fredag 21 februari 2020

Fina frölådor

Vi har just skickat iväg säsongens första frölåda till en kund, som förhoppningsvis blir nöjd.
Den här gången målade jag ordet "Frön" på locket.
Tidigare har jag målat allt från "Frölåda" på min egen låda till väldigt personliga hälsningar. Som till Cissi, som tyckte att hennes pojkvän verkligen lyckades ge henne "världens bästa födelsedagspresent". Pojkvännen var också nöjd, för helt plötsligt låg det inte fröer i olika byttor och kuvert runt om i hela huset. Äntligen fick alla fröer plats i samma låda och det var lätt att sortera och få ordning på allt.

Samma känner jag. Nu har jag haft min låda i 2 år och blir bara mer och mer nöjd. Jag och Husbonden tänkte till ordentligt innan vi konstruerade den här lådan. 5 fack i samma bredd som de flesta fröpåsar man köper. Lådan blir djupare mot bakändan, för att ge plats till högre påsar med fröer, som för bönor och ärtor. Dessutom är lådan försänkt så att alla delar är helt täta. Bra för hållbarheten på fröerna och med lacken blir lådan helt vattentät, ifall det råkar börja regna när man är ute i landet och sår.

Här finns frölådan att beställa. De tar så lång tid att göra att Husbonden satt en gräns på 5 lådor per år, så passa på.
https://forsnashemman.se/products/frolada

Här vårt tidigare inlägg om frölådan, med många mer bilder:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/forsnas-hemmans-nya-frolada.html

måndag 10 februari 2020

Halo på natthimlen

Vi har fullmåne och de senaste dagarna även plusgrader, igen, tyvärr. Men en positiv bieffekt är allt dis i atmosfären som skapar en ljuvligt vacker halo kring denna månads fullmåne. 😊
Det som syns på himlen är alltid så tydligt för oss. Utan ljusföroreningar, med lite annat som stör, så har vi blivit så medvetna om vår himmel och allt underbart man kan uppleva bara genom att lyfta blicken. 💗

Här ett tidigare inlägg om vår skyhöga underhållning, bland annat en halo: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/skyhog-underhallning.html

onsdag 5 februari 2020

Bomulls-blommor

Det är dags att så bomullsfröerna. Det blir första året jag provar det här. Tanken är att dom ska växa i söderfönstren. I sommar behöver jag inte odla chili inomhus, så istället tänkte jag prova att odla lite "Lapplands-bomull". 😊
Jag fick två "blommor" av en kompis som odlade egen bomull förra året. Dom ser verkligen inte ut som fröställningar av vanliga blommor. Dom ser ut som stora tussar av det slag man använder att ta bort smink och nagellack med. Men där inne i fluffet finns fröer man kan gräva ut. Och fibrerna, själva fluffet kan man ju spinna. Vilket är orsaken till att jag är lite intresserad av att prova odla detta.

Kanske kan det bli en handstickad t-shirt i egen bomull med tiden. Spännande är det i alla fall, varje år innebär något nytt i odlingsväg. Alltid roligt, alltid stimulerande! 💗

måndag 3 februari 2020

Att äta ett hjärta

Vi slaktade två getter idag. Och bland alla de näringsrika rikedomar vi fick från den slakten så fick vi också dessa, två hjärtan. 💗
Rökt hjärta är bland det godaste som finns, oavsett djurslag. Vi äter allt från stora älghjärtan till små kanin- och hönshjärtan som jag trär upp på en tråd (som smultron på ett strå) innan vi saltar och röker dom. Och alla hjärtan är SÅ goda! 😋

Jag har märkt att en del köttstycken triggar känslolivet lite extra. Vissa har extra svårt att äta just sånt som hjärtan, tungor, testiklar, hjärna och ögon. Och många har väldigt svårt med slakt, överhuvudtaget. Att behöva hantera det själv, att faktiskt medvetet ta ett liv för att få äta kött, det berör.

När jag började slakta själv så berörde själva akten mig, djupt. Jag läste på, tränade i timtal, granskade varje rörelse. Allt för att kunna göra det här så smärtfritt och otraumatiskt som möjligt för djuren. Jag kände ett enormt ansvar. Men jag hade inga känslomässiga tvivel om att det var "rätt". Jag är en köttätare, och det enda rätta jag kan göra är att föda upp och slakta de djur jag äter själv. På så sätt kan jag garantera deras livskvalitet från första dagen till sista.

Så när jag hämtar kniven och en kanin, eller sätter slaktmasken mot huvudet på en get eller gris, då finns inga känslomässiga tvivel. Efter de där första nervösa gångerna, fast jag hade tränat, men ändå slaktade som nybörjare, och under överinseende av en mer kunnig slaktare, så är jag nu trygg. Jag vet vad jag gör, jag vet att djuren inte ens uppfattar vad som händer. Och jag kan förse min stora familj med kött av god kvalitet som fått leva första till sista dagen i bästa möjliga livsmiljö. 💗

Tidigare inlägg om:
Tungor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/att-lara-sig-ata-utanfor-boxen.html
Testiklar: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/03/slaktarinnans-godbit.html
Hjärna: https://forsnashemman.blogspot.com/2013/11/farskalle.html



söndag 2 februari 2020

Februari 2020- Carporten


Det är en ljuvlig vinterdag i Lappland. Skarpt solljus. Långa skuggor. Kritvit snö. Och slingan av is som sträcker sig nedanför vårt Hemman, Vojmån. Hjärtats å. 💗
Bilden visar också vår carport. En av de byggnader vi konstruerade rätt snart efter vi flyttade hit. Det är praktiskt att inte behöva sopa av bilarna när dom ska köras. I carporten är dom ofta så skyddade att vi inte ens behöver skrapa vindrutan.

Vi har ju bilar, vi bor någon mil utanför tätorten och gör oss ärenden dit varje vecka. Men vi kör verkligen inte mycket bil. Vi slutade flyga helt för 15 år sedan. Vi arbetade aktivt för att istället hålla akademiska möten, föreläsningar och konferenser via digitala forum. 😏

Och vi kör inte bil i onödan. När man har sitt självhushåll, sitt liv och hela sin lyckliga tillvaro hemma, så finns det inte särskilt många orsaker att söka sig bort. Tidvis har jag inte varit utanför våra egna 35 hektar på flera månader i sträck. 😊

lördag 1 februari 2020

Sanslösa mängder snö

"When it rains it pours", säger man på engelska. Vädret är sällan lagom och efter en nästan helt snölös vinter har i Lappland har vi fått över en meter de senaste 10 dagarna. Så nu vet vi vad som gäller, det gäller att skotta snö, för glatta livet. 😅
Varje morgon när vi planerar dagens göromål nämner vi samma ord. "Ut i snösvängen", vi måste ut i snösvängen. Skotta gångstigar, körvägar, snövallarna vid infarterna som lämnas kvar av de stora snöfordonen. Och så taken, nu börjar det ränta på så mycket att vi måste skotta taken, för att de inte ska rasa. 😏

På bilden är jag på väg mot gamla smedjan för att skotta av taket, med hjälp av vår snöhyvel på långt skaft. Tack och lov att vi köpte den för tre år sedan. Den har verkligen behövts. 💗



Tidigare inlägg om att skotta taken:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/skotta-taken.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/skottar-taken-pa-vaxthuset.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/vi-skottar-sno.html


Och video:

lördag 4 januari 2020

Prekära pärlemormoln

Som så många andra har vi sett mängder av pärlemormoln på sistone. Idag var dom helt magnifika, så jag tog ett foto. 💗
Men, det är med en svagt gnagande känsla av obehag som jag inser att pärlemormoln inte är lika vackert efter 8 dagar. Så många dagar i rad har vi haft den här utsikten nu. Det är helt ofattbart, det är lika många dagar som vi sett pärlemormoln totalt, under alla våra tidigare 12 år på Forsnäs Hemman.

Jag har en känsla av att det här är onormalt, extremt. Att dessa vackra pärlemorskimrande smycken på himlen är ett tecken, bland många, på hur vi påverkar vår värld.

Nu finns ju pärlemormolnen långt upp i atmosfären, 2-3 mil upp, nästan i rymden. Men dom är en del av vår livssfär, den lilla bubblan som är jorden, och vi har aldrig någonsin upplevt något liknande. Vi har plusgrader hälften av dagarna, i januari då vi vanligen brukar ha mellan -15-40C. Vi har lika lite snö i skogen som det brukar vara vid vårens smältning, i maj. Allt naturligt foder i skogen som betande djur kan äta har en tjock och hård isskorpa över sig. Samerna måste utfodra sina renar med ensilage och industriella pelletsfoder. Och vi vet redan att vi kommer hitta ihjälsvultna rådjur i våra marken efter den här vintern, dom kommer aldrig kunna överleva det här. 😒

Och obalansen verkar alltså också synas på himlen. Det som en gång var bland det vackraste jag sett, har fått en bitter eftersmak. 😓

Tidigare pärlemormoln:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Pärlemormoln

måndag 23 december 2019

Julrökningen.

