tisdag 20 november 2018

Övervintra kronärtskockorna.

För några dagar sedan, alldeles innan den skarpa kylan trängde in i sandbädden i växthuset, så grävde jag upp våra kronärtskockor för att försöka övervintra dom.
Dom är egentligen fleråriga tistelväxter, som nere i medelhavsområdet står gröna hela året. Norrut odlas dom oftast som ettåringar,  även om dom ofta ger fler och finare skockor andra året. MEN rötterna tål inte tjäle, och tja, det blir ju verkligen tjäle här uppe i kallaste Lappland.

Så vi tog upp rötterna och har jordslagit dom i stora hinkar. Dom får stå i ett förråd som alltid håller minst +5C över vintern. Om dom verkar friska och skjuter skott nästa vår så planterar vi ner dom i bädden i växthuset igen, och så får vi se hur dom producerar år 2 och jämföra med de kronärtskockor vi kommer sätta från frö, om mindre än två månader, i början av januari.

Tidigare inlägg om våra kronärtskockor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/arets-forsta-sadder.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/03/rensa-ogras-i-sadderna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vaxthusodling.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/latt-lunch-i-juli.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/vaxthus-vinst.html


fredag 16 november 2018

Media & självförsörjning?

För exakt två år sedan upplevde vi en månad som ändrade vårt liv. En artikel om Forsnäs Hemman publicerades i en av Sveriges största tidningar. Tidningen Land. 😏
Det var en rolig dag, reportern var underbar och härstammade här från Lappland, så samtalet gick lättsamt och hon förstod grunderna i vår tillvaro. Men vi insåg några saker redan då. Det gick inte att fotografera av vad som helst här på Forsnäs Hemman. Vi hade ett par slaktkroppar av våra Lappbockar hängande just den dagen. Det hade varit ett informativt foto av vår dagliga verksamhet. Men kött och döda djur gick bara inte att visa i tidningen, fick vi veta. Även om det är en tidning som alltså heter "Land", som i landsbygd, där djurskötsel och slakt alltid varit en enormt viktig del av tillvaron. 😕

Så kom artikeln ut, vecka 46 år 2016, och vår sjävförsörjar-tillvaro exploderade av media. Vi insåg snabbt ytterligare en sak. Media är som en cancersvulst. Medial attraktivitet sprider sig hejdlöst. Journalister läser andra journalisters artiklar och håller utkik över vad som skulle kunna passa även i deras publikationer. Och självhushållning som "tema" är mycket attraktivt att rapportera om i dagens konsumistiska, överhettade värld. 😅

Så vi spenderade stora delar av vår arbetstid de följande månaderna till att säga nej till ytterligare media. Vi tackade nej till båda de två stora kvällstidningarna i landet, ett stort antal riktade publikationer av typen "glamoröst lantliv och spännande resereportage" samt lokalmedia av alla de slag, både tidningar, radio och TV. Vi blev till och med kontaktade av riksTV som pitchade en längre serie av typen "Mandelmanns för barn"! 😲 Som om det skulle behövas. Vanliga varianten är ju barninriktad nog. 😉

De följande två åren har det fortsatt varit högt tryck, vi får flera förfrågningar i veckan om att ställa upp medialt. Och det VÄLLER in förfrågningar om studiebesök, ständigt. Det är fascinerande att notera att reportrar ofta ser sig som "sända av gud". Dom förutsätter att vi ska bli jätteglada och rent av tacksamma för att dom visar intresse och att vi ska få "synas". I ett fall blev det nästan hotfullt när en reporter ifrågasatte varför vi alls skrev på bloggar och sociala media, om vi inte också var beredda att ställa upp på reportage. 😳

Så, efter de här upplevelserna har vi tagit ett par hårda beslut. Vi ställer inte upp i allmänna media. De är sällan intresserade av att förmedla riktigt intressant information utan dom är ute efter att sälja en livsstil, som dom skönmålar och glamouriserar så att det till slut mest liknar "självförsörjnings-porr". 😕
OCH det tar tid! Varje sånt här besök tar bort minst en halv arbetsdag. Och vi har bara vår vakna tid att spela med, för att klara HELA vår försörjning. Om 10-20 dagar skulle gå till att skapa media och minst lika mycket tid till att hantera all media som skulle höra av sig på grund av de media- inslagen, så skulle vi inte längre vara riktiga självhushållare. 😛
Av samma orsak tar vi inte heller längre emot studiebesök! Om det inte gäller skolbarnen i närregionen. 💗
Mer här: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/09/besok-pa-forsnas-hemman.html

Så varför sprida kunskap alls då? Som den hotfulle reportern ifrågasatte att vi gjorde?

Det finns folk som verkligen vill ha kunskap, och efter 11 års Hemmansägande och 20 års odlingar kan vi ändå bjuda på en del erfarenhet, särskilt gällande hur det är att vara självförsörjande här i Kallaste Nord. Men samtidigt, de som är intresserade på riktigt läser ju inte glassiga "lantlivsmagasin" eller tror att "idylliska självhushållarfamiljen på TV" är på riktigt. Dom hittar vår blogg, dom hittar åt oss på sociala media. Och dom läser allt, inklusive att det inte är värt att be om praktik eller studiebesök hos oss. Det är precis den information vi vill förmedla. 👍

De som genuint vill satsa på en högre grad av självförsörjning inser ofta att det ändå är eget hårt arbete och egen erfarenhet som är det väsentliga. Våra erfarenheter kan man läsa om, och vi skriver alltså så flitigt vi bara kan och har tid med. Och vi har mycket mer tid att sprida äkta och bra information, just för att vi vägrar vara en del av den överglamouriserade media-cirkusen. 😊

söndag 11 november 2018

Novembervardag.

Detta är den gråaste höst vi haft. Vi har nog bara haft några timmar sol hittills i november. Det regnar, är knappa plusgrader men ändå kallt i backen så vi går omkring på en isskorpa och aktar oss noga för att halka och slå oss. 😕
MEN jobbet ska ändå göras, på bilden matar jag kaninerna. Förutom det dagliga med mat och vatten till alla djur, så tar vi nu sista chansen att mocka ut, så länge det fortfarande är plusgrader. Snart är det stelfruset och hårt överallt, då tar andra arbetsuppgifter över. 👍

torsdag 8 november 2018

Höstslakt.

Nu har vi klarat av det sista av höstslakten. Fyra Blekingeankor och sex Gotlandskaniner. Jag har aldrig tagit ett sånt här kort förut. Men ....det är inte samma känsla för mig att se det här fotot som när jag ser de där vidriga "trofé-bilderna" som hobby-jägare lägger upp. dom som bara skjuter för nöjes skull och aldrig ens bryr sig om att ta tillvara köttet. Dom som bara vill ha en bild att visa upp. 😏
Det här, för mig, är djup tacksamhet! Över en lyckad säsong, som ger oss otroligt uppskattat och värdefullt kött. Och fascination att bara jag, lilla jag, kan skapa så fin föda till hela min stora familj, här uppe i allra Kallaste Nord. Och framförallt ödmjukhet, med svett och hårt arbete kan jag föda barn och karlar. 😊

Dessa tio djur kommer ge oss massor av mat av bästa kvalitet. Både tio stora familjemiddagar, OCH "rester" till 10 luncher för oss som arbetar här. Och dessutom kvällens färska delikatess, stekt lever och hjärta. 😋

Makalöst! Makalöst! 💗
Vad långt vi ändå kommit i vår självhushållning. Efter 10 år, så skapar vi nästan allt det protein vi äter här på vårt eget hemman. 👍


lördag 3 november 2018

Har du lån? Är du slav?

Den senaste veckan har jag funderat lite extra på hur man kan tro sig äga? Att äga nåt alls, alltså! 😊
Om jag behöver kläderna på kroppen för att inte frysa ihjäl, så är jag ju tacksam om ingen tar dom ifrån mig, klär av mig naken. Också huset vi bor i är ett skal mot vårt bistra Lappländska klimat som jag gärna ser att jag får fortsätta sköta och underhålla för att ha förmånen att bo i. Vi delar de bostaden tillsammans med så många andra man bara kan "knö" in.
En gång bodde vi i Vilhelminas näst största hus, men vi bytte det gladeligen mot detta, som bara var en tredjedel så stort.

