söndag 6 oktober 2024

Härliga höbönder

För 3 dagar sedan kom den, stortraktorn med 6 bollar på släp, en gång varje höst. Vi har aldrig lyckats bli helt självförsörjande på vinterfoder till våra djur. I och med att vi försöker röja markerna för hand, så har det tagit tid. Därför har vi alltid köpt till foder, från någon "höbonde" i trakten. Det är något med de här äldre männen, (som det alltid varit). För mysigare "gubbar" tror jag inte går att finna! 😊

Staffan har millimeterprecision på balplaceringen. Sonen står och granskar uppifrån och Husbonden övervakar från sidan. 

Våra första höbönder var tre bröder som bodde på sin barndomsgård uppe mot Marsfjäll. Dom var över 85 år allihop, den äldste hade fyllt 90, och hade börjat "ta det lite lugnt". Men lillebröderna slog hela den ENORMA lägdan med vanlig liten slåtterbalk. Och höet var av YPPERSTA kvalitet, fräscht grön, doftade fantastiskt och innehöll både angelica (getternas favorit) och daggkåpa, vilket var det smaskigaste våra Gotlandskaniner visste. Vi hade turen att få ha kvar dessa åldriga krutgubbar under våra 3 första år, sen lade dom ner. För då hade JBV digitaliserat sitt rapportsystem, och även om bröderna kunde allt om att sköta ett småbruk i Lapplands extrema glesbygd, så kunde dom ingenting ... om datorer. 

Efter det har vi haft 4 ytterligare höbönder, ett tag kändes det som om alla de gamla gubbarna lade ner och jag var rent fundersam om det skulle kunna gå att få tag på foder lokalt. Särskilt som dom som fanns, bara blev mer och mer storskaliga ... och i första hand sålde till hästgårdar! 😅

Nu har vi en trevlig karl som bara bor några kilometer bort, i Lappländska mått mätt är vi grannar. Han har just investerat i en ny balplast-maskin, så han förblir nog yrkesverksam ett par år till i alla fall. 

Och att få in allt vinterfoder man behöver i "ladorna", det är en helt fantastisk känsla. Så "höleverans-dagen" är en riktig festdag här på Forsnäs Hemman. 💗
...
Tidigare inlägg om vinterfodret:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/fylla-foderladorna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/05/hassja-ensilage.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/en-traktor-kommer-lastad-med-losho.html

söndag 29 september 2024

Sensationell svamp-skörd

Jag var just ute på världens kortaste (avstånd) och kortaste (tid) svamppromenad. Och jag tvekar att ens kalla det för "plocka svamp", för det handlar mer om att bara "hämta svamp", inte ens 10 meter från ytterdörren har vi vår gamla tall, vars stubbe i 9 år har fungerat som huggkubbe. 

Men för 2 år sedan började den också producera svamp, jättegod Rökslöjskivling. Och inte lite svamp heller! Det är hysteriska mängder. Likaså i år och när jag var ute för att plocka in ungefär så mycket jag har tid och ork att rensa till torken ikväll, så lyckades jag plocka en hel "tuva" av den här delikata stubbsvampen! På bilden är den till och med lite mindre än den var när jag precis plockat den, för några yttre delar trillade av. 😅

OCH, jag noterade att stubben från tallen 5 meter bredvid, som Husbonden tog ner 2 år senare än vår hugg-kubbe-tall, också har börjat producera Rökslöjskivling i år. Bara en klunga, men .. kanske får vi ännu mer svamp nästa höst, från våra två sågbacke-stubbar!

I vilket fall, en otroligt god svamp! 😋
Och ... det finns i lager. 
https://forsnashemman.se/svamp

...
Tidigare inlägg där man kan se hur enormt mycket svamp det är från bara denna enda stubbe:
https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/svampbonanza.html




fredag 27 september 2024

19000 dagar på jorden

Idag fyller jag 19 000 dagar. Om jag lever som min mor och mormor, vars fysik jag ärvt, så kan jag få ca 7305 dagar till i livet. Eller 20 år till, för att vara exakt. Det manar till viss reflexion. Jag gör ett kollage av brottstycken av mitt liv, just idag. 😊

"Vacker-rönnen som syns från köksfönstret, blickfång varje år denna tid". 
Jag är där jag vill vara i livet och det är också det "ställe" jag arbetat för att nå. Och, jag är i en helt ny fas. För första gången sedan ungdomen är jag inte ansvarig inför någon, gällande någon ... ting ... alls!
Ett citat jag skrev ner som 19-åring, och som följt mig sedan dess. 
Det här göder ju såklart sinnet i en levnadsglad, överintellektuell, halveremitisk rekursiv person. Här finns möjligheter, händelser att uppleva och saker att göra, som jag tycker kan kännas viktiga, eller i alla fall roliga och givande. 21 år efter min stora insikts-upplevelse, ska jag nu sätta igång nästa fas. Den efter familjeperioden, där jag också provat mina tankar. :-) 
Ampelliljan blommar. Kanske inte världens fägring, men jag är nöjd med att mina krukväxter mår bra.
Nu är det dags att "leka med dom stora barnen" som hängde där längst ut på lekplatsen, på Bjurhovdagången 3, en sen kväll kanske år 1976 i svallvågen efter den tsunami av uppbrott från den familjenära och naturnära tillvaro som varit vardag för de flesta från den tiden. Och för mig, här och nu, så innebär det att det äntligen är dags för den uppgörelse. Med precis ALLT som framstått som helknäppt från till och med innan dess jag greppade systemtänkande. Från Wittgensteins missförstånd till Dostojevskijs UPPENBARA jättehål i sin världsbild. Från den vänaste och mest insiktsfulla av politikers "glapp i världssynen" till tja, Buddha, eller Jesus. Vi är, och har alltid bara varit ENBART människor, och vi är ALLA lika mycket värda, det är min grundläggande övertygelse. 😊
Ett av Husbondens hårspännen och en slända i Ask. Ska levereras snarast!
Så, just idag är en helt vanlig dag på vårt fina, fina gamla nybyggarhemman i Lapplands fjällnära inland. Jag rensar fröer och plockar svamp och bär, vi gräver potatis, jag och min käre gubbe och vi hänförs över de ljuvliga höstfärgade omgivningarna vi har turen och förmånen att få leva i. 
Hardneck-vitlökar till matlagningen, jag förvarar dom som två "buketter" på köksbänken.

Jag skickar ett grattis till hjärte-dottern som fyller vanliga år idag. 💗💗💗
Precis allt är bra i världen.
I MIN värld.
Men ... samvetet kräver mer, för allt är verkligen inte bra i världen. 
Några av nyponen har hunnit mogna, det är ovanligt tidigt. Dom är goda! 

Så nu när ansvaret för någon annans väl inte längre är mitt på samma akuta sätt, och hälsan är lite bättre än på länge, och jag inte har hela livet kvar, men, om jag har tur så har jag länge nog ... så är det dags att sätta igång. 

Palsternacksfröer, det blir nog några över till andra också.

Full fart framåt och allt spännande som väntar. 💗
Efter ca 15 års drömmar kan jag äntligen skörda Forsnäs Hemmans första och troligen enda mer substantiella oljegröda. Världens snabbast mognande solros. Midnight Sunflower, utvecklad av universitetet i Fairbanks, Alaska.

