torsdag 19 september 2019

Geta getter.

Morgonvallningen till hagen. Vissa av Lappgetterna verkar lite förvirrade, är det nya eller gamla hagen som gäller? 😜
Tack och lov har sonen lång getarerfarenhet vid det här laget och klarar lätt av att styra rätt på virrhjärnorna! 😅

En kort 22 sekunders film, som också går att se på youtube, här: https://youtu.be/I5dvXz5_704

onsdag 18 september 2019

På besök hos en odlingsnörd.

Under min "semester"-resa förra veckan fick jag chans att umgås med flera riktigt speciella och fantastiska människor. En av dom var Johannes, som tillsammans med sin fru Theres skriver böcker om odling och matlagning och har en blogg som heter "Farbror Grön".😊
Lunch med den berömda kaffeplantan i bakgrunden! https://farbrorgron.blogspot.com/2017/12/eget-kaffe-pa-julafton.html
Numer kunde man tro att jag träffade en kändis. Men jag lärde känna Johannes långt innan både blogg och böcker. Vi är båda odlings-freaks sedan barndomen. Han hade en sån entusiasm och öppenhet inför att prova "allt" och verkligen undersöka hur det funkar med olika växter och metoder, så jag kände igen mig där tidigt under den eran sociala medier växte fram. Första gången vi hade kontakt så skickade jag över några Manchuriska valnötter från Paradisbadet i Örnsköldsvik. Jag hade "smugglat" ut dom från badanläggningen i mina bikinitrosor när jag var där med sonen en vacker septemberdag i början av 2010-talet.😉

Kanske misstog jag hans entusiasm för ungdomlighet, för jag kände då att det var som att jag fått kontakt med en "lillebror". Det visade sig nu att vi är jämngamla. 😂 Härligt att än en gång få inse att entusiasm och ivrighet inte är en åldersfråga!

Och det var verkligen två riktiga trädgårds-nördar som träffades. Samtalet rörde sig över allt från djup filosofi och "livets mening" till Johannes tips om hur han odlar störbönor. Jag fick bidra med min syn på människor som en tropisk art av apor och i förlängningen vad jag allra helst odlar. Se den här filmen han spelade in:
https://www.facebook.com/groups/farbrorgronstradgardsland/permalink/1314013982096884/

Jag fick se Takfarmen och den är bara SÅ helt makalös! Miljön där är betydligt bättre än resten av Västerås-regionen som räknas som zon 2. Kanske är takfarmen zon 0. Vattenmeloner är ju i alla fall inga problem, vilket syns på filmen. Alltså placeringen; mitt i en stad, upphöjt på ett tak, omslutet av högre byggnader så det blir en skyddad innergårdsmiljö och dessutom med värmelagringen från den betong som taket är gjort av gör troligen en fantastisk skillnad i värmesumma. Tänk vad mycket mat som skulle kunna odlas direkt i städerna om alla dessa tak utnyttjades på samma fina sätt! 💗
Johannes "akutvattnar" lite i växthuset utanför knuten på sin lägenhet innan vi går in och lagar vår lunch, med grönsaker från familjens odlingar. Precis som jag gör om jag plötsligt råkar gå förbi någon odlingsbädd som ser lite hängig ut här i Lappland. 😏
Jag fick också se deras "närodlingar" alldeles utanför hyreshuset dom bor i. Ett trädgårdsland som är litet men verkligen levererar. Ett ca 10 m2 stort växthus som känns som dubbelt så stort med all sin skörd. Rabarber i slänten och bärbuskar kring bilparkeringen. De sista fick jag inte provsmaka av, bären skulle vara kvar för alla hyreshusets barn att plocka. Vilken underbar idé! 💗

Till lunch vankades en grönsakspytt med familjens egna odlade grönsaker. Bland annat fick jag för första gången smaka delikatess- squashen Costata Romanesco, också Lena Israelssons favorit. Den var fantastiskt mör och god. Kanske ska jag ändå prova om den går att odla i växthus här i kallaste Lappland nästa år.

Det var klart övertid för oss att träffas. Under åratal har vi provat att få till ett möte, men senast "Farbror Grön" hade föreläsning i våra trakter i Lappland så kunde jag inte alls möta upp. Och de gånger jag råkar passera mina gamla hemtrakter i Västerås/ Hallstahammar har ju oftast inte Johannes haft tid. Men nu lyckades vi passa in några få timmar! Så kul! 😁

Och en sak framstår som tydligt, här finns äkta kvalitet! Jag följer verkligen inte många "odlings-profiler". Men Johannes och Theres texter läser jag. Han har den här osvikliga känslan av att alltid vara nyfiken, öppen för ny kunskap, alltid undersökande och aldrig uppgiven trots motgångar. Det gör att jag alltid läst hans texter med nyfikenhet och förväntan. Dom speglar mitt tänkande så exakt. Det mest talande är att han inte väjer för att berätta om problem och frustration. Och han har så pass lång erfarenhet att han kan göra långa sammanställningar över flera år.

