Sigyn och barnbarnet Stjärnöga |
Men getter betar sällan mer marknära än knähöjd. Det är en evolutionär anpassning som hänger ihop med att dom är något mer parasitkänsliga än de marknära betesdjuren. Ju närmare marken man äter, desto mer parasiter får man i sig, så getter, dom gillar "luftigt bete".
Volpe och Gåahtah (bakom tallen) Juhtedh och mamma Jijje. |
Dom betade där senast strax efter jul, så uppenbarligen är minnet absolut levande mer än 6 månader senare. http://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/lappgetternas-slyrojning-del-3.html
Samma getter som ovan. Killingen Gåahtah (som betyder "Godis" på sydsamiska) visar sitt supersöta mörktecknade huvud. |
Harmonin i flocken är påtagligt. Dom samlas i de närmaste familjekonstellationerna i skuggan av hagens stora talldunge. Dom vilar, kliar sig, mumsar slött på det överflödiga fodret.
Mår så bra.
Och bryr sig alls inte om att utmana det alldeles el-lösa stängslet.
Detta är början av fas 4 av röjningen av den nya hagen.
Att helt beta ihjäl den tidigare videslyn när den nu försöker slå nya skott.
Alla inlägg i serien om "Röjning med Lappgetter"
Del 1- Sju år senare.
Del 2- Röjning av sly med Lappgetter.
Del 3- Lappgetternas slyröjning, del 3.
Del 4- Att bekämpa tuvstarr.
Del 5- Harmoni i hagen.
Del 6- Ny hage till Lappgetterna.
Del 7- Återställer hagmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar