måndag 29 november 2021

Rekordpotatis

Igår tog jag upp en jättemandelpotatis från jordkällaren. Det är nog den allra största mandelpotatis jag nånsin sett. 😊
Den vägde 375 gr och var 20 cm lång. Sorten var Luvos mandel, som ofta blir stor hos oss men tyvärr också är den mandel-sort som har lättast att få skorv, i alla fall på våra jordar. 

Den här bamsingen åt vi upp till leverbiffarna, av våra Linderödssvin, som serverades till middag. 
Gott, riktigt smaskigt. 😋



Tidigare inlägg om mandelpotatis: 

 Vår sida om Linderödssvin:

fredag 26 november 2021

Soluppgång i november

En strålande morgon, första riktiga vinterdagen. -25C hela dagen och ....det är nog det här dygnet Vojmån lägger sig. Och vi hoppas den inte tinar upp igen som förra vintern. 

Allt är vitt, vackert och väldigt ljust här i södra Lappland. Samtidigt har norra delarna av Sapmi gått in i "mörkertiden", när solen aldrig når över horisonten. Vi kommer också få rätt mörkt de närmaste två månaderna, allt mörkare tills solen vänder vid midvintern, och sen månaden efter, tills det hunnit bli lika ljust som det här nu. 

Men .....det är inte alls farligt, för det ljus som finns under vår midvinter är SÅ vackert. Den mindre mängden ljus vägs väl upp av skönheten i vår vackra vintervärld. 💗

I alla fall för oss som faktiskt jobbar utomhus under dygnets ljusa timmar, för dom som jobbar på kontor eller inomhus måste det vara ett elände nu. 😏


Tidigare inlägg om den mörka tidens makalöst vackra ljusupplevelser:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/bla-tider.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/01/ljuspelare.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/02/februarimorgon.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/makalos-sol.html


Och här ett inlägg från förra året då klimatförstörelsen och stor-vattenbolaget tillsammans förstörde Vojmåns möjlighet att få ett naturligt istäcke: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/oppet-vatten-pa-vojman-i-december.html


torsdag 25 november 2021

Kolossalt fina kålrabbisar*

Här är en av årets kålrabbisar. Lite sent upptagen så den hann spricka, men SÅ fin och stor. Och smaskig! Här i Lappland verkar inga grönsaker "förväxa sig", utan dom är lika spröda och goda även om dom hinner bli riktigt stora. 😊
Det underliga är att vi aldrig lyckats med kålrabbisar förut. I år gjorde vi likadant som tidigare år, och odlade dom på samma bädd, bara någon meter bort från där vi odlade dom förra året. Och ändå så blir dom så fina i år, fast dom var löjligt små förra året (och förrförra). Man kan verkligen fundera på varför. 😏

Jag brukar säga att man lär sig något nytt varje odlingssäsong. Även jag, efter mer än 20 år med rätt storskalig odling får nya insikter och erfarenheter varje år. Men.....hur ska jag kunna lära mig något om jag inte kan räkna ut orsaken? Kålrabbi är den enda kålsorten som faktiskt gillar ganska varmt klimat. Och i somras så hade vi en riktigt varm period i juli. Kanske var det just det som gjorde skillnaden mellan förra årets kålrabbi som var som en golfboll i storlek, och detta år, när dom blev så här fina. Annars har jag ingen aning. Men....den här omedvetna framgången gör i alla fall att jag kommer fortsätta odla kålrabbi, även här i allra Kallaste Nord. 👍

Tidigare inlägg om kålrabbi, där diskuteras också pluralformen av denna grönsak, ingående.

onsdag 17 november 2021

Slaktar-lunch

Vi ägnade gårdagen åt att stycka älg. All kötthantering är tidskrävande, men tillfredsställande. Inte minst för att man får äta så otroligt god slaktmat. 😊


Nu har det alltså vankats benmärg till lunch, från låren vi styckade igår. SÅ himla gott! Man känner historiens vingslag, benmärg var troligen en av människorasens allra första högkvalitativa födoämnen. Den mat som lät oss utvecklas till moderna människor, som kunde använda intelligens för att föda en hjärna som kräver bara den bästa sortens mat. Och den här nästan halvmiljon-åriga genetiska kopplingen känns på tungan, det finns nämligen inget godare än benmärg, ryggmärg och hjärna. 😋

Tidigare slaktmat på Forsnäs Hemman i Lappland:

tisdag 16 november 2021

Växthuset november 2021

Så här långt hann Husbonden på växthuset i år. Från söder ser man det gjutna betongfundamentet och murningen som nästa år ska få resvirke och kanalplast 32 mm. Från norrsidan ser man årets storjobb. Det är den framtida planterings/förvarings-delen. Väggarna är byggda av bakor, precis som alla ekonomibyggnader på Forsnäs Hemman. Och det ska bli en otrolig lättnad att få ett planerat utrymme för alla krukor och redskap, och bänkar att plantera på. Även i mars när vinden viner och snön fortfarande ligger midjehög utanför.


Tidigare inlägg om byggandet av nya växthuset:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/avancerat-anlaggningsarbete.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/vi-bygger-ett-till-vaxthus.html



torsdag 4 november 2021

Mangold i november

Vi har haft rejäla minusgrader, ner till -15C och 30-40 cm snö i oktober. Men de senaste två veckorna har nästan allt tinat bort. Och det gör att vi kan fortsätta skörda, sånt som är härdigt nog att tåla frost eller hålla under ett snötäcke. Nu plockade jag mangold för att göra "spenat" till fisken som ska vara till middag.
Mangolden håller fortfarande god kvalitet, även om det syns att den inte är sommarfräsch. Och vi har nog till ytterligare en middag om det inte blir vinter igen snart. Vilket det inte verkar bli, surhösten drar ut längre och längre här i Lappland. 

Tidigare inlägg om mangold:



fredag 29 oktober 2021

Godaste och sämsta tomaten?

Titta vilka fina tomater. Det är en luddig sort som jag odlade bara på skoj, för att prova något helt annorlunda och nytt. Den heter Wapsipinicon. 

Redan beskrivningen lät mest som en varning, särskilt för nordliga odlare. Den beskrevs som sen och inte särskilt rikgivande. Och det stämde, det var den allra senaste tomaten i vårt växthus i år och gav bara en klase med 6 rätt små tomater. Så det känns retsamt att det är den godaste tomat vi i familjen någonsin smakat. Den smakar nästan overkligt mycket och precis ljuvligt; både sött, surt och riktigt tomatigt.  😋

Så nu sitter man i smeten. Svårt att bestämma om jag ska offra plats till några plantor bara för att få uppleva den här smaken, även om det minskar den totalt skörden från växthuset. Eller ska jag försöka glömma bort hur ljuvligt den smakar. Eller finns det någon annan sort som är mer rikgivande, som smakar lika fantastiskt? 😅

Framtiden får utvisa. 

