19000 dagar på jorden

Idag fyller jag 19 000 dagar. Om jag lever som min mor och mormor, vars fysik jag ärvt, så kan jag få ca 7305 dagar till i livet. Eller 20 år till, för att vara exakt. Det manar till viss reflexion. Jag gör ett kollage av brottstycken av mitt liv, just idag. 😊

"Vacker-rönnen som syns från köksfönstret, blickfång varje år denna tid". 

Jag är där jag vill vara i livet och det är också det "ställe" jag arbetat för att nå. Och, jag är i en helt ny fas. För första gången sedan ungdomen är jag inte ansvarig inför någon, gällande någon ... ting ... alls!

Ett citat jag skrev ner som 19-åring, och som följt mig sedan dess. 

Det här göder ju såklart sinnet i en levnadsglad, överintellektuell, halveremitisk rekursiv person. Här finns möjligheter, händelser att uppleva och saker att göra, som jag tycker kan kännas viktiga, eller i alla fall roliga och givande. 21 år efter min stora insikts-upplevelse, ska jag nu sätta igång nästa fas. Den efter familjeperioden, där jag också provat mina tankar. :-) 

Ampelliljan blommar. Kanske inte världens fägring, men jag är nöjd med att mina krukväxter mår bra.

Nu är det dags att "leka med dom stora barnen" som hängde där längst ut på lekplatsen, på Bjurhovdagången 3, en sen kväll kanske år 1976 i svallvågen efter den tsunami av uppbrott från den familjenära och naturnära tillvaro som varit vardag för de flesta från den tiden. Och för mig, här och nu, så innebär det att det äntligen är dags för den uppgörelse. Med precis ALLT som framstått som helknäppt från till och med innan dess jag greppade systemtänkande. Från Wittgensteins missförstånd till Dostojevskijs UPPENBARA jättehål i sin världsbild. Från den vänaste och mest insiktsfulla av politikers "glapp i världssynen" till tja, Buddha, eller Jesus. Vi är, och har alltid bara varit ENBART människor, och vi är ALLA lika mycket värda, det är min grundläggande övertygelse. 😊

Ett av Husbondens hårspännen och en slända i Ask. Ska levereras snarast!

Så, just idag är en helt vanlig dag på vårt fina, fina gamla nybyggarhemman i Lapplands fjällnära inland. Jag rensar fröer och plockar svamp och bär, vi gräver potatis, jag och min käre gubbe och vi hänförs över de ljuvliga höstfärgade omgivningarna vi har turen och förmånen att få leva i. 

Hardneck-vitlökar till matlagningen, jag förvarar dom som två "buketter" på köksbänken.

Jag skickar ett grattis till hjärte-dottern som fyller vanliga år idag. 💗💗💗
Precis allt är bra i världen.
I MIN värld.
Men ... samvetet kräver mer, för allt är verkligen inte bra i världen. 

Några av nyponen har hunnit mogna, det är ovanligt tidigt. Dom är goda! 

Så nu när ansvaret för någon annans väl inte längre är mitt på samma akuta sätt, och hälsan är lite bättre än på länge, och jag inte har hela livet kvar, men, om jag har tur så har jag länge nog ... så är det dags att sätta igång. 

Palsternacksfröer, det blir nog några över till andra också.

Full fart framåt och allt spännande som väntar. 💗

Efter ca 15 års drömmar kan jag äntligen skörda Forsnäs Hemmans första och troligen enda mer substantiella oljegröda. Världens snabbast mognande solros. Midnight Sunflower, utvecklad av universitetet i Fairbanks, Alaska.

...
Tidigare funderingar över livet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/01/disclaimer-fran-forsnas-hemman.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/denna-dagen-ett-liv.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/metasystematik-och-insikter.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html

Årets semesterresa

Vi är ju inga resenärer direkt. Men ... nu åkte vi en tur. Vi har planerat att hälsa på våra "självhushållnings"-vänner Mariana och Reginald i Norrbyberg, i 4 år nu. När vi hörde av oss i helgen och funderade om det gick att komma förbi i veckan, höll nog Mariana på att svimma. För hon hade nog givit upp på oss! 😅 

Men, under över alla under, vi har nu varit på besök där. Mycket intressant att se, fina odlingar och trädgårdsanläggningar, och inte minst deras självförsörjning på el. Men också, och inte minst. Samvaro, god mat och dryck och gott sällskap. 
Så som människor alltid haft vett att uppskatta. Åtminstone det är grundläggande gott i vår haltande mänsklighet. 

På vägen dit och hem, över det ljuvligt vackra Stöttingfjället, passade vi på att njuta. Sist vi var i en bil på en längre tur än till byn för att handla, var nästan 2 decennier sedan. Och ... jag gillar att köra bil. Jag gillar inte bilen, men jag gillar att KÖRA bil. Och jag är duktig på det. Jämna fina kurvor, acceleration och inbromsning. Min körskollärare sade att jag hade lätt för bilen då jag hade spelat så mycket piano. Om hon har rätt vet jag inte. Men i ett helt annat liv hade jag nog troligen varit långtradar-chaffis. Fast jag hade lyssnat till de stora filosoferna och tänkarna på talbok, istället för att lyssna på country. Och jag skulle haft en sån där långtradare med en liten husbils-avdelning bakom förar-sätet. 

