Kål till grannarna

Kållandet börjar ha fullmognat, bladkålen är helt magnifik. Och vi passar på att ge bort lite till grannarna. Vi har tur här i byn med riktigt bra grannar. Kjelle och Pranee är inflyttade från Stockholm för några år sedan, och trivs storartat i Lappland. 

Med bakgrund i den Thailändska matkulturen uppskattas många av våra egenodlade grönsaker i deras hushåll. Den här gången blev det grönkål, av den underligt spretiga sorten "Bear necessities". Med lite tur får vi en portion av Pranees thailändska kålsoppa i utbyte. Och ... givet hur god mat hon lagar, så känns det som byteshandel av högsta kvalitet. 😋

...

Tidigare inlägg om kållandet och bekanta:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/gron-kal-till-god-kompis.html

Inventeringskurs för skogsskyddare

I helgen var Husbonden och yngste sonen iväg på en inventeringskurs med Naturskyddsföreningen. Dom fick lära sig mängder av intressanta tecken och indikatorer på att en skog är skyddsvärd. Många svampar och lavar, en del mossor och även tecken på hotade djur, som t.ex. granens hackmärken efter tretåig hackspett, fick dom möjlighet att lära sig. 

En av de stora fördelarna med kursen, var att den hölls på två lokala platser. På lördagen var man i ett reservat i Åsele och på Söndagen inte långt från våra marker här i Vilhelmina. Så de olika arter kursmedlemmarna fick lära sig, är också samma arter som man har stor chans att hitta i våra andra små kvarvarande plättar av orörd skog. 

Idag, så fort djuren var omhändertagna, så skyndade sig Husbonden ut i vårt mest "urskogiga" skogsparti och började inventera med sina nyligen införskaffade kunskaper. Och han blev INTE besviken. Han hittade både lunglav, garnlav, rosenticka och inte minst (till vår stora glädje) rynkskinn, som ligger på listan för sårbara arter och som dessutom visat sig minska kraftigt under de senaste decenniernas slutavverkningshets inom skogsindustrin. Han hittade också flera andra skinn som vi nog måste jobba lite på att identifiera med säkerhet. Och hackmärken efter tretåig hackspett, vilket är glädjande men inte så förvånande då vi sett fågeln ett flertal gånger på vår vedbacke. 

Så fort det blir uppehållsväder väntar nästa utmaning, och det vi verkligen sett fram mot. Då ska Husbonden och sonen iväg de knappa 650meter från vårt hemman som en av de få kvarvarande gammalskogs-plättarna i vårt närområde ligger. Dom får nybörjar-inventera och sen ska det skickas lista till storskogsbolagen. Och om den inte räcker, så har vi fått löfte från en av kursledarna att få lite mer kunnig hjälp i en ännu noggrannare inventering. 

Det här skogsavsnittet har vi försökt rädda i nästan 10 år vid det här laget. Hittills har vi fått avslag på att köpa det, och avslag på att få ingå i ett samråd omkring avverkning då detta tydligen bara gäller grannar med faktisk gräns mot den planerade avverkningen. Våra 650 meters avstånd är för långt för att dom ska behöva bry sig. Men, kanske har all vår kontakt med storskogsbolaget ändå gjort lite nytta, för trots att skogen snitslades inför avverkning 2019 så står faktiskt den här lilla remsan gamm-skog längs Vojmån kvar. Och kanske, kanske kan vi nu få mer på fötterna för att faktiskt kunna rädda den här fantastiska lilla orörda plätten, en av få här i södra Lappland.  


Här ett blogginlägg vi skrev när den vackra lilla skogsremsan snitslades inför avverkning:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/03/skogssorg.html

Och här ett inlägg på facebook, där Sebastian Kirppu beskriver hur just vår region är ett riktigt skräckexempel gällande avverkning av gammal skog, vilket vi som bor här verkligen har märkt av de senaste 3 decennierna. Det finns nästan inget kvar här i närområdet, så vi vill verkligen skydda denna lilla remsa som vi har kvar.  https://www.facebook.com/sebastian.kirppu/posts/10155719298036572

Pärplockardagen

Tredje dagen vi skördar i potatislandet. Tidigare år har vi vanligen inte börjat förens in i andra veckan i oktober. Men åldern börjar ta ut sin rätt och för att vi ska orka så börjar vi nu i mitten av september och tar 4 rader (14 löpmeter) om dagen. Idag, då Husbonden bestämde sig för att hjälpa till, tog vi till och med dubbelt så mycket och fick också upp en rejäl skörd. 😊 

Det är fina potatisar. Inte den absolut största skörden, kanske 20-30% mer än en "normalskörd" men bara 70-80% av mängden vi kan få vid verkliga toppenår. Jag misstänker att torkan i juni drog ner lite på tillväxten. Samt att vi ju tar upp dom lite väl tidigt, för mycket att tillväxten sker nu på hösten, har vi märkt. Men vi får mer än tillräckligt för att föda oss i vinter och till utsäde nästa år. 👍

Och vilka dagar! Soligt, lagom bris, fantastisk torr och mullig jord att gräva i och lyckan över att få upp ett helt stånd med makalöst fin potatis. En av årets STORA upplevelser för mig, och så har det varit sedan jag var "lill-liten" i Bellvik och tog upp pären med farmor och farfar. Pärplockar-dagen var (och är) en stor händelse. 💗

Tidigare inlägg om potatisodlingen:
Plockar potatis:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/plockar-potatis.html
Ta upp så sent som november:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html
Potatissättning med sönerna i Foppadojjor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/satta-potatis.html
Potatisrikedomar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/midvinterspotatis.html
Potatislårar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/par-lararna.html
Rent oväntat besök i potatislandet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Och högsommarfrosten i juni år 2919.
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/hogsommarfrost.html

Balanserad skörd av broccoli

Den senaste veckan börjar kålen bli klart att skörda. Bladkål har vi plockat enstaka blad av ända sedan juli, men huvudkål och sånt som broccoli och blomkål tar längre tid på sig här i kallaste nord. Men nu njuter vi. 😋 

När jag står och tittar på kållandet får jag dock ytterligare ett exempel på hur svårt det är att odla för självhushållning. Jag vet att vi inte använder mängder med bladkål, och därför odlar jag nu bara ett fåtal plantor av det. Och broccoli och blomkål kan vi äta mängder av, och frysa in mängder av och allt går åt. Så jag sår mycket av dessa. MEN, varje år är det något som inte vill sig. Ett år grodde inte blomkålen, och i det läget har det ingen betydelse hur väl man planerar antalet sådda plantor. I år hade jag problem med alla broccolisorter jag sådde utom en. Så det är den vi nu får skörd av, men jag skulle inte sagt nej till 2-4 gånger så mycket broccoli i landet. Och i år har blomkålshuvudena helt uteblivit, medan dom en del andra år har blivit hur fina och stora som helst. Och utan huvuden på blomkålsplantorna, så blir det ju ingen skörd där heller. 

Men så är det, med självhushållningen. Varje år är det olika grödor som funkar bättre eller sämre, ibland står man med överdrivna mängder skörd av något, och blir helt utan på annat. Som den gången mängder med larver lyckades äta upp min jättefina dill bara dagen innan jag hade planerat att skörda den. 

Det är en del av det här livet och planeringen måste egentligen alltid inkludera att man helt enkelt anpassar magen efter matsäcken och äter det man får i skörd just detta år. 😊

Tidigare inlägg på samma tema: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html

Nya norrskenssäsongen startar strålande

Vi har haft fantastiska norrsken både igår kväll och nu i kväll. Det inträffar detta år samtidigt som de första frostnätterna, vilket är ovanligt sent. Vi brukar vanligen ha frost i alla fall i slutet av augusti. Men vi har ju haft konstant mulet hela sensommaren och det är de där klara nätterna som innebär både frost och ibland norrsken. 

I går kväll stod vi mest och njöt av showen. I kväll tog jag med kameran ut och tog några kort på de dansande slöjorna, ovanför granskogen och vår hölägda, och växthusen som skymtar svagt på kortet. 

Härliga tider, och en av våra återkommande varianter av "skyhög underhållning" här i det allt annat än ljusförorenade Lapplands glesbygd. 😊

Tidigare inlägg om skyhög underhållning av alla de slag:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/skyhog-underhallning.html

Stora svampkorgen

Nu är vi inne i allra bästa svampsäsongen. De senaste 3 veckorna och kanske någon vecka till, så spenderar jag så mycket tid jag kan och orkar i Svampskogen (vilket är all skog inom näravstånd till hemmanet). 

Så här kan det se ut. Detta är min favoritkorg, som jag tack och lov kunde laga handtaget på för tre år sedan och som fortfarande ser som "ny" ut efter lagningen. Här inlägget om lagningen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/laga-korgens-handtag.html 

Svamparna som ligger bredvid korten är två av mina absoluta favoriter, sandsoppen, som många tipsar om som ersättare till den giftiga stenmurklan. Den är perfekt i såser och soppa. Och rimskivlingen, som är en helt makalös svamp med en mycket stark umami-smak. Den passar nog i allt! 

Jag brukar säga att jag är på jakt efter "gyllene knoppar och små snoppar". För de bästa sandsopparna är de små fasta knopparna som har en stark orange färg, och de allra minsta rimskivlingarna, som ibland har kallats för "snoppsvamp", av förklarliga skäl. 😅

Jag brukar promenera i skogen tills korgen är full, då väger den mellan 5-7 kilo. Detta tar ca 2-3 timmar att finrensa när jag väl kommer hem, och sedan torkas allt. Antingen i soltorken om det är en solig dag, eller i vår trofasta, numer 21 år gamla Evermat-tork. Och soliga dagar solberikar jag också svampen för att fylla på med D-vitamin. Dagen efter har de ca 6 kilona krympt med 95% och väger ungefär 250-300 gram. Och vid det laget har jag hunnit gå en promenad till i svamparnas rike, och allt börjar om. 

Om någon vecka kommer klimatet ändrats en hel del. Det kommer bli lite för kallt för en del av svampsorterna, och det kommer börja ligga så mycket gula löv på marken att det blir svårt att se svamparna. Då brukar jag inte plocka så mycket längre, mer än några särskilda rundor för att få tag på den optimala senhöstsvampen, Frostvaxing.
Inlägg här: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/sista-svampplockningen.html

Det mesta av svampen äter vi upp själva, svamp har mycket mineraler och som sagt också höga halter av D-vitamin. Något som annars kan saknas lite i vår övriga kost, då våra jordar är relativt mineralfattiga i vissa avseenden, och där fisk inte är lika förekommande i vår mathållning som vi skulle önska. 

Så här fina år har vi dock ett litet överskott, så det går att köpa enstaka påsar av vissa sorter på vår lilla unika gårdsbutik på nätet: https://forsnashemman.se/svamp

Eftersom vi har ett strålande Rimskivlingsår, så kan jag tipsa om att passa på att prova den absolut helt fantastiska svampsorten, som passar i allt från sås och crépes till mustiga grytor. 

Annars är mina favoriter blandsvampen, som får en härligt rund och allmän svampsmak som passar till allt. Samt svamppulvret, som används i nästan allt som tillagas som smakförstärkare, då svamp är själva grunden i den 5te smak som numer kallas "Umami". 
Mums! 😋

Katten Lisas saga är slut

Idag fick vi säga adjö till lilla katten Lisa. Hon hade hunnit bli ca 22½ år, men har varit lite skröplig de sista veckorna. Och idag tog det slut. 

Lisa var en mycket liten katt, kullens svagväxta minsting. Men hon har överträffat alla förväntningar i sitt långa och extra spännande liv. Hon har kommit bort (och oväntat lyckas komma hem) två gånger. Hon var storsorkjägare ända fram tills sista sommaren och tog som mest 6-8 sorkar om dagen, och hon var grannkatternas skräck, även om hon var bara en tredjedel så stor som många av dem. Och i sann kattandra har hon överlevt farliga situationer ett par gånger.

Här är ett blogginlägg där vi skrivit ner hela Katten Lisas historia:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/lilla-katten-lisa.html 

Det känns underligt att diska undan matstället som dottern gjorde åt lilla Katten Lisa för många år sedan. Nu kommer det aldrig användas igen. 
Men trots saknad är vi så tacksamma och glada över att få ha haft henne i familjen. Hon fick ett otroligt fint liv med alla de bästa förutsättningarna, så som man skulle önska att alla katter fick ha det. 💗

Här ett tidigare inlägg om Katten Lisa som sorkjägare. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/lisa-sorkjagaren.html

Sista lasset på slåttern

Nu har vi hämtat upp sista strået hö från årets slåtter. Vi har haft 4 tursamma dagars strålande sol och uppehållsväder, efter nästan 6 veckor mer eller mindre konstant regn. Och det var allt som krävdes för att kunna få in denna sista lilla lägda med hö. 😊 

Fortfarande finaste kvalitet, och bärgat i god tid. Våra nybyggarförfäder slåttrade alltid tills Bartolomeusmäss, den 24 augusti. Och under mindre frodväxta år, även längre, tills "lövblekan" i September. Men för oss tog hölandet slut nu, och nog är det skönt att kunna ställa undan räfsorna och sätta ihop hässjorna. 💗

Av intresse för människor som bor söderut, kan vara den gröna lägdan i bakgrunden på bilden. Det var den första lägda vi slåttrade, kring den 10 juli. Ungefär då, tidigast drar slåttern igång här i Lappland, och nu ca 6 veckor senare är återväxten inte högre än ca 10 cm. Här i norr slåttras alltså bara en gång varje sommar. Och när vi hör om sydsvenskar som tar hö både två och ibland till och med tre gånger på samma lägda varje år ... så inser vi ju att Sverige är ett avlångt land. 😅

Här inlägget från för 6 veckor sedan, då vår höslåtter började för sommaren:
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/slattertider.html

Självlastarvagnarna på Forsnäs Hemman

Det är en sista solig dag, mellan enorma mängder skyfall de senaste 3 veckorna, och ... imorgon börjar det igen. 20mm (minst) varje dygn under minst tre dygn. Och ständigt småregnade därefter. Så idag är dagen att bära in det hö vi haft torkandes på hässjorna den senaste veckan. "Redskapen" består av självlastarvagn modell Sjölander96 och självlastarvagn mod Ericsson03. Mamma är självlastarvagn mod Ericsson72.
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/sjalvlastarvagn-mod-ericsson72.html 

Att torka hö på hässja var under nybyggartiden också samma sak som att ha höet på lager. När man väl hässjat, så hängde höet där tills man hämtade det. Ofta under vintern och vårvintern, då barnen fick till uppdrag att "trampa" slädvägar till hässjorna på utmarkerna och sen kom bonden med oxen eller hästen och släden för att tömma en hässja i taget och köra hem höet till "kräken" på gården. 

Det höet var lite lätt gulbrunt i det yttre lagret. Precis som våra hässjor på bilden. MEN, bara någon centimeter länge ner är höet grönt och friskt och av precis lika god kvalitet som det moderna, snabbslåttrade, skulltorkade hö folk numer tror är det vanliga. 

Vi lastar i och för sig in höet på hässjorna in i höladan så fort det är torrt. Främst för att vi har så få hässjor, bara två dubbelhässjor. I och med att detta hö nu kommer in under tak, så kan vi slåttra igen, nästa gång det blir tre dagars uppehåll i detta ständiga sensommarregn.

För slåttern är långt ifrån över. Här i Lappland slåttrade alla hemman åtminstone fram tills Bartolomeus-mäss (24 augusti) och under sämre somrar, eller om man hade ont om slåttermark, så slåttade man fram till "löv-blekan" i september, alltså när löven blev gula på träden. 

Precis som alltid föredrar vi att arbeta enligt vårt motto:

"SÅ lever vi livet. 
Hellre göra mindre rättare än mer på ett sämre sätt. 
Eller riktigt mycket, riktigt taskigt. Ja, huvvaligen! 
I det här fallet innebär det att överflödsfett omvandlas till självlastarvagnens arbete under slåttern".

Tidigare inlägg om slåtter:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/vi-borjar-slattern.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html

Dagen för humanistisk tolerans och mänsklig kärlek

Just nu går kärlekens och toleransens humanistiska parad genom vår huvudstad. Det var 22 år sedan jag själv fick delta. Det var bara fjärde året prideparaden gick genom Stockholm, från Humlegården till Tantolunden. Och vi blev väldigt uppmärksammade både i tidningar och film, då vi beslöt att helkroppsmåla oss med de finaste färger som finns. De färger som visar att alla är lika mycket värda, alla har rätt att vara de dom är och alla har rätt att älska, ha relationer med alla andra fria vuxna individer! 💗

Så låt oss fira äkta kärlek, den sorten som tillåter all form av respektfull kärlek mellan människor.
Jag är med den stora stolthetens tåg i hjärtat och vet hur fantastiskt roligt dom har det just nu. Och för måååånga år sedan hade jag alltså också chansen att vara med på plats, ett minne för livet! 

Även om paraden handlar om att fira och ha roligt, är det också värt att fundera en stund på hur oerhört ovanligt denna möjlighet att visa upp sin kärlek har varit.
Vi är lyckliga som lever i en unik tid och på en någorlunda tolerant plats på jorden! 

💗💕💖

Apropå artikeln, så handlade den ju inte alls om Pridefestivalen, utan om en film med Lena Nyman, som vad jag vet aldrig blev färdigställd. När jag och kompisen (blåhåriga kompisen Maggan, som barnen fortfarande tänker på henne som) kom till Humlegården inför paraden, fullt kroppsmålade, så blev vi tillfrågade av någon filmassistent om vi kunde tänka oss att åka på deras flak, som skulle filmas. Jag antar att vi såg mycket bättre ut än några dom anställt för åkturen. Och vi var bara glada att slippa gå hela vägen. Vi fick skriva under statistavtal (klart tveksamt i det tillstånd som åtminstone jag var i, Maggan var alltid måttligare under vår vilda ungdom) och så hivades vi upp på flaket, med uppmaningen att "dansa som om det inte fanns någon morgondag".  

Och nånstans mellan Humlegården och Tantolunden togs alltså den här bilden. Och vi hamnade högst upp på mittuppslaget på Expressen. Vi hamnade också på en något mindre bild av liknande slag i Aftonbladet. Man kan konstatera att 4 år in i Pridefestivalens Svenska historia, var det en total succé, att komma helkroppsmålade. Numer hade vi nog knappt synts i mängden. Vilket är SÅ härligt att tänka på! 😊

Att medverka då, var ett ställningstagande! Och jag har aldrig ångrat att vi stöttade HBTQI+-rörelsen då (eller någonsin senare), även om jag också måste erkänna att det långt ifrån bara blev den humanistiska aktion vi hade avsett. Det var också ett sjuherrans party. 💪
Vilket säger något om den kraft och vilja som fanns inom HBTQI+-rörelsen, och förhoppningsvis finns kvar nu, trots ständiga motgångar, hot och svårigheter.

Och partyt, om än svårt dagen efter, är något jag inte heller ångrar. 😅

...
Tidigare inlägg om att inte vara en bigott skitstövel: 
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/08/livets-mening.html
forsnashemman.blogspot.com/2021/08/fargglada-frimarken.html
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/fina-frimarken.html

Våra bakspadar "mötte Lassie"

För några år sedan snickrade Husbonden till några speciella bakspadar till en dam i Åsele, som är mycket aktiv inom tunnbrödsbakningen, regionalt och i landet. Hon ville ha unika mått och exakta storlekar på sina bakredskap. Och hon blev väldigt nöjd med våra spadar och spjälkar (de smala) när vi levererade dom. 😊

Idag fick vi se att våra bakspadar på ett inlägg i sociala media. Tydligen har mästertunnbrödsbagerskan fått diplom, och haft "kändisar" som försökt baka i hennes bagarstuga. 
Sylvia visar alla foton, i sin tråd på facebook här: https://www.facebook.com/sylvia.samuelsson.7/posts/pfbid02mTkkmBzB2vwBk4GcGZVMDuD6vAnkAze7T7jmAn62HKCFwfEJPPgXUzKFQARJnKm5l

Vi kan bara konstatera att Centerledaren Muharrem Demirok och vår regionala centerkändis Helena Lindahl fick prova på att baka äkta Lappländskt tunnbröd med just våra bakspjälkar och brödspadar. 