Tidigare inlägg om tomater på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Tomater



torsdag 28 oktober 2021

Lätt att odla i Lappland

Här är två fina purjolökar vi skördade förra veckan. Jättefina! Och lättodlade. 😊 När jag började odla här i kallaste Nord (kallare än zon 8) så fanns det mycket jag trodde var omöjligt att odla här som sen visat sig vara lättodlat. Tack vara duktiga odlarkompisar i regionen har jag lärt mig mycket nytt de senaste 15 åren. Här är de största positiva överraskningarna jag fått.

Purjolök: Superlätt att odla till riktigt stora plantor. Viktigt är att så tidigt, i början av februari och förodla inomhus. För att lyckas i norr är det också viktigt att välja sorter med högt fiberinnehåll, alltså sena sorter som ibland kallas höst- eller vintersorter. Blue Green Winter är ett exempel på en sån sort: https://www.runabergsfroer.se/?p=649

Stjälkselleri: Sås och odlas på samma sätt som purjolök. Hinner bli stora fina plantor även här i norr. 

Fänkål: Förodla i april/maj, sätt ut i juni, det gör inget om man planterar ut dom ganska sent för dom växer främst framåt sensommaren. Men snabbt blir dom stora, jättegoda och goda. Mycket goda. 😋

Betor: Både rödbetor, gulbetor, polkabetor och vitbetor....samt foderbetor är lätta att odla här i kalla Lappland. Men...man ska förodla dom för bra resultat. Så i pluggar i sena april/tidiga maj. Och när du planterar ut i juni, dela gärna så att man sätter en och en planta. Man får ut mer av fröerna och man får större skörd. Varje rot blir större. Ofta mycket stor. Och som vanligt blir inte rotfrukter träigare ju större dom blir här i norr. Även en rödbeta som väger uppåt kilot är lika spröd och god som en i golfbollsstorlek. Så låt alla rotfrukter bli så stora som möjligt, växa så länge som möjligt för att maximera skörden. 👍

Senap: Direktsås så tidigt som möjligt. Måste hållas frostfritt i 3 månader, så vi odlar under fiberduk. Ger bra skörd och vi har varit självhushållande på senap i 3 år vid det här laget.  

Oregano: Fullt vinterhärdig om man odlar väldränerat. Låt dock inte plantorna bli för stora och "vediga", då kan dom frysa bort. Jag delar alla plantor i augusti och planterar om dom som mindre tuvor. På så sätt hålls plantorna unga och rikgivande år efter år och dom ger enorm skörd. 

Råg: Superlätt. Till skillnad från korn, havre och vete så är inte råg särskilt attraktivt för skadedjur som småfåglar och sorkar. Så man får oftast väldigt bra skörd även om man odlar bara några kvadratmeter. 


Här finns mer info om hur vi odlar växterna ovan: 

Purjo: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/imponerande-mangder-purjo.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/bleka-purjolok.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/02/februari-purjo.html


Stjälkselleri: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/10/skillnader-pa-stjalksellerin.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/selleriskord.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/sellerisallad.html


Fänkål: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/storsta-fankalarna.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/fantastisk-fankal.html


Betor: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/rejala-rodbetor.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/bastanta-betor.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/vi-skordar-betorna.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/02/snygga-betor.html


Senap:

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-odlar-egen-senap.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/senapen-blommar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/rensa-vitsenapen.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/odla-julens-senap.html


Oregano:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/odla-oregano.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/odla-orter-ettarigt-i-norr.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/forokar-oregano-genom-delning.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/egen-oregano.html


Råg: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/att-odla-rag.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/talig-rag.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/ragen-pa-gang.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/skara-rag.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/hog-rag.html









måndag 25 oktober 2021

Grilltider

Grillsäsongen kanske är över för sydlänningar, men här i Lappland har den bara börjat! 😏

Husbonden grillade en fantastisk renstek till söndagsmiddagen. Dessutom fick det plats ett antal baconlindade purjolökar på grillen, enormt gott som tillbehör. 😋



söndag 24 oktober 2021

Stickar självhushållar-sockor

Husbonden har slitit ut sin förra omgång sockor. Dom stickades i mars 2019, för två och ett halvt år sedan. Det blev totalt 11 stycken individuella sockor i samma garn, fem och ett halvt par, och de har räckt fram tills nu. 😊

Som vanligt när vi köper saker så ser vi till att köpa det mest oattraktiva. Den här gången var det sju garnnystan i nån slags smutsgult, som hade legat på vår lokala secondhand i flera år. Uppenbarligen inte särskilt lockande för någon annan, så jag köpte dom och nu har dom blivit 7 sockor till Husbonden. Det lär räcka något år. 

Mönstret är alltså "Självhushållarens sockor" som är fritt att använda och finns på sidan som är länkad längre ner. Det är inget vanligt stickmönster, utan man får lära sig själva strukturen bakom hur man stickar en socka, oavsett tjocklek på garn, handspunnet eller sånt man hittar utan etiketter. Även om man inte vet garnets tjocklek, så kan man med det här mönstret lätt sticka en socka med bra passform direkt, utan provlappar eller koll av masktätheten. 

Mönstret är dessutom särskilt utformat för att man lätt ska kunna stoppa tunnslitna sockor genom att "sömma i" maskorna. Se länk nedan. Överlag är det alltså en socka som är mycket praktisk för självhushållare. 👍

Det här mönstret har provats ut av ganska många stickerskor och har blivit väldigt uppskattat. Deras sockor syns också på bilder på mönstersidan.

Här en annan sida där jag använt mönstret för att sticka raggsockor av mitt egenspunna raggsocksgarn av bockhår: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/07/fran-bock-till-sock-riktiga-raggsockor.html

lördag 23 oktober 2021

Senhöstskörd

Vi har gått in i en ny årstid här i Lappland. Nej, det är inte vinter, även om det kan se ut så. Det är knappt ens förvinter, utan mer senhöst. Det som skiljer den nuvarande säsongen från full vinter är att vi fortfarande har så pass ojämn kyla att snön som faller nu, sällan ligger kvar. Och vi har fortfarande så pass långa ljusa dagar att det inte blir någon upplega på träden. 😊

            Filmen kan också ses på youtube här: https://www.youtube.com/watch?v=gWA5qGj4gy8

Det är kort sagt fortfarande skördetid här. Det är rätt många grödor som tål viss kyla och dom sparar jag ofta till nu för att sprida ut arbetsbördan. Först av de köldtåliga grödorna tar jag upp betorna, sen rovorna och potatisen, sen kålrötterna och sist palsternackorna, morötterna, svartrötter och haverötter. Dom kan man bräcka upp ur sandlanden och lägga i jordkällaren utan att dom överhuvudtaget tar någon skada. 

