Vitlök, när ska man plantera?

Vitlök är en av våra viktigaste grödor. Den är enormt nyttig, det är helt tydligt, och det är en lätt växt att odla även här hos oss i Kallaste Nord, kallare än zon 8, fjällnära Lappland. Som alltid har vi spridit riskerna, och vi har numer 6 sorters vitlök som vi odlar varje år. Vi tar eget utsäde. Detta, som vi ser på bilden är 1,2 kilo, 5 hardnecks och en sort av softneck.

Det blev totalt ca 370 sätt-klyftor, vilket innebär en skörd på ca en lök per dag om nästan alla ger skörd kommande säsong. Och vanligen överlever alla vi sätter fint, och ger enormt bra skörd. 

Det är dock nästan för lite, jag hade gärna kunnat äta minst en vitlök var per person och dag, men ... så långt har jag inte kommit än i mina odlingar. Att bygga upp ett långsiktigt hållbart och välbalanserat odlingssystem, tar sin lilla tid. Och mina 20 år är inte riktigt tillräckligt lång tid. Men jag börjar närma mig, även med mina fysiska handikapp. 

Fokus nu är dock på NÄR man ska plantera dom. Jag brukar sätta ner en jordtermometer, lika djupt i jorden som klyftorna ska planteras (ca 10-12 cm) och när den når +6-7 så planterar jag klyftorna. Det är tillräckligt varmt för att dom ska hinna rota sig, MEN dom ska INTE hinna skjuta skott. Att dom rotar sig på hösten gör att dom sätter igång tidigt som attans nästa vår. Men om dom börjar skjuta skott (för att det är för varm för länge efter man planterat klyftorna) så kan de gröna skotten frysa ihjäl under våra kalla Lapplands-vintrar, och då kan hela skörden gå förlorad.

Vi har ofta fått frågan om när man ska plantera vitlök, och människor vill gärna veta om det är i augusti, andra veckan i september eller "in i oktober". Men, det enda vettiga svaret är att man ska skaffa en jordtermometeter. För varje höst/säsong är så olika, och jag har behövt sätta mina klyftor hela vägen från början av september, till mitten av oktober, och i södra Sverige, kan det vara hela vägen tills framåt jul. 

Det ENDA rätta svaret, på när man ska sätta sin vitlök, är att jordtermometern ska ha gått under +7C och ... även då måste man ha koll på prognosen, för ... det ska inte vara allt för varmt i jorden allt för länge. Så jag brukar välja en period när termometern sjunkit under +7C och 10-dygns-prognosen visar att vädret i alla fall inte ska bli varmare. För oss i Södra Lappland inföll denna dag förra veckan, och här är bilderna.

För er i södra Sverige är det nog inte dags än. Så mitt tips är att köpa en bra jordtermometer (modell syns på bilden, INTE sådana med glasstav hela vägen ner, dom går bara sönder) och hålla koll. Nedom +7C och kallare väderlek framöver, är trixet. Sen kommer ni få fina, FINA vitlöksskördar framöver. 

OM ni alltså också djupgräver vitlöksbäddarna och gödslar PERVERST mycket.

Mer om det, hur man odlar vitlök överlag, kan ni läsa om här:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/lok-som-lok-pa-laxen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/hur-man-kan-flata-hardneck-vitlokar.html

 

Andra planteringsdagen i Dr Strömboms trädgård

Igår var det dags igen. Jag och båda sönerna åkte 5 mil söderut, till grannkommunen Dorotea och hjälpte till att sätta blomsterlökar i den lilla Versailles-inspirerade trädgård som vi också hjälpte till att grundplantera i försomras, se länk nedan! 

Hela arbetsgänget. Lökarna är i jorden och vi är nöjda! 

Den här dagen var HELT fantastisk, sol och värme som om det varit en julidag, men med en lagom bris för svalka och inte ett enda knott i sikte. I somras var just knotten lite av en plåga. 

En ljuvlig liten paviljong som finns kvar sedan ursprungsträdgården. Med återbruk av gamla armerade glasdörrar (från sjukstugan) som använts till de genomskinliga takplåtarna. 

Vi var också några fler medhjälpare. Vi var 7 stycken som planterade totalt ca 800 lökar, så ... 115 lökar styck. Det är rätt hård och stenig mark också, så det tog några timmar att få allt klart. 

Sönerna gräver i fullt solsken denna strålande septemberdag!

Men det kommer nog bli väldigt fint nästa vår och jag ser fram mot att få komma i maj/juni och bara njuta. 

Projekt-skylt.

Stora delarna av de tidigare planteringarna var också i toppskick, bara någon enstaka buske som gått åt. Några av de lägre liggande delarna kan kanske behöva omstruktureras, det är inte mycket som gillar att växa så blött. Men ... det kommer nog fixa sig. 

Fika efter väl förrättat värv. Sen fick medhjälparna lite lökar att plantera i sin egen trädgård. Tack! 

Jag blir nog i alla fall en återkommande besökare till detta spännande kulturhistoriska och fantastiskt lokala trädgårdsprojekt, så långt ut i Lapplands glesbygd som man bara kan komma! 

Yngste sonen i grävartagen. Dorotea sjukstugas flygel i bakgrunden.