Kul! Och grattis Gunilla till diplomet för "Sommarhjälte 2023". 👍

Här är våra bakspadar på vår lilla webbutik. Vi har två standardvarianter, som passar de allra flesta. Men om ni vill ha något helt unikt, kanske exakt efter "mormors/farmors" gamla trasiga bakspade, så går det bra att skicka foton och mått, så gör Husbonden en exakt kopia. 
https://forsnashemman.se/products/traditionell-bakspjalk-brodspade

Familjetid

Förra veckan hade vi lyckan att ha alla tre barn hemma på gården. Det händer inte alltför ofta numer. Äldsta dottern studerar på universitetet och jobbar alla lov, så när hon hälsar på, så är det efterlängtad familjetid. 
Mellansonen jobbar på värmeverket i kommunen, så honom ser vi lite oftare, och den yngste bor fortfarande hemma. 😊 

Så vad gör vi när vi får spendera någon vecka tillsammans, alla fem? Allt möjligt, jobbar med allt som behöver göras på Forsnäs Hemman, såklart. Den här veckan var det mycket med höslåttern. Men vi tar oss också tid att slappa, spela sällskapsspel, som Yatzy, Kasta gris eller favoriten Cluedo.
Vi badar. Förra veckan var det fortfarande varmt, så vi hoppade i doppet 2-3 gånger per dag. 

Och som på bilden, så måste vi alltid grilla korv. Det hör till. Den här gången blev det lyx-korv, då våra tyska bekanta kunde förse oss med äkta tysk bratwurst. Riktigt köttiga korvar, en helt annan kvalitet och smak än svenska "vadsomhelst-slangar". Nam-nam! 😋

Och det är jättekul att kunna samla hela familjen. När jag var yngre var det så skönt att komma hem till "gården" ibland, och slappna av och "bara vara". Nu får jag se det från den äldre generationen, att få hem de unga och få ha roligt och "bara vara". 💗

Tidigare familjetid på Forsnäs Hemman:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Familj

Rädis-skörd

Några rader rädisor varannan vecka sår vi. Så får vi rädisor nästan hela sommaren. Inte riktigt dock, för rädisor blir ofta alla klara samtidigt när det är varmt och torrt, medan odlingarna står och stampar om det är kallt och vått. 

Vi försöker balansera genom att med jämna mellanrum så några rader i trädgårdens torra, soliga delar, och några rader i de skuggigare fuktiga delarna. Och vanligen kan vi äta alla rädisor vi vill. 

Jag sår alltid blandningar av fröer. Jag köper enskilda sorter, som jag gillar, men blandar dom sedan innan sådden. Det är bara att konstatera att "Istapp" växer bättre och snabbare här i nord än någon annan sort. Namnet kommer av utseendet, så det är lite av en slump att det också är den sort som passar bäst här i allra Kallaste Nord. 😅

Tidigare inlägg om rädisor:
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Rädisor

Pollinera majs

Majs är vindpollinerat. Och har väldigt tungt pollen. De två variablerna gör att rekommendationen är att majs ska planteras rätt tätt och gärna i en fyrkant, för att pollen ska kunna blåsa runt och träffa pistillstrån på maximalt antal plantor. Det är ändå inte lätt att åstadkomma i en liten odling. Under min vistelse i norra Amerikat, så var jag utbytesstudent hos en majsodlare, i Ohio. Där lärde jag mig att de första 20-30 meterna i ytterkanterna på majsfältet ofta blir otillräckligt pollinerade. Så när vi plockade majs för att koka färskt och äta under hösten, så skulle vi alltid gå minst 30 meter in i fältet för att få perfekta majskolvar.

Det är väl få här i Sverige som odlar mer än 60 meter breda majsfält. Eller som vi gör här i kallaste Lappland, odlar ca 140 plantor i ett växthus (för det är för kallt utanför, även om vår majs är den absolut snabbaste och härstammar från Alaska). Därför är det ett bra tips för hobbyodlare av majs, att hjälpa till med pollineringen av plantorna, för att få fullmatade och fina majskolvar. 

Ibland läser man tips om att bryta av en hanblomma (dom ser ut som spiror eller "fontäner" av gräs och sitter på toppen av plantorna) och använda den blomman för att "piska" på honblommorna, som ser ut som spröt av ljusgröna trådar längre ner på stjälkarna av majsplantan. Det funkar.

Men jag gör lite annorlunda. Det är för att jag måste använda minst 50 av plantorna till att spara till utsäde till nästa år, och vill ha så stor genetisk variation som möjligt. Alltså så många pappor som möjligt till mina utsädes-majskorn. Som resultat får jag perfekt pollinerade majskolvar, tjocka och fina. 😊

Det syns tydligt på filmen hur jag gör. Stegen är dessa:
1. Jag slår ner pollen från flera plantor i en plastbytta. 

2. Med en stor pensel, fångar jag upp pollen och 

3. Viftar runt penseln på alla honblommans pistiller. 

Det finns ett steg 4 också i att man gärna upprepar detta efter 3-4 dagar. För alla kolvens pistiller kommer inte ut samtidigt, utan vanligen kommer det ett par senväxta pistiller som syns först efter ett par dagar och, om man pollinerar också dom så får man en extra fin och fullmatad kolv. 

Sorten är Yukon Chief som är framtagen av Fairbanks University i Alaska och är världens snabbaste majssort. Det är en dvärgmajs som sällan blir högre än en meter.

---
Här tidigare inlägg om vår extrasnabba majs som ger skörd även i kallaste Lappland (fast alltså i växthus)
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Majs

Jordgubbs-tider

För 5 dagar sedan plockade vi in dom första jordgubbarna. Rekordtidigt efter junis superhetta. I vanliga fall brukar vi inte få äta jordgubbar förens i slutet av juli. Jordgubbar blir aldrig midsommarbär här i Lappland. Men vi skulle inte vilja ha det så heller. Nu när dom mognar har dom en smak som vida överträffar jordgubbar odlade söderut. Midnattsljuset ger dom en helt otrolig arom och sötma. Och nu plockar vi jordgubbar varje dag. Enormt goda, perfekt mogna och massor! 😋

Det är tre år sedan vi började göra vårt nya jordgubbsland, ett ordentligt ett. Med täckduk och flis, så att vi slipper lägga tid på ogräsrensning. Och det har lönat sig, nu på sin tredje växtsäsong så är raderna med röda jordgubbar enormt fina. Stora plantor som varit väldigt lättskötta och nu ger enorma mängder bär. 