Alla de grödor som räknas upp ovan kan också skördas även efter flera nätter svår frost och jag använder samma metod på allt. Om det blir frost och snö täcker jag dom med presenningar eller markdukar, då är det lätt att dra av snön och där under är jorden eller sanden helt mjuk och frostfri och det är lika lätt att gräva upp skörden som om det vore tidigare på hösten. 👍

Filmen ovan visar morötterna som jag skördade igår. Eftersom vi har sorkår så är blasten redan uppäten och även topparna på vissa av morötterna. Men skörden blev ändå enorm och de gnagda rötterna lägger vi för sig och äter upp först. 

Tittar man noga på filmen ser man också en av de små illvilliga sötnosarna springa iväg från sitt morots-mekka. 😜


Tidigare inlägg om skörd i snö: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/gronkalsskord-i-lappland-i-december.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/02/februari-purjo.html

onsdag 20 oktober 2021

Skillnader på stjälksellerin

Här är ett foto av två olika varianter av stjälkselleri som vi skördade förra veckan. Det är lite skillnad på olika sorter, men överlag är alla goda, smakar rätt lika och funkar att odla lika bra även här i kallaste nord. 😊

Från vänster på bilden är en "Tall Utah" och de två till höger är så kallade självblekande stjälkselleri av sorten "Golden Self Blanching". Den blir ljusgul av sig själv och smakar lite mildare än andra stjälksellerier. Båda dessa sorter ger ungefär lika mycket skörd och trivs båda väl även här i kallaste Lappland. Vi odlar också en rödtonad stjälkselleri som heter Giant Red. Även den trivs bra, men blir något lägre och smakar mer kraftfullt. 

Överlag kan vi konstatera att alla sorter vi provat funkar ungefär lika bra hos oss, så man tycks kunna välja vad man vill. Vi sprider ju alltid på riskerna i alla sammanhang och när det kommer till odling så betyder det att vi gärna odlar minst 2-3 olika sorter av varje typ av växt. 👍

Sellerin fryser vi in, hackad i portionspåsar och använder till grytor och soppor under det kommande året. Men allra godast är de 2-3 gånger varje sensommar och höst som vi får äta vår selleri/äpple-sallad. En riktig favorit här på Forsnäs Hemman: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/sellerisallad.html



söndag 17 oktober 2021

Rejäla rotfrukter

Slutskörden pågår i en hysterisk hastighet, för snart vankas riktig vinter här i Lappland. De flesta rotfrukter tål ändå viss kyla och dessa skördar vi först nu på slutet av säsongen. Detta är två praktexemplar. 😊

Den absolut gigantiska knölen är vårt största exemplar av Norsjö kålrot. En gammaldags sort, som passar här i Lappland och som bevaras av föreningen Sesam, som vi är medlemmar av. Även resten av kålrötterna var mycket välvuxna, snittet var ungefär hälften så stora som den på bilden.

Den "mindre" lilafärgade rovan är sorten Ljusnedals skålrova. Den har jag också fått från Sesam och jag har varit gesäll för den sorten de senaste 2 åren. Det innebär att jag tagit på mig ansvar att fröodla från den och att skicka färska fröer till vår "frökista", alltså frysarna runt om i Sverige som innehåller massor av olika fröer från gammaldags, härdiga lantrassorter av köksväxter. Den rot jag håller i är från de första fröer jag själv fröodlat av sorten och det är tydligt att dom trivs väl här hos oss i Kalla Nord. Detta var långt ifrån den största rovan, flera var dubbelt så stora. 

Tidigare inlägg om rotfrukter i kallaste Lappland: 

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Rovor

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Kålrot

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Betor

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Morötter

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Palsternacka



lördag 16 oktober 2021

Sista knippet rädisor

Varför har man inget ord för de där sista läckra färska grönsakerna man kan skörda på hösten? Som "vårprimörer", fast "höstpostörer"? Lika uppskattade, för man vet att det är ett bra tag tills man får uppleva detta igen. Idag får vi ett sista knippe rädisor att smaska på, uppdragna genom ett tunt snötäcke. 😊

Andra höstpostörer vi njuter av:

onsdag 13 oktober 2021

Mogna meloner

Nu är våra cantaloupemeloner äntligen mogna, efter några veckors inomhusförvaring på köksbänken. Sorten är Minnesota Midget och det är faktiskt tredje året vi får egna meloner här i Lappland. 😊

Årets meloner är dessutom både större och fler än tidigare. Kanske beror det på att det är från egentagna fröer i tredje generationen. Kanske håller dom på att anpassa sig till Kalla Nord. Och alla i familjen tycker dom är ruskigt goda. Plantorna tar inte stor plats, så Minnesota Midget kommer absolut bli en standardsort hos oss framöver. 👍

Nästa år kommer vi också få testa en annan sort som heter Jenny Lind. Fröerna kommer från en odlare i grannkommunen Lycksele i flera år. Med lite tur är den sorten också Lapplands-anpassad. 


Tidigare inlägg om vår första, betydligt mindre melonskörd: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/massiva-meloner.html



söndag 10 oktober 2021

Senhöstbukett

Det är bemärkelsedag när yngsta barnet blir vuxen. Dagen till ära plockar jag in en bukett. Inte helt lätt i Lappland i oktober. 😏

Inte desto mindre blev det en rätt fin och färgkoordinerad blomsterkvast. Basen är kärleksörten, som ovanligt nog har hunnit bli lite rosa även här i Kallaste Nord i år. Dessutom några rödklöver som hunnit blomma om i vägrenen sedan den trimmades i augusti, och blodtopp. Härdig perenn. 
Mer nöjd än väntat. Och nu vankas kalas. 💗

Tidigare inlägg om blomsterkvastar på Forsnäs Hemman: 


måndag 4 oktober 2021

Skördetider

Så fort ösregnet gör uppehåll så måste vi ut och skörda. Ståendes i gegga och slask och snabbt blöt och kall ända in i märgen. Skönt då att vi får så enormt goda skördar. Trots sorkår har vi mer rovor, kålrötter, betor och potatis att skörda än någonsin förr. 😊

Och för första gången på många år har jag lyckats med morötter. Dom är dessutom väldigt trevliga att skörda även en sån surhöst som denna, för dom växer i våra rena sandbäddar. 👍


Tidigare inlägg om skörd: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Skörd


söndag 3 oktober 2021

Nyponbuskar i full höstfägring

Nu har jag plockat in vartenda nypon som Forsnäs Hemman har att erbjuda. Ovanligt nog är dom alla nästan mogna och ännu inte frusna. 😊



Det beror troligen på den otroligt varma högsommaren vi hade i juli månad. Och att många av våra nyponbuskar står längs sydsidor och därmed undgått frosten hittills.Vanligen är alla nypon frusna och mosiga när jag kan ta in dom. Då får man torka dom på ett speciellt vis. Se länk nedan.