Men mark? Vatten? Många tycker sig kunna äga även dessa. Kanske kommer till och med luft kunna ägas till slut? 😕
Er tid ägs redan, inbilla er ingen annat! 😉
För oss här på Forsnäs Hemman framstår det som helt absurt. Inte desto mindre har vi satsat allt vi har för att "äga" så mycket som möjligt. 😲

Så här alltså; vi har 6 000-åriga bosättningar här i Forsnäs by, från mesolitikum, mellanstenålder. Folk bodde här under långa tider redan innan man kunnat använda metall överhuvudtaget. Riktiga, stora gårdar av samma typ som i tex. Vuollerim eller rekonstruktionerna i Genesmon. Där bodde klaner, människoflockar under lång tid. Varje hus kunde underhållas 500-700 år innan man slutligen övergav det gamla "hemstället" och byggde ett helt nytt, ofta i närheten. Man samlade, jagade och fiskade i närområdet såklart. Men det är svårt att tänka sig att nån enda människa fick för sig att tro att det gick att "äga" ett område, som enskild formell ägare. Det var nog inte ens ett tankemönster som fanns på den tiden.👍

När våra nybyggarförfäder (via statens hävdade makt) tog besättning över vissa landområden här i vår region i Lappland var det lite annorlunda. Man flyttade ut rakt i "vildmarken" (samiskt land) med bara sina händers kraft och sinnets kunskap, kanske en ko och ett par får. Alltså rakt ut på bar backe. Så kom familjen Arvidsson till Dåres år 1834 och byggde sitt allra första hem på sin nybyggarlott långt upp mot Vilhelminafjällen. De bodde under en gran den första sommaren och startade sitt hemman under svåra omständigheter och tidsbrist under den korta Lappländska sommar då dom både skulle få till en stuga att bo i OCH hinna samla hö till djurens vinterfoder OCH ta upp tillräckligt med åker för att kunna odla potatis och korn nästa sommar. Stugan liknade mest en koja med jordgolv, men ändå var deras lycka total när de hade färdigställt byggnaden.💗
Det står i boken "Nu trädde alla hushållets medlemmar för första gången in i nya stugan. Barnen voro övermåttan glada. De hoppade på jordgolvet och sprungo omkring och skrattade. Även husfadern och hans hustru kände sig mycket glada och tacksamma, ty nu hade de ett eget hus att börja bo i. Och det huset var deras eget".

Men det var ju inte deras eget, dom ägde inte formellt detta nybygge. Genom att acceptera att bli nybyggare så fick dom anvisat sig en andel av "statens" mark (OBS! dock; Sápmi), men med ett skuldebrev som angav att dom skulle arbeta i sitt anletes svett under minst 7 år tills de byggt upp ett Hemman som kunde uppbära ett antal medlemmar och som kunde producera ett överskott nog stort att det kunde bli skattepliktigt till Svenska staten och kommunen.
Nybyggarfamiljen där i Dåres var idoga, och de fick sin dröm förverkligad, dom skapade sig en bärkraftig gård och blev efter 7 år skattepliktiga bönder. Och var så stolta över det. Se citatet längst ner här.

Men banker fanns inte på det sättet än i Lapplands extrema glesbygd. Familjen Arvidsson i Dåres satte sig i skuld korta stunder under uppbyggnaden av hemmanet, till grannfamiljer och handelsmannen som trodde på deras kapacitet. Inte till opersonliga banker eller internationella finansiella konglomerat. Och dom hatade att stå i skuld, dom hade "rentav överdriven skräck för att sätta sig i skuld". Men vad jag funderat på är om det är så överdrivet att vara riktigt rädd för att vara skuldsatt?

Jag läste i yngre dagar "Skogsliv vid Walden" av Thoureau. I hans analys av vad en människa verkligen behöver för att leva, och det ekonomiska system som det moderna samhället lurar oss in i, är en av de stora kritiska punkterna just skulden som skapas genom att en människa inte kan bygga en enkel bostad på mark som anses "allmän". Redan då (han levde under exakt samma tid som nybyggarna Arvidsson i Dåres, Lappland) så hade "Amerikat" redan utvecklat allmänna banksystem. Thoureau (en man i sina tidiga 30-år) funderar på hur fel det blivit när han jämför naturfolk, som kan bygga sig en tipi eller hydda med klanens hjälp och sedan börja sitt nya vuxna liv helt "skuldfritt" med hur det blivit för hans jämnåriga i 1830-talets Amerika som är skuldsatta slavar under stora delar av sitt liv för att betala av sin boning. Han var klart kritisk och ifrågasätter nyttan av att byta ett enkelt liv i en enkel boning på allmän mänsklig mark som "ingen" äger, till att slava under stora delar av livet för att betala lån.😕 Se även ett längre citat från den boken här nedan.

Vi har alltid haft samma inställning som familjen Arvidsson på nybyggartiden, som skuldsatta är vi slavar. Samma har också kommenterats av två ledande politiker i modern tid. Båda trodde dom "kommit på det själv", Ernst Wigfors och Göran Person. Citatet är; "Det som är satt i skuld är inte fri". Egentligen är ju den första skrivna källan mycket, mycket äldre. Detta är ju med all säkerhet en insikt som många människor förstått genom tiderna. Ordspråksboken i bibeln redan skriver att "den som lånar blir långivarens slav". Och jag höll på att trilla av stolen för fem dagar sedan när färglöse Riksbankschefen Ingves svarade på frågan om varför han personligen, inte hade några bostadslån. 😲
Jo, som han sade; "den som är i skuld aldrig är fri".

Både jag och Husbonden jobbade oss igenom studietiden och lyckades därför betala av minimala studielån redan tidigt i "karriären". Numer anses tydligen att studielån är en naturlig del, som en slags extra "skatt" för att man fått en utbildning som staten sen ändå i många fall drar nytta av i andra änden också. 😕
Bostad är en riktigt svår ekvation för de som vill vara helt skuldfria i vårt samhälle, nu liksom på 1800-talet för Thoreau och nybyggarfamiljen Arvidsson i Lappland. Hur många av er som läser ÄGER egentligen er bostad? Eller ens ert liv? Hur många har lån på både basen för livet (bostaden), och er möjligheten att utöva er kompetens (studielånet)?

Har man tur så kan man ibland välja graden av sitt slaveri. Vi valde att INTE köpa en nybyggd lägenhet i Hammarby Sjöstad. Utan genom att byta ner oss till en bostad som var en tredjedel så stor som vår förra "lyxvilla", alltså tränga in oss som en äkta nybyggarfamilj, och leva som fattiga kyrkråttor, om än lyckliga kyrkråttor, så andas vi nu äntligen frisk och fri luft, sedan en vecka tillbaks.😊
Vi kan äntligen kalla oss HemmansÄGARE utan att överdriva. Vi ser både åt väster och öster längs byavägen och söderut över Vojmån (norrut ligger myren) och ser ingen granne i sikte. Vi äger vår värld!💪

Vi på Forsnäs Hemmanm som inte tror på personligt ägande, vi som skrattar åt bara tanken att en individuell människa genom ett papper ska kunna hävda sig äga en del av moderjord! MEN vi äger ändå, inom denna sjuka samhälleliga struktur, rätten över "vår" plätt här på jordens yta. Och därmed friheten och möjligheten att giva våra "grannar" och samhället "fingret" ✌ .                                     
Och tills dess civilisationens skröpliga system helt kollapsar kan vi dessutom hävda vår rätt att INTE förstöra skog och mark på Forsnäs Hemman.
Vi andas fri luft!
Vi äger vår värld!
Ironin passerar inte obemärkt förbi.😏

Ur boken "Skogsliv vid Walden", av Henry David Thoreau, sid 89.
" Om det förutsättes, att civilisationen verkligen innebär en förbättring i människans förhållanden så måste det bevisas, att den är i stånd att förse oss med bättre bostäder utan att öka dem i pris och en saks pris betyder vad jag vill kalla det mått av liv, som kräver i utbyte för ifrågavarande sak, antingen omedelbart eller så småningom. Ett genomsnittligt hus kostar här i nejden ungefär åttahundra dollars, och att spara samman en sån summa skulle taga i anspråk tio eller femton år av en arbetares liv, även om han inte hade familj att dra försorg om dessutom; varav följer, att mer än hälften av hans livstid går åt, innan hans wigwam är färdig. Antaga vi att han betalar hyra istället, så är detta endast ett tvivelaktigt val mellan onda tingar. Skulle det vara förståndigt av en vilde att utbyta sitt tält mot ett palats på såna villkor?"

Ur boken "Nybyggares Dagliga Leverne", av O.P Pettersson, sid 452 pp.
Husbonden kommer just hem från Andersmässfirandet (lucia) på "Plassen" Vilhelmina centralort, och har med sig ett domutslag om sin framtida skattemässiga och sociala status. 