En tradition om något. 2-3 dagar innan jul röker vi mängder av kött. Och mycket blir uppätet just under julen. Men minst hälften av delikatesserna hamnar i kylen för att avnjutas senare. 😋
I år har vi rökt två bogar av våra Lappgetter, diverse skinkor av Linderödsgris och diverse stekar av ren. Samt hjärtan, det går inte att ha ett Lappländskt julbord utan rökt hjärta. I år var det ren, men alla  hjärtan, även av smådjur som höns och kanin lämpar sig utmärkt för rökning. 😊
Nytt för i år är också att jag märkt hur otroligt gott det är att röka paprika och chili. Så nu fick även de sista chilifrukterna som mognade, Jamaican Bell, åka in i röken för att senare få bli ett härligt rökt chilipulver.💗

Tidigare inlägg om när vi röker kött:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/roka-kott.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/arets-jul-rokning.html

Tidigare inlägg om chili:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/rokt-chili.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/chili-kansla.html



söndag 22 december 2019

Midvinter i mörkaste Lappland

Idag infaller midvintern. Årets kortaste dag. Många ser det som en "vändpunkt" och projicerar allt på att känna hoppet att slippa mörkret. Vi ser det som vila och konfirmation. 😊
Alltså bekräftelse, av en lyckad säsong. Vi tänker på det lite som midvinterblotets syfte verkar ha varit innan kristendomen gav alla samvetskval. Ett firande, en fest då man äntligen kunde veta att man hade tillräckligt i ladorna för att överleva vintern. Och nu kunde man alltså slappna av, äta allt gott och fröjdas! Och man festade länge, ofta in i slutet av februari, innan nästa hårda arbetssäsong presenterade sig via ljusnande kvällar. 😏

Så ser vi också på midvintern, så till alla er önskar vi samma som vi unnar oss: en fantastisk midvinterfest som varar nästan till vårdagjämningen! 💗

Bilden är tagen från förstukvisten över Vojmån, idag på den ljusaste minuten av den mörkaste dagen på året. Det är ändå ljust, och mycket vackert, monokromt! Mängder av nyanser, men bara i en färgskala.

Tidigare midvinterhälsningar:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/ha-nu-en-mysig-midvinter.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/12/den-ljuvliga-midvintern.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/midvinterljuset-ger-oss-ro.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/nu-ar-det-svart-natta.html

lördag 21 december 2019

Skördar kål under snön

Inför julen vill jag göra lite långkål, så jag vadade ut till kållandet idag. Det ligger under minst en halvmeter snö nu här i Lappland. Men jag har skyddat plantorna genom att lägga en presenning över dom i höstas.😊
Och mycket riktigt, efter 1520 minuters skyfflande får jag fram några rätt platta plantor Westland Winter. Dom ser inte mycket ut för världen, nedtyngda av ganska rejäla mängder förvinterssnö. Men .....det räcker mer än väl till familjens julbord. 😋

Jag plockar av alla blad utom själva toppen till långkålen, täcker över stammen igen med presenningen och fluffig snö som köldskydd och hoppas att allt tinar fram väl igen nästa vår och ger mig en fin fröodling av just sorten Westland Winter, som har visat sig vara den allra mest härdiga kål vi har här i allra kallaste Lappland. 👍

Här tidigare inlägg om att skörda kål på vintern: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/gronkalsskord-i-lappland-i-december.html

fredag 20 december 2019

Toppjakt i december

Den här tiden på året är det tuppar av tjäder och orre som är aktuella här hos oss i Lappland. Och nu, när saker lugnat ner sig inför jul, så passar Husbonden på. Vädret är dessutom strålande, -6C och ljuvlig snö att skida på. 😊
Här är han påväg till boden där skidorna står, med .308an på ryggen och snart redo för en tur ut i det vita för att spana efter svarta "fläckar" i toppen av tallar och björkar.
En av Husbondens favoritaktiviteter, och, inte så sällan också ett mycket uppskattat tillskott till vår självhushållning. 💗

Tidigare inlägg om toppjakt:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/toppjakt.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/orrtupp.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/01/tvaandsstickade-fingervantar.html


tisdag 17 december 2019

Duvhöken dödar våra unghöns

Dagen bjöd på en del oväntad slakt. En duvhök passade på att döda tre av våra unga höns. Alla tuppar. Födda på sensommaren så var dom ännu långt ifrån fullvuxna, men i och med att vi upptäckte det direkt, så kunde vi ändå slakta och stycka dom med gott kött i pannan i slutändan.😊
Så här är det att bo i den absoluta glesbygden. Vi har nästan maximalt rovdjurstryck. Det är räv, mård, mink, grävling, järv, björn och lo och från luften alltså duvhök, kungsörn och större ugglor. Det vi inte har är varg, i och med att vi bor inom renbetesland. 😅
Så det går åt ett par djur per år till rovdjur. Jag kommer ihåg när vi just började, min "bondkärrings-mentor" sade direkt att "ibland kommer det gå åt några fåglar då och då [till rovdjur och rovfåglar] men....du vänjer dig, så är det! Se bara till att skydda dom så gott du kan."

Vi har utarbetat bra skydd åt dom. 😁Men några höns och ankor blir ändå rovdjurens mat, även nu efter 12 år som hemmansägare. Med så små fåglar plockar jag dom inte, utan flår av skinn och fjädrar och styckar ut bröst och lår direkt. Se bild ovan.
Man får ta det som det kommer. Duvhöken blev avhyst och de tre ungtupparna processade jag snabbt. Även om vi bara fick ut max hälften av slaktvikten på dom, jämfört med om vi kunnat få slakta dom kontrollerat i januari/februari, fick vi ändå en full stekpanna med strimlade bröstfiléer, och en kastrull kokta lår för att göra t.ex. dillkött av imorgon. 👍

Självhushållare är; att vara tacksam för det man får och det dagen ger. Och göra det allra bästa av det som händer. 💗

Tidigare inlägg om Ölandshöns och slakt:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/04/tupp-tacos.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/slakta-ung-tuppar.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html

Tidigare inlägg om skydd mot duvhöken. Den här gången funkade det inte för att unghöken gick igenom själva lilla öppningen/ luckan in till hönshuset, och avlivade tre ungtuppar där, inomhus, i själva hönshuset.
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/11/duvhoksskydd-for-honsen.html

söndag 15 december 2019

Snabbmat; ugnsbakade rotfrukter

Det här är en slags "vardagsmat" vi gör ofta, varje vecka. Och den smakar ändå som rena festmaten, varje gång. Vi klyftar/skivar olika rotfrukter, lägger dom på en djupplåt, häller över några matskedar fett (olja eller smält ister) och salt och timjan/oregano, samt ett blad libbsticka. Sen masserar vi bitarna av rotfrukter, med fettet och kryddorna, och ställer i ugnen tills det är genomstekt.😊
Vi vänder allt ett par gånger. Och ett kort tag innan det blir klart (10-20 minuter innan) tar vi ut plåten, fördelar lite honung över rotfrukterna och låter det "baka klart" och glasera i ugnen. Det passar till allt! Alla former av kött eller fisk. Vi använder det alltså sin "kolhydrat-tillbehör", istället för vanlig potatis, eller pasta, ris eller liknande. Och det är otroligt gott! 😋

Det vi vanligen har i de ugnsstekta rotfrukterna är det vi kan odla själv. Potatis, kålrot, morötter, palsternacka, rovor och fram tills i år har vi också ibland köpt en rotselleri, för det är jättegott. I år har vi fått alldeles nog av egen skörd. 😅

Det senaste året har det blivit riktigt, extra gott för att vi börjat odla pumpa. Ugnsstekt pumpa smakar nästan precis som de sötpotatisar vi ibland köpte på början av 2000-talet. När vi blev mer miljömedvetna framåt 2005 så slutade vi köpa sötpotatis, men nu kan vi bara konstatera att pumporna är precis lika goda! Och jag kan se att sönerna skyndar sig in i köket till de ugnsbakade rotfrukterna för att kunna plocka ut en bit extra (eller två) av pumpa. 😏

Idag serverades måltiden tillsammans med ett revben av ren, med "inbyggt handtag", också honungsgriljerat, på samma plåt som rotfrukterna. Totalt alltså en snabbmats-middag, fast med råvaror av absolut superkvalitet. Enbart helt lokala, förutom saltet. 💗

