onsdag 21 oktober 2020

Kålchips

Med årets fantastiska framgångar i kållandet (se länk längst ner) så har vi funderat en hel del på hur vi ska lyckas äta upp allt. En av idéerna vi provat är de numer "klassiska" grönkålschipsen. Och dom var hyfsat goda, men.....det bittra slog igenom i smaken lite väl mycket och grönkålens blad är också så tunna att dom lätt blev både brända och för känsliga för att hantera, dom smulades sönder. 😏

Så, då tänkte jag.....de yttersta, jättestora foderbladen på t.ex. vitkål, spetskål och (som på bilden) rödkål kanske skulle funka att göra kålchips på? 

Sagt och gjort! De här foderbladen är från rödkålen Red Express och från den röda spetskålen Kalibos. Först tvättade jag dom och lät dom torka. Dom måste vara helt torra för att oljan/fettet ska fastna på dom. Sen delar jag upp bladen i "chips-stora" bitar. Jag använder sax och klipper längs med, och tar bort de tjockare bladnerverna, som inte funkar så bra att ha med när man gör chips, för dom har för mycket vätska i sig. 

Efter det så lägger man bladchipsen på en plåt och masserar in fett (antingen rapsolja eller smält djurfett) och örtsalt. Dom ska vara helt täckta av saltblandat fett. Sen sprider man ut bladen på plåten. Jag brukar trä dom över kanterna och sen lägga resten av bladbitarna platt på botten av plåten för att få rum med så många som möjligt. In i ugnen på +150C  i ca 20 minuter. 

Efter hälften av tiden, när man ser att dom börjar "krispa" till sig, så tar jag ut plåten, vänder på alla chips och så in igen. Sen får man passa på när dom är klara. För kort tid och dom blir saggiga istället för krispiga, för lång tid och dom blir brända. 

SÅ mumsigt, och så mycket godare än grönkålschipsen, inte alls lika bittra utan bara den här rena umami-smaken som god kål har. Och betydligt mer tåliga att hålla i eftersom foderbladen som vi gör dom av är tjockare och mer köttiga än grönkål. Vilken succé, jag gör en till två plåtar per kväll nu och familjen kan inte få nog. 😋

Inlägg om årets makalösa kålland. https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/2020-ars-kal-land.html



tisdag 20 oktober 2020

Årets sista svampplockning

 Jag plockar frostvaxskivling under gårdstallen. 


Det ska bli crepes till middag. 😋

Här finns videon på youtube: https://youtu.be/_18eJJpJLSw


Tidigare inlägg om att plocka stelfrusna frostvaxingar:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/sista-svampplockningen.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/svamp-plockning-i-december.html


måndag 19 oktober 2020

Kardon- udda grönsak

Idag tog jag hand om årets kardon. Det är en grönsak som inte allt för många verkar odla. Men jag kan verkligen rekommendera den, särskilt här i norra Sverige. 👍

Kardon är en nära släkting till kronärtskockan. Men istället för att äta blomknoppen som på skockan så äter man bladnerverna på kardonen. Och dom smakar SÅ gott! Man märker att den är släkt med kronärtskockan. Jag odlar inte många, kring 10 st per säsong och det räcker till att förgylla ett antal delikata middagar varje år. 😋

Kardonplantan är dessutom otroligt vacker med sina silverskimrande blad och höga strutform, så man kan odla den i bakgrunden av en blomsterrabatt utan att den skäms för sig. 


Här ett tidigare inlägg där jag beskriver i detalj hur man tar rätt på kardon och vad man kan använda den till:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/odla-kardon-i-norra-sverige.html

Och här ett inlägg om allra första året jag odlade kardon, den rekordvarma sommaren 2002. 

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/odla-kardon.html

söndag 18 oktober 2020

Goda ägg året om

Vår fina flock med Ölandshöns värper allt mindre nu på hösten. Men vi har två sätt att se till att vi kan äta egna ägg året om. Vi har varit helt självförsörjande på ägg i åtta år, sommar som vinter. 😊

Vi driver inte våra höns alls, varken med belysning, värme eller onaturligt kraftigt foder. Det gör att dom tar värppaus under den mörkaste vintern. Dom börjar sen värpa så smått framåt februari och från slutet av mars och fram till mitten av september har dom full produktion. Under det ljusa halvåret värper dom mer än vi kan äta upp, och då fryser vi överskottet av ägg. Dessa kan vi nu använda framåt november när värpningen stannat av. 

Här har jag skrivit ett detaljerat inlägg om hur vi fryser ägg för att bli helt självförsörjande:

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/04/frys-agg-och-bli-sjalvforsorjande-aven.html


Det andra sättet vi ser till att få bra med ägg av våra höns är genom att skapa en naturlig dynamik i vår flock. Vi håller hönsen så nära det sätt dom socialt lever på i det vilda. I flockar med 20-25 vuxna individer, där ca 18-20 är hönor och resten tuppar. Vi ser också till att åldersfördelningen liknar den vilda flockens. Ungefär hälften av hönorna ska vara 1-2 år och ingen av dom tillåts bli äldre än 5 år. Vanligen slaktas dom ut vid 4 års ålder, om dom inte är ovanlig bra hönsmammor. De unga fåglarna värper både tidigare på våren och längre in på hösten, vilket gör att vi kan vara självförsörjande på färska ägg längre tid av året. Höns i 2-3 års åldern producerar allra mest ägg, om man ser till både antal och vikt på äggen. Genom att sedan slakta dom så får vi också ut mesta möjliga kött från vår flock. 

Här är ett inlägg där jag skrivit mer om flockdynamik för hälsosamma höns: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html 

Och här lite mer om slakt:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html

Överlag är höns det djurslag som ingen gård borde sakna, och det första djurslag jag rekommenderar alla att börja med. Så nyttiga, så fantastiskt tåliga, härdiga och givande. Och så vackra, och roliga att få ha på gården. 💗

lördag 17 oktober 2020

Sista skörden

Inatt kommer både snön och minusgraderna. Sen ska det vara konstanta minusgrader under de 10 dagar långtidsprognosen visar. Så idag tog jag upp allt jag kunde från köksträdgården. 😊

Nu är det enda som är kvar en bädd purjo, ungefär hälften av potatisen och det som ännu inte är uppätet av kållandet. Alla dessa har jag täckt med presenningar för att skydda från kylan så att det går lätt att gräva där ännu ett par veckor. 👍

På bilden avblastar jag Ljusnedals skålrova med min älskade skära. Det har varit en strålande höstdag. Jag har suttit och lyssnat på fåglarna som nu en kort period under hösten verkar tro att det blivit vår igen och sjunger och drillar. Tack och lov att jag inte jobbar på kontor. 💗


Tidigare inlägg om skäran:

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/gammaldags-skara-ett-toppenredskap.html

Tidigare inlägg om Ljusnedals skålrova:

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/ljusnedals-skalrova.html



fredag 16 oktober 2020

Kålrot Viksjö

Finemang! Jag älskar att odla kålrötter! Den här vägde 1376gr och den var inte ens störst. 😊


Det blir gott till vinterns rotmos och köttsoppor. 😋



Tidigare inlägg om kålrötter på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/11/kyliga-kalrotter.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/snabbmat-sondagssoppan.html

torsdag 15 oktober 2020

Rotselleri- när en normal skörd är makalös!