Som höstfägring ligger också nyponbuskarna bra till. Särskilt just den här nyponbusken, utanför hönshuset, som har blad av alla möjliga variegerade varianter nu på hösten. Gulgröna och mängder av olika schatteringar. Varje blad är sitt eget konstverk. 

Det är verkligen härligt att leva nära naturen. 💗


Tidigare inlägg om nypon, och hur man torkar dom om dom hunnit bli riktigt mosiga: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/nastan-mogna-nypon.html

 

fredag 1 oktober 2021

Aronia

Vi har en riktig surhöst, ständigt regn, knappt en gnutta sol på över en månad. Men våra aroniabuskar lyser upp tillvaron. Visuellt alltså. Dom är inte särskilt användbara här i kallaste Nord. 😅
Min aronialängtan började redan på tidigt 2000-tal när jag var doktorand på Umeå universitet. På deras rätt nya stora parkering bredvid polishögskolan och humanisthörnet av campus hade dom planterat rader av aronia. Och alla bar enormt stora klasar med bär som blev mattsvarta och helt mogna redan tidigt i september. 

Jag var frälst och så fort vi flyttade hit till Forsnäs Hemman i södra Lappland är 2007 köpte jag hela 40 buskar och planterade. Efter några år blev det tydligt att....själva buskarna överlevde här, och trivdes bra. Men vi bor för kallt till för att bären ska hinna mogna. Den enda nytta vi haft av alla dessa buskar är att vi kan plocka bären i mars, när dom mjuknat och blivit bruna på kvistarna. Då kan vi ge dom till våra Ölandshöns, som uppskattar dom enormt den årstiden. Sen är dom vackra. Men själva har vi inte kunnat äta ett enda bär. 😏

En av mina sämre satsningar i trädgården alltså. De senaste 3-4 åren har jag grävt upp ungefär hälften av buskarna och planterat annat där. Som nyponbuskar, bärtry och den enda sort av så härdiga krusbär jag hittat att dom hinner mogna här. Resten av aronian står kvar, för hönsens skull och för att dom är så vackra på hösten. Och...för att dom kanske mognar bättre här vartefter. Vi får ju trots allt varmare klimat i en rasande fart. 

Tidigare inlägg om aronia hos oss: 

Tidigare inlägg om surhösten, den värsta av alla årstider: 

torsdag 30 september 2021

Blåmusseronerna plockas

Idag plockade jag årets blåmusseroner. De rikgivande svampsorterna är mestadels slut nu i kalla Lappland, men en del senhöstsvampar finns och ger små skördar. Fläckkantareller, granvaxskivling och frostvaxskivlingar är uppskattade, trots ganska små fruktkroppar. Men blåmusseronerna kan bli stora och ge mycket svamp i korgen. 😊

Här är mitt trogna svampställe. De senaste 4 åren har jag plockat flest blåmusseroner kring gethuset, i deras hage. Jag hade också ett ställe bakom gamla smedjan, men där har vi numer skrotupplag för Hemmanets metallskräp, så där har svamparna inte visat sig de senaste två åren. Ett år kom det också upp rätt stora mängder i kanten på det nyanlagda potatislandet. Så jag tittar alltid noggrant omkring mig när jag är ute och går på gårdsplanen. Men i år verkar vi bara få denna lilla tuva vid gethuset. 

Men blåmusseronerna är som sagt rätt stora och köttiga svampar. Så bara denna lilla samling bestod av 7 större svampar och några mindre och gav tillsammans drygt 6 hekto god, färsk senhöstsvamp. 

Smaskens! 😋 


Tidigare inlägg om blåmusseroner på Forsnäs Hemman:

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/lappgetter-och-svamp.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/senhostsvampar.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/hardiga-lapplands-svampar.html


onsdag 29 september 2021

Surkålsstompar

Vi är mitt inne i surkålens säsong och Husbonden har gjort ett försvarligt antal stompar till webbutiken. Nu senast gjorde han en lite extra lång surkålsstomp till en kund som efterfrågade det. Hon hade såna där fina riktiga syrningskrukor med vattenlås, och dom var rejält höga.

Så Husbonden gjorde en stomp som var 55 cm lång, här på bilden syns den tillsammans med den lite kortare som är 40 cm och räcker till de flesta burkar man syrar i. 👍

Här finns dom att beställa på webshopen: https://forsnashemman.se/products/surkalsstomp


Tidigare inlägg om att syra kål:

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/syra-kal.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/argangs-surkal.html


söndag 26 september 2021

Plommon

Plommon odlar vi inte själva här på Forsnäs Hemman i kallaste Lappland. Fast jag drömmer om något träd i växthuset framöver. Men i år har vi ändå fått tag på några hinkar av Experimentalfältets plommon och Wasa krikon när vi var och hälsade på en bekant vid Västerbottenskusten. 👍

Så de senaste dagarna har jag kärnat ur och torkat de flesta av plommonen. Gott tills i vinter. Krikonen blev sylt, tillsammans med våra sötrönnbär som ger syra och pektin till de söta krikonen. En försvarlig mängd har vi också slukat färskt, för plommon är en ovanlig delikatess här i kalla Nord. 😋

Det är fascinerande vilken enorm skillnad det är på klimatet här i inlandet och där vid kusten. Vi bor lika "högt upp" i landet, lika långt norrut. Men det skiljer 40 mil mellan oss. Och där dom har ett milt kustklimat med långa höstar, har vi ett skarpt inlandsklimat där vi kan få frost vilken sommardag som helst, mitt i juli är det inte ovanligt med högsommarfrost. Dom har samma klimatzon som Småland, vi har så kärvt att Trädgårdsförbundet inte ens givit oss en zonbeteckning. Jag kallar det zon 8,5, eftersom vi inte riktigt bor i fjällzonen, utan fjällnära och extra kallt och utsatt till. 
Inte desto mindre blir jag ju nyfiken på om något härdigt plommon kanske skulle kunna överleva och ge mogen frukt i vårt växthus. 😅

Tidigare inlägg om vår kärva zon: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Frost





lördag 25 september 2021

Höstens insamling av fröer

För mig är den allra roligaste "skörden" att kunna samla egna fröer. Det är liksom det ultimata tecknet på att vi är självförsörjande. Jag kan inte bara odla egna grönsaker, rotfrukter och bär. Jag kan dessutom skapa egna fröer för att kunna odla allt detta också nästa år. DET är äkta tillfredsställelse i köksträdgården. 😊


Fröer håller vanligen i flera år, så man behöver inte fröodla alla sina växter alla år. I år har vi fröodlat bland annat kålrötterna Norsjö och Viksjö, rovorna Ljusnedals skålrova och Gammal Svensk rova, foderbetan Rubra, rädisan Burro Gigante, många olika ärtor och bönor som Solleröärt och Klenshyttans brytärt, och Stella och Laika brunbönor. Samt palsternackan Halblange Weisse, som visas på bilden här ovan.

