onsdag 14 februari 2018

Odlingssommaren 2002. Varmast i mannaminne?

Första året jag satsade riktigt stort på att odla för självförsörjning så hade jag en otroligt tur. Just den
sommaren var helt fantastisk! Det är nog den allra bästa odlingssommar jag fått uppleva. Och då är det ändå 16 år sedan. Här följer en bildsvit av diverse odling och familjeglädje under sommaren 2002. Sommaren vi ibland minns som "Karibien i Lappland".
Jag satsade på djupgrävda bäddar med mycket mullämnen i. Ung, stark och frisk grävde jag hela 250 m2 i dubbelt djup, bäddarna bestod av 40-50 cm lucker fet jord. Och det växte därefter. Här en bild där jag står vid en bädd broccoli och broccolo. Lite framåt ser man en plätt redan skördad mangold (se bild nedanför), framför lite piplök och en blommande sallat. Vi har aldrig haft blommande sallat på friland i Lappland efter denna sommar! 
En halvhög märgärt som gav enorma mängder denna varma sommar, Karina. Numer odlar jag inte den alls, för den klarar inte vår vanliga halvkalla Lapplandssommar. Istället odlar jag lokala och lägre  sorter av ärtor.  
En ursprunglig tobak, antingen Virginatobak eller bondtobak som jag odlade för att göra snus till Husbonden.  Se bild på bondbönor och snusdosa nedan. Det blev så småningom flera dosor snus. MEN det är verkligen inte lätt att göra snus, och han absolut avskydde mitt hemgjorda snus. Samt; tobak kräver rejält varma somrar för att utvecklas som på dessa bilder. Så det är en planta jag aldrig odlat igen. 
En av de roligaste delarna med odling är ju när barnen blir engagerade. Här hjälper äldsta ättelägget, dottern som numer är 22 år, till att skörda tabasco-plantan, det är nog in i oktober. Plasthandskar på!
Och här har vi nuvarande mellanbarnet. Vid det här tillfället var det yngste sonen. Numer 19 år gammal men när det här fotot togs var han 3år och älskade den stora och konstiga moroten!
Standardlunch sommaren/hösten 2002. Jag åt strikt stenålderskost och ja, vi hade ju enorma mängder grönsaker att äta. Lättkokt med lite örtsalt var grejen! Supergott. Våra lappländska grönsakers egna smak är det absolut mest fantastiska! Observera sparrisärten: jättegod men kanske inget jag odlar igen. 
Husbonden, ung och kolla hur blåögd! Håller tre romanesco, inte jättestora, lite utdragna (troligen Lapplands 24 timmars ljus) och nä, vi odlar inte romanesco broccolo numer. Men gott var det. 😋
Suddigt foto, men bildbevis på att vi hade en STOR planta av kapkrusbär som gav många bär på friland i Lappland. Alla som känner till skillnaden mellan kapkrusbär (Physalis Peruviana) och Gyllenbär (Physalis Pruinosa) inser att det är en sommar som ingen annan när senmognade P. Peruviana ger riklig skörd på friland i Lappland.😮 Numer satsar vi på snabba sorter av P. Pruinosa, i växthus.