Nåväl, att få köra den här fantastiskt vackra vägen, mellan Björkberg (som ligger mellan Risträsk och Vinliden) och Blåvägen, är REN njutning och körglädje, denna enda gång jag unnar mig att tänka bort det dåliga bensinsamvetet. Vi unnar oss att köra pensionärs-sakta och titta på allt. En vacker illgul asp, eller en rönn i höstbrand. Eller hisnande fantastiska myrtjärnar, eller intressanta, knotiga och renätna tjädertallar. 

Filosofin på kvällskvisten, där hos våra vänner, över husets eget röda och rosa vin, är tankeväckande. Så många människor här på jorden som ändå också tänker, inte bara simpelt lever (i två betydelser; både dom som lever ett basalt "simpelt" liv men som ändå ibland inte tänker, men dessa människor gör båddera. Och dom som tänker simpelt, i alla andra vägar i livet. Som vår forskning visar är dom "legio"). 

Och ändå är det så omöjligt för oss att komma dit vi alla egentligen vill. 💗
...
Tidigare inlägg och tankar om resor. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/06/lokalturist-javisst.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/spelunking-i-korallgrottan.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2022/01/stora-vida-varlden-och-hemma.html

Superb samhällsinsats!*

Nu kan man rösta på vår lokala judoförening (Vilhelmina Judo), så att dom kan få tillgång till medel från ATGs så kallade "Drömfond". Det kan inte vara en dålig sak, så gå genast hit och gör det!
Man kan tydligen dessutom göra det en gång per dag! 😉
LÄNK FÖR ATT RÖSTA: https://dromfond.se/projekt/vilhelmina-judoklubb/ 

För det här är en förening som har ALLT det jag vill se av en lokal, äkta samhällsdrivande och -samhällsBYGGANDE förening.
Dom är HELT fantastiska! 💗

Och även om det, som så ofta är ett resultat av ett mindre antal eldsjälars engagemang, så har dom lyckats att också engagera lokalsamhället, väldigt väl och mycket och byggt ett relativt stort team som hjälps åt att driva denna ljuvliga (bland annat) barn- och ungdomsverksamhet. Så, föreningen har blivit ett långlivat och mycket livskraftigt inslag i ett annars ganska vissnande lokalsamhälle. 

I vilket fall, judoverksamheten "uppenbarade" sig för mig när sonen var bara knappt fyllda två år, genom att han följde med pappa Per med "Äldste" sonen (titta här Isak) på judo för hans åldersgrupp. Ca 6-åringar. 
Det var en skön stund för mig, som annars bar sonen jämt nästan, att ha egentid någon timme eller två. 

Ett foto på sonen 2 år, när han medverkade i Lejon-gruppen. Det sitter på kylskåpet sedan många år!

Snart åkte hela familjen en timme tidigare för att vara med på minsta barngruppens Judo-timme, som kallades "Lejonungarna" om inte minnet sviker mig. Och mamma fick två timmar hemma, helt ensam. TOTAL lycka, vet alla som varit i DEN situationen. 😅  

Judon var den perfekta barnaktiviteten! Och Vilhelminas UNDERBARA förening passade som handen i handsken. Och var verkligen engagerade i varje enskilt unge. Till och med lite individuella typer, som sonen. Judon fyllde i och lärde honom mer av detta med socialitet i lite större grupper och att känna gemenskap i aktivitet, som den lilla kristna friskolan som jag valde till sonen också gjord**. 
Det som är gemensamt för den kristna skolan och Vilhelmina Judo, är en mycket viktig egenskap, i alla samhällsbyggande verksamheter. Båda var småskaliga sammanhang, med engagerade vuxna, som bemötte varje barn som den individ dom är. Det handlar helt enkelt om att bygga ett väldigt naturligt socialt sammanhang där engagerade och kärleksfulla vuxna aktiverar barnen i lärande aktiviteter. Har säkert förekommit i vår art sedan apstadiet. Som vi förresten fortfarande är kvar på.
Dessa ljuvliga lärare och ledare tar barnen (och unga vuxna) på allvar, verkligen SER dom och bemöter dom med genuina känslor. Judo-föreningen (och skolan) LEVERERADE verkligen under sonens uppväxt, dom gav honom precis det där jag hade önskat för honom.