Vidare fröodlar vi, som alltid, vår fjällkvanne. Det gör vi varje år för att dela med oss av fröer från den här fantastiska växten. Och kvannefröer måste vara helt färska för att gro bra, så just dom måste man fröodla varje år, medan t.ex. kålväxter kan behålla god grobarhet i upp till 10 år i förvaring. 👍

Jag har dessutom fått chansen att ta in en helt ny växt i trädgården. Det är den mogna blomsterställning som syns på bilden ovan. Det är björnloka. Det är en inhemsk växt, vanlig i just Lappland och som dessutom använts som "spenat" på vårarna, enligt en äldre Same som jag är bekant med. Den är tydligen jättegod också, en av de godaste vilda växter som finns enligt en facebook-bekant. Jag har haft svårt att hitta vilda bestånd men i år fick jag en mogen blomställning av min granne, och nu ska jag så fröerna och hoppas kunna skapa en liten rabatt med björnloka i min köksträdgård. Kanske en framtida vår-delikatess att se fram mot. 😋


Här finns fröer till vår fina palsternacka Halblange Weisse. Vi har fröodlat dom i 7 omgångar, så dom är särskilt väl anpassade till vårt karga Lappländska klimat. https://forsnashemman.se/orter
Här hittar man också fröer till vår fjällkvanne.




tisdag 21 september 2021

Fönstergurkan fortsatt fin

För 3 dagar sedan tog vi in den sista gurkan från växthuset. Men...vi kommer ändå kunna få färska gurkor minst någon månad till. Från våra två plantor med fönstergurkor, som vi har här inomhus. 😊

Dom såddes 2a veckan i januari och gav den första gurkan i början/mitten av april. Första gurkan i växthuset brukar vi kunna plocka först i mitten av juli, så det är mycket värt att ha dessa fönstergurkor redan tidigt på våren. 👍

Och så nu, när växthusgurkorna givit upp, så fortsätter alltså fönstergurkan att ge oss färskt till mackan och salladen. Gurkorna blir lite mindre nu på slutet av säsongen. Men lika goda och söta. Vi odlar en planta i österfönstret på nedervåningen och en planta i fönstret ovanför, som också pekar mot öster. Båda plantorna odlas i vanliga balkonglådor som rymmer 15 liter jord och med ett vattenmagasin på 5 liter. Sorten är Hopeline, som varit vår bästa sort av fönstergurka under flera år i rad.



Tidigare inlägg om våra fönstergurkor: 

måndag 20 september 2021

Vansklig odling av vattenmelon

I år har vi fått en gigantisk vattenmelon! Jag skämtar inte ens, för tidigare har dom varit i plommonstorlek. Att jag överhuvudtaget odlar en planta om året beror på ren leklust, och en donerad påse fröer av sorten Sugar baby. 



I år blev alltså vattenmelonen flera gånger större än tidigare. För några dagar sedan lossnade den från plantan och igår kväll skar vi upp den. Den var ganska ljus i fruktköttet och såg inte riktigt mogen ut. MEN, den smakade moget! Inte bara det, den smakade ljuvligt. Helt annorlunda än köpta meloner. Sötare och nästan blommigt. Mycket gott. 😋 

Om vi nu bara kunde få lite mer skörd, kanske 2-3 såna här frukter på en planta, då skulle det nästan kunna kännas värt det! 😅

Tidigare inlägg om olika exotiska växter vi provat på att odla:







söndag 19 september 2021

Vår fina värmargryta

Idag gjorde vi ett höstkok i värmargrytan. Det är en traditionell installation på hemmanet, och används mycket. Främst för att koka diverse till hönsmat. 😊

Idag städade vi jordkällaren inför den kommande skörden och nu kokade vi alltså gamm-potatisen som vi rensade ut. Till det en laddning slaktavfall från älg. Så nu finns en full gryta med högkvalitativ hönsmat för den närmaste tiden. 👍


Tidigare inlägg om vår kära värmargryta: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/varmargrytan-i-vart-hjarta.html


fredag 17 september 2021

Forsnäs Hemmans första vindruvor

Titta här! Vindruvorna är äntligen mogna i vårt växthus! Vindruvor i kallare än zon 8, i allra kallaste Lappland. 😊

Det blev 10 små klasar i år, inte jättemycket men så är det bara 3 år sedan vi planterade den här vindruvan. Och druvorna var väldigt söta och goda, så nu ser vi verkligen fram mot kommande års skördar. Sorten är Zilga.

Tidigare inlägg om växthuset här i Kallaste Nord; https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/växthus



onsdag 15 september 2021

Vårt näverlo

Husbonden jobbar vidare på vårt nya växthus och idag var det dags att hämta näver från vårt näverlo.
Ett näverlo är en lagringsplats/bearbetningsstation för näver. 

När vi tar näver av björkarna vid midsommartid lägger vi den direkt i näverlot. Staplade raka på varandra och nedtyngda med klovor(ytterbrädor) och stenar så raknar nävrarna. Sen lägger vi lite takplåt över för att ge extra skydd mot snö och väta, men gammalt tillbaks räckte det med nävret i sig själv. För näver var dåtidens taktäckning och är otroligt motståndskraftigt mot väta och röta. 👍

Nu ska Husbonden använda nävret i ett lite modernare sammanhang. Det ska bli ett kapillärbrytande lager mellan växthusets gjutna betongfundament och träväggen som ska upp ovanför. Näverlot blir lite tullat på, men mycket finns kvar i lagret. Ett näverlo kan hålla nävret användbart enormt länge, och näver användes till diverse i gamla Lappländska självhushåll. Det var praktiskt att kunna gå och hämta det näver man behövde i näverlot.