...
Blogginägget från förra arbetsdagen i denna trädgård den 18 juni i somras:
https://forsnashemman.blogspot.com/2024/06/idealt-ideellt-arbete-i-dr-stromboms.html

Gretas gubbar

Jordgubbslandet frodas, det bara exploderar jordgubbar och vid det här laget har vi ätit oss relativt mätta och nöjda, så nu börjar vi koka sylt på överskottet. Mycket uppskattat. 😋
Men en särskild sort är vi lite extra nöjda med i år. Det är den minst 100 år gamla sorten "Gretas gubbar". 

Jag fick tre plantor sent hösten 2021. Och sedan dess har jag planterat dom i en särskilt avdelning av jordgubbslandet. För .. så särskilda sorter vill jag ha ordning på. Förra året gav dom lite skörd, och en hel del revor. Så jag förökade dom och i år har jag en hel "rad" i jordgubbslandet och har provsmakat. Jag är nöjd. 😊

Det blir fina livskraftiga plantor. Dom visar sin ursprunglighet genom att skicka ut en hel del revor. Men ... det är nästan lika lätt att riva av 10 revor som att riva av 5 revor, så skötseln av dom är inte särskilt tidskrävande. Dom ger nästintill lika många och lika stora bär som våra mest rikgivande plantor. Och ... dom smakar fantastiskt. Helt olikt alla våra andra sorter. 

Dom ska vara rejält mogna. Om man plockar dom fullt röda och låter dom eftermogna ett halvt till ett dygn på köksbänken, så är aromen helt makalös. Både det där söta och en syrlighet som gör att sötman inte blir sliskig. Och en nyans av blommor och röda bär som gör att man känner att alla moderna jordgubbs-sorter inte riktigt blivit utvalda för enbart smaken. 😅

Dessutom har dom en helt unik konsistens. Betydligt kompaktare och "köttiga" än moderna jordgubbssorter. Om man gör en sallad, eller sylt med bitar i, så är nog Gretas gubbar helt perfekta. 

I vilket fall, jag har en hel rad (15 st) av Gretas gubbar i år, och ... kommer troligen börja sprida dom vidare nästa sommar. Är ni intresserade, håll utkik på bloggen eller min Facebook-sida nästa sommar. 

...

Tidigare Facebook-trådar om Gretas gubbar, alla från Gunilla, som också gav mig mina första tre plantor: 
https://www.facebook.com/gunillailajksjo/posts/pfbid031NFZLVMazDY4cYpJewyvqhrwXeHndqyKZppA1SFwAgdPRGVq7piRg4qLdHiAjdv8l
https://www.facebook.com/gunillailajksjo/posts/pfbid02QcEUmEwyHTfLqxbfsajtVbPNsTkb1GT8ARzFNtKSSFQqt91NQFCMcSux6x8pJdFGl
https://www.facebook.com/gunillailajksjo/posts/pfbid0A6zH45V5eYaprdjHybeP8v7V7QbZysXK7J3DUqdMsZuuZP29DLnB1zBmczuAf6DLl

Första jordgubbarna

Idag är femte dagen på jordgubbssäsongen här i Lappland. Första dagen var det bara tre bär, i förrgår några deciliter och idag plockar vi nästan 2 liter, och det kommer bli allt större skörd den kommande veckan. 😊

Vårt 4 år gamla jordgubbsland, med täckduk och odlat i sand ... är en fullständig braksuccé. Massor, med jordgubbar (jag har räknat på mellan 32 och 54 blommor på varje planta), SÅÅ goda. Friska fina plantor som övervintrar till 100%, och väldigt lättskött. I år är produktionen äntligen full och vi räknar med att kunna koka massor av jordgubbssylt, förutom alla de mängder med bär vi äter färska, direkt som dom är från landet. 

Tidigare inlägg om vårt välfungerande jordgubbsland:
Beskrivning av hur vi gjorde: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/nya-jordgubbslandet.html
Skötselråd: https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/jordgubbs-tider.html

Idealt ideellt arbete i Dr Strömboms trädgård

Idag tog jag med sönerna på en halvdags grävjobb/familjeutflykt. En resa 5 mil söderut till grannkommunen Dorotea. Och det nästan lite ofattbara trädgårdsprojekt dom vågat sig på att ge nytt liv åt där. 

I en cirkel kring tornet planteras en halvcirkel pioner, och en halvcirkel hansarosor (syns på bilden). Längre till höger syns layouten för labyrinten/bär-sån. Krusbär, vinbär av alla färger (och då menar jag alla), aronia och bärhäggmispel i koncentriska cirklar, allt högre ut från mitten.

Provinsialläkare Strömbom byggde upp original-trädgården på 1920-talet. Och med tidstypisk idealism som bas, skapades en liten "slottsträdgård", ett mini-Versailles, där barn fick leka, simma och äta bär fritt, när och hur dom ville. 

Sedan doktorns pensionering på 1950-talet fick trädgården förfalla, och under min livstid har jag aldrig vetat om den. Redan under 1980-talet var det så förvuxet att tornet inte syntes, där 10 meter från vägen. 

Sönerna planterar vinbär. Man får väl mamma-skryta, men det är verkligen sant att dom gjorde detta jobb engagerat och såg till att ha kul samtidigt. Det var så pass att båda funderade på att byta karriär framåt slutet av dagen. För att vara utomhus och jobba med växter, det är verkligen härligt! 