Mangold. Hur mycket kan dom VÄXA egentligen? Ojoj, vill man ha mycket volym så är det mangold som gäller. Vill man har riktigt smarriga saker, så får man nog skörda dom tidigt eller satsa på riktigt spädvuxna sorter. I år provar jag igen, med "Perpetual spinach".
Betor i tre färger. Betor är rent av ett sorgebarn hos oss. Det liksom bara inte "vill" sig. Så år 2002 var det som vi fick "OS-guld" i betodling, fast utan att vi tränade.😏
Alltså morötter! När dom vill sig, så är dom ju en helt fantastisk gröda, och man får skörda mängder, och alla gillar ju morötter så det finns avkastning för allt! Inte undra på att mitt 16 år yngre jag ser så himla nöjd ut! Dessutom matchar ju moroten bikinin! 😂
En suddig bild av lite av chilin. Jag hade inte en enda susning om hur man odlade chili då. Men med varmt väder och lite entusiasm så blir det ändå så här. Var det något som sommaren 2002 verkligen GAV mig, så var det känslan av att det KAN fungera. Man får inte ge upp, även om något år är sämre eller vissa grödor inte vill lyckas för en.
Husbonden visar att han är en äkta norrlänning då han jämför bondbönorna med en snusdosa. Men jo, dom var enorma! Kanske är detta orsaken att yngste sonen aldrig kan få nog av bondbönor? Att vi åt så mycket av dom under den vintern han blev till? Bondböna Hangdown, inget vi odlar längre. Kräver så varmt klimat att vi inte vanligen kan erbjuda detta här i Kalla Nord. 
Gul lök från sättlök, har aldrig förr eller senare fått den här storleken på dom.
Jordärtskockor. Dom blir alltid höga, men här är dom verkligen extra-otroligt höga. Också ett foto som visar hur mina första försök till täckodling gick till. Jag trodde att det bara var "klippt gräs" som var användbart, och vi hade ju enormt lite gräsmatta och ......hallå, använda en bensindriven gräsklippare för att få näring till landet?!?! Kändes helsjukt och det blev inte så mycket täckodling detta år, av den orsaken. Numer vet vi ju att det går att täcka med allt möjligt. Mögliga ensilagebollar är vårt vanligaste täckmaterial, vi hämtar det från grannarna mot utbyteshandel.
Kortväxt, tidig solros. Men inte ens denna varma sommar hann vi få mogna fröer här i Lappland. Är det något jag "drömmer" om som odlare så är det att kunna odla något som ger något som liknar nötter/ätbart frö här i Lappland. Något med omega3/6 och med mineraler och fetter som vi verkligen skulle behöva. Vi kan inte odla varken hasselnötter, valnötter eller nån form av tall/pinje här hos oss. Så solrosor var vårt "sista hopp". Ännu har vi inte lyckats men bara i vinter har vi hittat ett nytt "hopp" via en särskilt selekterad form av super-tidig lågväxt solros från Alaska. Tyvärr har vi ännu inte hittat något sätt att få tag på den. Om du vet vart man hittar "Midnight Sun-flower" så får ni gärna höra av er. http://snrenews.blogspot.se/2009/02/new-sunflower-is-for-birds.html
Alltså mangold. Vad ska man göra med all mangold? Det är nog orsaken att vi numer är betydligt mer modesta och bara odlar någon mindre rad av mangold.
Frösådda smultron, man behöver bara så dom en gång, för deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns fortfarande med oss. Delade och omhulade och nyplanterade på nya rena jordplättar varje år. Sort Alexandria.
En hink morötter, Rothild. Dessa var skördade ganska tidigt i slutet av augusti. Jag tog också upp en skörd av helt ENORMA gula morötter, "Jaune du Doubs" ca en månad senare. Dom var som en underarm i storlek och lagrade väldigt väl. Båda dessa är standardsorter hos oss även nu, kallare år, fast inte så här stora. 
Rejäl lökskörd. Detta är bara bråkdelar av alla storvuxna lökar vi fick. 
När man har små barn så är det ju nästan helt omöjligt att hitta bilder av själva paret tillsammans. Man tar kort på varandra, eller på barnen eller på varandra med barnen. Men nästan aldrig ser man till att ta kort på OSS, tillsammans.  😜Det här är den enda bild gemensamt jag hittat av oss från året 2002.
Husbonden och Husmor på Forsnäs Hemman, minus 16 år. 
Och JA, jag talar i en mobiltelefon. Den ovanan slutade jag med ca 5 år efter detta foto togs. Numer äger jag ingen mobil sedan mer än 10 år tillbaks, och kommer helst inte nånsin skaffa en ny mobil. 
Karln däremot, han håller jag fast vid! 💗 

Inga kommentarer: