torsdag 16 maj 2019

Snabbkål!

Nu levererar växthuset varje dag! Makalöst att få äta färska grönsaker till maten i maj, här i Lappland. Idag har vi båda sönerna hemma och passade på att skörda mängder det jag numer tänker på som "snabbkål".  😊
Det är två broccoliliknande kålsläktingar, från varsin sida av världen, som alltså givit allt detta på bara dryga 7 veckor från sådd! 👍
Det är broccolirybs (Cime di rapa) som härstammar från  Italen och choy sum, en slags kinesisk broccoli. Båda fantastiskt goda när man snabbförväller och smörslungade med lite örtsalt!
Mums!  😋

Här inlägget då jag sådde den här snabbkålen: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/03/varens-forsta-sadder-i-vaxthuset.html

tisdag 14 maj 2019

Trädgården har hamnat på papper!

Det är inte så där väldigt vanligt att vi tar fram papper, linjal och penna och gör ritningar direkt. Alla byggnader här på Forsnäs Hemman som Husbonden byggt har han hållit planerna enbart i huvudet under hela processen.😊
Men nu, när han ska bygga ett växthus åt oss, från grunden, så kändes det som en bra idé att fästa det på papper så att alla tankar vi diskuterat också kommer med hela vägen fram till färdigt växthus. Och medan jag höll på så måttade jag också upp och ritade av hela trädgårdsplanen. Med alla bäddar och fyrvägskorsningen och rondellen. Så även om bara ungefär hälften av landet ännu är "klart nog att odla i" så finns hela lay-outen utmarkerad också i verkligheten. 👍

Roligt projekt, både jag och Husbonden ser fram mot detta. Vi ska prova flera idéer som vi har fått i arbetet med första växthuset, enligt tanken "gör om, gör rätt". Och eftersom vi bygger hela detta hus själva från grunden, så blir det nog väldigt bra! 💗

lördag 11 maj 2019

Växthuset bjudet på sallad.

Nu har vi kunnat börja skörda i växthuset från vårsådden jag gjorde den 25 mars. Roligt att kunna få färskt grönt så tidigt här i Kallaste Lappland. 😊
Jag kunde bjuda på ruccola "Speedy", sareptasenap (som är väldigt mild och god) och spenat, samt några rädisor. Mycket uppskattat av familjen. 💗Utomhus har vi inte ens kunnat plocka ihop till årets första nässelsoppa än.

Under kommande vecka kommer vi också kunna börja skörda av pak choi, choi sum, och en del annat. Mellan de växter jag räknade ut skulle bli frodigast först satte jag en del mer långsamma växter som jag förodlar för utplantering om ca en månad. På bilden syns t.ex. sallat Black seeded Simpson en del salladslök och än så länge pyttesmå persiljeplantor.
Länk till inlägget då jag sådde, för mindre än 2 månader sedan:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/03/varens-forsta-sadder-i-vaxthuset.html

onsdag 8 maj 2019

Sydlig odlingsbädd med sand.

Här är vår upphöjda odlingsbädd som ger fantastiskt skörd. Den är placerad mot en av våra sydväggar. Den är upphöjd ca 40 cm och fylld med sand. För näring använder vi gödselvatten och täckodlar.😊
Den här bädden ger enorm skörd. Och man kan plantera tidigt för frosten håller sig borta flera veckor innan frostrisken på friland är över. Och höstsäsongen blir mycket, mycket längre. Här odlade vi bland annat rotselleri, squash, bönor och kardon förra året. Köldkänsliga grödor som förstörs helt av första frosten. 😏

I år har jag rent av provat på att vår-plantera lite köldtåliga vårgrödor i ena hörnet. Dom kan ge lite "sallad" innan huvudgrödorna planteras i juni. 👍

Fönstret är vårt sovrumsfönster och där ser man krukorna med låga chilis som vi fröodlar i år.

Här tidigare inlägg om kardonodling, bönor squash och sydfönstret i sovrummet:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/01/odla-kardon-i-norra-sverige.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-skordar-bonor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/03/forodlingarnas-flaskhals.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/vara-basta-squashrecept-fran-forsnas.html




tisdag 7 maj 2019

Persikoblom.

Nu blommar vår tidigaste persika i växthuset här i Lappland. Det känns helt overkligt att se. 😊
Träden är planterade för ganska exakt ett år sedan och verkar ha klarat vår vinter med nedåt -40C utan några som helst problem. 💗

Dom är ju inte så stora än, och det blir inte några mängder av blommor på dom i år, så om vi får några persikor framåt september återstår att se.

måndag 29 april 2019

Ank-onga!

Årets första fyra ankungar är här. Eller "ank-onga" som det heter här i Lappland. Superfina! 😊
Det syns på färgfördelningen att pappan är helvit.
Och det heter absolut inte "ällingar" här i norr. Den termen nämns som den korrekta i många böcker och texter. Fast dom har alla skrivits "sörlänningar" (som vi "norrlänningar" kallar dom). Alltså folk söderut, som Skåne och däromkring.
Men här i Lappland heter det alltså ankungar, och gåsungar (inte gässlingar). 👍


söndag 21 april 2019

Bok om Fröodling på bibblan.

Lite extra glad när jag gick till lokala biblioteket i vårt lilla samhälle på gränsen till den extrema glesbygden. Och hittar inte bara ett exemplar av boken "Frö för framtiden" av Sesam. Utan TVÅ! 😮
Boken är en skattkista! Den beskriver lättfattligt och utförligt hur man odlar eget frö av de flesta av våra vanligaste köksväxter. Och om man bara är lite intresserad av att odla för att äta, då ska man absolut ta alla chanser att lära sig att skapa egna fröer av favoritsorterna också.💗
Här finns föreningen Sesam och där går också att köpa boken för en billig penning: https://www.foreningensesam.se
Eller så kan man alltså tydligen låna den på bibblan i Vilhelmina! 😁

Tidiga odlingsbestyr.

Vårt nya stora växthus har verkligen förändrat hur jag odlar. Här är några saker jag aldrig skulle gjort förr i april.😊
En övervintrad kronärtskocka. Den fick en egen hink nu och om någon månad kommer den bli nerplanterad i sandbädden här i växthuset. 👍
En rad bland de tidiga vårsådderna som jag gjorde för en månad sedan. Jag sådde alla mina gamla mangoldfröer på vinst och förlust. För dom var för gamla och inte bara lite för gamla. Dom var från 2007. Alltså 12 år, man brukar vanligen säga att betfröer behåller sin kraft att gro i 3-5 år. Men det hade tydligen inte dom här fröerna läst, så nu blir det mangold i massor i sommar. 😂
Nån vidare sparrisskörd blir det dock inte av de här plantorna, som fick nya krukor idag. Men jag är ändå glad som en lärka för det är inte vilken sparris som helst, utan Gillberga sparris, som jag fick frö av förra våren via föreningen Sesam.💗
Och slutligen sådde jag de första 30 plantorna av världens tidigaste majs Yukon Chief, en sort från Alaska. Dom kommer kunna planteras ut i växthuset om ca en månad och därför förodlar jag nu. Drömmen är att kunna äta egen majs redan i juli. 😋

onsdag 17 april 2019

Tidig sockerärt från Arvidsjaur.

