Årets shopping

När hänger en självhushållare på låset för att få shoppa? Det händer bara en gång om året, idag. När Nordiska genbanken öppnar sin webshop. Då sitter jag framför datorn exakt klockan 8 och skyndar mig maximalt att plocka åt mig de intressanta, gammaldags sorter av frö och utsäde som de släpper. 

Orsaken att det är bråttom är att tillgången på en del av fröerna är ganska begränsad, så redan vid lunchtid kommer vissa saker vara slutsålda. 
Så skynda dit om det är av intresse med lite ovanliga former av grönsaker, potatis och annat växtligt!
https://shop.nordgen.org

Här ett tidigare blogginlägg om när jag handlade på NordGens Webbutik:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

Pollinera majs

Majs är vindpollinerat. Och har väldigt tungt pollen. De två variablerna gör att rekommendationen är att majs ska planteras rätt tätt och gärna i en fyrkant, för att pollen ska kunna blåsa runt och träffa pistillstrån på maximalt antal plantor. Det är ändå inte lätt att åstadkomma i en liten odling. Under min vistelse i norra Amerikat, så var jag utbytesstudent hos en majsodlare, i Ohio. Där lärde jag mig att de första 20-30 meterna i ytterkanterna på majsfältet ofta blir otillräckligt pollinerade. Så när vi plockade majs för att koka färskt och äta under hösten, så skulle vi alltid gå minst 30 meter in i fältet för att få perfekta majskolvar.

Det är väl få här i Sverige som odlar mer än 60 meter breda majsfält. Eller som vi gör här i kallaste Lappland, odlar ca 140 plantor i ett växthus (för det är för kallt utanför, även om vår majs är den absolut snabbaste och härstammar från Alaska). Därför är det ett bra tips för hobbyodlare av majs, att hjälpa till med pollineringen av plantorna, för att få fullmatade och fina majskolvar. 

Ibland läser man tips om att bryta av en hanblomma (dom ser ut som spiror eller "fontäner" av gräs och sitter på toppen av plantorna) och använda den blomman för att "piska" på honblommorna, som ser ut som spröt av ljusgröna trådar längre ner på stjälkarna av majsplantan. Det funkar.

Men jag gör lite annorlunda. Det är för att jag måste använda minst 50 av plantorna till att spara till utsäde till nästa år, och vill ha så stor genetisk variation som möjligt. Alltså så många pappor som möjligt till mina utsädes-majskorn. Som resultat får jag perfekt pollinerade majskolvar, tjocka och fina. 😊

Det syns tydligt på filmen hur jag gör. Stegen är dessa:
1. Jag slår ner pollen från flera plantor i en plastbytta. 

2. Med en stor pensel, fångar jag upp pollen och 

3. Viftar runt penseln på alla honblommans pistiller. 

Det finns ett steg 4 också i att man gärna upprepar detta efter 3-4 dagar. För alla kolvens pistiller kommer inte ut samtidigt, utan vanligen kommer det ett par senväxta pistiller som syns först efter ett par dagar och, om man pollinerar också dom så får man en extra fin och fullmatad kolv. 

Sorten är Yukon Chief som är framtagen av Fairbanks University i Alaska och är världens snabbaste majssort. Det är en dvärgmajs som sällan blir högre än en meter.

---
Här tidigare inlägg om vår extrasnabba majs som ger skörd även i kallaste Lappland (fast alltså i växthus)
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Majs

Dags att så rågen

Det närmar sig midsommar och ... då är det dags att så rågen. Det finns till och med en särskilt sorts råg som heter "Midsommarråg" av den anledningen. Men all höstråg (alltså råg som ger skörd först året efter sådd) mår bra av att sås ungefär nu och över juli, i alla fall om man odlar i norra Sverige.

Sån råg är nämligen tvåårig, och den här första växtsäsongen skapas bladtuvor, som sen ska övervintra och nästa vår börja sätta ax och ge skörd. Och om man planterar rågen nu under sommar, istället för att vänta till hösten, så hinner tuvorna bli stora och fina, och rötterna hinner växa riktigt djupt ner i jorden. Då kommer också skörden blir mycket större nästa år, och som bonus blir rågplantorna väldigt tåliga mot torka, eftersom den hunnit få så djupa rötter. 

Vi har också ett extra odlingstips, vi förodlar rågen i plugg. På det sättet sparar vi utsäde, vi planterar bara de plantor som blivit fina och stora och får ett jämnt beväxt rågland utan tomma fläckar. Och, eftersom vi har fullt upp med annat i odlingarna nu, så får vi också lite extra tid att noggrant rensa den yta som ska bli rågland, innan vi sätter ner pluggarna med rågplantor. Eftersom rågen kommer växa i 1½ säsong, så tjänar man mycket på att rensa ordentligt innan, för att slippa ogräs. 

