tisdag 19 juni 2018

Svart chili.

Så snabbt allt går i växthuset. 😊
Och så fina dom är, jag har aldrig haft en chili som mognar från grönt till svart till rött förr. Tapas-chili från min bekant Mikael. 👍

onsdag 13 juni 2018

Nöden är uppfinningarnas moder.

Och nu är det onödigt varmt, till och med här i Lappland. Så jag har dragit ut presenningar som vi använder på vintern för att skydda ensilagebollarna och soltorken mot snö. 😅
Nu får dom bli akut-konstruerad skuggardin på växthuset. Så hoppas vi på några grader lägre än denna tropiska hetta som växterna nu lever i. 😵

fredag 8 juni 2018

Jag fyller växthuset.

Så är det dags! 😊Inatt hade vi sista frosten som syns på långtidsprognosen, det var -3,5C. Men nu är det soligt och varmt och allt ska ut i växthuset. Fulla dagar! 💪
Det är en konstig känsla, att det blir verklighet, det man funderat på och planerat i över ett decennium. Längtat efter när det lilla växthuset på 6 m2 bara var uruselt. Och så aktivt beställt och byggt det senaste året. Och så är det äntligen dags! 💗

Särskilt härligt är det att kunna få jobba med så fina plantor. Jag har dragit upp allt själv. Vilket är lite extra bökigt om man bor i Lappland. Men det har gått SÅ bra och jag kan konstatera att det är frodiga och livskraftiga plantor med utmärkt rotsystem som nu bor i växthuset. På bilden två stycken tomater av sorten Dina som senast blev omplanterade för en månad sedan i papperskrukor gjorda av tidningen Land, som rymmer strax över 1 liter jord.  Fantastiska plantor, de flesta tomaterna blommar och några har redan gröna fruktämnen. Dessa är två av totalt ca 90 tomatplantor (och en massa annat) som nu får gosa sig i vårt solvärmda växthus.👍

Tidigare inlägg om vårt växthus:
Bygget, en bildserie.

Invigning i november.

Snöskottning av växthuset.

Ännu mer snöskottning.

Februari i växthuset.

Ytterligare snöskottning.

Monterar solvärmen.

torsdag 7 juni 2018

Ölandshönsens första kycklingar för året.

Nu visar de fyra kollektivruvade mammorna stolt upp sina kycklingar. Det blev totalt 6 st eller 1,5 per mamma.
Det är aldrig en bra idé att låta hönsen kollektivruva, i alla fall inte hos oss. 😕 Vi måste sköta dom kyckling-sugna damerna med omsorg, låta dom ligga för sig själva i lugna och ro och lysa äggen och sortera rätt för att vi ska få både stora och fina kullar. 👍
Men ändå är den här ynka kullen på 6 st småttingar ganska så bedårande, och verkar ta sig fram i världen med självsäkerhet. Trygga är dom ju, med 4 rätt påstridiga mammor som skyddar dom. 💗

Här ett tidigare inlägg om hur våra hönsmammor oftast får ruva. https://forsnashemman.blogspot.com/2013/09/hostens-forsta-kycklingflock.html

måndag 4 juni 2018

Ljusnedals skålrova

Våra rovor har börjat komma upp. Dessa är den mycket gamla sorten Ljusnedals Skålrova. Men hos oss här på Forsnäs Hemman i Lappland är dom helt nya. Vi har fått fröna av Åldermannen för rovor och kålrötter i Föreningen Sesam. Och vi ska alltså provodla dom här hos oss och om det går väl, ska vi fröodla dom nästa år och därmed hjälpa till att uppföröka dom. 👍
En del av uppdraget som [gesäll] för en frösort inom Sesam är att dokumentera den och öka vår gemensamma kunskap om växten. Och redan nu kan vi alltså rapportera att Skålrova Ljusnedals fröer från år 2013 verkar högst livskraftiga. 48 av 69 pluggar har grott och plantorna verkar verkligen livskraftiga. Snart ska dom ut i landet. 😁

Som med alla mer värdefulla växter så ser vi till att sprida riskerna genom att så fröerna på minst tre ställen och odla rovorna i tre olika land. På så sätt ser vi till att inte "lägga alla ägg i samma korg". Vanligt sunt bondförnuft om man hanterar riktigt värdefull genetik. 😊
Här är en länk till föreningen Sesam som jobbar med att utbilda om att fröodla sina egna växter och att bevara gammaldags kulturhistoriska grödor som våra förfäder odlat och överlevt av.
http://www.foreningensesam.se
Och här ett tidigare inlägg om våra gammaldags rovor och kålrötter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

lördag 2 juni 2018

Årets största Skitskyfflar-evenemang!

Vi skyfflar skit som aldrig förr, eller tja, en gång om året händer detta. Det är det stora "allrummet" hos getterna som skyfflas ut. De mindre båsen, som vi använder när getterna ska killa gjorde vi rent redan tidigt under vårvintern, för att dom skulle vara klara till killingarna anlände.  💗
Men det stora allmänna utrymmet skottar vi ut just nu. Av rationella skäl. Getterna är på bete så vi har en hel arbetsdag för att rengöra varje avdelning och ströa nytt så allt är fint när getterna kommer tillbaks från sommarhagen på kvällen. OCH det är nu vi behöver gödslet. Det körs rakt ut på potatislanden, där vi sätter potatisarna samma dag. Mycket praktiskt och effektivt. 👍
Skottkärra efter skottkärra, vi räknar inte, men det blir mycket gödsel till våra odlingar. Skulle vi köpt det i säckar från någon bonde-butik, så skulle det kostat oss mycket. Nu får vi bara betala med ett par  dagars hederligt kroppsarbete.😊

Tidigare inlägg om att vi mestadels skyfflar skit som självförsörjare:
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider
September 2017: Vår Dagliga Skit!
Oktober 2017: Getskits-skyffling inför vintern
November 2017: Höstlov? Potatislov? Läslov? Skitskyfflingslov? 
November 2017: Skiten ska till växthuset


onsdag 30 maj 2018

Fjällkvannens utvecklingsstadier.

Nu har fröna av vår Fjällkvanne börjat gro, även hos oss i norr. 😁 Jag skickade ut flera fina fröpåsar i höstas till folk runt om i landet. Med instruktioner om hur man skulle så. Kvannens frö sägs nämligen förlora i grobarhet väldigt snabbt, så dom går inte att spara över vintern och så nästa vår. Man måste så dom direkt samma höst som man samlar kvanne-frön. Gärna samma dag, eller åtminstone inom ett par veckor. Mer om hur vi sår finns att läsa här: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/kvannefron-till-salu-pa-direkten.html
Massor av små kvanneplantor tittar upp i mitt röda plasttråg där jag sådde fröna i höstas.
Och nu har alltså fröna i plasttråget jag sådde förra hösten börjat komma upp. Första hjärtbladen är två små raka sträck åt varsitt håll. Inte olika många andra flockblommiga växter som morot eller palsternacka. Tydligen har mitt fröutskick i höstas lyckats bra på många håll för jag har fått flera bilder från odlare runt om i landet som precis liknar min bild. Tack alla som hör av sig med feed-back! 👍
Till vänster: En plätt natursådda småplantor som nu är 1 år från groningen, dessa kan jag nu gräva upp en klump av och plantera ut där jag vill ha dom.
Till höger: En tvåstjälkig planta med min hand som storleksreferens. Denna är 9 år gammal. Men blir inte större än så här då den står väl torrt och näringsfattigt till. 
Vad är då steg två? Tja, där blir det lite trixigt, för det som "står i böckerna" gäller inte alltid, eller ens särskilt ofta. "Kvanne är 2- årig" kan man läsa i alla texter. Första året kommer det bara blad och en stor rot utvecklas, andra året går den upp i blom och sen dör den. Så är det säkert under helt optimala omständigheter, men vanligare är att kvannen är 3-5 årig, eller tar ännu längre tid på sig att bli stor nog att blomma. I alla fall hos oss i Lappland.
Helporträtt av den tvåstjälkiga 9-år gamla plantan. 
Det första som händer efter hjärtbladen är att karaktärsbladen utvecklas. Dom är små taggiga tre-blad oftast bara 2-3 stycken på en miniplanta. Där är man oftast vid första hösten. Man KAN omplantera dom redan i detta stadium, men jag föredrar att låta dom stå på platsen dom grodde på under en vinter till och omplantera dom till den slutliga växtplatsen nästa vår, alltså ett år efter fröna grodde. Då är det bra att se till att ge dom gott om plats, även om det känns lite fjompigt att ge en pytteliten planta som är mindre än sin handflata en halvmeter fritt spelrum. Och se till att gödsla och att dom är planterade i mullrik mark som aldrig torkar ut helt, gärna halvskuggigt.
Stjälkar längre än en kvinnoarm. 
Sen står plantan där, och beroende på hur den trivs och hur mycket blad man skördar, kommer den vara i sitt första växtstadie olika lång tid, där det bara kommer blad. Och så plötsligt efter 3 år eller 12 år, kommer en stor blomstängel och plantan blommar, sprider frö och dör. Jag har en del plantor som jag följt över 15 år nu som aldrig blommat och som inte heller blir större så jag misstänker att kvannen i de lägena kan ses som perenn, alltså att den kommer kunna leva i sitt första växtstadium under mycket lång tid.
Vilken blomma! Inte undra på att Kvannen är trädgårdens Drottning! 
Om man har tur att placera sin planta på rätt ställe (det kan vara trixigt att hitta rätt plats) och sköter den med mycket näring, gärna täckodling. Så kan man snart få en planta som ger stjälkar lika långa som en normal kvinno-arm. 💪 Och om man inte skördar allt för mycket av vissa av plantorna så får man enorma manshöga klotrunda vackra kvanne-blommor och eget frö, och de allra bästa plantorna får jag alltid av fröer som ramlat ner under "mamma-plantan" och gror där i sin naturliga miljö.

måndag 28 maj 2018

Gullpluttarna hos Gotlandskaninerna.

Nu har dom flesta av våra kaninkullar börjat hoppa ut ur boet. Så bedårande! Vi säger att dom är i "tennisbolls-åldern" för dom är ungefär så stora, och luddiga och dom fullkomligt studsar runt. 😍
Vi har som vanligt kaninungar som man kan hyra som sommarkanin, hör av er vid intresse!👍
Här är en bild av samma kull som jag tog för bara 3 dagar sedan, då låg dom kvar inne i boet. När det blev så otroligt varmt för några veckor sedan så rensade alla våra kaninmammor ut allt isolerande hö och halm från boet. Nu ligger kaninungarna bara på lite av sin mammas magull och det tycks vara väl så varmt i den här tropiska hettan. 😎

söndag 27 maj 2018

Skördetid i maj!

Växthuset börjar leverera, även här i allra kallaste Lappland. 😲Vi har gjort två självvattnande 15-liters potatishinkar för att få färskpotatis till midsommar. Potatisarna av sorten Princess sattes 3 månader innan beräknad skörd, alltså 25 mars. Tre små potatisar i en hink och 2 lite större, fast ändå rätt små i en hink. Nu blommar alltså vår midsommarpotatis, och det är en månad kvar till Midsommar. Vi är hoppfulla om fin skörd av Lappländska färsk-pären!👍
Och sen sallat, odlad i växthuset. Den traditionella sorten, Black Seeded Simpson, godast av alla! 💗Och den rödbladiga Dark Lollo Rossa.
Roligt att kunna bjuda familjen på eget odlat redan i maj. Det har aldrig hänt tidigare. 😊



torsdag 24 maj 2018

Gräva grus.

Morgon, middag och kväll har det sett ut så här nu, i en månad. Men nu är det inte helt ogjort, som man kanske skulle säga här i Lappland. 😂  Makalöst svettigt i den här omänskliga värmen.
Vi lägger soldriven jordvärme i halva växthuset. Om våra mätningar visar att det funkar tar vi andra halvan nästa vår. Det är nedgrävt till 5 cm under vattenlinjen innan tjälen går. Sen på med krossgrus till 5 cm ovanför vattenlinjen. Det är där vi är ungefär när bilden togs igår. Sen ska vi lägga ut dräneringsrör som ska kopplas till en fläkt som från tidig vår och in på sen höst kommer blåsa igenom den varmluft som samlas uppe vid nocken på växthuset (det kan bli över +50C) ner i sanden vi lägger på, som värms upp långt mer än naturligt och sen håller den värmen väl också under kallare nattimmar här i norr.
Vi kan ha frost när som helst under året så det är värdefullt. Vi har haft frost så sent som sista veckan i juni (efter midsommar) och så tidigt som andra veckan i juli. Vi hoppas också på att kunna börja odla betydligt tidigare på vårarna med vår jordvärme och att växterna ska klara sig flera veckor längre på höstarna, så att t.ex. tomater och gurkor kan ge skörd under längre tid.
Men oj, vad jobbigt det är att göra sånt här arbete för hand. Man måste vara motiverad, och motivation får jag ständigt av våra fina växter, som här när jag kunde köra ut ett helt mini-traktorlass med förodlade tomater, paprikor och chilis till växthuset. På bilden håller jag också sex stora plantor gyllenbär som också åker ut till växthuset idag. 😊

Och sen ut och gräva lite mer, och skyffla grus och sand. 👍

söndag 20 maj 2018

En äkta delikatess! Vårprimören strutbräken.

Precis nu är det dags att skörda en av årets stora delikatesser i vår trädgård. Man har kanske max 4-5 dagar på sig, sen är säsongen över. Det handlar om härliga små blad-spiraler av ormbunken Strutbräken.😋
Precis när dom börjar skjuta ut sina små "fiolhuvuden" på våren är det dags. Och man gör ungefär som med sparris, man tar tag i stjälken och bryter. Allt ovanför där den går av är det sprött nog att vara riktigt lättuggat och gott. Riktigt gott!😊 Det är en helt egen smak som alla vi i familjen älskar, svårt att likna vid något men som en blandning av haricot verts (gröna bönor) och spenat ungefär.

Vid tillagningen ska man koka dom rätt länge för att vara primörer. Ca 7-9 minuter, vissa säger ändå upp till 15 minuter. Jag kokar dom tills dom känns helt mjuka när man sticker en gaffel genom den nedre delen av stjälken.
Kokta strutbräken-skott serverade till gäddbiffar.
Strutbräken är en ganska ovanlig ormbunke men växer vilt både här och där i vårt avlånga land. Vi odlar den däremot, just för att få dessa fantastiska skott att äta varje vår. Vi började med tio plantor som vi tog med oss när vi flyttade hit till Forsnäs Hemman för nu 10 år sedan. Nu har dom förökat sig till ca 20 st, men det går sakta här hos oss i Lappland. Jag har förstått att det går betydligt snabbare för dom att sprida sig i södra delen av landet. Nästan så att dom kan bli lite av ett "ogräs". Lyckliga sörlänningar! 👍 Man kan nog aldrig få för mycket strutbräken för man ska bara ta 3-4 blad per planta, och då bara av stora plantor. Så våra 20 strutbräken ger oss bara grönsaker till en enda uppskattad familjemiddag varje vår.
Jag planterar om småplantor som kommer på fel ställen för att sprida och utöka vårt bestånd. En bra sak med strutbräken är att det är en skuggväxt. Så vi kan bygga upp ett vacker skogsparti i vår skuggiga region, och samtidigt ändå odla ätbara växter. 👌

Det är viktigt att veta precis hur Strutbräken ser ut och att det är just strutbräken. För det är bara en ormbunken man kan äta. Övriga ormbunkar är inte ätliga. Så se till att veta ordentligt, om det inte finns någon att lära av på riktigt, så kan man köpa strutbräken på plantskola. Då vet man ju precis att man får rätt växt.

Här kommer lite kännetecken. 
Namnet säger en del. Många ormbunkar växer i strutliknande formationer. Men just Strutbräken växer verkligen i en tydligt högsmal strut.
Flera strutar på väg upp. Bara plantan längst upp i mitten är stor nog för att vi ska ha skördat från den.
De nya skotten har en pappersliknande brun hinna kring sig. Den lossnar lätt när man plockar skotten eller när dom rullat ut sig mer.
Stjälken är glatt, knallgrön och har en tydligt böjd kurva i snittet.
Strutbräken har, till skillnad från andra ormbunkar inte bruna "sporprickar" på undersidan av bladen. Istället växer det upp separata bruna så kallade sporangieblad (blad med sporer på) i mitten av struten under slutet av växtsäsongen. Därför kan det vara en bra idé att vänta en hel säsong med att artbestämma ormbunken innan man sedan vågar sig på att plocka skotten följande vår. Hos oss i Lappland kan man ofta se förra höstens sporangieblad stå kvar även på våren då vi har ett så tjockt och skyddande snötäcke. Men söderut är det nästan aldrig möjligt att artbestämma på detta sätt på våren.
Slutligen, när ni byggt upp en fin odling strutbräken. Dela med er! 💗Både av kunskapen om denna delikatess och av de små nya plantor som kommer upp.



tisdag 15 maj 2018

Avhärda plantor i hettan.

En positiv sak med dessa dagars fruktansvärda och plågsamma tropiska hetta är att det är bra dagar att börja avhärda de känsliga plantorna, som auberginplantorna som syns ganska otydligt längst till vänster här på bilden. 💗Resten av plantorna är en del av våra tomater och chilis/ paprikor.
Jag börjar med att bära ut dom en vindstilla, varm och gärna mulen dag, sent på eftermiddagen när den starkaste solen givit med sig. Om det är lite för soligt breder jag ut fiberduk som solskydd över plantorna. I början stället man bara ut dom en kort tid, kanske bara en halvtimme den första dagen. Senare ställer man ut dom längre och längre tid och allt tidigare på dagarna med starkare och starkare sol och gärna även vid vind så småningom. 👍
Det är ju en del bärande, under de närmaste 2-3 veckorna räknar jag med att lägga ungefär 30-40 minuter per dag på att bära ut och in alla ca 450 plantor. 💪 Det man ska vara försiktigast med är vinden. Lite solbrända blad återhämtar sig alltid, men de plantor som blivit sönderblåsta av vinden är ofta helt döda.
Om så där 3-4 veckor är det slutligen dags att plantera ut alla fina växter, DÅ är sommaren här på riktigt. Innan dess får vi absolut räkna med bakslag som kommer påminna dom den Sibiriska vintern. 😉



fredag 11 maj 2018

Gamla potatissorter från Kuttainen.

Vi bevarar sex olika gammaldags potatissorter här på Forsnäs Hemman. Förra året skrev vi en del om en av sorterna, Kvikkjokk Halvmandel. Nu ska vi skriva lite om två olika sorter från allra längst upp i norr i vårt Land. En ort som heter Kuttainen. Därifrån har vi fått två olika potatissorter av en äldre man som blev väldigt glad att hans "gamla sorter" skulle få odlas vidare av någon annan.
Som oftast här i Norra Sverige så odlade man traditionellt två olika sorters potatis. Mandel-pären och "rund-pären". Alltså nån typ av rund potatis som man ofta såg som djurfoder. Det kunde vara många olika sorter, i familjen jag växt upp var det King Edward. Men i Kuttainen odlade man Bintje.
På bilden håller jag i fem potatisar var av sorterna som vi kallar "Kuttainen Mandel" och "Kuttainen Bintje". Detta är bara väldigt små potatisar eftersom vi ska skicka ut dom som utsäde till andra intresserade. Vanligen blir dom lika stora som mandel och rundpären brukar bli. Vissa fina år har dom blivit helt gigantiska.
Kuttainen ligger vid den röda pricken.


Tidigare inlägg om våra potatisar:
Kvikkjokk halvmandel: https://forsnashemman.blogspot.se/2017/04/mer-om-kvikkjokk-halvmandel.html

Dålig potatissommar: https://forsnashemman.blogspot.se/2015/10/lycklig-for-smulor.html

Det året vi erbjöd sättpotatis av Kvikkjokk Halvmandel: https://forsnashemman.blogspot.se/2017/04/sattpotatisar-finns.html

En hink av vinterns matpotatis av sorten Kuttainen Bintje. https://forsnashemman.blogspot.se/2018/01/midvinterspotatis.html

Sönerna sätter potatis: https://forsnashemman.blogspot.se/2017/05/satta-potatis.html

Den rosa potatisen av okänd sort: https://forsnashemman.blogspot.se/2017/10/rosa-rundparer.html

söndag 6 maj 2018

Snötyngt staket.