Våra första sockerärter har kommit upp (i växthuset så klart). Det är av lantrassorten Arvidsjaur, de allra tidigaste ärterna som går att odla, enligt ett odlingstest inom föreningen Sesam.😊
Och Arvidsjaur som ort tillhör ju vår region i "Södra Lappland" så nog känner dom sig hemma här. Vi har odlat dom i 6 år och tagit egna fröer så numer är dom extra habituerade till just vårt klimat här på Forsnäs Hemman. 👍

Vi räknar med att skörda skidorna redan innan skolavslutningen kring 10 juni. 😋


söndag 14 april 2019

Avhärda växterna?

 Växter som förodlas inne men ska planteras ut senare ska avhärdas. Försiktigt vänja sig vid den starka solen och vinden utomhus. Så har jag aldrig gjort. 😊
För mig känns det som att så fort solen visar sig och lufttemperaturen stiger över ca 13 grader så SKA växterna ut. Man måste utnyttja solen! Kanske är det Lapplänningen i mig, för solens sken tidigt på våren känns som en rikedom som icke får slösas bort! 💗

Det innebär att jag börjar bära mina brätten och brickor med småplant ut och in från vår trappa redan i slutet av mars. Detta är självklart en slags avhärdning. Men det känns mer som att: det är ju så förodling går till. Dessutom blir det ett rejält dagligt kardio-träningspass alldeles gratis. Under mornar och kvällar när det är kallare står plantorna inne i söderfönster och under lampor. 👍

För att maximera miljön för att förodla så här i Kallaste Lappland har jag fäst markduk runt trappens ledstänger. Det skyddar från kalla och kraftiga vårvindar och plantorna får bättre chans att växa ostört i solens ljus och värme.  Kompostgallret framför skyddar mot hönsen. Annars skulle det inte blir mycket kvar av mina fina plantor. 😏

torsdag 11 april 2019

Årets nya Gotlandskaniner

Vi har uppdaterar vår kaninsida med avelsdjur. Vi har två nya hanar som pappor till årets kullar. Fina Knuckle från Maria i Övikstrakten och helt underbara Alistar, som egentligen är ett "återtag" av vår egen avel. 😊
När vi sålde ett otroligt fint avelspar till Lycksele så tingade jag en hane av ev. kullar, för att stärka vår linje efter Alistars mormor och morfar och farmor och farfar. Den här killen har alla "rätt" linjer och jag är mycket nöjd med att han också har den där perfekta kaninhane-personligheten som mest liknar att hantera en potatissäck.💗
Med damerna blir han dock mer aktiv.  😉
Slutligen sparade jag en hona efter Leon, som var vår avelshane under förra året. Ajuga, som hon fick heta (efter blomman Revsuga) har också visat sig vara väldigt harmonisk och passar bra in i vår koloni Aftonsol, där hon bor tillsammans med mamma och mormor. 👍
Här är sidan om våra fina Gotlandskaniner, där man kan se alla aktiva avelsdjur och även läsa om vår kaninhållning och hur vi lagt upp avelsarbetet.
https://forsnashemman.blogspot.com/p/gotlandskaniner_22.html

söndag 31 mars 2019

Pulka som skottkärra.

Vad göra när man ska skotta ut jord från växthuset, där marken redan är tinad. Men det är lårhögt med snö utomhus? Snilleblixten slog till och jag tog en gammal, väldigt trasig pulka, som vi egentligen redan hade slängt på rathögen. 😊
Det gick strålande! Jag fick skotta en snöramp upp från växthusets tröskel och upp på skoterspåret som Husbonden så snällt kört upp åt mig igår. Jag har ett parti köksträdgården som ligger lite lägre än resten, och ibland blir det vatten stående där. Ett år ruttnade potatisarna upp. 😒
Så jag ska höja det lägre partiet med hjälp av de här ca 12 kubikmetrarna som ska ut ur växthuset. I växthuset blir det istället en till upphöjd solvärmd sandbädd. 👍
Riktigt peppad, på trädgårdsarbete, i mars, i Lappland. DET har inte hänt förut.  😂

torsdag 28 mars 2019

Förodlingarnas flaskhals.

Förodlingarna. Två fönster, ett söder och ett öster. Det är väldigt lite, så Husbonden har specialbyggt hyllor så att jag kan fylla på maximalt. Två våningar i söderfönstret och tre, flyttbara hyllor i österfönstret. 😊
Forsnäs Hemmans Hustomte är elektriker och har gjort specialbyggda lysrörsarmaturer för att matcha. Genom att flytta de köldtåligare växterna till gamla husets tre fönster eller till växthuset vartefter odlingarna kräver större krukor lyckas jag ganska precis driva fram de antal plantor jag behöver. Men nog funderar jag på hur man ska kunna utöka kapaciteten med 40-50%.😏



måndag 25 mars 2019

Vårens första sådder i växthuset.

Under helgen sådde vi de första bäddarna i växthuset. Det är en makalös känsla att få arbeta i +26C i t-shirt när snön ligger midjehög utanför. Titta hur högt snön når på ytterväggen till växthuset på det här fotot. 😅
Vid muskelarbete som när jag gräver är det till och med svettigt.💪 Så jag hade säkert haft det mer bekvämt med shorts, men då hade jag nog nästan frusit ihjäl på vägen till växthuset, för vi har haft nedåt -15C utomhus och rejält blåsigt, tidvis storm. Inne här är det dock varmt och gosigt.

Nu har jag alltså sått 4 bäddar, ca 12 m2 med diverse köldtåligt som gror vid rätt låga temperaturer. Ska bli spännande att se om vi får något vårgrönt att äta. 💗

Tidigare inlägg om växthuset:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/vaxthuset-byggs-bildserie.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/grava-grus.html



fredag 22 mars 2019

Perfekta paprikor.

Vi har nog aldrig haft så fantastiskt fina paprikaplantor från sådd! Dessa planterade jag om igår och nu har vi 35 plantor av 5 sorter som ska växa vidare och flytta ut till växthuset om ca 2 månader. 😊
Tur att det gått så bra. För i år kommer vårt fina växthus byggts upp till full kapacitet och dessa plantor kommer lätt få plats där. Tillsammans med ca 110 tomater, 150 majsplantor, 20 auberginer, 20 chilis, 10 gurkor, ca 20 pumpor/squash och lika många störbönor samt diverse smått och gott. 👍

onsdag 13 mars 2019

Löksådd

Jag sår lökfröer. Ett par brätten. Det är inte varje år jag lyckas och dom blir sällan jättestora här i  Lappland. Men å andra sidan är det helt självodlad lök. Och det som blir, blir gott! 😋
Blir dom verkligen pyttesmå, som förra året i torkan, kan man ändå använda dom som syltlök, också jättegott! 👍

För första året provar jag att så 2-4 plantor i klunga. Efter tips på den här bloggen:
http://daylily-potager.blogspot.com/2015/03/odla-lok-fran-fro.html

söndag 3 mars 2019

Ormbunkar till hönsen.

Hönsen har börjat sin värpperiod och inom någon månad är det kanske också dags för några av dom att ruva. Så nu tar jag fram mina säckar med ormbunkar och annat fint material till att bygga reden. 😊
Från förr finns nedtecknat att man använt alla möjliga starkt doftande och torkade växter i hönsens reden, för att motverka ohyra, särskilt under ruvningen när hönan ligger platt i 21 dagar och det bildas en varm och fuktig miljö under hennes ruvfläck. Av just ormbunkar var det arten träjon man använde, för att den har någon form av substans i sig som kvalster ogillar.

Vi har inte träjon i våra skogar, men å andra sidan har vi inte heller några såna typer av kvalster på våra höns. Troligen beror det på att vi bor så otroligt kallt till här i Lappland, att inget sånt överlever vintrarna. Så vi plockar lite olika växter som bildar fluffiga fina underlag till våra höns, och som dom verkar trivas med att använda i redena. 👍

På bilden ovan en liten ormbunke som vi har mycket av i våra skogar, ekbräken. Vi vill inte förstöra i onödan så vi plockar dom först på senhösten när dom redan är torra och bruna. Vi plockar också ett gräs som växer på raningarna vid Vojmån (som jag inte vet vad det heter) när det vissnat och en del vitmossa från de delar av myren som tidigare varit slåttrat. En del renfana och rölleka plockar vi också, dom doftar gott och kan ju ev. mota bort något kvalster som kommer sig upp hit med klimatuppvärmningen.  Tillsammans med spånet från Husbondens såg och svarv, så får vi tillräckligt med "strö" till alla våra djur. 💗

lördag 23 februari 2019

Städa växthuset?

Några timmar varje dag jobbar jag i växthuset redan nu. 😊
Det handlar främst om att skotta och gräva det som hunnit tina för att så småningom också få till solvärmda bäddar på norrsidan. Så som vi gjorde med sydsidans sandbädd förra våren. 💪
Men, jag står och tittar på den här delen av kanalplasten. Det är nog många som kan räkna ut vad som växt här. Med bladrester ända upp på taket är det ju alltså en väldigt högväxande planta.


Störbönor. En av de stora succéerna under förra säsongen. Jag var SÅ nöjd med att kunna få äta mängder med egna, färska bönor under nästan en tredjedel av året. 😋

Men hm, städa? Inte?
Städmani är ju allmänt utbredd i vår moderna, neurotiska kultur. Och inte ens när det är helt nödvändigt att byta växtföljd i södra Sverige (som gällande potatis) är det överhuvudtaget en fråga här hos oss i kallaste nord. Här hade min farfar och alla andra potatislandet på exakt samma ställe under hela livet. Inga problem. Inget farligt eller äckligt tycks kunna överleva här hos oss. 💗

Vad säger ni med erfarenhet av växthus här i allra Kallaste Nord?
Sanera eller vara bekväm och strunta i det? 😏

torsdag 21 februari 2019

Skyfflar hönsskit.

Vi har varannandags-väder. Mycket varmt ena dagen och kallt som bara den nästtföljande dag. Men det är ändå rätt passande för oss här i Lappland. Vi tar chansen att mocka till djuren de dagar som en del av skiten tinat. 😊
Nu hönsskit. När hönshuset är klart och fint igen är det dags för kaninerna. Sen ankorna, getterna och sen hönsen igen. It's a wonderful life! 💗

Här fler inlägg om vår strävan efter att synliggöra självhushållares nästintill dagliga skitskyffling.
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/11/skyffla-skit.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/01/kaninpluttar-i-mangd.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/04/skitskyffling-i-pasktider.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/var-dagliga-skit.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/10/getskits-skyffling-infor-vintern.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/hostlov-potatislov-laslov.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/skiten-ska-till-vaxthuset.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/arets-storsta-skitskyfflar-evenemang.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/senhostens-skit.html

söndag 17 februari 2019

Vi öppnar växthuset.

Det har varit plusgrader några dagar och jag har passat på att skotta bort allt jag kan från växthusets öppning på västsidan. 😊
Och igår lyckades vi också öppna växthuset. All is i glidskenorna till dörrarna hade smält och runnit bort. Då hade jag skottat bort snö och varsamt hackat bort en del av isen som låste fast dörren i flera dagar och plötsligt lossnade dörrarna. Det är en otroligt känsla inne i växthuset. Idag med ca -5C utomhus, men när solen låg på så var det varmt inomhus, flera plusgrader. Jag hade inga problem att gräva i sandbäddarna och börja rensa inför kommande säsong.👍

Bilden visar hur vi byggt ett "ritt" ovanför ingången. Här i Lappland kommer det såklart snöa igen, och töa och frysa om vartannat, och det gör att dörrskenorna får fullt med is i sig och helt låser sig. Så i år har vi provat med att bygga ett skydd för nederbörd över själva dörröppningen. Enklast möjliga, en pressning spänd och fäst över nocken så att det bildar ett litet ritt över just dörröppningen och skenorna.

Presenningarna har visat sig enormt värdefulla detta första år med ett växthus. Under högsommaren hade vi dom som solskydd som södersidan. Mest praktiskt, för här i allra kallaste nord kan vi inte "måla filmjölk" över hela sydsidan. Varje mulen dag är för kall, och då behöver vi all solvärme som går att få och presenningarna ligger på backen. Men soliga dagar blir det allt för varmt i växthuset även här, och då reser man upp presenningarna som är fästa på stolpar och det går snabbt. Perfekt system.

På hösten flyttade vi dom. Presseningarna hängdes över norrsidan och blev som ett täcke som hindrade värmen att smita ut under de kalla nätterna. Vi fick en mycket längre höstsäsong i växthuset med hjälp av detta.

Och nu under vårvintern får en av presenningarna alltså agera "ritt".
En lösning som vi inte kommit på själva egentligen, utan lärt av våra nybyggarförfäder. Men som här blivit "uppdaterat" i material, flexibilitet och utförande. Här följer ett citat från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" av O.P. Persson om hur det gick till när Dåresborna i en av Vilhelmina fjälldalar byggde sitt ritt under 1830-talet. 💗
"När väggarna i stugan voro gjorda täta, fällde Gustav Arvidsson träd i skogen och högg av dem till kortare stockar och klöv dem till klovar. Dessa klovar täljde han av ganska mycket på deras barksidor, varefter han bar fram dem till stugan. Där reste han klove efter klove mot dörrväggen i stugan. Klovarnas övre ändar kommo att ligga mot stugans väggband, och därifrån låg varje klove i sned lutning mot marken. Över springorna mellan klovarna lade han andra klovar så att den lutande väggen blev så tät, att snö icke skulle kunna yra in i rummet innanför klovarna. 
Han hade satt upp ett ritt till förstuga framför stugdörren. Ett sådant ritt kallades förstuguritt."


Tidigare inlägg om presenningarna och växthuset:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/noden-ar-uppfinningarnas-moder.html

torsdag 14 februari 2019

Rymmarkaninen.

Varje år är det nån. Den där som kommer ut och bara vägrar bli infångad. Årets rymmarkanin! 😂
Den här kaninen har varit särskilt trixig. Förrförra året införde vi "3-lås-system" på våra kaninburar för att minimera rymningarna och det blev verkligen mycket bättre. 👍
Men via mänsklig faktor eller materialfel blir det ändå någon rymning per år även efteråt. Denna sommar var det full storm och en glömd hasp till taket som i kombination gjorde att den här killen och hans bror fick leva ett fritt liv hela senhösten och större delen av vintern. Sedan blev brodern infångad. 😉

Men denne viltblå typ är SÅ skygg och försiktig. Den här bilden är det närmaste vi fått komma honom på månader, och det handlar om 12-15 meter. Om vi inte lyckas få till någon fålla eller fälla som får honom inom snar framtid så blir det 22an istället. För annars ligger vårsådderna i fara.😏

Och inte får han del av alla roligheter som resten av kaningården påbörjar idag. För Alla Hjärtans dag är av tradition den dagen vi här på Forsnäs Hemman startar kaninparningssäsongen.💗
Men för den här killen blir det grytan, när vi väl får tag på honom.