Vi på Forsnäs Hemman i Lappland odlar två olika sorters råg. Svedjeråg från Brunskog, som är en mycket gammal kultursort, och Norrbottens lantråg, också en gammal sort, men något mer förädlad, med något större sädeskorn. Eftersom råg pollinerar sig med vinden, över stora sträckor, så odlar vi bara en sort varje år, och växlar alltså mellan våra två sorter, för att kunna bevara båda. 

Här nedan följer en artikel från föreningen Sesams medlemstidning "Sesamnytt", nummer 2/2007. Texten är skriven av Peter Erlandson, en av de tidigaste medlemmarna och en riktig "ålderman" inom Sveriges odlingskretsar och är publicerad med tillåtelse av tidningens ansvarige utgivare.

"Landskapsgrödan Norrbottens Lantråg

Vem vaggade rågen? Manshög vaggade rågen, förtäljer den något tandlösa folkliga ordleken. Hos mig finns ingen med namnet Manshög, men nu i juni så står här rågen manshög, om min kroppslängd på 185 cm kan kallas vara manshöjd. När vi förra året begynte att skissa på en lista över lanskapsgrödor, så var för mig landskapet Norrbotten vanskligast att binda någon gröda till. Jag kom dock att bläddra i NGB:s accessionslistor, och upptäckte ovannämnda lantråg (NGB-nummer 1471). Jag beställde hem den, och två dygn senare kom försändelsen med frö från genbanken. Genbankens personal har alltid varit föreningen beaktansvärt behjälplig! Jag sådde fröet i augusti, och grödan övervintrade utmärkt denna nyckfulla vinter. Rådjur betade brodden under senhösten tämligen hårt, men detta påstås gagna bestockningen, d.v.s. att stråsättningen per planta ökar. Jag kan inte avgöra detta på de småodlingar av råg, som jag har haft. De har alltid blivit hårt betade, så jag har inget att jämföra med. Rågen är däremot mycket betestålig, kan man lugnt påstå. Nu sticker i alla fall uppskattningsvis 200 vackra rågstrån upp mot himmelen. 

Så till sorten: Vad jag förstår, så är denna accession en selektion ur en lantsort. Råg är ju dock en extrem korsbefruktare och självsteril, varför jag tror mig vara tämligen säker på att genförlusterna jämfört med ursorten till stor del går att betrakta som en genförskjutning. Slumpodlar vi accessionen, så tror jag nog, att mer variation återkommer. Råg menar jag dock själv bör alltid selekteras. Jag har odlat råg i mindre skala (10 m2) tidigare, och alltid upptäckt efter några generationer, att (undan mänskliga aspekter) andelen degenererade ax ökar. Som jag ser det, så synes denna råg vara ovanligt praktfull. Stråstyv följer den hård vind utan att vika sig, detta trots att få plantor ju är mer oskyddade. Rimligen måste den ha varit produktiv också. Axen är mellan 8-12 cm långa, bara några få är urartade. Som ni ser på bilden, så har axen också ordentlig borst. Nu förväntar jag mig bara senare en praktskörd av frö från denna "storodling".

För många år sedan såg jag manshög råg i Finland. Vår systerförening i Schweiz har sorter, som de påstår är 3 m! Annars tycker jag nog råg på åkern plägar vara en dryg meter hög. Det måste ha varit en magnifik syn att se denna nästan två meter höga lantråg på norrbottniska fält en gång i tiden.

Någon medlem boende i landskapet borde bevarandeodla denna sort på rätt breddgrad. Hör gärna av er. Norrbottningar var stolta över er landskapsgröda!  Peter, M 101"



Här är länkar till hela "rågåret", eller rättare sagt 1,5 år. Från sådden till skörden. Vår erfarenhet gäller särskilt rågodling i nordliga delar av landet.

Att odla råg

År 1; 

Pluggsådd av råg

Att plantera rågplugg

Att skära rågen

År 2;

Hög råg

Skörda rågen

Alla inlägg om vår rågodling på bloggen

Tröskar senapen

I år är vårt fjärde år med egen senap (arten vitsenap Sinapis alba). Det är förvånansvärt lätt att odla senap även här i kallaste Nord, i Lappland. Det är en planta som blir ca 100-130cm hög och det gör att vi lätt kan täcka den med fiberduk om vi får högsommarfrost (som vi får nästan varje sommar). Så länge det är plusgrader är den tacksam och växer fint.

När senapen är fullmogen på  höstarna, när den ser gulbrun och torr och vissen ut, tar vi in den, torkar och låter det stå tills nu ungefär. Nu är det dags att göra senapen inför jul, så nu tröskar jag. Det orange skynket är en vanlig vaxduk, jätte praktisk när vi tröskar och rensar frö.

Enklast är att trampa ur alla fröskidor och efteråt använda föreningen Sesams frösåll för att rensa ut det rena senapsfröet, vilket är det som är själva kryddan.

Men självklart sparar vi en handfull av årets frö för att använda som utsäde nästa år. I och med att vi odlar vårt eget frö, så blir våra grödor allt mer anpassade till vårt bistra klimat här i Kallaste Nord, och för var år får vi härdigare grönsaker och mer rikgivande skördar.

Tidigare inlägg om senap:

Recept på vår egen senap: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

Odla och rensa senap i frösållet: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/odla-julens-senap.html

Blommande senap och Husbonden: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/senapen-blommar.html

Kvanneblommor och fröer

Här är en bild av fyra kvanneblommor i olika grad av mognad. Från den omogna gröna till den vänstra, där de flesta fröer redan fallit av. 

När vi samlar kvannefröer så är det blommor som den högra och den andra från vänster, som vi plockar. Där är fröerna fullt mogna och kommer gro bra när dom planteras.

Kvannefröer är dock känsliga för lagring och håller mycket kortare tid än de flesta andra fröer. Man ska helst göra som naturen, plantera dom på hösten/vintern strax efter dom mognat. Då får dom tina fram naturligt på vårkanten och det hjälper dom att gro fint under nästa försommar.

Nu finns fröer från vår Fjällkvanne att köpa i webbutiken: 

https://forsnashemman.se/products/kvannefron

Här är också tidigare inlägg som beskriver hur jag gör när jag sår kvannefrö och hur jag tar hand om dom små plantorna:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/kvannefron-till-salu-pa-direkten.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/fjallkvannens-utvecklingsstadier.html

Provsmaka tomater

Så här gör jag när jag ska provsmaka olika tomatsorter, och ta fröer från dom. 

Jag går ut med en stor korg eller bricka och många mindre burkar. Plockar riktigt mogna frukter, gärna från flera plantor av samma sort, och lägger sorterat i burkarna. 

Sen in, provsmaka, och slutligen ta frö från de sorter vi vill fortsätta odla. 

Här ett tidigare inlägg om hur jag fermenterar (jäster) tomatfröer:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/spara-egna-tomatfroer.html

Frögurkor

Årets renpollinerade frögurkor börjar mogna. Sorten är Muromsk Drue, en gammal traditionell dansk sort som tål kalla förhållanden. I hemlandet odlas den utomhus, och den härdigheten gör att även vi i Lappland hinner få goda skördar. Vi måste dock odla den i vårt växthus. 😊

Jag lät pollinera två gurkor som blommade alldeles bredvid varandra, ifall det skulle misslyckas på någon. Men båda tog sig och plantan verkar orka låta bägge utvecklas fint. Med två frögurkor kommer jag nog därför få frö som räcker många år framöver. Och gurkfrö håller länge, upp till 10 år om man förvarar det rätt. 👍

Tidigare inlägg om gurkodling i Lappland: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/fina-gurkor.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/09/fonstergurkan-fortsatt-fin.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/wonky-cucumbers.html

Uppdatering i början av september:

Nu är frögurkorna knallorange! När man ser de mogna frukterna så förstår man att de gurkor vi vanligen äter, de är verkligen omogna. 

Själva plantan har också börjat vissna ner, kanske känner den att den gjort sitt med hela två fröfyllda gurkor. De övriga plantorna av Muromsk drue ger fortfarande gurkor, men den här plantan blir allt gulare och allt torrare för var dag. Men frögurkorna får hänga kvar så länge det går i växthuset för att suga ur all näring och skapa fröer av bästa möjliga kvalitet. 

Haverroten blommar

Haverroten har en ganska blygsam blomma. Men otroligt vacker när man tittar närmre. Lila med nästan självlysande gula fyrverkerier av pollenrika ståndare. 

Nu är det ju inte skönheten vi är ute efter när vi odlar Haverrot, utan mat, som alltid. 😊

Växten är tvåårig och ger delikata rötter att äta första året, och....om man lämnar rötterna i landet över vintern så får man egna fröer år två, som vi nu alltså håller på att få. Lättodlad, också för fröodling här i kallaste Lappland.

Överlag är odlingen av haverrot exakt samma sak som att odla svartrot eller palsternacka.

När fröerna är mogna öppnar sig blomman till en enorm boll, mycket likt en maskrosboll. För att skörda fröerna lättsamt få rena fröer är det praktiskt att göra som på filmen. Med ett särskilt handgrepp samlar man fröbollen i handen och vrider direkt av de fluffiga "paraplyerna" som sitter i toppen av varje frö. Sen är fröerna rensade och lätta att hantera vid förvaring och sådd.

https://www.youtube.com/watch?v=AkDnHPDuXL8

Och på exakt samma sätt rensar man svartrotens stora fröbollar. 

Här tidigare inlägg om de växterna: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2022/07/svartroten-blommar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/palsternacka-tills-nasta-ar-och-ikvall.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/froodling-av-palsternacka-kral.html

 

Svartroten blommar

Svartrot är inte en av de vanliga rotsakerna att odla. Det är synd, för den är lättodlad, god och extremt härdig. Här i allra kallaste Lappland har vi inga som helst problem att odla den och till och med att odla eget frö. 😊

Svartroten är tvåårig (eg. flerårig men den är tvåårig i tillämpad odling), liksom morot, palsternacka och nästan all slags kål. Det betyder att man måste låta roten övervintra för att sedan (andra året) kunna låta växten gå i blom och producera fröer. När det kommer till sånt som morötter och kål måste man alltså gräva upp rötterna på hösten och sen förvara dom över vintern, i en jordkällare eller stuka eller liknande. 

När det kommer till svartrot så är det jätteenkelt, det är bara att låta plantorna övervintra i landet, låta dom stå kvar utan att skörda dom. På vårkanten ser man bladen titta upp tidigt och nu i juli blommar växten. I september kommer jag kunna plocka eget frö att så nästa vår.

En superenkel växt för självhushållare alltså! 👍

Även palsternacka är lättodlad och övervintrar utan problem här i Kallaste Nord: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/palsternacka-tills-nasta-ar-och-ikvall.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/froodling-av-palsternacka-kral.html

Höstens insamling av fröer

För mig är den allra roligaste "skörden" att kunna samla egna fröer. Det är liksom det ultimata tecknet på att vi är självförsörjande. Jag kan inte bara odla egna grönsaker, rotfrukter och bär. Jag kan dessutom skapa egna fröer för att kunna odla allt detta också nästa år. DET är äkta tillfredsställelse i köksträdgården. 😊

Fröer håller vanligen i flera år, så man behöver inte fröodla alla sina växter alla år. I år har vi fröodlat bland annat kålrötterna Norsjö och Viksjö, rovorna Ljusnedals skålrova och Gammal Svensk rova, foderbetan Rubra, rädisan Burro Gigante, många olika ärtor och bönor som Solleröärt och Klenshyttans brytärt, och Stella och Laika brunbönor. Samt palsternackan Halblange Weisse, som visas på bilden här ovan.

Vidare fröodlar vi, som alltid, vår fjällkvanne. Det gör vi varje år för att dela med oss av fröer från den här fantastiska växten. Och kvannefröer måste vara helt färska för att gro bra, så just dom måste man fröodla varje år, medan t.ex. kålväxter kan behålla god grobarhet i upp till 10 år i förvaring. 👍

Jag har dessutom fått chansen att ta in en helt ny växt i trädgården. Det är den mogna blomsterställning som syns på bilden ovan. Det är björnloka. Det är en inhemsk växt, vanlig i just Lappland och som dessutom använts som "spenat" på vårarna, enligt en äldre Same som jag är bekant med. Den är tydligen jättegod också, en av de godaste vilda växter som finns enligt en facebook-bekant. Jag har haft svårt att hitta vilda bestånd men i år fick jag en mogen blomställning av min granne, och nu ska jag så fröerna och hoppas kunna skapa en liten rabatt med björnloka i min köksträdgård. Kanske en framtida vår-delikatess att se fram mot. 😋

Tidigare inlägg om fröodling: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Fröodling

Här finns fröer till vår fina palsternacka Halblange Weisse. Vi har fröodlat dom i 7 omgångar, så dom är särskilt väl anpassade till vårt karga Lappländska klimat. https://forsnashemman.se/orter

Här hittar man också fröer till vår fjällkvanne.

Första frosten hotade vår fröodling

I natt hade vi årets första frost. Det är ovanligt sent, vanligen har vi någon frostnatt i juli också. Och ännu ovanligare är att vi haft en helt frostfri junimånad. Det har aldrig hänt i mitt vuxna liv vad jag kan minnas. Vi har alltså haft mer än två hela frostfria månader i rad, hela juni och hela juli. Den globala uppvärmningen gör sig påmind. 😕

Idag kändes det ändå nödvändigt att köra hem våra fröodlingar från de gläntor (avlägg) längs byavägen där vi har dom under blomningen för att dom inte ska korspollineras. Dom hade klarat nattens kyla, dom står skyddat till där vid skogskantens dungar. Men nu får dom komma hem till vår varmaste vägg, sydsidan av bostadshuset. Och när det blir ännu kallare får vi vira in dom i fiberduk om dom inte hunnit få mogna fröskidor. Och om inte det räcker brukar vi rycka upp alla kålrötter och rovor och låta allt eftermogna så mycket det går inomhus. För det mesta funkar det hyfsat och vi får fram fint frö även här i kallare än zon 8. 👍

Men då har vi också påbörjat fröodlingen tidigt. De här två plastbackarna innehåller Korova från nordvästra Värmland och kålroten Vintjärn. Rötterna togs fram från jordkällaren i mars och trycktes ihop i de här backarna. Det får med nöd precis plats ca 20 st rötter i varje back. Sen ger inte varje rot lika mycket frö som om dom skulle fröodlas på friland, men....det gör inte så mycket. Man får vanligen så mycket frö ändå att det räcker och blir över. 

Backarna får sen stå inomhus i ett ljust utrymme med +5C från mars till maj då dom åker ut i växthuset där dom får stå tills slutet på maj då dom börjar blomma och frostrisken inte är alltför svår. Då kör vi ut dom på avläggen längs byavägen. 