Eltrådarna runt gethagen har inte riktigt tinat fram än. Det blir inget getsläpp förens in i juni här i Lappland. 😜

lördag 5 maj 2018

Fina kaniner till ny genbank.

Idag fick vi förmånen att skicka iväg två otroligt fina kaniner till ett ungt par som är intresserade av självhushållning och att föda upp eget kött. De här kaninerna kommer att vara starten på deras alldeles egna genbank av Gotlandskaniner, och möjligheten att redan i höst börja äta kaninkött. 👍
Det unga paret bor ännu mer fjällnära än vi gör, rent av uppe på lågfjället. Dom var också intresserade av att ha Lappgetter, och ankor. Och i så här kargt klimat är ju Blekingeankor (som vi har) absolut att föredra. Ölandshöns från oss har dom redan, och är mycket nöjda med. Inte konstigt då det är härdiga och produktiva fåglar som väl tål vårt Lappländska klimat.😊
Vi önskar nu lycka till på parets första steg mot självhushållning, och till Gotlandskaninerna Armeria och Samolus, som får chans att starta upp en helt ny genbank för att bevara sin ras. 💗



måndag 30 april 2018

Skyffla jord.

Det är långledigt i fyra dagar. För andra än oss. Är man bonnpöjk på Forsnäs Hemman så har man skyfflings-tjänstgöring. 😉Men det är inte skit som skyfflas just nu, utan jord. I STORA mängder.
Vi installerar jordvärmen i växthuset, innan vi ska börja plantera in allt. Det är massivt. 😲 Jag kan inte komma ihåg att jag sovit så här gott på en lång tid. 16 kubik jord ska ut och 32 kubik sand ska in. Vi lär hålla oss sysselsatta rätt väl den närmaste månaden. 😜

tisdag 24 april 2018

Kartong-rikedom.

Kolla vilken rikedom jag har sparat i vår "Kronbloms-soffa". 😍 I vanliga fall sittplats vid familjemiddagar och tupplurs-ställe för Husbonden. Förr i tiden kanske sovplats för pigor och småbarn.
Numer är den förvaring till en imponerande samling tetror av olika storlek. Dom flesta är många år gamla, jag har samlat länge. Nu för tiden köper vi ju inte ens mjölk själva. Men jag har alltid vetat att dom är toppen till att förodla plantor i och "den som spar, hon har". 👍 Och nu, med nya växthuset på 64 m2 och stor utökning av trädgården, då går dom åt i snabb takt i förodlingarna, dessa tetror.

När jag sparade dom så öppnade jag dom genom att sprätta upp den övre skarven. Jag klippte alltså inte av dom upptill. Genom att utnyttja även ovansidan så får man ett odlingskärl som är ett par cm högre och rymmer mer jord. Sen diskar man, torkar och förvarar. Man kan spara plats genom att truga in dom i varandra. I varje 1 liters-tetra ryms 4 småtetror. Så det är måååååånga tetror förvarade i den här kökssoffan. På bilden är den faktiskt mer än halvtom. För jag har redan använt större delen till alla småplantor som är på gång nu inför odlingssäsongen.😊
Nu när jag ska använda dom så klipper jag av två av de nedre hörnen som dränering. Gamla ugnsplåtar och formar passar perfekt att ställa dom i, då kan man också vattna dom underifrån. På bilden ovan syns många plantor av chilin "Sibirisk Huspeppar" som precis ska planteras om i 1-liters-tetror.  Till vänster fyra chilis som redan planterats om. Fyra stycken 1-literstetror får precis plats i en godislåda och skapar en liten fyrkant i mitten för att kunna vattna i. Mycket praktiskt. 😁

Nu är ju inte tetror det enda jag förodlar i. Jag använder massor av olika varianter, jag gör egna "papperskrukor" där det passar bäst. Och odlar också i olika plastbyttor, så som Farbror Grön tipsar om. Och i jordkuber som jag köpt ett särskilt redskap för att kunna göra, och i stora tråg som jag klär med tidningspapper och odlar i genom bredsådd. Och i hinkar, byttor och diverse saker som gör att man kan skapa en mindre, flyttbar odlingsyta.  😛

Så nu väntar vi bara på barmark och värme så att allt kan flytta ut. Det kan ta ett tag här i Lappland.
Här ett blogginlägg om förra våren och hur det kan se ut ända in i sena maj här i kalla Nord, innan kälen gått ur marken. 😂
https://forsnashemman.blogspot.se/2017/05/nar-jorden-reder-sig.html

Ett sista tetra-tips! Släng dom inte efter du förodlat i dom bara en gång. Dom håller flera gånger, minst 3-4 gånger har jag förodlat i mina. Dom blir lite sladdriga med tiden, särskilt i botten. Men dom håller och kan absolut hjälpa dig att få fram många fina plantor innan dom kan återvinnas på konventionellt sätt.

fredag 20 april 2018

Vårtid- vedtid.

Vackra dagar och med vedförrådet i bakgrunden jobbar vi glatt med nästa års värme. 😊
För folk som saknar Lapplands-kompetens för att avtolka bilden kan jag också peka ut detaljer som tit-holken (småfågelsholken) på trädstammen. Småfåglar är enormt viktiga för att hålla bort mygg och knott, vi har själva minst 200 holkar uppsatta inom närområdet och har inte haft nästan ett enda myggbett de senaste 5-6 åren. 👍 Värt att notera är också skjulet i bakaved och på fasaden ser man som sig bör ett präktigt sarvhorn (också en funktionell keps-hängare, som synes) och om man tittar noggrant så ser man under själva nocken strax bakom renhornet en lång rad av små mörkare köttbitar. Det är vårt kallrökta lufttorkade renkött, som vi gör varje vårvinter och som nu snart är färdigtorkat för året och SÅ gott!💗

Så den här bilden säger att nästa år kommer vi vara varma och mätta och kunnat njuta av en helt myggfri och fantastisk Lappländsk sommar. 😉

Tidigare inlägg om relaterade ämnen:
Rökt lufttorkat renkött:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/04/kallrokt-lufttorkat-renkott.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/04/rokt-lufttorkat-go-kott.html

http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2012/12/roka-kott.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/03/roker-arets-torkade-renkott.html

Ved:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2018/02/vardag-pa-forsnas-hemman.html

http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2012/12/skapa-ett-vedforrad.html


måndag 16 april 2018

Glassigt värre när vi skottar skit.

