tisdag 14 augusti 2018

Fönstergurkans final? - Hur har det gått?

Vår fönstergurka såddes den 24 januari i år. Så den blir snart 7 månader. Den är inte längre lika vacker. En del av bladen har gulnat och torkat ihop. Vi blir inte så alarmerade av det, utan tänker att det nog är en del av en gurkas naturliga utveckling, eftersom den växer så lianliknande. 😁
Fönstergurka Hopeline samsas med ett par plantor Sibirisk Huspeppar. Utanför syns vårt rökeri här på Forsnäs Hemman. 
Plantan ger fortfarande gurkor, även om formen på gurkorna har blivit lite krummare och skummare nu på slutet. Den har dessutom givit oss en ny gurkplanta, då vi tog ett skott från den i början av juni som efter 2 veckor i ett glas vatten satte rötter och efter plantering i en 10liters-kruka gav oss nya gurkor inte många veckor senare.

Sammanräknat har vår äldsta gurkplanta givit oss 2,8 kilo gurka, eller exakt 2814 gram, fördelat på 35 gurkor vilket ger en medelvikt på 80,4 gram per gurka. Och då har vi, som syns på bilden alltså åtminstone 4 gurkämnen till på gång. 👍

Lite saker vi lärt oss under den här första säsongen som fönstergurksodlare är att man egentligen bara behöver en planta per fönster. Man leder plantans lian fram och tillbaks över fönstret via hampasnören för att ge gurkbladen så mycket ljus som möjligt och väldigt snabbt fyller en planta upp hela fönsterytan. Och då är det nästan bra att gurkans äldsta blad har börjat vissna ner för då kan man leda de nya stjälkarna dit, till det tommare utrymmet på fönstret, och så börjar allt om. Vi har alltså haft 5 gurkplantor eftersom vi har 3 österfönster och 2 västerfönster. Söderfönstren verkar för soliga för att gurkor ska trivas och norrfönstren för mörka, i alla fall här i Lappland.

Den av våra gurkplantor som givit mest och växt finast är den som stått i en självvattnande kruka, säkert för att gurkor sägs uppskatta en jämn tillgång på vatten. Det har också gjort att den plantan blivit mest lättskött, man behöver inte vattna precis varenda dag, inte ens under den här heta sommaren.

En annan aha-upplevelse som vår fönstergurksodling givit, är att gurka smakar bäst i rumstemperatur! Smask! 😋
Sammanfattningsvis har det varit väldigt givande att odla gurkor i våra fönster och eftersom det ger oss möjlighet att få gurkor under mycket längre tid av året, särskilt här i kallaste Lappland, så kommer vi absolut göra om detta under kommande år.
Nu ska jag bara till secondhand affärerna och leta efter självvattnande krukor av den gamla modellen.

Sorten vi har heter Hopeline och är en småväxt partenokarp gurka med fast kött, lite lägre vattenhalt än många andra sorter och har varit väldigt frisk och välväxande under hela säsongen, och än.
Nästa steg på vår resa är att försöka ta skott av våra plantor och hålla vid liv under vintern. Det lär bli en särskilt utmaning under en så kall och mörk vinter vi har här i Lappland. Men om det inte går är det ju väl värt att köpa nya fröer nästa vår. Även om dom kostar nästan 10 kr st, så är inte det så där väldigt mycket pengar för uppåt 3 kilo färsk, "bättre än ekologisk"  och egenodlad gurka! 💗


Följ vår fönstergurka från början:
1. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/03/sonernas-gurkodling-mest-pa-skoj.html
2. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/skordar-egen-gurka-i-fonstret.html
3. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/fonstergurkans-forsta-manads-skord.html
4. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/tva-manader-med-fonstergurkor.html
5. https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/fonstergurkans-final.html

Och här är blogginlägget från Farbror Grön som var inspirationen:

onsdag 8 augusti 2018

Skördarna från växthuset hamnar på tallriken.

Idag fick jag skörda något som var helt nytt för mig. Auberginer, äggplantor. Jag har 7 plantor, mest för att det var något så otroligt exotiskt och jag bara ville se om det ens gick här i Kallaste Lappland. 😊
Längsta av auberginerna Wenta, den få bli fröplanta! 
Det är sorten Wenta från Runåbergs, som dom kallar sin allra snabbaste och idag var ca 2 frukter från varje planta mogna att plockas. Den allra största frukten, eller rättare sagt den längsta (på bilden) ska få sitta kvar för att jag ev. ska kunna ta egna fröer av den i höst. 👍
Lite växthusskörd, förutom auberginerna också massor av Sibirisk Huspeppar och 10 fina Tapas-chilis som jag håller på att lägga in ikväll. 
Auberginer har inte varit någon vanlig ingrediens i vår matlagning. Men jag lärde mig uppskatta den av samma familj med palestinskt ursprung som lärde mig receptet till vår Arabiska Sallad.💗💗http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/arabisk-sallad.html
Så detta var okänd mark för mig. Man ska steka dom väl och gärna vattna ur dom innan. Så mycket har jag lärt mig. Jag tog fram ett recept via google på mozzarellagratinerad aubergine och improviserade därifrån.😁
Lite improviserat recept, istället för mozzarella använde jag färskost från våra egna getter. 
Och det blev väldigt gott!  😋Toppen!
Nästa skördetillfälle lagar jag nog baba ganoush, som var det jag fick hos mina arabiska bekanta och nästa år kanske jag ska våga mig på att odla mer auberginer, och av den större och senare sorten. Jag har en facebook-vän som bor nästan lika kallt till som vi gör, som har fått stora skördar av alldeles vanliga kommersiella sorter av auberginer. 👍

måndag 6 augusti 2018

Blomsterbönor bara till lyst?

Blomsternbönorna blommar överdådigt och har gjort så i flera veckor nu. Men medan våra störvaxbönor och störskärbönor, störbrytbönorna och störpurpurbönorna givit oss stora skördar, så har inte blomsterbönorna ens skapat minsta lilla skida.😒
Dom får vara hur vackra som helst, om dom inte imponerar på mig enormt de närmaste 2 månaderna så blir det inte en enda blomsterböna här nästa år. Faktum är att det bara irriterar mig att dom är "vackra" när dom inte ger oss någon mat. Jag börjar tycka att vackert är fult!😮 Det är absolut "insidan" eller ätsidan som räknas även bland grönsaker. 😉

söndag 5 augusti 2018

Kaniner, kaniner. Ja, Gotlandskaniner!

Vi har ägnat de senaste veckorna åt att strukturera kaninkullarna inför höstbetet. 👍 Vid 11-14 veckors ålder brukar vi skilja hanarna från honorna och sätta samman dom i beteshägn inför hösten. Sen växer dom på sig minst 4-8 veckor till, och sen börjar höst/vinterslakten. Förutom de kaniner vi ska behålla för att sälja eller som egna avelsdjur.
Unga kaninpojkar från två olika kullar som numer bor i samma hägn. Dom identifieras i grupp av detta foto, lappen nedan som hänger utanpå hägnet och detaljbeskrivningen i vår avelspärm. Tvärsäkert! 
Vi måste alltså ha koll på vilka ungar som har vilka föräldrar, även i burar med olika härkomst. Det är sällan särskilt komplicerat eftersom vi har Gotlandskaniner, och de har ofta alla möjliga olika färger i samma kull. 😊
ID-lapp till hägnet som befolkas av de 4 unghanarna ovan. Inplastat med vanlig bred tejp och håller lätt tills i vårvinter då dom sista ev. slaktas, säljs eller sparas som framtida avelsdjur hos oss på Forsnäs Hemman. 
Vår metod är att vi tar kort på ungarna vi skiljer ut, och sätter lappar på burarna. Samt skriver in all detaljinformation i avelspärmen, "stall-journalen" för våra kaniner. Det är en slags metodmässig "triangulering".  💪Vi har tre olika metoder igång samtidigt för att garanterat kunna identifiera alla kaniner i alla våra burar.
Officiell bild av Aegopodium, en unghona som i år fick en mycket fin kull på 7 ungar med den underbara hanen Limholens Leon. 
När vi tar "officiella bilder" till genbanken och till vår hemsida, så lägger jag tid på att få en bra bild, som tydligt visar kaniner i sin helhel och även avspeglar personligheten hos djuret. När det kommer till att fota 3-4 eller fler livliga ungkaniner på samma bild, så nöjer vi oss med att dom är tydligt nog avbildade för att vara möjliga att identifiera. Det är en utmaning bara det ibland! 😅
Två exempel på könsuppdelade kullfoton. Detta är döttrarna. I de två nedersta bilderna är den helfärgade borttagen eftersom det är de mönstrade färgerna som det är viktigt att ta bilder från alla sidor på. 
En del gånger tar jag lite extra bilder av detaljer. Varje år har vi nya, spännande utseenden som kommer fram bland våra "Gottisar". Utseendet är inte alls viktigt i aveln, där är det andra kvaliteter som avgör vilka som hamnar i grytan och vilka som blir framtidens avelsdjur. Men det är ändå roligt och spännande att se vad som kommer fram och att ta lite bilder för att minnas.💗
Två exempel på könsuppdelade kullfoton. Detta är sönerna. Eftersom det är de mönstrade färgerna som det är viktigt att ta bilder från alla sidor på så kändes det Ok att den blå kaninhanen hade ansiktet i rumpan på sin brokige bror på nedre fotot. 
Detaljer på två systrar. Dom är jättelika men ändå lätta att skilja åt, den stora och lilla fläcken på deras öron är på olika öron! Bilden på det isblå ögat som dom båda har tog jag för att det är ett ovanligt utseende hos Gotlandskaninerna.
För de kaniner som bor i koloni (flera honor och ungar tillsammans) så avgränsar vi en födande mamma i sin egen avdelning de första 5-7 veckorna. Men hon får hälsa på hos "stora kolonin" några timmar några gånger i veckan på dagtid för att umgås med de övriga kolonihonorna. Ungarna ligger i tryggt förvar i hennes egen lya och det finns ingen risk för sammanblandning mellan honornas olika ungar. När dom är stora nog tar vi hela kullen, tar id-foton på dom och släpper sedan ihop kolonin helt tillsammans igen. Det brukar vara party för ungarna då den första veckan i sin utökade familj.😍
Om ni är intresserade av att köpa kaniner, särskilt avelskaniner så får ni gärna höra av er. Gotlandskaniner är särskilt lämpliga för oss självhushållare och i norr då dom är enormt härdiga (klara kylan här i Lappland) och föder sig utan att man behöver köpa kraftfoder. 👍
Man får fina djur och mycket kött från foder som vanligt hö och gärna mycket kvistar.
En hel kull som vi delade upp för att kunna hantera dom. Dom är för små att kunna könsbestämma, de tre tricolorerna tog vi på samma bild för att tydliggöra skillnaden mellan just dom. Efter detta kort släpps denna kull ihop med övriga kolonin.

fredag 3 augusti 2018

Vi utökar gethagen.

Getterna visar tydligt att deras hage är färdigbetad, enligt deras mening. Detta är en hage vi stängslade upp förra sommaren på två äldre lägdor som var väl hävdade och dränerade fram tills 1950-talet. Numer är dom enormt igenväxta med stora träd i dräneringsdikena och massiva tuvor av starr. 😒
I denna hage, den tredje vi gjort åt dom under det decennium vi bott på Forsnäs Hemman, så använde vi en ny strategi för att få dom att beta och röja landet åt oss så effektivt som möjligt. Hela den här gamla lägdan är ca en tredjedels hektar, 55X60meter. Istället för att stängsla in hela ytan samtidigt som vi gjort tidigare, så har vi utökat hagen i omgångar. Första delen av hagen som sattes upp i juli förra året var på ca 1000m2. Sen har vi utökat med ca 7-800 m2 i två omgångar nu. Förra sommaren redan i augusti från den streckade röda linjen på kartan till hela den röda kvadraten.
Och nu alltså ytterligare ca 800 m2 den orange rektangeln. Det kommer hålla dom sysselsatta och välgödda under ca 5-6 veckor enligt vår beräkning från förra året. Sen kommer vi alltså utöka igen en gång i höst till den gula rektangeln. 👍