" Länsman Rhen sade, att skatteläggningsutslaget hade kommit. I detta stod det, att nybygget Dåres var skattlagt till kronohemman och Gustav Arvidsson skulle såsom hittills, vara åbo på hemmanet, och ålåg det honom att årligen till kronan erlägga skatt och ränta med ett penningbelopp av tre riksdaler trettiotvå skilling.

När husbonden kom åter till hemmet voro alla där mycket nyfikna att få höra allt slags kyrknytt.  Husbonden berättade vad han hört länsmannen läsa upp för sig.
'Ja, nu är jag bonde och du Ingrid är bondhustru och ni barn, äro bondbarn', sade husbonden småskrattande.

Gustav Arvidsson och hans hustru Ingrid hade nu nått fram till den ställningen, som de redan från de första dagarna, de vistades i Dåres, hade ivrigt önskat kunna uppnå en gång. Nu hade de häst, sex mjölkande kor, en kviga, en årskalv och tjugotalet får i fähuset. Så vid åker hade de hunnit taga upp, att de i goda år erhöll tillräckligt av korn och potatis. Aderton riktiga nät hade de att lägga i sjön och därtill hade de många lakastrutar och en långrev, och båt hade de både i Stalonsjön och i Malgomajsjön. Alla slåttermyrar, som lydde under hemmanet, voro uppslagna och hade alla tillräckligt med hässjor. Mat hade de icke blott för den närmaste kommande tiden, ja till och med så riktigt att de skulle kunna hjälpa bort därav åt en nödlidande, som kunde komma till Dåres för att bedja om hjälp.

Numera hade de hela och riktiga kläder att hava på sig, då de voro på kyrkplatsen eller voro i något ärende i en by längre ned i socknen, om än man hemma i vardagslag gick i kläder, som hade lapp utanpå lapp, eller som voro mycket trasiga.
För vad Dåresfolket hade, voro de icke i skuld till någon människa med en enda skilling.
Gustav Arvidsson hade en rentav överdriven skräck för att sätta sig i skuld, och tvangs han någon gång göra sig skyldig, hade han ingen levande ro förrän han hade kunnat betala, det han hade blivit skyldig.

Det som hade hjälpt Gustav Arvidsson och hans hustru till den goda ställningen, de hade, var de penningar och varor som Ingrid hade skrapat samman, under sina tiggarefärder nere i landet. Utan detta stöd hade det nog varit vida svårare att draga sig fram. Men det som mer än annat hade hjälpt dem, var deras och barnens nyttiga arbete. Icke hade man jäktat i arbetet, men man hade arbetat ihärdigt och flitigt från morgon till kväll alla arbetsdagar och aldrig slumrat bort, förspillt, någon arbetstid och sin arbetskraft hade man lagt ned i nyttigt arbete, d.v.s. sånt arbete som förvärvade dess utövare mat och kläder och något lite penningar. Dåresfolket såg och kände, att de nu hade det så var som de någonsin önskade; något bättre behövde de icke. Någon tanke på att förvärva rikedom uppstod icke i deras sinnen, och för vad de hade fått voro de djupt tacksamma och glada."

Gustav och Ingrid var båda av samisk släkt, men tillhörde en gren som redan på tidiga 180-tal hade övergivit renskötsel och den nomadiska livsstilen för att istället bli nybyggare och bönder. Det var mycket vanligt under denna tid och troligen är de flesta av oss som härstammar från dessa trakter ättlingar till de här första bonde-samerna som byggde upp den moderna bofasta civilisationen.








fredag 26 oktober 2018

Svedjerova.

Hallå! Odla rovor! Gör det! 😊
Avblastad vägde den 1 kilo och 40 gram! Och den har växt helt utan omsorg i ett bortglömt hörn av landet, tillsammans med 20 nästan lika stora rovor.👍
Den är också lika god som de i mindre storlek och inte ett dugg träig. 😋 
Toppen! 💗


måndag 22 oktober 2018

"Tabberaset i Lappland"

Nu ÄR verkligen den hårda frosten på väg, och även om växthuset här på Forsnäs Hemman ännu hållit sig helt frostfritt (med ett fåtal nätter med hjälp av 1000W mellan klockan 02-05) så är det nu verkligen dags att välkomna senhösten och avsaknaden av allt ovanjord-levande.😊
Men vilken festmiddag för att vara nästan november! Det är inte dom största bönorna, och de majskolvar vi har kvar är inte dom som är helt pollinerade eller utväxta.                                                Men det är ju sena oktober!!! Och det vi skördas smakar absolut lika bra som tidigare på säsongen. Och på bilden saknas ändå de kronärtskockor och tomater jag tog in senare på dagen. 😋

Men nu vankas den verkligen hårda frosten, och även om det tidvis blir både +20-25C i växthuset under soliga dagar, så är de mulna och kalla dagarna fler och jag är ändå ganska beredd att säga adjö till växtsäsongen 2018.
Som har varit makalös!
Tack vare vårt nya stora växthus här i kallaste nord!💗


onsdag 17 oktober 2018

Höns på Hässjan.

Våra frigående Ölandshöns utnyttjar höhässjan, som annars står oanvänd den här tiden på året. 😊
Dom verkar trivas! 💗 Och det är bara att konstatera att även våra tama fåglar har rätt bra kamouflage! 😂

måndag 15 oktober 2018

Ljuslängd.

Nu börjar slutskörden. Även de här pytteplantorna av isbergssallat som blivit undanskuffade av sina större syskon blir nu uppdragna med rot och allt. Varför? Vi har just gått över "ljusgränsen". 😊
Det är underligt att vi i Sverige, som lever så långt norrut har så lite koll på ljuslängden som faktor i odling. Det mesta av detta fick jag lära mig den "hårda vägen" eller när jag började läsa på om att odla i Alaska (en gång i tiden planerade vi att emigrera dit).  💪

Ljuslängd påverkar oss odlare på två sätt, det finns växter som inte tål långa dagar. som Sojabönor. Dåligt val av gröda att odla i norra Sverige, alltså. Men sen kommer korta dagar, och det påverkar HELA Sverige och är verkligen viktigt när man funderar kring "vinterodling" som är så poppis nu. För något som gäller alla växter, oavsett känslighet för långa dagar, är att när dagarna blir för korta, så avstannar tillväxten. Den magiska siffran är 10. Tio timmar dag. 💗
En del stackars plantor kan sträcka på sig även med mindre ljus, men det är nog mest överlevnadsångesten hos dom och det blir inte något ätbart av kvalitet i det läget. 😉

Hos oss i Södra Lappland var sista dagen med mer än tio timmar dagsljus i fredags 12 oktober. Och efter detta datum kan växter i och för sig överleva, men de står och stampar. Inget händer. Fram tills den dag på våren då vi än en gång får längre dagar än 10 timmar. Det är den första mars här hos oss i Södra Lappland.

Man kan tro att läger är mycket bättre i södra Sverige, men det är inte sant. Just den här svängningen från ljust sommarhalvår till mörkt vinterhalvår går enormt snabbt här precis vid dagsjämningarna, mitt på hösten och mitt på våren. I Kiruna kortades dagarna till under 10 timmar den 10onde oktober och i Malmö händer samma sak den 22 oktober. På bara ca 2 veckor här i oktober hamnar alltså hela Sverige i "ljusskugga".
Viktigt att veta för att kunna planera sin självhushållning på ett effektivt sätt. 👍


Här tiden för dagslängd i Vilhelmina, man kan söka på vilken ort som helst och få sin egen ljuslängd för året: http://www.sunrise-and-sunset.com/sv/sun/sverige/vilhelmina
Här en bra beskrivning (på engelska) om hur 10-timmarsgränsen funkar.
https://www.highmowingseeds.com/blog/photoperiodism/

onsdag 10 oktober 2018

Exotiska sluttampen.

Igår tog vi vara på de sista av de riktigt exotiska sakerna vi odlar i vårt växthus här i Lappland. Så läckra! Den vårtiga ljusgröna varianten hamnade omgående i en tenerumisoppa. Mycket gott. Den så kallade dinosaurie-mönstrade, mörkgröna ska vi behålla ett tag för att se lagringsdugligheten, och den är ju SÅ fin! 😊
Vi fick inte jättemånga frukter på de här plantorna, men skörden motsvarade väl det vi fått av pumpor och gurka. Och eftersom man också använder topparna med blad och stjälk (det är dessa som kallas tenerumi), så är det här absolut en växt som känns värd att odla även kommande år. 👍

Vad det är? Det är flaskkurbits, kalebass (Lagenaria Siceraria) Men det är inte den vanliga rundade sorten, utan lite häftigare varianter. 😉

Här tenerumisoppan: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/exotisk-sommarsoppa-med-tenerumi.html

måndag 8 oktober 2018

Massiva mandelpären.

Måste visa upp en "handfull" med fem stycken Luvos Mandel! Enorma! Än en gång har vi fått bra resultat av vår vana att gödsla potatislandet väl. 😊
Nu visar bilden några av de maffigaste, men fyra av dom kommer faktiskt från under samma stånd. En riktig rekordplanta som gav 29 potatisar, bland annat dessa stora och ett antal i mer normal storlek. Och bara 4 "hönspären". 👍
Oj vilken glädje det är att ta upp pärerna, varenda år!💗

Här är en del tidigare inlägg om våra gamla Lappländska potatissorter som vi bevarar, odlar och äter.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/04/sattpotatisar-finns.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/gamla-potatissorter-fran-kuttainen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/vackraste-potatislandet-i-augusti.html

söndag 7 oktober 2018

Chilis i massor.

Här skördas det chilis varje dag. På bilden syns dagens skörd. Förr har vi bara kunnat odla chili inomhus i fönstren, eftersom vi bor så otroligt kallt till här i Lappland. Men nu, i växthuset har det verkligen gått över förväntan.😊
Alla plantor har givit minst 4 gånger så mycket som inomhus!!! Vi skördar varje dag och rensar (och hostar chili-hosta) torkar och lägger i en ENORM burk. Vi kommer ha chili för ett decennium framöver! Nästa år blir det inte mycket heta chiliplantor odlade. Istället kommer vi odla fler milda, såna man kan fylla med ost och grilla.😋

Men vacker är skörden, och skön är skördetiden! I växthuset är det omkring +25C på dagarna när vi skördar. Samtidigt som vi ofta haft kring -10C ute på nätterna i nästan två veckors tid. 😲
Kontrasten är enorm och en ny fördel med växthuset har blivit tydlig för oss. Vi kan ta oss en "medelhavssemester" några timmar varje dag i den härliga värmen. 💗Vi står i lätta sommarkläder där inne och jobbar med det roligaste vi vet, och samtidigt ligger lägdan i rimfrost bara nån meter utanför växthusets väggar.
Det känns plötsligt som vi redan "tjänat in" kostnaden av vårt 64M2 stora växthus, bara genom att vi får en höstsemester till "varmare nejder" på köpet. 😂

fredag 28 september 2018

Växthus-vinst!

Fortfarande, nästan oktober, går vi ut i växthuset och hämtar in storvinsten. Varje dag! 😊

Idag skördades en av de 3 sista kronärtskockorna. Av de 38 plantor jag satte i januari, har ju inte alla givit fina huvuden, men över 65% av dom! De flesta är uppätna, men några av de allra finaste har vi kvar. 😋

Kronärtskockor tål ända ner till frostpunkten, så än nån vecka (minst) kan dom få stå i vårt välisolerade växthus med soldriven jordvärme, för än har vi inte ens haft kallare än +6C i luften där inne. Och i den uppvärmda sandbädden är det mellan+10-+14C nu.

Idag var det +29C i luften när solen stod på. Så vi satte igång fläkten som pressar ner den uppvärmda luften från under nocken högst upp på växthuset och genom hela den 12,5 meter långa sandbädden, så att denna värms upp och håller sedan värmen under våra kalla Lapplandsnätter. Det funkar utmärkt.👍

tisdag 25 september 2018

Senhöstens skit.

Vi är inne i sista rycket gällande skitskyffling på barmark. Inom nån månad kan allt vara stelfruset och då gäller det att vi skrapat bort varenda bajsplutt i hagarna och utomhos åt djuren. 😊
Den stora skitskyfflingen sker efter betessläppet på försommaren. Men under sommarhalvåret ansamlas ändå en del mockningsmaterial och nu på hösten ser vi till att ta några dagar och fräscha upp allt inför den långa vintern. 👍 Näringen hamnar direkt i landen som sedan är färdiggödslade och redo för 2019 års plantering. 💗

Idag stod en av getterna lilla extrahus på schemat. Vi kan lyfta bort taket (plåtarna man ser bakom huset) för att lättare komma åt. 😁
Småhuset kommer sig av att getter gillar att sprida ut sig. Varje dam vill gärna ha sitt eget krypin, som hon ibland delar med sina döttrar, om dom kommer överens. Så även om vi har tillräckligt med inomhus-area för alla våra getter, så har vi även byggt flera "småhus" av allt möjligt, bland annat rent skräp och återbruk. Och ofta väljer alltså getterna dessa framför att vara inomhus med den övriga flocken, även mitt i kallaste vintern. Kyla bekymrar dom inte, men dom är som sin matte. Äkta individualister. 😂

Tidigare inlägg om vår dagliga skitskyffling:
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider
September 2017: Vår Dagliga Skit!
Oktober 2017: Getskits-skyffling inför vintern
November 2017: Höstlov? Potatislov? Läslov? Skitskyfflingslov? 
November 2017: Skiten ska till växthuset


onsdag 19 september 2018

Kvannefrön.

Kvannens blommor släpper sina frön nu, rakt ner på marken ska dom. 👍För annars förlorar dom grobarheten väldigt snabbt.
Därför gör vi likadant som naturen när vi sår vår kvanne. Det är nu på hösten vi sår. Så fort vi bara kan nu när kvannefröna mognat. Sen får trågen och krukorna med kvannefrön stå ute under vintern och nästa vår spirar nya små kvanneplantor.😊

Här är ett längre blogginlägg med detaljerad beskrivning på hur vi sår vår kvanne.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/kvannefron-till-salu-pa-direkten.html

Och på webshoppen finns det kvannefrön att köpa, nu de närmaste veckorna under hösten. Efter det har dom alltså förlorat sin grobarhet så här gäller det att skynda sig lite.
Här ett paket med både frön och prov-påsar av torkad och kanderad kvanne:
http://forsnashemman.tictail.com/product/kvanne-paket-med-frön
Och här ett paket med bara frön:
http://forsnashemman.tictail.com/product/kvannefrön



måndag 17 september 2018

Höstkanin.

Våra djur känner av att det är höst. På en del syns det rätt tydligt. Bilden visar en fin Gotlandskanin som just nu genomför ett spektakulärt pälsbyte! 😂
Killen är Billabergets Knuckle, en jättefin kanin och en av våra avelshanar inför nästa säsong.👍


fredag 14 september 2018

Välstädad lägda.

Efter 10 års arbete har vi nu slutligen städat klart en fjärdeldels hektar höland. 😊
De här markerna var fullständigt igenväxta av höga och grova videbuskar. Man tog sig knappt igenom utan motorsåg.
Vi har rensat allt för hand. Sågat med handsåg och klippt med sekatör. Detta för att vi använt alla buskage som foder till våra Lappgetter och Gotlandskaniner. Nu var det dags för sista fasen, att såga av de tjocka kvarvarande stammarna nere vid jordytan, så att det ska bli möjligt att slåttra, och frakta bort riset för att brännas. Då har vi använt röjsåg och "micro-traktorn" . Microtraktorn är en ombyggd åkgräsklippare och den fina höskrindan har vi byggt själv. Den är så lätt att den går att dra för hand även halvfull.
Passar perfekt in i vår "mestadels handdrivna" gårdsskötsel.😛

Nu är alltså första delen av våra inägor fullständigt återställd till bruksskick. Platt som ett salsgolv! Floran är enbart ursprungliga gräs och örter, vi har aldrig plöjt eller sått in något utländskt eller sydländskt. Det här är utmärkt foder för våra gammaldags lantraser som inte tål för "kraftig" föda som timotej eller rajgräs. 👍

Vilket arbete! 😅Man förstår den gamla generationens sorg när dom såg fina, välhävdade höland växa igen på senare hälften av 1900-talet. 💗

onsdag 12 september 2018

Springpojken.

Ibland är det händigt att ha en springpojke med unga snabba ben på Hemmanet! 😊
Bilden visar gårdagskvällens uppvallning av våra Lappgetter från beteshagen till gethuset. 💗

söndag 9 september 2018

Odla udda grejer.

En av de saker jag prioriterade högst nu när vi äntligen har ett riktigt växthus, var att odla udda växter. För att få smaka nya smaker som vi aldrig haft chansen till förut. Vi har börjat kalla växthuset för "Delikatesshuset". 😊
Igår var det strålande grillväder och vi passade på att testa en av de exotiska växter vi odlat för att få provsmaka. Kalebass eller flaskkurbits. För att äta så skördar man frukterna tidigt. Från vänster på bilden syns två av de former våra kalebasser har fått. Intressant att notera att de olika kalebassformerna smakade olika. Godast var den vårtiga. 😋
Vi grillade också två olika squash, en gul standardsort och den ljusa är den spännande nordkinesiska och mycket tidiga sommarsquashen Dongyan Vit, som också blev väldigt smaskig på grillen.👌

lördag 1 september 2018

Baba Gaonush av egen aubergine.

Många maträtter ser ut som b*js. Det är bara att konstatera! Köttbullar och järpar i brunsås, diverse korvar och grytor. 😂
Men få maträtter slår Baba Ganoush i klassen blöjliknande innehåll. Inte undra på att folk uppfann persilje- dekorationen.😏
Vi skördade sista auberginerna (sort Wenta) igår och gjorde en sats av just Baba Ganouch, här på en skiva rustikt tyskt lantbröd. Och hur än det ser ut, så är det jättegott! På bilden dekorerade jag med några blad av björnrot.👍

Just Baba Ganoush var en av de fantastiska arabiska recept jag lärde mig av en kristen palestinsk familj här i Lapplands inland för många år sedan. Innan dess hade jag inte alls uppskattat arabisk matlagning. Men denna infödda Lappländska kvinna, gift med en kristen förvisad palestinier som flyttat upp till oss i kallaste Lappland och bildat familj, hon lärde mig all den mängd av ljuvlig matlagning som finns inom den arabiska mellanösternkulturen.

Tidigare inlägg om vår aubergineodling:

fredag 31 augusti 2018

Ölandshönsens överaskningskull.

Ojojoj, så kommer hon ur med 11 st! Minst! Dom springer runt, runt, så det är lite svårt att räkna.😂
Och jag visste inte ens vart hon hade sitt rede. Jag såg ju att hon bara kom fram ibland vid mattid, så jag misstänkte att hon ruvade, men lyckades aldrig spåra henne. Man undrar! 😏
Men 11 små nya liv att glädjas åt på höstkanten. 💗

torsdag 30 augusti 2018

Upplevelser som förändrar hela livet.

Här står jag 11 år senare på precis den plätt som fick mig att ändra hela livet. Och tittar på orsaken.😊 Ett par fina rimskivlingar, en av mina favoritsvampar.
Det kanske är lite tillspetsat skrivet. Vi hade redan beslutat oss för att flytta ut i glesbygden, lämna tätorten, den akademiska karriären och leva ett helt annat liv. Men vi hade inte hittat det där rätta stället, trots nästan 4 års letande. Men så, den här tiden på året, fick vi nys om att Forsnäs Hemman var till salu. Så vi åkte hit en lite råkulen dag, som i dag, för att titta. 👍

Husbonden sade att hans känsla av att detta verkligen var "hemma" kom när han stod vid köksfönstret och tittade ut över vackra Vojmån. För mig hände det när jag tog stigen ner mot myren och helt plötsligt hittade en fin plätt rimskivlingar, som växte precis där dessa växer idag. 😁

Då insåg jag att det här, det är mitt hem. Dom får bära ut mig härifrån med fötterna först. 💗

torsdag 23 augusti 2018

Flockdynamik för hälsosamma höns.

Jag plockar in dagens ägg, och blir påmind om hur mycket kunskap och strategi som ligger bakom en sån enkel sak. Här visar jag upp tre ägg i olika storlek, och utan mer information är det lätt att tro just det, att det "bara" är tre ägg i olika storlek. 😉
Motsols: Ett "tuppägg" kan läggas av en höna alldeles i början av sin karriär, det är pyttelitet och har ingen gula, bara vita. Sen ett unghönsägg (ljust) som väger vara ca 60% av ett "normalstort ägg" och ett ägg från en fullvuxen 3-årig Ölandshöna.
Vi ser mycket mer, och tänker på ett helt annat djup kring detta.😊 Den första, grundläggande nivån av vår analys börjar med biologiskt ursprung och etologi (läran om djurs beteende). Basen är att höns kommer från Sydostasiens djungler. Dom lever i flockar upp till 25 vuxna djur, varav ca 5-7 individer är tuppar. Dom blir sällan långlivade. Och dom reagerar på temperatur- och ljusfluktuationer.

Analysnivå två är domesticeringsprocessen. Vi här på Forsnäs Hemman i Lappland har enbart djur av lantras-ursprung. Djur som under lång tid (ofta sedan medeltiden eller ännu tidigare) är anpassade till det klimat och de förutsättningar vi har i Sverige, som ju är väldigt annorlunda än Sydostasien där våra kära Ölandshöns har sitt ursprung. Men höns har visat sig vara en av de mest anpassningsbara djurarterna vi människor håller. Dom klarar sig utmärkt även här i Kalla Nord. MEN deras beteende modifieras ändå av vårt klimat, dom värper t.ex. kortare tid på året, för vi har mer mörker och en längre period av kyla än deras ursprungshem. 😏

Så nivå tre av den analys som är basen för vår djurhållning blir; hur ska vi hålla dom på bästa sätt, för djuren och för oss, här där vi bor? Vår största hänsyn är djurens välfärd. Hur kan vi få dom att må så bra som möjligt och kan dom i så fall producera ett resonabelt "överskott" till oss, medan dom lever ett gott liv? Om det inte är möjligt så väljer vi bort att hålla dessa djurarter.  Vi har alltså våra höns i samma typ av flockar som den ursprungliga dynamiken, max 25 vuxna djur varav 17-20 höns och resten tuppar. Dom får föröka sig via naturlig ruvning och när dom trappar av, vid 5-7 år, så hamnar dom i grytan, snarare än att gå och självdö. Det är ett enormt mycket längre liv än en "industrihöna" får, som lever i 18 månader, medan våra i snitt lever ca 70 månader. Och även en gammal höna är jättegod som dillkött och SÅ värdefull för oss. 💗

Vi stimulerar dom också att få kycklingar tidigt på vårsäsongen, vi "mysar till" hönshuset och bygger mörka inbjudande reden. Några får gärna ruva redan i mars.  För de höns som kläcks så tidigt, dom börjar lägga ägg nu under tidig höst. Och lägger senare in på vintern än de mogna damerna. Det är också dom unga som börjar lägga ägg tidigast nu nästa vår, flera veckor innan 3-5 åringarna sätter igång.

På så sätt, genom att organisera flocken med samma demografiska profil som en viltlevande flock skulle ha, så får vi också färska ägg under en längre period av året. Under midvintern lägger dock alla ner äggläggandet, förståeligt nog. Och vi pressar dom aldrig, varken med värme, "extraljus" eller överdrivet kraftigt foder. Dom får leva så naturligt som möjligt och för att vi människor ska få ägg även under midvintern, så fryser vi ägg. Vi har inte köpt ett enda äggpack på över 8 år. 👍

Här om hur vi fryser ägg för att vara självförsörjande även under vinterns värp-uppehåll:
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/04/frys-agg-och-bli-sjalvforsorjande-aven.html

onsdag 22 augusti 2018

Vackraste potatislandet i Augusti!

I morse tog jag en bild på vårt potatisland. Det vackraste som finns!
Eller hur! 😉
Varför? Jo, för att vi täckte över allt med fiberduk i måndags kväll, och därmed skyddade vi plantorna från första frosten. Den natten började det lite lätt med -2,5C, men under fiberduken var det istället +3C. Denna natt lite kallare, -3C, men under fiberduken fortfarande +3C. 👍

Så våra potatisar har chans att växa vidare, kanske så länge som ytterligare en månad. Och hos oss i kallaste Lappland, så gör det all skillnad i världen på den mängd skörd vi kan förvänta oss. Alltså är vårt fiberdukstäckta potatisland vackrast i världen, för oss, just nu. 💗

Faktum är att årets första frost den 20 aug, var väldigt, väldigt sen. Av våra 10 år på Forsnäs Hemman är det bara ett enda år vi haft en senare första frost och det var förra året. Vanligen har vi någon högsommarfrostnatt som förstör stora delar av odlingen utan fiberduk. Kring 20 juli är det vanligt att det slår till, eller de första dagarna i Augusti. Vår kortaste odlingssäsong var året efter vi flyttade hit, år 2008, då hade vi knappt 3 veckor frostfritt med "sista frost" veckan efter midsommar, och "första frost" i mitten av juli.

