Härliga höbönder

För 3 dagar sedan kom den, stortraktorn med 6 bollar på släp, en gång varje höst. Vi har aldrig lyckats bli helt självförsörjande på vinterfoder till våra djur. I och med att vi försöker röja markerna för hand, så har det tagit tid. Därför har vi alltid köpt till foder, från någon "höbonde" i trakten. Det är något med de här äldre männen, (som det alltid varit). För mysigare "gubbar" tror jag inte går att finna! 😊

Staffan har millimeterprecision på balplaceringen. Sonen står och granskar uppifrån och Husbonden övervakar från sidan. 

Våra första höbönder var tre bröder som bodde på sin barndomsgård uppe mot Marsfjäll. Dom var över 85 år allihop, den äldste hade fyllt 90, och hade börjat "ta det lite lugnt". Men lillebröderna slog hela den ENORMA lägdan med vanlig liten slåtterbalk. Och höet var av YPPERSTA kvalitet, fräscht grön, doftade fantastiskt och innehöll både angelica (getternas favorit) och daggkåpa, vilket var det smaskigaste våra Gotlandskaniner visste. Vi hade turen att få ha kvar dessa åldriga krutgubbar under våra 3 första år, sen lade dom ner. För då hade JBV digitaliserat sitt rapportsystem, och även om bröderna kunde allt om att sköta ett småbruk i Lapplands extrema glesbygd, så kunde dom ingenting ... om datorer. 

Efter det har vi haft 4 ytterligare höbönder, ett tag kändes det som om alla de gamla gubbarna lade ner och jag var rent fundersam om det skulle kunna gå att få tag på foder lokalt. Särskilt som dom som fanns, bara blev mer och mer storskaliga ... och i första hand sålde till hästgårdar! 😅

Nu har vi en trevlig karl som bara bor några kilometer bort, i Lappländska mått mätt är vi grannar. Han har just investerat i en ny balplast-maskin, så han förblir nog yrkesverksam ett par år till i alla fall. 

Och att få in allt vinterfoder man behöver i "ladorna", det är en helt fantastisk känsla. Så "höleverans-dagen" är en riktig festdag här på Forsnäs Hemman. 💗
...
Tidigare inlägg om vinterfodret:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/fylla-foderladorna.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/05/hassja-ensilage.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/en-traktor-kommer-lastad-med-losho.html

Söta på våren, goda på hösten, del 2

Precis som förrförra veckans inlägg, så kan vi konstatera att alla djurungar är SÅ söta, när dom föds på vårarna. Här är tre av våra nykläckta kycklingar, från våra fina Ölandshöns, som vi håller i genbank. Och precis som med kaninerna, och våra Lappgetter och Blekingeankorna, Ölandsgässen och Linderödssvinen, så stämmer även här talesättet "söta på våren, goda på hösten". 😊

Höns är det absolut första djur jag rekommenderar till människor som är nybörjare på självhushållning. Dom är vanligen lättskötta, och om man väljer bra raser (främst lantraser) så är dom också härdiga, duktiga på att föda upp egna kycklingar och klarar sig på naturlig föda, utan industripellets. Och dom ger både ägg och kött. Vi är lika glada för alla tuppkycklingar vi får, och kommer äta upp under 2025, som för alla fina nya hönsdamer som kommer värpa åt oss under kommande år, för att slutligen hamna i grytan, även dom. 

Skulle det vara lagligt att ge dom matrester, så som det var på självhushållningstiden, så skulle hönsen dessutom nästan inte kosta oss något alls, och verkligen hjälpa till med allt matsvinn i samhället. Numer är ju sån utfodring olaglig, så vi för lösa det på annat sätt. Men hönsen är ändå de mest lättfödda, tacksamma och rikgivande djur vi har. 💗

Mer om Ölandshöns, och varför vi valde just dom, finns att läsa på vår sida om Ölandshönsen. 
https://forsnashemman.blogspot.com/p/olandshons.html

Här ett inlägg om hur vi håller dom på ett så naturnära och djurvänligt sätt som möjligt, i flockar med ursprunglig dynamik. 
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html

Och här lite hur vi jobbar för att fodra dom på ett mer naturnära och nyttigare sätt än de flesta "hobby-hönsägare". 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/gront-till-honsen.html

Söta på våren, goda på hösten

Så sade en av mina getvänner, gällande killingarna. Och samma är det med alla djur på gården, också kycklingarna och kaninungarna. 