Det är en hel del extra jobb, men eftersom getter är så pass "slafsiga" ätare, som trampar ner 80% av hagen medan dom äter 20% om man släpper dom på stora ytor, så har vi märkt att det här systemet verkligen funkar för att få ut det mesta av våra rätt små beteshagar. Och för att få hjälp av getterna att röja de gamla igenväxta markerna på det mest effektiva sättet. 💪
Och en sak som verkligen underlättat vårt stängslingsarbete är våra nya stängelstolpar, se bilden högst upp! 😊

Från början köpte vi plaststolpar, men dom går sönder lätt och åldras fort. Så förra året fick vi god hjälp av våra Facebook-vänner att välja ut ett nytt stängslingssystem som vi ska kunna använda lite mer långsiktigt. 💗
Det landade i att vi investerade i fina fjäderstålsstolpar, 106 cm höga vilket ger ett nog högt stängsel för getterna och i och med att eltråds-isolatorerna är flyttbara så har vi kunnat använda samma stolpar till både grisar och getter. Under detta första år är vi enormt nöjda med vårt nya stängslingssystem.

Här kan man läsa vår facebooktråd från förra året där vi fick så god hjälp: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10/posts/1897472760524923
Här är exakt dom stolparna vi köpte: https://www.lgprodukter.se/product.html/fjaderstalstolpe-oval-106-cm-10-pack-2?category_id=368
Och de isolatorer som fungerar även till våra breda snötåliga elband: https://www.lgprodukter.se/product.html/mellanisolator-oval-25-pack?category_id=368
.....

Alla inlägg i serien om "Röjning med Lappgetter"
Del 1- Sju år senare.
Del 2- Röjning av sly med Lappgetter.
Del 3- Lappgetternas slyröjning, del 3.
Del 4-  Att bekämpa tuvstarr.
Del 5- Harmoni i hagen.
Del 6- Ny hage till Lappgetterna.
Del 7- Återställer hagmark.


fredag 27 juli 2018

Frisera getterna.

Sommarens enorma hetta har gjort att alla våra getter verkligen har fått kort hårrem. Dom har helt enkelt fällt det mesta av sin päls. Ett par dagar såg några getterna rent hårlösa ut, innan den korta tunna nya sommarpälsen började växa ut. 😜 Men som med alla getter så är det vissa partier som sitter kvar. "Höftgardinerna" bland annat.
Sigyn före och efter. Jag håller tovan jag klippte bort från hennes ENA höft, den andra tar vi imorgon. Observera den i övrigt mycket tunna och kortåriga raggen. Anpassningsbara till både kyla och värme, det är våra kära Lappgetter det! 
Och dom där vackra hängande hårdraperierna har troligen en funktion. 😊
Fladdriga, hängande spröt bryter upp luftdrag och skyddar allt innanför från kyla. Det vet inuiterna som har fransar längst ner på sina tunikor och troligen så skyddar alltså också de hängande draperingarna av ragg getternas juver från drag. 👍

Men dom har blivit allt annat än vackra denna svettiga sommar, dom är bara stora tovor.
Vi brukar aldrig klippa något i onödan på getterna. En del långa tesar som riskerar att bli luggade och göra ont när jag mjölkar tar jag bort men annars varken trimmar, borstar eller duschar jag dom. 😁

Men nu hade alltså höftdraperierna blivit så tovade att dom var poänglösa att ha kvar. Det mesta av det fina hårhänget undertill  mot magen var Ok, så Sigyn har fortfarande kvar större delen av sitt kalldrags-skydd kring juvret. Och nu kommer förhoppningsvis också den nya gardin som växer ut att bli lång och silkig och fylla sin funktion. 💗

onsdag 25 juli 2018

Vi odlar egen senap.

För första året provar vi att odla egen senap. Vi gör alltid senap själva till julen enligt eget recept, annars smakar det inte som det ska. 😋Men hittills har vi köpt frön av vitsenap och svartsenap. I vintras läste jag att Dalarna är den mest nordliga odlingen av senap, och det lyckas inte varje år. Så det kändes möjligen lite övermodigt att prova här i kallaste Lappland. 😊
Svartsenap, som egentligen är en kålväxt till vänster och vitsenap till höger.
Ett par odlingslådor vid en varm sydsida ställdes i ordning för provodlingen. Nu har ju denna sommar varit ohemult varm så kanske går det inte att komma till några slutsatser efter i år. Men det verkar gå vägen. 👍 Och mest hoppfullt var att dom blommade ungefär samtidigt som våra övriga Brassicasläktingar gjorde (fast dom alltså på behörigt avstånd för att undvika korspollinering) och nu börjar även de nedre fröskidorna att skifta färg. Så kanske blir det helt egen senap till julbordet i år.💗

Här hur vi gör vår egen senap: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

torsdag 19 juli 2018

Vi skördar bönor!

Titta här!
Alltså! TITTA på det här!!! 😊
Det är en handfull bönor. Allt från störbönor, låga bönor, skärbönor och rosenbönor. Och dom har växt här hos oss, i Lappland! 😲
Bönor går inte alls att odla på friland här hos oss i allra kallaste Lappland (kallare än zon 8). Inte en enda gång har jag lyckats,under 22 år! Så det jag såg fram mot allra mest med vårt nya stora växthus var att prova att odla bönor.
Jag älskar nykokta bönor med smör och örtsalt. Och nu har jag fått äta det! 👌

Andra med växthus visar stolt upp meloner, auberginer, gurkor och annat exotiskt. Men vi är SÅ nöjda att äntligen kunna producera egna bönor och få äta upp dessa delikatesser.💪

Oavsett om det blir dammtorrt och stekhett resten av sommaren, om kålmalen äter upp all kål, hönsen "skördar" all sallat och alla andra odlingar misslyckas, så är jag nu ändå 100% nöjd! 😁
För jag har skördat bönor!!!
Och det ser snart ut att bli en skörd till. Så nu vet jag att jag kommer kunna få äta egna, färska bönor under åren framöver, kanske resten av mitt liv!

Odlarlycka! 💗
Och 120 000 kr väl spenderade. 😜

Uppdatering 7 dagar senare:
En del av 4dje skörden (tror jag). Vi har nog plockat varannan dag och numer alla möjliga färger.   Fortfarande hur gott som helst att bara koka och äta med lite smör och örtsalt.

måndag 16 juli 2018

Hettan och kaninerna.