Och nu får dom alltså komma hem igen. Ett års fröodling är snart tillända, och i köksträdgården växer rötter för nästa års fröodling. Roligt! Och tillfredsställande. 😊

Tidigare inlägg om rovor och kålrötter:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Kålrot

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Rovor

Fröodling av kålrot Norsjö

Här är mina 27 kålrötter av sorten "Norsjö" som blommar för att ge frö. Bilden är tagen för en vecka sedan, och det har blommat något enormt! Dessutom är tydligen kålrotsblommor väldigt populära bland humlorna. Vanligen ser jag minst 10 humlor i den här ruggen varenda gång jag går förbi. 😊

Här är en kort, 21sekunders film på youtube:

Man kan också se filmen i större format här: https://youtu.be/dE8j0AnD3dQ

Nu, en vecka efter det här kortet togs har kålrötterna blommat över till ca 80%, det är några blommor kvar. Men framförallt börjar det utvecklas massor av fina fröskidor, och dessa kommer ge oss enorma mängder frö i höst. 

Varje en av dessa skidor innehåller 20-40 fröer och .....det är mängder av dom, på varje planta. Vi kommer ha frö nog för åratal framöver och för att dela med oss av i föreningen Sesam, som jobbar för att bevara kulturhistoriska växter och lära ut hur man fröodlar. 👍

Det är bara att konstatera, för mig är fröodling det som ger största tillfredsställelsen av allt i köksträdgården. Det är ju helt fantastiskt att kunna få egna grönsaker och stor och fin skörd. Men att också kunna få eget frö, för att få ännu mer skörd kommande år....det är verkligen grädde på moset. I det här läget då vet jag att jag verkligen är helt självförsörjande. Världen må brinna, men jag kommer ändå ha mina goda kålrötter från Norsjö. 💗

Tidigare inlägg om fröodling och föreningen Sesam: 

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Fröodling

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Sesam

När allt inte gror

Vi är mitt inne i årstiden då det gäller att så fröer. Ofta känsliga fröer som måste gro i värme (+22-27C) och som måste förodlas länge och som måste få tillskottsbelysning under de här första, mörka månaderna. Exempel är chili, paprika, aubergine, rot- och bladselleri och olika former av lök. 

Ibland lyckas man inte alls med sådderna. Och...det är långt ifrån alltid ens eget fel. De här tre chilisorterna är planterade i samma krukor, och jord, och har stått på samma ställe som andra chilisorter, där alla 5 fröer grodde fint. Men... i de här fallen fick jag bara ett par förkrympta stumpar, som kom upp sent och där alla frökapslar hade kvävt groddbladen. Ett tydligt tecken på så gamla fröer att det är mycket svårt att få dom att gro bra.😏

Det här är ytterligare en orsak att jag gillar att odla egna fröer. När jag beställer något underligt frö, så vet jag att jag bara behöver någon eller några plantor (på de självpollinerande varianterna) för att sen bli helt självförsörjande på frö. Och när det kommer till t.ex. chili och paprika, så är mina egna fröer alltid enormt mycket mer livskraftiga än de köpta, som ibland är av tveksam kvalitet.  Men som sagt, man behöver bara en eller två plantor som lyckas, även av de här dåliga fröerna, så har man sen tillräckligt med egna fröer året efter, för att odla alla plantor man nånsin kan önska! 💗

Tidigare inlägg om paprikasådder: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/03/perfekta-paprikor.html

Och här föreningen för alla som vill lära sig odla egna fröer: föreningen Sesam:

https://foreningensesam.se

Egna fröer från Aubergine

Som självhushållare är jag mycket intresserad av att också bli självförsörjande på fröer. Fröhandel är vanligen en multinationell storindustri, som tyvärr är styrd av ganska otäcka företag med målsättningen att göra alla beroende av just deras fröer, som måste köpas av just dom varje år för stora summor. Därför känns det mycket viktigt att kunna odla sina egna fröer. Äkta frö-frihet! 😊

Vissa fröer är väldigt lätta att odla själv, som ärtor. Där är det bara att låta några ärtskidor mogna så har man utsäde till nästa år. Andra växter är lite krångligare, t.ex. kålväxter som är tvååriga och måste övervintras, oftast i jordkällare här i norr och som kan korsa sig på många olika sätt. Så man måste verkligen veta vad man gör när man fröodlar kål. 

Andra sorter...dom är så svåra här i kallaste Nord, i Lappland där vi bor, att jag inte kunnat tro att det skulle lyckas att fröodla dom. Ett exempel är aubergine, som är svår att odla överhuvudtaget här (ens i växthus), och riktigt svår att få att bli så mogen (under vår korta sommar) att den kan ge fröer. 

Men, förra året gjorde jag ett experiment. Jag lät en av de klenaste plantorna mogna fullt, en sån planta som utvecklats så dåligt att jag ändå inte skulle få så stor skörd av den. Plantan skapade två, väldigt små frukter och jag lät dom sitta på plantan så länge det bara gick. Sen på senhösten tog jag in frukterna och lät dom ligga i bokhyllan och eftermogna. 