Tidigare inlägg om pumpaodling, och att äta dom, i Lappland:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/pumpaskord-zon-8.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/pumpasoppa-med-kroshka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/rondini-vintersquash.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/tidiga-tidiga-pumpor.html



torsdag 12 december 2019

Sopar fotostudion

Vi tar en hel del foton. Främst för att utbilda, att lägga ut inlägg på bloggen och sociala media. Och även för att kunna sälja vårt lilla överskott på vår webbutik. Så vi har ett rätt stort behov av en fotostudio. Men vår ser ju inte ut som de flestas.  😏
När vi startade bloggen för 6 år sedan insåg jag att mycket skulle handla om just kunskapsförmedling. Och att bilderna säkert skulle innehålla detaljer av redskap, djur och växter, tekniker och hantverk. Hur ska man lösa det utan utrymme (vi bor väldigt trångt) och utan pengar? 😅
Lösningen blev en kombination av ljugarbänken mot västerväggen och själva väggen. 4 år efter byggandet hade panelen och själva ljugarbänken naturligt åldrats till en ljuvlig nyans av grått. Neutralgrått, som fotografer brukar kalla den tonen. Perfekt som bakgrund till alla bilder. Genom att ljugarbänken står på västsidan av huset går det också att fota i indirekt ljus ända fram till ca halv ett på eftermiddagarna, även soliga dagar. Men en molning dag självklart allra bästa tiden att fotografera.  👍

Så här står jag och sopar studion. För snö kommer det ju här i Lappland och det är inte toppen för bilderna eller det man ska fotografera. Och det finns en del andra praktiska problem. Vi har så otroligt lite ljus tid nu här i kalla Nord att det bara går bra att fota mellan klockan halv tolv och ca halv två, annars är det för mörkt.

Men med bra foto-schema och sopning, så har vi en "toppen-studio" för vårt fotograferande!
Alldeles naturlig och alldeles gratis. 💗

Här vår webshop, där precis alla produkter är fotade med vår fina, naturligt grånade bakgrund. Och naturligt Lappländsk ljus. https://forsnashemman.se

onsdag 11 december 2019

Het, het chili

Det här är en sort som heter "Hot Lemon". Den beskrevs som "en medelhet, ganska tidig chili" där jag köpte den. Bra, tänkte jag. Jätteheta chilis har jag ju odlat för åratal framöver förra sommaren, så sommaren 2019 var tanken att hitta "lagom milda" chilis, såna man kunde ha ett par, tre stycken av i maten. Såna som inte skulle avliva smaklökarna på familjen. 😅
Men just den här sorten blev verkligen jättehet, i alla fall här hos oss. Gummihandskar på vid hanterandet, och munskydd. Nu gör jag chilipulver av den för att kunna dosera lite lättare, så får vi se om den alls går åt i matlagningen. Jag kommer i alla fall inte odla den framöver.  Den var dessutom inte tidig nog för att vara särskilt praktiskt här hos oss i Lappland, dessa på bilden mognade alltså nu i veckan och jag har fortfarande flera omogna kvar. 😏

Jakten på lagom milda chilis går vidare. Hittills har jag alltså Espelette som jag är nöjd med, inte minst rökt och mald till pulver. Och Jamaican Bell, som jag givit ett nytt försök, men denna gång med hela fröfästena kvar. Då blir den precis så het att den ändå kan kännas lite i maten, och den har en helt speciell arom, kanske är det något typiskt för just familjen Capsicum baccatum. Utan fröfästen är den för mesig, mest bara en vattning paprika. Tyvärr är ju den sorten också rätt senmognande, så vi får se om jag kanske provar hitta någon motsvarande baccatum som är tidigare. 👍

Här tidigare om Espelette: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/rokt-chili.html
Om Jamaican Bell: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/chili-kansla.html
Och om att rensa chili med full skyddsmundering: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/chilihosta.html

tisdag 10 december 2019

Viker fröpåsar som självaste Linné

Under hösten och vintern brukar jag ibland sätta mig och vika lite fröpåsar. Det är en modell med anor. Man lär ha hittat just en sån här påse som kan ha vikts av Linné.
Fördelen med modellen är att man kan ta vilken liten pappersbit som helst och, om det kniper fixa till en påse på bara någon minut. Det går att använda vanligt tidningspapper också, om man inte har något annat tillhanda 😃
Från klockan 13 och medsols. Större påsar, med grön gummisnodd. Vikta av kraftigare papp, bra till ärtor, bönor, majs och säd. Nedanför dem ligger ovikta papper av "packpappers-typ". Alltså sånt man får som fyllnad i paket. Vid klockan 7-8 ligger vikta påsar och ovanför dom olika buntar av färdigvikta påsar av olika papperskvalitet. De vita är gjorda av gamla kuvert. 
Jag använder allt möjligt, men gärna lite kraftigare papper än vanligt kontorspapper. Det funkar t.ex. bra med kuvert, som ofta har enfärgade insidor. De kan man vika så att insidan blir en fin enfärgad utsida på fröpåsarna, lätt att skriva vilket frö påsen innehåller. 👍

Min absoluta favorit är dock fyllnads-papper. Alltså sånt som företag knövlar ihop i olika försändelser, som stötdämpning. Det är ofta rätt robust papper i vacker oblekt kvalitet. Ofta är ju papperet rätt skrynkligt när det packas upp, men det brukar inte ha någon större betydelse. Det blir lika bra fröpåsar ändå. En särskilt sorts fyllnadspapper har till och med perforering med jämna mellanrum som gör att man lätt kan klippa till lappar i lika och lagom storlek.  Helt toppen! 😊

Orsaken att jag viker så många fröpåsar just den här tiden är att föreningen Sesams årsbok kommer ut i januari/februari. Det är årets mest spännande händelse för oss som egna fröodlare. I den boken erbjuder alla vi medlemmar fröer gratis åt varandra, mot bara porto. I det här blogginlägget har jag beskrivit hur det går till: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/frotider.html

 I år ska vi här på Forsnäs Hemman erbjuda hela 5 eller kanske till och med 6 sorter. Och jag vill underlätta genom att låta dom sesammedlemmar som vill få våra fröer via "direktpost", så därför vikter jag påsar så jag har klart att skicka. Och så hoppas jag på att många, många av våra fina fröer som är härdiga här i Kalla Nord hittar till nya bevarare av kulturhistoriska sorter och framtida fröodlare som kommer vårda dom och uppskatta de goda grönsaker och sädeslag som vi gillar så mycket.💗

Här en film som en medlem i föreningen Sesam lagt ut om hur man viker påsarna: https://www.youtube.com/watch?v=yES9gvbDCsI

Här några fler inlägg jag skrivit om föreningen Sesam och deras viktiga verksamhet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/01/forbereda-odlings-aret.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/01/den-basta-frokatalogen.html

Och om inte alla har fattat det övertydliga än! 😏
Just nu är alltså en perfekt tid på året att bli medlem i föreningen Sesam. Man hinner få välkomstpaketet med den fantastiska boken "Frö för framtiden" att läsa under midvintern, och sen är man redo att se vilka fantastiska och spännande frösorter som kommer erbjudas i årsboken!
Här blir man medlem: https://foreningensesam.se/bli-medlem/

måndag 9 december 2019

Finbesök med lappgetter och chili

Där vi bor mitt i glesbygdens inre, så är det inte jättevanligt med finbesök. Alltså såna människor vi bara älskar att få oss ett snack med. Men idag kom Maud och make förbi. 😊
Maud och jag har känt varandra ca 6 år vid det här laget, men bara träffats IRL max 2 timmar.
Två toppenexemplar av glesbygds-damer! OBS! De blå balsnörena som jag ska ta till höladan. 
Så är det att bo i "Norrland". När hon är på väg norrut eller söderut längs riksväg 45 så finns ibland tid att svänga in ett kort tag. Men det handlar inte om någon middagsbjudning, eller ens kaffe. Det är för långt att åka. Eller som vi konstaterade idag, kanske är det vår tur att ta oss upp till Harads, där dom bor? Det är ju "bara" 40 mil enkel resa. Och nä, vi är inte ens ironiska, här är 80 mil tor rätt kort om man vill träffa roliga människor. 😏

Maud har varit genbank för Lappgetterna i många år nu, och har en fin besättning med 20 mjölkande getter, samt killingar och bockar. Hon är en sån där fantastisk djurskötare med "fingertoppskänsla", som får djuren att verkligen trivas. Förra numret av medlemstidningen i föreningen Allmogegeten skrev hon en artikel, "Om vikten av att kunna mjölka". Det är en av de bästa texter jag läst på det ämnet. Robust, kunnig och med gott om tips och råd till alldeles vanliga getägare. 👍
Den artikeln är ett bra exempel på varför vår lilla tidning, i vår lilla förening egentligen skulle vara obligatorisk läsning för alla getägare, även om man inte är genbank. 💗
Här när en av våra getter, Prinsessan Agnes, fick flytta norrut till Maud.
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/06/lycka-till-agnes-lappgets-prinsessan.html
Dessutom passade familjen från Harads på att införskaffa fröer för att odla Tapaschili nästa år. Jag såg till att dom fick med sig en extra lite överraskning. En pytteburk av mina inlagda tapaschilis för provsmakning. 😋
Enligt det här receptet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html


lördag 7 december 2019

Nykokt tjärtvål

Här har jag just skivat upp de senaste två koken av min tjärtvål. Det doftar ljuvligt. 😊
Den är lite ljus nu i början, men när den torkar till, de närmaste dagarna så kommer den mörkna till samma bruna nyans som mörk choklad.
Den kommer vara mogen lagom till jul. Tur det, då det är en uppskattad julklapp. 💗
https://forsnashemman.se/products/akta-tjar-tval

Tidigare inlägg om tjärtvålskokning:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/03/kokar-tjartval.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/11/hostens-forsta-tval.html


torsdag 5 december 2019

Vad får jag i julklapp?

Jag strosade in till Husbondens snickarbod idag och ....tja, jag misstänker att jag upptäckt vad jag kommer få i julklapp. 😊
Vanligen är han otroligt noggrann med att städa undan, och de senaste 10 åren har han faktiskt ständigt överraskat mig med egengjort snickeri vid precis varenda bemärkelsedag och julafton. 
Men nu verkar han alltså råkat glömma presenten mitt på bänken. 😅

För jag vet ju precis vad det är. Den kniven han ritat av på papperet som "AJ:s favvo" är helt enkelt min favoritkniv. Jag skulle känna igen formen överallt! Även om Husbondens variant ännu bara är halvklar med ett grovsågat handtag.

Och under flera år har jag haft lite lätt ångest över att jag har en så helt perfekt kniv. Bladet är precis rätt längd och skaftets form passar min hand och mitt hanterande perfekt. Och jag använder den kniven SÅ mycket. Allt jag slaktar, allt jag röjer, stora delar av matlagningen och allt jag själv slöjdar. Den här kniven är som en förlängning av min egen hand. Och jag är lite rädd att tappa den, även om jag hållit NOGA reda på den i över 10 år. 

Från början så var detta en kniv jag hittade i snickarboden när vi flyttade till Forsnäs Hemman. Jag tror alltså att det är förra Husbonden Erland som gjort den. Och det är en helt fantastisk kniv. 💗

Det viktiga är alltså att bladet är smidet av "blötjärn" som också kallas bondjärn, ett väldigt mjukt smidesmaterial som går lätt att bryna men också måste skärpas och slipas om ofta.

Dessutom, eftersom jag är en rätt klenväxt kvinna jobbar jag bäst med ett kort blad och ett likaledes ganska kort handtag. Och jag hatar mothåll (parerstång), så kurvaturen på handtaget och ändstoppen är enormt viktig. Det bara måste ha rätt form och alltså dessutom rätt vinkel till bladet. 👍

Det gör mig inget att jag för första gången kommit på vad jag ska få till julklapp. Jag är om något ännu mer taggad! Ska Husbonden kunna få allt precis "rätt"? Får jag en lika bra "andrakniv" som min nuvarande favvo?  😏
Fortsättning följer, om ca tre veckor sådär, efter julklappsutdelningen! 😉

Tidigare, knivrelaterade inlägg: 



onsdag 4 december 2019

Med fötterna fast förankrade

Ibland händer allt precis i rätt tid! Efter gårdagens massiva snöfall fick vi plötsligt plusgrader och inte bara lite plusgrader utan +6C. I december, i Lappland! Resultatet har blivit en isgata och svårt risk för stjärtsmärta. 😅
Om det inte vore för att mina nya dubbskor just kommit med posten! Perfekt dag att prova de fina Icebuggarna. Och ojojoj, så bra dom är, varför har jag inte köpt såna tidigare? 😏

Jo, för jag hade ingen aning om att dom fanns innan i våras, då jag beklagade mig lite över att vagga fram som en pingvin på ishala gångbanor. Men då kom mina kära facebook-kompisar till min hjälp, köp Icebugs sade dom, många av dom. Och tja, om så många gillar dom så måste dom ju ändå vara någorlunda bra skor tänkte jag.
Snacka om! Dom är toppen! Jag kan gå i de brantaste backarna utan att bry mig alls om balansen! 👍

Jag passade på att ta ett kort nu när dom är nya, för som arbets-pjucks på ett Hemman lär dom inte skonas från varken skit eller annat mög. 😜

Tack alla snälla människor som tipsar oss om allt möjligt riktigt användbart för oss självhushållare mitt i ödemarken. 💗
Hör tråden från i våras: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=2283888871883308&set=a.1375373056068232&type=3&theater

tisdag 3 december 2019

Att läsa i snöfall om att det spirar ur snö

Det vräker ner från himlen. Vi har fått flera decimeter av den vita varan idag och vädret har inte direkt lämpat sig för annat utomhusarbete än att skyffla. 😏
Så jag har passat på att läsa lite istället. Det är en fantastisk bok om makalösa människor i allra kallaste Nord, som gillar att odla! Det kunde inte passa mer som handen i handsken för mig. Och jag har fullständigt sugits in i berättelsen. 😊

Men, efter dagens snörika siesta har jag läst ut allra sista kapitlet. Som med alla goda böcker infinner sig en viss känsla av förlust. Jag vill ju tillbaks till den fiktiva fjällbyn Akkatjärn och alla "coola" karaktärer med sina härligt udda särdrag. Jag tror nästan att alla av huvudpersonerna finns på riktigt. Dom är så realistiska, för så är vi ju, vi alla som bor här i den extrema glesbygden. 👍

Tack och lov finns det en uppföljare till "Det som spirar ur snö". Bara nu i höstas gav författarinnan Mariana Mattson ut del 2; "Att kunna känna doft av frostrosor". Så om bara några dagar, när jag hunnit få hem boken, kan jag fortsätta att följa Sara-Kajsa, Mina, Anna-Maria och hennes anhang av mer eller mindre nippriga nunnor och såklart alla andra unika och udda individer som funnit sig tillrätta i Marianas litterära låtsasby här uppe i "tjotta-heiti". 💗

Här går alla hennes tre böcker att beställa:
https://www.bod.se/bokshop/catalogsearch/result/index/?q=Mariana+Mattsson

Boken "Inte bara trädgård" är en sammanställning av ett antal krönikor hon skrivit till en trädgårdstidning. Det är också en strålande samling texter som tidvis fick mig att skratta mig halvt fördärvad.
Här ett blogginlägg om när jag läste den:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/tradgardsbok-som-influensa-litteratur.html

måndag 2 december 2019

Husbonden slöjdar stoppsvampar

En läsare hörde av sig och undrade om Husbonden möjligen kunde slöjda till en gammaldags traditionell stoppsvamp. Och det var absolut helt möjligt! 😊
Mina egna två stoppsvampar har jag ärvt från mormor och farmor. Eftersom jag stickar alla familjens egna sockor själv, så använder jag också stoppsvamparna, för att stoppa våra sockor och förlänga livet på varje par. 👍
Stoppsvamparna har en liten inbuktning längs kanten, den är till för att man ska kunna fästa tyget med t.ex. en gummisnodd för att det ska sitta still när man stoppar.
Men när det kommer till så pass grova textiler som sockor så tycker jag själv bara att det är onödigt bökigt. Mest praktiskt är helt enkelt att hålla fast plagget på rätt ställe med händerna medan man stoppar hålet. 😏
Stoppsvampen är svarvad i finaste, tätvuxna björkvirke från Lappland, och lackad i två lager för att hålla mot stoppnålarna ordentligt. 💗
Här finns dom att beställa på vår webshop:
https://forsnashemman.se/products/stoppsvamp

Tidigare inlägg om när jag stoppar våra sockor:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/12/stoppa-sockor-christmas-edition.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/01/stoppa-sockorna.html

En kort 25 sekunders film om hur jag gör när jag "sömmar" maskorna för att skapa en helt osynlig lagning:
https://www.youtube.com/watch?v=RKxq3NjL104

lördag 30 november 2019

Årets första Pärlemormoln

Vid solnedgången fick vi se vackra pärlemormoln. Inte så stora, men särskilt ett av dom var otroligt färgstarkt och hade en ovanlig gradient som följde regnbågen. Började i blått och gick sedan över mot gult, orange, rött och slutligen lila mot väster.😊
Mycket fint! 💗

Det är inte helt ovanligt att vi får se pärlemormoln några gånger per vinter. Men vissa vintrar har vi inte fått se ett enda ett. 😛 De kommer vid solnedgången och showen är alltid spektakulär, om än kortlivad. De syns bara när solen står i precis rätt vinkel från under horisonten, så på någon halvtimma är det hela förbi.  😏