Här finns intressanta saker att läsa om olika näverlo:
Ett arkeologiskt fynd av ett gammalt näverlo i Vilhelmina, nära oss: 

En berättelse om en näverlo-tjuv som fick en visa skaldad om sig och som förlorade sin drömflicka på grund av stölden: 

Ett foto på ett traditionellt näverlo, från Vilhelminas digitala fotoarkiv. Det ser precis ut som vårat, förutom att vi också lägger över några takplåtar.

Tidigare inlägg om näver från Forsnäs Hemman:

Och här en kort film där jag visar hur vi tar näver, vid midsommartid varje år:




tisdag 14 september 2021

Fantastisk rosa gullök

Glad blev jag i våras då vår lokala butik tog in sättlök av den franska delikatessorten "Keravel". Det är en gullök med en "twist", den är rosatonad och har en mildare smak än vanlig gullök, mycket god! 😊
Sorten har blivit uppmärksammad under senare år då Anette från Boäng berättade på sin blogg hur mycket hon uppskattade den. Hon frösår den vanligen, men hittills har jag haft svårt att hitta fröer av den. Och så i våras så hittade jag alltså mest av en slump sättlökar. Jag köpte en påse, från Nelson, på 250 gram och under vår korta Lappländska sommar har detta förvandlats till strax över 4 kilo lök. Stora, fina lökar. Bara en gick i stock (satte igång att blomma alldeles för tidigt, istället för att bilda lök). 

Framöver ska jag verkligen försöka få tag på frö till den här sorten, men också absolut köpa sättlök om det finns även kommande år. Vilken toppensort. Och så kul det är med odling när man får lyckas lite extra bra. 💗

Här några av Boängs blogginlägg om Keravel:

Och här våra tidigare inlägg om diverse lökodling:

måndag 13 september 2021

Stenålderskost

Vi äter till stor del stenålderskost. Det är ungefär det som lite (för) modernt kallas paleo-diet. Kort innebär det att vi stoppar i munnen är samma saker som det stenåldersfarfar och stenåldersfarmor kunde jaga och samla ihop under sitt nomadliv. Så här kan det se ut; 


Dagens middag är grillade kaninlår från våra Gotlandskaniner. Till det serveras gurka Sonja, tomat Turbo Reaktivny, råstekt salladslök Apache och spirkål av sorten Red Russian samt sallat Cerbiatta och Little Gem. Vi är inte heller helt renläriga, så det serverades också lite tzatziki. Den grekiska yoghurten är det enda som inte alls kan räknas in under stenålderskost, och det enda på tallriken som är köpt i butik. 👍

Fördelen med sån här mat är att den är otroligt snabblagad. Dessutom är den ju nyttig, särskilt våra egna, härodlade grönsaker, ofta av gammaldags sorter, som är näringstäta och fulla av mineraler och spårämnen.
Sen är det ju gott såklart, ruskigt gott! 😋

lördag 11 september 2021

Gó-vinet

Vi öppnade en flaska vin nu till lördagsmiddagen. Men inte vilket vin som helst. Det här vinet fick vi i gåva förra helgen av ett par begåvade Lapplandsodlare och självhushållare. Det är gjort på olika bär och smakar absolut ljuvligt! 😋

Något tiotal mil närmare kusten och i något varmare klimat än oss bor Mariana och hennes Husman Reginald. Dom kan saker vi inte kan, som att vara självförsörjande på solel, och göra gott vin. Mina försök till vin har smakat vidrigt, se länk längre ner. 😅

Vi kunde inte räkna ut exakt vilka bär det var i det här vinet, men kanske åtminstone blåbär tror vi. Det är från 2019 och ska inte lagras alltför länge. Så det kändes bäst att dricka upp det snarast. Mycket gott och nu är vi glada och ska för en gångs skull lägga oss och slappa i soffan. 

Trevlig helg! 💗


Tidigare inlägg om mycket misslyckat vin från Forsnäs Hemman: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/misslyckanden.html

fredag 10 september 2021

Sötrönnarna levererar

Idag började vi skörda sötrönnarna. Ett av våra två ympade träd har blivit riktigt stort och levererar långt över hundra klasar i år. Och varje klase är stor. Rent av gigantisk!😊

Det här trädet kallas alltså för "Nordens citron". Bären smakar väldigt surt, trots namnet Sötrönn. Men till skillnad från vanliga rönnar är den här mutationen inte alls bitter. Bara rent sur. Så det här är enormt användbara bär. Dom innehåller mycket pektin, så jag kan koka sylt och gelé på sötrönn, antingen själv eller blandat med andra bär. Den rena sötrönnsgelén är redan klar och härnäst väntar några burkar nypongelé, som vanligen kokas med sura äpplen, men äpplen växer inte gärna i allra kallaste Lappland. Och nu kan jag alltså äntligen använda våra underbara sötrönnbär som pektinkälla och för syra. 👍

Dessutom finns det nog inget bär som är så lättskördat och lättrensat. Snabbt fick jag ihop de 4 kilo jag har processat idag, och det är som sagt mååååånga kilo kvar på trädet. 

Lycka! 💗


Tidigare inlägg om våra sötrönnar;

https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/sotronnbar.html



torsdag 9 september 2021

Fiskbiffar

Husbonden spenderade kring två timmar nere på Vojmån och resultatet blev ca 900gr rena fiskfiléer. En gädda, en harr och en abborre. Nu ska dom bli fiskbiffar, en ganska vanlig rätt för oss här på Forsnäs Hemman i Lappland. 👍


Vi mal fisken två gånger på köttkvarnen, det gör att de svårrensade fiskbenen i främst gäddan inte alls är ett problem längre. För att inte få "gummibollar" så gäller det sedan att steka fiskbiffarna ganska kort tid, bara någon minut på varje sida på hög värme behövs. Allt blir precis genomstekt och ytan blir SÅ vacker, men fiskköttet hinner inte bli torrt, och konsistensen blir mjuk och luftig. 
Riktigt smaskigt! 😋

Tidigare inlägg om fiske: 

onsdag 8 september 2021

Stor sparrissallat

Våra plantor av sparrissallat är gigantiska! Man kan äta bladen som vanlig sallat, men man kan också skala och äta den tjocka stammen. Den är tydligen uppskattad i Asien för sin krispighet och milda nötiga smak. 

Hos oss är stjälkmärgen uppskattad för sin krispighet, men den smakar banne mig ingenting. Det är som att äta vatten med en spröd konsistens. Men den går ju mycket bra att odla även här i Kallaste Nord, och även bladen är ju som sagt ätbara, och dom är goda. Så vi odlar ett par plantor varje år. 

Sorten är Celtuce och finns att köpa hos Runåbergs: https://www.runabergsfroer.se/?p=204


Tidigare inlägg om sallat på Forsnäs Hemman: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Sallat

tisdag 7 september 2021

Smaskigt svampbrev!