En av de första inläggen som fick mig att inse de här unika kvaliteterna i hans texter var när han öppet berättade om alla sina åratal av tomatodlar-problem:
https://farbrorgron.blogspot.com/2017/06/mina-varsta-tomatproblem.html

Ett inlägg som fick mig själv att tänka helt nytt och börja med något tidigare otänkbart var inlägget om gurkodling i fönster:
https://farbrorgron.blogspot.com/2017/05/gurka-sa-odlar-vi-den-inomhus.html

Och ett par inlägg om svedjerågen som Johannes blev sugen på att odla efter att ha läst våra blogginlägg om den:
Här våra:  https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/sar-svedjerag.html och https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/ragen-ryker.html
Här Johannes: https://www.facebook.com/groups/farbrorgronstradgardsland/permalink/1257806894384260/

Dessutom älskar jag att familjen "Grön" driver sin informations-verksamhet på liknande sätt som vi. Hela familjen jobbar ihop. Sedan Theres börjat skriva så har jag fått dubbel nytta av att läsa allt, för hon skriver om annat än Johannes, så enormt pedagogiskt och tydligt. Så man får två perspektiv på samma gång! Och precis som hos oss på Forsnäs Hemman så inkluderar dom barnen i det verkliga livet, vilket numer också inkluderar den digitala sfären. Både våra och deras barn är en aktiv del, dom tar egna beslut om vad som ska "läggas ut" och vilka bilder som ska tas, och barnen tar även bilder och skriver texter. 💖

Lite så där lätt medelålders kan jag alltså konstatera att jag och Farbror Gröns Johannes skapat oss väldigt lika liv fast i helt skilda omgivningar. Han i Sveriges 5te största stad i Mälardalen och jag i den extrema glesbygden i Kallaste Lappland. Vi har båda fortsatt vara totalt odlingsnördar, med en drivkraft att försöka odla allt vi kan på alla sätt som överhuvudtaget är möjligt. 💪




måndag 16 september 2019

Värdet av att odla själv.

Jag klantade mig och råkade bryta av en hel paprikaplanta häromdagen. Illa, men inte katastrof, jag har lärt mig att om man sätter dom som en snittblomma i ett vattenglas så kan de flesta eftermogna och bli goda. 👍
Och nu fick jag chans att göra lite "odlings-matematik". Ofta ser jag hur folk säger att det är poänglöst att lägga veckor och månader på att odla saker som faktiskt bara kostar några kronor i affären. Men är det verkligen så illa att man slösar tid på att få fram en klase tomater som egentligen är jättebilliga att köpa? 😕

Alla som vet hur kul det är att odla (tillfredsställelsen att få egen skörd) håller ju inte med, det är inte bara priset som räknas! Dessutom får man räkna in att egenodlat smakar bättre och håller betydligt bättre kvalitet än de ekologiska grönsakerna i butik. Men för oss som självhushållare så är det ändå viktigt att vi får ut ordentligt med värdefull mat när vi lägger hela vår vakna tid på att producera maten. 😊

Här har jag alltså en paprikaplanta, odlad i en hängande kruka i  3,5 liter jord (som jag själv gjort). Klasen hade 7 paprikor, jag hade redan skördat en paprika några dagar tidigare. Jag räknade ut att dom sammanlagt vägde ca 6 hekto. Jag har odlat liknande plantor i 10 av växthusets 14 hängande krukor, alltid två plantor i varje kruka, en i varje ände av krukan. Det blir totalt 12 kilo paprikor att skörda, från bara de hängande krukorna. Och jag har två gånger så många paprikaplantor i själva växtbäddarna. 💪

När jag googlar på ekologiska paprikor ser man att dom kostar mellan 120-150 kr/kg i affärerna. Det innebär att bara denna klase är värd minst 85 kr och produktionen från bara mina 10 hängkrukor med två plantor i varje kruka, alltså 1700 kr. Hela paprikaskörden ligger då troligen på minst 5000 kr. Alltså bara paprikorna!!! 😳 
                                                                                                              Vi odlar ju både tomater, chili, pumpa, majs, bönor, physalis, kronärtskockor och inte minst auberginer i mängd i växthuset. Vilket värde! Och då är dessutom kvaliteten mycket bättre på alla dessa grönsaker, frukter och bär, och dom är mycket mer miljövänliga än ens de eko-varianter man kan köpa i affären. 😏

Man kan fråga sig om vi "tjänar" stora pengar på att odla själva. Det kan jag inte säga. Jag ser det från precis motsatt håll!
OM jag inte odlade dessa dyra delikatesser själv, så skulle vi inte ha råd att köpa den mängd vi nu kan äta. Vi skulle i mycket högre grad tvingas leva på "basvaror" som sädmat och rotgrönsaker av undermålig kvalitet. Det är därför jag börjat kalla vårt växthus för "Delikatesshuset". För det jag odlar där ger oss verkligen guldkant på tillvaron. Inte bara för att vi får äta saker vi aldrig skulle kunna odla utomhus här i kalla nord, utan för att vi får äta massor av smaskiga saker som vi aldrig skulle kunna ha råd att köpa. 💗 

torsdag 12 september 2019

Största fänkålarna.

Just tillbaks från en veckas semester får vi akutskörda lite av det som håller på att förväxa. Först ut till middagsbordet är våra enorma knälfänkålar! 😊
De här största vägde 550 och 450 gram. Serverades mjukkokta, delade, och sen gratinerade med vitlöks- och ostsmör tillsammans med revben från Linderödssvin.
Vi blev mätta kan jag meddela!😋

En bild på min tallrik: 
Plåten direkt från ugnen:
Här receptet, jag fotade av boken då den inte längre är till försäljning. Den heter "Het trädgård" av Jonas Borssén och Philippe Plöninge. Den kom ut år 2001 och man kan ibland få tag på den via antikvariat. Den innehåller både många bra recept och inte minst informativa beskrivningar av olika köksväxter och grönsaker och hur man odlar dom.



måndag 2 september 2019

Skördetider!

Trädgården och växthuset ger oss enorma rikedomar just nu. Det här är en del av vad vi processat i köket idag.😊
Vi tog bland annat vara på den mogna chilin från växthuset som ska läggas in. Men den stora chili-och paprikaskörden kommer om några veckor.  Vi har plockat mängder av bönor som förvälls och blir frysta i lagom portionsförpackningar att ha som tillbehör till vinterns söndagsstekar. Och det är överskottet vi fryser. Vi äter så mycket kokta brytbönor, skärbönor, purpurbönor och vaxbönor att det kommer ut genom öronen på oss. 😅

Och vi får berg av auberginer. Dom producerar så till den milda grad! Nu ser man att det börjar avta, men vi har minst en lika stor skörd till kvar. Det här är alldeles för mycket för oss att äta upp på direkten, så nu i eftermiddag har vi grillat en stor del av auberginerna över öppen eld för att göra baba ganoush senare. Planen är att när jag skrapat ur det mjuka, grillade fruktköttet och mixat det till en slät smet så fryser jag in det i rätt små förpackningar, lagom till ett fredagsmys med dipp på rotfrukter i vinter!
Så gott! 😋

Tidigare inlägg om auberginodling i Lappland:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/auberginer-i-lappland.html

Tidigare inlägg om baba ganoush:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/baba-gaonuch-av-egen-aubergine.html

Tidigare inlägg om inlagd tapaschili:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/dagliga-inlaggningar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html

tisdag 27 augusti 2019

Korn- vår traditionella Lapplandska säd

Vi har odlat korn sedan vi flyttade till Forsnäs Hemman. Detta är 11 året. Så då kan man tro att vi odlar stora arealer och är helt självförsörjande. Men så är det inte alls. 😊
Istället har vi odlat riktigt små plättar säd, både korn och råg. För fram tills nu har vi inte haft arbetskraft nog att röja större trädgårdsland. Och inte ens efter i år kommer vi odla säd på mer än kanske 50-100 m2 varje år. Så hittills har vi bara odlat kanske 5-max 30 m2 med olika sädessorter varje år. 😏

Det har ändå känts värdefullt. För vi vet att vi med tiden anpassar dessa sorter till att trivas allt bättre i just vårt hårda Lappländska klimat. Och vi har fått prova på just vilka sorter som klarar sig bäst här i Kalla Nord. Dessutom har våra sorter varit väldigt svåra att få tag på. Vissa av dom är beställda från utlandet, andra har bara erbjudits ett enda år av de 12 senaste åren i föreningen Sesam, som är vår kunskapsbas för att lära sig bevara fröer och kulturhistoriskt viktiga växtsorter.👍
Så när det erbjuds sorter som är särskilt spännande för oss i Lappland, så kallt till, då gäller det att passa på! Och sen hålla dessa sorter vid liv under de kommande åren. 💪
Här är i alla fall en jämförelse av dessa tre korn-sorter som vi håller fast vid efter alla dessa år och odlar varje år. Den som alltid mognar först är "Dolma" en kornsort från Himalaya i Tibet, ett urval av riktigt härdiga och produktiva sorter som släpptes till produktion i norra Indien på 1990-talet. Näst snabbast är sorten "Jämtkorn" som alltså traditionellt sägs ha odlats i Jämtland. Skalen sitter hårt så vill man mala mjöl av dessa får man stå ut med att det blir "mäldmjöl".

Slutligen, mest seg att mogna, men ändå rätt snabb är ett naketkorn som vi odlat under så många år, "Sivert". Naketkorn är valet man ska göra om man vill ersätta ris. Skalen faller av helt utan hårdare bearbetning och de rena kärnorna kan lätt kokas för att helt kunna ersätt t.ex. ris. Gott är det också.   😋
Så hittills har vi alltså enbart haft röjt och gödslat land nog att odla såpass att vi kunnat få provsmaka ett gott år och bara fått tillräckligt med utsäde att så igen ett dåligt år, som de tre svåra sorkår vi haft här. Nu börjar vi dock få till något större land och kommer kanske kunna få odla åtminstone en rågsort och en kornsort per år för att få fylla upp en del av våra sädes-behov som självhushållare. 💗

Här ett utdrag från vår favoritbok "Nybyggares dagliga leverne" som handlar om en nybyggarfamilj här i Vilhelmina Fjälldalar på 1830-talet.
"När man bakade mäldbröd, eller vardagsbröd, såsom mäldbröd också kallades, av mäldmjöl, mjöl av sädesagnar uppblandade med mer eller mindre mängd av lättkornsmjöl, så bakade man kakorna till samma tjocklek som en knivsbake". 
                                                                                                                        - O.P Pettersson

Här några tidigare inlägg om vår odling av korn och råg:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/dryfta-kornet.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/03/erbjudande-sivert-naketkorn.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/ragen-ryker.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/talig-rag.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/sar-svedjerag.html

onsdag 21 augusti 2019

Fantastisk fänkål

Vi har odlat knölfänkål för första gången nånsin. De har blivit jättefina, fast vi odlar i kallaste Lappland! 😊
Jag vet inte riktigt varför jag fått för mig att det inte skulle kunna gå att odla fänkål här. Jag har bara trott att det inte var någon idé att ens prova. Men så förra året var jag på en träff med Föreningen Sesam (fröodlare och bevarare av kultursorter). Vi var hos Mariana som är trädgårdsambassadör och hennes husman. Dom bor strax utanför Lycksele, bara en zon varmare till än oss, och dom odlade jättefina knölfänkål i sina upphöjda bäddar. Vi fick till och med äta en soppa med deras fänkål i på träffen, jättegott! 😋

Och inspirerande. Så i år har vi också odlat lite, av sorten Zefa Fino. Idag skördar vi dom första, till en paj som också kommer innehålla våra egna jättefina purjolökar, nyazeeländsk spenat och lite renkött som är kvar från den helstekta bogen som var gårdagens middag. 💗

lördag 17 augusti 2019

Första björnbären i zon 8

Här är de två första mogna björnbär vi i familjen fått avnjuta från vår egen trädgård. Jättegoda! 😋
Vi har alltså planterat dom i växthuset. Vi har haft en buske (Sibiriskt björnbär) ute, spaljerat mot vår finaste södervägg i 4 år. Men busken överlevde knappt. Frös ner på alla årsskott och vi fick inte en enda blomma på dessa 4 år, än mindre bär.

När stora växthuset var färdigbyggt förra våren planterad vi om den stackars busken inne i växthuset och nu mår den mycket bättre. Flera årsskott har överlevt vintern och den har växt bra nu under sommaren.😊

Dessa bär kommer dock från vår andra björnbärsbuske (Sonja), som vi planterade direkt från plantskolan samtidigt, alltså förra våren. Den började blomma redan tidigt i juni i år och nu är alltså de allra första björnbären mogna, och vi har ca 20 till på gång. Och det har skjutit ett par jättefina årsskott från den busken, så det verkar lovande. Kanske kommer dom frodas och ge oss fina skördar framöver. 👍

Möjligen kommer buskarna rent av överta hela växthuset som en av våra odlingsbekanta funderade över. För vilken skillnad vi ser, från att vår ena buske knappt överlevde utomhus, ens på trädgårdens bästa plats, till att dom verkligen frodas i vårt växthus! 💗

Här tidigare inlägg om när busken blommade:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/bjornbarsblommor.html

torsdag 15 augusti 2019

Gotlandskaninerna könssepareras.

Vi skiljer ut unghanarna från det här årets tre sista kullar av våra Gotlandskaniner. Nu har dessa hanar ca 2 månader riktigt fint bete framför sig. Under den tiden kommer dom hinna växa på sig rejält. 😊
I mitten av oktober är ofta betet slut här i Lappland, och ibland är marken till och med snötäckt permanent. Då ger vi dom fint hö i 1-2 månader till innan det är dags för slakt. 👍

Vi väntar gärna med slakten till åtminstone in i mitten av november för att också kunna få möjlighet att använda riktigt fina vinterpälsar. 💗

Fler inlägg om våra gotlandskaniner:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner


onsdag 14 augusti 2019

Spara egna tomatfröer

Så här gör jag när jag tar egna tomatfröer. Det funkar väldigt bra. 😊
Först får de urskrapade fröerna, från riktigt mogna tomater, ligga i en burk med vatten i ca 2-3 dagar. Det gör att fruktköttet lossnar. Sedan silar jag dom och häller ut fröerna på en liten papperslapp där jag skrivit sortnamnet. Sen får dom ligga och torka där några dagar.
Efter det är det lätt att skrapa loss fröerna med en kniv och hälla ner dom i en liten fröpåse. Jag viker själv små påsar av "Linné-modell" av diverse restbitar av papper.

De flesta tomater är främst självpollinerande, så för eget bruk gör jag inget särskilt för att skydda mot korspollinering. Man får ju hålla koll på att de plantor man odlar fram kommande år verkligen är sorttypiska, men än så länge har jag inte haft några problem med korsningar. 👍

söndag 11 augusti 2019

Årets rymmarkanin.

Även i år lyckades vi få en rymmarkanin. Denna gång var det jag, Husmor som glömde att stänga haspen på buren. Och den här unghanen har varit så extra särdeles svårfångad. Han var snabb som bara den. Flera gånger har vi haft honom "i hörnet" och två gånger har vi rent av fått honom i håven, men han har varit enormt agil och undvikit att hamna i hägnet hela tiden. 😅
Det slutade som det brukar göra för våra mest svårhanterade rymlingar. Efter att han ätit en av mina få fina fänkålsplantor i natt var gränsen nådd, och det blev 22an och imorgon ligger han i grytan. 👍 

Och det är en rutin vi har. De flesta rymmare är rätt naiva och lättfångade de första dagarna, men OM vi inte kunnat fånga en rymmarkanin på 3-5 försök, då slutar vi försöka. Vi lägger ut lite "gotta" längs de stigar vi människor använder och om kaninen är i närheten så låtsas vi bara som om den inte finns för oss. På någon vecka är individen helt trygg med att vi inte är farliga att vara i närheten av. Och då är det lätt att ta fram salongsgeväret och avsluta rymmarkaninens massaker av vår köksträdgård. 😏

Det är ändå lite intressant att en kanin som har hela vår fina, rena och (vid den här tiden på året) riktigt frodiga vilda Lappländska natur att äta av, ändå väljer att käka upp just de växter vi odlar. Det säger något om vad vi människor prioriterat vid vår förädling av våra köksväxter.
Smaklighet!  😋


Förra årets rymmarkanin:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/rymmarkaninen.html

Och hur vi gjort för att få våra burar så rymningssäkra som möjligt. Inte en perfekt lösning som märks i det här inlägget, men det är mycket bättre än våra första år som kaninuppfödare.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/tips-for-rymningssakra-kaninburar.html

onsdag 7 augusti 2019

Vår första Lappländska persika!

En stor dag på Forsnäs Hemman. Vår allra första egna mogna persika! Kanske den första någonsin odlad i så kallt klimat som kallare än zon 8? 😊
Och nej, den är inte stor. Ungefär som ett plommon. Den är resultatet av ca 30 blommor som handpollinerades, och gav 5 kart, varav trädet valde att offra alla utom denna lilla ljuvliga frukt.