Efter det, sedan några år, har målsättningen varit att frilägga och renovera tornet, och nu är det klart. Därmed är nästa steg att skapa en trädgård, med länkar bak till provinsialläkarens 1920-tals trädgård. De syrener och pioner som dr. Strömbom älskade, kommer återigen att pryda omgivningarna kring tornet. Och lekfullheten för barnen, som var så viktig i ursprungsträdgården, finns med i form av en labyrint av bärväxter som leder in till en mittcirkel där man kan njuta av paradiskänslan. Det blir helt enkelt en cirkulär bär-så (berså). 

Det var inga barn som lekte idag här i slänten. Men rätt roligt hade vi ändå, jag och sönerna, och värdfolket. Man ska ju slita ut en generation åt gången, och det är bara att konstatera att sönerna gjorde lejonparten av allt tungt arbete idag. Så fick dom också "många guldstjärnor i himlen", enligt Mariana. 😊

Planteringarna och arbetslaget. Utsikt över det vildvuxna buskaget/örtskiktet, som ska behållas, som kontrast till det välordnade och för pollinatörernas skull. 

Jag och sönerna har dock ingen framträdande roll i det här projektet, utan fungerade som ren muskelkraft idag. Vi rensade lite kvarvarande ogräs, sönerna körde jordfräs, dom var dom enda med muskler nog att kunna göra det, av oss övriga, som numer får räknas som "gamlingar". Eftermiddagen ägnades åt att gräva ner ca 70 plantor av olika slag. Allt från buskar som krusbär, aronia och rosor, till mindre träd som bärhäggmispel och rönnar, Slutligen en handfull glasbjörkar som ska bilda gränsen mellan det välskötta och ansade i trädgården, och den vilda del som ska stötta alla slags pollinatörer, längre upp i backen. 

Arbetsledaren för grävar-teamet, och projektledaren ... börjar bli trötta framåt eftermiddagen och tar sig en paus, lutandes på trädgårdsredskapen. 

-------------------------

Dororeas sida om projektet:
https://www.facebook.com/dorotea.kommun/posts/pfbid0An4spkpAk5xFc2vm4dMZtKi81drJ5RBrpEmNoN2NxN3TWiukiVGyfn1Fv3W6b8X5l

Boken som skrivits om den ursprungliga trädgården.
https://www.slu.se/ew-nyheter/2020/10/nationella-genbanken-medverkar-i-ny-bok-om-glomd-tradgard-i-lappland/

Och här, projektledarna för att återställa trädgården, Trädgårdsduon rosa lapponica. Dom heter Mariana och Reginald och vid det här laget har vi känt varandra i många år. 
Några trådar om trädgården från deras Facebook-sida:
https://www.facebook.com/rosalapponica/posts/pfbid0DFEzgTGhqTZ8VZ2MrQo8H2MuGRLJ8nYd1yRpRPMDkGJxkMcW4yyywCSVqsS4Hu9Xl

Artikel, Unika trädgården kan färdigställas:
https://www.facebook.com/rosalapponica/posts/pfbid0YbGT3u4Kk6XsJmUyjy5jTEBTCnMtXEz3Gita7ucrAUTmBW2nB2fLtez2PCBeGMYZl

Berättelse och bilder om hur tornet "hittades" och renoverades: https://www.facebook.com/photo/?fbid=2197463377058436&set=a.215569968581130

Årets fönstergurkor levererar

Vi odlar fönstergurkor, varje år sedan 2018. Det är ett gott tillskott till vår självhushållning. Vi sår fröna redan första veckan efter nyår, och skördar första gurkan i mitten/slutet av mars. Vid det här laget SPRUTAR det gurkor, vi är helt självförsörjande. Och då är ännu inte växthusgurkorna ens sådda. Dom kommer ge skörd först i juli. 

Tills dess har vi våra pålitliga fönstergurkor. Det går tydligen att få det att funka med diverse småväxta sorter, helst partenokarpa, alltså såna gurkor som ger frukter även utan hanblommor. Vi använder en specifik sort som heter Hopeline ampelgurka. Fröerna är rätt dyra, ca 10 kr styck. Men med tanke på att vi skördar ca 3 kg gurka per planta, Totalt ca 12 kg värt minst 768 kr i butik, så känns det hyfsat billigt. 😅

Vi har våra 4 gurkplantor i våra öster- och västerfönster. I söderfönstren blir dom sönderbrända, då det blir för varmt och soligt. Men i öster- och västerfönstren mår dom utmärkt. Dom två plantor som ger mest skörd är planterade i självvattnande balkonglådor. Såna finns det av god kvalitet, i neutral grå plast som passar in i alla former av inredning. Och dom har så stor jordvolym (15 liter) och så stort vattenmagasin att man kan vattna dom med ca 2 liter per dag, och då håller dom sig 2-3 dygn, även under den allra varmaste och soligaste sommarperioden. 

Och dom ger skörd in i september. Ett av våra allra bästa självhushållningstips, om man gillar gurka, alltså.
Och det är värt att nämna att dessa våra egna gurkor, smakar enormt mycket bättre än köpegurkor! 😋

Här är våra inlägg om när vi odlade fönstergurkor vårt första år. Det är som en serie med 5 inlägg, så om man börjar läsa det första så kan man sen automatiskt klicka sig vidare och läsa hela årets inlägg. Med en slutlig sammanfattning och noggrann mätning av resultatet på sista inlägget. 