...
Tidigare funderingar över livet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/01/disclaimer-fran-forsnas-hemman.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/denna-dagen-ett-liv.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/metasystematik-och-insikter.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html








onsdag 25 september 2024

Sista mellanmålet med bär

Under alla dessa snart 17 år vi bott här på det gamla nybyggar-hemmanet Forsnäs Hemman, så har jag plockat bär till barnen. Nästan varje eftermiddag i säsong, och ställt fram till barnen på bordet, som "plock-efterrätt" och gotta på kvällarna. 😊

Vinbär i många färgsättningar, vita och en liten röd jordgubbe, hallon, aronia, blåtry och saskatoonbären.

Och när dom var så små att det var "fruktstund" på skolan, så bestod sonens medskickade fika av små burkar med bär och grönsaker. 

Igår kväll var jag ute och skrapade ihop allt det som fanns kvar av det trädgården har att erbjuda. En sista liten handfull Lappländska bär, och den sista lilla "gotta-gåvan" som jag kan ge till min numer vuxne son. Som flyttar hemifrån innan nästa bärsäsong infaller. 
Så, här är sista mellanmålet med bär. 
Sentimentalt! 💗
...
Tidigare inlägg om mellanmål och fruktstunder med våra egna bär och grönsaker.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/fruktstund-blir-barstund.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/sista-farska-fruktstunden.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/01/frysta-lingon.html


fredag 20 september 2024

Andra planteringsdagen i Dr Strömboms trädgård

Igår var det dags igen. Jag och båda sönerna åkte 5 mil söderut, till grannkommunen Dorotea och hjälpte till att sätta blomsterlökar i den lilla Versailles-inspirerade trädgård som vi också hjälpte till att grundplantera i försomras, se länk nedan! 

Hela arbetsgänget. Lökarna är i jorden och vi är nöjda! 
Den här dagen var HELT fantastisk, sol och värme som om det varit en julidag, men med en lagom bris för svalka och inte ett enda knott i sikte. I somras var just knotten lite av en plåga. 
En ljuvlig liten paviljong som finns kvar sedan ursprungsträdgården. Med återbruk av gamla armerade glasdörrar (från sjukstugan) som använts till de genomskinliga takplåtarna. 
Vi var också några fler medhjälpare. Vi var 7 stycken som planterade totalt ca 800 lökar, så ... 115 lökar styck. Det är rätt hård och stenig mark också, så det tog några timmar att få allt klart. 
Sönerna gräver i fullt solsken denna strålande septemberdag!
Men det kommer nog bli väldigt fint nästa vår och jag ser fram mot att få komma i maj/juni och bara njuta. 
Projekt-skylt.
Stora delarna av de tidigare planteringarna var också i toppskick, bara någon enstaka buske som gått åt. Några av de lägre liggande delarna kan kanske behöva omstruktureras, det är inte mycket som gillar att växa så blött. Men ... det kommer nog fixa sig. 
Fika efter väl förrättat värv. Sen fick medhjälparna lite lökar att plantera i sin egen trädgård. Tack! 
Jag blir nog i alla fall en återkommande besökare till detta spännande kulturhistoriska och fantastiskt lokala trädgårdsprojekt, så långt ut i Lapplands glesbygd som man bara kan komma! 
Yngste sonen i grävartagen. Dorotea sjukstugas flygel i bakgrunden.

...
Blogginägget från förra arbetsdagen i denna trädgård den 18 juni i somras:
https://forsnashemman.blogspot.com/2024/06/idealt-ideellt-arbete-i-dr-stromboms.html


tisdag 17 september 2024

Årets semesterresa

Vi är ju inga resenärer direkt. Men ... nu åkte vi en tur. Vi har planerat att hälsa på våra "självhushållnings"-vänner Mariana och Reginald i Norrbyberg, i 4 år nu. När vi hörde av oss i helgen och funderade om det gick att komma förbi i veckan, höll nog Mariana på att svimma. För hon hade nog givit upp på oss! 😅 

Men, under över alla under, vi har nu varit på besök där. Mycket intressant att se, fina odlingar och trädgårdsanläggningar, och inte minst deras självförsörjning på el. Men också, och inte minst. Samvaro, god mat och dryck och gott sällskap. 
Så som människor alltid haft vett att uppskatta. Åtminstone det är grundläggande gott i vår haltande mänsklighet. 

På vägen dit och hem, över det ljuvligt vackra Stöttingfjället, passade vi på att njuta. Sist vi var i en bil på en längre tur än till byn för att handla, var nästan 2 decennier sedan. Och ... jag gillar att köra bil. Jag gillar inte bilen, men jag gillar att KÖRA bil. Och jag är duktig på det. Jämna fina kurvor, acceleration och inbromsning. Min körskollärare sade att jag hade lätt för bilen då jag hade spelat så mycket piano. Om hon har rätt vet jag inte. Men i ett helt annat liv hade jag nog troligen varit långtradar-chaffis. Fast jag hade lyssnat till de stora filosoferna och tänkarna på talbok, istället för att lyssna på country. Och jag skulle haft en sån där långtradare med en liten husbils-avdelning bakom förar-sätet. 
Nåväl, att få köra den här fantastiskt vackra vägen, mellan Björkberg (som ligger mellan Risträsk och Vinliden) och Blåvägen, är REN njutning och körglädje, denna enda gång jag unnar mig att tänka bort det dåliga bensinsamvetet. Vi unnar oss att köra pensionärs-sakta och titta på allt. En vacker illgul asp, eller en rönn i höstbrand. Eller hisnande fantastiska myrtjärnar, eller intressanta, knotiga och renätna tjädertallar. 

Filosofin på kvällskvisten, där hos våra vänner, över husets eget röda och rosa vin, är tankeväckande. Så många människor här på jorden som ändå också tänker, inte bara simpelt lever (i två betydelser; både dom som lever ett basalt "simpelt" liv men som ändå ibland inte tänker, men dessa människor gör båddera. Och dom som tänker simpelt, i alla andra vägar i livet. Som vår forskning visar är dom "legio"). 

onsdag 11 september 2024

Superb samhällsinsats!*

Nu kan man rösta på vår lokala judoförening (Vilhelmina Judo), så att dom kan få tillgång till medel från ATGs så kallade "Drömfond". Det kan inte vara en dålig sak, så gå genast hit och gör det!
Man kan tydligen dessutom göra det en gång per dag! 😉
LÄNK FÖR ATT RÖSTA: https://dromfond.se/projekt/vilhelmina-judoklubb/ 

För det här är en förening som har ALLT det jag vill se av en lokal, äkta samhällsdrivande och -samhällsBYGGANDE förening.
Dom är HELT fantastiska! 💗

Och även om det, som så ofta är ett resultat av ett mindre antal eldsjälars engagemang, så har dom lyckats att också engagera lokalsamhället, väldigt väl och mycket och byggt ett relativt stort team som hjälps åt att driva denna ljuvliga (bland annat) barn- och ungdomsverksamhet. Så, föreningen har blivit ett långlivat och mycket livskraftigt inslag i ett annars ganska vissnande lokalsamhälle. 

I vilket fall, judoverksamheten "uppenbarade" sig för mig när sonen var bara knappt fyllda två år, genom att han följde med pappa Per med "Äldste" sonen (titta här Isak) på judo för hans åldersgrupp. Ca 6-åringar. 
Det var en skön stund för mig, som annars bar sonen jämt nästan, att ha egentid någon timme eller två. 
Ett foto på sonen 2 år, när han medverkade i Lejon-gruppen. Det sitter på kylskåpet sedan många år!
Snart åkte hela familjen en timme tidigare för att vara med på minsta barngruppens Judo-timme, som kallades "Lejonungarna" om inte minnet sviker mig. Och mamma fick två timmar hemma, helt ensam. TOTAL lycka, vet alla som varit i DEN situationen. 😅  

Judon var den perfekta barnaktiviteten! Och Vilhelminas UNDERBARA förening passade som handen i handsken. Och var verkligen engagerade i varje enskilt unge. Till och med lite individuella typer, som sonen. Judon fyllde i och lärde honom mer av detta med socialitet i lite större grupper och att känna gemenskap i aktivitet, som den lilla kristna friskolan som jag valde till sonen också gjord**. 
Det som är gemensamt för den kristna skolan och Vilhelmina Judo, är en mycket viktig egenskap, i alla samhällsbyggande verksamheter. Båda var småskaliga sammanhang, med engagerade vuxna, som bemötte varje barn som den individ dom är. Det handlar helt enkelt om att bygga ett väldigt naturligt socialt sammanhang där engagerade och kärleksfulla vuxna aktiverar barnen i lärande aktiviteter. Har säkert förekommit i vår art sedan apstadiet. Som vi förresten fortfarande är kvar på.
Dessa ljuvliga lärare och ledare tar barnen (och unga vuxna) på allvar, verkligen SER dom och bemöter dom med genuina känslor. Judo-föreningen (och skolan) LEVERERADE verkligen under sonens uppväxt, dom gav honom precis det där jag hade önskat för honom.

Jag har mycket mer gott att säga om dom, om att bygga teamkänsla, eller gruppkänsla, skulle jag väl säga. Att ta ansvar för sina egna handlingar, att agera respektfullt, att röra sig eftertänksamt. I allt från det stora till det lilla är judon och just den här föreningen helt makalösa.💗***

Och nu ska dom lära gamlingar trilla. SKITBRA! Säger jag. Hoppas ni får pengarna för samhällsorganisationer som er är sånt en samhällsfilosof som jag verkligen drömmer om, för alla samhällen överallt!
Själv ska jag absolut rösta på er varje dag. 👍
Titta gärna på den fina filmen här: https://vimeo.com/976534111


Det kan till och med hända att jag kommer förbi själv på någon kurs, jag är ju verkligen ingen ungdom längre. 
Å andra sidan, är det något jag lärt mig här på Forsnäs Hemman, i Lapplands extrema glesbygd, så är det ju att halka!😅
Så den delen av kroppsminnet har jag nog "upprätthållit kompetensen" i rätt bra ändå, i den här skruttiga kroppen, bara genom att jag bor där jag bor. 
Dessutom är jag ju ändå eremit! 😏

---

Tidigare inlägg om judon!
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/01/judo-framgangar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/05/orange-balte.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/hjartliga-kokostoppar.html


*Jag har beslutat mig för att införa asterisker i mitt skrivande. Så kan linjära människor som inte orkar med mitt svammel skippa en del. Men det finns riktiga guldkorn även i fotnoterna alltså. 😉
Och jo, skulle bara säga att den här texten nog egentligen heter "Skrönan om det välstrukturerade samället", eller något liknande. 

** I familjen kallas den handlingen (valet av skola till sonen) för "den oheliga alliansen", mellan tvärateistiska mamma och den lilla frikyrkliga F-9-skolan, men det är en senare berättelse. Friskolan gjorde ett ypperligt jobb med den delen av sonens uppväxt, just för att dom var så småskaliga och drevs av den där typiska goda självbilden som många mycket trevliga frikyrkliga lite bättre belästa och inte så där väldigt frenetiskt religiösa individer kan motiveras av att kapitulationsrollsgestalta. Goda människor, kort sagt. Och i en småskalig miljö, OCH självbilden av god och etisk och närvarande pedagog. Det kunde inte gå fel, tänkte jag. Och det gick det inte heller. För främst är vi varken ateister eller religiösa, utan människor, helt enkelt. Med empati och ögon att se med, även många religiösa. Även om många av dom också stänger ögonen när det är bekvämt eller svårt att förstå. I vilket fall, hejja Strandskolan, Vilhelmina och tack och LOV att sonen slapp den kommunala skolan som hans två äldre syskon och syskonssyskonet tyvärr utsattes för. 

*** Jag är till och med beredd att göra avkall på min totala avsky för tävlande, för ... judon lär barnen att se "motståndaren" som en medspelare. Att man hedrar sin motståndare genom att ge dom en "fair fight". Vilket också är ytterligare en sak jag tycker att Vilhelmina Judo fått helt rätt känsla i. Att lära ut sportsligt agerade och faktiskt ren, empatiskt baserad omsorg! Och att uppmuntra på ett helt adekvat sätt, att få barnen att känna stolthet att dom lyckas, men samtidigt aldrig vila på lagrarna. Ett allt igenom helt balanserat synsätt och en humanistiskt byggd verksamhet, från grunden! Jag kan helt enkelt inte säga nog många goda ord om denna förening!

Som vanligt har det ju att göra med de vuxna förebilderna i gruppen och jag är bara SÅ glad att alla dessa ledare och olika nivåer av aktiva har funnits där under sonens uppväxt. Kanske inte minst Katrin och nu på sistone också Björn. Tack, från djupet av mitt hjärta. Jag kan banne mig inte FÖRSTÅ att sonen snart fyller "vuxen", även innan 1969, vilket jag alltid hävdat skulle behöva vara den officiella vuxenåldern (åtminstone!). 
Och han ska flytta hemifrån i februari och ska GIFTA sig! Vem såg DET på horisonten. 😊
Tack igen!
Verkligen! 


torsdag 29 augusti 2024

Sotvaxings-sensation!

Svampsäsongen har klart bättrat sig. I måndags var jag ute med dottern och hittade mycket svamp. Bland annat hittade vi sotvaxing, på ett för mig nytt ställe för just den svampen! Och alla svampmänniskor vet att ett nytt ställe för en favoritsvamp, det är som att vinna på lotto!
Numer ska den här svampen formellt kallas för sotvaxSKIVLling. Men jag fattar inte vitsen med att lägga till 5 extra bokstäver på alla vaxingar, så jag kör "kärringspråk" på dom svamparna. 😅

Då insåg jag att ... om det är ett hyfsat sotvaxingsår, så måste jag genast ut och kolla mitt pålitliga standardställe för den svampsorten, borta vid stenröset norr om lägdan. Så igår gjorde jag det. 
Och, vilket fint sotvaxingsår! Inte som 2018, men .. något liknande kommer jag väl aldrig få uppleva (se länk till blogginlägg). Men absolut ett av de bättre sotvaxings-åren. 👍

Och så är det ju sotvaxing, en svampsort som inte liknar någon annan i min värld. Den har en fantastisk och annorlunda doft, som honung och nötter. Och den smakar också lite så som tillagad och som torkad. Så den här svampen använder jag ibland till bakning, drömmar med torkad sotvaxing i, det blir fantastiskt gott. Och till och med rulltårtor med en smörkräm med mjukt smörstekt sotvaxing, och grädde på toppen, gärna lite chokladströssel eller kolasås på. 
Smaskens! 😋

Nu har jag hittat så mycket i år att jag har chans att sälja några paket. Så om hugade spekulanter vill prova att baka med svamp, så kan jag tipsa om just sotvaxingen. 😊

...
Tidigare inlägg om sotvaxing:
Här "recept" på rulltårtan: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/sotvaxing.html
Här det makalösa svampåret 2018 med MASSOR av t.ex. sotvaxingar. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/sanslosa-svamptider.html

Och här finns sotvaxing på vår web-butik: 
https://forsnashemman.se/products/sotvaxskivling

söndag 25 augusti 2024

Familjehelg med svampplockning

Alla tre ungarna är hemma, och två av dom med "respektive", så vi har haft mycket roligt i helgen.
Bäst var kanske svamppromenaden igår, fortfarande inte jättemycket svamp, men tillräckligt för att kunna lära nybörjarna i familjen lite mer om svamp. Många olika sorter, men bara få svampar av varje sort. 😊

Dottern visar upp två fina tegelsoppar i perfekt storlek, fasta och fina. 
Några taggsvampar, då vi har ett känt ställe av dom just där vi plockade. Det stället hittades av Storasyster och Lillebror för 3-4 år sedan. Det är en väg kring ett gammalt grustag, och just där blir det en väldigt speciell ekologisk miljö, som tydligen gillas av taggsvampar. 