En trevlig överraskning väntade i brevlådan. En påse svamp från en facebook-bekant! Och inte vilken svamp som helst. Efter ett samtal där jag radade upp alla mina "önskesvampar" som jag skulle velat hitta om jag bott i mellersta/södra Sverige, så har jag äntligen fått provsmaka och lukta på en riktigt udda svamp. 😊

Mandelriska. Det är en svamp som man tydligen antingen hatar eller älskar. Dom som inte uppskattar den tycker att den står och stinker i skogarna och förstör svampturerna. Dom som älskar den jämför den med skaldjur och en kraftfull umami-smak. Jag har aldrig ens sett ett levande exemplar, så jag blev såklart otroligt glad över det här kuvertet i brevlådan!

Snabbt bestämde jag mig för att tillaga ungefär hälften på ett sätt som jag sett tips om. Stuvad, med dill. Lite som dillkött, tänkte jag och gjorde alltså dillkött på kanin, med mandelriska i. Serverat med ris, som vi verkligen inte äter så ofta här på Forsnäs Hemman.

Och det blev succé. Så otroligt gott. Det till och med doftar så gott att jag gick och luktade på skålen där svampen låg i vatten för att mjukas upp innan tillagningen. Och när vi började steka på svampen så spred sig den ljuvliga doften över hela huset. Men då upptäckte vi att Husbonden och sonen kanske inte tyckte det doftade precis lika gott. 😅

Däremot slank stuvningen med svampen ner i magen även på dom. SÅ illa var det inte, sade Husbonden. Och i hans värld av konservativ mathållning så får det räknas som beröm. Jag tyckte det smakade helt utsökt. Nu får jag försöka fixa till årlig byteshandel med nån sörlänning. Kanske inte damen som skickade mig det här provpaketet, hon är en av landets mest erfarna svampplockare och jag har svårt att se vad jag skulle kunna erbjuda i utbyte. Men kanske någon annan av mina bekanta söderut kan tänka sig att hjälpa en stackars mandelriske-lös Lapplänning i framtiden. 

Än så länge så har jag ju en portion torkad svamp kvar att njuta av (se bilden med påsen) och jag har en spännande idé om vad jag ska laga till. Mums! 😋


Tidigare inlägg om svamp: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Svamp

måndag 6 september 2021

Vann i landet

Vi är idoga med sorkfällorna i år, varje för- och eftermiddag går Husbonden en "sork-tur" och tömmer och laddar om alla fällor med nytt bete. Och nästan varje dag, ända från tidigt i våras, har vi fått minst en sork, ofta 2-4 st i fällorna. Det är helt hysteriskt mycket av både åkersorken och "vann", alltså den större mörkare vattensorken, som ju inte alls behöver vatten i närheten för att trivas utan gärna lever i vår köksträdgård och äter så mycket den bara orkar. 😒

Här dagens fångst. En normalstor vann som fastnade i fällan i potatislandet. Det är med viss bävan vi förbereder oss för att snart börja ta upp potatisen. Hur mycket har egentligen gått åt under detta sorkår, kan man undra.

Redan tidigt på säsongen så knipsade sorken varenda blast av alla mina svartrötter. Strax efter det började vi ser hur delar av morotsblasten låg avknipsad. Blasten äts inte upp utan den ska tydligen bara gnagas av och sen lämnas att torka på landet. Man fattar ingenting. Men det är ju klart att skörden blir lidande, inga rötter växer ju i storlek när det inte finns någon blast som kan ge näring. 👎

Mitt i sommaren knipsades ett antal ärtplantor alldeles nere vid marken, för att sedan hänga på ärtställningen och torka ut. Nu på slutet har vi sett allt mer gnag på rödbetorna och likaså har hela haverotslandet fått blasten knipsad. Och även om vi inte har grävt upp och kollat potatisen, så har vi alltså fångat sork i potatislandet under hela säsongen, så vi vet ju att dom funnits där och.....säkert också ätit allt dom kan. 

De växter som klarat sig bäst är kålrötterna, rovorna, bondbönorna och löken. Skönt det i alla fall, men nog känns det lite kämpigt att man odlar så mycket som sen bara sorken äter upp. Nu får vi hoppas att populationen kraschar i vinter, så vi får 2-3 år med låga antal sork framöver. 😅


Tidigare inlägg om sork: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Sork

lördag 4 september 2021

Sesam-träff på Forsnäs Hemman

Idag var det dags. Något vi alla längtat efter i 2 år! Vi medlemmar i föreningen Sesam kunde äntligen träffas igen. Föreningen jobbar med att lära ut fröodling och att bevara kulturhistoriska växter. Och dagens träff, den hölls här hos oss, på Forsnäs Hemman i Lappland! 👍

Vi var totalt 12 medlemmar som samlades för att få snacka lite om odling och inte minst fröodling och gammaldags härdiga växtsorter. Vi fick provsmaka plommon, krikon och vindruvor från skellefteåtrakten. Och vi bjöd på en köttsoppa med hela sex olika kulturarvssorter, och en lantras (våra Gotlandskaniner). 😋

Dagens huvudevent var en rundvandring bland odlingarna här på Hemmanet. Trots att vi hade riktigt svår frost, kring -6C i natt, så var tack och lov växterna i gott skick under fiberdukarna och vi kunde visa upp allt från de "snyggt" sorkgnagda morötterna, till de absolut gigantiska kålrötterna av sorten Norsjö.

Tack alla härliga människor som tog er hela vägen till fjällnära Lappland för att umgås. 💗

Nu har vi eremiter på Forsnäs Hemman fått vårt lystmäte för ett tag framöver. 😅


Tidigare inlägg på föreningen Sesam: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Sesam

lördag 28 augusti 2021

Örtsaltets dag

Idag var det lämpligt att göra vårt eget örtsalt. Det blev precis helt slut i burken med förra årets örtsalt och alla ingredienser är nu färdiga att skörda i köksträdgården här i Lappland. Och vi gör mycket örtsalt. Massor! För det här är en riktig favorit i hushållet. Dessutom är båda våra vuxna barn mycket förtjusta i saltet, så vi måste ju göra tillräckligt också till dom. 👍

För det är något helt annat med eget örtsalt, än det ganska bleka pulver man köper i affären. Möjligen kan det bero på att vi använder betydligt mycket mer örter än i affärens varianter. Den ungefärliga halten i torrsubstans är 50/50. Det betyder att vi till varje kilo färska örter/grönsaker så använder vi 200gr havssalt. Processen är som vanligt, man mal ihop bladmassan med saltet i en köksberedare eller liknande, brer ut på en plåt och torkar lite i ugnen och torkar sedan färdigt i en torkapparat. Sen mal man ihop allt igen och .....klart! Supergott, till allt! 😋


Recept

De viktigaste växterna i saltet är selleri, lök och libbsticka. Sen lägger jag också till ganska mycket mangoldblad och persilja. Det kan låta konstigt men funkar bra för att ge saltet en djup ton av umami. Utöver det lägger jag i de bladkryddor jag har för tillfället, det kan vara timjan, mejram, oregano eller t.ex. kyndel. 