Följ vår fönstergurka från början:
1. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/03/sonernas-gurkodling-mest-pa-skoj.html
2. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/skordar-egen-gurka-i-fonstret.html
3. https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/fonstergurkans-forsta-manads-skord.html
4. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/06/tva-manader-med-fonstergurkor.html
5. https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/fonstergurkans-final.html

Och här är blogginlägget från Farbror Grön som var inspirationen:

https://farbrorgron.blogspot.se/2017/05/gurka-sa-odlar-vi-den-inomhus.html

 

Gift i fodret? Gift i gödslet?

För några veckor sedan skickade vi in två påsar till FOR (Fritidsodlarnas Riksorganisation). En påse med 250gr av vårt hönsfoder, och 250 gram av deras bajs. Det som är på gång är alltså en undersökning för att jaga pyralider. 

Pyralider är det gift som drabbat hobbyodlare genom ekologiskt gödsel, och all konventionell gödsel. Det är ett ämne som ursprungligen används på gräsväxter, alltså all säd, vete, havre, korn och råg och majs. Giftet tar död på nästan allt annat än stråväxter, alla örtartade växter. Så genom att spruta det på säd och majs så slipper man "ogräs" i åkrarna. 

MEN, det "lilla" problemet är att detta gift inte bryts ner särskilt lätt, så när t.ex. hästar och kor får halm som besprutats, vilket sedan hamnar i deras gödsel, så finns giftet även där. Och även t.ex. höns och får som äter säd, får i sig pyralider som sedan kan passera deras mage/tarmar och finnas kvar i gödslet. 

Och om man då gödslar med deras bajs, så kan ens tomater, paprikor/chilis och potatisar (och många fler växter) må mycket dåligt och ge usel skörd eller inget alls. 

Våra höns får konventionellt odlat korn och havre. Det beror på att det inte finns något ekologiskt odlat sädesslag till salu här i norr i bulk. Därför har jag sänt in foder och bajs till den här undersökningen för att se om det kan vara så att vi får pyralid-gift i vårt eget djurbajs/gödsel.

Jag har inte direkt märkt några problem, annat än en underlig formation av en plätt bondbönor för 4 år sedan. Men det kan vara för att jag sedan dess varit ytterst medveten om problemet med pyralider och planerat växtföljden därefter. Jag lägger alltid all färsk gödsel på samma land och odlar sedan kålväxter där under första året, och just kål är okänsligt för pyralider. 
Så min förhoppning är att pyraliderna sen ändå brutits ner efter 1,5 växtsäsonger, och inte skapar några större problem när jag sedan odlar potatis på samma land året efteråt.

Men som sagt, det ska ändå blir intressant att se resultatet av FORs forskning, och intressant att se om det är ett större rikstäckande problem. Men överlag är det ju bara att konstatera att .... det borde aldrig överhuvudtaget hänt. Pyralidproblemet är ett tydligt tecken på hur samhällets struktur inte fungerar när det gäller "spill over- effekter", att något som man tycker är positivt på ett område, helt plötsligt är ett problem på ett annat område. 

Och att gift överhuvudtaget kan ses som positivt alls, någonstans, är ju själva grundproblematiken. 😕

...
Vi är ju forskare i grunden både jag och Husbonden (som är något så fint som Professor i neurosensorik), så det här är inte första gången vi ställer upp på att medverka i verksamhetsnära forskning. 
Sån forskning inkluderar i princip alltid bajs. 😅

Här tidigare bajsinriktade studier vi medverkat i:
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/lappgetterna-far-forskarbesok.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/01/getbajs-ger-kunskap.html

Vitt trädgårdsarbete

Det är inte helt ovanligt med snö redan i september här i Lappland. Det tinar alltid bort, snön som kommit så här tidigt, men ... det finns ju ingen orsak att göra uppehåll i trädgårdsarbetet bara för att det kommer lite vitt från himlen. Köksodlingarna ligger ändå där ute, bara några centimeter under snön. 😊 

Idag grävde vi ner gödsel i nästa års lökodlingar. Det gick utmärkt och som äkta Lapplänningar blir vi inte ens kalla om händerna. Det blir man bara de första 2-3 dagarna, sen är man habituerad och lika varm om händerna som om man vore inomhus. 👍

Överlag är det en väldigt trevlig säsong att jobba i odlingarna. Klart och fint och inte alls samma dyngsura känsla som om nedfallet hade kommit som regn. 

Tidigare inlägg om "höst"jobb i trädgården:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/snotackt-och-stenhart.html

https://www.youtube.com/watch?v=gWA5qGj4gy8

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/vintersallat-lardomen-fran-arets.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

Tröskar senapen

I år är vårt fjärde år med egen senap (arten vitsenap Sinapis alba). Det är förvånansvärt lätt att odla senap även här i kallaste Nord, i Lappland. Det är en planta som blir ca 100-130cm hög och det gör att vi lätt kan täcka den med fiberduk om vi får högsommarfrost (som vi får nästan varje sommar). Så länge det är plusgrader är den tacksam och växer fint.

När senapen är fullmogen på  höstarna, när den ser gulbrun och torr och vissen ut, tar vi in den, torkar och låter det stå tills nu ungefär. Nu är det dags att göra senapen inför jul, så nu tröskar jag. Det orange skynket är en vanlig vaxduk, jätte praktisk när vi tröskar och rensar frö.