Vi hittade också en taggsvamp jag aldrig sett förut. Rosa kanter och bucklig brun-orange mitt. Jag har tittat på Artdata och tror att det kanske kan vara orange taggsvamp, även om våra svampexemplar snarast hade bruna fötter. https://artfakta.se/taxa/4361/bilder 
Taggsvamp i kanten av sandtaget från 1940-80. Aldrig sett liknande förut men enligt ArtFakta kanske Orange taggsvamp? 
Men som för de flesta nybörjare, så var det nog nästan överväldigande, att hitta så många olika svampar och bli matad med så mycket fakta, och ofta förvirrande sådan. T.ex. att vi både hittade tegelsopp och tegelkremla. När man inte ens visste skillnaden på skivling och sopp innan, så kan det nog vara mycket att tänka på samtidigt, de där första svamppromenaderna. 😅

Men sen går det ju oftast till sig. Man lär sig sina 15-50 säkra svampar, dom man själv känner till, som växer där man plockar, och där man är HELT säker på att man plockar rätt svamp. För man plockat samma svamp, med andra kunniga svampmänniskor, i många olika typer av habitat, i många olika väderlekar och mognadsgrader, och är lika säker på artningen, för varje svampsort man lär sig. 👍 
Sönerna hittar något oätligt, vilket ju över 90% av alla svampar är. Flickvännen, som inte vill vara med på bild, i bakgrunden. 
Och DÅ, när man börjar kunna så mycket att man kan få ihop till en god svamp-macka även dåliga år, för att man lärt sig ett antal sorter som ändå alltid ger lite skörd .... då är det SÅ roligt att plocka svamp!
Men redan den här promenaden var väldigt skoj för alla, från den totala nybörjaren, och vidare till två av barnen, dottern som lärt sig ganska mycket, och yngste sonen som är nästan lika bra som mig, i alla fall på alla ätliga svampar i närområdet, även ovanliga sorter. Och jag, som ... efter att ha plockat svamp sedan 3-4 års åldern med pappa, nu ändå kanske måste räknas som hyfsat kunnig på området. 😅 

Tur med vädret hade vi också. En av få gånger denna sommar. 😏
Äldsta syskonparet försöker se ut dom dom inte spelar teater för kameran. Det funkar! 
Dagens svamplista:

- 4 taggsvampar
- Den ovanliga taggsvampen i rosa/brunt (orange taggsvamp?)
- ENORMA mängder kremlor, men främst gamla. Men både gulkremla, tegelkremla, vinkremla, grönkremla och storkremla hamnade i korgen.
- 5-7 tegelsoppar, unga
-Ca 15 sandsoppar, främst unga
-4 olivvaxingar, och, OCH ... 2 mer robusta svampar som verkligen liknar olivvaxingar. Jag har hittat några sådana tidigare också, kanske 2-3 st vid 2-3 tillfällen. Inte ofta, men ändå återkommande. Det är troligen vitgrå vaxskivling. 
-Några rimskivlingar, god kvalitet men inte många.
-Ett par björksoppar som ändå var så fasta att vi tog med dom till blandsvampen till morgondagens svampcrepes.

Sen hittade yngste sonen en stubbe med föränderlig tofsskivling. Första gången han helt korrekt artat den själv! Stolt!
Och som grädde på moset hittade jag en stubbe med rökslöjskivling. Alltså båda de stubbsvampar som jag tagit så lång tid på att känna mig säker på ... vi hittade båda på samma promenad!

Lyckad dag! 💗


...
Tidigare inlägg om svamppromenader:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/en-riktigt-bra-dag.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/sista-svampturen.html

söndag 18 augusti 2024

Rönnbärsplockning

Idag kom mellansonen över och vi hjälptes alla åt med att plocka rönnbär. Det är ett makalöst rönnbärsår och vi kunde snabbt fylla vinterbehovet åt hönsen, och en liten del åt oss själva. 😊

Vi plockar hela klasarna och lägger luftigt i brödbackar. Dessa få stå torrt utomhus under soliga och blåsiga dagar, och resten av torktiden står dom i vårt pannrum, som är varmt och torrt. När allt torkat lägger jag dom i säckar av papper, såna det varit säd till hönsen i, och ställer dom i höladan, tills vintern kommer. Dessa klasar blir rena hönspartyt under vintrarna och hönsen kacklar extra ljudligt när man kommer med några torkade rönnbärsklasar under en blek vinterdag. 

En fördel med våra något vekare Lapplandsrönnar, det är att dom oftast är väldigt flerstamiga, nästan som ett buskage snarare än ett träd. Så när man vill plocka dessa rikedomar så kan man nå hela vägen upp på grenarna genom att få tag i dom och tynga ner topparna. Sen plockar man rent hela den "stammen/grenen" innan man släpper den och låter den räta upp sig igen. 👍

Vi kan inte få tag på precis alla klasar på det här sättet, en del grenar sitter för bökigt till för att lyckas böja ner, men ... vi får tag på tillräckligt. Och resten får faktiskt gärna glädja våra vilda fåglar också. 

Att det är så extra mycket rönnbär på just de här träden, kan bero på att dom står i hönsgården! Dom är alltså välgödslade, och som tack får hönsen extra mycket vintergotta att se fram mot. En riktigt liten feedback-loop på Forsnäs Hemman. 😅

...
Ett tidigare inlägg om att plocka och torka rönnbär:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/roda-ronnbar.html


 

lördag 17 augusti 2024

Vårrullar i byteshandel

Så den roligaste och mest udda familjeaktiviteten i veckan var ... att vi hade matlagningskurs tillsammans! Det vankades proffshjälp med att laga vårrullar, både med kött och ett vegetariskt recept.
Det här är byteshandel när den är som bäst! 😊
...
Det är våra grannar, där frugan är thailändska som står för kompetensen. De senaste åren har vi bytt till oss några middagar med hennes absolut delikata matlagning, mot ... allt från fällning av träd till att vi vaktar posten åt dom på vintern, då dom är i sitt andra hemland. 