Idag tog vi upp rotsellerin. Det är inte någon lätt gröda att odla i kallaste Lappland. När jag jämför mina rötter med de som min kompis i Gränna får fram, (stora som handbollar) så känns det pyttigt.

Men det är ändå helt fantastisk att våra blir stora som en grapefrukt ungefär. Inte mycket mindre än de man kan köpa i affären. Jag är häpen varenda gång jag lyckas! 😊

För att klara detta måste dom sås tidigt, omskolas flera gånger och vara rätt stora plantor när dom sätts ut i landet. Rotselleri är också det jag planterar ut allra sist på våren, för den behöver varm jord för att inte stocklöpa och börja blomma redan första året. Den får växa i vår allra bästa jord, extra gödslat, under fiberduk hela sommaren och när sen hösten kommer är det dags att börja gödsla extra, varje vecka. För det är från september och framåt som rotsellerin växer mest. 

Kanske skulle jag inte lägga ner all denna tid om det inte vore för att det är så gott med rotselleri, inte minst på en plåt ugnsbakade blandade rotsaker! Det är dessutom en av Husbondens favoriter, så trots att det är tidskrävande och pilligt, så kommer rotsellerin alltid ha en plats i köksträdgården! 👍

Ungsbakade rotfrukter: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/12/snabbmat-ugnsbakade-rotfrukter.html

onsdag 14 oktober 2020

Vi skördar betorna

Inatt kom första skarpa höstfrosten, så igår passade vi på att skörda alla våra betor, utom rödbetorna som jag redan tidigare i höstas gjorde inläggningar på. Det blev dock inte så mycket av dessa, vitbetor, polkabetor och gulbetor.

Alla tre sådderna blev ganska misslyckade. Troligen för att fröpåsarna var rätt gamla. I våras sådde jag slut på alla betfröer jag hade och hoppades att många nog skulle gro. Det blev kanske 10-12 kilo totalt. En halv potatissäck. Men de betor som grodde blev väldigt fina! 

Nu får vi se om vår familj gillar betor. Det var bara tre år sedan jag lyckades odla betor första gången. Alla försök innan har resulterat i rädisstora rötter. Under de här tre åren har vi redan lärt oss att vi bara gillar rödbetor inlagda, dom smakar för mycket jord och järn för att vara goda i mat. Men gulbetorna och inte minst vitbetorna verkar mer poppis bland familjemedlemmarna. Vitbetorna särskilt, dom är riktigt goda. 

Om de här går åt under vintern, är planen att skala upp betodlingen nästa år. Och framförallt odla fler vitbetor. 

Bunkarna/hinkarna innehåller mina foderbetor av sorten "Rubra" som jag fått tag i via föreningen Sesam. Dom är inte så goda som människoföda, men det skulle vara kul att kunna odla till djuren som dom kan äta under vintern. Dessa ska jag försöka fröodla nästa år. Betor är trixigt att fröodla så här långt norrut, har jag förstått av odlarkompisar som provat. Så planen är att dom ska få stå i jord hela vintern. Sen sätter jag dom i sydfönstret i vårt +5C-förråd redan i mars och sen vidare till växthuset i april. Så får vi se om jag kan skapa en tillräckligt lång säsong för att dom ska hinna blomma och få moget frö.

Tidigare inlägg om betor:

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/rejala-rodbetor.html

tisdag 13 oktober 2020

Betesdjuren får blasten

De här senaste veckorna har vi givit mycket blast från köksträdgården till våra Lappgetter och Gotlandskaniner.  Betet i hagarna är i princip slut, men blasten på våra grödor står frodig och grön. 😊

Det är främst blast från rovor, betor och kålrötter vi ger till djuren. Men blasten är ju ofta jordig, så då har jag tagit mig för att göra så här. Jag plockar blasten i en gammal gallerkorg från en frys. Då är det lätt att skölja av den med hjälp av en vattenkanna. Man kan luta korgen åt alla håll och lätt komma åt att skölja rent bladen. Det brukar gå åt 30-40 liter för en sån här korg. Men å andra sidan är det ju oftast inte direkt vattenbrist på höstarna här hos oss i Lappland.  

Djuren blir så nöjda och det är kul att få ge dom lite gott grönt och en sista "boost" av hälsosam färsk föda inför vår långa, mörka vinter. Ungefär 2-4 veckor till kommer vi kunna ge dom lite färskt grönt varje dag. Sist ut på hösten är kålen där ytterbladen får gå till djuren. 👍

Tidigare inlägg om höstföda åt betesdjuren: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2013/09/hallonblad.html


måndag 12 oktober 2020

Höstplantering av lök

Så här gör jag för att föröka våra perenna lökar. Det funkar både med gräslök, piplök, luftlök, kantlökar av olika slag och många andra lökar av den typ som bildar tuvor. 👍

Proceduren är så enkel som att man gräver upp de tuvor som bildats under sommaren och drar isär de individuella lökarna. Man kan vara rätt brysk, men man bör se till att varje lök har några rottrådar kvar. För att sen rationalisera arbetet så gräver jag ett dike i odlingsbädden. Ibland gräver jag flera meter åt gången men på filmen gör jag dock bara en kort snutt för att visa. Sen sätter man ner lökarna med lite mellanrum, ser till att rötterna ligger någorlunda rakt ner och trycker ihop diket. Klart! 

På det här sättet kan jag flytta hela löklandet på bara någon arbetsdag. Det är bra att flytta dom varje år, inte minst för att jag får rotation på landet och får chans att alltid odla de här delikata lökarna på välgödslad, nygödslad jord. Det gillar dom och blir både mycket större än "normalt" och mycket godare, tycker jag. 😋

Hösten är en perfekt tid att göra det här arbetet. Lökarna hinner precis hämta sig efter omplanteringen innan vintern, och till våren kommer dom upp tidigt och kan användas som primörer. 😊






söndag 11 oktober 2020

Enris till jordkällaren

Jag har varit och hämtat enris. Det ska läggas på botten av våra potatislårar i jordkällaren. Det gör att potatisen ligger luftigt och ska tydligen enligt tradition mota möss och sork också. Men, vår jordkällare är sorkfri så det vet jag inget om. 😊

Vi har inte så mycket enebuskar på våra marker, men riset håller sig fräscht i två år i lårarna, så det går inte åt så mycket heller. Vi har tre lårar som vardera rymmer ungefär en halv kubik. 👍


Tidigare inlägg om jordkällaren:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/till-jordkallarens-lov.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/hosommarpotatis.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/midsommarpotatis-gammparen.html


lördag 10 oktober 2020

Djupgräver nya bäddar i kökträdgården

Det är sällan jag tar till spaden i onödan. Men, ibland lönar det sig. För folk som bor på ren sandjord, eller lera, kan täckodling och "no dig" vara en fantastisk och mycket arbetsbesparande metod. För oss som odlar på en rullstensås, krävs mer slitsamma anläggningsarbeten. 😅

Nu är det ju säkert inte så många som odlar på rullstensåsar. Men att djupgräva kan ändå vara effektivt i vissa situationer. Dessutom visar vår situation att ingen av alla metoder som har sina tvärsäkra förespråkare funkar överallt. Om vi bara täckodlade skulle våra odlingar inte alls funka här. Om vi bara djupgrävde skulle det inte heller bli bra. I för oss i kallaste, magraste norr är det optimalt att använda både djupgrävning och täckodling för att få bra skörd. 

Att djupgräva är att mixa upp jorden två spadtag djupt och luckra ytterligare ett spadtag ner. Jorden förs sedan tillbaks och man gör lager med jord blandat med lager av skit eller växtmassa. Så här gör jag. Först måste man gräva ett dike, två spadtag djupt och all den jorden måste föras över dit man så småningom kommer avsluta grävningen. För den jorden ska användas att fylla igen det sista diket man gräver. 

När man har sitt dike tar man en grep och luckrar upp botten på det diket. Sen fyller man på diket med något som ökar bördigheten. I vårt fall använder vi träflis i det nedersta lagret (det syns på bilden). Fliset gör bädden luftig djupt ner, suger upp och lagrar vatten från regn och kommer omvandlas till mullämnen med tiden. Sen börjar man gräva nästa dike längsmed det första. Det översta lagret (ett spadtag djupt) dumpar man i det tidigare grävda diket, som är två spadtag djupt.  Det är det jag håller på att göra på första bilden. Lägg det lagret upp och ner, särskilt om man gräver där det varit gräsmatta eller annan växtlighet innan. På det sättet hamnar växtlagret så långt under jordytan att dom inte kan spira upp igen och därmed ruttnar. 

Nästa steg är att lägga skit ovanpå den jord man just dumpat i det tidigare diket. Sen gräver man igen, denna gång ytterligare ett spadtag ner i det nya diket, och den jorden läggs ovanpå skiten. Nu har man alltså ett nytt dike, två spadtag djupt och bredvid en ny fluffig och välgödslad bädd, som ofta är väsentligt högre än från början. Efter det är det bara att upprepa. 

Den bästa grafiska beskrivning jag hittat av metoden finns på Folkes hemsida. Här finns tydliga bilder av hur man gör: https://www.holon.se/garden/howto/doubledig_sv.shtml

Varför behövs djupgrävningen hos just oss? Jo, eftersom vi bor på en rullstensås har vi en odlingsmark som är väldigt bekymmersam. Vi har nästan inget naturligt förnalager alls, alltså dålig nedbrytning av växtmaterial, vilket gör det svårt att täckodla effektivt. Man kan kick-starta nedbrygningen genom att gräva runt lite bara 5-10 cm ner och blanda med gamla löv eller liknande och därigenom skapa ett konstgjort förnalager. Men det räcker inte för oss, jag gräver hela 50-60 cm ner. Denna extra djupa grävning måste vi göra för att jorden ska bli mer väldränerad. För 15-20 cm under jordytan här på rullstensåsen ligger ett tjockt lager mjäla, det är alltså en jordart som är nästan lika kompakt som lera. Och den hindrar vattenavrinningen mycket effektivt. 

Efter ett rejält regnfall kan det ta upp till en vecka innan jorden dränerar någorlunda. På bilden syns ett 50 cm djupt hål i gamla grishagen. Här har vi först försökt ha grisar (det svarta lagret) och sen täckodlat (det halvmörka lagret mot ytan), men vi har ändå inte fått bra resultat och orsaken syns under det svarta lagret. Där börjar mjäla-jorden och den gör att vattnet går långt upp mot jordytan våta somrar. Det är inte bra för växterna. Genom att gräva ner i mjälan 30-40 cm och lägga förmultnande material där får vi en mycket bättre miljö för växternas rötter. 

Vissa höstar med mycket regn har våra potatisar helt ruttnat bort innan skörd. Och i år kan man se att potatisarna har haft det väldigt blött. Dom har små vita prickar på sig, vilket dom får just när dom har så blött att dom håller på att kvävas. Och det här problemet har vi alltså trots att vi har täckodlat i flera år. Så för oss räcker inte täckodling för att fixa våra jordproblem. Och marken är så mager att det inte heller räcker med bara djupgrävning. Vi behöver båda, för att kunna odla med så bra resultat som vi får. 👍


Men, det är en seriös arbetsinsats, ett riktigt dagsverke, som man brukar säga. Som gammal trekkie står jag ibland och tänker på när rymdfolket "terraformerade" helt livlösa planeter så att dom på några minuter förvandlades till gröna prunkande paradis. Genom att bara trycka på en knapp. Jag och min lilla aluminiumspade får jobba liiiite hårdare för att åstadkomma mirakel. Men....ett spadtag åt gången så går det! 💗

Tidigare inlägg om att gräva häcken av sig:

fredag 9 oktober 2020

Nu blommar ärtorna!

Eller, det har dom gjort sen i juli. Men den här konstiga våtvarma hösten gör att dom ännu inte givit upp. I vanliga fall brukar dom hänga som sladdriga trasor vid det här laget.