Jag har mycket mer gott att säga om dom, om att bygga teamkänsla, eller gruppkänsla, skulle jag väl säga. Att ta ansvar för sina egna handlingar, att agera respektfullt, att röra sig eftertänksamt. I allt från det stora till det lilla är judon och just den här föreningen helt makalösa.💗***

Och nu ska dom lära gamlingar trilla. SKITBRA! Säger jag. Hoppas ni får pengarna för samhällsorganisationer som er är sånt en samhällsfilosof som jag verkligen drömmer om, för alla samhällen överallt!
Själv ska jag absolut rösta på er varje dag. 👍
Titta gärna på den fina filmen här: https://vimeo.com/976534111


Det kan till och med hända att jag kommer förbi själv på någon kurs, jag är ju verkligen ingen ungdom längre. 
Å andra sidan, är det något jag lärt mig här på Forsnäs Hemman, i Lapplands extrema glesbygd, så är det ju att halka!😅
Så den delen av kroppsminnet har jag nog "upprätthållit kompetensen" i rätt bra ändå, i den här skruttiga kroppen, bara genom att jag bor där jag bor. 
Dessutom är jag ju ändå eremit! 😏

---

Tidigare inlägg om judon!
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/01/judo-framgangar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/05/orange-balte.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/hjartliga-kokostoppar.html


*Jag har beslutat mig för att införa asterisker i mitt skrivande. Så kan linjära människor som inte orkar med mitt svammel skippa en del. Men det finns riktiga guldkorn även i fotnoterna alltså. 😉
Och jo, skulle bara säga att den här texten nog egentligen heter "Skrönan om det välstrukturerade samället", eller något liknande. 

** I familjen kallas den handlingen (valet av skola till sonen) för "den oheliga alliansen", mellan tvärateistiska mamma och den lilla frikyrkliga F-9-skolan, men det är en senare berättelse. Friskolan gjorde ett ypperligt jobb med den delen av sonens uppväxt, just för att dom var så småskaliga och drevs av den där typiska goda självbilden som många mycket trevliga frikyrkliga lite bättre belästa och inte så där väldigt frenetiskt religiösa individer kan motiveras av att kapitulationsrollsgestalta. Goda människor, kort sagt. Och i en småskalig miljö, OCH självbilden av god och etisk och närvarande pedagog. Det kunde inte gå fel, tänkte jag. Och det gick det inte heller. För främst är vi varken ateister eller religiösa, utan människor, helt enkelt. Med empati och ögon att se med, även många religiösa. Även om många av dom också stänger ögonen när det är bekvämt eller svårt att förstå. I vilket fall, hejja Strandskolan, Vilhelmina och tack och LOV att sonen slapp den kommunala skolan som hans två äldre syskon och syskonssyskonet tyvärr utsattes för. 

*** Jag är till och med beredd att göra avkall på min totala avsky för tävlande, för ... judon lär barnen att se "motståndaren" som en medspelare. Att man hedrar sin motståndare genom att ge dom en "fair fight". Vilket också är ytterligare en sak jag tycker att Vilhelmina Judo fått helt rätt känsla i. Att lära ut sportsligt agerade och faktiskt ren, empatiskt baserad omsorg! Och att uppmuntra på ett helt adekvat sätt, att få barnen att känna stolthet att dom lyckas, men samtidigt aldrig vila på lagrarna. Ett allt igenom helt balanserat synsätt och en humanistiskt byggd verksamhet, från grunden! Jag kan helt enkelt inte säga nog många goda ord om denna förening!

Som vanligt har det ju att göra med de vuxna förebilderna i gruppen och jag är bara SÅ glad att alla dessa ledare och olika nivåer av aktiva har funnits där under sonens uppväxt. Kanske inte minst Katrin och nu på sistone också Björn. Tack, från djupet av mitt hjärta. Jag kan banne mig inte FÖRSTÅ att sonen snart fyller "vuxen", även innan 1969, vilket jag alltid hävdat skulle behöva vara den officiella vuxenåldern (åtminstone!). 
Och han ska flytta hemifrån i februari och ska GIFTA sig! Vem såg DET på horisonten. 😊
Tack igen!
Verkligen! 

Brev-bryderi

Som trogna läsare vet, har frimärken orsakat en hel del filosofiska funderationer på Forsnäs Hemman genom åren. Vad vi klistrar på våra försändelser, kan ju tyckas säga något om våra värderingar. 
Därför har vi haft det väldigt svårt att hitta bra frimärken under åren. Se alla länkar nedan. 😊

Värst var när jag inte fick tag på något annat än kungen (i beige färg) och ännu värre, Silvia i knall-lila, det var ett par jobbiga veckor när hon stirrade mig i ansiktet med en knarkad uppsyn och psykadelisk färg i fejjan, vid varenda paketering jag gjorde. 😅

Vi är så långt från rojalister man kan komma (vi anser det vara bland de sista slaveri-liknande reglementen som förekommer i vårt samhälle och långt under mänsklig värdighet). Nästan lika illa är Svenska flaggan, för vi är verkligen inte några nationalister, utan (som Astrid Lindgren skrev); "ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet." 💗

Men, PostNord har oftast bara haft riktigt räviga frimärken till salu på rulle (häfte funkar inte för oss då det förlänger arbetstiden med mer än 4 gånger). Och ibland har vi inte haft möjligheten att välja. Nu sist fick vi en hel bunt "vigselfrimärken" med två guldringar på. Alla som känner till vår inställning till ceremonier av alla slag, vet att giftermål, det är inget vi tänker genomföra, någonsin. 
Här mer om det: 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html 

Våra absoluta favoritfrimärken är ju Pride-flaggan. Den kan aldrig bli fel. Gillar våra kunder dessa frimärken, så blir dom ju bara glada. Gillar dom INTE Prideflaggan på paketen ... så ska dom banne mig bli påminda om sin trångsynthet vill varje möjligt tillfälle.
Och vi är väldigt glada att bidra till deras frustration.😉

Denna vecka tog så ÄNTLIGEN vigselrings-frimärkena slut. TACK och LOV!
Och även om det är en vecka kvar till den officiella pride-säsongen som börjar i Juni ... så kunde jag inte hålla mig utan bytte direkt till favoritfrimärkena med de SEX vackra färgerna som symboliserar att vuxna människor har rätt att älska precis vem dom vill, så länge det är frivilligt och ömsesidig. 👍

Det där paketet som fick vartannat frimärke från båda varianterna .... tja, Forsnäs Hemman tar INTE ansvar för ev. mardrömmar som någon bigott kan få. Men vi får väl hoppas att paketet hamnar hos en upplyst och intelligent humanist! 💖


....
Tidigare inlägg om frimärken, i kronologisk ordning:
https://forsnashemmanswebshop.blogspot.com/2018/11/frimarks-funderingar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/pridefrimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/vi-investerar-i-vardepapper.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/fargglada-frimarken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/12/dags-att-kopa-frimarken-igen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/06/manadens-frimarken.htm


Tidigare inlägg om den mänskliga grundläggande rättigheten för alla att älska vilka dom vill och hur många dom vill, så länge relationen är mellan vuxna, medvetna och ömsesidigt engagerade individer! 
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/08/dagen-for-humanistisk-tolerans-och.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html

Dagen för humanistisk tolerans och mänsklig kärlek

Just nu går kärlekens och toleransens humanistiska parad genom vår huvudstad. Det var 22 år sedan jag själv fick delta. Det var bara fjärde året prideparaden gick genom Stockholm, från Humlegården till Tantolunden. Och vi blev väldigt uppmärksammade både i tidningar och film, då vi beslöt att helkroppsmåla oss med de finaste färger som finns. De färger som visar att alla är lika mycket värda, alla har rätt att vara de dom är och alla har rätt att älska, ha relationer med alla andra fria vuxna individer! 💗

Så låt oss fira äkta kärlek, den sorten som tillåter all form av respektfull kärlek mellan människor.
Jag är med den stora stolthetens tåg i hjärtat och vet hur fantastiskt roligt dom har det just nu. Och för måååånga år sedan hade jag alltså också chansen att vara med på plats, ett minne för livet! 

Även om paraden handlar om att fira och ha roligt, är det också värt att fundera en stund på hur oerhört ovanligt denna möjlighet att visa upp sin kärlek har varit.
Vi är lyckliga som lever i en unik tid och på en någorlunda tolerant plats på jorden! 

💗💕💖

Apropå artikeln, så handlade den ju inte alls om Pridefestivalen, utan om en film med Lena Nyman, som vad jag vet aldrig blev färdigställd. När jag och kompisen (blåhåriga kompisen Maggan, som barnen fortfarande tänker på henne som) kom till Humlegården inför paraden, fullt kroppsmålade, så blev vi tillfrågade av någon filmassistent om vi kunde tänka oss att åka på deras flak, som skulle filmas. Jag antar att vi såg mycket bättre ut än några dom anställt för åkturen. Och vi var bara glada att slippa gå hela vägen. Vi fick skriva under statistavtal (klart tveksamt i det tillstånd som åtminstone jag var i, Maggan var alltid måttligare under vår vilda ungdom) och så hivades vi upp på flaket, med uppmaningen att "dansa som om det inte fanns någon morgondag".  

Och nånstans mellan Humlegården och Tantolunden togs alltså den här bilden. Och vi hamnade högst upp på mittuppslaget på Expressen. Vi hamnade också på en något mindre bild av liknande slag i Aftonbladet. Man kan konstatera att 4 år in i Pridefestivalens Svenska historia, var det en total succé, att komma helkroppsmålade. Numer hade vi nog knappt synts i mängden. Vilket är SÅ härligt att tänka på! 😊

Att medverka då, var ett ställningstagande! Och jag har aldrig ångrat att vi stöttade HBTQI+-rörelsen då (eller någonsin senare), även om jag också måste erkänna att det långt ifrån bara blev den humanistiska aktion vi hade avsett. Det var också ett sjuherrans party. 💪
Vilket säger något om den kraft och vilja som fanns inom HBTQI+-rörelsen, och förhoppningsvis finns kvar nu, trots ständiga motgångar, hot och svårigheter.

Och partyt, om än svårt dagen efter, är något jag inte heller ångrar. 😅

...
Tidigare inlägg om att inte vara en bigott skitstövel: 
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html
forsnashemman.blogspot.com/2021/08/fargglada-frimarken.html
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html

Månadens frimärken

Måndagar är utskicksdagen, då skickar vi iväg det som beställts via vår lilla webbutik "En unik gårdsbutik på nätet".
https://forsnashemman.se

Och den här dagen, första måndagen i pridemånaden juni tar vi fram våra vackraste frimärken. 

