söndag 4 december 2022

Höhämtning

De senaste veckorna har vi jobbat med att hämta hö. Våra egna hölägdor räcker inte alls till hela vintern åt våra djur. Tack och lov har vi haft fina höbönder som vi kunnat köpa resten av höet från. Men från och med i sommar har en av våra långvariga höbönder pensionerat sig. Snälle Arne har arbetat långt över den vanliga pensionsåldern och har nu äntligen bestämt sig för att trappa ner. Det unnar vi honom verkligen. 💗

Men det innebär att vi måste försöka få en ny kontakt med någon som säljer hö eller ensilagebollar, fram tills nästa höst. Vi hör oss för i närområdet och hoppas på det bästa. Vi vill ju helst kunna behålla våra fina genbanksbevarade djur, de älskade Lappgetterna och våra fina och härdiga Gotlandskaniner.

Men under den här vintern har vi ändå tillräckligt med hö, framförallt från vår underbara granne Åke bara på andra sidan Vojmån. Hans höloft är fullt med ljuvligt grönt löshö, som vi nu transporterar över till vår hölada på det här lättsamma sättet. Stora släpvagnen, sonen står uppe på loftet och hivar ner hö längs rännan och jag tar emot, staplar och trampar ihop. När vi lastat på ungefär dubbelt så mycket som på bilden, spänner vi ett nät över och åker hem till vår hölada.

Tack och lov för goda grannar, och alla kompetenta och vänliga personer i vårt närområde. Bara för att man bor i glesbygden, så betyder det verkligen inte att man är ensam. 😊

Tidigare inlägg om höhämtning: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/en-traktor-kommer-lastad-med-losho.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/hoslatter.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/ho-ho-ho.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/trampa-ho.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/12/ho-och-ensilage.html


fredag 2 december 2022

Snygga skärbrädor

Nu har vi lagt upp många nya skärbrädor på vår webbutik inför julen. Olika storlekar och mönster. En del är stavlimmade, en del har handtag och ett par är helt olimmade. Alla är lika fina, tycker jag. Husbonden njuter av att få experimentera i snickarboden och uttrycka sig med färg, struktur och form. 👍




Skärbärdorna är gjorda av Lappländska träslag, som rönn, sälg, björk, gran och tall, samt återvunna träslag som ek och valnöt och en del träslag som vi själva hämtat upp från Småland i söder, de gånger vi hälsat på hos våra kompisar där. Dom har försett oss med bland annat äpple, lönn och ask.

Här är länken till webbutiken, och vila inte på lagrarna om ni är sugna på att beställa, för dom brukar gå åt i rasande takt. 😊

https://forsnashemman.se/skarbrador

söndag 20 november 2022

Spagetti-chili

Vi gillar chili, men inte alltför stark. Så de senaste åren har vi letat efter fröer till olika milda, eller bara lite heta former av chili. En av dom var Spagetti/Spaghetti. Den ger riktigt tunna frukter som ofta torkar redan när de mognar, på plantan.


Jag ville odla någon form av tunn chilifrukt för att kunna binda "ristras". Knippen och girlanger av torkade hela chilis. Den här sorten "Spagetti" verkade lämplig. Den har varit intressant att odla. Något i genetiken verkar ha påverkat hela plantan att bli "sirlig". Den är långsmal, bladen är tunna och spetsiga, stjälkarna veka, och frukterna formade på samma sätt. Riktigt långa och smala, ibland kurviga men ofta hängande i långa, röda istappar ner från plantan. Jättevacker! 👍

Tyvärr var den inte alls "het". Våra plantor gav frukter med NOLL chilihetta, det kunde lika gärna varit världens minsta och tunnaste paprika. Och det var ju inte riktigt det jag var ute efter.

Så i framtiden kan det hända att jag odlar någon planta av Spagetti som dekoration, och frukterna går ju att använda till paprikapulver, även om skörden blir lite klen. Men som långsmala chilis för att binda ristras, så ska jag nästa år istället prova sorten "Kabai Copai" som blir lika lång och slingrig, men som sägs bli lite hetare.

Tidigare inlägg om chiliodling här i Lappland:

fredag 18 november 2022

Novemberkvällar

Numer sker kvällsrundan på Forsnäs Hemman redan vid 16-tiden. Under en ljuvlig solnedgång. Vilken arbetsmiljö vi har här, vi som kan jobba utomhus i Lapplands ljuvliga natur. 😊

Året om bjuds vi på fantastiska scenerier. Vackra under vår midnattsljusa sommar, men inte mindre vackra nu i november, med rimfrost och mättade färger i skymningen. 💗


Tidigare inlägg om vackra solnedgångar:

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/denna-dagen-ett-liv.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/apelsinfargad-solnedgang.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/01/ljuspelare.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/enorma-parlemormoln.html


lördag 12 november 2022

Skålla höns

Idag föryngrade vi vår flock med Ölandshöns. Vi har fått tre fina kycklingkullar, så nu ska vi äta upp de äldsta och dom som inte är riktigt lika fina som resten.

Den här stora kastrullen kan hålla varmvatten nog att skålla sex höns innan vattnet blir för kallt. Så vi tar alltså sex åt gången, tills dess flocken har rätt storlek. Och vi ser fram mot så många fina hönssoppor, grillade kycklinglår och familjefavoriten på fredagar; tupp-tacos. 😋
Här tidigare inlägg om hönsslakt:

Och tupp-tacos:

onsdag 9 november 2022

Vacker vinterskivling

Naturupplevelserna vi får genom att bo här i Lapplands glesbygd, är höggradig livskvalitet. Och en extra känsla är att få uppleva något helt nytt. Den gången en sparvuggla susade förbi köksfönstret och snappade åt sig en talgoxe vid fågelbordet, det är en dag jag aldrig kommer glömma. Likaså den hittills enda gång jag fått hitta en goliatmusseron i skogen. Fantastiskt roligt. 😊

Igår var det dags igen, jag fick se en helt ny svamp. En av de allra vackraste tycker jag dessutom. Vinterskivling. Den har fantastiska färger och texturer. Den är glansigt varmgul/orange på hatten och har en mysigt sammetslen mörkbrun fot. Dom är helt otroligt fina. 