Enklast är att trampa ur alla fröskidor och efteråt använda föreningen Sesams frösåll för att rensa ut det rena senapsfröet, vilket är det som är själva kryddan.

Men självklart sparar vi en handfull av årets frö för att använda som utsäde nästa år. I och med att vi odlar vårt eget frö, så blir våra grödor allt mer anpassade till vårt bistra klimat här i Kallaste Nord, och för var år får vi härdigare grönsaker och mer rikgivande skördar.

Tidigare inlägg om senap:

Recept på vår egen senap: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/var-egen-senap.html

Odla och rensa senap i frösållet: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/odla-julens-senap.html

Blommande senap och Husbonden: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/senapen-blommar.html

Ett sibiriskt mirakelkrusbär?

För åtta år sedan fick jag tag på en udda sort av vildväxande krusbär. Jag var och besökte bekanta i den lilla orten Hova, strax norr om Mariestad. I deras beteshage för fåren växte några buskar av det dom kallade "Sibiriskt krusbär". Gamla buskar som enligt en av deras grannar skulle komma från Sibirien. 

Bären var som mogna mörkt lila, nästan svarta, något mindre än vanliga krusbär och smakade väldigt gott. Buskarna var vidare än höga, ca 1 meter i höjd, och bredde ut sig nästan liggande i ytterkanterna. Dom var också extremt taggiga.

Bor man i kallaste Lappland, som vi gör, så är det alltid intressant med sorter från andra kalla ställen. Alaska, Kanada, Kamtjatka och Sibirien är namn jag håller ögonen öppna för. Så den här sorten av krusbär blev jag väldigt sugen på. Och med en lånad spade och .... mycket jäklaranamma för att tåla taggarna, tog jag tre rotskott från de här buskarna i Hova.

Väl hemma i Lappland igen planterade jag dom på de bästa mikroklimaten på gården. Två skott överlevde, ett i en sydslänt och ett mot sydväggen på gamla huset. Men, den hände inget mer. Ingen av de små buskarna växte. Dom var bara 25 cm höga med 3-4 grenar var, och dom blev inte större, inte efter ett år, inte efter fem år, och inte heller nu, efter 8 år är dom ens en centimeter högre. 😅

Förra året tappade jag sugen och omlokaliserade busken som växt i söderslänten till en upphöjd odlingsbädd som står mot sågverksbyggnadens sydvägg. Bättre mikroklimat än så går nog inte att få här på Forsnäs Hemman. Det var liksom "Hail Mary" för den Sibiriska krusbärsbusken. Om den inte tar fart nu och börjar blomma och få bär, så blir den avhyst från hemmanet. 

Och se på tusan; i år, ett år efter omplanteringen, så fick den ett bär. ETT bär. Men busken är fortfarande bara 25 cm hög och har fortfarande bara 3 grenar. Det här känns ju ändå lite lovande. Typ som ett mirakel! Så vi får se om den här busken faktiskt lyckas skjuta någon ny gren nästa år och kanske bli hela 30 cm hög, eller om den här Sibiriska ättlingen kanske ändå är så känslig att vi här i allra Kallaste Nord inte kan få ut något av den. 

Här är det tidigare blogginlägget jag skrivit om den här växten. Där finns bilder på hela de stora buskarna i Hova och en hel handfull bär. https://forsnashemman.blogspot.com/2015/09/sibiriskt-krusbar.html

Efter lite grävande i olika botaniska databaser är min gissning att det här krusbäret antingen är Ribes aciculare spp. https://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Ribes+aciculare
Det kan också vara en sort som korsades fram i Ryssland av en känd botaniker, Ivan Mitsurin, på 1920-talet, Svart Neegus. Den ska vara mycket frosthärdig. karusmari-must-neegus-20-30-80501633

Här årets tidigare mirakel. Det är alltså tre olika växter som tidigare verkat poänglösa men som just i år givit oss ETT bär/ EN frukt! Med tanke på att sommaren varit ganska kall och i övrigt inte särskilt fruktsam, så kan man ju verkligen fundera på vad det beror på. Eller bara tacksamt ta emot de små glädjeämnen som ändå skapas här i vårt extremkalla klimat.

Äpplet: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/miraklet-i-kallaste-lappland.html

Körsbäret: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/08/vart-forsta-korsbar.html

Rätt chili i rätt rätt

Årets chilis har inte ens mognat riktigt i växthuset, vi har haft en kall, solfattig och rätt kass sommar för såna "tropiska" växter här i Lappland. Men det är ändå redan dags att börja planera för nästa år, och hoppas att det blir en varmare och soligare sommar.  😅

Jag är med i en del odlargrupper för paprika/chili och det är också bästa stället att få tag på fröer. Dom är i och för sig oftast fripollinerade, med en viss risk för korsningar, men den här växtfamiljen är främst självpollinerande. Så även hos "hemmaodlade" fröer brukar de flesta avkomlingar bli lika föräldrarna. 