Och vårrullarna har ju alltid varit allra mest uppskattade av hela familjen. Så nu tyckte grannhustrun att hon nog ändå tjänade på att lära oss göra dom på egen hand! 😅
SÅ kul! Vi wokade snabbt i hop ingredienserna, två olika blandningar. Den övre ljusare vårrullen har fläskfärs i sig, den undre gulare är vegetariskt med mer morötter i, och majs. 
Sen satte vi oss, jag, Husbonden och yngste sonen som fortfarande bor hemma, och rullade vårrullar med lust och engagemang! Med oss tre var det snabbt jobbat att få ihop alla vårrullar, trots att dom ändå kräver en del handarbete. Och trots att vi var riktiga nybörjare. 😜

Det krävs lite träning och det är viktigt att limma ihop arken av deg med klister gjort på potatismjöl. Den översta vårrullen på bilden har släppt i kanten och skulle nog få underkänt av vår duktiga kock-lärare. Men till oss själva så tycker vi att det väl duger och det blev SÅÅ gott. Efter 120 rullade vårrullar var vi ganska nöjda med dagen, och det kommer ju räcka till många middagar. Men ... det var ändå hyfsat lätt att lära sig receptet och ingredienserna är ganska enkla. Så när våra frysta påsar med vårrullar är slut, så kommer vi absolut laga en ny sats vårrullar. Och då alldeles på egen hand tack vare vår duktiga lärarinna. 👍
Tack till grannarna! 💗

...

Tidigare inlägg om byteshandel:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/bytt-ar-bytt.html


...
Recept:

Kött
300gr fläskfärs

2 damhandbollar fint strimlad vitkål

1 damhandboll strimlade morötter (använd vågig skalare)

2 fpk glasnudlar (som läggs i rums tempererat eller lätt ljummet vatten tills dom är slajmiga och klipps i ca 4-6 cm bitar)

4 tsk Pork flavored seasoning powder
2 tsk MSG
2 tsk socker



Veg
1 damhandboll fint strimlad vitkål
1 damhandboll strimlade morötter (använd vågig skalare)

4 fpk glasnudlar (som läggs i rums tempererat eller lätt ljummet vatten tills dom är slajmiga och klipps i ca 4-6 cm bitar)
990 gram majs på burk (2 stora och 3 små burkar)

6-7 tsk Pork flavored seasoning powder
4 tsk MSG
2 tsk socker

Den här fyllningen ska räcka till 120 vårrullar, vilket är 3 fpk TYJ spring roll pastry.

Spring roll pastry kan hållas i frysen, när man ska använda den så läggs den i kylskåpet några timmar före. Och sen klipper man upp en förpackning åt gången och drar av ett papper i taget. Man måste jobba snabbt annars torkar dom ut. När det är va 10 papper kvar av den förpackning man jobbar med, så är det lagom att ta ut nästa precis knappt tinade deg-skiktsförpackning från kylskåpet.

Potatismjöl-klister.
ca 2 msk potatismjöl och 2.5-3 dl vatten, kanske lite mer. Kokas ett par minuter tills det blir klistrigt och penslas på kanterna till rullarket och för att limma fast spetsen när man rullat. 



torsdag 15 augusti 2024

Att torka jordgubbar

Numer plockar vi bara enstaka "eftersläntrare" i jordgubbslandet. Och, med den rekordskörd vi fått i år (tack vare vårt helt perfekt uppbyggda jordgubbsland) så har jag jobbat på att hitta alla möjligheter till att spara den här rikedomen. Sylt är en självklarhet, men efter 25-30 burkar insåg jag att vi inte behövde mer, ens när vi givit bort en del till barnen. Så jag började lära mig att torka jordgubbar. Det här är vad jag har lärt mig! 😊
Och jag misstänker att samma erfarenheter kan vara användbara för andra som torkar söta och mosiga bär/frukter, som plommon/krikon, persikor/nektariner och päron. 
Torkade jordgubbar och fruktläder av jordgubbar.
Vi har en torkmaskin av märket Evermat. Den är Svensktillverkad och finns fortfarande att köpa. Vår är numer 22 år gammal och fungerar lika bra som den allra första dagen. Min plan var att prova två olika torkmetoder. Först gjorde jag som jag läst om att naturfolk ofta gjort, i Stefan Källmans utmärkta bok "Vilda växter som mat och medicin". Tyvärr slut i tryck nu och kostar... håll i er .. nära 2000kr på antikvariat! Väl värda dessa pengar dock. 😅
Olika varianter på hur jag delat jordgubbar som har olika form.
Naturfolken mosade bär, bredde ut dom på den släta sidan av björknäver och torkade framför elden. Dom gjorde kort sagt det som numer kallas "fruit-skins". Så det gjorde jag också. Råa jordgubbar, en halvminut med stavmixern och sen utspritt på ett smörpapper i torken och ... fruktläder! Som experiment blandade jag också i lite socker i en sats och lite mer socker i en ytterligare sats.
MEN, och det är lika bra jag klargör detta redan nu ... det blev INTE bra. Alltså .. det blev helt habilt fruktläder. Gott, syrligt och med en svag smak av "frukt och bär".
Men det smakade inte det minsta lilla av jordgubbe. Varför det blev så otroligt smaklöst jämfört med min andra metod, fattar jag inte riktigt. Kanske avgår aromerna när man mixar bären, kanske oxiderar det på något sätt. Men själva jordgubbssmaken ... den försvann. 😕 
Jordgubbsskivor som ska torkas.
Men samtidigt började jag experimentera med att skiva jordgubbar och torka skivorna. Och DET ... blev en absolut succé! 😊 
Här ska jag därför detaljerat beskriva hur jag gjort. 
Fyra viktiga punkter:
1. Jag använder en vass skalkniv med litet blad. Det gör att jag kan hantera kniven på lättast och säkrast möjliga sätt. Bryn kniven ofta!
2. Jag oljar in torkollorna med rapsolja innan jag lägger dit jordgubbs-skivorna. Sån här mjuka och lätta frukter/bär har lätt att fastna i metallnätet, men om man oljar in torkollan innan, så lossnar dom oftast helt problemfritt. 
3. Man MÅSTE skiva bären/frukterna i rätt tjocka skivor. För tunna skivor "rinner ner" i metallgallret under torkningsprocessen och fastnar så att de inte går att dra bort och hela torkningen blir poänglös. Man får inget kvar att äta, men massor av elände att diska rent.
Gissa hur jag lärde mig det! 😅
Och 
4. Använd INTE hög temperatur på torkapparaten. Gärna så låg temperatur att du kan känna att luften känns sval vid övre ollan om du håller handen där. Vid för hög temperatur kommer värmen "koka" bären. Om man torkar dom svalare så håller smaken bättre och skivorna av frukt/bär är lätta att lossa från metallgallret. 
Bästa, och enklaste, och billigaste kniven.
Viktigt är att skivorna inte blir för tunna. I så fall blir dom påverkade av torkprocessen och dom "smälter ner" i gallret på torkollorna och blir helt omöjliga att avlägsna. Så det är viktigt att skära skivorna ca 6-8 mm tjocka.  Små jordgubbar som är lite plattrunda skär jag bara i halvor. Om det är svårt att få dom att ligga still så skär jag också bort lite på undersidan, då i form av ett "V", så att så lite som möjligt av frukten kommer vila mot metallgallret.

Större jordgubbar skivar jag i 1-2 skivor rakt över, horisontellt. Då skär jag av toppen (det som är nederst på jordgubben) och om det är ett spetsig fäste mot själva foderbladet så plattar jag till det också. Sen skär jag skivor. Änden mot fästet får gärna ha kvar så mycket skinn på sig som möjligt. Skinnet skyddar också frukten/bäret från att fastna i gallret.