För två veckor sedan såg en av auberginerna ut som på bilden ovan. Den andra var bara ett ihoptorkat skal. Jag öppnade upp de två auberginerna och grävde ut innehållet och sådde fröerna.

Och, det funkar! Det har verkligen blivit mogna aubergine-fröer som gror fint, även här i kallaste Lappland! SÅ kul! 👍

De här plantorna kommer jag ju inte odla vidare på, eftersom dom kommer från en så klen planta. Det här var bara ett fröodlingsexperiment. Men nu när jag vet att det funkar ska jag i år välja ut en fin, välutvecklad och tidig planta, och låta den sätta frö. Kanske kan jag alltså från nästa år bli självförsörjande också på aubergine-fröer. Det känns jättebra, inte bara för att jag kanske kan avla fram en sort som är bättre anpassad till vårt klimat inom 3-4 år, utan också för att auberginefröer är jättedyra, det är inte ovanligt att de kostar 5-10 kr styck. 

Äkta tillfredsställelse på självhushållnings-fronten! 💗

Tidigare inlägg om auberginer här på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/07/auberginer-i-lappland.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/09/baba-gaonuch-av-egen-aubergine.html

Lantvete

Vårvintern är en tid då vi sorterar igenom det sista av vår skörd från förra året. Vi har en del ärtor kvar att rensa, så att vi kan plantera dom i början av juni. Och så har vi säden. Vi odlar främst korn, som är det traditionella Lappländska sädslaget, och råg som också odlades här, om än inte lika frekvent.

Men vi odlar också havre, med en liten provodling som vi startade förra sommaren och som gick bra, och så odlar vi vete, lite, och ibland. Vetet kom in i trädgården redan första sommaren vi bodde här. Vi hade matat småfåglar utanför köksfönstret den vintern och när våren kom så grodde det mängder med säd i rabatten mot syd. Det fanns mycket annat att ägna sig åt för oss nyblivna självhushållare, så den rabatten blev helt bortglömd den sommaren. Men resultatet blev ett antal helt mogna veteax på senhösten. 

Jag blev otroligt förvånad, ingen kan ju odla vete här i Lappland, det har man ju alltid hört. Men här stod en vetesort helt mogen. Dessutom troligen en helt kommersiell vetesort, som används i fågelfrö, som inte alls är anpassad till vårt kärva klimat.

Jag började hålla ögonen öppna efter vetesorter som kunde vara bättre anpassade för oss i kalla Nord. Men jag hittade inte åt några förens för några år sedan då jag köpte ett "lantvete från Dalarna" via Nordgens webshop. Några år senare fick jag tag på en nordamerikansk köldanpassad vetesort med anor från Finland, Apu-vete från, samma ställe. 👍

Förra sommaren provodlade jag dom för 2a och 4de året på friland. Eller...skyddade under fiberduk, vilket mest beror på att vi har alla odlingar under fiberduk här i kallare än zon 8, och att småfåglarna annars äter fullständigt rent i både vetet, havret och kornet under sensommaren. 

Lantvete från Dalarna var både tidigare (efter 4 års habituering här i Lappland) och mer rikgivande än Apu-vetet. Och, det är vackert. Det är en tydlig lantsort, med olika färger, former och typer av borst eller avsaknad av borst på axen. 

Nu rensar vi det sista av förra årets veteskörd och kommer få mer än tillräckligt med utsäde för detta år, då vår odling blir minst dubbelt så stor, men då ändå bara kanske max 10 m2. Och om vi då får god skörd i år kommer det räcka till utsäde till året efter, och några vetebullar till jul. 😏

Tidigare inlägg om vår kornodling: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/korn-var-traditionella-lapplandska-sad.html

Tidigare inlägg om vår rågodling: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/att-odla-rag.html

Om lantvete från Dalarna: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/lantvete-fran-dalarna.pdf

Nordgens webshop (öppnar den 1 mars varje år): https://www.nordgen.org/produkt-kategori/fropasar/

Rensa vitsenapen

Idag rensade jag vår senap, som vi odlat själv. Det är vitsenap (Sinapsis alba), fröerna är huvudingrediensen i senap. Vi har odlat egen senap i 3 år nu och det funkar riktigt bra, även här i Lappland zon 8. 😊

Många som odlar egen senap ger upp. De tycker att fröskidorna är så hårda och taggiga. Svåra att få ut fröerna från. Och senap är en ganska tuff planta. Men med föreningen Sesams trix för att rensa fröer är det en enkel match att hantera också senapsväxten!