Och kvaliteten hos "hemmafröer" är vanligen vida bättre än kommersiella chilifröer. Köper man från en stor firma är det inte ovanligt att bara något enstaka frö av 10 st gror. Köper man från andra hobbyodlare händer det ofta att alla fröer gror. När man sen väl fått fram en fin planta av rätt sort, är det lätt att ta egna fröer, så därmed äger man den chili/paprikasorten för evigt. En av dom stora fördelarna med att odla egna fröer. 👍

Den här sorten heter Ethiopian brown och är en ganska mild sort, ungefär som feferoni i styrka. Det sägs vara den sort som används traditionellt i den kända Etiopiska kryddan "Berbere". Vi fick tips om Berberekrydda från en bekant som bott länge i Etiopien och snabbt har det blivit en riktig favorit i matlagningen här på Forsnäs Hemman. Det är en kryddblandning som innehåller många olika kryddor, varav flera är helt omöjliga att få tag på här i Lappland. Så vi förändrade receptet lite för att göra det så lokalt som möjligt. 

På den här sidan finns receptet till vår variant: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/04/exotisk-berberkrydda-en-smaksemester.html

 

Om odlingen lyckas nästa sommar får vi alltså chans att använda precis "rätt" chili i vår berbereblandning. Spännande!

Tack Fred, för fröerna och att du skickade med ett par extra frukter så vi fick provsmaka. Mycket god chili! 😋 

Här tidigare inlägg om dålig kvalitet på köpefrö från stora firmor: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/03/nar-allt-inte-gror.html

Kanalplast på växthuset

De senaste veckorna har Husbonden jobbat med taket och väggarna på nya växthuset. Vi monterar tjockast möjliga kanalplast där. 32 mm, och därmed mycket mer värmehållande under våra kalla sommarnätter, än vad den tunna 6 mm plasten på vårt gamla växthus är.

Husbonden har också byggt rejält, taket har täta och tjocka stolpar och tvärsöver har han fäst tvärstag än tätare, vilket kommer hålla även den enorma mängd snö som vi kan få här i Lappland under vårvintern. Så vi kommer slippa skotta.

Längst ner på söderväggen blir det luckor som kommer öppnas vid varmt väder. Motsvarande luckor kommer öppnas uppe vid nocken mot norr, så genomströmningen av sval friskluft kommer bli betydligt bättre än i växthus med bara takluckor.

Efter det här är det bara tvärgavlarna med dörrar kvar. Kanske kommer vi rent av hinna klart i höst och därmed kunna påbörja odlingen så tidigt som i början av mars nästa vår.

Tidigare inlägg om hur vi byggt den nya växthuset: 

Del 1: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/08/avancerat-anlaggningsarbete.html

Del 2: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/07/vi-bygger-ett-till-vaxthus.html

Del 3: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/11/vaxthuset-november-2021.html

Del 4: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/07/gabionvagg-i-vaxthuset.html

 Del 5: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/09/resvirke-pa-vaxthuset.html

Miraklet i kallaste Lappland

Vi har försökt odla äpplen här i kallare än zon 8 i 14 år. Det kan framstå som galet. Men vi gjorde ordentliga utredningar av förutsättningarna innan. Vår tidigare bostad bara 7 kilometer härifrån i centralsamhället gav bra skörd av härdiga äppelsorter. Och en bekant som hade ett äppelträd av sorten Säfstaholm fick stora skördar, upp till hundra kilo och mer fina år, halvvägs upp mot fjället.

Den nordfinska plantskolan Blomqvists bok  "Äpplen i norr" gav ytterligare hopp, det finns flera sorter som är betydligt härdigare än sorten Säfstaholm. Överlag gav det goda förhoppningar om att vi skulle kunna odla åtminstone lite äpplen, i alla fall i de bästa lägena även här på Forsnäs Hemman. 

Under de första 3-5 åren vi bodde här, planterade vi kring 40 träd av olika sorter i de allra bästa mikroklimat vi kan uppbåda här på gården. Av dom lever nu 5 träd, bara tre av dom mår så pass bra att dom växer, om än oändligt långsamt. Och för ca 6-7 år sedan började det första äppelträdet att blomma här, med några enstaka blommor, som slog ut först i början av juli. 😅

De senaste fyra åren har alla tre träd som hankar sig fram, blommat. Jag har gått runt och handpollinerat, även om de blommar så sent att det finns fullt av pollinerare som kan göra jobbet, och eftersom en av dom är just Säfstaholm och en av dom ett kaneläpple, så finns alltså pollen som passar och så mycket att det räcker och blir över.

Men inga äpplen, alls. Inte ens något liiiiitet kart som trillar av efter halva mognadstiden.

Inget alls har det blivit. 

I år hade jag mer eller mindre givit upp och struntade i att handpollinera. 

Och inte granskade jag äppelträden närmre heller, alls, under hela sommaren.

Men nu på hösten, då bladen på äpplena börjar bli gula, så såg jag en underlig rosa ton inne i kronan på vårt äppelträd "Rescue". Och, dra mig baklänges, jag höll nästan på att svimma. Ett äpple!!!

I och för sig ett pyttelitet äpple, även för att vara Rescue, och angripet, troligen av en rönnmal, och knappt ens lite rodnat, långt från moget fast vi har frost mest varje natt så här sent på hösten.

Men ÄNDÅ! 

Ett äpple! 

Forsnäs Hemmans allra första äpple på friland i kallare än zon 8. 😳 

Vi firar och ser fram mot provsmakning och konstaterar att det är nog ändå rätt det vi misstänkt länge. Träd här i allra kallaste nord, dom tar tid på sig, en ordentligt lång "tonårsperiod" av tillväxt och av att sätta bergfasta rötter, innan dom vågar sig på att försöka förmeras, via frukt eller bär.

Här ett tidigare inlägg som beskriver samma sak om våra sötrönnar: https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html

Luftlök

Nu har jag skördat årets topplökar från luftlöken. 

Luftlök är en fantastisk växt som man kan använda på många olika sätt. 

* Den skjuter skott mycket tidigt på vårarna, goda primörer när inte mycket annat finns att skörda.

* Lökarna blir fler och fler i tuvor, vilket gör att man kan rycka upp en hel stängel, med löken under marken och allt och använda som salladslök under somrarna. 

*Topplökarna bildas framåt sensommaren och kan användas för att föröka löken. Man planterar helt enkelt ner hela knippet med lökar i jorden direkt på hösten, och nästa år kommer en ny tuva luftlök upp. Man kan också äta topplökarna som vanlig gul lök. Dom är ganska starka i smaken, så lite lök räcker långt, i t.ex. en soppa eller köttfärssås. Dessa små lökar är också jättegoda att sylta/lägga in och äta som tillbehör till söndagssteken.

När vi får bra skörd så brukar jag sälja lite av topplökarna till de som är intresserade.

Vi har luftlök från tre olika ställen. Alla växer lite olika, färg, form och tuvbildning, storlek och mängd på topplökarna skiljer lite. MEN, alla växer enormt bra här i kalla Nord och alla ger lika mycket skörd. I det här "startpaketet" ingår alla tre varianter. Här finns en länk till webbutiken där man brukar kunna beställa i slutet av Augusti/September: https://forsnashemman.se/products/luftlok

Lökarna skickas ett bubbelkuvert med porto för 100gr. Så själva lökarna väger kring 90 gram. vilket är mellan 15-25 lökar. 

Här ett tidigare inlägg om hur jag förökar mina luftlökar:

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/hostplantering-av-lok.html

Tomat-tider

Här i kallaste Nord, zon 8 i Lappland, har vi kunnat plocka tomater ungefär 1½ månad vid det här laget, i mitten av juli brukar de första mogna. Men först i mitten/slutet av augusti inträffar "Tomat-tiden". Det är nu det plockas stora mängder tomater dagligen. 😊

Och det är nu hemmanets matlag har börjat "tröttna" på dom. Först äter man varje ny mogen tomat som godis och primör, sen äts alla färska tomater upp till frukost och till middagen. Strax därefter äts det tomater till det sprutar ur öronen, vid alla måltider och i alla måltider.  😅

Och sen startar den riktiga skörden. Vi äter fortfarande tomater jämt och ständigt. Men nu finns ändå kvar nog att börja koka in tomater. För det är främst så vi sparar dom. Som "passerade tomater" på burk, till alla vinterns middagar. Jag kommer skriva mer om det senare.

Men igår ägnade jag mig åt att ta kort på några av de sorter vi odlar i år. En blandning av diverse. Sorter jag aldrig odlat förr. T.ex. Gold nugget, som smakar surt vatten och inte kommer odlas igen och Prolyco som inte smakar mycket mer och dessutom knappt ger något här hos oss.  Posvjachenie är en av många ryska/sibiriska tidiga och köldhärdiga sorter jag provat genom åren. Många har jag "pensionerat" då dom inte var tillräckligt köldhärdiga eller tidiga för att producera bra hos oss, men Posvjachenie håller måttet. Den är dock inte riktigt lika bra som vår absoluta favorittomat Turboreaktivny, som varit vår allra tidigast mognade sort varje år vi odlat den, och den är väldigt produktiv också och smakar bra för att vara en "standardtomat". 👍

Fyra sorter som vi odlat varenda år sedan vi byggde växthuset år 2018 är Meiwei som är en tidig och väldigt god körsbärstomat, Losetto och Supersweet 100 som jag fick av en granne och ursprungligen båda var F1-hybrider men som vi har tagit frö på i 4 år och som är helt stabila och lika goda som ursprungssorterna. Båda är också tidiga och rikgivande även i vårt kalla klimat. Dessutom odlar jag alltid 2 plantor av Sungold F1. Det är en hybrid, och den enda F1-sort jag köper fröer till. Men barnen har alltid gillat den här supersöta sorten, så den har fått vara med varje år.

Pink graffiti är en rolig, strimmig tomat som jag odlar mest för att den har ett annorlunda utseende, och den är snabbare och ger mer än Tigrella, som den annars liknar. Black Seaman är den enda bifftomaten jag odlat i år. Stora tomatsorter är för sena och ger för lite här hos oss, men Black Seaman ville jag ändå prova då den sägs vara så god. Men, nej. Den tomat som syns på bilden är en av 4 som vår planta har givit, och troligen kommer de 2 senast utvecklade på den plantan inte att hinna mogna. Och smaken var inte något särskilt, som en vanlig och lite mjölig köptomat. Så nästa år blir det verkligen inte en enda bifftomatsort här på Forsnäs Hemman.

Slutligen för den här foto-sessionen är det Anmore dewdrops, som en odlarkompis tipsade om för två år sedan och det är jag glad för. På andra plats att mogna efter Turboreaktivny och otroligt rikgivande och smakar riktigt gott. Våra mängder med Dewdrops-tomater har blivit allas favorit att mumsa på morgon, middag och som kvällsgotta! Det blir absolut en återkommande standardsort hos oss. 😋

Tidigare inlägg om tomatodling på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Tomater

Växthuset i augusti

Frodigt. Augusti är början på den stora skördeperioden i växthuset. Sen pågår skörden också under hela september och en bit in i oktober.