När skivorna är mer än halvtorkade kan man lätt lossa dom från en olla och eftersom dom krympt i storlek kan man hälla alla bär/frukt-skivor från 3-4 ollor på bara en enda olla. Den sätter man längst ner i torkstapeln, där det är varmast och torkar snabbast, medan man kan fylla på ollorna i toppen av stapeln med nya bär/frukter som man vill torka. På så sätt har man en veritabel liten effektiv "tork-fabrik" gåendes, och jag kan säga ... under de här 3 veckorna jag har torkat jordgubbar ... så har det ju (som bieffekt) doftat alldeles LJUVLIGT i köket. 😍 
Torkade jordgubbar, lätta att sprätta loss från metallgallren.
Och rör om i de ollorna med halvtorkade bitar med några timmars mellanrum. De torkar ju i alla lägen, men om dom rörs om så kommer det gå snabbare, då en del partier som legat mot varandra får mer luft efter omrörningen.

När bitarna av frukt/bär är torra/sega, och man inte känner någon "svikt" när man trycker på dom ... så kan dom lagras. Jag har vågat mig på att använda en glasburk och när jag öppnat den med 2-3 dagars mellanrum så känner jag att det inte är någon fukt i dom. Jag har också sparat en del av de torkade jordgubbarna i en gammal sockerpåse. Då håller det sig garanterat tort och mögelfritt, men kanske förlorar det en del arom med tiden? Det återstår att se. Jag håller er uppdaterade. 
En lagom tjock jordgubbsskiva, med ett "V" skuret för att inte fastna på metallgallret.
Så smaken då?
HELT fantastisk!
Att äta de torkade jordgubbshalvorna/skivorna smakar nästan som färska jordgubbar. Enormt mycket arom och just jordgubbs-smak kvar, goda/sega att tugga på och  ... i princip godis. De här burkarna kommer vi ha som fredagsgotta under hela vinter. Och jag är lite besviken på att jag inte kunnat få till ett så här fint jordgubbsland redan när barnen var små, för det här hade dragit ner på all godis-konsumtion. 😏

...

Hur vi konstruerade jordgubbslandet: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/nya-jordgubbslandet.html
Skötselråd: https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/jordgubbs-tider.html
Utvärdering av landet (det är toppen!): https://forsnashemman.blogspot.com/2024/07/forsta-jordgubbarna.html
Tidigare inlägg om vita jordgubbar (som syns i en del av bilderna på det torkade jordgubbarna): https://forsnashemman.blogspot.com/2024/08/vita-jordgubbar.html

Tidigare inlägg om vår älskade Svensktillverkade torkmaskin Evermat, som vi torkar, allt från kött, svamp, bär/frukt och örter i:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/torrkott.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/ortsaltets-dag.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/torkade-appelskivor.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/egen-nyponsoppa.html



fredag 9 augusti 2024

Första svamppromenaden

Nu har jag inventerat svampskogen för första gången i år. Det ser inte riktigt ut som det är igång ännu, inte särskilt mycket svamp och den som finns verkar konstigt nog oftast torr. Hur det nu kan komma sig när det har regnat konstant i 6-7 veckor. 😅

Men visst finns det en del, och roligt nog verkar det finnas lite särskilt gott om sandsopp, som är en av mina absoluta favoritsvampar när den är torkad (trots att den smakar rent dåligt otorkad). Det är också en hel del fin rimskivling som är min andra stora favoritsvamp, och taggsvamp, men då bara på de särskilda ställen jag samlat på mig genom åren. OCH jag hittade en fläcksopp, för första gången på flera år. Min granne, som i år blivit intresserad av svamp har också hittat flera fläcksoppar, så kanske kan jag få fylla på förråden igen i år, med denna, en av de godaste strävsopparna. 😋

Dessutom finns det en hel del gula kremlor kvar, vilket tyder på att det fortfarande är alldeles i början av säsongen. Så kanske kan det bli en bättre svamphöst än det ser ut som nu. 
Vi hoppas på det, för det finns nästan inget i livet som är roligare än att plocka svamp! 💗
...

Tidigare inlägg om rimskivling, taggsvamp, sandsopp och fläcksopp:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/09/rimskivling-i-mangd.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/taggsvamp-och-gyllene-knoppar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/svampskogens-rikedomar.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/en-riktigt-bra-dag.html




onsdag 7 augusti 2024

Plocka hjortron

Jag var ute på myren. Men, trots fin blomning, så är det inte någon toppensommar på hjortronmyren. Så är det ofta. Av en eller annan anledning så blir skörden klen, eller uteblir helt. En bra hjortronsommar inträder kanske var 5-6 år. Toppenår har jag upplevt 3 gånger i mitt över 50-åriga liv. Men inte detta år alltså. 😅

Varför hjortronen uteblir är inte alltid så lätt att räkna ut. Ibland är det tydligt, tidig torka kan få blommorna att trilla av. I år hade vi varmt i juni, men inte SÅ torrt att blomningen blev förstörd. Torka under högsommaren kan få karten att trilla, då dom inte får vätska nog att kunna svälla upp. Men i år har det regnat konstant under hela deras utvecklingstid i juli. 

Min teori är faktiskt brist på pollinatörer. Eftersom det var så torrt i juni, så har vi haft väldigt lite mygg och nästan inga knott och absolut inte en enda broms. Det är mycket möjligt att också blomflugorna som är våra viktigaste pollinatörer här i norr ... inte heller haft någon bra säsong. Och utan dom, inga hjortron. 

Men det fanns ändå en del. Så jag plockade ihop en liten hink. Som varje gång jag går till hjortonmyren, så tycker jag det är SÅ kul och härligt. Det doftar gott och man blir så glad av att se "guldet" lysa .... tills det gått en kvart-tjugo mintuter. Då är man bara svettig, trött, hatar de mygg som ändå finns och ... vill bara hem. Jag är verkligen ingen jätteentusiastisk hjortronplockare. Tranbär, sent på hösten i klart och kallt väder utan flygfän, det är helt OK. Och svamp, trots flygfän, och lingon, hallon, åkerbär och alla trädgårdens bär. Dom ÄLSKAR jag att plocka, i timmar. 

Men inte hjortron. 
Det kan bero på den tusentals timmar som jag och farmor plockade hjortron under uppväxten. Hon älskade det, man kunde rent se hur det brann i ögonen på henne av lycka när vi åkte ut. Och trots att hon hade problem med ena benet efter polio, och haltade, så stapplade hon iväg till de mest svåråtkomliga myrar för att fylla hink efter hink. 

Det kan ha sin grund i att hjortronen var det bär som gav henne mest inkomst, per kilo. Och som sjukpensionär med en yrkeskarriär på bara 2 år som servitris .. så hade hon inte direkt gott om egna pengar. Så bärplockning var viktig för henne, för hennes självständighet. Och hjortronen alltså allra mest uppskattade. 

Jag tyckte om att gå och plocka med henne, men oftast bara ett tag. Sen satt jag på en sten eller i bilen och filosoferade medan hon plockade 1-3 timmar till. På kvällarna satt vi i soffan framför TVn, t.ex. sånt som serien "shogun" (som nu finns i excellent nyinspelning) och rensade dessa bär. Dagen efter åkte vi till bäruppköparen och farmor fick pengar rakt i handen. Jag fick också alltid några tior för det halvkilo-kilo jag orkade plocka innan jag tröttnade.