Ja, nu ser man ju ut som om man jobbade kring Stureplan. Vitskjortan och solglasögon. 😂
Men nej, jag skottar skit, och både vitskjorta och solglasögon är rekommenderad arbetsutstyrsel i mars/april vid såna arbetsuppgifter på Forsnäs Hemman. Varför? Tja, vitskjorta, i tunn bomull är optimal som ett lätt och luftigt ytterplagg vid hårt kroppsarbete. Jag använder också vitskjortan under slåttern, för den är likaledes jättebra att hålla myggen borta. Den är så tätvävd att dom inte kan stickas igenom.👌 Solglasögonen är för att skydda sig mot den starka solen som attackerar särskilt svårt nu medan vi har ett fullt snötäcke som ligger kvar. Snöblindhet är INTE kul, och verkligen allvarligt, så solglasögonen är alltså avdragbara som skyddskläder, i det här fallet. 👍

Och egentligen är det lite orättvist att kalla dagens skyffling för skit. Det är det finaste av getternas ratade hö/ensilage, som jag sorterat ut för att ströa hos ankorna och hönsen. Nu nalkas förfallet och allt börjar bli en enda stor lerpöl. Det går inte att "städa bort" heller, utan vår strategi är nu att ströa med ett torrt ytskick i princip varenda dag tills dess det torkat upp nog för att börja skotta bort allt äckligt, framåt mitten av maj. Fördelen med det är också att det nu ganska torra, grova och näringsfattiga gam-höet kommer ha sugit upp mängder av näringsrikt skit, och när vi då forslar ut allt till odlingslandet så kommer det växa så det knakar!😊

Tidigare inlägg om vår dagliga skitskyffling:
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider
September 2017: Vår Dagliga Skit!
Oktober 2017: Getskitskyffling inför vintern.
Nobember 2017: Höstlov? Potatislov? Läslov? Skitskyfflingslov?

torsdag 12 april 2018

Pär-lårarna.

Det här är en "pär-lår", alltså en potatislåda. Vi fick ett flertal "på köpet" när vi flyttade till Forsnäs Hemman. Dom är enormt användbara, om man vet vad dom är till för. Dom är till för att grodda potatisar. Eller låta "brästa pärer" som det heter här i Kalla Nord.
Nu är det strax efter påsk och precis som våra nybyggarförfäder så tar vi upp sättpotatisarna och lägger dom för att låta brästa i varma men halvmörka omständigheter. Vi använder fortfarande de lårar vi fått i arv här på Forsnäs Hemman.
Så här står det i vår favoritbok som härstammar från ett av släktens nybyggar-hemman i Dåres i Vilhelminafjällen.
"År 2: Det var den senare delen av April. Ljust var det större delen av natten, och ofta var skaren på snön så stadig, att man kunde gå på den var som helst i skogen. ... De skulle nu sätta potatis på det lilla åkerstycket (de hade lyckats upparbeta sin första höst på nybygget) under vårsommaren. Men de hade inga sättpäror, sättpotatisar. Det var ej annan råd för husbonden än att göra en färd till Strömnäs för att där kvi, tigga, skaffa, sig litet potatis.
Men när Gustaf Arvidsson kom till Strömnäs hade de där tagit upp utsädespotatisen redan för en vecka sedan, och till den hade all böndernas storpotatis gått åt. De hade kvar endast mycket små potatis, som icke alls dugde att sätta i jorden.
Gustav Arvidsson måste begiva sig till Rönnäs [Mördarbyn] för att skalla, leta efter att kunna få köpa två åttingar potatis...[ca 30 liter sättpotatis i mindre storlek, som ett hönsägg. Det ansågs som mycket lite men Dåres-borna hade inte hunnit upparbeta någon större areal av pär-land/potatisland]. Men även i den byn såg det mörkt ut för honom att få tag på potatis, fastän han gick från gård till gård, men till sist fick han äntligen köpa två åttingar hos ett gammelfolk, och med denna potatis vände han åter till Strömnäs...
Med denna börda, som såg ruvd, såg ut att vara, stor, fick han nästa dag begiva sig på hemväg. Där hemma gjorde han tre långa, men smala lådor, och i dessa fyllde han den potatis, som han hade i säcken och ställde upp lådorna på översta hyllan under taket, så att potatisen där skulle brästa, gro, så att det kanske kommo fram ejälar, broddar, ur varje potatis".
Boken "Nybyggares Dagliga Leverne. Av O.P Pettersson.

söndag 8 april 2018

Växthusets södersida skottas.

Jo, men det är vår, även här i Kalla Nord. 😊 Långa istappar av smältvatten och våra vackra granar är helt bara från snö. Det är ofta plusgrader på dagtid. Det är vår, Lappländsk vår.
Och som nybliven växthusägare inser jag att det finns göromål som tillhör en Lappländsk vår. 💗 T.ex. känns det bra att skotta och bräcka loss de stora snöskikt som bildats på sydsidan av växthuset och som blockerar solens instrålning på minst 30% av kanalplastens yta.
Tungt, men tillfredsställande. 👍 Varje block vägde nog över 20 kilo, men motion är alltid motiverande om det inte består av en poänglös trampmaskin på ett träningscenter! Tänk vad mycket vettigt kroppsarbete och fantastiska insatser för självförsörjning, alla överlag poänglösa sport-utövare, med fantastiska potenta och kraftfulla kroppar skulle kunnat åstadkomma i ett trädgårdsland, eller i ett växthus.😁
I brist på ett dussintal potenta sportutövare med enorma mängder överskottsenergi och svällande muskler, så får det hårda arbetet utföras av en medelålders, rundlätt och ganska så kort kvinna. Alltså Husmor på Forsnäs Hemman. 😂

lördag 24 mars 2018

Första äggkoket.

Vårens första kokta ägg är alltid något extra! Tänk att även något som kan tyckas så "enkelt" kan bli en delikatess. 😋
Vi köper aldrig ägg, och har inte gjort det på snart 8 år. Och vi tvingar inte heller våra kära Ölandshöns att värpa året runt genom belysning och onaturligt kraftfullt foder. Istället har vi två flockar, så vi får extra mycket ägg under värpsäsongen, och så fryser vi in överskottet. 👍Då kan vi äta ägg året runt. Även under hönsens välförtjänta naturliga äggläggnings-paus under de mörkaste månaderna. 💗
Här ett blogginlägg om hur vi gör när vi fryser ägg inför vintern:  https://forsnashemman.blogspot.se/2015/04/frys-agg-och-bli-sjalvforsorjande-aven.html

måndag 19 mars 2018

Årets första killingar.

Idag fick vår Lappget Kraevies killingar (Kraevies betyder Grå på Sydsamiska), det är hennes tredje födsel och första gången hon fick två. Två döttrar, som uppfödare är det full pott.😁 Man tackar särskilt för att hon födde exakt på dagen när hon var beräknad, 150 dagar efter parning. 😉
Yngste sonen med dagens nyfödda killingar.

Dom är så fina, jag har suttit där flera timmar idag. 😍 Man måste unna sig, och det här är en av de stora högtidsdagarna som självhushållare. För getterna är både arbetsredskap, mjölk, kött/skinn/horn och gos, i det här läget 100% gos. 😊
Lite extra rör det vid hjärtesträngen att en av småflickorna så liknar vår gamm-get Beda som gått till de sälla jaktmarkerna. Beda är mormors syster till dessa små, men färgkombinationerna hos Lappgetter verkar vara väldigt fritt nedärvda. Så i kväll sitter jag och håller den lilla svartbrokiga och tänker på kära Beda. 💗

fredag 16 mars 2018

Ölandshönsen solar på skoterspåret.

Två fina Ölandshöns står på skoterspåret och solar i vårvinterns solstrålar. 😊 Man ser stjärten av en av våra tuppar också. Hönsen fullständigt ÄLSKAR de här första soliga dagarna, dom liksom vi är väl lite svultna på Lux. 💗
Är värt att nämna att skoterspår och skoteråkning inte är så väldigt prioriterat eller väldgit förekommande här på Forsnäs Hemman. Husbonden drar upp några hundratals, eller kanske max 2 km spår varje vinter. Enbart för att dra hem ved och virke. Om barnen vill nöjesåka så sker det genom att dom får "sitta bakpå" under tiden Husbonden arbetar i skogen. Det innebär tydligen också att eftersom det är så ovanligt så är det också otroligt roligt när dom väl får chansen. 👍

Vi är ju inga som nöjesåker milatals varje helg bara för att grilla korv. Vi kan nog till och med sägas vara motsatsen. 😉Fram tills för två år sedan hade vi en större skoterled ända in på vår mark och alla vårvinterdagar blev förstörda av allt åkande. Dessutom blev Husbondens vintervägar helt sönderkörda av nöjesåkare, så han fick lägga nästan dubbelt så mycket arbetstid som egentligen behövdes, bara för att laga sina ursprungliga skoterspår efter turisterna kört sönder dom.                     
Numer har det tidigare avtalet gått ut och skoterklubben har flyttat leden flera hundra meter längre bort. Men ändå får vi tyvärr uppleva att folk vildkör, okynnes-kör på vår myrmark, flera gånger per vårvinter. Det är inte ovanligt att dom tar vida svängar in över vår gammaldags och annars helt orörda myrtallskog och kör ner små fina tallar som kanske stått orörda och växt sakta under 3-400 år.

Vi vet inte vad vi ska göra för att stoppa dom. Vi försöker olika saker varje år, men för vart år verkar också vettet och respekten hos dessa nöjes-marodörer minska.😔

Här tidigare blogginlägg om våra blygsamma skoterspår och enorma skoter-idioti- problem:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2014/02/skidtid-och-skoter-ofrid.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/02/solig-sondags-skidtur.html
http://forsnashemmanswebshop.blogspot.se/2017/03/sportlovsskidor.html



lördag 10 mars 2018

Get-vetenskap

Vi hade lite udda göromål att genomföra i gethagen idag. Det skulle utföras provtagning, våra gammaldags och mycket speciella getter ska DNA-testas. Det gäller både Lappgetterna, som vi på Forsnäs Hemman är genbank för och som har sitt ursprung i den samiska getskötseln, och Jämtgetterna från fäbodbruket och Göingegetterna från de mer södra delarna av landet.
Det var inte särskilt krångligt. Och våra getter är ju så tama och fina att dom snällt ställde upp. Man skulle topsa lite i näsan på dom för att få tag på deras DNA från slemhinnan. Enkelt, men ser ju väldigt vetenskapligt ut.
Samtidigt passade vi på att ta en fin porträttbild på vår avelsbock för säsongen. Njalgat. Han är född här på Forsnäs Hemman, men har varit på en årslång parningsturné ända långt upp i Norrbotten. I höstas flyttade han hem igen och snart blir han alltså pappa till våra killingar som ska födas nu under våren.

Det här är tredje gången våra Lappgetter är med i olika forskningsprojekt. Här kan man läsa om de tidigare tillfällena.
https://forsnashemman.blogspot.se/2016/07/lappgetterna-far-forskarbesok.html

https://forsnashemman.blogspot.se/2017/01/getbajs-ger-kunskap.html

fredag 2 mars 2018

Rensa ogräs i sådderna.

När man använder egen plantjord kan man få extra nytta av att förodla. Kronärtskockorna har samsats med lite svinmålla och våtarv. 😂
Nu rensar vi och får extra klippgrönt till mackan.😋

tisdag 27 februari 2018

Rovor och kålrötter.

Det är dags för oss att ingå i ett långsiktigt förhållande med några rötter! I vinter har vi gått igenom all den odlingserfarenhet vi skaffat under vårt decennium här på Forsnäs Hemman, vi har tittat på vad som funkat att odla här i "Kalla Nord" och lagt upp en strategi som vi hoppas är effektiv för framtiden.
Husmor i skördartagen bland rovor och kålrötter. Pga tidigare datorhaveri vill jag inte med säkerhet uttala mig om exakt vilken sort detta är.
Vi odlar väldigt många gammaldags, kulturhistoriska sorter av flera olika växter, som potatisar, palsternackor, bondbönor, ärtor och kvanne, bland andra. Såna som våra nybyggarförfäder odlade och som vi själva kan ta eget frö av. De flesta av dessa sorter har vi kunnat få tillgång till genom föreningen Sesam. När det kommer till just rovor och kålrötter så ligger dom oss väldigt varmt om hjärtat. Det är verkligen perfekta grödor att odla här uppe i Lappland, det finns sorter som härstammar från vår region och hela fjällnära delen av norra Sverige. Eftersom vi också har en gammaldags jordkällare, så är det otroligt lätt att förvara rovor och rötter under hela vintern. De rötter jag tog upp igår för att göra middagen på bilderna, rotmos och fläsklägg, de rötterna såg ut som om dom lika gärna kunde varit upptagna ur landet samma dag.

Det finns förvånansvärt många sorter bevarade, över en handfull bara från norra Sverige. Vi har provodlat flera. Som nybliven medlem i Sesam får man alltid ett litet "överraskningsfrö" och jag fick kålroten Viksjö, det här var år 2007. Några år senare beställde jag också kålroten Norsjö, och under alla år har vi också odlat olika kålrötter från kommersiella fröfirmor. Det är uppenbarligen värt att prova lite olika sorter för alla har inte funkat lika bra här. Viksjö-varianten hankade sig fram men trivdes inte hos oss i Lappland. Inte heller de köpta fröerna, dom verkar faktiskt alltid hålla en riktigt dålig kvalitet jämfört med hemodlade fröer. Men kålrot Norsjö har stortrivts. 😁 Så nu är det bestämt, framöver blir det kålrot Norsjö som blir "arvesorten" på Forsnäs Hemman. Det beslutet känns också extra toppen eftersom just kålrot Norsjö är den smakmässiga favoriten. Husbonden hävdar att smaken av vårt eget rotmos är så otroligt mycket bättre med Norsjö i blandningen är med andra sorter. Och absolut än tidigare innan vi började odla egna kålrötter, köpe-kålrötter smakar INTE bra!
Rotmos av flera olika sorters kålrötter, rovor och potatis. Fläsklägg av våra Linderödssvin.
Rovor då? Av någon anledning hade jag fått för mig att dom var nästan omöjliga att fröodla, att dom inte skulle gå att lagra över vintern. Så jag köpte frön till en svedjerova (en typ av så kallad skålrova) och en spetsig sorts rova som heter Gränsrova från en kommersiell firma, för jag vågade inte "riskera" så värdefulla frön som Sesams. Kanske lite feltänkt så här i efterhand. 😕 Men det hade åtminstone det goda med sig att jag märkte att rovor växer jättebra hos oss, dom var jättelätta att övervintra och jättelätta att fröodla. Till och med lättare än kålrötterna.👍
Blandade rovor och kålrötter till gårdagens rotmos, även en del potatis brukar vi ibland lägga i.
Så nu har vi tagit steget att även där planera nytt! Vi hörde av oss till den ansvarige för rovor och kålrötter i föreningen Sesam. En trevlig man som heter Olle, och berättade våra funderingar. Att vi gärna ville ha en skålrova som blir vår "långsiktiga" rova här på Forsnäs Hemman, och att vi gärna provade någon av de sorterna han ansåg var i stort behov av nya bevarare. I veckan dök det upp en påse med frön till Skålrova Ljusnedal. Ser lovande ut! Orten ligger klart mer söderut än vi bor, men i samma klimattyp. Riktigt kallt och fjällnära med kort odlingssäsong.
Skålrova av sorten Svedjerova från Finland, som vi hittills odlat. OBS, dessa är tidigt skördade och därför väldigt små, men jag tog dom för att visa upp alla färgvarianter som finns inom dessa rovor.
Rovor och kålrötter kan korsa sig, därför är det något knepigt att fröodla flera sorter. Det är en av orsakerna att vi nu vill satsa på bara en av varje, på så sätt kan vi fröodla dom vartannat år. Rovorna ett år och kålrötterna året efter, och så om igen. Tidigare har vi kört iväg fröodlingar till avlägg för att komma på långt avstånd från varandra. Det finns vissa fördelar med att ha en "tomt" som är nästintill kilometern lång. Men ett sånt arbetssätt blir jobbigt i längden, så ju mer vi lärt oss vad som funkar, och inriktat oss allt mer på verklig självförsörjning, desto bättre känns det att hålla färre sorter, men att arbeta med att bevara dom verkligen långsiktigt.

Så nu får vi hoppas på att vi trivs med våra nya "relationer", skålrovan från Ljusnedal och kålroten från Norsjö. Även om vår "förlovning" med Norsjö kommer att bli ganska långvarig. Efter ett rätt misslyckat år (ett så kallat sork-år) fick jag bara 3 kålrötter kvar att fröodla på den sorten, det blir lite väl inavlat. Så nu frågade jag därför Olle om vi kunde få nya fröer från hans "frökista". Och det kommer vi få, om två år, när han först uppförökat och fröodlat sina kålrötter Norsjö. Det känns helt OK, vi ser verkligen fram mot att få börja "på riktigt" med kålrot Norsjö år 2020. Ibland är det ju värt att vänta på så otroligt värdefulla växter. 😊

Länkar till Nordiska Genbankens beskrivningar av vår fina rovor och kålrötter.
Kålrot Norsjö:
https://sesto.nordgen.org/sesto/index.php?scp=ngb&thm=sesto&lev=acc&rec=46168
Skålrova Ljusnedal:
https://sesto.nordgen.org/sesto/index.php?scp=ngb&thm=sesto&lev=acc&rec=45720 




fredag 23 februari 2018

Kanin-killen med kollen?

Så skickar vi iväg en lovande kaninhane till en framtid som "Don Juan". Vid det här laget på vårvintern har de flesta kaninerna hamnat "i grytan", men en del särskilt fina och lovande individer lever kvar ett tag till i förhoppning att kunna gå vidare inom bevarandet av den gammaldags och härdiga lantrasen Gotlandskaniner.
Det här är en jättefin hane, han är svart-vit tigrerad, storväxt och har varit orädd och kontaktsökande under hela sommaren/hösten och vintern. Bra läge att bli avelshane.
Imorgon får han åka till en ny genbank i Lycksele (grannbyn bara 13 mil bort) och ganska omedelbart sätta igång och träffa brudarna. Lycka till önskar vi  Forsnäs Hemmans Acer!

onsdag 21 februari 2018

Dom små lökarna.

Det här med egen mat! Vilken känsla! 💗Nu tog vi fram den sista burken syltlök, från i höstas. Ungefär samtidigt sker sådd och förodling av en stor del av de lökar vi ska äta nästa vinter. 😊 Purjo har växt ett par veckor redan och röd och gul lök ska i jorden snart. Men syltlöken får vänta tills i juni, det är egentligen en vanlig gullök, men den behöver ju inte hinna bli så stor. Så den hinner bli "klar" även när man sår på friland i Lappland. 👍
Sorten är Barletta. Serverades till ljuvligt goda revben av Linderödssvin. 😋

tisdag 20 februari 2018

Kaninslakt

Vi slaktar kaniner. Bilderna är inte alltför tydliga för en del modernt folk är känsliga. Men texten borde klargöra vad som sker. 👍
Slå för bedövning, skära av halsen för att avbloda, sen håller jag gärna kaninen sträckt under avblodningen. Om dom får dödsryckningar så skyddar det pälsen från att bli blodig i onödan. Sen flå, ta ur och bära in. Kaniner blir smaskigast om dom får avsvalna långsamt, så vi lägger dom i rumstemperatur över natten, sen i kylskåp över dagen och ett dygn till om vi ska tillaga dom färska, tills Rigor Mortis (likstelheten) släpper. Då är dom färdiga för grytan.😋
Vilket är det sätt vi tillagar nästan all kanin på:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2015/01/kaniner-i-grytan.html 

Som alltid är det Husmor på Forsnäs Hemman som står för slakten. 😊

onsdag 14 februari 2018

Odlingssommaren 2002. Varmast i mannaminne?

Första året jag satsade riktigt stort på att odla för självförsörjning så hade jag en otroligt tur. Just den
sommaren var helt fantastisk! Det är nog den allra bästa odlingssommar jag fått uppleva. Och då är det ändå 16 år sedan. Här följer en bildsvit av diverse odling och familjeglädje under sommaren 2002. Sommaren vi ibland minns som "Karibien i Lappland".
Jag satsade på djupgrävda bäddar med mycket mullämnen i. Ung, stark och frisk grävde jag hela 250 m2 i dubbelt djup, bäddarna bestod av 40-50 cm lucker fet jord. Och det växte därefter. Här en bild där jag står vid en bädd broccoli och broccolo. Lite framåt ser man en plätt redan skördad mangold (se bild nedanför), framför lite piplök och en blommande sallat. Vi har aldrig haft blommande sallat på friland i Lappland efter denna sommar! 
En halvhög märgärt som gav enorma mängder denna varma sommar, Karina. Numer odlar jag inte den alls, för den klarar inte vår vanliga halvkalla Lapplandssommar. Istället odlar jag lokala och lägre  sorter av ärtor.  
En ursprunglig tobak, antingen Virginatobak eller bondtobak som jag odlade för att göra snus till Husbonden.  Se bild på bondbönor och snusdosa nedan. Det blev så småningom flera dosor snus. MEN det är verkligen inte lätt att göra snus, och han absolut avskydde mitt hemgjorda snus. Samt; tobak kräver rejält varma somrar för att utvecklas som på dessa bilder. Så det är en planta jag aldrig odlat igen. 
En av de roligaste delarna med odling är ju när barnen blir engagerade. Här hjälper äldsta ättelägget, dottern som numer är 22 år, till att skörda tabasco-plantan, det är nog in i oktober. Plasthandskar på!
Och här har vi nuvarande mellanbarnet. Vid det här tillfället var det yngste sonen. Numer 19 år gammal men när det här fotot togs var han 3år och älskade den stora och konstiga moroten!
Standardlunch sommaren/hösten 2002. Jag åt strikt stenålderskost och ja, vi hade ju enorma mängder grönsaker att äta. Lättkokt med lite örtsalt var grejen! Supergott. Våra lappländska grönsakers egna smak är det absolut mest fantastiska! Observera sparrisärten: jättegod men kanske inget jag odlar igen. 
Husbonden, ung och kolla hur blåögd! Håller tre romanesco, inte jättestora, lite utdragna (troligen Lapplands 24 timmars ljus) och nä, vi odlar inte romanesco broccolo numer. Men gott var det. 😋
Suddigt foto, men bildbevis på att vi hade en STOR planta av kapkrusbär som gav många bär på friland i Lappland. Alla som känner till skillnaden mellan kapkrusbär (Physalis Peruviana) och Gyllenbär (Physalis Pruinosa) inser att det är en sommar som ingen annan när senmognade P. Peruviana ger riklig skörd på friland i Lappland.😮 Numer satsar vi på snabba sorter av P. Pruinosa, i växthus.

Mangold. Hur mycket kan dom VÄXA egentligen? Ojoj, vill man ha mycket volym så är det mangold som gäller. Vill man har riktigt smarriga saker, så får man nog skörda dom tidigt eller satsa på riktigt spädvuxna sorter. I år provar jag igen, med "Perpetual spinach".
Betor i tre färger. Betor är rent av ett sorgebarn hos oss. Det liksom bara inte "vill" sig. Så år 2002 var det som vi fick "OS-guld" i betodling, fast utan att vi tränade.😏
Alltså morötter! När dom vill sig, så är dom ju en helt fantastisk gröda, och man får skörda mängder, och alla gillar ju morötter så det finns avkastning för allt! Inte undra på att mitt 16 år yngre jag ser så himla nöjd ut! Dessutom matchar ju moroten bikinin! 😂
En suddig bild av lite av chilin. Jag hade inte en enda susning om hur man odlade chili då. Men med varmt väder och lite entusiasm så blir det ändå så här. Var det något som sommaren 2002 verkligen GAV mig, så var det känslan av att det KAN fungera. Man får inte ge upp, även om något år är sämre eller vissa grödor inte vill lyckas för en.
Husbonden visar att han är en äkta norrlänning då han jämför bondbönorna med en snusdosa. Men jo, dom var enorma! Kanske är detta orsaken att yngste sonen aldrig kan få nog av bondbönor? Att vi åt så mycket av dom under den vintern han blev till? Bondböna Hangdown, inget vi odlar längre. Kräver så varmt klimat att vi inte vanligen kan erbjuda detta här i Kalla Nord. 
Gul lök från sättlök, har aldrig förr eller senare fått den här storleken på dom.
Jordärtskockor. Dom blir alltid höga, men här är dom verkligen extra-otroligt höga. Också ett foto som visar hur mina första försök till täckodling gick till. Jag trodde att det bara var "klippt gräs" som var användbart, och vi hade ju enormt lite gräsmatta och ......hallå, använda en bensindriven gräsklippare för att få näring till landet?!?! Kändes helsjukt och det blev inte så mycket täckodling detta år, av den orsaken. Numer vet vi ju att det går att täcka med allt möjligt. Mögliga ensilagebollar är vårt vanligaste täckmaterial, vi hämtar det från grannarna mot utbyteshandel.
Kortväxt, tidig solros. Men inte ens denna varma sommar hann vi få mogna fröer här i Lappland. Är det något jag "drömmer" om som odlare så är det att kunna odla något som ger något som liknar nötter/ätbart frö här i Lappland. Något med omega3/6 och med mineraler och fetter som vi verkligen skulle behöva. Vi kan inte odla varken hasselnötter, valnötter eller nån form av tall/pinje här hos oss. Så solrosor var vårt "sista hopp". Ännu har vi inte lyckats men bara i vinter har vi hittat ett nytt "hopp" via en särskilt selekterad form av super-tidig lågväxt solros från Alaska. Tyvärr har vi ännu inte hittat något sätt att få tag på den. Om du vet vart man hittar "Midnight Sun-flower" så får ni gärna höra av er. http://snrenews.blogspot.se/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html
Alltså mangold. Vad ska man göra med all mangold? Det är nog orsaken att vi numer är betydligt mer modesta och bara odlar någon mindre rad av mangold.
Frösådda smultron, man behöver bara så dom en gång, för deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns fortfarande med oss. Delade och omhulade och nyplanterade på nya rena jordplättar varje år. Sort Alexandria.
En hink morötter, Rothild. Dessa var skördade ganska tidigt i slutet av augusti. Jag tog också upp en skörd av helt ENORMA gula morötter, "Jaune du Doubs" ca en månad senare. Dom var som en underarm i storlek och lagrade väldigt väl. Båda dessa är standardsorter hos oss även nu, kallare år, fast inte så här stora. 
Rejäl lökskörd. Detta är bara bråkdelar av alla storvuxna lökar vi fick. 
När man har små barn så är det ju nästan helt omöjligt att hitta bilder av själva paret tillsammans. Man tar kort på varandra, eller på barnen eller på varandra med barnen. Men nästan aldrig ser man till att ta kort på OSS, tillsammans.  😜Det här är den enda bild gemensamt jag hittat av oss från året 2002.
Husbonden och Husmor på Forsnäs Hemman, minus 16 år. 
Och JA, jag talar i en mobiltelefon. Den ovanan slutade jag med ca 5 år efter detta foto togs. Numer äger jag ingen mobil sedan mer än 10 år tillbaks, och kommer helst inte nånsin skaffa en ny mobil. 
Karln däremot, han håller jag fast vid! 💗