Inte heller är dom särskilt vanliga här i norra Sveriges inland. Jag tyckte mig se en mindre tuva i början av vår tid på Forsnäs Hemman, för 14 år sedan när vi flyttade hit. Men på den tiden hade jag inte riktigt börjat intressera mig för stubbsvampar än och även om jag är nästan 100% säker på att det var vinterskivling jag såg även då, så har jag liksom inte riktigt "kryssat av den" i min svamplista (som jag håller lite informellt sådär då jag inte är någon extremnörd, bara väldigt vardagsintresserad av svamp).

Det där första "kanske-fyndet" har gjort att jag gått nästan varje höst sedan dess, och letat efter just vinterskivling. Tittat på alla björkstubbar och sälgstubbar i närområdet. Men aldrig hittat något.

Men så i höst, på just en sälgstubbe, så såg jag något som lyste i höstsolen, en gyllene plätt som jag snabbt ställde mig på knä för att inspektera. Och det var alltså en fin klunga vinterskivlingar. Jippi! 💗

Otroligt kul! Det är en upplevelse jag aldrig glömmer. 

Tidigare inlägg om svamp: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Svamp




tisdag 8 november 2022

Vi röker chili & paprika

Nu har äntligen de flesta av våra chilis och paprikor mognat. Men med den kalla sommaren vi haft här i norr behövde vi ta in alla plantor och låta dom eftermogna inomhus. Ett stort jobb när man odlar ca 30 plantor var av chili och paprika.


Men dom måste hunnit bli på gränsen till att mogna även inne i växthuset, för bara efter någon vecka inomhus har över 80% blivit fint röda. Så förra veckan var det dags för en av favoritprocesserna inom vår egen livsmedelsförädling, att röka chili och paprika.


Steg ett är att dela alla frukter och ta ut fröerna. Eftersom vi sparar våra egna fröer gäller det också att torka dessa noggrant och sen hälla upp dom i fröpåsar med korrekt märkning på. Vi har många ovanliga sorter, som passar särskilt bra just här i allra kallaste nord. Dessutom blir ju dessa sorter allt mer välanpassade till just vårt Lappländska klimat och våra omständigheter, för varje generation vi odlar, så vi är rädda om våra fröer. 😊


Sen breder vi ut alla frukter på nät och eldar i vår fina rök. Vi använder sälgträ och efter 3-4 timmar i röken har chilin och paprikorna fått fantastisk arom och färg. 👍

De som inte riktigt hunnit torka i röken eftertorkar jag inomhus. Sen är det bara att ta fram den speciella kaffekvarnen som vi bara använder för just chili och paprika, och skapa pulver att användas i matlagningen under kommande år. 

Mycket jobb, men det blir kryddor som vida överglänser de köpta varianterna. 😋


Här tidigare inlägg om när vi rökt och malt chili & paprika:


söndag 23 oktober 2022

Ett sibiriskt mirakelkrusbär?

För åtta år sedan fick jag tag på en udda sort av vildväxande krusbär. Jag var och besökte bekanta i den lilla orten Hova, strax norr om Mariestad. I deras beteshage för fåren växte några buskar av det dom kallade "Sibiriskt krusbär". Gamla buskar som enligt en av deras grannar skulle komma från Sibirien. 

Bären var som mogna mörkt lila, nästan svarta, något mindre än vanliga krusbär och smakade väldigt gott. Buskarna var vidare än höga, ca 1 meter i höjd, och bredde ut sig nästan liggande i ytterkanterna. Dom var också extremt taggiga.

Bor man i kallaste Lappland, som vi gör, så är det alltid intressant med sorter från andra kalla ställen. Alaska, Kanada, Kamtjatka och Sibirien är namn jag håller ögonen öppna för. Så den här sorten av krusbär blev jag väldigt sugen på. Och med en lånad spade och .... mycket jäklaranamma för att tåla taggarna, tog jag tre rotskott från de här buskarna i Hova.

Väl hemma i Lappland igen planterade jag dom på de bästa mikroklimaten på gården. Två skott överlevde, ett i en sydslänt och ett mot sydväggen på gamla huset. Men, den hände inget mer. Ingen av de små buskarna växte. Dom var bara 25 cm höga med 3-4 grenar var, och dom blev inte större, inte efter ett år, inte efter fem år, och inte heller nu, efter 8 år är dom ens en centimeter högre. 😅

Förra året tappade jag sugen och omlokaliserade busken som växt i söderslänten till en upphöjd odlingsbädd som står mot sågverksbyggnadens sydvägg. Bättre mikroklimat än så går nog inte att få här på Forsnäs Hemman. Det var liksom "Hail Mary" för den Sibiriska krusbärsbusken. Om den inte tar fart nu och börjar blomma och få bär, så blir den avhyst från hemmanet. 

Och se på tusan; i år, ett år efter omplanteringen, så fick den ett bär. ETT bär. Men busken är fortfarande bara 25 cm hög och har fortfarande bara 3 grenar. Det här känns ju ändå lite lovande. Typ som ett mirakel! Så vi får se om den här busken faktiskt lyckas skjuta någon ny gren nästa år och kanske bli hela 30 cm hög, eller om den här Sibiriska ättlingen kanske ändå är så känslig att vi här i allra Kallaste Nord inte kan få ut något av den. 

Här är det tidigare blogginlägget jag skrivit om den här växten. Där finns bilder på hela de stora buskarna i Hova och en hel handfull bär. https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sibiriskt-krusbar.html

Efter lite grävande i olika botaniska databaser är min gissning att det här krusbäret är Ribes aciculare spp. https://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Ribes+aciculare

Här årets tidigare mirakel. Det är alltså tre olika växter som tidigare verkat poänglösa men som just i år givit oss ETT bär/ EN frukt! Med tanke på att sommaren varit ganska kall och i övrigt inte särskilt fruktsam, så kan man ju verkligen fundera på vad det beror på. Eller bara tacksamt ta emot de små glädjeämnen som ändå skapas här i vårt extremkalla klimat.

Äpplet: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/miraklet-i-kallaste-lappland.html

Körsbäret: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/08/vart-forsta-korsbar.html




lördag 22 oktober 2022

Solnedgång i pasteller

Numer på hösten är det redan becksvart vid klockan 18. Men, vi har en lång och ljuvligt vacker skymning innan det. Så vi jobbar vidare utomhus under sena eftermiddagarna under denna sköna himmel. 

I kväll var den extra vacker, så yngste sonen tog kameran och knäppte en dokumentation till eftervärlden, där kvällssolens sken speglar sig i Vojmån där den flyter västerut. 