Här en film hur jag gör; 

https://youtu.be/eYia51QodT4

Man skaffar en bilmatta, en sån med upphöjda gummiräfflor på. Vidare behöver man en sandpapperskloss, en sån av skumgummimaterial som sviktar lite när man klämmer på den. Sen lägger man helt enkelt frökapslarna på bilmattan .....och gnuggar. Jätteenkelt. Bilmattans räfflor och den sviktiga klossen gör att alla typer av fröer lossnar lätt utan att skadas. Titta på filmsnutten. Det syns tydligt hur de oskadade senapsfröerna samlas i hålrummen på bilmattan. 👍

Sen använder man föreningen Sesams frösåll för att få fram rent frö. Och när det kommer till senapsplantan så är alltså "rent frö" det man sedan mal och kryddar för att göra senap att äta. Mycket gott och vilken härlig liten detalj i vår självhushållning. Att kunna vara självförsörjande på senap, vi här i kallaste Lappland, precis som i senapens hemvist i södraste Skåne. 

Här en film om hur jag rensar fröer med frösållet: https://www.youtube.com/watch?v=J14Pjs1oSkQ&t=4s

Tidigare inlägg om att odla senap: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/07/vi-odlar-egen-senap.html

Vårt eget recept på världens godaste senap, det är dags att göra den nu om den ska hinna mogna i smaken till julskinkan den 24'de: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

Viker fröpåsar på löpande band

Nu är det dags satt ta fram de arbetsuppgifter vi sparat till vintrarna. Bland annat är det dags att vika fröpåsar. Modellen är gammal, man har hittat en sån här påse vid renoveringen av någon av Linnés gamla byggnader. Kanske är det rent av den mest kände Svensken själv som vikit såna här påsar. 😊

De är så praktiska för man kan ta vilken liten pappersbit som helst och snabbt få till en påse som kan hålla värdefulla fröer i tryggt och säkert förvar. Det är en kunskap som sprids inom föreningen Sesam, som jobbar med att bevara och fröodla gammaldags kulturväxter, och vi tänker på den här påsen som "sesam-påsen". Här en länk till hur man viker den. https://foreningensesam.se/vika-fropasar/

Numer viker jag många påsar varje år. Kring 3-400 stycken. Det beror på att vi är med i föreningen Sesam, där medlemmarna delar med sig av fröer dom själva odlat. Och DET i sin tur beror på hur otroligt utsatta fröer är av den storskaliga "fröindustrin". Det lagliga läget är väldigt trängt. Och vissa år under de senaste decennierna har det tydligen varit helt olagligt att dela med sig av egna fröer, även om man gör det gratis. Nu är allt under utredning igen, men de stora firmorna lobbar hårt för monopol och att gammaldags kultursorter helt ska förbjudas eller åtminstone marginaliseras, för att deras fröer ska få vara de enda som används inom all växtodling. 👎

Så, jag viker fröpåsar, många fröpåsar. För att bidra till ett gräsrotsbaserat motstånd till den idiotin. De här påsarna ska få många, många människor att kunna få starta med odling av de sorter vi på Forsnäs Hemman erbjuder i Sesams årsbok som kommer i början av 2021. Bland annat nordligt anpassade sorter som Svedjeråg från Brunskog, chilin Sibirisk Huspeppar och de otroligt köldtåliga och tidiga tomaterna Nordiskt Mirakel och Turboreaktivny.

För att rationalisera påsvikningen har jag börjat använda mig av förpackningspapper som man får med en del varor som kommer med posten. Det är oblekt papper som är perforerat så det kan rivas i remsor, som blir precis lagom stora för att dela i hälften och sen i tredjedelar för att vika små frökuvert i precis rätt storlek. För de särskilt snoffsiga fröpåsarna har jag till och med skrivit ut etiketter. För, nä, det är bara svårt att ta att världen ska vara så jobbig att man inte ska få sälja fröer småskaligt. Så tre av våra sorter, säljer jag faktiskt, kanske helt olagligt, via vår webbutik. 😉

Här för att bli medlem i föreningen Sesam, numer att nästan anse som en rebellrörelse: https://foreningensesam.se/

Rensar rovlandet

 Allt för varmt väder. Men får man sitta ner bekvämt så går det ändå att arbeta i köksträdgården. 😊

Här rensar och slutgallrar jag bland mina fina gammaldags kultursorter, just här Norsjö kålrot och Ljusnedals skålrova. Till vänster ser vi den rätt oregerliga ärtodlingen och till höger, under fiberduk, potatislandet för i år. 

Jag sitter bekvämt på vår fina spåntäckta huvudväg i köksträdgården. Torrt, rent och mjukt. Sedan vi lade upp odlingen i permanenta bäddar med bekväma vägar mellan, så har det blivit så mycket roligare att jobba i landen. Det är det bästa vi gjort. Den här huvudvägen är också extrabred för att vi ska kunna köra in med vår mikrotraktor, som vi gjort av en gammal åkgräsklippare. På så sätt kan vi ganska lätt köra ut gödsel och större lass av plant rakt fram till rätt bädd. 👍

