Linderödsvin

Vi har haft några grisar i sommar, till slakt under hösten. Vårt hemman är tyvärr alldeles för litet för att hålla en avelsgrupp Linderödgrisar, men det var länge vår dröm.
Nu har vi insett att inte alla kultingar som föds kan få ett framtida liv inom en genbank, och därför känns det som om vi ändå skulle kunna stötta genbanksarbetet, genom att köpa linderödkultingar även som slaktdjur.



På den här sidan finns en berättelse om hur det var att ha grisar, från våren då vi bokade och hämtade våra unga grisar, under alla sommarens äventyr, till höstens slakt. 

Mer om bevarandet av Sveriges enda landtsvins-ras kan man läsa på:

Början av mars- Förväntningar

I år ska vi få hämta hem några unga linderödgrisar, från Kristina Forss som bor i Lövnäs, uppe mot fjället här i Vilhelmina. Oj, så vi längtar och planerar, i slutet av april får vi hämta dom. 
Här är två bilder på dom fina "små-gissarna", när vi var uppe och hälsade på i början av mars. Vi ska få köpa några av kultingarna i den större kullen, dom är födda i senare hälften av januari. Kultingarna på den under bilden var väldigt "färska" när vi var och hälsade på. Dom var bara någon vecka gamla. 









Slutet av april- Grisarna i sin tränings-hage

Nu har "små-gissarna" flyttat hit: Två fina och gosiga gris-tjejer, som inte lämpar sig till avel, får istället bli våra sommar-kompisar på hemmanet. Här är dom i sin träningshage med lastpallar bakom elband. När det har tinat får de flytta ut i en större hage och jobba på de blivande trädgårdslanden på vår lägda.

Efter en omröstning i familjen har våra grisar fått namnen Gullan (svart öra) och Gittan (Svart öga). Andra förslag som röstades ner var Ronny och Ragge samt Fredrik och Boner?!?!





Början av juni- Ute på bete


Våra fina Linderöd-gyltor, Gullan och Gittan växter otroligt fort. Här jobbar dom hårt på nästa års potatisland. Snart är den här hagen färdig-bökad, då flyttar vi bara hagen västerut vartefter sommaren går, tills hela längden på lägdan är uppbökad. Fina djur och det är så mysigt att höra dom grymta när man kommer. Ibland sträcker dom ut ordentligt och kör "tok-rusningar" längsmed hela hagen.





Filmen går att se i större format på : http://www.youtube.com/watch?v=s4RYQccBAOY


Slutet av juni- Nya hagen grisas ner

Gullan och Gittan förspiller ingen tid. Dom börjar omedelbart arbeta på den nya hagen. 


Slutet av juli- Lerigast vinner

+27C i skuggan, och grisarna gör det enda rätta. På bilden har Gittan just stigit upp från lerbadet, medan Gullan solbadar i bakgrunden.


Början av augusti- Världens kliigaste gris-tips

Vi hittade en trasig borste på en gammal skräphög och kom på att vi kunde använda den till våra grisar.
Grisarna gillar ju att klia sig och använder gärna kanten på gris-hyddan.
Så för att erbjuda lite mer kli-alternativ, klippte vi ner plastborsten till ca 1-2 cm och skruvade fast delarna i lagom höjd på gris-hyddan. Det blev väldigt poppis! Nu kan dom välja mellan borsten och hyddans hörn & man ser att grisarna njuter när de raffsar sig på sidorna.


Slutet av augusti- Höhäck till grisarna

Igår fick grisarna en höhäck. Vallen återväxer inte lika snabbt så här sent på sommaren, så det känns bra att kunna ge dom lite extra hö. Dessutom fungerar det att slå lite örter (t.ex. brudborste & mjölkört) där det är frodigt och lägga det i höhäcken istället för på marken för att hålla det fräscht.
Gullan & Gittan gillar den nya inredningen, trots att den inte går att böka sönder!

Början av oktober- Utvärdering av höhäck

För en & en halv månad sen gjorde vi en höhäck till grisarna. Inget särskilt, bankande ihop den på ca 2 timmar, efter inspiration från en djurparks-variant som vi sett. Vi tvivlade lite på att den skulle överleva dom rätt buffliga och STORA linderöd-grisar vi har. Men tydligen är den bra, för den har hållit!
Det vi särskilt tänkte på när vi byggde höhäcken var att sätta tyngdpunkten högt, alltså att själva hö-behållaren skulle sitta högre än grisarnas tyngdpunkt. Den andra viktiga saken var ramen på marken som vi fäste själva höhäcken vid. Genom att den fyrkanten är så stor så kan inte grisarna välta häcken. Så därför står den där den står. Numera försöker dom inte ens "förstöra" den på något sätt, utan har insett att det är där det vankas smaskigt hö.