Det är jättevarmt. Verkligen jätte-, jättevarmt. Nästan +30C och vi lider. En del av våra djur tycker också att det är jobbigt. Hönsen och ankorna är helt oberörda. Men Lappgetterna håller sig gärna i skuggan, som tur är har dom en fin skogsdunge på sitt sommarbete. 👍
En unghane tar det lugnt i skuggan med en fylld vattenskål nära till hands. Även i hagen ser vi alltså till att ha hyllor som också fungerar som skuggskydd i den här hettan. 
Dom som har det svettigast (förutom oss stackars Lappländska människor) är våra Gotlandskaniner. Kaniner är ganska värmekänsliga. Viltlevande kaniner bor ju i jordhålor som säkert håller en lägre temperatur även varma dagar i riktigt varmt klimat. 😊

Vi här i Lappland får ofta frågan om våra kaniner verkligen klarar kylan, och ja, det är absolut INGA problem. Dom sitter obekymrat ute i -35C  häri  Lappland och mumsar på hö. Men vid +35C så börjar det närma sig en riktigt allvarlig situation för dom. 😕

Nu får vi i Lappland tack och lov aldrig SÅ varmt. Vi får som max omkring +30C och ser till att ge våra kaniner möjlighet till skugga och ständig tillgång till vatten. Då klarar dom det bra. Men år 2010 inträffade en sorglig incident i Tyskland, som det året fått sina allra första Gotlandskaniner till landet. Dom fick just då en extrem värmebölja, +42C i skuggan och av 7 ungar i den första kullen som föddes i Tyskland dog tre trots försök med isklampar och våta handdukar över burarna för att kyla.

Så det är värt att ägna extra tanke åt sina kaniner i den här hettan. Vi ser alltså alltid till att placera betesburarna så att kaninerna har skugga vid alla tider på dagen, och ser till att alla har vatten. Så för oss här i Kalla Nord fungerar det ändå väldigt bra. 💗

söndag 15 juli 2018

Lappländskt lin på gång.

Här är ett litet experiment med anpassning av växter till vårt kalla klimat. År 2016 började jag odla ett lin som kom norrifrån. Hudiksvalls Lin. Däremot har nog inget lin nånsin odlats traditionellt i Lappland. Min tanke var att jag kanske kunde få det här regionala linet som redan var lite anpassat till norr, att anpassa sig än mer. 😊
I våras fick jag chans att beställa samma sort, Hudiksvalls lin, men odlat av NordGen, exakt vart vet jag inte med söderut nånstans kan vi anta. Linet här hos oss i Lappland har alltid levt på gränsen. Det är knappt det hinner få mogna frökapslar och det innebär att det mogna frö som blir kommer från de allra tidigaste plantorna. Selektionen har alltså gått fort. Detta är plantor av andra omgången eget frö vi odlat av Hudiksvalls lin och jodå, mycket riktigt är det betydligt tidigare än det Hudiksvalls Lin jag fick frö av från Nordgen i våras. 👍

På bilden har jag provodlat dom i två likadana lådor bredvid varandra för att kunna jämföra. Det är kanske inte helt tydligt, men lådan till vänster på bilden (med vårt lin) har betydligt fler blå blommor just nu än lådan till höger. Man kan också se att frökapslar börjat bildas på vår variant av Hudiksvalls lin. Min bedömning är att linet från Nordgen är hela en vecka senare i utvecklingen. 

Ett praktiskt exempel på värdet att ta egna fröer. Anpassning till de lokala förhållandena sker hos alla växter man själv börjar ta egna fröer av och vi har många sorter som vi uppfattat blivit både tidigare, härdigare och friskare när vi börjat fröodla dom själva här i Lappland.💗

Tidigare blogginlägg om Hudiksvalls Lin:



måndag 9 juli 2018

Vi har utlyst katastroftillstånd!

I förrgår stod det klart. Slåttern stod för dörren och långtidsprognosen visar på över +25C varmt och inte en droppe regn på minst 10 dagar. Vi insåg att vintersvälten för djuren verkligen stod för dörren. Vi utlyste katastroftillstånd. 😓
En liten lägda som brukar ge 4 veckors foder. Nu max 2 veckor, om vi slaktar så många djur som bara går.
Som självförsörjare tänker vi till viss del på Hemmanet som en nation i mikro-format. Vi är såklart beroende av storsamhället omkring oss, men i många frågor är vi ändå mer självständiga och måste därför ha mer backup-protokoll än storstadsborna. Katastrofläge inträder när vanlig verksamhet av odling och insamling av foder inte är möjlig. Och det man gör i ett sånt läge är välkänt sedan nybyggartiden här Lappland. 💗

Som självförsörjare fanns (och finns) det en inbyggd "buffert" i systemet. Goda år kunde man äta mer av det man odlade (här i Lappland främst potatis och korn) och djurflocken kunde öka i antal, då det fanns gott om hö över vintern. Dåliga år hade man mindre potatis och korn att äta, men å andra sidan så behöver man då slakta av en del av djuren då dom inte hade nog med hö, så de åren kunde människorna själva äta mer kött. 👍
Man hör ofta talas om att folk svalt och dog under missväxtår här i norr. Historierna handlar främst om missväxtåren 1867-69, och att det blev så illa berodde mestadels på industrins nyliga explosiva framväxt. Många hade flyttat bort från självförsörjar-systemet och dess dynamiska flexibilitet, och när man bodde i städer och jobbade på fabrik, då hade man ju inga djur att slakta av för att få föda i nödtider.