Tyvärr är det ju så kallt och mörkt att de ärtskidor som hänger kvar inte tycks mogna så mycket mer. Synd, för det här är sorten Lokförare Bergfälts jätteärt och just den här odlingen, mot sydväggen av vårt hus, har jag enbart för att få nytt utsäde till nästa år. LBJ-ärten är rätt sen i sin utveckling, och därför en riktig utmaning för oss här i kallare än zon 8 att få moget frö av. 😏

Dessa 10 plantor är förodlade från i maj. Skyddade med först bubbelplast och sen fiberduk under den första månaden av sin utveckling och alltså odlad i en upphöjd sandbädd på den varmaste och soligaste platsen på vår gård. Och jag har hittills bara fått 6 ärtskidor som mognat. Så många fler blir det nog inte heller, de flesta ser ut som skidan i bakgrunden av den här bilden. 

Nu har ju stora delar av sommaren varit väldigt kall och våt, så jag får nog vara tacksam över det jag fått. Ändå nästan 40 ärtor till nästa år och med lite tur, blir den sommaren varmare. 👍

Samtidigt är jag inte otacksam, de här fräscha nya skotten som börjat skjuta sedan slutet av september är utmärkta som sallad. Ärtskotten av Lokförare Bergfälts jätteärt är precis lika goda och söta som själva ärtskidorna. Mums! 😋

Tidigare inlägg om Lokförare Bergfälts jätteärt: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/jattemanga-jatteartor_23.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/sockerartor-stor-och-liten.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/jamforelse-jatteartor.html



torsdag 8 oktober 2020

Sortera vitlöksbulbiller

I år gör jag det första större försöket att odla vitlöksbulbiller. Alltså de små topplökarna man kan få på hardneck vitlökar. Det kommer ta några år för dessa att utvecklas till fullstora lökar, dom största bulbillerna är ungefär som ett blåbär i storlek. Men det är ett billigt sätt att få mer vitlök om man alltså bara har tid att vänta 2-5 år.


För bäst resultat ska man i första hand använda de största bulbillerna. Det kändes tröttsamt att sitta och sortera alla 3 dl bulbiller för hand. Men då fick jag en idé, jag tog fram mitt frösåll, från föreningen Sesam.

Det är en stapel med 8 nät i olika grovlek. Det används till att t.ex. storlekssortera utsäde som kålfrö (de finmaskigaste näten) till ärtor och säd (de grövre näten). Så varför inte vitlöksbulbiller?

Det gick utmärkt, på bara nån minut hade jag 4 storleksklasser från de största som fastnade i det allra grövsta nätet till de minsta som hamnade 3 våningar längre ner. De minsta och näst minsta kommer jag inte använda. 


Tidigare inlägg om Sesams frösåll:

Länk till föreningen Sesam: https://foreningensesam.se

Här en film där jag använder frösållet: 




onsdag 7 oktober 2020

Nästan mogna nypon

Dom är lite "halvmogna", nyponen. Och det är som det brukar vara här i kallare än zon 8. Dom hinner inte riktigt med innan dom hunnit bli frostnupna ett par gånger. Och vid det laget är dom mosiga, och otroligt svårtorkade.

Jag har ändå hittat på en metod, för nypon är en väsentlig del av vår mathållning. Man skulle nästan kunna kalla det "medicin" rent av. Så vi behöver en försvarlig mängd torkade nypon varje höst, för att gå runt. 

När jag plockar dom kring den här tiden, är dom alltså redan mosiga, så man plockar mycket försiktigt. Sen delar jag dom mitt på med mycket lätt handlag, samt snoppar dom och torkar dom i halvor. Vi brukar lägga dom i pannrummet där dom torkar på några dagar. Sen kan man förvara dom så tills man känner för att antingen rensa dom eller t.ex. göra "slö-nyponsoppa" på dom. 


Här tidigare inlägg om nypon och hur vi gör nyponsoppa:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/egen-nyponsoppa.html

 http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/10/torka-nypon.html

tisdag 6 oktober 2020

Potatislandet i oktober

I söndags började vi ta upp potatisen. Aldrig har vi haft så grön blast när det är dags för skörd. Vanligen är allt nedfruset i mitten av september, trots att vi använder fiberduk. 

Jordtemperaturen är också onormalt hög för säsongen, +10C, vilket gör att det känns lite jobbigt att börja gräva upp pärerna, som ju kan växa vid så kallt som +8C. Men, vi vågar inte vänta längre, snabbt kan vädret vända och vintern vara här. Det är inte ovanligt att vi får dom första rejäla snöfallen i början av oktober här i kalla, fjällnära Lappland. 

Skörden är fin, inte extremt stor, men det här landet var obruten mark för ett år sedan. Att täckodla potatis på en tidigare oanvänd plätt är ett sätt för oss att snabbt kunna få skörd på den ytan, och förbereda för att göra ett riktigt trädgårdsland med djupgrävda upphöjda bäddar nästa år. 👍

Så, nu gräver vi potatis så fort det inte regnar. Förhoppningsvis är vi klara med pärgrävningen om 2-3 veckor. 😊

Tidigare inlägg om potatisskörden på Forsnäs Hemman:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/plockar-potatis.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/varmaste-brittsommaren.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/10/lycklig-for-smulor.html


måndag 5 oktober 2020

Katastrofala kålrabbisar *

Allt lyckas ju inte. Men här kan jag verkligen inte ens räkna ut vad som gick fel! 😒

Kålrabbi ska vara en rätt snabb gröda, och då den är en kål borde den ju vara en växt som trivs i kallt klimat. Vi gödslade väl. Och förodlade noggrant. Ändå är de lila som valnötter i storlek och den gröna (Superschmelz) som ska kunna bli jättestor blev som en golfboll. 

Superschmelz är en ganska sen sort (70 dagar från utplantering enligt Lindbloms) så där hade jag inga höga förhoppningar. Men Azur star ska vara klart på 50 dagar, det känns som det borde funkat. 

Kanske kan dom läsa av våra känslor. Både jag och Husbonden har avskytt kålrabbi från barnsben. Men, vi har också lärt oss att det man odlar själv inte alltid smakar som det man åt som barn. Husbonden har t.ex. fått en helt ny syn på (smakupplevlse av) brytbönor, som inte alls smakar som de vidriga "Haricot verts" på konserv han kommer ihåg från sin -60-talsbarndom. Så nu skulle vi alltså utmana våra tidigare upplevelser av kålrabbi genom att odla egen och förhoppningsvis godare. Men det blev bara pyttelite att provsmaka.

Ironiskt nog tyckte vi båda att det lilla vi fick stoppa i munnen var jättegott!  😅

Så nu är frågan; hur lyckas vi bättre nästa år? 


* Få ordböcker tar upp pluralform för kålrabbi. Äldste sonen föreslog "kålrabbor". Ett förslag jag sett från en språkvetare var "flera kålrabbier". Men det låter så otroligt dumt i mina öron så jag kan lika gärna använda kålrabbisar. Det låter åtminstone gulligt. Vilket jag tycker den här grönsaken är, när man lyckas med att odla den. 😊


Tidigare katastrof-misslyckanden av olika slag på Forsnäs Hemman:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/misslyckanden.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/03/krukvaxt-inkompetens.html

söndag 4 oktober 2020

Lök som lök på laxen

Vitlöksbädden är färdigplanterad. Tempen ligger precis på +10C i jorden nu och den närmaste veckan går lufttemperaturen ner några grader, så det här verkar ha blivit en perfekt höstplantering av vitlök. 😊

Det är en 20 meter lång bädd med 3 rader, totalt 60 löpmeter lök. Nästan allt är vitlök, utom totalt ca 1,5 meter som syns närmast på bilden. Där har jag provat att höstsätta bananschalottenlöken Longor, som har övervintrat hos en odlingskompis bara 10 mil härifrån, en zon varmare, så jag hoppas att den ska kunna funka även här hos oss. 👍

Så här fin lökbädd har jag aldrig kunnat få ihop förr. Det är så otroligt tillfredsställande att se att det köksland jag jobbat för i över 10 år äntligen börjar få sin slutliga form. Nästa år kommer vi kunna unna oss både färsk vitlök, vara fullt självförsörjande under hela året med torkad vitlök, och kunna få ihop helt eget utsäde till kommande vitlöksodling. 💗

Dessutom (som lök på laxen) kanske vi alltså även kan börja få ihop en rimlig skörd av något som liknar lagringsbar gul lök till hushållet, med sorten Longor. Det är annars något som är mycket svårt att få att funka här i kallare än zon 8. 

Tidigare inlägg om lök:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/nya-lokkrukan.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/visdomar-jag-lart-mig-av-att-laga-mat.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/hur-man-kan-flata-hardneck-vitlokar.html



 

lördag 3 oktober 2020

Pumpor utomhus i Lappland

Dom är inte jättestora, men OJ, vad nöjd jag är. Det här är dom allra första pumpor jag odlat fram utomhus här i kallare än zon 8. Dom har också hunnit bli så mogna att dom kommer gå att lagra under hela vintern. 😊

Jag har provat förr, men aldrig lyckats. I år var inte heller någon toppensommar, utan tvärtom ganska kall och solfattig. Men med perfekt genetik och lite trix så gick det! Det här är alltså inga vanliga sorter, det är två nordkinesiska pumpor, särskilt framtagna för att lyckas i kallt klimat. Den lilla orange heter Dongyan röd och verkar vara en pumpa av Hokkaido-typ. Den har rött fruktkött och är mycket god, en perfekt pumpa till soppa och till att ha med i en plåt blandade ugnsbakade rotfrukter, där smakar den nästan som sötpotatis. Den är alltså liten, men i gengäld är den väldigt snabbmognande. Mellan 250-500 gram väger den vanligtvis, och den får bara en pumpa per planta så här kallt till som hos oss. 

Den gröna ovala är en squash (troligen en pepo) som heter Dongyan vit. Som namnet anger är den vanligen ljus i skalet, men under de tre år vi odlat den har den brutit ut i olika genetiska riktningar och har numera tre olika nyanser. Alla smakar lika och viktigast är att den är otroligt tidig. Mycket tidigare än alla andra squash vi provat. Som mogen lagrar den också väl och även om fruktköttet inte är så smakligt kan man använda det rivet i t.ex. grönsaksplättar eller som utfyllnad i en köttfärssås. Om man inte plockar frukterna som omogna för att använda som squash så får den också bara en frukt per planta. Men om man plockar squashen när dom är 15-20 cm, omogna, så hinner den här plantan producera bra, då den börjar tidigt och fortsätter under hela säsongen. 👍

Dessa två plantor växte tillsammans längs sydväggen på vår hölada, i ett gammalt oljefat, med mycket gödsel och med skydd av en halvtrasig plastpåse som "växthus". Så riktigt på friland växte som inte, men ändå. Så fantastiskt att dom ändå kunde producera de här finingarna. 💗

Tidigare inlägg om våra pumpor: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/pumpaskord-zon-8.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/tidiga-tidiga-pumpor.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/stralande-sadd-av-pumpor-och-squash.html

fredag 2 oktober 2020

Nypotatis i Lappland

Nu i början av oktober grävde jag upp vår första nypotatis, nånsin! Här i kallare än zon 8 brukar vi vanligen inte alls bry oss om att odla bara för att skörda så smått. Stor skörd är viktigare än "primörer" som här ändå inte blir klara förrns till kräftpremiären snarare än midsommar. 😏

Men i år petade jag ner några pyttesmå rest-pärer i jorden i rondellen sent. Jag hade egentligen tänkt att sätta jordärtskockor där, men när jag inte fick tag på utsäde så fick hönsens matpotatis en sista chans. Det här var vid midsommar. Läget var också uselt. Rondellen blev klar i våras, så marken var helt ogödslad. jag hivade på lite ensilage för att täckodla, inget mer. Dessutom ligger rondellen i köksträdgårdens skuggigaste del. Även på högsommaren ligger den i skugga ända fram till klockan 11 på förmiddagarna. Som "grädde på moset" förfrös också blasten redan den 16onde augusti, mindre än två månader efter jag petade ner potatisarna.  

Så igår grävde jag upp dom, alla 4 kvadratmeter. Eftersom potatisen fått växa så kort tid så handlade det verkligen om "nypärer", små med tunt skal. Men jag fick ändå imponerande 1,6 kilo av dessa 4 kvadratmeter. Betydligt mer än jag satte och fantastiskt goda nykokta och smörslungade till pepparbiffs-haloumi och stuvad mangold"spenat". 👍


När rondellpotatisen frös i augusti: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/frosten-halsade-pa.html

Tidigare inlägg om säsonger där potatisen fryst bort snabbt: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/10/lycklig-for-smulor.html

Här när Hustomten kör i rondellen med mikrotraktorn: 

https://youtu.be/CLsMn02AzXk?list=UUZxqlnon4IuwCaIUstHF2Ew


onsdag 30 september 2020

Fårfettet färdigsmält

Årets omgång med fårfeta kom från grannen i dagarna. Nu har jag smält ut fettet från hinnorna. Så här ser det ut när det är klart att sila av. 