De kålrötter och rovor jag slutgallrar så här sent är direktsådda ganska sent, i mitten av juni. Det gör att dom inte blir alltför stora fram tills skörden i september och då övervintrar dom också ofta bättre än stora, tidigt sådda exemplar. Just dessa ska vi nämligen inte äta upp, utan spara i jordkällaren tills nästa vår, då vi planterar ut dom igen och får eget frö av dessa traditionella, lokala sorter, som är så värda att bevara. 💗

Tidigare inlägg om köksträdgården: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/09/pa-semester-soderut-en-vecka-framat.html

Och en del av våra gammaldags rovor och kålrötter: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

Mikro-traktorn: https://forsnashemman.blogspot.com/2015/07/slatter-i-regn.html

Bondbönor med bruna blommor

Nu har mina bondbönor av sorten Nekrassow börjat blomma. 😊

Nekrassow är en rysk, svart bondböna. Eller snarast djupt, mörkt violett. Men den ser nästan svart ut i vissa ljus. Blommorna är dock vanligtvis färgade som vanliga bondbönor, vita med svarta "ögon".

Förra gången jag fröodlade mina Nekrassow så fick jag en planta som såg helt annorlunda ut. Blommorna var enfärgat mörkbruna, precis när dom slog ut med violetta toner. Bönorna var lika violett/svarta som vanligt. Och denna fröodling, min femte omgång av den här sorten, hade 4 av 25 plantor helt bruna blomställningar. Man kan också se att stjälkarna har en annan pigmentering. I övrigt ser plantorna lika ut, lika höga, blommar samtidigt, ger lika mycket och bönorna, som jag sett hittills, ser likadana ut. 👍

Intressant! Och vackert! Och eftersom traditionella sorter kan ha utrymme för viss diversitet i fenotyper, samt att jag inte är formellt ansvarig för att exakt bevara bondbönan Nekrassow i sin ursprungliga form, så jag jag beslutat att fortsätta odla på alla varianter av plantor av den här sorten, oavsett färg på blommorna. Och jag njuter lite extra av de här rikt färgade plantorna. 💗

Om sorten Nekrassow hos frösamlarna i Danmark (där jag fick den från):

https://www.froesamlerne.dk/sortsdatabasen/vis-sort?varietyid=234

Tidigare inlägg om bondbönor hos oss:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/10/att-ratta-odlandet-efter-matsacken-och.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/05/saningstid.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/fruktstund-blir-barstund.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/odlingssommaren-2002-varmast-i.html

Fröodling av palsternacka Kral

Här blommar den ryska palsternackan Kral för fullt! Den här palsternackan är lite speciell. Vanligen är palsternackor långa och smala. Det kan vara bekymmersamt, man måste gräva mycket djupt i landet för att få upp dom. Jobbigt i vår mo-/mjällajord men ännu jobbigare i lera kan jag tänka. 😊

Sorten Kral får istället tjockrunda och ganska korta rötter, mer som en rödbeta eller en kålrot i formen än som en klassisk palsternacka. Praktisk, men ....inte någon vanlig sort. Svår att få tag på.

Jag började söka efter fröer år 2017 och hittade till slut en firma i Storbritannien som sålde. Tyvärr var fröerna av rätt dålig kvalitet så jag fick inte många plantor från den fröpåsen. Det är ganska vanligt, palsternacka har känsliga fröer som inte lagrar väl, därför är det en utmärkt planta att ta egna fröer av, för då kan man så direkt på hösten när ens egna blommor har mognat. Så gillar palsternackor att förökas och då blir också grobarheten nästan 100%.

Men jag fick fram ca 15 stycken Kralrötter som jag fröodlade år 2018. År 2019 odlade jag rötter från mina egna fröer men beställde också en ny fröpåse från UK för att få lite mer genetik än mina första 15 rötter gav. Det gick lite bättre och den här fröodlingen är alltså resultatet av både mina första egna fröer från 2018 och de köpta jag odlade förra sommaren.

Men ännu är detta bara första steget på mitt fröodlingsäventyr av den gammaldags palsternackan Kral. Jag hade inte riktigt möjlighet att vara så kräsen inför den här fröodlingen. Jag tog bara bort de allra minsta och sämsta plantorna, resten fick sätta frö. Så nästa år är det dags igen, då ska jag odla rötter från dessa fröer och året efter, år 2022 ska jag göra en "ordentlig" fröodling för första gången. Alltså gräva upp alla palsternackor tidigt på våren, och bara välja ut de allra bästa och mest välformade rötterna för vidare förädling. 👍

En del tänker att fröodling är tålamodsprövande. Det känner inte jag. Det är ju så lätt att man bara bestämmer sig för vad man ska fröodla, och även om det är en flerårig växt så...tja, åren går och helt plötsligt har man kommit "fram" till ett mål man kanske satte för jättelänge sedan. Men....under tiden går man ju inte och tänker på det varje dag.

Bara ibland, som idag när jag slogs av hur fin min lilla fröodling var så här i full blom.
Massor av humlor surrade runt bland blommorna också.  💗

Tidigare inlägg om palsternackor och just Kral.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/palsternacka-tills-nasta-ar-och-ikvall.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/varbruk.html