Vår katastrofplan består av ett antal punkter.
1. Vi måste ju slakta av djur för det första. Det handlar om att behålla de allra mest värdefulla avelsdjuren. Resten blir mat, och slaktas snarast. För ju tidigare vi slaktar dom desto mindre betar dom och desto mer av det som skulle ha betats kan tas som hö till de djur som ska övervintras.
2. Vidare lägger vi om arbetsschemat. Nästan allt som har att göra med odling faller bort. Visst skulle vi kunna få en del extra skörd av grönsaker med massor av jobb. Men prioritet just nu är att i alla fall få så pass mycket hö i ladan att några av våra djur kan få leva över vintern.
3. Vi vidgar vyerna för foder. Vi har alltid tagit löv till djuren men i år blir det fördubblat arbete med att ta löv. Vi kommer också slåttra raningarna längs Vojmåns strand, vilket vi aldrig gjort tidigare. Vi funderar också kring vilket sly vi ska spara och offra för att kunna hugga under vintern för "färskt" foder då, för att fylla ut det lilla hö vi får in. Och vi slåttrar på platser vi aldrig varit på förr. Tack och lov är vår byaväg väldigt lite trafikerad, så just nu slåttrar vi kilometervis av väggrenarna, för att få ihop lite extra. Det är så torrt och magerväxt att det är mycket arbete för lite "vinst", men sånt är självförsörjar-livet. 😉
Dagens gärning. Dryga kilometern väggren slåttrad och räfsad. Kanske 2 veckors ytterligare föda. Vi räknar med ca 30 veckors vinterfodring här i Lappland.
Överlag, det här klarar vi såklart också. 💪 Om än med liten marginal. Tack och LOV att vi inte är instängda i det kommersiella djurhållnings- och odlarsystemet! Oavsett konventionell miljövidrig verksamhet eller eko/krav, så är det vid såna här tillfällen det blir tydligt att det är den småskaliga strukturen som är det långsiktigt överlevnadsbara. 😊

Slutligen en passage från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" som belyser precis hur den här flexibiliteten funkar i ett dynamiskt och småskaligt självförsörjar-liv. Det är inte kul att uppleva, och det märks tydligt i berättelsen. Men det är aldrig fara å färde, man riskerar inte att svälta ihjäl. Inte ens nybyggare i övre delen av en av Vilhelmina fjälldalar, fast nybygget bara är 4 år gammalt på 1830-talet och långt ifrån uppbyggt.

Husbonden började tala och sade: "Ho må veta, vad vi ska kunna föda våra kreatur med under kommande vinter. Myrarna är i sommar så eländigt växta, så att det är ej mycket att taga på dom. Nästa vecka är Sara-veckan (då man traditionellt började slåttern), men nog få vi hålla upp med att börja slå tills veckan efter den veckan, kan hända att fodret töjer sig lite."

Senare på hösten hände följande: "Nu uppstod en allvarlig överläggning mellan husbonden och matmodern, om huru många kreatur man skulle våga på att sätta in och försöka vinterföda. Till sist sade husbonden 'Det lär nog icke bli annan utväg, än att vi måste slakta undan bra många kreatur, och vi skola nog få pärra, anstränga oss, allt vad vi förmår, det oaktat, för att kunna hålla de kreatur, vi få kvar, vid liv över vintern.' Matmodern sade: 'Vi hade alldeles för värdefulla kor för att förfara någon, men det är väl ingen annan utväg än att slakta en av dem och då är det väl lämpligast att taga ned Örsvart, som är gamlast av våra kor. Utav fåren kunna vi utan saknad slakta sex till åtta stycken."



fredag 6 juli 2018

Växthusodling

Det börjar dyka upp saker i växthuset som jag är helt fascinerad av. 😊 För jag har aldrig sett dom med egna ögon tidigare. En första yttepytte-liten Aubergine (sort Wenta).
De första Kronärtskockorna är på gång (sort Tavor).
Vi kunde skörda varsin paprika till middagen (sort Ferenc Tender)  👍
Och våra fem plantor av gyllenbär Aunt Molly har en nästan hysterisk produktion av "växthus-godis", och vi får fler bär för var dag som går.💗
Undrar vart det här ska sluta! 😁

onsdag 4 juli 2018

Skördar kamomill

Årets kamomillbäddar är något helt utöver det vanliga! Om det är vädret eller jorden som skapat det här överflödet vet jag inte riktigt, men ojojoj, vilka rikedomar jag skördar de här dagarna.😊
Tidigare år har jag fått plocka enskilda plantor, och det har räckt till mig själv och några närmaste. Nu tar jag stora kökssaxen och skördar stora mängder, soltorken får jobba dagarna i ända. Det kommer kanske till och med kunna räcka till några påsar till Webshoppen 👍

Det här är alltså Chamomilla Suaveolens, den nordamerikanska kamomillvarianten som kallas Gatkamomill här i Sverige. Lite väl nedvärderande namn på en ört som har minst lika goda kvaliteter som den Europeiska varianten och som prisades högt av många indianska folkslag för att läka och vårda mängder av hälsoproblem. Den är också välundersökt vetenskapligt och man har konstaterat att kamomillen är effektiv för att läka sår och svåra hudproblem, tandköttsinflamationer och är både bakteriedödande och kan användas vid svampinfektioner som Candida. Den har använts mot magsår och nervös mage. Den är dessutom febernedsättande och dricks som te för en lugnande och sömngivande verkan och för att lindra menstruationsvärk och vid födslar. 💗

Den doftar och smakar dessutom ljuvligt. Som äpplen och kryddor, det är ett verkligt härligt jobb jag har dom här dagarna. ! 😁

måndag 2 juli 2018

Majsen blommar.

Kanske är det inte lika knäppt att prova majs i Lappland som jag nog trodde i oktober förra året då jag beställde fröerna från en medlem i Sesam. För nu blommar snart majsen!😊
Sen är det ju inte vilken majs som helst, utan världens snabbaste majs. 👍 Utvecklad av Universitetet i Fairbanks i Alaskas norra inland, dit vi höll på att emigrera för 8 år sedan. Men ändrade oss.
Nu får vi ta del av deras förädlingsarbete ändå. Majssorten heter Yukon Chief.
Vi odlar den i vårt växthus, såklart! 💗

fredag 29 juni 2018

Ungtupparna hänger i hagen.

Slappt och slött i solen. 😊De små Ölandshönsen påminner mig om att det är fredag.💗
Det är nog dags för mig också att ta det lugnt, att "Chilla som en kyckling"! 😜

tisdag 26 juni 2018

Ängsskallror.