De här sötnosarna tittade ut ur bolådan idag, och vi har 2-3 kullar till på gång under den här säsongen. Det blir tillräckligt med kött till grytan för att vi ska kunna äta ca en kanin varannan vecka under året som kommer. 😊

Tidigare inlägg om våra fina Gotlandskaniner: 
https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Nu är tuppen kokt

Det är nästan snabbmat, tycker man som självhushållare. När tuppen väl är slaktad, plockad och urtagen, samt svedd ... så är resten enkelt. Här ska den få en omgång i tryckkokaren, min enskilt mest omtyckta köks-grej. 😊

Tryckkokning använder jag för att göra även äldre djur möra. Våra självhushållningshöns kan behöva några 20-40 minuter även som rätt unga djur, för ... det är verkligen långt från de stackars broilerkycklingarna i affärens köttdisk. Hos oss behöver hönsen inte gå med för tunga kroppar på alldeles för veka ben, och slaktas redan efter 56 dagar. Våra fåglar får leva betydligt längre och i naturliga omständigheter. Samt, inte minst, dom är gammaldags, härdiga, friska Ölandshöns. Långt, långt, LÅNGT från de stackars broilerkycklingarnas sönderavlade genetik.

Och det innebär rätt tufft kött. Fåglarnas lår kan räknas som rött kött, så pass vältränade är dom. Och då passar det ofta bra att koka hönset ett tag för att möra dom. I tryckkokaren. 
Efter detta blir dagens rätt en kycklinggryta med sydostasiatisk kryddning. 
Supergott! 😋

Tidigare inlägg om tuppslakt och matlagning av egna höns:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/02/tupp-till-fredagsmiddag.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/04/tupp-tacos.html

Killingarna på vinteräventyr

Deras 5te levnadsdag får killingarna komma ut första gången. Då har dom blivit stadiga på benen och mor och barn har lärt sig att känna igen varandra på ljud och lukt. Och vid den ålder har också killingarna utvecklat nyfikenheten på sina omgivningar och sin flock och har lärt sig att "hitta hem".

För till skillnad från lamm, som alltid följer mammafåret (dom är följare), så är getter gömmare. Deras ungar (killingarna) följer alltså inte efter mammageten från födseln utan spenderar de första dagarna/veckan gömda, ofta i ett buskage, ett litet stycke från övriga flocken, och mamma Get går iväg till sina gömda dyrgripar med jämna mellanrum för att dia dom.

Här är alltså den mörka tjejen och den gråa gossen på sitt första utomhus-äventyr. Skymtar förbi gör även pappan, Lönnbergs Ansgar.

Killingtider

Nu börjar den roligaste tiden på hemmanet. När man får gosa och busa med småkillingarna! Vår fina get Kraevies (namnet betyder "Grå" på sydsamiska) fick två killingar i morse. En gråspräcklig bock och en svart liten dam, med bara några vita fläckar. En avbild av sin farfars farmor Roknäs Freja, som också bodde på vår gård många år. Så fin! 

Vi blev särskilt glada att det blev en liten get, för då får Kraevies sällskap. Vår gamm-get Sigyn som var 14 år gammal dog strax före jul och därmed blev Kraevies ensam i dam-hagen. Och getter gillar vanligen bara sin egen familj, så det går sällan bra att köpa in helt nya djur och få dom att samsas med de som redan bor på gården. Men nu blir alltså denna nya lilla dam sin mammas nya flockmedlem. Och tillsammans kommer de förhoppningsvis få chans att få killingar och njuta av att beta i våra stora naturhagar framöver. 