Så med den erfarenheten från ungdomen, så kanske mitt undermedvetna känner att jag "plockat klart" hjortron i mitt liv. 😛

Men ... den där första kvarten är ändå underbar och  ... sentimental. Och ett par portioner färska hjortron varje sensommar är SÅ gott och nödvändigt känner jag, för mig och framför allt till barnen. 
Så jag plockar några gånger under goda år, så vi kan äta dom färska, styckfrysa lite och göra några burkar sylt. Och dåliga år, som i år ... plockar jag bara minimalt för att familjen ska få äta färskt. 
Men sen får det vara bra. 😌

Tidigare inlägg om hjortron:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/augusti-vardag.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2013/07/skogens-guld.html
https://www.egenkombucha.se/2017/08/hjortron-kombucha.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/enkel-efterratt.html
https://www.egenkombucha.se/2017/04/hjortron-kombucha.html

måndag 5 augusti 2024

Stenålderslunch

När vi slaktar höns, så styckar jag ut vingarna för sig. Jag gör som jag gör med kaninernas framben, jag tar med så mycket kött det går. Ända upp till ryggraden och ner till bröstbenet, allt från området kring hals/boge/bringa. 

Det gör att vingarna som styckdetalj blir ganska köttiga, och bra mat. Jag har en särskilt förpackning i frysen där alla vingar samlas, och när vi fått ihop en lagom bunt gör vi detta. Ungsstekta vingar, och det är SÅ gott! 😋

Vanligen äter vi så här god mat utan kolhydrater, med enbart grönsaker och sallad till. Så det blir lite stenålderskost, vilket ju är den mat vi alla egentligen enbart bör äta.
I det här fallet blev det vår lök- och tomatsallad som alla i familjen älskar. 

Ytterligare en gourmet-måltid som vi tackar våra kära Ölandshöns för. 💗

Tidigare inlägg om stenålderskost:
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/09/stenalderskost.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/frukost-pa-forsnas-hemman.html

Och inlägget om när jag styckar kaninerna på samma sätt:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/hjartligt-goda-vingar.html

fredag 2 augusti 2024

Vita jordgubbar

Jordgubbsskörden fortsätter, men mängden avtar. Här är gårdagens plockning, ca 1,5 kilo. Och de vita jordgubbarna har börjat ge sin största skörd. Dom är alltså liiiite senare än de röda. Men SÅ värdefulla för oss. Varför? 😊

Jag ser vita jordgubbar som en helt annan bär-typ än de olika röda sorterna. Det är som att odla en helt annan växt. Inte skötselmässigt. Dom vita växer i rader omgivna av de röda jordgubbarna, och jag sköter dom precis på samma sätt. 

Men SMAKEN! Jag, som fått inse att jag är "smak-fantast" eller kanske "gourmet" på ett snobbigare språk. Jag älskar att känna det olika, det unika det som inte smakar som allt annat. Och ju fler olika smaker i trädgården, desto roligare. 😋

Och vita jordgubbar smakar INGET som röda jordgubbar. Det är en helt annan arom. Man brukar kalla dom ananas-gubbar, för att folk tycker att smaken påminner om det ... men jag tycker att dom smakar som sin helt egen smak. Och dom är väl värda att odla, även om dom ger mindre. För dom är helt delikata, och på ett helt annat sätt än de röda är delikata. 

Som med våra röda jordgubbar så köpte jag in olika sorter när vi anlade trädgården 2008. Jag har ingen aning om vilka sorter vi har nu. Men, det är två olika, en som blir lite mer rosa upptill och en som fortsätter vara nästan helt vit, bara fröerna blir rosa. Den är så svårt att se att den är mogen att jag oftast inte märker det förens den får några små bruna fläckar upptill, men då smakar den å andra sidan helt gudomligt. 😅

Dom vita ger alltså inte lika mycket som våra röda jordgubbar, kanske 65-70% av skörden i vikt, och dom har svårare att överleva vintrarna här i allra kallaste nord. MEN vi bor alltså allra kallast till i Sverige, i kallare än zon 8. Så jag tror ingen annan behöver bry sig om härdigheten, för även här överlever ca 50% av alla satta plantor utan problem, och bara lite mindre bistert till, så överlever säkert alla. 

Så ... om ni vill ha en helt ny form av smak och bär att skörda i er trädgård ... satsa lite på vita jordgubbar. Jag har svårt att tro att någon blir besviken. 💗

Här är Trädgårdstrollets sort-guide om vita jordgubbar; 
https://www.tradgardstrollet.se/2019/07/18/sortguide-vita-jordgubbar/

...
Här är tidigare inlägg om våra vita jordgubbar, som alltså ändå överlevt Sveriges kallaste klimat i långt över 10 år. 😁
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/08/bartider-och-svamptider.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/jordgubbar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/jordgubbs-tider.html





onsdag 31 juli 2024

Sveriges äldsta krydda?

Jag gräver i skafferiet efter mormors och farmors gamla kryddor. För nu är det tävling, om vem som kan hitta "Sveriges äldsta krydda" i skafferiet. 😊

Det är Matsmart som lanserat tävlingen i syfte att uppmärksamma att många slänger mat i onödan. Och just kryddor är ju långlivade, och behöver nog aldrig slängas vid bäst före datumet. 
Jag tror inte jag vinner. De äldsta kryddorna jag har är alla helt utan datum, vilket innebär att dom är tidigare än 1986, men vem vet hur mycket tidigare. Det är påsarna på bilden som är så gamla. Kaliumsorbat som kostade 3:70kr, natriumbensoat för 1:65kr, en förpackning med muskotnötter för 2kr och hjorthornssalt, som min farmor (som konstant uttalade ord fel) kallade för hjortronsalt. Den påsen har varken datum eller pris på sig. 

Jag har två burkar svart- och vitpeppar som måste vara köpta samtidigt för dom har utgångsdatum den 2a och den 18onde augusti 1998. Grillkryddburken står det 14 + 92 på, kanske första april 1992? 
Enbärsessensen står det 92-07 på. Det är morfars. Han gjorde alltid "clubba" (enbärssvagdricka) av den. Receptet känner jag tyvärr inte till, men det var enbärsessens och socker (och kanske något annat) och så fick det jäsa. Det smakade aldrig alkohol, så den blev nog inte så stark och vi barn fick dricka den utan problem, men .. det var också det starkaste mormor och morfar någonsin drack (då dom var pingstvänner) och jag fick alltid känslan av att clubba-bryggningen var lite hemlig, för att det var så syndigt med alkohol. 

På påsen med natriumbensoat står det 90737, möjligen kan det stå för 1990? 
Men den tydligaste årsanvisningen som finns på burkarna är alltså troligen grillkryddan verkar vara från 1992 eller enbärsessensen från samma år. Om det är för otydligt så är min äldsta krydda den oöppnade påsen med bittermandel där det tydligt står 931015.
De här kryddorna/tillsatserna är inget jag själv någonsin använt, dom står i "sentimentalitets-skafferiet".
 
Med ETT undantag, påsen med muskotnötter, som kostade 2 kronor. Jag tror själv att det kan vara den äldsta kryddan, utifrån utformningen på påsen som ser ut som 1970-80-tal. Men utan datum, så är det ju svårt att veta. Den påsen har haft en nöt kvar i sig under alla dessa år, tills förra året då jag fick slut på mina muskotnötter och precis skulle göra potatismos. Då tog jag fram mormors påse med den enda gamla muskotnöten och använde upp ca en fjärdedel. Det smakade utmärkt. Så Klimatsmart är helt inne på rätt spår, med att medvetandegöra folk om kryddors extrema livslängd. 
När civilisationen kollapsar så kommer jag satsa hårt på att köpa kryddor, så att jag och de efterkommande kan få njuta några exotiska smaker ibland, även när vi gått över till full självförsörjning. 