Nu är det dags. Nu ska ängsskallrorna bekämpas.
Det är alltså en blomma, en liten halvparasitisk blomma som övertagit vår hölägda. Eftersom den är parasitiskt så blir det inte mycket annan växtlighet kvar. Och eftersom våra getter och kaniner tycker den är superäcklig att äta i höet, så är den inte särskilt trevlig för oss att få in på lägdan.
Bilden visar vår gängse växtlighet, förutom de allt mer rikliga skallrorna så är det ganska magerväxt midsommarblomster, brudborst, kovall och en del gräs.

Ironiskt nog så anses skallrorna (ängsskallran och den mer sydländska höskallran) vara signalarter för gammaldags och väl hävdade ängar.  Så ser myndigheterna på det.
Men de här blommorna är snarast ett tecken på en urarmad äng, ett allt för magert höland, där gräset och de mer bladrika örterna inte kan hävda sig längre. När en bonde i Lappland såg detta hända under nybyggartiden, så gjorde han det som alla vettiga självförsörjare gör. Han försökte balansera systemet genom att sätta de lägdorna i träda ett eller två år. Då ökade näringen i marken och skallrorna fick inte samma möjlighet att invadera. 👍

Vi gjorde ett typiskt nybörjarmisstag när vi började röja och hävda den här gamla inägan som senast gav hö under 1950-talet. Vi trodde på de rekommendationer för skötsel och växtinventeringar som myndigheterna framställer som önskvärda. Att man skulle utarma, för då blev det artrikt, och så "ska" en gammaldags äng ("lägda" på Norrländska) vara. Och vi lät djuren efterbeta ända in på senhösten efter vi slåttrar. Det drog ju ut näringen än snabbare. Jättebra, trodde vi.
Men nej. 😞

Det går helt emot hur våra lägdor skötts traditionellt. De av våra grannar som sköter det så för att få EU-bidrag har numer något som liknar en uttorkad golfbana, det finns knappt näring kvar i marken för att få ens en liten ämlig ört att växa upp. Ingenting där blir högre än 7 cm. Inte heller skallror göre sig besvär hos dom.  Ändå slåttrar dom allt med en jättetraktor en gång varje år, veckan efter midsommar, för tidig för att våra traditionella örter här i Lappland någonsin skulle få chans att fröa av sig, och med tanke på de magra markerna så är det helt poänglöst för att få hö. Men det gör inget, för dom kör ut den lilla växtlighet dom slår av rakt ut i skogen, och poängen är ju att få pengar för en viss areal. Trots att den är skött på ett sätt som helt förstör markerna, här uppe i Lappland.

Så nu ska vi restaurera våra marker så som våra nybyggarförfäder gjorde. Vi lade allt i träda förra året och nu ska vi slå så tidigt att skallrorna (som är ettåriga) inte hunnit bilda moget frö. Inget efterbete och så får vi låta det ligga i träda igen nästa år.
Eventuella bidrag från myndigheterna skiter vi ju högaktningsfullt i, vi har aldrig tagit ut en krona för något av det restaureringsarbete vi gjort under vårt decennium här på Forsnäs Hemman. Det är allt för mycket värt att bara slippa handskas med byråkraterna i onödan (och ja, både jag och Husbonden har ju jobbat som myndighetsutövare, så vi vet precis vad vi är glada att slippa). Inte desto mindre har vi räddat stora kulturhistoriska värden som brofundamentet till första vintervägens bro över Vojmån i Åsele Lappmark (som finns på vår mark) och röjt flertalet odlingsrösen och stenmurar på våra inägor. Helt gratis. 😉

För att lära oss hur vi skulle göra för att rätt sköta vårt lappländska höland behövde vi bara läsa i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne", en berättelse om en nybyggarfamilj i byn Dåres som Forsnäs Hemmans medlemmar härstammar från. Det är 1830-tal och det är andra sommaren sedan dom flyttat upp nära fjället för att börja bygga upp ett helt nytt hemman där.
"Sedan kreaturen på måndagsmorgonen voro mjölkade och släppta till skogs, tog man slåtteskonten och slåttesredskapen och vandrade iväg till slåtten. Men man fick ni icke begiva sig till de slåttesmyrar, som man hade slagit förra året, ty de myrarna skulle trädas, stå oslagna under denna sommare, på det att gräs, som under sommaren växt på myren, där skulle få förvissna och gödsla myren. 

En sådan myr var trädesmyr, under den sommaren, då den icke skulle slås. 
Under ett nybygge eller hemman fanns ej sällan så mycket av slåttermyrar, att man kunde få träda myrar två år efter varandra. På myrar, som voro så trädda växte mycket gräs, det år myren åter skulle avbärgas, men i det gräset var mycket gammfönna, vissnat gräs från förra åren. 

Men det fanns även nybyggen och hemman, där man hade så litet av myrar att man nödgades slå en myr år efter år, utan att få träda den. Att på så sätt slå myrar kallades att slå enträdingen, och myren sades då vara en enträdningsmyr. På en sådan myr avtog växtligheten år efter år. Till sist växte så tunt gräs på den myren att man ej kunde slå den. Myren sades då vara oslåendes, kunde ej avbärgas."

Våra tidigare inlägg om slåtter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/sjalvlastarvagn-mod-ericsson72.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattanna-paborjad-i-lappland.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html

tisdag 19 juni 2018

Svart chili.

Så snabbt allt går i växthuset. 😊
Och så fina dom är, jag har aldrig haft en chili som mognar från grönt till svart till rött förr. Tapas-chili från min bekant Mikael. 👍

onsdag 13 juni 2018

Nöden är uppfinningarnas moder.

Och nu är det onödigt varmt, till och med här i Lappland. Så jag har dragit ut presenningar som vi använder på vintern för att skydda ensilagebollarna och soltorken mot snö. 😅
Nu får dom bli akut-konstruerad skuggardin på växthuset. Så hoppas vi på några grader lägre än denna tropiska hetta som växterna nu lever i. 😵

fredag 8 juni 2018

Jag fyller växthuset.

Så är det dags! 😊Inatt hade vi sista frosten som syns på långtidsprognosen, det var -3,5C. Men nu är det soligt och varmt och allt ska ut i växthuset. Fulla dagar! 💪
Det är en konstig känsla, att det blir verklighet, det man funderat på och planerat i över ett decennium. Längtat efter när det lilla växthuset på 6 m2 bara var uruselt. Och så aktivt beställt och byggt det senaste året. Och så är det äntligen dags! 💗

Särskilt härligt är det att kunna få jobba med så fina plantor. Jag har dragit upp allt själv. Vilket är lite extra bökigt om man bor i Lappland. Men det har gått SÅ bra och jag kan konstatera att det är frodiga och livskraftiga plantor med utmärkt rotsystem som nu bor i växthuset. På bilden två stycken tomater av sorten Dina som senast blev omplanterade för en månad sedan i papperskrukor gjorda av tidningen Land, som rymmer strax över 1 liter jord.  Fantastiska plantor, de flesta tomaterna blommar och några har redan gröna fruktämnen. Dessa är två av totalt ca 90 tomatplantor (och en massa annat) som nu får gosa sig i vårt solvärmda växthus.👍

Tidigare inlägg om vårt växthus:
Bygget, en bildserie.

Invigning i november.

Snöskottning av växthuset.

Ännu mer snöskottning.

Februari i växthuset.

Ytterligare snöskottning.

Monterar solvärmen.

torsdag 7 juni 2018

Ölandshönsens första kycklingar för året.

Nu visar de fyra kollektivruvade mammorna stolt upp sina kycklingar. Det blev totalt 6 st eller 1,5 per mamma.
Det är aldrig en bra idé att låta hönsen kollektivruva, i alla fall inte hos oss. 😕 Vi måste sköta dom kyckling-sugna damerna med omsorg, låta dom ligga för sig själva i lugna och ro och lysa äggen och sortera rätt för att vi ska få både stora och fina kullar. 👍
Men ändå är den här ynka kullen på 6 st småttingar ganska så bedårande, och verkar ta sig fram i världen med självsäkerhet. Trygga är dom ju, med 4 rätt påstridiga mammor som skyddar dom. 💗

Här ett tidigare inlägg om hur våra hönsmammor oftast får ruva. https://forsnashemman.blogspot.com/2013/09/hostens-forsta-kycklingflock.html

måndag 4 juni 2018

Ljusnedals skålrova

Våra rovor har börjat komma upp. Dessa är den mycket gamla sorten Ljusnedals Skålrova. Men hos oss här på Forsnäs Hemman i Lappland är dom helt nya. Vi har fått fröna av Åldermannen för rovor och kålrötter i Föreningen Sesam. Och vi ska alltså provodla dom här hos oss och om det går väl, ska vi fröodla dom nästa år och därmed hjälpa till att uppföröka dom. 👍
En del av uppdraget som [gesäll] för en frösort inom Sesam är att dokumentera den och öka vår gemensamma kunskap om växten. Och redan nu kan vi alltså rapportera att Skålrova Ljusnedals fröer från år 2013 verkar högst livskraftiga. 48 av 69 pluggar har grott och plantorna verkar verkligen livskraftiga. Snart ska dom ut i landet. 😁

Som med alla mer värdefulla växter så ser vi till att sprida riskerna genom att så fröerna på minst tre ställen och odla rovorna i tre olika land. På så sätt ser vi till att inte "lägga alla ägg i samma korg". Vanligt sunt bondförnuft om man hanterar riktigt värdefull genetik. 😊
Här är en länk till föreningen Sesam som jobbar med att utbilda om att fröodla sina egna växter och att bevara gammaldags kulturhistoriska grödor som våra förfäder odlat och överlevt av.
http://www.foreningensesam.se
Och här ett tidigare inlägg om våra gammaldags rovor och kålrötter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

lördag 2 juni 2018

Årets största Skitskyfflar-evenemang!

Vi skyfflar skit som aldrig förr, eller tja, en gång om året händer detta. Det är det stora "allrummet" hos getterna som skyfflas ut. De mindre båsen, som vi använder när getterna ska killa gjorde vi rent redan tidigt under vårvintern, för att dom skulle vara klara till killingarna anlände.  💗
Men det stora allmänna utrymmet skottar vi ut just nu. Av rationella skäl. Getterna är på bete så vi har en hel arbetsdag för att rengöra varje avdelning och ströa nytt så allt är fint när getterna kommer tillbaks från sommarhagen på kvällen. OCH det är nu vi behöver gödslet. Det körs rakt ut på potatislanden, där vi sätter potatisarna samma dag. Mycket praktiskt och effektivt. 👍
Skottkärra efter skottkärra, vi räknar inte, men det blir mycket gödsel till våra odlingar. Skulle vi köpt det i säckar från någon bonde-butik, så skulle det kostat oss mycket. Nu får vi bara betala med ett par  dagars hederligt kroppsarbete.😊

Tidigare inlägg om att vi mestadels skyfflar skit som självförsörjare:
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider
September 2017: Vår Dagliga Skit!
Oktober 2017: Getskits-skyffling inför vintern
November 2017: Höstlov? Potatislov? Läslov? Skitskyfflingslov? 
November 2017: Skiten ska till växthuset


onsdag 30 maj 2018

Fjällkvannens utvecklingsstadier.

Nu har fröna av vår Fjällkvanne börjat gro, även hos oss i norr. 😁 Jag skickade ut flera fina fröpåsar i höstas till folk runt om i landet. Med instruktioner om hur man skulle så. Kvannens frö sägs nämligen förlora i grobarhet väldigt snabbt, så dom går inte att spara över vintern och så nästa vår. Man måste så dom direkt samma höst som man samlar kvanne-frön. Gärna samma dag, eller åtminstone inom ett par veckor. Mer om hur vi sår finns att läsa här: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/kvannefron-till-salu-pa-direkten.html
Massor av små kvanneplantor tittar upp i mitt röda plasttråg där jag sådde fröna i höstas.
Och nu har alltså fröna i plasttråget jag sådde förra hösten börjat komma upp. Första hjärtbladen är två små raka sträck åt varsitt håll. Inte olika många andra flockblommiga växter som morot eller palsternacka. Tydligen har mitt fröutskick i höstas lyckats bra på många håll för jag har fått flera bilder från odlare runt om i landet som precis liknar min bild. Tack alla som hör av sig med feed-back! 👍
Till vänster: En plätt natursådda småplantor som nu är 1 år från groningen, dessa kan jag nu gräva upp en klump av och plantera ut där jag vill ha dom.
Till höger: En tvåstjälkig planta med min hand som storleksreferens. Denna är 9 år gammal. Men blir inte större än så här då den står väl torrt och näringsfattigt till. 
Vad är då steg två? Tja, där blir det lite trixigt, för det som "står i böckerna" gäller inte alltid, eller ens särskilt ofta. "Kvanne är 2- årig" kan man läsa i alla texter. Första året kommer det bara blad och en stor rot utvecklas, andra året går den upp i blom och sen dör den. Så är det säkert under helt optimala omständigheter, men vanligare är att kvannen är 3-5 årig, eller tar ännu längre tid på sig att bli stor nog att blomma. I alla fall hos oss i Lappland.
Helporträtt av den tvåstjälkiga 9-år gamla plantan. 
Det första som händer efter hjärtbladen är att karaktärsbladen utvecklas. Dom är små taggiga tre-blad oftast bara 2-3 stycken på en miniplanta. Där är man oftast vid första hösten. Man KAN omplantera dom redan i detta stadium, men jag föredrar att låta dom stå på platsen dom grodde på under en vinter till och omplantera dom till den slutliga växtplatsen nästa vår, alltså ett år efter fröna grodde. Då är det bra att se till att ge dom gott om plats, även om det känns lite fjompigt att ge en pytteliten planta som är mindre än sin handflata en halvmeter fritt spelrum. Och se till att gödsla och att dom är planterade i mullrik mark som aldrig torkar ut helt, gärna halvskuggigt.
Stjälkar längre än en kvinnoarm. 
Sen står plantan där, och beroende på hur den trivs och hur mycket blad man skördar, kommer den vara i sitt första växtstadie olika lång tid, där det bara kommer blad. Och så plötsligt efter 3 år eller 12 år, kommer en stor blomstängel och plantan blommar, sprider frö och dör. Jag har en del plantor som jag följt över 15 år nu som aldrig blommat och som inte heller blir större så jag misstänker att kvannen i de lägena kan ses som perenn, alltså att den kommer kunna leva i sitt första växtstadium under mycket lång tid.
Vilken blomma! Inte undra på att Kvannen är trädgårdens Drottning! 
Om man har tur att placera sin planta på rätt ställe (det kan vara trixigt att hitta rätt plats) och sköter den med mycket näring, gärna täckodling. Så kan man snart få en planta som ger stjälkar lika långa som en normal kvinno-arm. 💪 Och om man inte skördar allt för mycket av vissa av plantorna så får man enorma manshöga klotrunda vackra kvanne-blommor och eget frö, och de allra bästa plantorna får jag alltid av fröer som ramlat ner under "mamma-plantan" och gror där i sin naturliga miljö.

måndag 28 maj 2018

Gullpluttarna hos Gotlandskaninerna.

Nu har dom flesta av våra kaninkullar börjat hoppa ut ur boet. Så bedårande! Vi säger att dom är i "tennisbolls-åldern" för dom är ungefär så stora, och luddiga och dom fullkomligt studsar runt. 😍
Vi har som vanligt kaninungar som man kan hyra som sommarkanin, hör av er vid intresse!👍
Här är en bild av samma kull som jag tog för bara 3 dagar sedan, då låg dom kvar inne i boet. När det blev så otroligt varmt för några veckor sedan så rensade alla våra kaninmammor ut allt isolerande hö och halm från boet. Nu ligger kaninungarna bara på lite av sin mammas magull och det tycks vara väl så varmt i den här tropiska hettan. 😎

söndag 27 maj 2018

Skördetid i maj!

Växthuset börjar leverera, även här i allra kallaste Lappland. 😲Vi har gjort två självvattnande 15-liters potatishinkar för att få färskpotatis till midsommar. Potatisarna av sorten Princess sattes 3 månader innan beräknad skörd, alltså 25 mars. Tre små potatisar i en hink och 2 lite större, fast ändå rätt små i en hink. Nu blommar alltså vår midsommarpotatis, och det är en månad kvar till Midsommar. Vi är hoppfulla om fin skörd av Lappländska färsk-pären!👍
Och sen sallat, odlad i växthuset. Den traditionella sorten, Black Seeded Simpson, godast av alla! 💗Och den rödbladiga Dark Lollo Rossa.
Roligt att kunna bjuda familjen på eget odlat redan i maj. Det har aldrig hänt tidigare. 😊



torsdag 24 maj 2018

Gräva grus.

Morgon, middag och kväll har det sett ut så här nu, i en månad. Men nu är det inte helt ogjort, som man kanske skulle säga här i Lappland. 😂  Makalöst svettigt i den här omänskliga värmen.
Vi lägger soldriven jordvärme i halva växthuset. Om våra mätningar visar att det funkar tar vi andra halvan nästa vår. Det är nedgrävt till 5 cm under vattenlinjen innan tjälen går. Sen på med krossgrus till 5 cm ovanför vattenlinjen. Det är där vi är ungefär när bilden togs igår. Sen ska vi lägga ut dräneringsrör som ska kopplas till en fläkt som från tidig vår och in på sen höst kommer blåsa igenom den varmluft som samlas uppe vid nocken på växthuset (det kan bli över +50C) ner i sanden vi lägger på, som värms upp långt mer än naturligt och sen håller den värmen väl också under kallare nattimmar här i norr.
Vi kan ha frost när som helst under året så det är värdefullt. Vi har haft frost så sent som sista veckan i juni (efter midsommar) och så tidigt som andra veckan i juli. Vi hoppas också på att kunna börja odla betydligt tidigare på vårarna med vår jordvärme och att växterna ska klara sig flera veckor längre på höstarna, så att t.ex. tomater och gurkor kan ge skörd under längre tid.
Men oj, vad jobbigt det är att göra sånt här arbete för hand. Man måste vara motiverad, och motivation får jag ständigt av våra fina växter, som här när jag kunde köra ut ett helt mini-traktorlass med förodlade tomater, paprikor och chilis till växthuset. På bilden håller jag också sex stora plantor gyllenbär som också åker ut till växthuset idag. 😊

Och sen ut och gräva lite mer, och skyffla grus och sand. 👍