Raderna med vita jordgubbar har haft det lite jobbigare, ungefär hälften av plantorna har dött under vintrarna. Men vi har ändå många fina plantor och ser fram mot den ljuvliga delikata smak som de vita jordgubbarna har. Och under sensommaren ska vi nyplantera där det frusit bort, småningom kommer vi nog ha ett helt land med totalt 11 rader, 4,5 meter breda, med 15 plantor var. Sju rader av röda jordgubbar, och 4 rader vita. 

Så här såg det ut när vi gjorde jordgubbslandet, det var väldigt enkelt och har funkar väldigt bra. Rader av sand 0-8, sen på med markduk och klippt hål med sax och planterat jordgubbarna. Det är många olika sorter, för att sprida ut skördetiden och för att kunna njuta av många olika smaker. De vi planterade i det nya landet var de gamla plantorna som vi grävde upp och delade, samt en del revplantor. 

Gödsling består av kissvatten 2-3 gånger på våren, under tiden bladmassan växer till, och sen en näve aska under blomningen och ytterliga en näve aska och en omgång kissvatten när bären är plockade. Skötseln i övrigt består enbart av att dra bort löpare. Överlag tar det bara 2-3 timmar per år att sköta dessa 165 jordgubbsplantor. Att plocka jordgubbarna tar längre tid än att sköta landet! 😅

Vi är SÅ nöjda! 👍

Här inlägget från för tre år sedan, när vi anlade vårt fina jordgubbsland. 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/nya-jordgubbslandet.html

Slåttertider

Igår började slåttern på riktigt för oss. Det är ett par lägdor hos våra grannar i Strömåker som vi har turen att få ta hö på. Vi behöver inte ens slåttra riktigt själv, utan bonden, som inte längre har några djur själv, slår höet, låter det torka någon dag och vänder och strängar det sedan. Så vi behöver bara komma och kratta ihop det, köra hem det och eftertorka det. 

Vi har ju ingen stor traktor eller höskrinda. Så vi tar största släpvagnen och gamm-volvon, bygger ett rejält berg av hö på släpet och spänner ett gummibandsnät ovanpå för att hålla fast höet på den korta resan till Forsnäs Hemman, bara på andra sidan Vojmån. Klart hobbynivå på vårt slåttrande, men det funkar, och vi är tacksamma att få tag på sånt här fint hö. Alldeles grönt, inget insått "raketbränsle" som Italiensk raj eller timotej, som inte tåls av våra gammaldags, förnöjsamma lantrasdjur. Bara äkta Lappländskt lägdhö, med mängder av olika bladörter och grässorter i. Fullmatat med näring, mineraler och vitaminer. "Söbben" för våra Lappgetter och Gotlandskaniner. 😋

Tack grannarna för hjälp med hö och med slåttern. 💗

---

Här ett tidigare inlägg där vi mer i detalj beskriver vårt otraditionella, modernt anpassade sätt att slåttra. Perfekt för småbrukare på 2000-talet,s om inte har stora maskinparker eller enorma djurbesättningar. 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/vi-staller-upp-hassjan.html

Tack kära jordkällare!

Vi plockade upp lite morötter idag, från vår jordkällare. Dom är i ett fantastiskt skick, spänstiga och nästan ingen blast. Det beror på vår jordkällare. 

Man ska aldrig underskatta en jordkällare av god kvalitet. Vi har fina potatisar, knappt utan groddar och även morötter och andra rotfrukter nästan året om. Från skörden i september/oktober tills det går att färskskörda i augusti året efter. 

Källaren är av den gamla varianten som finns på många nybyggarhemman här i Lappland. Nedgrävd under köket i huset och går att nå genom en isolerad lucka i köksgolvet. Där nere är det aldrig kallare än +2C ens den kallaste januarinatt, eller varmare än +4C ens nu på högsommaren då utetemperaturen närmar sig trettio grader. Även om vi inte mätt luftfuktigheten, så är det uppenbart att också den är perfekt. Morötter brukar vara en svår gröda att lagra, ens i jordkällare. Men våra ligger helt enkelt i en tunna i jordkällaren och är alltid så här fin, långt in på sensommaren. 

Tack, fina jordkällaren. Vad tur vi hade som fick dig "på köpet" när vi flyttade hit till Forsnäs Hemman. 😊

Tidigare inlägg om jordkällaren:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/till-jordkallarens-lov.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/midsommarpotatis-gammparen.html
 

Pistillröta på tomater och paprika/chili

Jag ser så många dåliga råd på internet om att undvika pistillröta, att jag känner mig manad att skriva en bättre beskrivning av varför detta problem uppstår och hur man undviker det. 

Den vanligaste orsaken till pistillröta är att dom har haft för varmt. När jag började undersöka problemet med pistillröta, efter den jättevarma sommaren 2018, såg jag att alla "kända" trädgårdsprofiler och även de flesta myndighetssidor på internet inte förstod de växtfysiologiska förutsättningarna hos hobbyodlare. Alltså gav dom oftast fel råd. Under de senaste 4 åren har jag hållit ögonen öppna när människor tar upp pistillröta på internet, i diskussionsforum. De får osvikligt två råd, att kalka jorden (helt poänglöst) och att vattna noggrant så att inte plantorna torkar ut. Men sen är det ändå vanligt att man läser om uppgivna personer som hävdar att dom kalkat jorden upprepade gånger och vattnat extremt noggrant, ibland i sånt överflöd att plantorna dött då rötterna kvävts av vattenbunden jord. 

Och, dom har alla EN sak gemensamt, deras plantor har stått väldigt varmt. Och ... det är också det vanligaste problemet. Att det blir för varmt, i växthuset eller i söderfönstret. 

Så här är gången i pistillröteproblemet: 

Det beror på att plantan inte får tillräckligt med kalcium under frukternas tidigaste utvecklingsfas. Så riktigt korttänkta personer tror det beror på kalciumbrist i jorden. Och i väldigt sällsynta fall KAN det bero på det. Men i princip alla jordar, även av riktigt dålig kvalitet, har tillräckligt med kalcium. Så dåligt gödslad jord är INTE grundorsaken.

Sen brukar man skylla på ojämn vattning, för att det krävs att fruktämnena får tillräckligt med vatten för att det inte ska uppstå kalciumbrist. Det är vattnet som transporterar runt kalciumet i växterna. Så samvetsgranna personer vattnar extremt noggrant, tyvärr ofta så mycket att det blir lite för mycket. Men dom märker vanligen att det inte blir bättre ändå, frukterna får pistillröta i alla fall. 

Om man tänker systematiskt på det hela (och kan lite växtfysiologi), så inser man att det finns tillfällen då plantans kärlsystem (floemet) inte förmår att pumpa runt tillräckligt med vatten för att tillgodose hela plantans behov av mineraler. Främst gäller det under väldigt varma dagar, särskilt om det också är väldigt låg luftfuktighet. Detta kan synas tydligt på t.ex. gurkor som rent av kan sloka såna dagar, för att sen återhämta sig på nätterna när det är kallare (men gurkor är å andra sidan inte alls känsliga för pistillröta). Men också tomater, paprika och chili får problem med att "transportsystemet" inte räcker till under varma dagar, och att det därför blir brist på vatten och därmed på kalcium då. Särskilt i topparna av växten. Och de frukter som håller på att bildas sitter just i toppen av växten.*

Därför har det oftast ingen betydelse att man vattnar noggrant, mycket och regelbundet, eller att man kalkar jorden. För det är ändå för varmt för att plantan ska kunna förmedla den kalken via vattnet till fruktämnen.

Så, det enda rätta för att undvika pistillröta är att i alla lägen motverka att det blir mer än ca +30C där växterna odlas.

Hoppas detta hjälper. 😊




* Det är också därför långsmala frukter, som lång chili eller avlånga tomater av roma-typ (ex. San Marzano) är extra känsliga för pistillröta, eller bifftomater, som är så jättestora att vattnets väg till änden, undersidan av tomaten också där blir extra lång. För i de fallen är det några centimeter längre till ”änden av plantan” och därmed lättare att de yttre ändarna drabbas av kalciumbrist, trots noggrann vattning och bra jord. Men om det blir alltför varmt så kan precis alla sorter av paprika, chili och tomater lida så svårt i hettan att deras frukter drabbas av pistillröta. 

Tidigare inlägg om hur vi motverkar att det blir för varmt i växthuset: 
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/noden-ar-uppfinningarnas-moder.html

Sju midsommarblomster

För några dagar sedan var det midsommar och vi här i Lappland hade en fantastisk helg. Perfekt väder och härlig avslappning i en underbar kombination. 

När jag var ung plockade jag alltid 7 sorters blommor och lade under kudden. Inte för att jag trodde på skrock. Jag verkar vara en född "forskare" och realist. Utan för att jag gillade traditionen, och det var kul att plocka blommor. 😊 

Buketten på bilden är nog en ganska typisk Lappländsk midsommarbukett, med vilda blommor av de slag som blommar den här tiden på året.

Sista gången jag plockade en bukett till kudden kommer jag väl ihåg. Det var mina styvbarn som "utmanade mig" att ha blommor under kudden, för jag hade berättat om traditionen för dom, och dom ville veta om jag skulle drömma om deras pappa, Husbonden.

Vilket jag gjorde. Kanske inte konstigt då jag var upp över öronen nyförälskad i honom. Och på morgonen kunde jag rapportera det (allt annan än vetenskapliga) svaret till barnen.

Man kan väl inte direkt ta det här som ett tecken på att 7 blommor under kudden är en pålitlig mätmetod, men 22 år senare är vi fortfarande tillsammans. Om än inte gifta. 😅

Glad midsommar!

Tidigare inlägg om det helt ogifta mansfolket på Forsnäs Hemman:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html

Och tidigare inlägg om en Lappländsk midsommar, med snö och hagel, och på gränsen till drivis: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/06/midsommarbukett.html

Dags att så rågen

Det närmar sig midsommar och ... då är det dags att så rågen. Det finns till och med en särskilt sorts råg som heter "Midsommarråg" av den anledningen. Men all höstråg (alltså råg som ger skörd först året efter sådd) mår bra av att sås ungefär nu och över juli, i alla fall om man odlar i norra Sverige.

Sån råg är nämligen tvåårig, och den här första växtsäsongen skapas bladtuvor, som sen ska övervintra och nästa vår börja sätta ax och ge skörd. Och om man planterar rågen nu under sommar, istället för att vänta till hösten, så hinner tuvorna bli stora och fina, och rötterna hinner växa riktigt djupt ner i jorden. Då kommer också skörden blir mycket större nästa år, och som bonus blir rågplantorna väldigt tåliga mot torka, eftersom den hunnit få så djupa rötter. 

Vi har också ett extra odlingstips, vi förodlar rågen i plugg. På det sättet sparar vi utsäde, vi planterar bara de plantor som blivit fina och stora och får ett jämnt beväxt rågland utan tomma fläckar. Och, eftersom vi har fullt upp med annat i odlingarna nu, så får vi också lite extra tid att noggrant rensa den yta som ska bli rågland, innan vi sätter ner pluggarna med rågplantor. Eftersom rågen kommer växa i 1½ säsong, så tjänar man mycket på att rensa ordentligt innan, för att slippa ogräs. 

Vi på Forsnäs Hemman i Lappland odlar två olika sorters råg. Svedjeråg från Brunskog, som är en mycket gammal kultursort, och Norrbottens lantråg, också en gammal sort, men något mer förädlad, med något större sädeskorn. Eftersom råg pollinerar sig med vinden, över stora sträckor, så odlar vi bara en sort varje år, och växlar alltså mellan våra två sorter, för att kunna bevara båda. 

Här nedan följer en artikel från föreningen Sesams medlemstidning "Sesamnytt", nummer 2/2007. Texten är skriven av Peter Erlandson, en av de tidigaste medlemmarna och en riktig "ålderman" inom Sveriges odlingskretsar och är publicerad med tillåtelse av tidningens ansvarige utgivare.

"Landskapsgrödan Norrbottens Lantråg

Vem vaggade rågen? Manshög vaggade rågen, förtäljer den något tandlösa folkliga ordleken. Hos mig finns ingen med namnet Manshög, men nu i juni så står här rågen manshög, om min kroppslängd på 185 cm kan kallas vara manshöjd. När vi förra året begynte att skissa på en lista över lanskapsgrödor, så var för mig landskapet Norrbotten vanskligast att binda någon gröda till. Jag kom dock att bläddra i NGB:s accessionslistor, och upptäckte ovannämnda lantråg (NGB-nummer 1471). Jag beställde hem den, och två dygn senare korn försändelsen med frö från genbanken. Genbankens personal har alltid varit föreningen beaktansvärt behjälplig! Jag sådde fröet i augusti, och grödan övervintrade utmärkt denna nyckfulla vinter. Rådjur betade brodden under senhösten tämligen hårt, men detta påstås gagna bestockningen, d.v.s. att stråsättningen per planta ökar. Jag kan inte avgöra detta på de småodlingar av råg, som jag har haft. De har alltid blivit hårt betade, så jag har inget att jämföra med. Rågen är däremot mycket betestålig, kan man lugnt påstå. Nu sticker i alla fall uppskattningsvis 200 vackra rågstrån upp mot himmelen. 

Så till sorten: Vad jag förstår, så är denna accession en selektion ur en lantsort. Råg är ju dock en extrem korsbefruktare och självsteril, varför jag tror mig vara tämligen säker på att genförlusterna jämfört med ursorten till stor del går att betrakta som en genförskjutning. Slumpodlar vi accessionen, så tror jag nog, att mer variation återkommer. Råg menar jag dock själv bör alltid selekteras. Jag har odlat råg i mindre skala (10 m2) tidigare, och alltid upptäckt efter några generationer, att (undan mänskliga aspekter) andelen degenererade ax ökar. Som jag ser det, så synes denna råg vara ovanligt praktfull. Stråstyv följer den hård vind utan att vika sig, detta trots att få plantor ju är mer oskyddade. Rimligen måste den ha varit produktiv också. Axen är mellan 8-12 cm långa, bara några få är urartade. Som ni ser på bilden, så har axen också ordentlig borst. Nu förväntar jag mig bara senare en praktskörd av frö från denna "storodling".

För många år sedan såg jag manshög råg i Finland. Vår systerförening i Schweiz har sorter, som de påstår är 3 m! Annars tycker jag nog råg på åkern plägar vara en dryg meter hög. Det måste ha varit en magnifik syn att se denna nästan två meter höga lantråg på norrbottniska fält en gång i tiden.

Någon medlem boende i landskapet borde bevarandeodla denna sort på rätt breddgrad. Hör gärna av er. Norrbottningar var stolta över er landskapsgröda!  Peter, M 101"



Här är länkar till hela "rågåret", eller rättare sagt 1,5 år. Från sådden till skörden. Vår erfarenhet gäller särskilt rågodling i nordliga delar av landet.

Att odla råg

År 1; 

Pluggsådd av råg

Att plantera rågplugg

Att skära rågen

År 2;

Hög råg

Skörda rågen

Alla inlägg om vår rågodling på bloggen

Byns vägförening har jobbardag

Med +25C var det kanske inte bekvämaste dagen för hårt kroppsjobb, men ... nu är det gjort i alla fall. Uppdraget var att rensa upp kring byns ena stolthet, den 112 år gamla bron över Vojmån byggd i fackverksteknik (samma som Eiffeltornet). Det är Husbonden som står och röjer på bilden. Observera också det helt fantastiskt fint byggda, rundande brofundamentet. Hur i all världen kunde dom åstadkomma något liknande här i Lappmarken år 1911? Imponerande. 😊

Viktigast var att rensa stenverket som utgör grunden, från växande träd och buskar, för att hindra rötterna att spränga sönder fundamentet. Vidare att rensa mellan plankorna (bärlagret) på brons körfält. Till min (Matmors) glädje fanns också en handfull bybor som var entusiastiska lupinjägare och vi lyckades nog få bort över 90% av eländet på bara några timmar. 

Som avslutning blev det korv och lite snack om byn. Närmast på bilden sitter K-E, som är född i byn och kan allt om allt som hänt här under åren. 💗

Tidigare inlägg om bron: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/forsnas-bro.html
Och om byns andra stora sevärdhet, stenåldersbosättningen: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/09/utflykt-till-stenalder-och-flottartider.html

Början på badsäsongen

Igår badade vi för första gången i år. Den 13onde juni. Det har aldrig hänt att vi varit i så tidigt förr. Dessutom var det ovanligt varmt i vattnet. Precis på knappa sidan av +20C. Mer vanligt är att det är kring +14C den här tiden och att vi börjar kunna bada i Vojmån först i mitten av juli. 

Det är dock inte konstigt, för vi har också mindre vatten i ån än vi någonsin upplevt tidigare. Nu, när vi egentligen skulle märka av den sista snösmältningen i fjällen och det skulle varit ett högt vattenstånd (och därmed rätt kallt i vattnet) så ligger nuvarande vattennivå mer än en meter lägre. Det ser rent av otäckt ut i åfåran. Mer stenhöver än faktisk å. 

Troligen släpper inte vattenbolaget en droppe av smältvattnet från dammen, girighet brukar diktera att precis allt som går att tjäna pengar på ska utnyttjas. Skitsamma vad flora och fauna behöver för att må bra. 

Så vi badar, och njuter av svalkan under de här heta, heta sommardagarna. Men ändå med en bitter smak i munnen. 😕

Sista studenten!

Nu har familjens minsting tagit studenten. Strålande väder och släkt och vänner närvarande. En perfekt dag. 

Studenten!

Syskonen

Familjen

Studenten åker rutschkana. Det är så man "springer ut" från Malgomajskolan.

Äntligen fri!
Verkar vara den största känslan. 💗

Nässelsoppa med hundkexrötter och många egna ägg

Tredje nässelsoppan för säsongen. Det är SÅ gott och man riktigt känner hur kraften av all näring, mineraler och vitaminer sjunger i ådrorna och stärker oss efter en lång, mörk vinter. 

Vår nässelsoppa är inte redd, vi har bara i en skvätt grädde. Men annars är det nässlor, vår egen benbuljong, nån form av vårspirande lök, ofta piplök eller altajlök, och ägg. Som vi har ett enormt överskott av den här tiden på året. Två ägg per person fyller proteinbehovet för en middag. Sen kryddar vi med vårt eget örtsalt och lite muskotnöt. 

För extra kolhydrater (för det är ett tungt jobb med vårbruket på hemmanet) så lägger vi ofta till lite kokta rotfrukter. Det smakar gott med slantade morötter eller kuber av kålrötter/rovor. Men här tog jag hundkexrötter som jag rensat bort ur köksträdgården. Dom smakar väldigt gott och passar utmärkt i nässelsoppan. 😋



Länkar till det som är beskrivet i texten:

Nässlor hela säsongen: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
Hundkexrötter: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/hundkex.html 
Vårspirande lök: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/hostplantering-av-lok.html
Ägg: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/det-sprutar-agg.html
Örtsalt: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/ortsaltets-dag.html
Kålrötter: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

Månadens frimärken

Måndagar är utskicksdagen, då skickar vi iväg det som beställts via vår lilla webbutik "En unik gårdsbutik på nätet".
https://forsnashemman.se

Och den här dagen, första måndagen i pridemånaden juni tar vi fram våra vackraste frimärken. 

Det kan vara dags att påminna om det, för runt om i världen verkar denna frihet allt mer hotad. Inte minst de senaste åren har vi sett mängder av "två steg bakåt" för absolut grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi påminner i det lilla med fina frimärken på våra försändelser.

Här tidigare inlägg om denna grundläggande del av de mänskliga rättigheter vi har, som vi fått kämpa så hårt för och som tyvärr är SÅ känsliga och utsatta på många ställen runt om i världen.

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/.../livets...

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/.../fina...

https://forsnashemman.blogspot.com/.../pridefrimarken.html

Och ett foto från när jag var med i Prideparaden i egen hög person:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1616344598637742&set=a.1374824686123069&type=3&theater

Yakisobanudlar med vårgrönt

Idag var rätta dagen för insamlande av vilda växter. Matmor var ute och plockade sommargyllen (som vi brukar kalla vildbroccoli), björnloka, mästerrot och favoriterna strutbräkenspiraler. Att plocka späda växter till hela familjen är ett rätt styvt jobb, och man ska också förvälla alla dessa växter innan man äter dom, så för att underlätta arbetsbördan blandades alla späda vilda växter ner i en stirfry med yakisobasås och nudlar.

Fruktansvärt gott. Och troligen rätt nyttigt också, trots snabbmats-känslan. 
Sommargyllen är numer en tradition hos oss den här tiden på året, liksom strutbräken. Mästerrot (de tunna gröna "trådarna" på bilden) ger inte så mycket volym, men en väldigt god smak. Lite selleriliknande. Björnloka-stjälkarna var det första gången vi kunde provsmaka i år. Vi planterade dom förra året och unnade oss tre stjälkar nu, det är de skurna, tjocka stjälkbitarna som syns på bilden. En väldigt annorlunda smak för att vara en växt, nästan köttaktig, djup och mustig. Delikat! 😋

Överlag en lyckad lunch mitt i vårbruket. Nu ut i köksträdgården igen. Dags att flytta oreganoplantorna och topplöken. 👍

Tidigare inlägg om sommargyllen (vildbroccoli): 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vildbroccoli-sommargyllen.html

Och strutbräken: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html

Slita ut skorna

Som självhushållare producerar vi ändå inte särskilt mycket helt egna kläder, det finns för stora lager av secondhand att slita på för att vi ska behöva lägga vår tid på att också göra nya kläder (men vi lär oss teknikerna som behövs, inför framtiden). Våra kläder de senaste 15 åren har bestått av gamla sparade klädkartonger som vi tar fram ur gömmorna och sen verkligen sliter ut, samt en del ärvt/donerat, och ett fåtal secondhand-inköpta plagg. Inget nytt, på 15 år. Och numer har vi slitit ut så pass mycket av våra tidigare kläder att vi går klädda i -80-talsmode från vår ungdom. 😏

Så vi sliter ut, lappar och lagar och verkligen sliiiter uuut. Skit samma det gamla talesättet "hel och ren", vi nöjer oss med "ren", det "hela" känns som nån fjompig neuros från industrialismens barndom. Oetiskt, överdrivet, bortskämt och barnsligt. Så för det mesta går vi omkring som rena och rosendoftande trashankar. Titta gärna på bilderna i artikeln om oss från Tidningen Land, 2017. 
https://www.land.se/landkoll/lamnade-akademikerlivet-njuter-av-att-driva-sjalvhushall-i-lappland/

På bilden syns mina nya och gamla skor. De gamla har sett bättre dagar, de senaste två somrarna har jag hållit dom funktionella genom att tråckla ihop hålen med hjälp av den blå baltråd som är så användbar för alla småbrukare. Förra sommaren började barnen påpeka att det kunde vara dags för "nya" skor, men sulorna är hela och det går alltid att tråckla lite till när baltråden slits sönder. 

I vilket fall, jag har tagit fram nästa par ur gömmorna, dom är splitternya, men gamla. Jag kan inte komma ihåg om det var ett par som dottern köpte men sen inte använde, eller om jag fått dom från någon generös bekant. Men dom passar och är lika vackert skrikrosa som de gamla en gång var. 

Vi får se om jag börjar använda dom den här sommaren, eller om jag fortsätter tråckla ihop de gamla även det här året. 😅

Tidigare inlägg om att lappa och laga. 

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Lappa%20och%20laga

Dip-pärer

Ett tips till fredagsmyset eller kanske mello ikväll. Som självhushållare är vi glada över varenda grej vi kan vara självförsörjande på, istället för att handla på affären. Och det här är något av det godaste som finns, och funkar bra istället för chips eller popcorn. 

Man tar riktigt små potatisar, såna som förr gavs till hönsen. Kokar dom med skalet på och serverar ljumma, eller kalla med örtsmör. Själv tycker jag att det "måste" vara mandelpotatis, inget smakar lika gott och den avlånga formen gör det också lätt att dippa dom i smöret. Men säkert kan det funka med andra riktigt goda potatissorter.

Så kvällens gotta är lätt fixat, potatisarna och örtsaltet är vårt egna medan smöret än så länge är köpt. Men jag är lite sugen på att försöka göra eget smör av våra Lappgetters mjölk. Kanske ett lämpligt projekt nån sommar vi har lite fler getter.

Här tidigare inlägg om våra potatisar, alla gammaldags sorter från norra Sverige som vi odlar för bevarande, och för att dom är goda och blir fina här i Kalla Nord: 

forsnashemman.blogspot.com/search/label/Potatis

Här om vårt örtsalt: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/ortsaltets-dag.html

Råbiff av bock med dubbeläggula

När vi slaktar och mal köttfärs så passar Husmor alltid på att äta färsk råbiff. Bockkött är otroligt milt i smaken, det smakar "mindre" än både älg och nöt, men med tillbehör blir det ändå väldigt god råbiff av get. 😋

Tillbehören är egen inlagd rödbeta. Vi får ofta enorma betor så en skiva räcker. Egen inlagd gurka, vi odlar främst en gammaldags kultursort av inläggningsgurka, Muromsk drue, mycket smaskig! Kapris, vilket är det enda (samt salt och peppar) jag köpt till den här råbiffen. Det ska vara stora kaprisknoppar, de är mycket godare, så jag köper dessa från en specialistaffär. Slutligen äggulor, och där kan man snacka om att vi har egna. Hönsen bara sprutar ägg numer, vilket är en härlig kontrast mot de tomma ägghyllor man ofta hittar i affären dessa dagar. Så jag unnade mig två äggulor till den här råbiffen. 

Fantastiskt gott. Att äta en sån här lunch, är som att uppleva allt det goda med vår självhushållning. Så här bra kan man ha det, även om man bor så kargt till som vi gör, här i Kallaste Nord. 💗

Tidigare inlägg om våra

Rödbetor: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/rejala-rodbetor.html

Gurkor: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/inlaggnings-dags.html

Kött av Lappgetter: https://forsnashemman.blogspot.com/2015/11/egen-mat.html

Ölandshöns: https://forsnashemman.blogspot.com/p/olandshons.html