Det rena fettet kan man sen använda till mat eller för att göra tvål. Men just den här omgången ska bli talgdankar. Traditionella ljus som vi använder vid vinterns mörka middagar. 💗


Här tidigare inlägg om talgdankar: 

http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/12/stopa-talgdankar.html

Här om att göra tvål: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/03/koka-tval.html

Här om fårfeta som sitter kvar på hinnorna, så kan man också använda den i matlagning, som man gör med renfeta i den traditionella Samiska maträtten Gurpi: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/vamfett.html

tisdag 29 september 2020

Speciell sallad

Vi försöker alltid ha något grönt till varje måltid. Men ibland blir det inte riktigt någon "vanlig" sallad som serveras. 😊

Igår fick vi istället blad av kärleksört och stavar av vitbeta. Mycket gott, och lite överraskande att de två smakerna "gifte sig" perfekt. Kärleksörtens syrlighet passade utmärkt till det där söta och lite bittra som man kan känna i vitbetan. 😋


Tidigare salladsskålar:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/03/groddar.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/07/sallads-tallrik.html


måndag 28 september 2020

Linet skördas

 Idag skördade jag min lilla linodling. Det är rejäl höst här och jag har inte sett ett uns av mognad de senaste två veckorna. Vanligen sägs att man ska skörda linet när en tredjedel av bladen gulnat och trillat av, nedifrån. Det gäller inte i kallaste Lappland kan jag meddela. 😏

Hos oss skördar jag när det inte går att ha kvar linet längre, när hösten gått för långt eller skarp kyla väntar. Har jag tur har tillräckligt med frökapslar skiftat i brunt för att jag ska få ihop lite utsäde till nästa år. Till och med i år, när det varit så pass kallt så har faktiskt några frökapslar hunnit mogna. 👍

Och det roliga är ju att för varje år jag odlar mitt lin så blir det allt mer anpassat till våra breddgrader. Jag odlar en gammal kulturhistorisk sort som heter Hudiksvalls lin och redan för två år sedan kunde jag märka att det lin jag odlat här i Lappland under ett par år var betydligt tidigare att mogna, än samma sorts lin där utsädet kom från linfält i södra Sverige. Ett praktiskt exempel på hur viktigt det är att odla sitt eget frö, om man vill bli självförsörjande på riktigt. 😊


Här inlägget där jag testade hur tidigt vårt lin blivit i sin anpassning: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/lapplandskt-lin-pa-gang.html

Och här tidigare blogginlägg om Hudiksvalls lin:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/04/linet-ar-mitt-emellan-blomning-och-trad.html



 

söndag 27 september 2020

Hemlagad blodpudding

 Gårkvällen ägnades åt att göra blodpudding på 2,5 liter blod. Det blev tre rejäla puddingar och en omgång blodpannkakor som vi åt upp direkt. 😊

Puddingarna åker i frysen för att senare bli tre snabbmiddagar som räcker åt hela vår stora familj. SÅ gott! 😋

Även om jag har ätit mycket köpe-blodpudding i mitt liv och njutit av den också, så är det verkligen en helt annan kvalitet på den man gör själv! 💗


Tidigare inlägg om att göra sin egen blodpudding:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html


Recept, per liter blod: 

Blod:     1 liter

Vätska:     7 dl, antingen mjölk eller mörkt öl, jag brukar ta "harta/harta"

Grovt rågmjöl: 7 dl

Sirap: 0,3 dl

Lök: 1 medelstor

Till formen: smör och ströbröd

Salt, vitpeppar, kryddpeppar och mejram. Till det smakar rätt. Vanligen tycker jag man måste ta rätt bra med salt och vitpeppar och hålla igen lite på kryddpepparen. 


Hur man gör (men inte hur man rör blodet efter slakt, det får man lära sig någon annanstans): 

Man börjar med att finhacka och steka löken mjuk på svag värme, för sen ska den kallna innan man blandar ner den i smeten. Sen vispar man ihop resten till en smet och sist den kalla stekta löken.  

Man smörar och bröar formar till puddingarna. Vanligen blir det lagom med formar som rymmer 1,5 liter till en sats på 1 liter blod. Häll i smeten och ställ i en djupplåt som man hällt några cm vatten i ( vattenbad) i nedre delen av ugnen på 200C i 1½ timme. Man kan prova om puddingen är klar med en provsticka, på samma sätt som man kollar om bröd är klara. 

Låt svalna, stöt ut puddingarna ur formen, skiva och stek. 


lördag 26 september 2020

Att odla mat

I år är det tredje året vi får så fin skörd av stjälkselleri så att vi kan göra den här otroligt goda sellerisalladen till middag. Det är som en förenklad variant av en Waldorfsallad. 😋

Det här är också ett exempel på hur vi ibland odlar vissa grödor med en särskild maträtt som mål. Potatis och kålrötter kan vi ju använda i mängder av maträtter. Men selleri är inte så användbar för oss, mer än som allmän smakförstärkare i soppor och grytor. Husbonden tycker inte alls om smaken av stjälkselleri, utom i just den här maträtten. Äpplet förändrar på något sätt smaktonen av sellerin helt, och det blir helt delikat. Så jag odlar flera plantor stjälkselleri varje år, bara för att kunna laga det här receptet en eller två gånger varje höst.

Andra exempel är svartkål, som jag nästan enbart odlar för att göra en smaskig kålpastarätt av (se länk till recept nedan). Och tapaschili som jag enbart lägger in. Vi använder inlagd tapaschili som peperoni. Isbergssallat äter vi ju till allt möjligt, men vi måste åtminstone göra en arabisk sallad under vår isbergssalladssäsong. Och potatis- och pujolöksoppa står alltid på menyn nu under  hösten när skörden ger oss färska ingredienser av högsta kvalitet. 👌

För mig känns det otroligt kul och motiverande att veta alla dessa slutresultat, maträtterna. Redan när förodlingen sätter igång på vårarna finns smaken av maten som väntar i sinnet. 💗



Tidigare inlägg om sellerisalladen (med recept): 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/sellerisallad.html

Svartkålspastan:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/10/skord-av-svartkal-i-sno.html

Den inlagda tapaschilin:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

Vår Arabiska sallad:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/arabisk-sallad.html

Potatis- och löksoppa: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/visdomar-jag-lart-mig-av-att-laga-mat.html

fredag 25 september 2020

Lingonplockning

En rätt fin, halvsolig höstdag och vi passar på att ta en familjeutflykt och plocka lingon. Massor av stora fina lingon. 😊


För det är ett otroligt lingonår. 4-5 drag med plockaren och den är full. Att jämföra med förra året då det tog mig en halvtimme att fylla en enda plockare. Så, när det är bärår, då ska man passa på. För sylt och liknande håller flera år i kallförrådet, och man sparar otroligt mycket tid på det här arbetsmomentet när det är gott om bär. 👍

Våra lingon använder vi på flera sätt. Först gäller det att se till att vi har sylt nog för 4-5 år framöver. Eller egentligen inte sylt. Lingon innehåller eget konserveringsmedel, bensoesyra, så man behöver inte tillsätta socker för hållbarhetens skull. Istället kokar jag lingonsylt med bara ytterst lite honung i för sötningens skull.