Här länkar till tidigare pärlemormoln vi sett, bland annat ett absolut gigantiskt, som till och med hamnade i tidningarna:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/enorma-parlemormoln.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/12/paradisiska-parlemormoln.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/pegasus-av-parlemor.html

Och här ett inlägg om all den fantastiska mängd "skyhög underhållning" vi får uppleva här i Lappland, långt från ljusföroreningar och smog som kan skymma.
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/skyhog-underhallning.html

fredag 29 november 2019

Pumpa/potatis-mos

Nu när vi odlat mer än dubbelt så mycket pumpa som tidigare, så passar vi på att prova lite nya recept. Det här är mos med ca hälften potatis och hälften pumpa. Receptet är annars precis som vanligt med potatismos; smör, mjölk, salt, vitpeppar och lite muskot. 😊
Det är verkligen supergott. Konsistensen är mer lik rotmos än stärkelserik potatismos. Smaken får en lätt ton av den där nötiga, söta pumpan i grunden. Riktigt smaskigt!😋

Hade vi kunnat odla mängder av pumpa, så som det går att göra söderut skulle det har vara en standardrätt i vår mathållning. Men då vi bor kallare än zon 8 och bara kan odla några små pumpor i växthuset (i år totalt 20 kg), så får pumpa/potatismos bli festmat. 💗

Årets pumpaodling, det vi använde i moset var en Reno och den mörkgröna lilla avarten av sorten "Dongyan vit". https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/pumpaskord-zon-8.html

Tidigare inlägg om att laga mat på pumpa:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/pumpasoppa-med-kroshka.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/pumpa-paj.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/spagettipumpasucce.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/rondini-vintersquash.html

tisdag 26 november 2019

Mjölkar getterna en novembervardag

Det börjar bli mörkt dagarna igenom här i Lappland, och när jag mjölkar getterna behöver jag numer tända lampan i getstallet. Och ta på mig tjocka mössan, för kallt är det också.😊
Vinter, kort sagt. Men ändå inte några problem att mjölka våra fina Lappgetter. Bara man ser till att flocken får fina, torra och rena liggplatser att vila på, och bra mat (hö, kvistar, grenar, bark och löv) så ger dom mjölk även nu under den mörkaste tiden av året. 💗

En vanlig rekommendation är att man slutar mjölka sina getter två månader innan dom killar på våren. Jag brukar senast sluta mjölka dom tre månader innan killningen. Men oftast mjölkar jag inte de dräktiga alls efter parningen. Vi använder ju inte så mycket mjölk, så det behövs oftast inte.

De 5 dl mjölk jag fick idag kommer jag koka tvål på nu ikväll. 👍

Här tidigare inlägg om vårt mjölkbord:
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/02/snickra-en-mjolkpall.html

Om vår tvål:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/search/label/tvål

Om mjölkning och mjölk från våra fina Lappgetter:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/den-besvarliga-mjolklosten.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/10/frysa-mjolk.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/staller-undan-mjolkhinken.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/06/kaffeost-go-ost.html

Om bark och löv till våra Lappgetter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/11/rojning-av-sly-med-lappgetter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/08/ta-lov.html




fredag 22 november 2019

Chili-känsla

Att odla chili i Lappland. Först gick det inte alls. Det var för kallt. Sen hittade jag fyra sorter som funkade att odla inomhus, när det lilla växthuset inte höll värmen nog ens under högsommaren. 😉
Sen fick jag ett stort växthus, som kunde hålla värmen och då ville jag odla allt! Den hösten insåg jag att chili ger 3-4 gånger mer frukt per planta i ett växthus jämfört med inne på fönsterbrädan. Och alla mina sorter var ju jätteheta. Så efter förra året har jag het torkad chili för ett decennium framöver. Minst. 😅

Så inför det här året ville jag helst odla "lagom heta" chilis. Gärna en del riktigt milda. Vår tapas-chili har ju redan bevisat sig som precis lagom het. Den motsvarar ganska exakt de "feferoni" man kan köpa inlagda på burk. Och jag lägger också in nästan hela min skörd av tapaschili, det är verkligen jättegott: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html 👍

Det här året har jag som sagt testat ett antal "milda" chilis. Det här är den sort jag varit minst nöjd med. Det är den sort som kallas "Jamaican Bell". Den är endast liiiiite starkare än en paprika, väldigt "mesig" i smaken. Jag ska dock göra ett försök till, där jag ska spara alla fröfästen inne i chilin, det är där styrkan sitter, så kanske kommer jag få lite mer "chili-känsla" när jag rensar nästa omgång och behåller alla dessa vita hinnor.

Men det stora problemet för oss här i norr är att den inte mognat förrns nu. Och då har vi alltså behövt ta in plantorna inom hus till köksfönstret från växthuset sedan en månad tillbaks. Vi har ju i och för sig haft en rätt solfattig sommar. Men just för att vi ofta har så pass kalla somrar med så få soltimmar, så är det inte vettigt att satsa på något som är så pass senmognande. 😏

Jag har hittat några andra sorter som har en bra, lagom styrka, dom ska jag ta upp framöver på bloggen. Men som sagt "Jamaican Bell" får gå till samlingarna som ett test och en sort vi inte kommer upprepa med mindre än att klimatförändringarna verkligen väller över oss.

torsdag 21 november 2019

Växthuset får ett ritt

Idag uppgraderade vi växthuset inför vintern. Vi bygger ett "ritt", ett skydd för ingången. Växthus är inte riktigt gjorda för Lappland under vinterhalvåret.  😅
Vårt växthus har glidskenor för dörrarna och när dessa isar igen under förvintern så går det inte att ta sig in i växthuset förrns det tinat bort framåt vårkanten. Men genom att skydda ingången med ett sånt här ritt (gammaldags förstuga), gjort av en presenning och tre hässjetroer, så hålls glidskenorna rena och dörrarna kan öppnas rakt genom hela vintern. 👍

Nu lär vi ju inte arbeta så mycket i växthuset under vintern, men jag räknar med att förbereda och så redan under andra halvan av februari, bara tre månader bort. Då kommer det här skyddet underlätta otroligt mycket. 💗

Här om förra årets växthus-ritt, och en berättelse om hur nybyggarna byggde ritt på sina stugor. Nu har vi alltså uppgraderat med genomskinlig presenning, så maximalt av kvällssolen kommer in i vår:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/vi-oppnar-vaxthuset.html

Här förra årets tidigaste sådd. Kommande vår, nu när vi har ett helt utbyggt soldrivet värmesystem i växthuset kommer jag alltså testa att sätta igång så fort ljusmängden överstiger 10 timmar per dag. https://forsnashemman.blogspot.com/2019/03/varens-forsta-sadder-i-vaxthuset.html

onsdag 20 november 2019

Frukost på Forsnäs Hemman

Dagens första mål sägs vara viktigt. Vi börjar ofta med ett proteinrikt inmundigande. Här ett kaninlår från gårdagens middag. 😊
Vill man försöka dra ner lite på den mjöl- mjölkkost som är så traditionell hos oss i norr, men som kanske inte är det allra mest nyttiga man kan stoppa i sig mängder av, så är frukosten lämplig att börja ändra på. Vanligen består den ju ofta av fil och flingor eller macka och ett glas mjölk. Men det är lika lätt att äta bacon och ägg. Eller nån korv eller som vi alltså ofta gör, något överblivet kött från tidigare middagar. 👍

Vi äter alltså ganska mycket stenålderskost, även om vi inte på något sätt är renläriga, utan både gör plats åt en del mjöl-mjölkmat, som pannkakor, pasta och till och med några bullar och kakor vid enstaka tillfällen. Men ofta satsar vi gärna på att äta enbart sånt som  "stenåldersfarfar och stenåldesfarmor" kunnat jaga och samla ihop till matbordet. 💗

Här lite tidigare stenålderskost:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/stenaldersmiddag.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/02/snabbmat-sondagssoppan.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/hjartligt-goda-vingar.html

Här helt moderna "försyndelser":
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/01/bullar-till-killar.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/01/hjartan-till-husbonden.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/pumpa-paj.html

måndag 18 november 2019

Fota ungtuppar

Vi försökte ta ett foto på några av våra unga Ölandstuppar idag. En lycklig av dom ska få sig en egen flock fina damer att ta hand om och köparen ville ha en liten "förtitt". 😊
Det är lättare sagt än gjort att få tre djur att synas väl på en bild. Det här var ändå den bästa bilden av ca 10. 😅
Det blev den fine i mitten, med ganska ljust röd krage och svart på bröstet som fick lyckan att flytta till nytt hem. 💗

Här tidigare inlägg om våra fina Ölandshöns: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Ölandshöns

torsdag 14 november 2019

Att skapa ett självhushållningsrecept

Något av det knepigaste att räkna ut när vi började med självhushållning, det var hur vi skulle laga mat av det vi själva kunde "producera". Recept är ju skrivna efter sånt som köps på affären. Dessutom är jag rätt usel på att laga mat överhuvudtaget, så tidvis var det riktigt problematiskt att få till middagen. 😏
Så småningom räknade jag ut att "man tager vad man haver" och sen applicerar man en del grundläggande tekniker, som smakbalansering av sött, salt, surt och umami, och att tillaga varje ingrediens efter sina förutsättningar, som att hårdkokta rotfrukter åker i tidigare medan lättkokta, som vår Lappländska mandelpotatis åker i sist. 👍

Steget efter var att jag började samla på särskilda kryddningskombinationer eller smaksättningar. Sånt som passar till nästan alla former av kött/fisk, och där man kan ha alla varianter av kolhydratrikt tillbehör till, som potatis, kokt naketkorn, ris eller pasta. Här är ett exempel på en sån smaksättning som blivit en favorit i familjen: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/recept-pa-kottratter-for-sjalvhushallare.html

Bara det här senaste året, efter nästan 20 års experimenterande, så finner jag att jag börjat bli "kreativ". Jag kan tänka ut saker nästan från grunden. Uppenbarligen är inte just matlagning mitt forte, min styrka. Men jag märker att lång erfarenhet och ohejdad entusiasm verkar fixa till mina mest grundläggande svagheter vartefter. Här när yngste sonen uttryckte att jag nog fått "guldmedalj i matlagning" för första gången nånsin, bara nu lite tidigare i höstas: 😊
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/basta-maten.html

I helgen "drabbades" jag av en liknande inspiration. Jag ville göra svampsoppa, svamp är rik på D-vitamin och mineraler/spårämnen och en typisk rätt vi äter några gånger per månad här i allra mörkaste Lappland under vinterhalvåret. Hittills har jag enbart gjort svampsoppor med grädde och ev. redning i. Mjölkiga, krämiga soppor som ibland mest liknat en gräddig svampsås ..........eller cement. 😅
Men goda är dom. 😉
Här några exempel: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/01/och-nar-maten-ser-ut-som-cement-da.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/03/svampsoppa.html

Nu hade jag dock något helt annat i tankarna. 👍 En lätt buljongbaserad soppa med hela bitar av svamp och annat som passar till. De vackra rätterna i Japanska Animefilmer kom mig till minnes (ja, jag är ett stort fan av t.ex. studio Ghibli och den här vackra rätten: https://recipesforweebs.tumblr.com/post/81156107417/ah-ramen-the-instant-stuff-weeaboos-and-college).
Och jag drar mig till minnes ordet consommé, vart har jag lärt mig det?

Så jag "googlade" lite, funderade ett tag och lade upp följande plan; Man tar torkade svampar av skilda slag, blötlägger och använder blöttläggningsvattnet som en del av soppan, samt fyller på med fint strimlade och hackade grönsaker av de slag vi har i förrådet (jag hittade palsternacka, morötter, gul lök och purjolök) samt selleristjälkar som vår fina sommar givit oss enorma mängder av.

Så receptet blev:
blötlägg svamp, spara vattnet till soppan. Ta upp och strimla svampen i mindre bitar om det var stora bitar, lägg ner i svampvattnet och koka rätt länge, typ 30 minuter. Mycket svamp är svårsmält och man får tänka på att dom inte är växter utan en helt egen grupp av levande organismer. Svampen är mer lik djur än växter i många avseenden, så koka eller stek den gärna länge, längre än man kan tro.

Häll på bra mycket mer vatten, det ska ändå bli en soppa, en relativt klar buljong med svampbitar och grönsaker som flyter runt. Lägg gärna i buljong, som man tidigare kokt på t.ex. höns- eller ankskrov, eller annars en buljongtärning: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/delikata-ankor.html

Häll ner stavar eller små bitar av hårdare rotfrukter, och häll senare ner bitar av mjukare grönsaker. Skiva gärna upp lite fin grön lök, som purjo eller salladslök och strössla på ytan, som dekoration och som en fräsh, grön smak.

Det blev verkligen otroligt gott, mycket lyckat! 😋
Och inspirationen har hoppat fram ett par steg till. Denna gång hade jag i enbart selleri, lök och rotfrukter, jag valde medvetet bort kål för att få en lätt "ton" i soppan. Men nu kan jag tänka mig samma tillagningssätt men många andra kombinationer av ingredienser, förutom svampen. T.ex. en soppa med mycket paprika och rotselleri i, och lite chili, det gifter sig nog bra. Eller som sagt kål/rovor av olika sorter i potten, kanske tillsammans med enorma mängder persilja. Det kan nog bli smaskigt!

Det blir kort sagt många nya härliga mat-experiment framöver. Jag känner mig så mycket mer förväntansfull inför att laga mat numer, än jag gjorde där i början när jag nervöst behövde försöka laga till någon ny ingrediens jag aldrig hanterat förr. 💗

tisdag 12 november 2019

"Räliga" rotfrukter?

Jag plockar fram en handfull rättikor och majrovor som jag sådde i mitten av augusti. Eftersom hösten blev så kall här i Lappland hann dom inte bli särskilt stora. Som rädisor ungefär. 😏
Jag skördade dom för någon månad sedan, i mitten av oktober och sedan dess har dom legat i grönsakslådan i kylen. Hade man varit Skåning (som käre Husbonden som är född i Slottsstaden, Malmö) så hade man kanske kallat dom "räliga". 😛
Men dom är faktiskt i perfekt skick, och fick nu chansen att hamna i en god svampsoppa. 👍

söndag 10 november 2019

Vintersådder

I helgen har jag gjort de sista vintersådderna här i kallaste Lappland. Totalt 5 bäddar. På tisdag kommer det första riktiga snöfallet så nu är det verkligen sista chansen att så. Bäddarna är färdiggrävda, krattade och med sårader dragna innan frosten gjorde allt stelfruset för ca 10 dagar sedan. 😊
Jag strör ut tinad jord över de nysådda fröerna.
Nu borstar jag bara bort den lilla centimeter snö som kommit, sår fröerna och sen fyller jag på i såraderna med jord från en påse som står upptinad inomhus.

Jag höstsår de klassiska rotfrukterna som lämpar sig för höstsådd. Morötter, palsternacka, haverot, rotkardborre och persiljerot/persilja. Alla de är växter som övervintrar under snön, hela vår långa Lappländska vinter  och kommer igång snabbare än något som sås på våren. Kanske är det som Lena Israelsson funderar, att vårens ständiga tina/frysa/tina process gör fröerna lite extra "möra" och ger dom chans att gro både lättare och fortare än såna fröer man sår på våren. 💗
I år har jag också provat att vinterså piplök, gräslök och dill. Det jag inte vintersår här i norr är sallat eller kålväxter/rovor av någon form. Ibland läser man att det ska funka, men här i allra kallaste nord har jag haft mycket lite framgång med de växtfamiljerna. Och, egentligen behöver dom inte heller försås, för dom växer snabbt och bra nästa år när våren kommer.

Men de där rotfrukterna jag räknat upp ovan, som är så sega att gro, dom vinner man enormt på att vinterså. 👍

*Vintersådd är alltså inte alls samma som vinterodling. I och med de här sådderna är allt mitt trädgårdsarbete utomhus helt färdigt, ända fram tills i maj nästa år. Här i Lappland finns det varken ljus eller plusgrader nog under kommande halvår, så "vinterodling" är inget vi ens tänker på.

lördag 9 november 2019

Svanen är helt solo

Vi hade en trumpetande svan som ensam cirklade varv efter varv över gårdsplanen idag. Kanske trodde han att våra vita Blekingeankor var efterlängtade släktingar.😏
Nu är svanar ovanligt härdiga. Dom anses vara "flyttfåglar" tillsammans med gräsänder och andra andfåglar, men dom flyttar egentligen oftast bara till närmaste öppna vattendrag. Det gör att man ibland kan se svanar som stannar kvar genom hela vintern också i allra kallaste och nordligaste Sverige. Om dom bara hittar en forssträcka som håller sig öppen även vid -35C.😅
Som här i Kaalasjärvi utanför Kiruna i januari i år: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/35-minusgrader-men-svanarna-badar-anda

Hos oss fryser ju Vojmån dock till helt och hållet under våra Lappländska vintrar och svanarna brukar vanligen flytta innan den här tiden på året, även om vi haft individer tidigare som hållit ut tills allra sista vaken är frusen.

Svanarna är också några av de allra första fåglarna att återvända nästa vår.
Det ser vi fram mot! 😊

torsdag 7 november 2019

Pumpaskörd zon 8

Nu är alla våra mogna squash/pumpor vägda, dokumenterade och sammanräknade. Här i (kallare än) zon 8 måste dessa värmeälskande grönsaker absolut odlas i växthus. Vi har alltid provodlat de tidigaste och mest köldtåliga sorterna på friland i bästa läge varje år, men bara fått någon enstaka squash av den typen man äter omogna och då ändå enbart fått såna omogna att skörda under de allra varmaste somrarna. 😏
Men i vårt stora fina växthus får vi ändå skörd. Det blir ingen jätteskörd, de pumpor som växer fram är ofta bara en fjärdedel eller en tredjedel så stora som sorten sägs bli under "normala" växtförhållanden. Och vi får också oftast bara en pumpa per planta, även i de fall där det egentligen sägs kunna komma 3-7 stycken.

Fast i Lapplands kallaste delar är vi inte kräsna, utan jätteglada!  😁 Här slängs inte ens de rätt smaklösa helmognade squasharna till hönsen. Även dom blir människomat, dom hamnar upptärnade i grytor och soppor även dom. Det är ju ändå MAT, som vi själva kunnat odla! Och vi uppskattar särskilt att de här fina grönsakerna är så lätta att lagra, inte kräver kylskåp eller frys och håller länge, ibland ända in till nästa sommar stående i bokhyllan i vardagsrummet. 👍

Totalt fick vi ganska exakt 20 kilo av alla de här olika sorterna, på ca 20 kvadratmeter av växthusets odlingsbäddar. Ironiskt nog är den utmognade sommarsquashen den mest rikgivande, trots att den egentligen inte är gjord för att mogna ut och lagras, utan ska användas omogen. Jag har ändå låtit alla mina plantor skapa mogna frukter då just den här sorten är väldigt ovanlig och vi behöver odla egna fröer av den. Den kommer från norra Kina och heter Dongyan Vit. Så här i andra generationen har den brutit ut och är allt från mörkgrön till knallgul till vit, men alltid jättetidigt och ger alltså stora fina frukter. 💗

Bilden visar alltså, från vänster:
Dongyan vit- egentligen en sommarsquash, god (har provsmakat en frukt) och mycket tidigt, flera veckor tidigare än alla andra testade sorter. Lagrar väl, åtminstone 2-3 månader men ger i de fallen bara ett rätt intetsägande fruktkött som i och för sig passar utmärkt i grytor och som redning i soppor.
Tidigare inlägg om sommarsquash Dongyan vit.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/12/froodlad-kinesiskt-sommarsquash.html 

Snett neråt höger på bilden, 3 ljusorange pumpor- Golden nugget, en buskväxande pumpa som vi hade två plantor av, dessa tre frukter kom från samma planta (men är pollinerad från den andra plantans blommor). Den andra började ge honblommor först in i september och var därmed alldeles för sen att ge mogen frukt.

Snett uppåt höger från dem, 7 mörkgröna små rondini-pumpor, sort Rolet. Ger hos oss en enda frukt på en spenslig planta. Vi odlar dom så att 3-5 st får klättra upp kring varje bärlina, lite på samma sätt som störbönor.

Snett uppåt, alldeles vid väggen, 4 orange pumpor av "klassiskt" halloweensnitt. Det är tre olika F1 varianter av mycket tidiga pumpor, Flatso F1, Chucky F1 och Racer F1. Alla tre ska enligt växtbeskrivningen vara lika tidiga och ungefär lika stora, men enbart Flatso gav tillräckligt här hos oss för att kunna räknas som lovande. Den gav t.ex. den enda pumpa som inte syns i översiktsbilden här ovan, alltså vår halloweenpumpa. https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/halloweenpumpan.html
Bredvid åt höger, fem mörkgröna räfflade acorn-pumpor. Två olika sorter, Reno F1 som gav oss två stora pumpor var per planta. Och dom var nästintill lika tunga som informationen angav. Dom skulle väga ca 7 hg och vägde mellan 5 och 7 hg. Strålande! Dessutom en mindre pumpa av sorten Autumn Deligt F1, som bara gav denna lilla frukt på 4 plantor. Inte något att satsa på framöver kanske. 😏

Nedanför dom tre ljusgula spaghetthi-pumporna av den allra tidigaste sorten. En på varje planta, från ca 400gr till lite över 700gr Förra året fick vi en som var betydligt större (2 kg)  från den enda sort som finns att köpa i Sverige, men den pumpan var också senare. Och då fick vi alltså bara en pumpa på tre plantor, nu en pumpa på varje planta. Fruktköttet liknar mest den mogna sommarsquashen högst upp. Inte nån stark egen smak, men går ju bra att integrera i en soppa eller gryta. Där kan till och med "smaklösheten" vara en fördel, för det suger upp och fördelar smaken från övriga ingredienser. Lite som potatis eller pasta, som man ju ofta använder spagettipumpa till. 😊
Här förra årets spaghettipumpa, av en senare sort alltså. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/spagettipumpasucce.html

Högst upp till höger tre Kroshka. Den största väger 1745gr, sen 600gr och 450gr. En pumpa på varje planta. Det är bra, för att vara hos oss i Lappland. Men den här kalla och solfattiga sommaren gjorde ändå att största pumpan blev bara hälften av förra årets största pumpa, som också var en kroshka. 👍Här:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/pumpasoppa-med-kroshka.html
Kroshka är absolut en sort vi absolut kommer fortsätta odla och kommande år ska vi också ta fram egna renpollinerade fröer.

Längst ner en av våra mest spännande, och utmanande sorter. Den knallorange nordkinesiska pumpan Dongyan röd, som verkar vara av Uchiki Kuri-typ, extra jättejättesnabb att mogna fram och ....rätt liten. De fem största frukterna, som jag ska ta fröer från ligger på mellan 300 och 450 gram. Enligt frökällan ska dom ligga på mellan 0,6-1 kg så...det är inte illa att vi får upp dom på nästan hälften. Och dom är goda. Riktigt orange och så där sött nötiga som de bästa pumporna är. Det ska bli väldigt spännande att se vad våra egna fröer av den här sorten kan producera kommande år.
Här tidigare inlägg om den ultratidiga pumpan Dongyan Röd (och flera av de övriga pumporna vi skrivit om i det här inlägget).
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/tidiga-tidiga-pumpor.html

Överlag, pumpor är kul! Även i Lappland! Men dom är rejält utmanande här i allra Kallaste Nord. Vi ska absolut försöka fortsätta odla dom, och inte minst satsa på att fröodla från våra bästa exemplar, så får vi hoppas att framtiden blir allt mer fruktsam. 💪

Uppdatering 9onde november:

Och nu har vi käkat upp några av de minsta Dongyan röd. Ugnbakade i halvor eller kvartar med lite isterfett på. Till det köttstycket semitendinousus av ren, en av de tre hamstringsmusklerna på lårets baksida. Eller som det kallas på "vardags-stycknings-vokabulär", saltrulle. Men här alltså långstekt i ugn på låg värme och inte längre än att det var både rosa och saftigt på insidan. Detta var rena restaurangmaten! 😋 Gällande själva pumpan Dongyan röd så är det intressant att notera att trots att alla de här pumporna var helt mogna, så hade en del en tydlig grön rand innanför det orange skalet, medan andra inte hade det. Alla smakade dock likadant. Mycket gott, rätt likt sötpotatis. Och det kan vara värt att nämna att även skalet på de här pumporna var fullt ätbart och smakligt. Dom är ju dock våra minsta av den här sorten, så vi får återkomma med hur skalet på de större som får mogna längre smakar. 👍





tisdag 5 november 2019

Snötäckt och stenhårt

Odlingssäsongen tar ju slut här i kallaste nord ungefär nu varje förvinter, men inte lika tidigt som man ibland tror. Det räcker inte med att alla blad har trillat av träden, eller att det är frostnätter varenda natt. Inte ens när det ligger snö över hela marken är egentligen odlingssäsongen över. 😊
Nej, det som bestämmer att trädgårdsarbetet är slut här i Lappland, det är när tjälen väl går ner i marken, och vissa höstar tar det ganska lång tid. Vi brukar dessutom täcka de land vi vill höstgräva med växtrester och presenningar och på det sättet hindras jorden från att frysa ganska lång tid in på förvintern. Så därför kunde jag alltså stå och gräva nya såbäddar i helgen. 💗

De två senaste nätterna med sina nedåt -20C har dock drivit ner frosten hela vägen ner i bäddarna, och därmed är själva grävsäsongen över.