Det kan vara dags att påminna om det, för runt om i världen verkar denna frihet allt mer hotad. Inte minst de senaste åren har vi sett mängder av "två steg bakåt" för absolut grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi påminner i det lilla med fina frimärken på våra försändelser.

Här tidigare inlägg om denna grundläggande del av de mänskliga rättigheter vi har, som vi fått kämpa så hårt för och som tyvärr är SÅ känsliga och utsatta på många ställen runt om i världen.

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/.../livets...

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/.../fina...

https://forsnashemman.blogspot.com/.../pridefrimarken.html

Och ett foto från när jag var med i Prideparaden i egen hög person:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1616344598637742&set=a.1374824686123069&type=3&theater

Disclaimer från Forsnäs Hemman

Så här i början av vårt år med självhushållningsinlägg varje dag, börjar vi med att klargöra något som det ofta frågas om;

Får man dela?

Svaret är entydigt Ja! Alla foton vi lägger ut, all text och det innehåll vi skapar får ni dela, hur ni vill och vart ni vill. 

Precis som gällande många andra områden i vårt liv, så grundas vår inställning i olika frågor på ett fundament som är väsensskilt från det vanliga samhällets, och våra åsikter framstår ofta därför som väldigt underliga och aparta för "vanliga" människor. När det kommer till upphovsrätten till intellektuella artefakter så går vår inställning precis i motsatt riktning mot "storsamhällets", och man hittar få andra röster som för fram samma ståndpunkt. Till viss del kan det falla inom samma ram som Gandhis åsikter om att alla skulle spinna bomull varje dag, om man så var enkel arbetare eller premiärminister. Han menade att om alla delade på de simplaste och mest arbetskrävande sysslorna, så fick också hela mänskligheten större frihet. 

Men den enda som egentligen tydligt uttryckt samma grundtanke kring det allmänmänskliga i kreativt skapande (som vi känner till) är Masanobu Fukuoka, som skrev om det i sitt mästerverk "The One-Straw Revolution". Han beskriver hur ett traditionellt småbrukarliv ger tidsmässigt mer utrymme för fritid, än det moderna inrutade livets uppdelning av expertis. En traditionell småbonde i hans del av Japan kunde under vinterhalvåret ha 2-3 månader tillgodo för att t.ex. skriva poesi, medan den moderna bonden måste jobba lika hårt hela året om. Nyårshelgen är stor i Japan och i en talande passage beskriver Fukuoka att "The dwindeling of the New Year's holiday indicates how busy the farmer has become and how he has lost his easy-going physical and spiritual well-beeing". There is no time in [the modern world] to write a poem or compose a song." 
Vilket innebär att i längden, så måste de människor som ändå vill producera såna mänskliga mentala skapelser i vårt moderna samhälle, ta betalt för dom. För oss är det ett slags ultimat tecken på hur fel samhället är uppbyggt. 

Vi skriver ut hela vår "Disclaimer" längst ner i det här inlägget. Men först några länkar:

Här är det utflyttarbrev som vi skrev i tidningen Åter för 3 år sedan. Det beskriver (kortfattat) grunden för den filosofi vi byggt upp vårt livssystem från. Det är också en bra kortfattad grundbeskrivning av vår familj, vårt hemman och historien som ledde oss till att bli självhushållare, och hur våra första 15 år varit. 

Återblick på 12 år i Lappland

www.dropbox.com/s/d03sojl0hkrikm0/Forsnäs%20Hemman.pdf

Och här är dagens Självhushållnings-minne från oss: Det är en rätt lång (men intressant) text om hur vi blev skuldfria, och även där framträder våra grundtankar kring ägande, de allmänmänskliga rättigheterna och den samhälleliga strukturens fallerande: 

Har du lån? Är du slav?

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/11/har-du-lan-ar-du-slav.html

Här följer vår Disclaimer, den mycket korta slutsatsen är alltså att, ni har alla full rätt att sprida och dela, använda och även förvanska alla bilder och all text vi lägger ut. Ni behöver inte ens länka eller tagga oss. 😉 

Disclaimer för mänskligheten; Forsnäs Hemman

Vi på Forsnäs Hemman gör inga anspråk på de inlägg, texter, bilder och tankar vi skapar. Allt är fritt för alla att dela och sprida!

Vår ståndpunkt är att alla mänskliga tankar och de artefakter som sprider de tankarna, är en allmänmänsklig egendom. Vi anser att det är allas rättighet att fritt få dela, ta del av, utveckla och omforma alla typer av intellektuellt material.

Vår inställning i denna fråga har sin grund i vår självförsörjning: våra hjärnor är mänskliga och det som kommer ut av dom är ett allmänmänskligt arv. Vi har ingen rätt, eller orsak, att kräva upphovsrätt för detta.

 Vår grundvaluta (guldfot) är det vi själva producerar via vår självförsörjning för att föda oss. Grönkål, potatis och kött från de djur vi föder upp. Vi baserar alltså vårt varande på den kroppsliga näring vi odlar och förökar själva och det skydd mot klimatet som behövs för att överleva, de hus och kläder vi själva skapar och sköter. När vi har extra energi, så använder vi gärna ”överskottet” till att förmedla våra grundläggande insikter om existensen och hur vi lever i själva varandet, till våra medmänniskor.