Efter vi samlat ihop tillräckligt med lingon"sylt" så fryser vi in. Frysta lingon är nämligen yngste sonens favoritmellanmål, fortfarande vid 17 års ålder. Redan när han var bara 6 år lärde han sig att själv gå till frysen och hälla upp en skål frysta lingon när han blev sugen. Nyttigare "mellis" är svårt att tänka sig. 💗

Har vi ork att plocka ännu mer lingon gör vi vattlingon, och även måltidsdryck av resten. 

Lite, lite av våra lingonris närmast huset får stå helt oplockade. Detta för att barnen ska kunna gå där i vår och äta övervintrade lingon, eller "vinterlingon" som vi kallar dom. Jättegod delikatess när inte mycket annat finns i skogen eller trädgården. 😋

Här tidigare inlägg om lingonplockning ett dåligt bärår:  https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/lingonplockning.html

Lingon-mellis: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html

Vattlingon: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/vattlingon.html

Vinterlingon: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/vinterlingon.html

torsdag 24 september 2020

Odla Isbergssallat

Gör det! Lätt att odla, lyckas alltid för oss. Kul för barnen med något dom känner igen från affären, men SÅ mycket godare än de varianterna man kan köpa. Spröd, krispig och smakar nästan sött! 😋


Det här är sorten Great Lakes 118. Påsen jag köpte inför sommaren 2017 innehöll 1500 frö, så den har räckt länge trots att jag delat med kompisar.  Sallatsfrö håller bra grobarhet i 4-5 år, så ännu ett par år ska jag odla från samma fröpåse. Det blir stora mängder god sallat för 12.50 kr. Jag kommer nog aldrig sluta odla den här sorten, den känns som en given standard i landet redan nu efter tre år. 👍
Jag sår i plugg i början-mitten av maj. När plantorna har 2-4 blad planterar jag ut dom i bäddar och sen täckodlar jag med ensilage mellan raderna. Från i början av augusti kan man börja äta de nedersta, yttersta foderbladen, särskilt såna som sitter trångt till och täcker andra huvuden. Från slutet av augusti och så länge man kan hålla den skarpa kylan borta så frossar vi. Med fiberduk har vi ibland kunnat äta isbergssallat långt in i oktober, även här i kallaste Lappland, zon 8. 

Här en bild från första året vi odlade isbergssallat. Vi fick så mycket att jag tog upp alla dessa samtidigt, och donerade till sonens lilla ideologiskt inriktade friskola. 💗

Tidigare inlägg om isbergssallat.

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html


onsdag 23 september 2020

2020 års kål-land

Vilket kålår vi haft. Ganska kallt och mycket regnigt en stor del av odlingssäsongen, sånt gillar kål. Och bara ett fåtal kålmalar i sikte här i Lappland, zon 8. 😊

Kålmalarna har varit så få att vi inte brytt oss om att täcka kållandet med vårt vanliga nät. Vi har inte heller sprutat med turex, som är en naturlig bakterie (godkänd för ekologisk odling) som ger kålmalslarverna svår magsjuka. Bakterien är ofarlig för alla andra än larver, men dödlig för de här bekymmersamma rackarna som förstört 90% av all vår kål genom åren. 😒

Men i år var alltså kålodlingen helt problemfri. Och som det växt!

På bilden syns ca 100 av totalt 130 plantor. Tre rader rymdes inte på kortet. Åt vänster var var en rad med bladkål/sibirisk bladraps "Red russian" och ytterligare en rad med savoy. Längst åt höger står en rad med vitkål av en vintersort. Dom hinner inte knyta sig hos oss har jag märkt, men även foderbladen blir så fina i vårt kalla klimat att vi kan använda dom till surkål, så jag odlar dom, även om jag inte får något huvud. 

Överlag, jätte-jättenöjd! (även om i princip alla blomkålsplantor misslyckades)  Vi har kål till hela familjen och en hel del bekanta, och vi kommer kunna lagra en del av vitkålen och rödkålen långt fram i vår.👍Redan nu har jag gjort en jätteladdning kåldolmar med två huvuden av savoykål. Så smaskigt! Vi åt så vi nästan sprack och nu har vi till 3 middagar till i frysen. Kåldolmar i frysen räknas som snabbmat, bara att ta upp så många man vill ha och värma. 

Tidigare inlägg om kål:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/12/skordar-kal-under-snon.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/bladkal.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalsoppa.html

Om vår misslyckade blomkål: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/arets-blomkal.html




tisdag 22 september 2020

Fin födelsedagsbukett

Det finns inte så mycket som blommar nu här hos oss i Lappland. Men jag lyckades ändå få ihop en bukett. Vår misslyckade solrosfröodling innebär att vi nu har mängder med blommande solrosor, alldeles för sent för att fröerna ska hinna mogna. Dessutom har vi en enda ringblomma som blev gul istället för orange. 😊

Tillsammans lyste dom upp födelsedagskalaset. I vår familj har vi tydligen rationaliserat födelsedagarna, för större delen av familjen/släkten fyller år under en kort period av bara tre veckor här under hösten. Nu när dottern är hemma på besök bestämde vi oss därför att fira två av oss på samma gång. Det blev väldigt trevligt!💗


Tidigare inlägg om solrosodlingen:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/odla-fett.html

Tidigare inlägg om födelsedagskalas:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/10/capture-flag.html

måndag 21 september 2020

Lappgetterna går fot

I år är ett konstigt getår för oss, vi har bara två vuxna getter på bete. Så istället för att valla ner dom i flock till betet på mornarna, som vi brukar göra, har matte lärt dom att gå fot. 😊

Det passar också bra för mig. Att valla dom kräver att man kan hålla samma hastighet som flocken. Och på mornarna är dom så sugna på att komma till beteshagen att det går betydligt fortare än en nästan 50årig bondkärring kan ta sig fram. Den här lösningen, en promenad i sakta lunk, är betydligt mer kärringvänlig. 👍

Så här som på filmen nedan kan det se ut när vi har en full flock, och oftast är det då yngste sonen som får ta ansvar för den här arbetsuppgiften. Han som har lite "spring" kvar i benen. En del som inte känner till getter särskilt väl tror att han jagar dom och stressar dom. Men, nej, det här är deras naturliga hastighet under den korta sträckan mellan gethuset och beteshagen. Och för att inte flocken ska splittras åt olika håll, så är det alltså praktiskt med en getar-pöjk, som kan hålla samma hastighet. 😅




Tidigare inlägg om att valla getter:

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/valla-lappgetterna.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/geta-getter.html


söndag 20 september 2020

fredag 18 september 2020

Miljövänliga förpackningar?