En mycket erfaren odlare från vår region sade för många år sedan  något i stil med att "fiberduken är en norrländsk odlares bästa vän". Jag håller med, och läser alltid varenda vist ord hon skriver. 😊

Hur kallt bor vi på Forsnäs Hemman? I dagens lokaltidning refererade man till att det varit minusgrader på många ställen i Västerbottens län. Det är dom formella väderstationerna som står för statistiken såklart. Kallast enligt dom hade Gielas med -1,9C och Vilhelmina med -1,7C. Vi hade alltså nästan dubbelt så kallt som Vilhelmina, och vi bor 6 km utanför tätorten. Kallast i hela landet hade officiellt Latinvaara i Norrbotten med -2,5C. Vi på Forsnäs Hemman med vårt enormt kalla microklimat hade alltså en halv grad kallare än den kallaste uppmätta temperaturen i hela landet.
https://www.vk.se/2461028/minusgrader-i-lanet 

Och det stämmer med våra erfarenheter. Står det på väderleksrapporten att natten ska vara kallare än ca +5 till 6C så är det dags för oss, som bor just i kalldraget mellan Långmyren och Vojmån, att dra fram fiberdukarna. 😜


söndag 19 augusti 2018

Tidiga, tidiga pumpor.

Att odla i Lappland har betytt ett ständigt letande efter växter som funkar i Kallaste Nord. Man håller ögonen öppna efter ord som tidig, snabbmognande, dagslängdstolerant och låg/småväxt. Och regioner som Kanada, Sibirien, Alaska och Kamtjatka. På så sätt kan man ibland hitta växter som klarar sig hyfsat hos oss. 😏
Snart mogen pumpa Dongyan Röd 18 augusti.
När vi nu äntligen byggt ett riktigt växthus, så ville vi odla nån form av lagringsbara pumpor/squash. Och då var det såklart det tidigaste som gällde, vi beställde bl.a. lilla rondini, gold nugget och Kroshka från Runåbergs, deras allra tidigaste sorter.

Sen hade jag sån tur att jag läste en blogg skriven av kunniga trädgårdsprofilen, Lena Israelsson, där hon testat ett antal nordkinesiska fröer. Nu ligger i och för sig staden Liaoning på samma breddgrad som Paris, så det kändes ju inte särskilt mycket norrut. Men Lena bor i Stockholm, har odlat i decennier och konstaterade att Dongyan Röd var den absolut tidigaste pumpa hon odlat. Det lät som något vi behövde prova!
Dongyan röd, ännu inte röd.
Turlig nog är hon också medlem i samma fröbevarar-förening som oss, Sesam, och även om jag var ett år för sent så fanns det medlemmar med fröer kvar i lådorna, som så snällt skickade dessa till mig när jag gjorde en efterlysning i medlemstidningen i våras. Jag fick också rätt många fröer av Lena själv, hon skickade även med fröer till en sommarsqush, Dongyan Vit, som även den skulle vara tidigmognande.👌
Rondini vintersquash.
Nu är vi i mitten av augusti och jag passade på att ta lite bilder för att dokumentera vår erfarenhet än så länge. Av 12 plantor Dongyan Röd-pumpa har alla utom 1 satt frukt. Två stycken har redan varsin röd frukt, stor som en grapefrukt, Ytterligare 2 har varsin lika stor frukt som än så länge är gul, med lite grönt. 4 stycken har varsin frukt i en mindre storlek, ungefär som en stor clementin, dessa är alla gröna och har börjat slå om till orange. Och de övriga tre har 2 eller tre frukter på var planta. Men då blir dom verkligen inte så stora tycks det. Så möjligen ska man bara låta en frukt per planta gå fram.
Kroshka vintersquash, den 18 augusti.
Det kan tyckas som magert resultat, men vi är helt överlyckliga! Snart mogna pumpor!!! Det är värt att jämföra med de övriga sorterna, som alltså såddes samtidigt och har skötts på precis samma sätt. Rondini och Kroshka har båda precis börjat bilda små gröna frukter nu i dagarna. Och kommer knappast hinna mogna ut tills max om en månad då frosten kommer börja tränga in även i växthuset. Golden nugget var det inte ens någon idé att ta kort på, dessa plantor har helt fallit ihop, dom började aldrig blomma innan plantorna dog. 😕

Stor, stor skillnad alltså, mellan de sorter man kan köpa i Sverige som anses allra tidigast, och Dongyan Röd från Kina. Det har även varit spännande att följa sommarsquashen Dongyan vit. Jag valde att låta de första frukterna som kom på plantorna också få mogna ut, då jag vill ha fröer av sorten. Och till min stora glädje var den väldigt, väldigt tidig. Den satte frukt en hel månad innan vår näst snabbaste sommarsquash, en F1 hybrid. I och med att vi innan växthuset bara fått ätbar squash i snitt vartannat år, och alltså troligen måste odla även den i växthuset, så känns det extra bra att fått tag på en sort som ger skörd snabbt!😁
Dongyan vit, rubbat snabb sommarsquash.
Jag ska skriva en ordentlig sammanställning under vårvintern, då vi kan se lite mer om lagringsdugligheten, matvärdet och om vi fått fram eget frö av bra kvalitet. Men än så länge måste jag säga att den stämde, den där första instinkten att Dongyanfröerna kunde vara något alldeles extra för oss här i norr! 👍

TACK till er som så omtänksamt grävde igenom era frösamlingar i våras och skickade frö till mig! Jag inser att jag också borde försökt få tag på en av de övriga Dongyan-frösorten som Lena hade. En mild chili/paprika, som också var jättetidig. Nu provar vi även där de paprikasorter från Runåberg som anses som de tidigaste, men resultatet är tyvärr klent.
Så om någon har kvar fröer av chilisorten "Dongyan DY 840" så får ni jätte-jättegärna höra av er, för jag vill SÅ gärna prova att odla också den här uppe i kallaste Lappland nästa år. 💗

Föreningen Sesam: https://www.foreningensesam.se
Lena Israelssons blogg: http://odla.eu/funkade-bast-2016/
Byggandet av vårt växthus: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/vaxthuset-byggs-bildserie.html

tisdag 14 augusti 2018

Fönstergurkans final? - Hur har det gått?

Vår fönstergurka såddes den 24 januari i år. Så den blir snart 7 månader. Den är inte längre lika vacker. En del av bladen har gulnat och torkat ihop. Vi blir inte så alarmerade av det, utan tänker att det nog är en del av en gurkas naturliga utveckling, eftersom den växer så lianliknande. 😁
Fönstergurka Hopeline samsas med ett par plantor Sibirisk Huspeppar. Utanför syns vårt rökeri här på Forsnäs Hemman. 
Plantan ger fortfarande gurkor, även om formen på gurkorna har blivit lite krummare och skummare nu på slutet. Den har dessutom givit oss en ny gurkplanta, då vi tog ett skott från den i början av juni som efter 2 veckor i ett glas vatten satte rötter och efter plantering i en 10liters-kruka gav oss nya gurkor inte många veckor senare.

Sammanräknat har vår äldsta gurkplanta givit oss 2,8 kilo gurka, eller exakt 2814 gram, fördelat på 35 gurkor vilket ger en medelvikt på 80,4 gram per gurka. Och då har vi, som syns på bilden alltså åtminstone 4 gurkämnen till på gång. 👍

Lite saker vi lärt oss under den här första säsongen som fönstergurksodlare är att man egentligen bara behöver en planta per fönster. Man leder plantans lian fram och tillbaks över fönstret via hampasnören för att ge gurkbladen så mycket ljus som möjligt och väldigt snabbt fyller en planta upp hela fönsterytan. Och då är det nästan bra att gurkans äldsta blad har börjat vissna ner för då kan man leda de nya stjälkarna dit, till det tommare utrymmet på fönstret, och så börjar allt om. Vi har alltså haft 5 gurkplantor eftersom vi har 3 österfönster och 2 västerfönster. Söderfönstren verkar för soliga för att gurkor ska trivas och norrfönstren för mörka, i alla fall här i Lappland.

Den av våra gurkplantor som givit mest och växt finast är den som stått i en självvattnande kruka, säkert för att gurkor sägs uppskatta en jämn tillgång på vatten. Det har också gjort att den plantan blivit mest lättskött, man behöver inte vattna precis varenda dag, inte ens under den här heta sommaren.