Vackert så att hjärtat sjunger. 💗


Tidigare inlägg om fina skymningar här på Forsnäs Hemman i Lappland. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/apelsinfargad-solnedgang.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/11/denna-dagen-ett-liv.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/enorma-parlemormoln.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2012/12/makalos-sol.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/07/midnattsmagi.html


torsdag 20 oktober 2022

Potatisplockning

Vi är halvvägs in i potatisskörden här i Lappland. En del tycker det är sent, men .... potatis, som många andra rotfrukter växer till främst på hösten. Så ju senare man kan skörda, desto större skörd får man. Och maten är det viktigaste för oss här på Forsnäs Hemman. 😊

Vi förlänger säsongen allt vi kan genom att täcka våra potatisland med fiberduk. Dukarna ligger på hela säsongen, för här i allra Kallaste Nord får vi ofta högsommarfrost. Alltså frost när som helst även efter midsommar, eller i juli och augusti. En sån högsommarfrost och hela potatisodlingen är förstörd. Blasten förvandlas till slem och knölarna slutar växa. Alltså skyddar vi potatisen med fiberdukar och börjar gräva upp knölarna först när den riktigt skarpa höstfrostern fått blasten att dö, även under fiberduken. Det händer vanligen i början av oktober.

Så nu är potatisskörden i full gång. På bilden är det äldste sonen som hjälper till att skörda en fin sort, troligen Röd gullöga, men tills vi fått den bekräftad så kallar vi den själva för "Saras rosa", efter givaren. 

Vi gräver upp något tiotal kilo per dag alla regnfria dagar. Och landet skyddas nu också delvis av att vi lägger över presenningar som håller jorden torr och lucker att gräva i, även om det regnar, och som också håller tjälen från att gå ner i marken, så att vi kan skörda så länge som möjligt. Det senaste jag grävt upp potatis var på luciadagen, en osedvanligt varm senhöst kring år 2010. 👍

I år ser skörden normal ut. Det har varit en ganska kall sommar, och det är ingen jätteskörd att vänta. Däremot ser vi ut att ha klarat oss från sorkgnag i någon högre grad, vilket vi var oroliga för då det varit en riktig sorksommar. Men vi har jobbat hårt med sorkfällor och verkar fått bort tillräckligt många för att dom inte förstört potatisskörden för oss. 

Vi har också odlat dubbelt så mycket potatis som vanliga år, då vi väntar hårda tider framöver. Därför räknar vi med att hålla på med potatisskörden ungefär två veckor till. Kärt senhöstarbete, då vår potatis är så uppskattad och när vi dessutom i höst vet att den är så mycket värd. 💗  


Tidigare inlägg om potatis: 

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Potatis

Tidigare inlägg om högsommarfrost: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/hogsommarfrost.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/forsta-frost.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/forsta-frost-2016.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/frosten-halsade-pa.html


onsdag 19 oktober 2022

Barnafödd på Forsnäs

Ingen av oss som bor här nu har fötts på Forsnäs Hemman här i Lappland. Vi köpte gården för snart 15 år sedan av en familj där barnen flyttat bort från lokalsamhället och föräldrarna var så gamla att dom inte längre ville sköta en så stor fastighet.


Vi har dock haft förmånen att fortsatt haft nära kontakt med det äldre paret vi köpte gården av, Erland och Sigrid, numer inte längre i livet. Och vi har dessutom fått ha bra kontakt med dottern, Ewa, barnafödd här på gården, som träffade en nötbonde och flyttade ut mot kusten till Vännäsbygden i Västerbotten. Hon, liksom vi, verkar för en levande landsbygd och har varit drivande i att starta upp en  lokal saluhall i sin bygd. Och idag var det en artikel om henne i lokaltidningen, Västerbottenskuriren.
Kul att läsa och ytterligare en påminnelse om att hjärtat ofta landar nära ursprunget. 💗

Här en del inlägg om när vi själva varit med i media av olika slag:


lördag 15 oktober 2022

Skördemat

Nu under senhösten serveras en hel del skördemat på vårt hemman här i Lappland. Det är lite samma som vår slaktmat. Mat som lagas vid precis rätt tillfälle. 

När vi slaktar serveras det alltid färsk, stekt lever med stekt lök och lingon samma kväll, och dagen efteråt vankas blodmat, blodpudding eller blodplättar. Tredje dagen efter slakt så styckas djuret och då blir det kokta märgben på matbordet, en delikatess! 😋

Nu under senhösten måste allt som fortfarande står kvar i köksträdgården tas omhand, för snön kommer snart att täcka allt. Då äter vi flera maträtter som återkommer varje år denna årstid. När vitkålen tas in lagas det alltid kåldolmar i första hand, massor av kåldolmar för dom är perfekta att frysa in till några snabbmats-middagar längre fram under vintern. 

Och dagen efter tar vi hand om resten av vitkålen. När man gör kåldolmar används de yttre bladen som kokas mjuka och därefter kan dras loss från huvudet, putsas på den grova mittstjälken och sedan viras runt köttfärssmeten. Kvar av den matlagningen blir de inre bladen, alltså själva hjärtat av vitkålshuvudet med stocken i mitten, samt resterna av bladnerverna och ofta lite av de yttersta bladen som kan ha skador och hål och därför inte används till kåldolmar.


Då är det perfekt att dagen efter hacka alla dessa "rester" och sen stuva dom med buljongen som blir när hela vitkålshuvudena kokades inför kåldolmarna och någon näve riven ost och krydda med kummin. Till detta serveras isterband. En lyx vi unnar oss att köpa in bara någon gång per år. 

Två fantastiska festmiddagar som vi ser fram mot varje höst när vitkålen skördats. 💗



Tidigare inlägg om "skördemat" och "slaktmat";





tisdag 11 oktober 2022

Rätt chili i rätt rätt

Årets chilis har inte ens mognat riktigt i växthuset, vi har haft en kall, solfattig och rätt kass sommar för såna "tropiska" växter här i Lappland. Men det är ändå redan dags att börja planera för nästa år, och hoppas att det blir en varmare och soligare sommar.  😅


Jag är med i en del odlargrupper för paprika/chili och det är också bästa stället att få tag på fröer. Dom är i och för sig oftast fripollinerade, med en viss risk för korsningar, men den här växtfamiljen är främst självpollinerande. Så även hos "hemmaodlade" fröer brukar de flesta avkomlingar bli lika föräldrarna. 

Och kvaliteten hos "hemmafröer" är vanligen vida bättre än kommersiella chilifröer. Köper man från en stor firma är det inte ovanligt att bara något enstaka frö av 10 st gror. Köper man från andra hobbyodlare händer det ofta att alla fröer gror. När man sen väl fått fram en fin planta av rätt sort, är det lätt att ta egna fröer, så därmed äger man den chili/paprikasorten för evigt. En av dom stora fördelarna med att odla egna fröer. 👍

Den här sorten heter Ethiopian brown och är en ganska mild sort, ungefär som feferoni i styrka. Det sägs vara den sort som används traditionellt i den kända Etiopiska kryddan "Berbere". Vi fick tips om Berberekrydda från en bekant som bott länge i Etiopien och snabbt har det blivit en riktig favorit i matlagningen här på Forsnäs Hemman. Det är en kryddblandning som innehåller många olika kryddor, varav flera är helt omöjliga att få tag på här i Lappland. Så vi förändrade receptet lite för att göra det så lokalt som möjligt. 
På den här sidan finns receptet till vår variant: 
 
Om odlingen lyckas nästa sommar får vi alltså chans att använda precis "rätt" chili i vår berbereblandning. Spännande!
Tack Fred, för fröerna och att du skickade med ett par extra frukter så vi fick provsmaka. Mycket god chili! 😋 


Här tidigare inlägg om dålig kvalitet på köpefrö från stora firmor: 

onsdag 5 oktober 2022

Kanalplast på växthuset

De senaste veckorna har Husbonden jobbat med taket och väggarna på nya växthuset. Vi monterar tjockast möjliga kanalplast där. 32 mm, och därmed mycket mer värmehållande under våra kalla sommarnätter, än vad den tunna 6 mm plasten på vårt gamla växthus är.

Husbonden har också byggt rejält, taket har täta och tjocka stolpar och tvärsöver har han fäst tvärstag än tätare, vilket kommer hålla även den enorma mängd snö som vi kan få här i Lappland under vårvintern. Så vi kommer slippa skotta.


Längst ner på söderväggen blir det luckor som kommer öppnas vid varmt väder. Motsvarande luckor kommer öppnas uppe vid nocken mot norr, så genomströmningen av sval friskluft kommer bli betydligt bättre än i växthus med bara takluckor.


Efter det här är det bara tvärgavlarna med dörrar kvar. Kanske kommer vi rent av hinna klart i höst och därmed kunna påbörja odlingen så tidigt som i början av mars nästa vår.



Tidigare inlägg om hur vi byggt den nya växthuset: 

Del 1: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/avancerat-anlaggningsarbete.html

Del 2: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/vi-bygger-ett-till-vaxthus.html

Del 3: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/11/vaxthuset-november-2021.html

Del 4: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/07/gabionvagg-i-vaxthuset.html

 Del 5: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/resvirke-pa-vaxthuset.html


fredag 30 september 2022

Svampbonanza

Idag har jag fått uppleva ett sällan skådat svampplockningstillfälle. Dessutom nära till hands, 8 meter från ytterdörren. Så himla roligt sånt här är! 😊 


Det här är vår gamla huggkubbe, egentligen stubben efter en gigantisk tall, som lutade mot huset och som Husbonden därför avverkade för 7 år sedan. Eftersom den här plätten på husets norrsida alltid använts som vedbacke, så var det därför praktiskt att lämna en rätt hög stubbe av tallen, för att använda som huggkubbe.


Det var som sagt ett rätt stort antal år sedan, men just i år verkar vår tallstubbe-kubbe blivit tillräckligt nedbruten här i vårt Lappländska klimat, för att utgöra mat åt en av våra godaste vednedbrytare, rökslöjskivlingen. Och....det är inte lite svamp som kommit upp. 


Det som syns på översiktsbilden är bara hälften, det finns lika mycket till bakom stubben och lite utanför bild. Tack och lov är dom lättrensade för det handlar om kilovis av svamp. 😅


Tidigare inlägg om svampplockning på Forsnäs Hemman:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Svamp

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/search/label/Svamp




onsdag 28 september 2022

Kvanneblommor och fröer

Här är en bild av fyra kvanneblommor i olika grad av mognad. Från den omogna gröna till den vänstra, där de flesta fröer redan fallit av. 


När vi samlar kvannefröer så är det blommor som den högra och den andra från vänster, som vi plockar. Där är fröerna fullt mogna och kommer gro bra när dom planteras.

Kvannefröer är dock känsliga för lagring och håller mycket kortare tid än de flesta andra fröer. Man ska helst göra som naturen, plantera dom på hösten/vintern strax efter dom mognat. Då får dom tina fram naturligt på vårkanten och det hjälper dom att gro fint under nästa försommar.

Nu finns fröer från vår Fjällkvanne att köpa i webbutiken: 

Här är också tidigare inlägg som beskriver hur jag gör när jag sår kvannefrö och hur jag tar hand om dom små plantorna:


tisdag 27 september 2022

Årets lingonplockardag

Den inföll idag. Och det är alltid kring den här tiden vi tar oss en rejäl tur till ett särskilt bra lingonställe. Nu är det jaktuppehåll i ett par veckor, så nu vågar vi oss ut i skogarna runtomkring. Under själva jakten är vi bara allra närmast Hemmanet, på våra egna marker och på sådana ställen som ligger långt utanför skotttrikningen från ev. jaktlag.


Idag var det dessutom uppehållsväder, rent av några korta stunder sol på eftermiddagen, så vi skyndade ut i lingonbackarna. Och vilket lingonår det är!
Under mina femtio år har jag upplevt 2-3 år med ännu mer lingon, men det är verkligen ett toppenår i år. Stora fina klasar, ofta i tuvor, och kring stubbar kan man snabbt plocka stora mängder.

Hemma med kring 10 kilo, finplockat, så det blir lättrensat. Det räcker till lingonsylten för hushållet. Men ett par omgångar lingonplockning till blir det nog under de kommande jaktfria veckorna. För att frysa bär till mellanmål och till vattlingon och till måltidsdryck.

Tidigare inlägg om lingonplockning på Forsnäs Hemman i Lappland:


  

måndag 26 september 2022

Miraklet i kallaste Lappland

Vi har försökt odla äpplen här i kallare än zon 8 i 14 år. Det kan framstå som galet. Men vi gjorde ordentliga utredningar av förutsättningarna innan. Vår tidigare bostad bara 7 kilometer härifrån i centralsamhället gav bra skörd av härdiga äppelsorter. Och en bekant som hade ett äppelträd av sorten Säfstaholm fick stora skördar, upp till hundra kilo och mer fina år, halvvägs upp mot fjället.


Den nordfinska plantskolan Blomqvists bok  "Äpplen i norr" gav ytterligare hopp, det finns flera sorter som är betydligt härdigare än sorten Säfstaholm. Överlag gav det goda förhoppningar om att vi skulle kunna odla åtminstone lite äpplen, i alla fall i de bästa lägena även här på Forsnäs Hemman. 

Under de första 3-5 åren vi bodde här, planterade vi kring 40 träd av olika sorter i de allra bästa mikroklimat vi kan uppbåda här på gården. Av dom lever nu 5 träd, bara tre av dom mår så pass bra att dom växer, om än oändligt långsamt. Och för ca 6-7 år sedan började det första äppelträdet att blomma här, med några enstaka blommor, som slog ut först i början av juli. 😅

De senaste fyra åren har alla tre träd som hankar sig fram, blommat. Jag har gått runt och handpollinerat, även om de blommar så sent att det finns fullt av pollinerare som kan göra jobbet, och eftersom en av dom är just Säfstaholm och en av dom ett kaneläpple, så finns alltså pollen som passar och så mycket att det räcker och blir över.

Men inga äpplen, alls. Inte ens något liiiiitet kart som trillar av efter halva mognadstiden.
Inget alls har det blivit. 

I år hade jag mer eller mindre givit upp och struntade i att handpollinera. 
Och inte granskade jag äppelträden närmre heller, alls, under hela sommaren.

Men nu på hösten, då bladen på äpplena börjar bli gula, så såg jag en underlig rosa ton inne i kronan på vårt äppelträd "Rescue". Och, dra mig baklänges, jag höll nästan på att svimma. Ett äpple!!!
I och för sig ett pyttelitet äpple, även för att vara Rescue, och angripet, troligen av en rönnmal, och knappt ens lite rodnat, långt från moget fast vi har frost mest varje natt så här sent på hösten.

Men ÄNDÅ! 
Ett äpple! 
Forsnäs Hemmans allra första äpple på friland i kallare än zon 8. 😳 

Vi firar och ser fram mot provsmakning och konstaterar att det är nog ändå rätt det vi misstänkt länge. Träd här i allra kallaste nord, dom tar tid på sig, en ordentligt lång "tonårsperiod" av tillväxt och av att sätta bergfasta rötter, innan dom vågar sig på att försöka förmeras, via frukt eller bär.

Här ett tidigare inlägg som beskriver samma sak om våra sötrönnar: https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html

tisdag 20 september 2022

Fantastiskt fin höstdag

Idag var det nog den ultimata höstdagen här i södra Lappland. Soligt med klar himmel. Ljuvliga färger runt om i naturen. Vissa av rönnarna är nästan neonfärgade just nu. 😊


Om några dagar blir det molnigt igen och lite blåsigare. Då kommer troligen varenda lövträd bli bart. Här i norr är den här fagra delen av hösten enormt vacker, men kort. 
Så det gäller att njuta till fullo. 💗

Tidigare inlägg om höst på Forsnäs Hemman, också den 20onde september, för 3 år sedan forsnashemman.blogspot.com/2019/09/en-alldeles-vanlig-och-otroligt-ovanlig.html

måndag 19 september 2022

Provsmaka tomater

Så här gör jag när jag ska provsmaka olika tomatsorter, och ta fröer från dom. 

Jag går ut med en stor korg eller bricka och många mindre burkar. Plockar riktigt mogna frukter, gärna från flera plantor av samma sort, och lägger sorterat i burkarna. 

Sen in, provsmaka, och slutligen ta frö från de sorter vi vill fortsätta odla. 

Här ett tidigare inlägg om hur jag fermenterar (jäster) tomatfröer:


söndag 18 september 2022

Sista vita gurkan

Det här är vår enda gurka av sorten Arboga Vit. Det är något så ovanligt som en kulturarvsmärkt svensk gurka. Vi ville självklart ha en sån intressant sort i vårt växthus och köpte fröer redan första året, när växthuset var nybyggt för 4 år sedan.


Nu, efter fyra års odling, kan vi konstatera att Arboga vit inte trivs i Lappland. Det är den gurka som givit absolut minst skörd, alla de här fyra åren. Vanligen bara en eller två mindre gurkor som möjligen hinner mogna fram alldeles i slutet av säsongen, som nu. Ett år fick vi inte en enda gurka.

Så, det här blir den sista vita Arboga-gurkan vi äter. Det är ingen större förlust förutom att det var en intressant sort. Själva gurkan är i och för sig väldigt krispig och spröd, men smakar bara vatten. Mycket tråkigare än de andra gurkorna vi odlar, t.ex. Muromsk drue, Northern pickling och slangurkan Sonja. 

Tidigare inlägg om gurkodling på Forsnäs Hemman: 

fredag 16 september 2022

Kärlek i medelåldern

Så jag står och lagar en näverkont nu på eftermiddagen. Näverslöjd har jag inte hållit på med på mycket länge, så jag säger till Husbonden:


- Det här har jag inte gjort sen jag var.... kanske i 15-16 års åldern.

- Förra året alltså? svarar Husbonden.

-Åh, det var ju snällt. 

    Säger jag, alltför vaksam för att tro att det egentligen är en komplimang.

-Ja, för du ser ju ut som 17! Säger Husbonden, triumferande. 😂


Kärleksbetygelser ut i övre medelåldern. Men trots såna här pappaskämt, dagligdags, såg älskar jag honom så jag blir kollrig. 💗



Bild från i julas, parbilder är inte riktigt prioriterade efter 20 år tillsammans. 


Tidigare inlägg om vår relation: 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2021/05/20-ar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/02/skottdag-och-giftermal.html


tisdag 13 september 2022

Luftlök

Nu har jag skördat årets topplökar från luftlöken. Vi fick så mycket att jag tänker sälja lite till intresserade!
Här finns en länk till webbutiken där man kan beställa: https://forsnashemman.se/products/luftlok


Luftlök är en fantastisk växt som man kan använda på många olika sätt. 
* Den skjuter skott mycket tidigt på vårarna, goda primörer när inte mycket annat finns att skörda.
* Lökarna blir fler och fler i tuvor, vilket gör att man kan rycka upp en hel stängel, med löken under marken och allt och använda som salladslök under somrarna. 
*Topplökarna bildas framåt sensommaren och kan användas för att föröka löken. Man planterar helt enkelt ner hela knippet med lökar i jorden direkt på hösten, och nästa år kommer en ny tuva luftlök upp. Man kan också äta topplökarna som vanlig gul lök. Dom är ganska starka i smaken, så lite lök räcker långt, i t.ex. en soppa eller köttfärssås. Dessa små lökar är också jättegoda att sylta/lägga in och äta som tillbehör till söndagssteken.

Eftersom vi fick så mycket luftlök i år så säljer jag lite av topplökarna till de som är intresserade.
Vi har luftlök från tre olika ställen. Alla växer lite olika, färg, form och tuvbildning, storlek och mängd på topplökarna skiljer lite. MEN, alla växer enormt bra här i kalla Nord och alla ger lika mycket skörd. I det här "startpaketet" ingår alla tre varianter.


Lökarna skickas ett bubbelkuvert med porto för 100gr. Så själva lökarna väger kring 90 gram. vilket är mellan 15-25 lökar. 

Och väl på webbutiken så tipsar jag om att det finns helt färska fröer till Fjällkvanne och till den ovanliga palsternackan Kral också. 😁



Här ett tidigare inlägg om hur jag förökar mina luftlökar:




söndag 11 september 2022

Årets tenerumi

Det här är en mycket speciell grönsak, som vi nästan inte alls kan odla här i kallaste nord. Den heter Serpente di Sicilia, eller Cucuzza squash. Och även om den kallas "squash" och frukterna ser rätt lika ut, så tillhör den inte ens samma växtfamilj.


Och det märks tydligt, på doften! När Cucuzzan börjar bilda sina stora sammetslena blad, så doftar den mycket unikt, rent av säreget. Det är som en blandning av umami och grov mylla. När frukterna kommer så är dom väldigt milda, i princip lika "smaklösa" som vanlig squash. Men det är alltså bladen som är själva huvudgrödan. Dom kallas tenerumi och är enormt populära att göra soppa på i de södra delarna av Europa. 

Det blir en väldigt god soppa! Hos oss i Lappland trivs inte Cucuzza särskilt bra. Det är sällan vi får varmt nog, ens i växthuset, för att frukterna ska hinna utvecklas. Men det blir alltid blad på plantorna, så vi odlar några plantor varje år, just för bladens skull. Och för att få äta en portion tenerumi-soppa varje år.

Ytterligt delikat! 😋


Huvudingredienserna i soppan är Tenerumi-blad, tomater och lite pasta. Till det lök, vitlök och någon bladkrydda. Originalet från Italien har alltid basilika i sig, men här i norr har vi använt både oregano, mejram och timjan med gott resultat. 

Här i ett tidigare inlägg finns receptet, och där finns också en bild på frukten. Men, om man inte får någon "Serpente di Sicilia"/Siciliansk orm på sina Cucuzzaplantor, så går det lika bra att bara använda bladen i soppan, det är dom som ger den distinkta smaken. Eller så kan man tillföra bitar av en vanlig squash i soppan. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/exotisk-sommarsoppa-med-tenerumi.html

lördag 10 september 2022

Vispa blod

Idag var det bockslakt och det är nästan en tremannajobb. Åtminstone till att börja med, när man ska avbloda och samtidigt samla upp och vispa blodet.



Här går det att se videon på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=2vDmKVETBs4

Vi brukar ta yngste sonen till hjälp. Husbonden skär av artärer och vener, och han och jag håller djuret i rätt vinkel för att blodet ska kunna rinna ner så problemfritt som möjligt i hinken. Som sonen håller medan han också vispar samtidigt. Videosnutten filmade jag på sluttampen, vid det laget är det bara några droppar kvar. 

Går allt bra brukar vi få ihop till en omgång blodpudding. Om djuret ger lite mindre blod gör jag vanligen blodplättar, jättegott att servera med knaperstekt bacon. 😋


Tidigare inlägg om blod och blodpudding: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/hemlagad-blodpudding.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html


fredag 9 september 2022

Inläggnings-dags

Säsongen för att spara i ladorna. Nästintill varenda dag mellan mitten på augusti och slutet av oktober så blir det några burkar till kallförrådet. 😊

Populärast är olika bär; blåbär, hallon, hjortron, kråkbär, odon, tranbär, vinbär, krusbär, allåkerbär, björnbär och lingon. Inte minst lingon, dom det går allra mest av, minst 50 burkar om året brukar vi snitta. Samt en del gelé av sånt som rönnbär, nypon och rabarber, med olika kryddningar/smaksättningar.

Väldigt populärt är också inlagd gurka och självklart rödbetor, där det går någon/några burkar i veckan, och inlagd mild chili, som sällan räcker ens våren ut. Under senhösten tillverkas syrad kål, den enda formen av syrning jag ägnar mig åt, men där gör jag å andra sidan rejält många burkar att njuta av under kommande år. 😋

Totalt slutar det på flera hundra burkar, så att vi kan äta minst 1-2 burkar per dag i snitt under hela den kallare delen av året, och både en och annan burk även under kommande sommar. Allt ställs ner i svalen/kallförrådet, som är ett viktigt utrymme i vår självhushållning här i kallaste Lappland. 👍

Tidigare inlägg om inläggningar, och syrat:

Och här vår älskade svale/kallförråd: 

onsdag 7 september 2022

Höns-soppa

En god tallrik höns-soppa, innan uppvärmning. 



Egna djur och koka hela djuret, då får man sån här smak och konsistens.
Härligt gelatinös med mustig smak, både på soppor, såser och grytor. 

Mums! 😋

Här finns filmen på youtube: https://youtu.be/5gRy0BqQ3t0

Här tidigare inlägg om gelatin på Forsnäs Hemman i Lappland:

måndag 5 september 2022

Resvirke på växthuset

Nu håller Husbonden på att bygga upp sydsidan av växthuset. Fint eget virke som torkat i två år gör arbetet relativt lätt. Efter det här är det äntligen dags för kanalplasten. 👍


Under tiden karln snickrar arbetar vi andra vidare med att fylla på sten på gabionväggen och skyffla grus i bädden.

Vackert väder har vi också. 😊

Tidigare inlägg om växthuset vi håller på att bygga:


lördag 3 september 2022

Delikata druvor

Vi är mitt i druvskörden. Vår Zilga-druva, som växer i växthuset, är nu 4 år gammal. De två åren efter planteringen så växte den på bra, men vi fick inga blommor. År tre, förra året, fick vi några ganska små klasar som vi andaktsfullt njöt av.


I år har vi fått mycket mer, hela 25 klasar och dessa är alla nästan dubbelt så stora som förra åren. Skörden har mångdubblats på det här året. Fantastiskt! Vi har klippt ner några klasar till efterrätt ibland under ca 2 veckors tid, men Zilga smakar bäst riktigt mogen, så först nu kommer vi börja äta lejonparten av årets skörd.

Det ska bli väldigt kul att se hur vår druva utvecklas. Drömmen är att den blir 4-5 gånger större än idag och kanske ger kring 7-10 kg skörd. Då har vi till att både äta och att göra gelé och druvjuice av. 😋

Tidigare inlägg om vindruvor i Lappland:


onsdag 31 augusti 2022

Tomat-tider

Här i kallaste Nord, zon 8 i Lappland, har vi kunnat plocka tomater ungefär 1½ månad vid det här laget, i mitten av juli brukar de första mogna. Men först i mitten/slutet av augusti inträffar "Tomat-tiden". Det är nu det plockas stora mängder tomater dagligen. 😊


Och det är nu hemmanets matlag har börjat "tröttna" på dom. Först äter man varje ny mogen tomat som godis och primör, sen äts alla färska tomater upp till frukost och till middagen. Strax därefter äts det tomater till det sprutar ur öronen, vid alla måltider och i alla måltider.  😅


Och sen startar den riktiga skörden. Vi äter fortfarande tomater jämt och ständigt. Men nu finns ändå kvar nog att börja koka in tomater. För det är främst så vi sparar dom. Som "passerade tomater" på burk, till alla vinterns middagar. Jag kommer skriva mer om det senare.


Men igår ägnade jag mig åt att ta kort på några av de sorter vi odlar i år. En blandning av diverse. Sorter jag aldrig odlat förr. T.ex. Gold nugget, som smakar surt vatten och inte kommer odlas igen och Prolyco som inte smakar mycket mer och dessutom knappt ger något här hos oss.  Posvjachenie är en av många ryska/sibiriska tidiga och köldhärdiga sorter jag provat genom åren. Många har jag "pensionerat" då dom inte var tillräckligt köldhärdiga eller tidiga för att producera bra hos oss, men Posvjachenie håller måttet. Den är dock inte riktigt lika bra som vår absoluta favorittomat Turboreaktivny, som varit vår allra tidigast mognade sort varje år vi odlat den, och den är väldigt produktiv också och smakar bra för att vara en "standardtomat". 👍


Fyra sorter som vi odlat varenda år sedan vi byggde växthuset år 2018 är Meiwei som är en tidig och väldigt god körsbärstomat, Losetto och Supersweet 100 som jag fick av en granne och ursprungligen båda var F1-hybrider men som vi har tagit frö på i 4 år och som är helt stabila och lika goda som ursprungssorterna. Båda är också tidiga och rikgivande även i vårt kalla klimat. Dessutom odlar jag alltid 2 plantor av Sungold F1. Det är en hybrid, och den enda F1-sort jag köper fröer till. Men barnen har alltid gillat den här supersöta sorten, så den har fått vara med varje år.

Pink graffiti är en rolig, strimmig tomat som jag odlar mest för att den har ett annorlunda utseende, och den är snabbare och ger mer än Tigrella, som den annars liknar. Black Seaman är den enda bifftomaten jag odlat i år. Stora tomatsorter är för sena och ger för lite här hos oss, men Black Seaman ville jag ändå prova då den sägs vara så god. Men, nej. Den tomat som syns på bilden är en av 4 som vår planta har givit, och troligen kommer de 2 senast utvecklade på den plantan inte att hinna mogna. Och smaken var inte något särskilt, som en vanlig och lite mjölig köptomat. Så nästa år blir det verkligen inte en enda bifftomatsort här på Forsnäs Hemman.

Slutligen för den här foto-sessionen är det Anmore dewdrops, som en odlarkompis tipsade om för två år sedan och det är jag glad för. På andra plats att mogna efter Turboreaktivny och otroligt rikgivande och smakar riktigt gott. Våra mängder med Dewdrops-tomater har blivit allas favorit att mumsa på morgon, middag och som kvällsgotta! Det blir absolut en återkommande standardsort hos oss. 😋

Tidigare inlägg om tomatodling på Forsnäs Hemman i Lappland:




tisdag 30 augusti 2022

Dekorativ mangold

Här är krukan som hälsar välkommen vid vår förstukvist. Vanligen är den fylld med orange penséer. Men i våras glömde jag att så penséer. Så jag tänkte att mangold funkar nog nästan lika bra. 😊


Jag tog några fina mangoldplantor med gula och röda stjälkar och dom har varit väldigt vackra hela sommaren. Kanske inte riktigt lika dekorativa som penséer, men nästan! 
Nu börjar dom gå upp i blom, men jag tycker ändå dom pryder sin plats.

Här i kallare än zon 8 i fjällnära Lappland är det härdiga växter som gäller för att dekorera. Penséer är dom enda ettåriga blommorna jag bryr mig om att odla för "fägring", dom tål många minusgrader. Och även mangold är en rätt härdig växt, så det kan hända att vår fina kruka vid ingången får stå kvar ännu ett bra tag.

Tidigare inlägg om dekorativa blomsterplanteringar hos oss:

söndag 28 augusti 2022

Vårt första körsbär

Här är bildbeviset! Eller, tja, själva saken som skulle bevisas är borta. Men stjälken är kvar! Där, vid pilen skulle bäret suttit. Körsbäret. Det allra första och väldigt senfärdiga körsbäret på Forsnäs Hemman i Lappland. 😊

Hela historien började redan innan vi flyttade hit för 14 år sedan, på vårt förra boende. Bara 7 km härifrån, men mitt i Vilhelmina tätort. Där är ett mycket varmare mikroklimat än här hos oss. Kanske hela 3 zoner. Vi har nu kallare än zon 8, där vid tätortsvillan hade vi kanske zon 6 eller till och med zon 5 vid sydväggen på huset, där jag planterade ett par körsbärs-träd och äppelträd. Bland annat det här trädet, en Huvimaja.

Där i tätorten gick det väldigt bra. Redan andra året fick vi 4 körsbär, ett var till oss i familjen. Året efter fick vi över en halvliter. Sen flyttade vi till Forsnäs Hemman och tog med oss alla växter, även träden. Men här trivdes inte körsbären (eller äpplena) alls. De flesta dog ut helt efter 3-4 år i armod. Det här trädet, Huvimaja, kämpade sig på genom åren. Men växte mycket långsamt, frös ner till stora delar varje vinter, avmognade dåligt på höstarna och blommade aldrig.

Här är ett blogginlägg om hur illa det var: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/att-avmogna-i-takt-med-sitt-klimat.html

För några år sedan hade jag i princip givit upp på hela företaget. Trädet fick stå kvar, men bara för att jag hade bättre saker för mig än att gräva upp det. Och så, förra våren, så kom det några blommor. Kul! Men inga körsbär, och det var väntat. Våra äppelträd, de få som överlevt i vår kyla, har faktiskt blommat ända sedan 2015, sju år tillbaks. Men vi har aldrig fått äpplen. 

I vår kom det körsbärsblommor igen, några fler än förra året. Jag tog fram penseln och pollinerade, bara för att vara helt säker på att det blev gjort, även om trädet blommar så pass sent här i Lappland så att vi har rätt gott om pollinatörer som flyger runt den tiden. Och i mitten av juli verkade det som om jag faktiskt lyckats. Ett körsbärskart svällde upp. Vi trodde knappt våra ögon.

De senaste veckorna har jag gått och väntat på att körsbäret skulle bli tillräckligt rött för att synas på ett foto. För några dagar sedan kände jag att, imorgon tar jag ett kort, och sedan hänger jag kanske en fiberduk över för att hindra någon fågel från att sno bäret. Men, morgonen efter var körsbäret redan borta.

Jaja, vi är ändå glada att det överhuvudtaget har funnits ett körsbär. Nästa år kanske vi får flera bär, och då ska jag vara snabbare att skydda mot fåglarna, så att vi kan få smaka också. 😅


Ett tidigare inlägg om hur länge det kan ta här i kallare än zon 8, innan buskar och träd rotat sig tillräckligt för att börja ge skörd: https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html 


lördag 27 augusti 2022

Brist på baddagar

Vi har haft en liten brittsommar de senaste dagarna. För varmt för att riktigt trivas, om man är infödd Lapplänning. Och allra helst hade man ju velat svalka sig i Vojmån flera gånger per dag.
MEN, Vojmån är jättekall, så kall att det är plågsamt att doppa sig.


Det kan verka underligt. Vanliga somrar brukar ån bli allt varmare och vattenmängden sakta sjunka ända fram tills mitten/slutet av augusti. Sen kommer höstregnen och lufttemperaturen sjunker. Framåt september brukar det vara kring +17C i vattnet och vår familj slutar bada.

I år har det varit nästan tvärtom. Vi hade ingen större vårflod. Vi misstänkte att "Stora Vattenkraftsbolaget" helt hade tömt den enorma sjön uppströms från oss som används som magasin. Så vårfloden som naturligt ska vara ganska vild här i norr, den uteblev nästan helt. Vattenfall "sparade i ladorna". 

Sen efter den 2-3 veckor långa värmeböljan i juni så fick vi en rätt hyfsad badtemperatur, tidigare än vanligt. Det var +21C och rätt lågt vatten. Under den tiden badade vi mycket och yngste sonen gjorde det han alltid gjort, han "städade" Vojmån. Numer har han nog plockat upp det mesta rat som går att hitta, men en liten vacker porslinsskärva med fåglar som dekoration fann han i alla fall. 


Men sen, tidigt i juli började det regna. Inte jättemycket. Vi har haft nederbörd var 3-7 dag hela sommaren, och rätt kraftiga regn, max en halv gång så mycket nederbörd som en "standardsommar". Allt som växer har mått toppen. Och i ett naturligt system hade också Vojmån mått bra. Vattnet hade sakta strömmat ner genom uppvärmd jord och ytvattnet hade värmts upp av solen hela vägen från fjällen. Vi kanske inte fått maximalvarmt badvatten (vårt rekord de senaste 14 åren är hela +26C) men vi hade ändå haft möjligheten till svalkande bad. 

Men....Vattenfall hade andra planer. Först, under början av juli, sparade dom allt regnvatten dom kunde uppe i Vojmsjön (alltså "Magasinet"). Men sen, när det fortsatte regna, så släppte dom på vattenmassorna. Säkert lagom till elbristen i söder tvingat fram härligt höga priser att "casha in" på. Sedan dess har vi fått allt högre vattennivå, och allt kallare badvatten.

För när vattnet släpps på i turbinerna, då är det inte uppvärmt ytvatten som åker vidare nedströms. Det är bottenvatten, så kallt det kan bli, kring +4C. Vilket ju gör att allt efter sommaren gått så har vi fått allt kallare. I mitten av juli var vi nere på +17C. Nu, när vi ska ha som varmast, är det +14C. Jag plågade mig ner i spat igår när svetten ändå gjorde det värt det. Men nu när den värsta värmen givit med sig tror jag att jag avstår, det är för plågsamt, jag är ingen vinterbadare. Synd, eftersom den fina stenen på bilden ovan är vårt "badrum" mellan juni och september varje år. Men i år är det bara jag (Husmor) som härdat ut mer än de där fåtal dagarna i juni när vi hade normala förhållanden.

Det viktiga är dock inte våra badtemperaturer, det är ändå ett lyxproblem. 😏
Det viktiga är det ekologiska systemet och hur dåligt det mår med sån här vanvård!

Vi har tidigare skrivit om när Vattenfall nolltappar i våra Lappländska åar och älvar (Alltså inte släpper på en enda droppe vatten genom kraftverket, fast djur och natur mår uselt av det). Då dör allt djurliv och alla växter torkar ihjäl på en frilagd botten.
Och självklart mår allt levande illa också vid såna här händelser. När den iskalla vårfloden kommer i augusti istället för i maj. 

Vattenkraft är INTE en grön energi. Man må tycka att den är nödvändig. Men i så fall ska man vara medveten om att även vattenkraft åsamkar stora skador. 😟
Vattenkraften ligger bakom ekologiska totalkatastrofer i stora delar av norra Sveriges vattendrag, så som vi skrivit om tidigare här: 

Tidigare inlägg om när vi "städat" Vojmån;