resterande säd och hackar sönder höstrån i ännu mindre bitar.

När dom är klara så ligger det en platta av gammalt kaninströ i en stor platta på marken. Det är ungefär lika delar sågspån, höboss och kaninavföring. Sen drar vi fram kompostkvarnen. Den är dock inte till för att mala grenar, utan vi kör igenom vårt brända biokol som också innehåller brända ben från alla slaktrester vi får här på hemmanet. En omgång genom kompostkvarnen ger oss en lagom finfördelad och väldigt näringsrik blandning som vi lägger ovanpå den tidigare plattan av kaninströet. Och så skyfflar vi en försvarlig mängd grus ovanpå. 👍

Sen börjar vi kratta och skyffla upp allt för att bygga odlingsbäddar. Oftast använder jag en skottkärra, men just här på bilden ska jag bara bära blandningen några meter så här skyfflar jag i den färdiga blandningen i en blå plastback. Genom att kratta och skyffla så blandas allt väl en sista gång och sen blir det till att odla, och som det växer! Ojojoj. 💗