En annan aha-upplevelse som vår fönstergurksodling givit, är att gurka smakar bäst i rumstemperatur! Smask! 😋
Sammanfattningsvis har det varit väldigt givande att odla gurkor i våra fönster och eftersom det ger oss möjlighet att få gurkor under mycket längre tid av året, särskilt här i kallaste Lappland, så kommer vi absolut göra om detta under kommande år.
Nu ska jag bara till secondhand affärerna och leta efter självvattnande krukor av den gamla modellen.

Sorten vi har heter Hopeline och är en småväxt partenokarp gurka med fast kött, lite lägre vattenhalt än många andra sorter och har varit väldigt frisk och välväxande under hela säsongen, och än.
Nästa steg på vår resa är att försöka ta skott av våra plantor och hålla vid liv under vintern. Det lär bli en särskilt utmaning under en så kall och mörk vinter vi har här i Lappland. Men om det inte går är det ju väl värt att köpa nya fröer nästa vår. Även om dom kostar nästan 10 kr st, så är inte det så där väldigt mycket pengar för uppåt 3 kilo färsk, "bättre än ekologisk"  och egenodlad gurka! 💗


Följ vår fönstergurka från början:
1. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/03/sonernas-gurkodling-mest-pa-skoj.html
2. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/skordar-egen-gurka-i-fonstret.html
3. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/fonstergurkans-forsta-manads-skord.html
4. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/tva-manader-med-fonstergurkor.html
5. https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/fonstergurkans-final.html

Och här är blogginlägget från Farbror Grön som var inspirationen:

onsdag 8 augusti 2018

Skördarna från växthuset hamnar på tallriken.

Idag fick jag skörda något som var helt nytt för mig. Auberginer, äggplantor. Jag har 7 plantor, mest för att det var något så otroligt exotiskt och jag bara ville se om det ens gick här i Kallaste Lappland. 😊
Längsta av auberginerna Wenta, den få bli fröplanta! 
Det är sorten Wenta från Runåbergs, som dom kallar sin allra snabbaste och idag var ca 2 frukter från varje planta mogna att plockas. Den allra största frukten, eller rättare sagt den längsta (på bilden) ska få sitta kvar för att jag ev. ska kunna ta egna fröer av den i höst. 👍
Lite växthusskörd, förutom auberginerna också massor av Sibirisk Huspeppar och 10 fina Tapas-chilis som jag håller på att lägga in ikväll. 
Auberginer har inte varit någon vanlig ingrediens i vår matlagning. Men jag lärde mig uppskatta den av samma familj med palestinskt ursprung som lärde mig receptet till vår Arabiska Sallad.💗💗http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/arabisk-sallad.html
Så detta var okänd mark för mig. Man ska steka dom väl och gärna vattna ur dom innan. Så mycket har jag lärt mig. Jag tog fram ett recept via google på mozzarellagratinerad aubergine och improviserade därifrån.😁
Lite improviserat recept, istället för mozzarella använde jag färskost från våra egna getter. 
Och det blev väldigt gott!  😋Toppen!
Nästa skördetillfälle lagar jag nog baba ganoush, som var det jag fick hos mina arabiska bekanta och nästa år kanske jag ska våga mig på att odla mer auberginer, och av den större och senare sorten. Jag har en facebook-vän som bor nästan lika kallt till som vi gör, som har fått stora skördar av alldeles vanliga kommersiella sorter av auberginer. 👍

måndag 6 augusti 2018

Blomsterbönor bara till lyst?

Blomsternbönorna blommar överdådigt och har gjort så i flera veckor nu. Men medan våra störvaxbönor och störskärbönor, störbrytbönorna och störpurpurbönorna givit oss stora skördar, så har inte blomsterbönorna ens skapat minsta lilla skida.😒
Dom får vara hur vackra som helst, om dom inte imponerar på mig enormt de närmaste 2 månaderna så blir det inte en enda blomsterböna här nästa år. Faktum är att det bara irriterar mig att dom är "vackra" när dom inte ger oss någon mat. Jag börjar tycka att vackert är fult!😮 Det är absolut "insidan" eller ätsidan som räknas även bland grönsaker. 😉

Uppdatering första september:
Efter förslag från en kunnig bönodlare så handpollinerade jag ett par plantor på prov. Men resultatet är fortfarande inte tillfredsställande.
Den allra första bönan plockade jag för fem dagar sedan, 27 augusti, och den kom från en av de handpolinerade plantorna. Sedan dess har inte en enda skida till utvecklats på dom plantorna. Idag kunde jag skörda nästa tre skidor, alla från de plantor jag inte handpollinerat. Överlag så verkar blomsterbönorna ge mycket mindre skörd än mina störbönor och även mindre än de låga buskbönorna. Jag tror inte jag odlar några blomsterbönor nästa år utan jag kommer nog odla fler vanliga störbönor istället.

söndag 5 augusti 2018

Kaniner, kaniner. Ja, Gotlandskaniner!

Vi har ägnat de senaste veckorna åt att strukturera kaninkullarna inför höstbetet. 👍 Vid 11-14 veckors ålder brukar vi skilja hanarna från honorna och sätta samman dom i beteshägn inför hösten. Sen växer dom på sig minst 4-8 veckor till, och sen börjar höst/vinterslakten. Förutom de kaniner vi ska behålla för att sälja eller som egna avelsdjur.
Unga kaninpojkar från två olika kullar som numer bor i samma hägn. Dom identifieras i grupp av detta foto, lappen nedan som hänger utanpå hägnet och detaljbeskrivningen i vår avelspärm. Tvärsäkert! 
Vi måste alltså ha koll på vilka ungar som har vilka föräldrar, även i burar med olika härkomst. Det är sällan särskilt komplicerat eftersom vi har Gotlandskaniner, och de har ofta alla möjliga olika färger i samma kull. 😊
ID-lapp till hägnet som befolkas av de 4 unghanarna ovan. Inplastat med vanlig bred tejp och håller lätt tills i vårvinter då dom sista ev. slaktas, säljs eller sparas som framtida avelsdjur hos oss på Forsnäs Hemman. 
Vår metod är att vi tar kort på ungarna vi skiljer ut, och sätter lappar på burarna. Samt skriver in all detaljinformation i avelspärmen, "stall-journalen" för våra kaniner. Det är en slags metodmässig "triangulering".  💪Vi har tre olika metoder igång samtidigt för att garanterat kunna identifiera alla kaniner i alla våra burar.
Officiell bild av Aegopodium, en unghona som i år fick en mycket fin kull på 7 ungar med den underbara hanen Limholens Leon. 
När vi tar "officiella bilder" till genbanken och till vår hemsida, så lägger jag tid på att få en bra bild, som tydligt visar kaniner i sin helhel och även avspeglar personligheten hos djuret. När det kommer till att fota 3-4 eller fler livliga ungkaniner på samma bild, så nöjer vi oss med att dom är tydligt nog avbildade för att vara möjliga att identifiera. Det är en utmaning bara det ibland! 😅
Två exempel på könsuppdelade kullfoton. Detta är döttrarna. I de två nedersta bilderna är den helfärgade borttagen eftersom det är de mönstrade färgerna som det är viktigt att ta bilder från alla sidor på. 
En del gånger tar jag lite extra bilder av detaljer. Varje år har vi nya, spännande utseenden som kommer fram bland våra "Gottisar". Utseendet är inte alls viktigt i aveln, där är det andra kvaliteter som avgör vilka som hamnar i grytan och vilka som blir framtidens avelsdjur. Men det är ändå roligt och spännande att se vad som kommer fram och att ta lite bilder för att minnas.💗
Två exempel på könsuppdelade kullfoton. Detta är sönerna. Eftersom det är de mönstrade färgerna som det är viktigt att ta bilder från alla sidor på så kändes det Ok att den blå kaninhanen hade ansiktet i rumpan på sin brokige bror på nedre fotot. 
Detaljer på två systrar. Dom är jättelika men ändå lätta att skilja åt, den stora och lilla fläcken på deras öron är på olika öron! Bilden på det isblå ögat som dom båda har tog jag för att det är ett ovanligt utseende hos Gotlandskaninerna.
För de kaniner som bor i koloni (flera honor och ungar tillsammans) så avgränsar vi en födande mamma i sin egen avdelning de första 5-7 veckorna. Men hon får hälsa på hos "stora kolonin" några timmar några gånger i veckan på dagtid för att umgås med de övriga kolonihonorna. Ungarna ligger i tryggt förvar i hennes egen lya och det finns ingen risk för sammanblandning mellan honornas olika ungar. När dom är stora nog tar vi hela kullen, tar id-foton på dom och släpper sedan ihop kolonin helt tillsammans igen. Det brukar vara party för ungarna då den första veckan i sin utökade familj.😍
Om ni är intresserade av att köpa kaniner, särskilt avelskaniner så får ni gärna höra av er. Gotlandskaniner är särskilt lämpliga för oss självhushållare och i norr då dom är enormt härdiga (klara kylan här i Lappland) och föder sig utan att man behöver köpa kraftfoder. 👍
Man får fina djur och mycket kött från foder som vanligt hö och gärna mycket kvistar.
En hel kull som vi delade upp för att kunna hantera dom. Dom är för små att kunna könsbestämma, de tre tricolorerna tog vi på samma bild för att tydliggöra skillnaden mellan just dom. Efter detta kort släpps denna kull ihop med övriga kolonin.

fredag 3 augusti 2018

Vi utökar gethagen.