 Om folk inte har ”råd” att låta sitt intellektuella arv spridas fritt och få sin återverkan inom det mänskliga kollektivet, så anser vi att dom helt enkelt inte tar tillräckligt stort ansvar för sin egen grönkålsodling, djuruppfödning och klimatskydd.

Och då kan man också fråga sig vilket värde deras idéer och intellektuella arv har?

Ett helt år med självhushållningsminnen från oss

Vi har varit självhushållare i 15 år. 2007 var första året vi odlade och byggde upp en djurhållning här på Forsnäs Hemman i södra Lappland. Sedan dess har vi flitigt delat med oss av allt möjligt som har med vår självhushållning att göra.

Och det här året, år 2023 ska vi göra något helt speciellt. Vi ska använda Facebook för att varje dag återpublicera ett av våra tidigare inlägg, som en slags "självhushållar-skola" eller lite inspiration i flödet för dom som är intresserade av vårt sätt att leva.

Vi har lyckats skapa en stor mängd användbar information om att leva mer grundläggande och nära naturen. Allt finns överskådligt samlat under etiketter för att väcka läsarens intresse, från "Arbetsredskap" och "Bär" till "Djurhållning", "Fiske", "Potatis", "Täckodling" och "Återbruk" samt många fler. Totalt har det hunnit bli 1707 inlägg. 

Så det finns mycket att utforska för personer som är intresserade av självhushållningens alla sidor. 👍

Så är du intresserad av att vara med på 2023 års Självhushållningsresa på fejjan, då är det bara att surfa över till min privata fejjan-sida och klicka på "Följ"-knappen eller "Vän"-knappen.
Då kommer hela 2023 få ett dagligt inslag av våra 15 år som självahushållare här i allra kallaste Nord. https://www.facebook.com/aj.eriksson.10/

Bilden ovan togs klockan 12 denna första dag på året. Man kan redan nu skymta lite-lite av solskivan som orkar sig upp ovanför skogsbrynet mot söder, alldeles utanför vårt köksfönster. Vi bor så pass långt söderut i Lappland att vi inte behöver leva helt sollöst alltför länge under midvintern. Redan idag, bara 11 dagar efter årets mörkaste dag, får vi alltså någon minuts påhälsning av solens strålar. 

God Jul med getminnen från nybyggartiden

När jag körde mot Skellefteåtrakten till vår ”lappgetsbytar-träff” en vacker sensommardag år 2017, så färdades jag genom riktiga get-trakter. Jag blev påmind om det av en vägskylt som visade mot ”Bocksmyr”. Då insåg jag att jag befann mig inom en socken jag nyligen mött på ett annat sätt, som jag just läst om i en bok, ”Nybyggaröden i Gamla Degerfors”. 

Texten är på ytan en ganska torr uppräkning av de 200 bosättningar i Vindelns kommun som övergivits genom åren.  Långa rader av familjer, namn, äktenskap och barn som fötts, ägodelar och produktionsmängder. Men insprängt i alla dessa listor framträder också själva livet i dessa magra bygder. Hela socknen är stenig, tallbevuxen moränmark, enormt näringsfattig och svårarbetad om man skulle röja sig ett nybygge för hand för 200 år sedan. Man märker det på namnen på många av ödegårdarna, som Stenbacka och Mossaberg. Hur känner man inför sitt nybygge när man döper det till ”Kampen”, kan jag undra?

Därför är det också tydligt att det varit getmarker. När det inte går att föda en ko så går det ändå att föda några getter. Och även om getter inte var särskilt uppskattade, och sällan omnämns i texterna så skymtar de ändå fram ibland. I uppräkningen av egendom i bouppteckningar, eller i skatteunderlag. Kronotorpare Olof Johanson efterlämnade en enda ko, två får, ett lamm, samt en get och en bockkilling i mitten av 1800-talet.  Var man rikare så hade man inte getter. De gårdar som listar 3 kor eller fler har alltid kor, häst och får, men aldrig getter. Getter var verkligen ”fattig mans ko”. Eller fattiga ensamstående mammors enda räddning.

Ibland skriver författaren också upp små anekdoter, folklivshistorier som levt kvar från 1800-talets början. Han berättar bland annat om Kajsa-Maja på Sandtorp, ytterligare ett gårdsnamn som vittnar om mycket magra möjligheter. Hon var så fattig och desperat att hon brukade hämta dödfödda ungdjur hos grannar för att föda sina två barn. Hon brukade också äta upp moderkakorna. När hon fick arbete på andra gårdar så låste hon in sina barn inne i stugan under tiden. Ibland kom grannarna dit med mat till barnen när de tyckte Kajsa-Maja varit ute på jobb för länge, och kunde se genom fönstren att barnen ibland också var fastbundna. Maten fick grannarna ändå in till barnen genom att hissa ner den genom skorstenen. I slutet av historien skymtar geten i familjen fram. Kajsa-Maja brukade nämligen ofta skryta om sina barn, hur väl dom samsades omkring skålen med getmjölk som hon brukade sätta fram åt dom innan hon gick iväg.

Och så här skriver författaren Henning Larson om ett annat getminne: ”När man talar om gångna tider är det ofta fråga om nöden och bekymren. Det är dessa händelser som präntats i hävder och protokoll. Få beskriver glädjen, lekarna och nöjena. Dessa hade mindre plats, med de fanns där. Här ”på Högland” fanns barnaglädjen i form av en getabock med tillhörande kördoningar. Med den hade barnen roligt i flera år. Här var leken förenad med nyttan. En nytta som bara förhöjde glädjen. De fick en liten höskrinda till den lilla kälken och med den körde de hem hö från uteängarnas hässjor och lador. Bocken var så ivrig med lasset att han sprang direkt in i hölidret med det. Det sa tjong, när han kolliderade med timmerväggen. Det är gårdens dotter Thea, f.1899 som berättar detta för mig. Det lyser i ögonen av fröjd när hon erinrar sig dessa barndomsupplevelser”. 

För mig som modern getägare till en av våra älskade och värdefulla allmogeget-raser så var det en makalös dag, där i augusti. Att jag fick åka igenom dessa trakter, med mina egna Lappgetter i transport, och reflektera över det jag läst i boken och se de vackra, men svårbrukade marker som berättelserna utspelat sig på. Nu när jag skriver detta är det tredje advent och jag påminns än en gång om allt det svåra, men också i Julens anda, om allt det som ändå var så medmänskligt även då! Folk som brydde sig om varandra, som hissade ner mat till övergivna barn genom skorstenen. Folk som lade kraft på att skapa leksaker till barnen mitt i detta armod. Folk som öppnade sina hjärtan. 

Som gamla mor Magda, som aldrig kunde gå och lägga sig på sitt arma torp utan att någon i familjen tittat till att ytterdörren inte var låst, för ”det kan ju komma nån stackare som behöver komma in”. Varje kväll yttrades den frasen, i hela hennes långa liv.

Nu inför julen är det den tanken som stannar kvar, som boken verkligen gett mig. Oavsett omständigheter, oavsett om det är familj eller okänd, så är det medmänskligheten som lyser starkast!

Med dessa små funderingar om nybyggare och getters roll så önskar jag nu God Jul till alla allmogegetsägare runt om i landet!

AnnJessica Ericsson på Forsnäs Hemman/ Genbanksansvarig för Lappgetterna


.....

Texten är tidigare publicerad i medlemstidningen Heidrun inför julen 2017. Tidningen ges ut av föreningen Allmogegeten, som är ansvarig för bevarandearbetet för våra tre gammaldags, härdiga och friska allmogeraser, Göingegeten, Jämtgeten och våra fina, älskade Lappgetter. 

Färgglada frimärken

Den här veckan tar vi fram våra vackraste frimärken. Årets "motto" för Stockholm Pride är "Nyckeln till frihet" och känslan är nu mer tydligt den kamp som präglat samhället i dessa frågor under 1900-talets senare halva, snarare än det megaparty som varit huvudsaken under de senaste decennierna. 😏

Och det kan vara dags att påminna om det, för runt om i världen verkar denna frihet allt mer hotad. Inte minst det senaste året har vi sett mängder av "två steg bakåt" för absolut grundläggande mänskliga rättigheter. 💔

Vi påminner i det lilla med fina frimärken på våra försändelser. 

Här tidigare inlägg om denna grundläggande del av de mänskliga rättigheter vi har, som vi fått kämpa så hårt för och som tyvärr är SÅ känsliga och utsatta på många ställen runt om i världen.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/pridefrimarken.html

Och ett foto från när jag var med i Prideparaden i egen hög person:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1616344598637742&set=a.1374824686123069&type=3&theater

Denna dagen, ett liv.

En ljuvlig soluppgång, en hektisk dag, en vacker solnedgång. Inom en enda dags resa ryms ett helt liv, Så känns det verkligen ibland. Ofta. Nästan jämt.

För mig är det en positiv känsla, att bli påmind om att hela skeendet ryms i varje enskild rundgång. Hela livet i en dag, hela existensen i just den här dagen.

Och så har jag känt sedan vi lämnade rutinen, sen vi flyttade bort från storsamhället och den där allra minsta och instängda rundgången, ekorrhjulet. Det finns inte en dag som gått "förlorad", det finns inte en dag där jag varit omedveten om storheten i bara en enda dag. Den dag vi vet att vi har, inget annat är oss säkert givet. 💗

Talesättet i rubriken är förresten inte från "farbror Melker" i Saltkråkan utan från Thomas Thorild, en av Sveriges mest okända men stora intellektuella, som redan på 1700-talet skrev om kvinnor som jämställda (eller lite överställda männen i mognad åtminstone), som krävde avskaffandet av de gammaldags "4 stånden" och som även yrkade på att total tryckfrihet genast skulle lagstiftas. Han ligger också bakom Uppsala universitets informella motto: "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större".  