Men det som är HELT fantastiskt är ju att vårt persikoträd faktiskt överlevde (sort: Frost), nedgrävd i sandbädden i vårt kallväxthus under en vinter där vi tidvis hade kallare än -35C. Och att det lilla trädet blommade och till och med gav oss en frukt fast det bara är ett år sedan vi planterade det!
Som ett löfte inför framtiden, att även vi kommer få fina skördar av ljuvliga persikor här i Lappland framöver. 👍

Hur den smakade? Den delades i fyra små klyftor och provsmakades andaktsfullt av de hemmavarande familjemedlemmarna. Det smakade helt ljuvligt, jättesött och otroligt aromatiskt, ingenting likt köpta persikor. Kanske är det så att persikor, liksom många andra frukter, bär och örter, smakar mer och godare när de odlas här i Kallaste Nord? 💗

Här inlägget om när trädet blommade i våras: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/persikoblom.html

måndag 5 augusti 2019

Växthuset i början av Augusti

Det ser ut som en kompakt grön massa på fotot. Men här är det bra ordning! 😊
Störbönorna har hunnit upp till nocken, och vi får leda om de slingriga topparna längs de 4 linorna av tjock ståltråd som vi dragit längs hela taklängden på växthuset.  Den fullstora majsen har också nått upp till de lägre yttre takpartierna med sina hanblommor och vi pollinerar nu nya kolvar varje dag.
De fullhöga tomaterna börjar mogna, likaså de första paprikorna. Busktomaterna ger oss alla full tillgång till allt vi vill äta. Auberginerna sprutar fram frukter.👍

Men, det är klart, man ser redan nu vissa detaljer som inte är perfekta, eller kan bli bättre till nästa år. När ska jag lära mig att man kan så minst 5-9 bönor vid varje bärlina? Det är bra glest i år, och då har jag ändå sått tre gånger så tätt som förra året. Och gurkorna, sorgebarnet. Jag kommer möjligen kunna skörda den första om några dagar. Men det är också det enda fruktämnet på över 20 plantor. Vad? Är det våra kalla nätter och att vi ändå inte håller hög nog medeltemperatur. Jag funderar och utarbetar strategier för att förbättra nästa år. 😏
Här för en månad sedan. Och jag står uppe på bädden i det här fotot, inte nere i gången som på fotot från idag.
Men överlag, den här tiden, augusti och september, det är ju den allra roligaste odlingsperioden varje år. 💗

Här länken till inlägget från en månad sedan: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/vaxthuset-i-borjan-av-juli.html

onsdag 31 juli 2019

Vi öronmärker våra Lappgets-killingar.

Dags för årets värsta dag som getägare. Inte kul. Men sån är lagen. 😒
Bilden visar det material vi använder.
En hink med Jodopax-lösning. En trasa, som vi sällan använder. Är öronen rena, vilket dom oftast är, så torkar vi aldrig av dom. Men om dom är kladdiga eller smutsiga så torkar vi öronen med en trasa med jodopaxlösning innan vi märker.

Sen märktången och öronmärkena. När vi satt ett öronmärke i märktången så doppar vi hela den delen i jodopaxlösningen innan vi märker. På så sätt har vi minimerat problemen med infektion efter märkningen. 👍

Problemfritt blir det dock aldrig med öronmärken på ett så livligt och intelligent djurslag som getter. Vi i föreningen Allmogegeten undersöker varje år hur stor andel av våra genbanker som får problem med öronmärkena, och det är flertalet av dom som får bekymmer. Märken infekteras och rivs av. Tyvärr har vi inte haft något större framgång med att få till någon förändring av märkningskravet.

Slutligen visar bilden den påse som tången och öronmärkena levereras i. Den är mycket praktisk att ha med sig till märkningen, för på den påsen finns en hel liten 4-stegs beskrivning av hur man öronmärker. Vart på örat man placerar märket och vilket håll märket ska var vänt. Frågor som jag ofta får besvara varje år. Men svaret finns alltså närmre än man kan tro. 😏

Mellan varje års öronmärkning förvarar vi alltså märkena och tången i denna påse. På så sätt har man alltid instruktionerna tillgängliga varje år och kan alltid enkelt kolla upp att man märker dom stackars killingarna på rätt sätt. Sen är det bra att snabbt släppa tillbaks dom till mamma get, för lite tröst och "snutte" på juvret. 💔

Här ett tidigare inlägg om att öronmärka getter, med många bra tips om hur man minskar stressen och obehaget för killingarna.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/oronmarker-killingar.html

tisdag 30 juli 2019

Ensilage till täckodling.

Vi har hämtat två stora bollar odlarglädje. Rena Guldet! Ensilagebollar som är förstörda och inte längre kan användas som foder till djur. Jag bad vår höbonde specifikt att ge oss dom "sämsta" bollarna, dom som är mest ruttna och saggiga, för dom är bäst till vår täckodling.  😊
När jag började täckodla för nästan 20 år sedan, så var jag inspirerad av trädgårdsmästare Nils Åkerstedt. Han utvecklade en teknik att odla i sand med gräsklipp som täckning. Gräsklipp är otroligt näringsrikt och avger sin näring väldigt snabbt. Så det är ett optimalt sätt att odla i sand som annars är ett helt näringstomt odlingsmedium.

Jag odlar till viss del i sand. Det är praktiskt här i Kalla Nord, för det värms upp snabbare på våren, håller högre jordtemperatur under våra kalla sommarnätter och dränerar väl under vintern, så många växter som är lite känsliga överlever bättre i sandbäddarna. Men jag kunde ju inte tänka mig att köra runt med en gräsklippare i timtal, och slösandes bensin, för att få täckmaterial till våra odlingar. Så min egen lösning har blivit ensilage. Jag lägger på ganska tjocka lager och jag övergöder med gödselvatten från våra höns några gånger per växtsäsong. Det ger mig alla fördelar som Nils upptäckte med sin sand- och gräsklippsmetod. Men jag kan arbeta mer storskaligt effektivt än med gräsklipp.😅
De senaste 8-9 åren har jag också börjat täckodla på våra vanliga trädgårdsland med jord i botten. Där har jag lärt mig mycket av FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling). Och det senaste året har jag dessutom byggt upp ett täckodlingsland med fasta bäddar enligt den metod som FOBOs ordförande Börje Remstam har utvecklat. Även där fungerar ensilaget perfekt. 👍

Tidigare inlägg om grönsaker odlade med täckodling.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/hogsasong-for-odling.html (i förgrunden syns isbergssalladen planterad mellan ensilagevallar.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/berg-av-isbergssallat.html (och så här blev skörden)

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/odla-egen-mat.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/10/svedjerova.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/odla-kardon-i-norra-sverige.html

Och en bild från sommaren 2002 som visar mitt allra första försök med täckodling.



måndag 29 juli 2019

Vildsparris.