Getterna visar tydligt att deras hage är färdigbetad, enligt deras mening. Detta är en hage vi stängslade upp förra sommaren på två äldre lägdor som var väl hävdade och dränerade fram tills 1950-talet. Numer är dom enormt igenväxta med stora träd i dräneringsdikena och massiva tuvor av starr. 😒
I denna hage, den tredje vi gjort åt dom under det decennium vi bott på Forsnäs Hemman, så använde vi en ny strategi för att få dom att beta och röja landet åt oss så effektivt som möjligt. Hela den här gamla lägdan är ca en tredjedels hektar, 55X60meter. Istället för att stängsla in hela ytan samtidigt som vi gjort tidigare, så har vi utökat hagen i omgångar. Första delen av hagen som sattes upp i juli förra året var på ca 1000m2. Sen har vi utökat med ca 7-800 m2 i två omgångar nu. Förra sommaren redan i augusti från den streckade röda linjen på kartan till hela den röda kvadraten.
Och nu alltså ytterligare ca 800 m2 den orange rektangeln. Det kommer hålla dom sysselsatta och välgödda under ca 5-6 veckor enligt vår beräkning från förra året. Sen kommer vi alltså utöka igen en gång i höst till den gula rektangeln. 👍

Det är en hel del extra jobb, men eftersom getter är så pass "slafsiga" ätare, som trampar ner 80% av hagen medan dom äter 20% om man släpper dom på stora ytor, så har vi märkt att det här systemet verkligen funkar för att få ut det mesta av våra rätt små beteshagar. Och för att få hjälp av getterna att röja de gamla igenväxta markerna på det mest effektiva sättet. 💪
Och en sak som verkligen underlättat vårt stängslingsarbete är våra nya stängelstolpar, se bilden högst upp! 😊

Från början köpte vi plaststolpar, men dom går sönder lätt och åldras fort. Så förra året fick vi god hjälp av våra Facebook-vänner att välja ut ett nytt stängslingssystem som vi ska kunna använda lite mer långsiktigt. 💗
Det landade i att vi investerade i fina fjäderstålsstolpar, 106 cm höga vilket ger ett nog högt stängsel för getterna och i och med att eltråds-isolatorerna är flyttbara så har vi kunnat använda samma stolpar till både grisar och getter. Under detta första år är vi enormt nöjda med vårt nya stängslingssystem.

Här kan man läsa vår facebooktråd från förra året där vi fick så god hjälp: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10/posts/1897472760524923
Här är exakt dom stolparna vi köpte: https://www.lgprodukter.se/product.html/fjaderstalstolpe-oval-106-cm-10-pack-2?category_id=368
Och de isolatorer som fungerar även till våra breda snötåliga elband: https://www.lgprodukter.se/product.html/mellanisolator-oval-25-pack?category_id=368
.....

Alla inlägg i serien om "Röjning med Lappgetter"
Del 1- Sju år senare.
Del 2- Röjning av sly med Lappgetter.
Del 3- Lappgetternas slyröjning, del 3.
Del 4-  Att bekämpa tuvstarr.
Del 5- Harmoni i hagen.
Del 6- Ny hage till Lappgetterna.
Del 7- Återställer hagmark.


fredag 27 juli 2018

Frisera getterna.

Sommarens enorma hetta har gjort att alla våra getter verkligen har fått kort hårrem. Dom har helt enkelt fällt det mesta av sin päls. Ett par dagar såg några getterna rent hårlösa ut, innan den korta tunna nya sommarpälsen började växa ut. 😜 Men som med alla getter så är det vissa partier som sitter kvar. "Höftgardinerna" bland annat.
Sigyn före och efter. Jag håller tovan jag klippte bort från hennes ENA höft, den andra tar vi imorgon. Observera den i övrigt mycket tunna och kortåriga raggen. Anpassningsbara till både kyla och värme, det är våra kära Lappgetter det! 
Och dom där vackra hängande hårdraperierna har troligen en funktion. 😊
Fladdriga, hängande spröt bryter upp luftdrag och skyddar allt innanför från kyla. Det vet inuiterna som har fransar längst ner på sina tunikor och troligen så skyddar alltså också de hängande draperingarna av ragg getternas juver från drag. 👍

Men dom har blivit allt annat än vackra denna svettiga sommar, dom är bara stora tovor.
Vi brukar aldrig klippa något i onödan på getterna. En del långa tesar som riskerar att bli luggade och göra ont när jag mjölkar tar jag bort men annars varken trimmar, borstar eller duschar jag dom. 😁

Men nu hade alltså höftdraperierna blivit så tovade att dom var poänglösa att ha kvar. Det mesta av det fina hårhänget undertill  mot magen var Ok, så Sigyn har fortfarande kvar större delen av sitt kalldrags-skydd kring juvret. Och nu kommer förhoppningsvis också den nya gardin som växer ut att bli lång och silkig och fylla sin funktion. 💗

onsdag 25 juli 2018

Vi odlar egen senap.

För första året provar vi att odla egen senap. Vi gör alltid senap själva till julen enligt eget recept, annars smakar det inte som det ska. 😋Men hittills har vi köpt frön av vitsenap och svartsenap. I vintras läste jag att Dalarna är den mest nordliga odlingen av senap, och det lyckas inte varje år. Så det kändes möjligen lite övermodigt att prova här i kallaste Lappland. 😊
Svartsenap, som egentligen är en kålväxt till vänster och vitsenap till höger.
Ett par odlingslådor vid en varm sydsida ställdes i ordning för provodlingen. Nu har ju denna sommar varit ohemult varm så kanske går det inte att komma till några slutsatser efter i år. Men det verkar gå vägen. 👍 Och mest hoppfullt var att dom blommade ungefär samtidigt som våra övriga Brassicasläktingar gjorde (fast dom alltså på behörigt avstånd för att undvika korspollinering) och nu börjar även de nedre fröskidorna att skifta färg. Så kanske blir det helt egen senap till julbordet i år.💗

Här hur vi gör vår egen senap: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

torsdag 19 juli 2018

Vi skördar bönor!

Titta här!
Alltså! TITTA på det här!!! 😊
Det är en handfull bönor. Allt från störbönor, låga bönor, skärbönor och rosenbönor. Och dom har växt här hos oss, i Lappland! 😲
Bönor går inte alls att odla på friland här hos oss i allra kallaste Lappland (kallare än zon 8). Inte en enda gång har jag lyckats,under 22 år! Så det jag såg fram mot allra mest med vårt nya stora växthus var att prova att odla bönor.
Jag älskar nykokta bönor med smör och örtsalt. Och nu har jag fått äta det! 👌

Andra med växthus visar stolt upp meloner, auberginer, gurkor och annat exotiskt. Men vi är SÅ nöjda att äntligen kunna producera egna bönor och få äta upp dessa delikatesser.💪

Oavsett om det blir dammtorrt och stekhett resten av sommaren, om kålmalen äter upp all kål, hönsen "skördar" all sallat och alla andra odlingar misslyckas, så är jag nu ändå 100% nöjd! 😁
För jag har skördat bönor!!!
Och det ser snart ut att bli en skörd till. Så nu vet jag att jag kommer kunna få äta egna, färska bönor under åren framöver, kanske resten av mitt liv!

Odlarlycka! 💗
Och 120 000 kr väl spenderade. 😜

Uppdatering 7 dagar senare:
En del av 4dje skörden (tror jag). Vi har nog plockat varannan dag och numer alla möjliga färger.   Fortfarande hur gott som helst att bara koka och äta med lite smör och örtsalt.