Här är mer exakta andelar, men man behöver verkligen inte mäta exakt på grammet. 

- Ca 25% selleristjälkar. Vanligen stjälkselleri, men även stjälkarna till rotselleri funkar att använda. Repa bort bladen från stjälkarna.

- Ca 25% lök, främst gröna växtdelar, piplök eller gräslök funkar bra men även färsk gul lök med blast. 

- Ca 25% mangoldblad. Repa bladen från stjälkarna, använd bara bladen.

- Ca 10-15%  libbsticka, både späda stjälkar och blad.

- Ca 10% persilja, både stjälkar och blad.

- Ca 5% övriga bladörter, ta bort träiga stjälkar på t.ex. oregano och timjan.


Hur gör man:

* Skär alla växter i mindre bitar, men man måste inte finhacka, bara skära i bitar som är små nog för att matberedaren ska kunna finfördela lättare. 

* Väg upp växterna och lägg sedan till havssalt som uppgår till ca 20-25% vikt av växterna. När man väl börjar mixa ihop allt i matberedaren så får man hålla koll. Beroende på vattenhalt på växterna som ingår kan man behöva tillsätta lite mer salt. Man kan se när matberedaren lyckas hacka ihop allt till en grov men jämn massa och att massan rör sig runt, runt i matberedaren. Då är det lagom med salt i blandningen. 

* Lägg ut massan på en djupplåt och börja torka i ugn på ca +70C och med luckan lite öppen. Men så fort massan är någorlunda torr så brer jag istället ut den på torkollor och torkar klart allt i min Evermat tork. I botten av torkollan lägger jag ett enkelt hushållspappersark för att hindra att salt och partiklar ramlar igenom ollans nät. Att torka i maskinen kräver betydligt mindre energi än att torka i ugnen. 

* När massan av malda örter och salt har torkat helt så är det dags att mixa den i köksberedaren igen, och den här gången ska allt bli väldigt finmalt. Jag brukar köra varje omgång länge, sila saltet genom en vanlig hushållssil och sen hälla tillbaks det som är för grovt i matberedaren och köra en runda till för att få alla saltkorn och alla örtdelar att bli riktigt finmalet salt. 

Förvaras i kryddburkar, gärna mörka. Jag använder burkar av mörkt glas. Håller minst ett år. Jag gör nytt örtsalt varje år så jag har inte provat hållbarheten längre än så. Men förra årets örtsalt smakade lika gott när jag använde det sista förra veckan som årets gjorde när vi lagade mat idag. 😋 

Två extra tips:

1. Jag lägger inte i chili eller vitlök i mitt vanliga örtsalt. Det är ju inte lämpligt i alla maträtter och därför har jag chilipulver separat och gör också speciellt vitlökssalt som kan användas tillsammans med örtsaltet när man önskar. Vitlökssaltet innehåller enbart salt, vitlöksklyftor och en del gröna växtdelar som kan bli över från vitlök man skördar men inte vill torka för lagring.

2. För att skapa den totala "allkryddan" t.ex. till grytor, eller köttfärssås, kan man ha i svamppulver tillsammans med örtsaltet. Det ger fantastisk smakförstärkning av många maträtter och tar fram mängder av umami i den mat man lagar. 

Tidigare inlägg om örter på Forsnäs Hemman: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Örter




fredag 27 augusti 2021

Fin fredagsmat

Idag åt vi något verkligen smaskigt. Fårlår, ugnsbakad färskskördad vitlök (Siberian Red) och en sallad vi alla i familjen älskar. Nu är vi mätta och nöjda. 😊

På många andra ställen i världen verkar folk inte alls ha något emot att äta kött från vuxna får. Det verkar främst vara här i bortskämda västvärlden som vi bara tycker att det duger med lammkött. Men nä, får är verkligen otroligt gott, mycket mer smak än lamm och mer "stuns" i köttet. Lätt att få till en saftig stek och möra härliga skivor på tallriken. Så, om ni har nån lokal fårbonde, fråga om det går att köpa vuxet får. 

Salladen är en klassiker, basen är tunnskivad lök och tomater, i en dressing av äppelcidervinäger och lite lite olja. Tricket är att först skiva löken och lägga den i vinägern medan man gör resten. Det mildrar löksmaken och resultatet blir otroligt gott. Efter det kan man lägga i lite vad man vill, men det ska alltid vara någon grön bladkrydda, som persilja, oregano eller basilika. I dag blev det förutom tomaterna, av diverse sorter från växthuset (Turbo Reaktivny, Yantarnyi, Koralik och Prolyco)  och schalottenlöken Longor, också lite färsk och ganska mild chili (Hungarian hot wax), selleristjälkar, och basilika. Örtsalt och peppar och ....klart! Riktigt, riktigt smaskigt och perfekt till kött med lite fett i. 😋


Här en tidigare och lite annorlunda variant av samma sallad, där vi hade getost som protein:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/varldens-mest-efterlangtade-sallad.html

tisdag 24 augusti 2021

Svampskogens rikedomar

Nu börjar det titta upp en hel del svamp här i kallaste Lappland. Det är inte som superåret 2018 och vissa svampar som brukar vara vanliga, hittar jag nästan inga alls av i år. Som olivvaxing eller sotvaxing. Men en del sorter ser det bättre ut med. 😊

Flera plättar med finfin äggvaxskivling hittade jag, och även rätt mycket sandsopp. Det är tur för det är en av våra favoritsvampar, och vi har nästan slut i lagret. 


Vårt enda champinjonställe, som brukar ge 3-5 svampar per år, gav bara ett exemplar. Men storleken gjorde att vi ändå inte blev besvikna. Det blev en god svampmacka till varje familjemedlem. 


Slutligen kan jag konstatera att det verkligen är ett toppenår för taggsvamp. Tidigare har jag bara hittat max 15-20 st på mina ställen, även bra år. Men i år växer dom överallt, på ställen jag aldrig träffat på dom förr, och i stora mängder. Det är en fantastisk matsvamp, väldigt god, kul att plocka och lätt att rensa. Så nu är det glada dagar i svampskogen, här i Lappland. 👍 


Tidigare inlägg om svamp på våra marker:  

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Svamp

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Svamp