Slutet av oktober- Gosegrisarna

Matte gosar med grisarna. Här får Gittan en kindpuss, fast hon är mest fokuserad på det smaskiga, blöta ensilaget som vi just lade i höhäcken.

Kvällsmatning i lätt snöfall. Gittan får en rygg-kram medan Gullan väntar på sin gose-tur.



Mitten av November- Sista kapitlet för 2013 års Linderödgrisar

OBS! För känsliga personer så kan det vara bra att veta att det finns slaktbilder längre ner i detta inlägg!!!!!!!

Men vi börjar med lite bilder tagna 2-3 dagar före vi slaktade våra fina Linderödgrisar Gullan och Gittan.
Våra fina lantrasgrisar var ca 10 månader vid slakttillfället och vi är väldigt nöjda med hur de utvecklades under säsongen. Jämfört med tidigare erfarenheter av "vanliga" rosa industri-grisar, som vi slaktade vid 9 månaders ålder så har Gullan och Gittan haft en finare muskelutveckling, med mindre utanpåliggande fett. Dom vägde ca 10-15 kg mindre vid slakt, men detta var enbart avsaknad av det överflöd av fett som de rosa "industri-grisarna" samlade på sig. Samtidigt har årets Linderödgrisar givit saftigare och mer smakrikt kött, så vi är otroligt nöjda med årets fläsk-produktion.
Filmen kan också ses i full storlek på: http://www.youtube.com/watch?v=rerh1BjEcW4

En av de stora fördelarna med Gullan och Gittan är att de verkade ha en bättre kroppskonstruktion än de tidigare rosa "industri-grisarna". Ända fram till sista dagen hoppade dom runt med lätthet och gjorde lång-rusningar i hagen. När "industri-grisarna" var i samma storlek tycktes dom besväras av sin onormalt långa rygg och "veka" ben och vaggade mest fram i beskedlig takt. Så med våra fina Linderödsvin har vi fått njuta av äkta livsglädje varenda dag, ända fram till slutet.

Och nu slakten:
På morgonen den dagen fick Gullan och Gittan bara lite frukost, så att dom skulle vara sugna när det var dags. Lockad av lite gotta så var det lätt att sätta slaktmasken lugnt och samlat mot huvudet och trycka av. Det är inte särskilt dramatiskt att avliva ens ett så stort djur som en gris. Dom bara dunsar ihop. 
Hemmanets "fixare" hade konstruerat en släde av en bit korrugerad takplåt och tillsammans drog vi över grisen på plåten som drogs iväg till nya höladan efter micro-traktorn (en gammal ombyggd åkgräsklippare). 

Längst ut i höladan har vi ett spel som vi fäst i en av takstolarna och där fäste vi och spelade upp grisarna i bakbenen och kunde då avbloda dom inom några minuter. Blodet samlades i en rostfri hink under ständigt vispande. Hemmagjord blodpudding är SÅ gott!
Sen gjorde vi om hela proceduren med gris nr 2. När båda grisarna hängde avblodade bredvid varandra och blodet var färdigvispat, silat och låg i frysen, så var det dags för en kaffepaus innan vi började flå och ta ur grisarna. 
Ja, sen är det ju "bara" att stycka och paketera, det är ett rejält dagsverke. Men till slut står man ju där med mängder av mat. Månader av högkvalitativa middagar för hela vår stora familj. 
Och då är man bra nöjd! 
Och längtar redan efter dom nya små gulle-gissarna som ska flytta hit om bara drygt 4 månader!


Blogginlägg om våra Linderödsgrisar: 
Knorr på tillvaron:http://forsnashemman.blogspot.se/2017/07/knorr-pa-tillvaron.html
Ny hage: http://forsnashemman.blogspot.se/2017/09/ny-hage-till-grisarna.html
Fördomsfria, glada grisar: http://forsnashemman.blogspot.se/2017/09/fordomsfria-glada-grisar.html
Grishagen monteras ner: http://forsnashemman.blogspot.se/2017/10/sjalvhushallnings-glamour-i-oktober.html
Skinkan styckas:http://forsnashemman.blogspot.se/2017/12/julen-narmar-sig-och-skinkan-styckas.html
Blod, ben och mjölk: http://forsnashemman.blogspot.se/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html

  
Det har varit mycket intresse för vårt inlägg om Linderödgrisarna och slakten. Därför uppdaterar vi inlägget med några frågor & svar:

Var de lätta att lära elstängsel? 
Ja, i år var det inga problem. Vi byggde en ”träningshage” av tätt spikade lastpallar med elband uppsatta på rätt höjd och ca 5 cm innanför lastpallarna (Se bild här) På det sättet ser smågrisarna hindret och när dom blir brända av elstängslet första gången så inser dom att kom inte kan komma undan ”zappen” genom att göra det dom egentligen vill, springa framåt. Istället ryggar dom tillbaks, och det tar inte många ”zappar” innan dom lärt sig väldigt väl att undvika stängslet. Dom fick bo träningshagen i några veckor innan dom släpptes ut i stora hagen. Vårt stängsel hade band på ca 20cm och 50 cm höjd, lätt att kliva över för oss, men grisarna utmanade det aldrig.
Första gången vi hade grisar byggde vi däremot träningshagen av fårstängsel med elband innanför. HEL FEL! Fårstängslet var så luftigt att grisarna trodde att dom kunde komma undan el-zappen genom att springa igenom framåt, men fastande i fårstängslet, och tillbaka till eltråden igen, som zappade dom och dom fick panik och försökte springa igenom fårstängslet igen. Det var kaos…det är så man lär sig. =)

Flår ni grisarna istället för att skålla eller hur funkar det? 
Denna gång flådde vi grisarna. Förra gången hyrde vi in en proffs-slaktare och han hade ett skållkar med sig, så då skållade vi dom. Ingen i vår familj uppskattar direkt svål. Men vi är intresserade av att försöka garva något av skinnen till våren. Kanske bygger vi också ett nytt vindskydd till getterna av hudarna.

Hade gärna tagit del av detaljerade bilder från själva styckningen också... kanske nästa år?
Nej, styckning kan man nog inte lära sig av bilder, eller ens av en film. Att stycka bra och effektivt är verklig kunskap och det enda sättet att lära sig ordentligt är nog ändå att stå och göra det med en ”mästare” som tar sig tid att visa och förklara varför….och så göra det igen… och igen. Och sen prova att stycka själv och misslyckas snöpligt. Och så småningom lära att mästra konsten själv och inse att detta: Att djupt respektera det våra djur ger oss genom att ta till vara dom på bästa möjliga sätt…det är nog ett av mänsklighetens viktigaste arvegods.

Kommer ni börja föda upp linderödssvin också, eller fortsätta köpa in kultingar?
Vårt hemman är tyvärr alldeles för litet för att hålla en avelsgrupp Linderödgrisar, men det var länge vår dröm att ha en egen uppfödning. Men nu har vi insett att inte alla Linderöd-kultingar som föds kan få ett framtida liv inom en genbank, och därför känns det som om vi ändå kan stötta genbanksarbetet, genom att köpa linderödkultingar även som slaktdjur. Vi betalar dessutom ett högre pris än man gör för ”industri-kultingar”, och därmed får uppfödarna ett lite mer rimligt pris för sitt värdefulla arbete.

Jag tycker det är hemskt att se det såhär, men samtidigt helt underbart. Jag vill inte ens tänka på vad för liv grisen på ICA har haft t ex. Min far är jägare så jag är inte helt ovan ändå.
Absolut, förstår att det kan kännas så. Vi ser det som att vi har "räddat" flera grisar på det här sättet. Våra grisar får ett bra liv och dom lever dubbelt så länge som industri-grisar. Och genom att äta dom slipper vi köpa kött från grisar som säkert skulle ha ett bedrövligt liv i jämförelse, precis som du också tänker.
Och så kan vi göra om allt nästa år och rädda några grisar till! 

Hur många kilo kött blev det?
Vi har ingen storvåg för hela djuren och har absolut inte ork att väga allt som är uppstyckat & paketerat. Vid det laget vill man bara vill ha det klart och få gå och lägga sig efter en lååång dag.
Dessutom så känns det lite som det är beskrivet i vår favoritbok Nybyggares dagliga leverne att:
man skall aldrig mäta och väga åt magen” .
En rimlig gissning ligger på ca 5 kg blod, 2 kg lever och 70 kg kött per gris. Förutom det så får vi också två mål med benmärg, några av de mest efterlängtade måltiderna på ett helt år. Vidare hjärna till garvning, ca ett kilo inälvsfett till ljusstöpning och strax över 10 kg övrigt fett till stekpannan och annan matlagning och så huvud & fötter i övrigt till sylta.
Det jag har gjort en gång, men helst aldrig gör igen är att ta reda på tarmarna till fjälster.   

2 kommentarer:

Robert Liljeson sa...

Fantastiskt fin, personlig och inspirerande presentation! Skall hämta våra första Linderödskultingar om ett par veckor. Föredrar grisarna blött ensilage eller gillar de även torrare?

Forsnäs Hemman sa...

Robert. Sent svar med. ...jag skulle gissa på blött.Men jag har aldrig haft torrt hö eller ensilage till grisarna så jag vet egentligen inte. =)
Jag kan bara säga att dom verkligen ÄLSKADE sitt blöta ensilage. =D
Mvh, AJ på Forsnäs Hemman