Helt slut på trädgårdssäsongen är det dock inte. De här bäddarna jag förberett är i och för sig stelfrusna nu. Men jag drog upp sårader redan innan och nu de närmaste dagarna är det alltså dags för årets sista sådder. 👍

Ett tidigare inlägg om sent trädgårdsarbete:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

söndag 3 november 2019

Att odla råg

Vi har odlat råg länge nu. Under mer än ett decennium. Vi bevarar två olika sorter, som vi odlar växelvis vartannat år eftersom råg är vindpollinerad och därför korsar sig om man odlar olika sorter samtidigt med mindre än nån kilometers mellanrum.
Norrbottens Lantråg, några lägre plantor i den vita hinken till vänster och en riktig praktplanta till höger. Ca 230 cm hög.
Våra två sorter är Norrbottens Lantråg, som är en härdig och produktiv sort med stora kärnor. Vi odlar också Svedjeråg från Brunskog, som är en traditionell, nordlig och väldigt gammal sort som ger mindre kärnor. Men som ändå väl står sig i produktion jämfört med mer moderna sorter. Vi har fått tag på båda sorterna från föreningen Sesam. (https://foreningensesam.se)
Jag pluggsår Svedjeråg från Brunskog, midsommar 2019. Skörd väntas nästa höst 2020. 
Att odla råg är lite speciellt. Först och främst är den tvåårig. Det innebär att man sår rågen vid midsommar första året, sen utvecklas den under sensommaren och hösten till stora tuvor. Och råg ska sås otroligt glest. Därför försår jag gärna rågen i brätten (vid midsommar). På det sättet kan jag senare, i augusti, plantera ut småplantor och veta att det inte blir några tomma fläckar i landet kommande år.
Låga 2 månaders plantor i ramen närmast kameran, fullvuxna plantor med mognande ax i den högre lådan. Foto från mitten av september. 
Råg ska alltså växa enormt glest. Traditionellt ansågs att man bara skulle så en rågplanta på en yta stor som ett laxskinn. Alltså skulle varje rågplanta få motsvarande ca 40X40 cm yta. När man ser de enorma tuvor som hinner växa upp redan till första hösten, så inser man varför de behöver så stor plats. Det gör också att man inser hur otroligt stor "utväxling" man får på varje korn råg.  😊
Samma odlingslådor ovanifrån. Mitten av september. Den mognande säden Norrbottens Lantråg till höger och de två månader gamla tuvorna av Svedjeråg från Brunskog till vänster. Samt en liiiten glimt av Lokförare Bergfelts jätteärt i den rostiga tunnan åt vänster, och det senmognande kornet Sivert naketkorn i odlingslådan längst till höger. 
Varje litet planterat rågkorn ger enorma mängder korn i skörd. Men alltså först ett och ett halvt år efter man sått plantan. Jag har försökt göra en vag överslagsräkning, och funnit att om man odlar en kvadratmeter med korn under två år så får man ca 30% mer skörd än om man odlat råg där under två år.  MEN då är också råg betydligt tåligare under dåliga år, som förra året 2018 då det var svår torka. Vår råg levererade ändå ca 70-80% av normal skörd! Genom att den hinner få såna djupa rötter under det första tillväxtåret att den inte alls är lika torkkänslig.

De tuvor som växt upp första hösten ska betas ner av djur den hösten, sägs det traditionellt. Men man kan lika gärna ta bort bladen ner till nära markytan på tuvorna genom att t.ex. vrida av dom som på bilderna och filmen, eller skära av dom. Sen får plantorna övervintra. Året efter (år 2) så kommer tuvorna att skjuta nya gröna blad otroligt tidigt på våren, även här i kallaste Lappland. Och sen sätter plantorna igång med att reproducera sig. Dom sänder iväg ax i enorma mängder. Varje tuva kan skapa 30-50 ax och varje ax kan producera 30 till över 70 korn. Så det blir en väldigt stor skörd på varje litet korn man satte då för 1,5 år sedan.
Vrider av en tuva med råg, oktober 2019.
Rågen står grön och fräsch även långt in på hösten här i Lappland. Det gör att den är otroligt attraktiv för alla betande djur. Eftersom jag läst att tuvorna skulle betas för att övervintra bättre och för att ge mer ax (bättre bestockning) så testade jag detta våra första år. Våra enda gräsätande husdjur på den tiden var marsvin, så dotterns hjärtegryn Star och Fifi fick bo och äta gott i en specialgjord bur som täckte halva råglandet, medan andra halvan fick vissna ner och övervintra med hela de gröna tuvorna intakta. Resultatet var tydligt, fast dom växte precis bredvid varandra så var våra marsvinsbetade rågplantor betydligt finare. Alla överlevde, medan en tredjedel av de obetade dog helt. Och de betade gav betydligt finare plantor och mycket större skörd år 2. Så, sedan dess har vi antingen låtit beta plantorna, eller vridit av bladmassan och sen givit den till djuren som verkligen älskar att få så fint och färskt grönt under senhösten/förvintern.
Överst marsvinen Star och Fifi som var experiment-betare för våra rågodlingar. Nedan Ölandsgässen, som visade sig vara lite väl ivriga och faktiskt betade ihjäl stora delar av våra rågplantor några år senare.
En liiiten varning. Ett par år lät vi våra Ölandsgäss beta rågen, det verkade praktiskt då dom var frigående och helt automatiskt började beta rågen då annat grönt hade givit upp här i norr. MEN, gässen var bara alltför idoga. Dom betade ner plantorna ända in i rötterna och då kunde inte ens rågen återhämta sig året efter. Vi lyckades lösa detta genom att låta gässen beta tills det var "lagom" nerbetat och sedan stängsla för rågodlingen, men man ska alltså hålla ögonen öppna med vissa särskilt idoga betande djurslag.
Så här ser plantorna med avvriden råg ut, efter några snöiga nätter. November 2019. 
Framåt mitten av juli börjar "rågen ryka", som det heter. Dom släpper alltså sitt pollen rakt ut i vinden och hoppas att de minimala pollenkornen ska hitta pistillerna som samtidigt sticker ut från den blomma som ska bilda varje litet sädeskorn på alla ax. Så alla, både manligt pollen och kvinnliga blommor, släpper gärna loss allt så samtidigt som möjligt.
Rågen förbereder sig för att ryka. År 2016, Svedjeråg från Brunskog vajar högt över mitt huvud som når upp till helt normala 170 cm, så rågen ligger på 160-230 cm. 
När axen väl pollinerats ska själva sädeskornen alltså bara mogna. Och det går vanligen riktigt bra även här i Kallaste Nord. Trots att det finns nån slags myt om att man inte kan odla råg här norrut (som inte riktigt stämmer, se nedan) så har vi lyckats utomhus, helt utan extra insatser under 9 av 12 år. Och två av de tre kallaste åren har vi ändå lyckats halvvägs genom att rycka upp plantorna när vi märkt att det börjat bli för kärvt under hösten, och en sen och kall sommar gjort att inte kornen blivit tillräckligt frosttåliga. Då har de uppryckta plantorna ändå till stora delar kunnat mogna klart med rötterna i hinkar, inne i frostfria utrymmen, som i vår hölada. Så var det i år t.ex. det är därför ni kan se på bilden högst upp att jag står med hela plantor, rötter och allt i hinkar.
Nu är det nära att det ryker. Norrbottens Lantråg, juli år 2019, kring 160-230 cm hög. 
Så vart kan man odla råg? Över större delen av Sverige! Här uppåt fjällnära Lappland var ju korn den vanligaste nybyggargrödan. Men när jag började läsa på om sädodling i norr, så hittade jag en berättelse om att man odlat råg uppe på Stöttingfjället, här ovanför oss i Vilhelmina skogsmarker, på vägen mot Lycksele. Det inspirerade mig till att börja provodla lite råg av traditionella sorter här på Forsnäs Hemman, och det har alltså gått över förväntan. Rågen är minst lika härdig och givande som våra snabbaste och mest anpassade former av korn. De lyckas alltså mogna ut minst 3 år av 4. Och ännu lite mer med viss hjälp.👍
Några fina fullmogna ax, som producerade fulltaligt även efter den torra sommaren 2018. 
Tyvärr sparade jag inte ner den text jag hittade om rågodling på Stöttingfjället (byn Risträsk) tidigt i internets historia (på -90talet), och numer verkar den hemsidansidan vara borttagen från nätet. Om någon vet vart jag kan hitta åt texten igen så får ni så gärna höra av er. Det känns som en viktig del av vår kulturhistoria som bara försvunnit, när jag inte har någon källa på denna info. Men, tack och lov vet jag ju, via egna odlingar att det går utmärkt att odla råg i Lappland.💗

Kort sagt; har du bara några kvadratmeter över, odla råg! En lätt gröda som är rolig att odla och ger massor! Man behöver verkligen inte ha stora fält för att få en fin skörd. Det räcker med en vanlig bädd i ett trädgårdsland. Så kan man få chansen att baka några goda råglimpor under vintern! 👍

Tidigare inlägg om att odla råg:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/talig-rag.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/sar-svedjerag.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/ragen-ryker.html