Vi brukar ju återanvända allt, så mycket vi kan. Och vi lappar och lagar. När det kommer till det vi skickar med posten, från vår lilla gårdsbutik på nätet, så jobbar vi på samma sätt. Ofta använder vi alltså förpackningar som vi fått något skickat i, och vi samlar också in förpackningar och förpackningsmaterial som bubbelplast från vänner och bekanta för att återanvända. 😊


Här har jag använt ett halvt kuvert, som jag klippt av och tejpat ihop, från Runåbergs, där vi köper de mesta av våra fröer varje år. Nu får kuvertet istället skydda ett antal tvålar som ska ner till en av våra härliga återkommande kunder i södra Sverige. 👍

Tack och lov så är det här ofta uppskattat av de som handlar av oss. Det kanske framgår rätt tydligt att vi är just såna, som alltid sparar på det mesta av allt för att moder Jord ska få må lite bättre. 💗


Om våra etiketter, som vi återanvänder gamla forskningsrapporter för att skriva ut:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/02/etiketter-av-avancerad-receptorfysiologi.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/aterfunna-gamla-konstverk.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/evolutionsteori-och-manskliga-svagheter.html


Vår "gårdsbutik på nätet": https://forsnashemman.se

Runåbergs, helt ekologiska fröer utan några hybrider: https://www.runabergsfroer.se

torsdag 17 september 2020

Årgångs-surkål

Jag brukar hävda att jag har nästan perfekt koll på vad som finns i frysar, jordkällaren och kallförrådet. Men, tydligen bara nästan. För när jag var nere och sorterade tomma glasflaskor i morse så såg jag en burk som stått gömd just bakom flaskorna. En rätt gammal burk. Och jag såg direkt vad det var. Det var surkål! 😊



Jippi! För jag har haft slut och det är inte klokt så man kan längta efter surkål när man har slut. Genast tog jag burken till köket, torkade av den och öppnade. Med viss tveksamhet; skulle den vara bra efter så många år? Men jag behövde inte oroa mig, den doftade fantastiskt och smakade ännu bättre. Jag skulle vilja påstå att det är den godaste surkål jag nånsin ätit! 😋                                                                                                                                                                                                  

I min bästa syrningsbok av Annelies Schöneck (Mjölksyrejäsning av grönsaker) så skriver författarinnan: "surkålen blir ännu bättre efter en tids lagring". Undrar om hon menade 7 års lagring? 😅

Tidigare inlägg om kallförrådet (svalen): 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/svalen-kallforradet.html

onsdag 16 september 2020

Pensionsmässig potatis

Nu tar vi upp vår allra sista fjolårspotatis från jordkällaren. De är ganska fina ändå, vi har en väldigt bra jordkällare som håller kylan även hela varma sommaren och har hög luftfuktighet. 😊


Pärerna är helt ätbara, spänstiga och har bara kortare groddar. Jag bryter av groddarna, skalar och gör potatismos, gratäng eller rårakor. Den här sista säcken vägde ca 10 kilo och kommer räcka de 2 veckor som är kvar innan årets potatis börjar grävas upp. 👍

Avsevärd självhushållar-tillfredsställelse uppnådd! 💗


Tidigare inlägg om potatisskörd:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/plockar-potatis.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/varmaste-brittsommaren.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/10/lycklig-for-smulor.html

tisdag 15 september 2020

Årets blomkål

Alltså, det är inte lätt att odla blomkål i kallare än zon 8. Blomkålen gillar nästan inget, varken värme, torka, minsta lilla tid för länge i krukorna under förodling eller dåligt med näring. Det man brukar säga, är att blomkålen gillar kyla. Men nej, i alla fall inte riktiga köldnätter i börjar av sin utveckling, det har vi märkt här i Lappland med våra vinterkalla försommarnätter. 😏

Vi försöker skydda med dubbla fiberdukar, men det är sällan vi lyckas ändå. Detta är årets enda huvud, av 22 plantor. Det är tur att det går att använda stjälkarna också, annars skulle det vara mycket arbete för lite mat. 

Tidigare inlägg om kål av olika sorter: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/gronkalsskord-i-lappland-i-december.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/7-ganger-godare-kalsupare.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/10/skord-av-svartkal-i-sno.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalsoppa.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/bladkal.html



måndag 14 september 2020

Fyllda paprikor i alla former

Det gamla -70-tals receptet fyllda paprikor. det har blivit ett av våra favoritrecept sedan vi skaffade växthus och kunde börja odla paprikor själva. Men jag har lärt mig att göra dom lite annorlunda än med köpepaprikor. 😊

För de flesta av våra paprikasorter har inte samma form som "standardpaprikor" utan dom är spetsiga. Men det går ändå bra att göra fyllda paprikor av dem. Jag delar dom längsmed, tar ur kärnorna men sparar det gröna fästet högst upp. 

På så sätt får jag en liten paprika-båt som går utmärkt att fylla med en köttfärsröra. Jag brukar använda en sked och verkligen pressa ner köttfärsfyllningen i paprikan.

Sen på med allt på plåt och in i ugnen i 200C i 30 minuter. Eftersom de här paprikorna inte har "lock" som de klassiska har, så kan det vara bra att lägga över lite aluminiumfolie i ugnen så att dom inte bränns eller torkar ut. 

Sen bara att servera. Den här gången blandade jag i lite ris i köttfärsfyllningen, så vi åt inga övriga kolhydrater till. Enbart fyllda paprikor och en klyfta av vår egenodlade isbergssallat. Otroligt gott! 😋


Tidigare inlägg om att odla paprikor. 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/09/vardet-av-att-odla-sjalv.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/paprika-primorer.html

Och om att odla isbergssallat.

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html