Tidigare filosofiska inlägg från Forsnäs Hemman:

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/10/vi-som-lever.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/for-10-ar-sedan-och-tidlost.html

Pridefrimärken

Veckan till ära tar vi fram våra finaste frimärken, så att även våra försändelser från vår Webshop blir färgglada och får fira kärleken lite extra!💗

Här tidigare inlägg om denna grundläggande del av de mänskliga rättigheter vi har, fått kämpa så hårt för och som tyvärr är SÅ känsliga och utsatta på många ställen runt om i världen.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html

Och ett foto från när jag var med i Prideparaden i egen hög person:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1616344598637742&set=a.1374824686123069&type=3&theater

En julibetraktelse

Linneorna blommar i stenröset. Vi har många olika habitat här på Forsnäs Hemman i Lappland. Ett resultat av en småbrukartillvaro, som skapat allt från gödselhögar, traditionella magra hölägdor och just stenrösen. Därför har vi också många olika djur och växter i vår närvaro, bland annat linnean. 😊

Det är en sån känsla att gå omkring i vår omgivning och kunna njuta av all denna skönhet, under tiden vi odlar och sköter våra djur för att få mat. Skönheten är gratis, den får vi på köpet. Maten ”kostar” oss, arbete och kraftutgjutelse. När den frikostiga skönheten och den livgivade småbrukartillvaron samverkar får vi verkligen allt. En total tillfredsställelse. 💗

Ibland reagerar jag på ”blomodlarna”, som lägger all kraft på att odla sånt som naturen ändå ger oss, och samtidigt äter mat från affären. Det är som om de gått vilse. Så nära, och ända har de hamnat på helt fel ställe. 😏

Metasystematik och insikter

Sonen gjorde sin första genuina metasystematiska slutledning idag. Det var egentligen inte oväntat, han har visat tecken på den typen av resonemang under det senaste halvåret. Men samtidigt känns det som att bli träffad av blixten (och det är inte en teoretisk metafor för mig, utan en konkret liknelse, för jag har blivit träffad av blixten). 😮

Det känns som "Wow! Alltså! Nu? Oj"!

Och det är så semantiskt begåvad jag kan vara om den upplevelsen.  😅

Det var ändå bara 6104 dagar jag satt med honom i knäet (på bilden) helt nyfödd. Det är alltså ca 16,7 år sedan. Och det här är ett så stort steg att det motsvarar att ta sina första faktiska steg, eller första ordet eller första leendet. Vi är ju inte särskilt mycket för att fira, ceremonier är inte så poppis här på Forsnäs Hemman. Födelsedagar uppmärksammas, mest för att vi haft förmånen att få leva ett år till. Men att vi firar på riktigt, verkligt firande, det är ofta en mer impulsiv affär. Som nu! 😊
Det här, det är stort!
Det här, det firar vi! 💗

Inte alla kan få möjligheten att leva med en världsbild där man får se strukturer av system som en grund för sin tolkning av verkligheten. Vår forskning visar att möjligen 15% av alla människor har förmånen att få ha tillgång till den här formen av tänkande. https://psycnet.apa.org/fulltext/2014-55726-016.html

Så jag skriver det här inlägget mest för oss i familjen privat. Kanske för att sonen ska kunna söka fram detta om internet finns kvar om 30-40 år (kommer det heta "googla" då?).  Jag har ju också såklart skrivit upp det i vår fysiska familjealmanacka, ifall det inte finns internet i framtiden, eller el.
Vid det laget kanske han lever i ett kors-paradigmatiskt eller möjligen totalt rekursivt tänkande. I vilket fall kan han då se när det här inträffade. När själva vändpunkten (fulcrum av mänskligt resonemang) hände för honom. Alltså just idag (med det här resonemanget*).


För andra intresserade så kan jag kort säga att komplexitetstänkande är inte så där väldigt lättförståeligt som vetenskap. Det är lite som att försöka förklara kvantfysik för lekmän, fast svårare. 😛
Men intresserade kan alltid läsa igenom den här lättsamt framställda bloggen på svenska . Den är skriven av en av våra bekanta, Thomas, han är insiktsfull och har fått det mesta rätt i den här beskrivningen. Så börja med det här inlägget som är en kort sammanfattning fram till MHC12, motsvarande metasystematisk. http://blog.perspectus.se/?p=151   (Det finns ett antal mer komplexa former av verklighetsuppfattning också efter metasystematik men dom tas inte upp i den bloggen).

Och, tidigare inlägg om hur vi gärna firar livet, men avskyr ceremonier:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/valborgs-pa-forsta-maj.html

Tidigare filosofiska inlägg:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Filosofi

Om hur barn växer upp helt utan uppfostran:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/barn-med-noll-uppfostran.html

.
.
.
.
.
.
.
.
.


* Sonen kopplade ihop ett resonemang om att kunskap om linjär matematik för vissa personer kan hindra dem att kunna se vidare, att kunna greppa strukturella matematiska sammanhang, med den likadana strukturen på mönstret som gör att barn kan hindras från att leva sig in i sitt känslomässiga äkta varande genom att man tvingar på dom semantik i för tidig ålder.