Här inlägget när Kravies föddes för 9 år sedan, första gången mamma Sigyn killade på vår gård.
I samma hörn i gethuset.

Att få följa generationerna på detta sätt är en av de mest givande delarna av vårt hemmansliv. 💗
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/05/sota-snalla-super-sigyn.html

Katten Lisas saga är slut

Idag fick vi säga adjö till lilla katten Lisa. Hon hade hunnit bli ca 22½ år, men har varit lite skröplig de sista veckorna. Och idag tog det slut. 

Lisa var en mycket liten katt, kullens svagväxta minsting. Men hon har överträffat alla förväntningar i sitt långa och extra spännande liv. Hon har kommit bort (och oväntat lyckas komma hem) två gånger. Hon var storsorkjägare ända fram tills sista sommaren och tog som mest 6-8 sorkar om dagen, och hon var grannkatternas skräck, även om hon var bara en tredjedel så stor som många av dem. Och i sann kattandra har hon överlevt farliga situationer ett par gånger.

Här är ett blogginlägg där vi skrivit ner hela Katten Lisas historia:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/lilla-katten-lisa.html 

Det känns underligt att diska undan matstället som dottern gjorde åt lilla Katten Lisa för många år sedan. Nu kommer det aldrig användas igen. 
Men trots saknad är vi så tacksamma och glada över att få ha haft henne i familjen. Hon fick ett otroligt fint liv med alla de bästa förutsättningarna, så som man skulle önska att alla katter fick ha det. 💗

Här ett tidigare inlägg om Katten Lisa som sorkjägare. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/lisa-sorkjagaren.html

Sista lasset på slåttern

Nu har vi hämtat upp sista strået hö från årets slåtter. Vi har haft 4 tursamma dagars strålande sol och uppehållsväder, efter nästan 6 veckor mer eller mindre konstant regn. Och det var allt som krävdes för att kunna få in denna sista lilla lägda med hö. 😊 

Fortfarande finaste kvalitet, och bärgat i god tid. Våra nybyggarförfäder slåttrade alltid tills Bartolomeusmäss, den 24 augusti. Och under mindre frodväxta år, även längre, tills "lövblekan" i September. Men för oss tog hölandet slut nu, och nog är det skönt att kunna ställa undan räfsorna och sätta ihop hässjorna. 💗

Av intresse för människor som bor söderut, kan vara den gröna lägdan i bakgrunden på bilden. Det var den första lägda vi slåttrade, kring den 10 juli. Ungefär då, tidigast drar slåttern igång här i Lappland, och nu ca 6 veckor senare är återväxten inte högre än ca 10 cm. Här i norr slåttras alltså bara en gång varje sommar. Och när vi hör om sydsvenskar som tar hö både två och ibland till och med tre gånger på samma lägda varje år ... så inser vi ju att Sverige är ett avlångt land. 😅

Här inlägget från för 6 veckor sedan, då vår höslåtter började för sommaren:
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/slattertider.html

Slåttertider

Igår började slåttern på riktigt för oss. Det är ett par lägdor hos våra grannar i Strömåker som vi har turen att få ta hö på. Vi behöver inte ens slåttra riktigt själv, utan bonden, som inte längre har några djur själv, slår höet, låter det torka någon dag och vänder och strängar det sedan. Så vi behöver bara komma och kratta ihop det, köra hem det och eftertorka det. 

Vi har ju ingen stor traktor eller höskrinda. Så vi tar största släpvagnen och gamm-volvon, bygger ett rejält berg av hö på släpet och spänner ett gummibandsnät ovanpå för att hålla fast höet på den korta resan till Forsnäs Hemman, bara på andra sidan Vojmån. Klart hobbynivå på vårt slåttrande, men det funkar, och vi är tacksamma att få tag på sånt här fint hö. Alldeles grönt, inget insått "raketbränsle" som Italiensk raj eller timotej, som inte tåls av våra gammaldags, förnöjsamma lantrasdjur. Bara äkta Lappländskt lägdhö, med mängder av olika bladörter och grässorter i. Fullmatat med näring, mineraler och vitaminer. "Söbben" för våra Lappgetter och Gotlandskaniner. 😋

Tack grannarna för hjälp med hö och med slåttern. 💗

---

Här ett tidigare inlägg där vi mer i detalj beskriver vårt otraditionella, modernt anpassade sätt att slåttra. Perfekt för småbrukare på 2000-talet,s om inte har stora maskinparker eller enorma djurbesättningar. 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/vi-staller-upp-hassjan.html

Flygande fåglar

Man kan tro att vi har orrar i björkarna utanför huset. För precis så här brukar dom sitta och beta björkknoppar. Men det här är två av våra Ölandshöns, som har beslutat sig för att ta en eftermiddagsvila i trädet. 

Många tror att höns inte alls flyger. Men våra lantrashöns är alla ganska lätta och smidiga, och åtminstone som ungfåglar är flygförmågan utmärkt. Vi har årligen fåglar som flyger upp och sätter sig på taknocken på vår tvåvåningsvilla. Och en gång, när vi hade besökare som tog med sig en alldeles för frenetisk hund upp på gården, så gav sig en av våra höns iväg långt. Hon flög över husnocken och fortsatte över skogsbrynet som ligger ca 100 meter från hönsgården, med träd som är 20-30 meter höga. Efter det var hon utom synhåll, men ... långt flög hon. Och vi såg aldrig till henne igen. 

Så flyga kan dom. 😊

Tidigare inlägg om Ölandshönsen högt och lågt: 
https://forsnashemman.blogspot.com/2014/10/frigaende-och-instangda.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2014/11/duvhoksskydd-for-honsen.html

https://www.youtube.com/watch?v=G5YgPSBYvYQ

Höhämtning

De senaste veckorna har vi jobbat med att hämta hö. Våra egna hölägdor räcker inte alls till hela vintern åt våra djur. Tack och lov har vi haft fina höbönder som vi kunnat köpa resten av höet från. Men från och med i sommar har en av våra långvariga höbönder pensionerat sig. Snälle Arne har arbetat långt över den vanliga pensionsåldern och har nu äntligen bestämt sig för att trappa ner. Det unnar vi honom verkligen. 💗

Men det innebär att vi måste försöka få en ny kontakt med någon som säljer hö eller ensilagebollar, fram tills nästa höst. Vi hör oss för i närområdet och hoppas på det bästa. Vi vill ju helst kunna behålla våra fina genbanksbevarade djur, de älskade Lappgetterna och våra fina och härdiga Gotlandskaniner.

Men under den här vintern har vi ändå tillräckligt med hö, framförallt från vår underbara granne Åke bara på andra sidan Vojmån. Hans höloft är fullt med ljuvligt grönt löshö, som vi nu transporterar över till vår hölada på det här lättsamma sättet. Stora släpvagnen, sonen står uppe på loftet och hivar ner hö längs rännan och jag tar emot, staplar och trampar ihop. När vi lastat på ungefär dubbelt så mycket som på bilden, spänner vi ett nät över och åker hem till vår hölada.

Tack och lov för goda grannar, och alla kompetenta och vänliga personer i vårt närområde. Bara för att man bor i glesbygden, så betyder det verkligen inte att man är ensam. 😊

Tidigare inlägg om höhämtning: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/en-traktor-kommer-lastad-med-losho.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/hoslatter.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/08/ho-ho-ho.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/trampa-ho.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/12/ho-och-ensilage.html

Vispa blod

Idag var det bockslakt och det är nästan en tremannajobb. Åtminstone till att börja med, när man ska avbloda och samtidigt samla upp och vispa blodet.

Här går det att se videon på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=2vDmKVETBs4

Vi brukar ta yngste sonen till hjälp. Husbonden skär av artärer och vener, och han och jag håller djuret i rätt vinkel för att blodet ska kunna rinna ner så problemfritt som möjligt i hinken. Som sonen håller medan han också vispar samtidigt. Videosnutten filmade jag på sluttampen, vid det laget är det bara några droppar kvar. 

Går allt bra brukar vi få ihop till en omgång blodpudding. Om djuret ger lite mindre blod gör jag vanligen blodplättar, jättegott att servera med knaperstekt bacon. 😋

Tidigare inlägg om blod och blodpudding: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/hemlagad-blodpudding.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/helgmiddag-blodpudding.html

Hönsflock till salu

Vi tänkte minska lite på hönsflocken. Så nu finns här en tupp extra. Han kan få flytta hemifrån tillsammans med 3-6 hönor, tänkte jag. Sen insåg jag att, numer är det inte helt lätt att annonsera ut djur. 😅

Sist vi sålde hönor var för säkert 5-6 år sedan, på den tiden var det bara att skriva en snabb annons på "Fejjan" i den lokala köp/sälj-gruppen. Nu är ju inte det tillrådligt. Så, vad göra? Blocket känns som en lite väl stor "marknad" när man bara kan sälja lokalt. Vi åker ju aldrig nånstans, så det blir svårt att fixa transporter längre än till Vilhelmina tätort.

Efter mycket funderande så gick det upp en talgdank. Det är "back to basics" som gäller. Vi får sätta upp lappar på affärerna i Villis, såna där med riv-flärpar som intresserade kan riva av. Så gjorde vi när vi sålde våra första Ölandshöns och Gotlandskaniner för snart 15 år sedan. Så vi hoppas att det är en annonsmetod som fortfarande funkar. 😊

Vår sida om de fina Ölandshönsen: https://forsnashemman.blogspot.com/p/olandshons.html

Tupplockaren

Idag slaktade vi bort de extratuppar vi sparat över vintern. Nu är stämningen hög i hönsgården och ....allt för många tuppar gör det jobbigt för damerna. Vi behåller 4-7 tuppar till 18-21 hönor. 

Men på vårarna slaktar vi bort "överskottet" lagom till grillsäsongen börjar. Smaskens! 😋

I år provade vi också en ny mojäng. Husbonden har byggt en "hönsplockare". Gummifingrar som snurrar runt (med hjälp av en vanlig borrmaskin) och fjädrarna bara flyger! Kolla den här videon:

https://www.youtube.com/watch?v=P5tSg2czSyo

Nu har vi alltså flera delikata middagar att se fram mot. Och nya kycklingar kommer nog kläckas snart. De blir lika läckra att slakta och äta i höst, och nästa vinter och vår. 👍

Här om varför vi har 4-7 tuppar till 18-21 hönor: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html

Tidigare inlägg om vårslakten av tuppar: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/mot-grillen.html

Adjö till ankorna

Igår avslutades en epok här på Forsnäs Hemman. Vi skickade iväg våra sista tre Blekingeankor till ett nytt hem i Umeåtrakten. Vi har varit genbank till den här flocken i 13 år, sedan 2008, så nog känns det allt lite konstigt att ankhuset nu är tomt. 

Orsaken till att vi avslutade vår ankhållning är tvåfalt. Vår arbetsstyrka har minskat, i och med att Hustomten (morfar) blir allt äldre, och ankornas skötselbehov har ökat. Det beror på klimatuppvärmningen. 

Så här: den stora arbetsinsatsen för ankhållning är att ge dom vatten för att dom ska kunna bada under vintrarna. På somrarna är det lätt, bara att sätta på vattenslangen, men på vintrarna behöver man bära ut 10 vattenkannor (från köket) varje gång flocken ska bada. För ett decennium sedan hade vi fortfarande stabila vintrar här i norr, då räckte det med att ankorna fick nytt vatten var tredje dag, dom gick ju på ren snö och blev nästan inte skitiga alls. Men numer smälter ofta snön under vintern, även här i Lappland, hela ankhägnet förvandlas till en lergegga och ankorna ser ju då INTE vackra ut. Därför behöver dom numer bada varje dag, ibland två gånger om dagen. 😏

Därför har vi inte längre kraft och möjlighet att behålla våra kära ankor. Det är synd, för dom var mycket friska och härdiga och trivdes alldeles utmärkt även så här långt norrut. Dom älskade snö och kyla, precis lika mycket som våra ljusa somrar. Dom gav oss ett stort antal slaktdjur varje år och .....det finns nästan inget som är så gott som ugnstekt anka. 

Så det är med sorg i hjärtat vi nu säger farväl till "kvack-kvackarna" som yngste sonen kallade dom då dom kom till gården och han bara var 4 år gammal. 💗

Här vår sida om Blekingeankor: https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html

Här om apelsinanka, vårt favoritrecept: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/apelsinanka-otroligt-gott.html

Betessläpp vid Vojmån

Idag fick äntligen våra Lappgetter komma ut i hagen och beta. Glädjen var stor och matriarken, Sigyn, ledde stolt flocken dit hon sedan många år vet att dom ska gå. 

Den här hagen stängslade vi första gången år 2015, och sedan har vi återkommande använt den tillsammans med tre andra hagar i rotation. Från att ha varit full med videsly längs åkanten och hallonsnår överallt annars, så är den nu full av diverse örter och gräs. SÅ fin. 😊

Nästa år kommer vi troligen omvandla en del av denna bit mark till potatisland, och det är precis samma plätt på jordens yta där de tidigare ägarna, Erland och Sigrid, hade sitt potatisland på -60-talet. 

Alla inlägg i serien om "Röjning med Lappgetter"

Del 1- Sju år senare.

https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sju-ar-senare.html

Del 2- Röjning av sly med Lappgetter.

https://forsnashemman.blogspot.se/2015/11/rojning-av-sly-med-lappgetter.html

Del 3- Lappgetternas slyröjning, del 3.

https://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/lappgetternas-slyrojning-del-3.html

Del 4-  Att bekämpa tuvstarr.

https://forsnashemman.blogspot.se/2016/05/att-bekampa-tuvstarr.html

Del 5- Harmoni i hagen.

https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/harmoni-i-hagen.html

Del 6- Ny hage till Lappgetterna.

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/ny-hage-till-lappgetterna.html

Del 7- Återställer hagmark.

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/08/aterstaller-hagmark.html

Medioker mängd mjölk

Så här långt in i mörkertiden så får vi inte jättemycket mjölk. Vi pressar inte heller våra Lappgetter i onödan, dom får fint hö och kvistar och vatten, men dom får ingen extra säd eller "kraftfoder". Vilket korkat namn. Det är ju inte alls någon "kraft" i sån energiföda, utan bara ett sätt att "suga ut" så mycket som möjligt av de stackars industridjuren. 😅

När våra älskade Lappgetter får så mycket fint, naturligt foder dom vill, och  när jag slutar mjölka dom innan dom blivit helt utsugna, så ger våra två getter ca 6-7 dl totalt varje dag numer. Hade jag pressat dom hade jag nog fått ut 3-4 gånger mer, men det är som sagt inte intressant för oss. Vi vill främst att våra djur ska vara naturligt anpassade för vårt klimat, och ge oss ett normalt överskott av mjölk, ägg eller kött. Inte mer än dom kan åstadkomma, inte så att dom måste må illa för att kunna föda oss. Utan vi vill ha raser som ger oss tillräckligt för att vi ska bli nöjda, samtidigt som djuren mår toppen och inte blir stressade. Gränsen går t.ex mellan våra fina välanpassade Lappgetter och industrigetterna som heter "Svensk Lantras" och har vidriga juver och inte alls verkar ha en bra psykologi. Gränsen går mellan de höns som har fluffiga "hättor" som gör att dom inte kan se rovfåglar och gör dom stirriga, jämfört med våra fina lantrashöns från Öland. Ankorna från Blekinge fanns redan på vikingatiden och är SÅ härdiga och fungerar fantastiskt här hos oss, även i kallaste Lappland. Och Gotlandskaninerna. Dom kommer från södra Sverige men fixar vårt skarpa klimat alldeles utmärkt. Andra mer högavlade raser klarar inte våra förutsättningar. Men våra kära Gotlandskaniner njuter fritt av att sitta och mumsa hö utomhus, även när det blir kallare än -30C.👍

Så lantraser, det är grejen! För oss som bor så pass kargt till så är de här välanpassade djurarterna helt oundgängliga för att vi ska kunna bli självhushållande. Och förhoppningsvis är vi numer kunniga och kompetenta nog att avla vidare på dessa raser, så att vi, till våra efterlevande, kan lämna vidare en genetisk population som kommer bli lika värdelfull för våra ättlingar, som våra fina lantrasdjur är för oss. 💗

Tre dagars sparad mjölk ger uppåt 2 liter och räcker till en laddning pannkakor. Husbondens specialitet, han gör en rejäl plåt med fläskpannkaka och 25-30 vanliga pannkakor som jag äter med mängder av blåbärssylt medan yngste sonen gillar kanel och strösocker.

Dagen efter gillar jag att äta tunnpannkakorna kalla, nästan som en macka. Jag brer på tjockt med extrasaltat smör och rullar ihop pannkakan som ett tunnbröd. Så lärde jag mig av min svenskfinländska kompis Camilla när jag var barn i Hallstahammar. 

Mycket gott! Kanske inte jättenyttigt, men mycket gott! 😋

Här hur vi tänker strukturellt för att kunna hålla djur som både mår bra, och som ger oss föda. 

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/flockdynamik-for-halsosamma-hons.html

Tidigare inlägg om mjölk: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Mjölk

En traktor kommer lastad- med löshö

 När man har riktigt goda grannar! Då kan man få hämta ett lass löshö, en lördag i december. 😊

Hö är lite av en lyxprodukt här i norr, numer. De bönder som slagit hö och haft att sälja, har pensionerat sig i raskt takt under det senaste decenniet. Deras marker växer igen, eller blir arrenderade av storbönder. För även här i Lappland måste ju jordbrukare bli så industriella att dom "suger upp" foder från stora delar av regionen. För oss småbrukare återstår att skrapa ihop vårt eget foder, eller tigga smulor från de bönder som fortfarande kan tänka sig att sälja till mindre småbruk.

Tack och lov för grannar alltså!  Gården i Strömåker hade tidigare egna djur, men trots att djuren flyttat så vill dom ändå slåttra lägdorna, för att dessa inte ska börja växa igen. Och vi är så lyckligt lottade att vi har chansen att köpa deras överskott! Tack och lov. Vi arbetar varje år för att utöka våra egna hömarker. Men eftersom vi har synnerligen mager jordmån och alla våra ängar/lägdor är väldigt igenväxta, så tar det lång tid. Vi röjer kanske bara en femtedels hektar nytt höland varje år. 

Under tiden är vi oändligt tacksamma för våra grannar och de få kvarvarnde höbönder som säljer extra foder till oss, till våra lantrasdjur. De älskade Lappgetterna och våra fina Gotlandskaniner här på Forsnäs Hemman. 💗

Inlägg om våra Lappgetter: https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Lappgetter

Inlägg om våra Gotlandskaniner:  https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gotlandskaniner

Lappbocken Lasse på sitt sista uppdrag

Idag åkte vår äldsta bock Lasse iväg till grannkommunen för att göra sin sista insats inom genbanken för Lappgetterna. 😊

Får vi full pott på årets parningar kommer han sen fått så pass många avkommor att vi får kött i grytan i vår. Och det blir gott kött. 👍

Tidigare inlägg om att äta bockkött:

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/11/bock-i-gryta.html

 

Fintuppen

En del vinner skönhetstävlingen även utan stjärtfjädrar. Dom har han ruggat nyss, men oj, vilken fin tupp han ändå är! 😊

Dessutom en toppenbra ledare för flocken, så den här killen slipper grytan nu vid höstslakten. 👍

Fler inlägg om våra Ölandshöns finns här:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Ölandshöns