Vårt trelåssystem:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/tips-for-rymningssakra-kaninburar.html

Tidigare kaninparningar på alla hjärtans dag:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/02/valentin-kanin.html

torsdag 24 januari 2019

Odla kardon i norra Sverige.

Idag planterar jag mina kardonfröer. Jag har odlat kardon vid två tillfällen, för 17 år sedan och i fjol. Båda gångerna har vi fått fin skörd och det är en verkligen delikat grönsak.  😋
I norra Sverige, där är den god! I söder är det lite annorlunda.
Fina kardonplantor skördade i Lappland i september 2018.
Kardon är nog okänd för väldigt många, det är en nära släkting till kronärtskocka. Man kan säga att det är en variant av kronärtskocka som är framodlad för att främst producera stora fina blad med tjocka bladnerver, istället för blommor, som Kronärtskockan. Det är just bladnerverna man äter och dom smakar helt unikt, även om man kan känna att det är samma växt som kronärtskockan. 👍
En stjälk, det är bladnerven som är själva "grönsaken". 
Precis som kronärtskockan har kardon en lång tillväxtsäsong och det är därför jag planterar fröerna nu och några veckor framåt. Men kardon är betydligt lämpligare för vårt klimat här i norr. Till skillnad från kronärtskocka som nästan aldrig hinner blomma hos oss i Lappland, och därför inte heller hinner ge skörd (blomknoppen är skörden) så hinner kardonen utveckla en enorm bladrosett som ger god skörd. 😊
Lite trådig kan den vara även om den blir otroligt späd här i Lappland. Men sidokanterna rensar jag bort med kniv.
Den är dessutom jättefin, stora silvriga rosetter som gör sig väl så bra som lite "silverek" i rabatterna. En toppengröda alltså, men främst för oss här i norr verkar det som. Varför?
Stjälkar från en planta. En rejäl skörd som räcker till en hel middag åt familjen. Se bild på paj nedan.
Kardon utvecklar ofta en verkligen bitter smak i söder. Traditionellt, när man odlar den kring medelhavet där den hör hemma, så lindas stjälkarna med säckväv den sista månaden av säsongen för att bleka plantan. Sen brukar också plantorna bli så enorma att man "har råd" att hugga av de yttersta stjälkarna och ändå få en enorm skörd.
Skär i lagom bitar och kokar ca 5 minuter innan dom används.
Hos oss hinner inte plantan bli så stor, så man vill använda allt av den.  Och för oss här i Kalla Nord är det så praktiskt att bitterämnen aldrig utvecklas, så alla plantans stjälkar är goda utan blekning, även de yttersta. Jag provblekte ett antal plantor i höstas för att jämföra, men skillnaden var minimal och vi tyckte faktiskt att de oblekta var godare för dom hade mer kardonsmak.

Annat är det i södra Sverige. Jag har en odlarbekant i Ronneby som frågade mig hur jag kunde förmå mig att äta kardon som var så bitter. Så nånstans mellan Södra Lappland och Blekinge går en gräns som gör kardon mer svårodlad (nödvändig att bleka) och mindre användbar. 😉
Skink- och kardonpaj. Så gott!  
Alltså; passa på alla odlare i norra Sverige!
Beställ Kardonfröer nu och så dom snabbast möjligt.
Och njut av t.ex. den här rätten, paj med skinka och kardon nästa höst. 💗


lördag 12 januari 2019

Sortera fröer.

Nu håller jag på med ett typiskt januari-arbete. Att sortera fröer och se vad som måste beställas. Arbetet blir SÅ mycket lättare av att jag har min fina frö-låda som Husbonden gjorde till mig för ett år sedan. 😊
För att ha total koll på fröer som behöver förnyas så har jag ett särskilt trix. På våren när jag tömt påsen så klipper jag den tomma påsen så att den blir taggig upptill. På så sätt kan jag ha kvar påsen i frölådan, så att jag har den som information tills dess plantorna är odlade, mogna och utvärderade. Och nu på vårvintern, när det är dags att beställa nya fröer, så är det lätt att hitta påsarna med taggar på toppen och se vad jag behöver beställa.👍

I år är det inte mycket, en chili, som jag inte kommer odla igen utan jag beställer andra sorter. Kryddtimjan, men där stod denna taggiga påse bredvid en annan påse kryddtimjan som har många fröer kvar i sig, så den slipper jag också beställa. Den tredje påsen är sötflockel (stevia). Där gör jag så att jag alltid sår alla fröer jag köper och köper nytt nästa år. Men jag sparar ändå alltid påsen (klippt med taggar) för att ev. framöver kunna avgöra hur bra olika steviasorter är. 💗

Mer om frölådan här: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/forsnas-hemmans-nya-frolada.html
Och här finns den på vår webshop: http://forsnashemman.tictail.com/product/frölåda
Här en artikel i Allt om Trädgård med vår frölåda: https://www.alltomtradgard.se/snickra-lacker-frolada/



onsdag 9 januari 2019

Tålig råg.

Här är ett knippe av vår traditionella rågsort, Norrbottens Lantråg, som vi odlat under nästan 10 år här på Forsnäs Hemman. Inte i större mängd. Snarast provodlingar, några kilos skörd per år. 😊
Många har trott att det inte går att odla råg så här kallt till, men vi har lyckats få bra skörd alla år utom den allra kallaste växtsäsongen. 👍

I år var dock problemet motsatt, inte kallt utan väldigt varmt och inte minst snustorrt. Verkligen missväxt. Framåt sensommaren/hösten började det talas om gammaldags sorter i media. Det berättades att dom var torktåligare, och det framställdes som att dom gav bra skörd även år som detta. Dom var framtiden, eller ja, inte dom, men deras gener skulle kunna användas för att förbättra de nuvarande grödorna. Men, så fantastiskt som "hopp-månglarna" vill framställa det är det nog inte. 😉

Vi fick i och för sig bättre skörd av vår råg även i år, än av många andra grödor vi odlar. De känsligaste grönsakerna, och de vi helt enkelt gav upp på och inte vattnade fick vi nästan ingenting av. Vår råg, som sås ett helt år innan den blommar, har djupa, djupa rötter och klarade sig ganska fint utan vattning, men den blev ändå klart påverkad av torkan. Den blev både lägre och fick färre och kortare ax. Ungefär 25% lägre skörd fick vi av rågen, på grund av torkan. Så guldkantat som media framställde det är det alltså inte. Men om man är beredd att odla ca en tredjedel större areal än man egentligen behöver normala år, så är det absolut värt att odla gamla sorters råg. 💗

måndag 17 december 2018

Invintrat växthus.

Vårt miniväxthus är väl och ordentligt invintrat. 😊 Det är bara drygt 4 kvadratmeter och var det enda växthus vi hade innan vi byggde vårt stora 64M2 för ett år sedan. Detta lilla hus gick det inte att hålla värmen i under kalla Lappländska högsommarnätter och det var ingen idé att odla tomater eller chili här i.
Istället använde jag det som back-up odling för diverse värdefulla fröer vi bevarar, t.ex. bondbönor, morotsfrö, lin, vissa ärtor och gotländska linser som alla har svårt att mogna på friland här hos oss under sämre somrar. 👍
Eftersom takpanelerna inte tål snötyngden särskilt väl, så monterar vi ner kanalplastskivorna varje höst och stoppar in dom inuti växthuset så dom inte blåser bort i vårvinterstormarna. Men sen, nästa april/maj då har allt tinat fram och vi kan montera upp taket igen och börja odla lite värdefulla fröer igen.💗

Det stora växthuset har vi istället skaffat en rejäl snöhyvel till och i år har vi redan skottat av taket två gånger. Och det blir nog en omgång till de närmaste dagarna för nu snöar det igen.

Här ett tidigare inlägg om vår snöhyvet och takskottningen av stora växthuset:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/skottar-taken-pa-vaxthuset.html

lördag 8 december 2018

Hö och ensilage.

Äntligen är det så pass konstant vinter att vi har börjat använda våra ensilagebollar som foder till Lappgetterna och Gotlandskaninerna. 😊 Eftersom vi har så få djur så räcker en ensilageboll i mellan 3-5 veckor och därför kan vi inte öppna ensilagebollarna vid plusgrader, då kan dom börja brinna (ruttna) och förstörs.
Så det egna torrhö som vi kan samla ihop under slåttern använder vi under hösten, innan kylan kommit och på senvåren, när värmen börjar återkomma, men innan vi kan släppa djuren på bete. Och under våra vanligen 5-6 vintermånader med konstanta minusgrader, använder vi alltså ensilage. 👍

I år var det svår foderbrist hos oss, vi lyckades inte få köpa lika mycket ensilage som vanliga år och vårt eget höland gav också en ovanligt usel skörd av torrhö. Vi gick in i krisberedskap och planerade att slakta ut stora delar av vår djurbesättning. 😕 Se länk nedan.

Men då kom räddningen från vårt sociala nätverk. På många ställen längs norra kustlandet var höskörden bättre och flera av våra med-genbanker för Lappgetter erbjöd oss att kunna skaffa hö från deras gårdar. Och en av dessa ljuvliga familjer kom till och med upp till oss med en full hästtransport med höbalar! 💗Det är en av dom jag håller på bilden.

Helt makalöst! Vilken resurs som finns bland småbrukare och med så fint samarbete.
Nu kändes det ju inte rätt att behålla övertaliga djur ändå, efter en missväxtsommar som denna. Vi har nu ändå resurser att kunna hålla 3 extra av våra värdefulla Lappgetter under vintern. Men vi slaktade bort tre "reservbockar" som vi nog hade kunnat spara ett vanligt år då vi kunnat köpa ett par extra ensilagebollar. Vi har också slaktat bort alla ungdjur hos kaninerna och övervintrar för första gången enbart en mindre besättning avelsdjur och bara några få "back-uper". Sånt är livet som självhushållare. Vi får ju fler kaninungar och killingar nästa år och enormt mycket gott kött att äta nu under vintern. 😛

Här blogginlägget från i somras då vi började inse att vi stod inför en säsong av svår missväxt.
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-har-utlyst-katastroftillstand.html

tisdag 4 december 2018

Fröodlad kinesiskt sommarsquash.

Här är min enda mogna frukt av sommarsquashen Dongyan Vit. Det är en ovanlig nordkinensk sort som jag är SÅ nöjd med. Den gav frukt en månad tidigare än vår andra snabbaste squash, som tyvärr är en F1hybrid. Den här Nordkinesiska gav frukt mycket längre in i den kalla hösten, och den smakar gott.😊 Så jag vill verkligen fortsätta odla den, och eftersom det inte finns fröer att få tag på i Sverige så är det egen fröodling som gäller.
Jag fick tag på sorten genom föreningen Sesam och fick inte många frön. Av de tre frukter jag försökte få frö av så är det bara denna som mognat ut helt. Och nu ser den verkligen mogen ut jämfört med bilderna från i somras här: 👍
Men OJ, så nervös jag är för att öppna den. Detta är de fröer som finns, om det här inte lyckas så har jag förlorat den här sorten. Så jag är SÅ rädd att öppna den för tidigt så att jag kanske inte får fint moget frö, och jag är lika rädd att lämna den för länge, för på internet har jag sett bilder av delade pumpafrukter som har fröer som redan börjat gro, inuti sig.
Vånda! Äkta fröodlarvånda! 😖

tisdag 27 november 2018

Årets rugghöna.

Självhushållning innefattar en hel del mindre idylliska inslag. Som skitskyffling. Och alla djur är inte alltid lika vackra som i fantasi-filmerna. Därför visar vi upp alla delar av hemmanslivet och utser också varje höst "Årets Rugghöna".
Här är hon. Tuffsigast i hönsgården år 2018!😆
Alla höns behöver en vilopaus, liksom de flesta andra fåglar passar dom på att byta delar av fjäderdräkten under en kortare tid. Hos oss på Forsnäs Hemman, som håller våra höns naturligt sker det på sensommaren och hösten. En del höns byter bara enstaka fjädrar, eller nån särskild del av kroppens fjädrar. Andra verkar satsa på en "total make over" och kan se för hemskt erbarmliga ut under ett par veckors tid. 😂

Men, ingen fara! Ge henne lite tid, så kommer hon vara en av flockens skönheter igen! 💗

söndag 25 november 2018

Invintra elstängslet.

En absolut ljuvlig dag med klar himmel, disig vintersol och enorma mängder rimfrost överallt. Vi passade på att förbereda våra stora beteshagar inför vintern. 😊
Tidigare år har vi dragit upp alla stolpar och lagt dom ner med elbanden fortfarande infästa. Det har funkat bra. I år provar en ny metod, att låta stolparna stå kvar. Men längs vägarna, där vi får 3-4 meter höga snödrivor upplogade, vill vi ändå haka av elbanden och lägga ner dom mot backen, för att dom inte ska töjas och gå av och kanske även bryta pinnarna i onödan.

Detta är också våra äldsta hagar. På den tiden, som nybörjare så köpte vi plaststängselstolpar. De är tyvärr känsliga både för kyla och åldrande, då dom bli spröda och lätt går av. När vi nu kompletterar med nya stängselstolpar så köper vi enbart såna av fjäderstål, som verkligen tål allt!👍

Tidigare inlägg om stängsel:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/05/sommarhagen-satts-upp.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/elstangsel-i-rak-linje.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2013/09/gethagarna.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2017/05/laga-stolpar-till-elstangsel.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vi-utokar-gethagen.html


tisdag 20 november 2018

Övervintra kronärtskockorna.

För några dagar sedan, alldeles innan den skarpa kylan trängde in i sandbädden i växthuset, så grävde jag upp våra kronärtskockor för att försöka övervintra dom.
Dom är egentligen fleråriga tistelväxter, som nere i medelhavsområdet står gröna hela året. Norrut odlas dom oftast som ettåringar,  även om dom ofta ger fler och finare skockor andra året. MEN rötterna tål inte tjäle, och tja, det blir ju verkligen tjäle här uppe i kallaste Lappland.

Så vi tog upp rötterna och har jordslagit dom i stora hinkar. Dom får stå i ett förråd som alltid håller minst +5C över vintern. Om dom verkar friska och skjuter skott nästa vår så planterar vi ner dom i bädden i växthuset igen, och så får vi se hur dom producerar år 2 och jämföra med de kronärtskockor vi kommer sätta från frö, om mindre än två månader, i början av januari.

Tidigare inlägg om våra kronärtskockor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/arets-forsta-sadder.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vaxthusodling.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/latt-lunch-i-juli.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/vaxthus-vinst.html


fredag 16 november 2018

Media & självförsörjning?

För exakt två år sedan upplevde vi en månad som ändrade vårt liv. En artikel om Forsnäs Hemman publicerades i en av Sveriges största tidningar. Tidningen Land. 😏
Det var en rolig dag, reportern var underbar och härstammade här från Lappland, så samtalet gick lättsamt och hon förstod grunderna i vår tillvaro. Men vi insåg några saker redan då. Det gick inte att fotografera av vad som helst här på Forsnäs Hemman. Vi hade ett par slaktkroppar av våra Lappbockar hängande just den dagen. Det hade varit ett informativt foto av vår dagliga verksamhet. Men kött och döda djur gick bara inte att visa i tidningen, fick vi veta. Även om det är en tidning som alltså heter "Land", som i landsbygd, där djurskötsel och slakt alltid varit en enormt viktig del av tillvaron. 😕

Så kom artikeln ut, vecka 46 år 2016, och vår sjävförsörjar-tillvaro exploderade av media. Vi insåg snabbt ytterligare en sak. Media är som en cancersvulst. Medial attraktivitet sprider sig hejdlöst. Journalister läser andra journalisters artiklar och håller utkik över vad som skulle kunna passa även i deras publikationer. Och självhushållning som "tema" är mycket attraktivt att rapportera om i dagens konsumistiska, överhettade värld. 😅

Så vi spenderade stora delar av vår arbetstid de följande månaderna till att säga nej till ytterligare media. Vi tackade nej till båda de två stora kvällstidningarna i landet, ett stort antal riktade publikationer av typen "glamoröst lantliv och spännande resereportage" samt lokalmedia av alla de slag, både tidningar, radio och TV. Vi blev till och med kontaktade av riksTV som pitchade en längre serie av typen "Mandelmanns för barn"! 😲 Som om det skulle behövas. Vanliga varianten är ju barninriktad nog. 😉

De följande två åren har det fortsatt varit högt tryck, vi får flera förfrågningar i veckan om att ställa upp medialt. Och det VÄLLER in förfrågningar om studiebesök, ständigt. Det är fascinerande att notera att reportrar ofta ser sig som "sända av gud". Dom förutsätter att vi ska bli jätteglada och rent av tacksamma för att dom visar intresse och att vi ska få "synas". I ett fall blev det nästan hotfullt när en reporter ifrågasatte varför vi alls skrev på bloggar och sociala media, om vi inte också var beredda att ställa upp på reportage. 😳

Så, efter de här upplevelserna har vi tagit ett par hårda beslut. Vi ställer inte upp i allmänna media. De är sällan intresserade av att förmedla riktigt intressant information utan dom är ute efter att sälja en livsstil, som dom skönmålar och glamouriserar så att det till slut mest liknar "självförsörjnings-porr". 😕
OCH det tar tid! Varje sånt här besök tar bort minst en halv arbetsdag. Och vi har bara vår vakna tid att spela med, för att klara HELA vår försörjning. Om 10-20 dagar skulle gå till att skapa media och minst lika mycket tid till att hantera all media som skulle höra av sig på grund av de media- inslagen, så skulle vi inte längre vara riktiga självhushållare. 😛
Av samma orsak tar vi inte heller längre emot studiebesök! Om det inte gäller skolbarnen i närregionen. 💗
Mer här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/besok-pa-forsnas-hemman.html

Så varför sprida kunskap alls då? Som den hotfulle reportern ifrågasatte att vi gjorde?

Det finns folk som verkligen vill ha kunskap, och efter 11 års Hemmansägande och 20 års odlingar kan vi ändå bjuda på en del erfarenhet, särskilt gällande hur det är att vara självförsörjande här i Kallaste Nord. Men samtidigt, de som är intresserade på riktigt läser ju inte glassiga "lantlivsmagasin" eller tror att "idylliska självhushållarfamiljen på TV" är på riktigt. Dom hittar vår blogg, dom hittar åt oss på sociala media. Och dom läser allt, inklusive att det inte är värt att be om praktik eller studiebesök hos oss. Det är precis den information vi vill förmedla. 👍

De som genuint vill satsa på en högre grad av självförsörjning inser ofta att det ändå är eget hårt arbete och egen erfarenhet som är det väsentliga. Våra erfarenheter kan man läsa om, och vi skriver alltså så flitigt vi bara kan och har tid med. Och vi har mycket mer tid att sprida äkta och bra information, just för att vi vägrar vara en del av den överglamouriserade media-cirkusen. 😊

söndag 11 november 2018

Novembervardag.

Detta är den gråaste höst vi haft. Vi har nog bara haft några timmar sol hittills i november. Det regnar, är knappa plusgrader men ändå kallt i backen så vi går omkring på en isskorpa och aktar oss noga för att halka och slå oss. 😕
MEN jobbet ska ändå göras, på bilden matar jag kaninerna. Förutom det dagliga med mat och vatten till alla djur, så tar vi nu sista chansen att mocka ut, så länge det fortfarande är plusgrader. Snart är det stelfruset och hårt överallt, då tar andra arbetsuppgifter över. 👍

torsdag 8 november 2018

Höstslakt.

Nu har vi klarat av det sista av höstslakten. Fyra Blekingeankor och sex Gotlandskaniner. Jag har aldrig tagit ett sånt här kort förut. Men ....det är inte samma känsla för mig att se det här fotot som när jag ser de där vidriga "trofé-bilderna" som hobby-jägare lägger upp. dom som bara skjuter för nöjes skull och aldrig ens bryr sig om att ta tillvara köttet. Dom som bara vill ha en bild att visa upp. 😏
Det här, för mig, är djup tacksamhet! Över en lyckad säsong, som ger oss otroligt uppskattat och värdefullt kött. Och fascination att bara jag, lilla jag, kan skapa så fin föda till hela min stora familj, här uppe i allra Kallaste Nord. Och framförallt ödmjukhet, med svett och hårt arbete kan jag föda barn och karlar. 😊

Dessa tio djur kommer ge oss massor av mat av bästa kvalitet. Både tio stora familjemiddagar, OCH "rester" till 10 luncher för oss som arbetar här. Och dessutom kvällens färska delikatess, stekt lever och hjärta. 😋

Makalöst! Makalöst! 💗
Vad långt vi ändå kommit i vår självhushållning. Efter 10 år, så skapar vi nästan allt det protein vi äter här på vårt eget hemman. 👍


lördag 3 november 2018

Har du lån? Är du slav?

Den senaste veckan har jag funderat lite extra på hur man kan tro sig äga? Att äga nåt alls, alltså! 😊
Om jag behöver kläderna på kroppen för att inte frysa ihjäl, så är jag ju tacksam om ingen tar dom ifrån mig, klär av mig naken. Också huset vi bor i är ett skal mot vårt bistra Lappländska klimat som jag gärna ser att jag får fortsätta sköta och underhålla för att ha förmånen att bo i. Vi delar den bostaden tillsammans med så många andra man bara kan "knö" in.
En gång bodde vi i Vilhelminas näst största hus, men vi bytte det gladeligen mot detta, som bara var en tredjedel så stort.

Men mark? Vatten? Många tycker sig kunna äga även dessa. Kanske kommer till och med luft kunna ägas till slut? 😕
Er tid ägs redan, inbilla er ingen annat! 😉
För oss här på Forsnäs Hemman framstår det som helt absurt. Inte desto mindre har vi satsat allt vi har för att "äga" så mycket som möjligt. 😲

Så här alltså; vi har 6 000-åriga bosättningar här i Forsnäs by, från mesolitikum, mellanstenålder. Folk bodde här under långa tider redan innan man kunnat använda metall överhuvudtaget. Riktiga, stora gårdar av samma typ som i tex. Vuollerim eller rekonstruktionerna i Genesmon. Där bodde klaner, människoflockar under lång tid. Varje hus kunde underhållas 500-700 år innan man slutligen övergav det gamla "hemstället" och byggde ett helt nytt, ofta i närheten. Man samlade, jagade och fiskade i närområdet såklart. Men det är svårt att tänka sig att nån enda människa fick för sig att tro att det gick att "äga" ett område, som enskild formell ägare. Det var nog inte ens ett tankemönster som fanns på den tiden.👍

När våra nybyggarförfäder (via statens hävdade makt) tog besättning över vissa landområden här i vår region i Lappland var det lite annorlunda. Man flyttade ut rakt i "vildmarken" (samiskt land) med bara sina händers kraft och sinnets kunskap, kanske en ko och ett par får. Alltså rakt ut på bar backe. Så kom familjen Arvidsson till Dåres år 1834 och byggde sitt allra första hem på sin nybyggarlott långt upp mot Vilhelminafjällen. De bodde under en gran den första sommaren och startade sitt hemman under svåra omständigheter och tidsbrist under den korta Lappländska sommar då dom både skulle få till en stuga att bo i OCH hinna samla hö till djurens vinterfoder OCH ta upp tillräckligt med åker för att kunna odla potatis och korn nästa sommar. Stugan liknade mest en koja med jordgolv, men ändå var deras lycka total när de hade färdigställt byggnaden.💗
Det står i boken "Nu trädde alla hushållets medlemmar för första gången in i nya stugan. Barnen voro övermåttan glada. De hoppade på jordgolvet och sprungo omkring och skrattade. Även husfadern och hans hustru kände sig mycket glada och tacksamma, ty nu hade de ett eget hus att börja bo i. Och det huset var deras eget".

Men det var ju inte deras eget, dom ägde inte formellt detta nybygge. Genom att acceptera att bli nybyggare så fick dom anvisat sig en andel av "statens" mark (OBS! dock; Sápmi), men med ett skuldebrev som angav att dom skulle arbeta i sitt anletes svett under minst 7 år tills de byggt upp ett Hemman som kunde uppbära ett antal medlemmar och som kunde producera ett överskott nog stort att det kunde bli skattepliktigt till Svenska staten och kommunen.
Nybyggarfamiljen där i Dåres var idoga, och de fick sin dröm förverkligad, dom skapade sig en bärkraftig gård och blev efter 7 år skattepliktiga bönder. Och var så stolta över det. Se citatet längst ner här.

Men banker fanns inte på det sättet än i Lapplands extrema glesbygd. Familjen Arvidsson i Dåres satte sig i skuld korta stunder under uppbyggnaden av hemmanet, till grannfamiljer och handelsmannen som trodde på deras kapacitet. Inte till opersonliga banker eller internationella finansiella konglomerat. Och dom hatade att stå i skuld, dom hade "rentav överdriven skräck för att sätta sig i skuld". Men vad jag funderat på är om det är så överdrivet att vara riktigt rädd för att vara skuldsatt?

Jag läste i yngre dagar "Skogsliv vid Walden" av Thoureau. I hans analys av vad en människa verkligen behöver för att leva, och det ekonomiska system som det moderna samhället lurar oss in i, är en av de stora kritiska punkterna just skulden som skapas genom att en människa inte kan bygga en enkel bostad på mark som anses "allmän". Redan då (han levde under exakt samma tid som nybyggarna Arvidsson i Dåres, Lappland) så hade "Amerikat" redan utvecklat allmänna banksystem. Thoureau (en man i sina tidiga 30-år) funderar på hur fel det blivit när han jämför naturfolk, som kan bygga sig en tipi eller hydda med klanens hjälp och sedan börja sitt nya vuxna liv helt "skuldfritt" med hur det blivit för hans jämnåriga i 1830-talets Amerika som är skuldsatta slavar under stora delar av sitt liv för att betala av sin boning. Han var klart kritisk och ifrågasätter nyttan av att byta ett enkelt liv i en enkel boning på allmän mänsklig mark som "ingen" äger, till att slava under stora delar av livet för att betala lån.😕 Se även ett längre citat från den boken här nedan.

Vi har alltid haft samma inställning som familjen Arvidsson på nybyggartiden, som skuldsatta är vi slavar. Samma har också kommenterats av två ledande politiker i modern tid. Båda trodde dom "kommit på det själv", Ernst Wigfors och Göran Person. Citatet är; "Det som är satt i skuld är inte fri". Egentligen är ju den första skrivna källan mycket, mycket äldre. Detta är ju med all säkerhet en insikt som många människor förstått genom tiderna. Ordspråksboken i bibeln redan skriver att "den som lånar blir långivarens slav". Och jag höll på att trilla av stolen för fem dagar sedan när färglöse Riksbankschefen Ingves svarade på frågan om varför han personligen, inte hade några bostadslån. 😲
Jo, som han sade; "den som är i skuld aldrig är fri".

Både jag och Husbonden jobbade oss igenom studietiden och lyckades därför betala av minimala studielån redan tidigt i "karriären". Numer anses tydligen att studielån är en naturlig del, som en slags extra "skatt" för att man fått en utbildning som staten sen ändå i många fall drar nytta av i andra änden också. 😕
Bostad är en riktigt svår ekvation för de som vill vara helt skuldfria i vårt samhälle, nu liksom på 1800-talet för Thoreau och nybyggarfamiljen Arvidsson i Lappland. Hur många av er som läser ÄGER egentligen er bostad? Eller ens ert liv? Hur många har lån på både basen för livet (bostaden), och er möjligheten att utöva er kompetens (studielånet)?

Har man tur så kan man ibland välja graden av sitt slaveri. Vi valde att INTE köpa en nybyggd lägenhet i Hammarby Sjöstad. Utan genom att byta ner oss till en bostad som var en tredjedel så stor som vår förra "lyxvilla", alltså tränga in oss som en äkta nybyggarfamilj, och leva som fattiga kyrkråttor, om än lyckliga kyrkråttor, så andas vi nu äntligen frisk och fri luft, sedan en vecka tillbaks.😊
Vi kan äntligen kalla oss HemmansÄGARE utan att överdriva. Vi ser både åt väster och öster längs byavägen och söderut över Vojmån (norrut ligger myren) och ser ingen granne i sikte. Vi äger vår värld!💪

Vi på Forsnäs Hemmanm som inte tror på personligt ägande, vi som skrattar åt bara tanken att en individuell människa genom ett papper ska kunna hävda sig äga en del av moderjord! MEN vi äger ändå, inom denna sjuka samhälleliga struktur, rätten över "vår" plätt här på jordens yta. Och därmed friheten och möjligheten att giva våra "grannar" och samhället "fingret" ✌ .                                     
Och tills dess civilisationens skröpliga system helt kollapsar kan vi dessutom hävda vår rätt att INTE förstöra skog och mark på Forsnäs Hemman.
Vi andas fri luft!
Vi äger vår värld!
Ironin passerar inte obemärkt förbi.😏

Ur boken "Skogsliv vid Walden", av Henry David Thoreau, sid 89.
" Om det förutsättes, att civilisationen verkligen innebär en förbättring i människans förhållanden så måste det bevisas, att den är i stånd att förse oss med bättre bostäder utan att öka dem i pris och en saks pris betyder vad jag vill kalla det mått av liv, som kräver i utbyte för ifrågavarande sak, antingen omedelbart eller så småningom. Ett genomsnittligt hus kostar här i nejden ungefär åttahundra dollars, och att spara samman en sån summa skulle taga i anspråk tio eller femton år av en arbetares liv, även om han inte hade familj att dra försorg om dessutom; varav följer, att mer än hälften av hans livstid går åt, innan hans wigwam är färdig. Antaga vi att han betalar hyra istället, så är detta endast ett tvivelaktigt val mellan onda tingar. Skulle det vara förståndigt av en vilde att utbyta sitt tält mot ett palats på såna villkor?"

Ur boken "Nybyggares Dagliga Leverne", av O.P Pettersson, sid 452 pp.
Husbonden kommer just hem från Andersmässfirandet (lucia) på "Plassen" Vilhelmina centralort, och har med sig ett domutslag om sin framtida skattemässiga och sociala status. 

" Länsman Rhen sade, att skatteläggningsutslaget hade kommit. I detta stod det, att nybygget Dåres var skattlagt till kronohemman och Gustav Arvidsson skulle såsom hittills, vara åbo på hemmanet, och ålåg det honom att årligen till kronan erlägga skatt och ränta med ett penningbelopp av tre riksdaler trettiotvå skilling.

När husbonden kom åter till hemmet voro alla där mycket nyfikna att få höra allt slags kyrknytt.  Husbonden berättade vad han hört länsmannen läsa upp för sig.
'Ja, nu är jag bonde och du Ingrid är bondhustru och ni barn, äro bondbarn', sade husbonden småskrattande.

Gustav Arvidsson och hans hustru Ingrid hade nu nått fram till den ställningen, som de redan från de första dagarna, de vistades i Dåres, hade ivrigt önskat kunna uppnå en gång. Nu hade de häst, sex mjölkande kor, en kviga, en årskalv och tjugotalet får i fähuset. Så vid åker hade de hunnit taga upp, att de i goda år erhöll tillräckligt av korn och potatis. Aderton riktiga nät hade de att lägga i sjön och därtill hade de många lakastrutar och en långrev, och båt hade de både i Stalonsjön och i Malgomajsjön. Alla slåttermyrar, som lydde under hemmanet, voro uppslagna och hade alla tillräckligt med hässjor. Mat hade de icke blott för den närmaste kommande tiden, ja till och med så riktigt att de skulle kunna hjälpa bort därav åt en nödlidande, som kunde komma till Dåres för att bedja om hjälp.

Numera hade de hela och riktiga kläder att hava på sig, då de voro på kyrkplatsen eller voro i något ärende i en by längre ned i socknen, om än man hemma i vardagslag gick i kläder, som hade lapp utanpå lapp, eller som voro mycket trasiga.
För vad Dåresfolket hade, voro de icke i skuld till någon människa med en enda skilling.
Gustav Arvidsson hade en rentav överdriven skräck för att sätta sig i skuld, och tvangs han någon gång göra sig skyldig, hade han ingen levande ro förrän han hade kunnat betala, det han hade blivit skyldig.

Det som hade hjälpt Gustav Arvidsson och hans hustru till den goda ställningen, de hade, var de penningar och varor som Ingrid hade skrapat samman, under sina tiggarefärder nere i landet. Utan detta stöd hade det nog varit vida svårare att draga sig fram. Men det som mer än annat hade hjälpt dem, var deras och barnens nyttiga arbete. Icke hade man jäktat i arbetet, men man hade arbetat ihärdigt och flitigt från morgon till kväll alla arbetsdagar och aldrig slumrat bort, förspillt, någon arbetstid och sin arbetskraft hade man lagt ned i nyttigt arbete, d.v.s. sånt arbete som förvärvade dess utövare mat och kläder och något lite penningar. Dåresfolket såg och kände, att de nu hade det så var som de någonsin önskade; något bättre behövde de icke. Någon tanke på att förvärva rikedom uppstod icke i deras sinnen, och för vad de hade fått voro de djupt tacksamma och glada."

Gustav och Ingrid var båda av samisk släkt, men tillhörde en gren som redan på tidiga 180-tal hade övergivit renskötsel och den nomadiska livsstilen för att istället bli nybyggare och bönder. Det var mycket vanligt under denna tid och troligen är de flesta av oss som härstammar från dessa trakter ättlingar till de här första bonde-samerna som byggde upp den moderna bofasta civilisationen.








fredag 26 oktober 2018

Svedjerova.

Hallå! Odla rovor! Gör det! 😊
Avblastad vägde den 1 kilo och 40 gram! Och den har växt helt utan omsorg i ett bortglömt hörn av landet, tillsammans med 20 nästan lika stora rovor.👍
Den är också lika god som de i mindre storlek och inte ett dugg träig. 😋 
Toppen! 💗


måndag 22 oktober 2018

"Tabberaset i Lappland"

Nu ÄR verkligen den hårda frosten på väg, och även om växthuset här på Forsnäs Hemman ännu hållit sig helt frostfritt (med ett fåtal nätter med hjälp av 1000W mellan klockan 02-05) så är det nu verkligen dags att välkomna senhösten och avsaknaden av allt ovanjord-levande.😊
Men vilken festmiddag för att vara nästan november! Det är inte dom största bönorna, och de majskolvar vi har kvar är inte dom som är helt pollinerade eller utväxta.                                                Men det är ju sena oktober!!! Och det vi skördar smakar absolut lika bra som tidigare på säsongen. Och på bilden saknas ändå de kronärtskockor och tomater jag tog in senare på dagen. 😋

Men nu vankas den verkligen hårda frosten, och även om det tidvis blir både +20-25C i växthuset under soliga dagar, så är de mulna och kalla dagarna fler och jag är ändå ganska beredd att säga adjö till växtsäsongen 2018.
Som har varit makalös!
Tack vare vårt nya stora växthus här i kallaste nord!💗


onsdag 17 oktober 2018

Höns på Hässjan.

Våra frigående Ölandshöns utnyttjar höhässjan, som annars står oanvänd den här tiden på året. 😊
Dom verkar trivas! 💗 Och det är bara att konstatera att även våra tama fåglar har rätt bra kamouflage! 😂