Jag planterar om vildsparrisen jag sådde i maj. Fina rötter, och förhoppningsvis överlever dom vintern och blir stora nog att plantera i sina slutliga bäddar nästa år.
Vilda varianter av olika växter och bär är något jag alltid håller ögonen öppna efter. Då vi odlar så kallt och kargt till här i Lappland, så kan ibland de mer vilda varianterna vara mer härdiga än de förädlade. Så jag letar alltid efter såna växtsorter.

Det är dock inte alltid som det "vilda" funkar bättre här. Olika former av grönkål är t.ex. betydligt härdigare än den strandkål som ändå lever helt vilt vid de sydliga kusterna här i Sverige. Men trots flera försök har standkål aldrig överlevt här hos oss.
Och ibland finns andra problem än härdigheten. Sojabönor har t.ex. svårt att stå ut med våra ljusa nätter här i kalla nord. Men då finns en särskilt framtagen sort som förädlats just här i Sverige för att tåla midnattsljus, sojabönan Fiskeby. Och tack vare den kan vi också få äta goda färska edamamebönor några gånger per år.

Just vildsparrisen hör hemma i södra och mellersta Europa och förekommer ända upp i Tyskland och Irland. Den har smalare stammar än den förädlade sparrisen men kompenserar tydligen genom att smaka extra delikat. Eftersom den vanliga sparrisen ändå kan övervintra hos oss, så har jag goda förhoppningar om att också vildsparrisen ska göra det, och kanske ge mer eller godare skörd än sina förädlade ättlingar här i Kalla Nord.

Tidigare inlägg om kål:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/7-ganger-godare-kalsupare.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/10/skord-av-svartkal-i-sno.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/gron-kal-till-god-kompis.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/gronkalsskord-i-lappland-i-december.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/kalsoppa.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/11/egen-mat.html

Tidigare inlägg om sojabönor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/edamame-soyabonor.html

fredag 26 juli 2019

Auberginer i Lappland

Så skördar vi dom första auberginerna.
Det blir Baba Ganoush till gott tyskt dinkelbröd. 😋

Här om förra årets Baba Ganoush.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/baba-gaonuch-av-egen-aubergine.html


Uppdatering tre dagar senare den 29 juli.
Ojojoj vad mycket auberginer vi får. Det bara sprutar ut frukter på plantorna.
Nu söker jag frenetiskt efter recept för att kunna använda denna rikedom. Dagens experiment är en soppa med auberginer och svamp. Spännande!
Sorterna är alltså Diamond från Runåbergs (de stora med grön stjälk) och Moneymaker 2 från Nelsons, det är dom med mörkt lila stjälk och matt skinn.
Dessutom provade jag en "mini-aubergine" Ophelia, som har beskrivits som en av de snabbaste sorterna. Det är ju alltid attraktivt här i Lappland, men eftersom mina vanliga sorter med mycket större frukter lyckats lika bra och snabbt, så kommer jag inte odla Ophelia igen.

onsdag 24 juli 2019

Verkar klövarna på bocken!

Det är dags för våra två bockar att få lite pedikyr. Våra lappgetter (damerna) dom klipper jag när dom står på mjölkbordet. I och med mjölkningen är dom så vana att blir petade på både här och där att det är väldigt lite problem med att också verka klövarna på dom i samma veva.😊
Bockarna hanterar vi inte på samma sätt. Det är inte så att dom är rädda för oss, alls. Men vi har inte daglig "gosig" kontakt med dom. Men med en hink havre så kunde "Hustomten" (morfar, Hemmanets äldre generation) leda en bock i taget till "skönhetssalongen". Men att bli fasthållen och dragen i benen, det är inte särskilt roligt för en bock. Så därför gör vi så här för att skydda både oss och bockarna från skada.  👍

Morfar håller basen på hornen i ett fast grepp. Bocken blir också lugnare av att han inte ser så mycket på det sättet. Jag står dubbelvikt, inte världens mest bekväma arbetsställning. Men å andra sidan är det här en arbetsuppgift som tar max 20 minuter per djur och år. Alltså 5-7 minuter per gång. 😅

Det är inte mer bekymmersamt för bockarna än att dom gladeligen smaskar i sig lite mer havre från gotta-hinken innan morfar släpper tillbaks dom i hagen. Det är ett litet trix vi använder för att "konditionera/betinga" get-karlarna att tycka att klövverkning är roligare än dom kanske egentligen tycker. Vi ger dom något gott, inte bara för att få tag i dom. Utan även direkt efter, innan dom blir utsläppta i hagen igen. Och dom tar chansen! Fast vi just har verkat dom så springer dom inte alls i väg utan passar på att få sig lite havre och lite kli under hakan. 💗       

Tidigare inlägg om detta. Vintervarianten:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/verka-klovar-pa-bocken.html       

söndag 21 juli 2019

Drar kaninburen till ett trångt ställe.

Så här använder vi våra betesburar för Gotlandskaninerna även mitt inne i planteringar. Mellanrummet mellan våra träd och buskar är beräknat så att en kaninbur kan passa in mellan dom. Alltså ca 130 cm.

Här positionerar jag buren på ett nytt ställe på bara 8 sekunder.
Maten (gräset och örterna) där räcker till de 3 halvvuxna kaninungarna i ett halvt dygn.

Växterna på var sida träden är en buske vita vinbär (sort:  Vita långklasiga) och en liten Virginiahägg, det mörkt vinröda trädet närmast kameran.

Tidigare inlägg om våra betesburar på hjul:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/kaninbur-pa-hjul-bildserie-over.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/05/kaninburar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/07/tradgardsslatter.html



tisdag 16 juli 2019

Bästa bönorna!

Årets första bönor är SÅ efterlängtade, och SÅ goda! 😋
Bästa bönorna, helt enkelt!
Den här lilla första skörden kommer 3 dagar tidigare än första bönskörden förra året. Då en varmare sommar, men i år var jag kanske något bättre på att förodla dom och på att hålla temperaturen lagom i växthuset, då bönor varken gillar för varmt eller för kallt. 😏

Jag har också slagit på stort, många fler plantor i år än förra året. Så vi hoppas att kunna få äta, och kanske till och med frysa, massor av smaskiga bönor denna säsong!
Dessa, som är allra först ut är en sort av störbönor som heter "Cobra", den blir nog en återkommande gäst i vårt växthus. 👍

Inlägg från förra året om vår bönodling:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-skordar-bonor.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/latt-lunch-i-juli.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/ljuvliga-hostdagar-i-vaxthuset.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/10/tabberaset-i-lappland.html


söndag 14 juli 2019

Första tomaterna.

Idag plockade vi in om första röda. Det ser inte mycket ut, men dom är ju SÅ goda nu när vi längtat efter egna färska tomater så länge. Och det finns många fler som precis är på väg att slå om till rött nu i växthuset.😋😊
Dessa är tre sorter av små körsbärstomater i buskformat, dom är alltid tidigast. Detta är tre olika sorter, Supersweet 100, Vilma och en sort jag tror heter Brioni. Otroligt goda! Som små godistomater! 😋

Alla dessa har jag fått som plantor i början av juni, av min granne Mariann, som tack och lov odlat fram lite för många för sig själv, och som förbarmade sig över stackars mig som har haft världens sämsta förodlingsäsong nånsin i år, då jag bara fick fram ungefär hälften av de tomatplantor jag hade planerat för. Men nu får vi alltså ändå njuta av mogna tomater redan i mitten av juli!
Tack Mariann! 💗

tisdag 9 juli 2019

Första dagen i nya hagen för Lappgetterna.

Idag fick dom komma till en riktigt frodig hage. Och det var nog bra för den gamla har dom betat ner ordentligt. 😊
Också skönt för oss människor, för även om det är relativt lättsamt att sätta upp elstängsel, så är det ändå ingen barnlek på våra igenväxta marker.  💪
Här 24 sekunders film som visar hur gott det kan vara att vara Lappget i Lappland.💗

Här tidigare inlägg om våra hagar till getterna:

Alla inlägg i serien om "Röjning med Lappgetter"
Del 1- Sju år senare.
Del 2- Röjning av sly med Lappgetter.
Del 3- Lappgetternas slyröjning, del 3.
Del 4-  Att bekämpa tuvstarr.
Del 5- Harmoni i hagen.
Del 6- Ny hage till Lappgetterna.
Del 7- Återställer hagmark.

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vi-utokar-gethagen.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/11/invintra-elstangslet.html

söndag 7 juli 2019

Frostskadade jordgubbar.

För en vecka sedan (29 juni) hade vi svår frost, -4C och mycket i våra odlingar blev skadat, bland annat potatisarna och många olika bär. Här är en bild från idag, en vecka senare som visar hur man kan se frostskadorna i jordgubbarnas fruktämnen. 😒
Av de fyra blommorna är den (klockan ett) överst till höger, helt frostskadad, den var en fullt utslagen blomma under frostnatten. Den under, höger är lika skadad men har kvar foderbladen. Den hade precis börjat slagit ut, men har suttit så dåligt till på plantan att inte ens blombladen har kunnat skydda den från frosten, så även det fruktämnet är helt förstört och svartfruset. Den under till vänster, också utan blomblad, har suttit lite mer skyddat och halva fruktämnet är grönt. Men halva (översta) är brunbränt. Om jag hade lämnat denna jordgubbe på plantan hade den utvecklat en sned, halvvuxen jordgubbe, men den halva som förfrusit skulle blivit insjunken. Den sista blomman högt upp till vänster (vid klockan 11) är helt OK. Den var bra placerad på plantan och även skyddad av blombladen så det fruktämnet är fortfarande helt ljusgrönt och inte alls skadat av frosten för en vecka sedan. 👍
Förfrusna jordgubbsblommor.
Så nu plockar vi av allt frostskadat, i snitt 5 av 6 blommor. Det gör att de senare ändå kommer få plantans fulla kraft att utvecklas, och med lite fiberduk över så kanske även vi kommer få jordgubbar här i Kallaste Nord om någon månad. Och i så fall, kommer dom smaka bättre än på någon annan plätt på jordens yta. 😋

fredag 5 juli 2019

Växthuset i början av juli.

Jag håller på att binda upp de allra sista gurkorna och melonerna. Så vi passar på att ta en vardagsbild i växthuset. Sommaren har hittills varit en helt normal svensk sommar här i Lappland. Inte särskilt varm, ibland lite väl kall, ofta sol med vandrande moln och helt oförutsägbara skurar. 😏
Inne i växthuset är "vädret" dock betydligt bättre. Båda våra sandbäddar med soluppvärmning från 50 cm djup är klara från och med för någon månad sedan och det märks verkligen skillnad. Till och med för en vecka sedan när all potatis utomhus förfrös vid -4C, så var det som allra kallast i växthuset ändå +12C, helt utan eluppvärmning.👍

Och det syns på växterna. Störbönorna är redan uppe i taknocken och börjar ge skidor. Tomaterna har hunnit upp i lårhöjd, gurkorna växer nästan en decimeter om dagen och har börjat blomma. Auberginerna är på gång med sina första frukter (man ser en av de lila blommorna på fotot, precis vid mitt knä), första paprikan är halvvägs röd och solrosen, som skiner där i bilden har i princip blommat ut och börjar tappa kronbladen. Längst bak i bild syns hanblommorna av världens snabbaste majs, Yukon Chief från Alaska, som just pollinerar för fullt och där man redan kan se hur de första kolvarna svullnar upp.  💗
Det är fantastiskt kul att jobba i växthuset. Särskilt de dagar som utomhustemperaturen kanske håller sig på Lappländska 10-12 somriga plusgrader. 😛

Här följer en räcka bilder av växterna just nu.

Aubergine Diamond

Kapkrusbär


Böna

Dvärgsolros Incredible

Squash Dongyan vit

Gurka Arboga vit.

Aubergine Moneymaker


Chili/paprika Dongyan


Aubergine Diamond



Melon Minnesota Midget


Majs Yukon Chief



Aubergine Diamond

söndag 30 juni 2019

Högsommarfrost.

Igår hade vi ett jättefint potatisland. Aldrig har blasten varit så välväxt, och jag kupade de två första raderna, innan juli. Det har aldrig hänt oss här i Lappland!
Idag har vi 22 rader med svartgrönt slajm, istället för ett potatisland. 😒
Vi bor där det kan komma frost vilken natt som helst under året. Även mitt i sommaren! Men det var länge sist. Vanligen kommer sista frost innan midsommar och första frost först tidigast kring 20 juli, en månad senare. Men i natt var en sån där natt vi alla fasar för.
Natten mellan 29-30 juni 2019 var det -4C på Forsnäs Hemman. 👎

Förutom potatisarna har vi fått konstatera att också större delen av alla jordgubbsblommor förfrusit. Och trots att det varit den bästa blommningen på många år, så kan vi nog också helt räkna bort hjortronen. 💔

Tidigare tidiga frostnätter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/forsta-frost.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/forsta-frost-2016.html

Analys av vårt mikroklimat:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/forsta-september-femte-frosten.html

Och historien om året vi hade en växtsäsong på tre veckor:
https://forsnashemman.blogspot.com/p/odlingar.html

torsdag 27 juni 2019

Tio år med Gotlandskaniner.

Vi har haft våra Gotlandskaniner i lite mer än 10 år nu. Jag blev påmind när det dök upp ett diplom från föreningen. 😊
Här visar jag och vår fina treåriga avelshona 'Forsnäs Hemmans Alyssum' (G572-1611) upp diplomet. Vanligen är vi inte mycket för utmärkelser eller ceremonier. Men just vår kaninhållning är vi ganska stolta över. För, som min gamla "kaninmentor" sade till mig när vi köpte våra första kaniner; "du ska inte tro att det är lätt att föda upp kaniner. Det är inte ens särskilt lätt att få dom att para sig, trots sitt rykte". 😅

Hon hade rätt, som i allt hon lärde oss. Och när vi fick vårt förra diplom för att ha varit genbank i 5 år, så var det under ett par år då vi egentligen höll på att lägga ner kaninhållningen. Det var helt enkelt för mycket arbete i förhållande till den mängd kött vi fick ut av kaninhållningen. 😒

Men vi gjorde ett sista försök, vi omvandlade våra burar med enskilda avelshonor till grupphållning, där vi nu håller 2-3 nära besläktade honor i en koloni. Oftast mor och dotter eller systrar. Det har gått mycket bra, kaninerna mår bättre och arbetet har blivit betydligt mindre tidskrävande. 👍

Så nu kanske vi till och med kan se fram mot nästa diplom, vid 15-års jubileet. 💗

Här några tidigare inlägg som jag skrivit om vår kaninhållning och alla utmaningar och glädjeämnen.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/uppfodning-av-gotlandskaniner-i-lappland.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/genbanker-bevarar-gammaldags-djur.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/kaninungar-i-harliga-farger.html

tisdag 25 juni 2019

Majsen blommar.

De ser mest ut som små gröna havsanemoner på ett korallrev, men det är faktiskt majsens honblommor. Och nu har allra första honblomman sprungit fram på vår majs från Alaska, Yukon Chief, världens snabbaste majs. Det är imponerande tidigt! 😊
Förra året sådde jag dom nån vecka senare, växthuset var inte riktigt klart och jag var osäker på hur mycket Lappländsk kyla dom tålde som små plantor.
Dom tål mycket! De är minst 2 veckor tidigare i år, ser minst lika bra ut som förra året och ....jag tror ärligt att jag kan börja ännu tidigare, kanske en månad tidigare nästa år. I så fall skulle vi kunna äta den första majsen i början av juli. 👍

Fantastiskt! Nu får jag börja gå ut och hjälpa till att pollinera på förmiddagarna. Det är gjort på ett kick och på så sätt vet jag att jag får fullmatade kolvar även i växthuset där det inte finns någon vind som kan hjälpa till. 💗

Här förra årets inlägg, från första veckan i juli då hanblommorna på vår Yukon chief hade börjat komma fram. Dom visar sig alltid tidigare än honblommorna. Så i år är majsen betydligt längre kommen. https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/majsen-blommar.html