Resten av muskotnöten lade jag tillbaks i påsen efter potatismoset var färdigt (sentimentalitet). Sen köpte jag nya, och då köpte jag ett halvkilo för om dom håller så länge som mitt experiment med den gamla nöten visade, så kan jag unna mig att börja bygga lager.
Och så länge den håller kommer jag absolut använda den gamla uppklippta mjölkkartongen som kryddförvaring, den är från december 1983.
För att jag är sentimental såklart. 😅

Här en länk till tävlingen, man kan skicka in bidrag i 11 dagar till. Tills den 11 augusti 2024: https://www.matsmart.se/stories/matsmart-alskar/taevling-jakten-pa-sveriges-aeldsta-krydda
Och här lite att läsa om Matsmart: https://www.matsmart.se/info/om-bolaget
...
Tidigare inlägg om att använda och göra egna kryddor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/paprikapulver.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/04/exotisk-berberkrydda-en-smaksemester.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/ortsaltets-dag.html


lördag 27 juli 2024

En skröna om halvskalad potatis

Här har jag skalat potatis för att göra lite "pär-stamp". Det här är gamla sorter, blå mandel och en sort som vi tror är Rödgullöga, med djupa ögon och rosa skal. När jag skalar dom, så är jag inte jättenoga. Det går utmärkt ändå och man märker inget av de få skalflagor som finns kvar, i själva moset. 
Jag skalar oftast bara potatis till sånt där det behövs, mos eller Jansons och gratänger. När vi äter potatis som den är så får skalet vara kvar, liksom vid raggmunkar/rårakor och potatissallader. Ingen har mått dåligt av det hittills. 😏

Och.... jag bara HATAR att skala potatis.
Eller, inte helt.
Jag har inget problem med att skala av ofräscht, gammalt skal, eller skorvigt, eller skala för att det passar rätten jag ska laga. Om det är rimligt så kan jag utan problem sitta och skala potatis i 2-3 timmar. Men att hålla på med det där pyttelilla smågnagandet, för att få bort varenda liten "fläck" bara för att potatisen utseendemässigt måste vara perfekt.... det klarar jag bara inte av.
ALLS! 😅

Jag erkänner barndoms-trauma, direkt.
När jag var knappt 16 år gammal hade jag mitt första sommar"jobb". Jag skriver "jobb" inom citat-tecken för ... betalt skulle jag inte få. Jag hade blivit utlovad/utlånad av min sekt, till "storbonden" som var en av äldrebröderna och som behövde en piga för sommaren. 38 mjölkkor (det var mycket på den tiden), en frodig fru och åtta (!) barn. Eller bara 7, den äldsta dottern ca 11 år när jag var där, var inte bondens, utan den frodiga frugans första barn med en annan man, vilket alla utom dom yngsta barnen alltid var medvetna om. För att bonden aldrig lät någon glömma det. 

Samma bonde (eller rättare sagd hustyrann) är upphovet till mitt potatis-skalar-trauma. På gården serverades nämligen bara EN sak till lunch, samma rätt varje dag, det avvek aldrig från menyn. Kalvkött med brun sås och kokt potatis.
ENBART!

Kalvköttet kom ju från behovet av att korna på gården skulle vara mjölkkor. Och då kan man inte ha ungar som suger mjölken av mamman, inte. Så dom åts upp, allihop utom påläggskalvarna. Så det var ingen brist på kalvkött, om man säger så, trots den stora hungriga familjen. Och pigan ... alltså jag. 

I vilket fall, den massiva mängden potatis som åts, innebar att jag blev satt på potatisskalning. Varje morgon, det första jag gjorde efter den alltid lika hysteriska och stressiga morgonrutinen med 7 barn yngre än 8 år. :-/
("Mina VÄLSIGNADE UNGAR!!!" brukade den frodiga bondmoran utropa eller snarast skrika när allt blev för mycket för henne. För det var ju "GUD" som bestämde hur många människor som skulle skapas. Inte alls hennes kolhydrat-övergödda hormon-kaos, som "lät" henne ägglossa mycket oftare än en naturlig människa i en jägar-samlar-kultur någonsin har kunnat göra. Att barnen föddes ett om året och att det varken fanns ork eller resurser att erbjuda dom under barndomen .... det ingick helt enkelt inte i ekvationen). 

Så där satt jag, från ca 8,30 till 10 eller lite senare. Skalandes potatis. ENORMA mängder potatis. Vilket jag alltså inte har något problem med. Men jag satt också och granskade varje potatis under LUPP, och petade bort vartenda liten fläck eller skråma. För om BONDEN fick se en fläck på potatisen .... då skulle hela familjen lida. 

Jag misslyckades NÄSTAN en gång. Bonden anmärkte på en potatis jag skalat, men kom efter överläggning med den frodiga frugan fram till att det nog bara var en skugga från en extra djup grop som jag gjort just för att få bort en fläck!
Mitt eventuella misstag blev vänt till en liten vinst, kanske! För bonden gillade mig INTE, jag tillhörde inte någon av dom "finare" frikyrkliga familjerna och var nog inte riktigt lika pålitlig som någon av dom flickorna.

Dessutom var jag nog lite för levnadsglad, och jag hade nog inte riktigt lyckats dölja det för honom i alla lägen. När jag och barnen hittade på något kul, plockade smultron eller ryktade deras lilla ponny, som var det ENDA på hela gården som var specifikt barnens, och som alla barnen därför dyrkade ... så glömde jag mig ibland, och visade äkta glädje, där med barnen. Åtminstone de som var så unga att dom ännu inte blivit helt hjärntvättade av rädslan för fadern. 
Så han var mycket misstänksam mot mig under hela denna sommar. 

För det var ju det det handlade om egentligen, en svag och ynklig man, med ett ego som en treåring, men medlem av ett socialt sammanhang som tillät honom att se sin manschauvinism och mentala (och säkert fysiska) misshandel som "helig och rättfärdig".  

För mig var den sommaren en enormt viktig upplevelse. Det var ju  inte så att jag själv, 16 år gammal, helt plötsligt rättade upp alla mina egna problem och eländen som jag drogs med .... men jag har för resten av livet haft den här upplevelsen som en positionerings-punkt. En del av mitt inre mentala GPS-system, som jag kan ställa, positionera och analysera alla efterkommande upplevelser och data mot. 
Ovärderligt. 

Det som stannat kvar hos mig starkast är den frodiga bondmoran, hon blev en nära vän där under några månader. Hon lärde mig massor, från rent praktiskt som att baka enorma mängder frukostbröd på bara ett 1,5 timmars morgonpass efter frukosten ... till rent emotionella delar. Hur det är att vara en bunden, förslavad kvinna. Hur man kan ljuga för sig själv för att man inte vågar stå för sig själv eller MOT makt som egentligen bara är mestadels påhittad. Hur vilsna vi kan bli. 

Sista dagen jag var på gården, tog hon mig åt sidan, och drog fram några sedlar och gav mig. "Det här är från mina egna pengar, jag har lyckats spara dom till dig. För nog ska du ha något för att du varit så duktig här i sommar", sade hon. Och såg lite lyckligt ut. 
Jag undrar vad som blev av henne sedan. 


Apropå att skala potatis alltså! 😅

...

Tidigare inlägg om potatis:
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/03/sma-och-stora-potatisar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/ata-fulpotatis.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/pensionsmassig-potatis.html