Längs norrsidan (vänster på bilden) har vi två björnbärsbuskar och en vindruva som slingar sig upp mot nocken. Jag klipper av dom i den höjd jag inte längre når att skörda. I den bädden har vi också högväxande växter som gurkor, meloner, störbönor och pumpa, som får klättra. 

På bänkarna står hinkar med paprika, chili, en del mindre sorter av busktomater och aubergine. Bänkarna gör att vi får plats med ytterligare en rad undertill, där odlas enbart busktomater som gör sig bra i ett hängande växtsätt. Det gäller att maximera skörden, det här är inget "sitta och dricka rosé-växthus" utan en anläggning för seriös matproduktion. På sydsidan av växthuset (till höger på bilden) odlas busktomater som binds upp, samt squash, låg majs och pumpor som växer lågt. 

I de svarta hängkrukorna (som är gjorda av återvunna jordpåsar, paketeringssnören och metalltråd) odlas enbart paprika och chili. Dom mår bra av den extra jordvärmen som påsarna ger. 

Det är ett stort, trassligt och ändå rätt välordnat grönt kaos. 😊

Tidigare inlägg med helbilder av växthuset under olika säsonger:

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/vaxthuset-vaxer-over.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/vaxthuset-i-borjan-av-augusti.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/vi-tommer-vaxthuset.html

Haverroten blommar

Haverroten har en ganska blygsam blomma. Men otroligt vacker när man tittar närmre. Lila med nästan självlysande gula fyrverkerier av pollenrika ståndare. 

Nu är det ju inte skönheten vi är ute efter när vi odlar Haverrot, utan mat, som alltid. 😊

Växten är tvåårig och ger delikata rötter att äta första året, och....om man lämnar rötterna i landet över vintern så får man egna fröer år två, som vi nu alltså håller på att få. Lättodlad, också för fröodling här i kallaste Lappland.

Överlag är odlingen av haverrot exakt samma sak som att odla svartrot eller palsternacka.

När fröerna är mogna öppnar sig blomman till en enorm boll, mycket likt en maskrosboll. För att skörda fröerna lättsamt få rena fröer är det praktiskt att göra som på filmen. Med ett särskilt handgrepp samlar man fröbollen i handen och vrider direkt av de fluffiga "paraplyerna" som sitter i toppen av varje frö. Sen är fröerna rensade och lätta att hantera vid förvaring och sådd.

https://www.youtube.com/watch?v=AkDnHPDuXL8

Och på exakt samma sätt rensar man svartrotens stora fröbollar. 

Här tidigare inlägg om de växterna: 

https://forsnashemman.blogspot.com/2022/07/svartroten-blommar.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/palsternacka-tills-nasta-ar-och-ikvall.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/froodling-av-palsternacka-kral.html

 

Den oväntade jordhögen

Idag fick byns väg en kanthyvling, och vi hade turen att kunna få överskottsjorden upptransporterad på vår gårdsplan. Så nu har vi alltså ca två kubikmeter jord som vi kan använda till precis vad vi vill.

Lycka! När man bor och odlar på en rullstensås, som vi gör, så är jord alltid en bristvara och för den här fina högen har jag redan planterat mängder av användningsområden. 👍

Tidigare inlägg om jord på Forsnäs Hemman i Lappland:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/jordskapar-stationen.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/vi-staller-upp-i-sm-i-nedbrytning.html

Rosenrot i gamla hinkar

Här är mina två hinkar med rosenrot. Dom är inte så mycket för dekoration, fast jag tycker ändå dom är rätt snygga. Gillar "skräp" som får en sista chans i trädgården. 😊

Istället odlar jag dom här hinkarna för att ha som utsättsplantor i örtträdgården sen. Den stora hinken kommer säkert kunna delas i ca 10 plantor. Den lilla, som sattes sent i höstas kommer få stå kvar i hinken tills nästa år, men då kommer den också kunna ge en rejäl omgång med plantor till trädgården. 

På vår trädgårdssida har jag skrivit mer om rosenrot: https://forsnashemman.blogspot.com/p/odlingar.html

Egen jord

I höstas började jag göra egen jord för vårens planteringar. Tidigare har jag alltid köpt ett par påsar till förodlingarna, men numer har vi så pass stora land av fin jord att det känns OK att "sno" lite där för användning under våren när snön fortfarande ligger midjehög i köksträdgården här i kallaste Lappland.

Jag gjorde en jordblandning som förhoppningsvis skulle bli optimal att så fröer och driva upp småplantor med. Grunden var ca 55% vanlig jord från våra täckodlade och välgödslade trädgårdsland. Sen lade jag till ca 25% sand. Denna blandning sållade jag sedan så att allt större än 6 mm blev bortsorterat. Slutligen tillsatte jag ca 20% av vår egen biokol, också sållad till 6 mm och väl uppgödslad genom att det fått ligga och dra i kissvatten i någon månad. Tillsammans blev det en fin, mörk, myllig och lucker jord med god struktur. Över vintern har jag lagrat den i gamla jordpåsar från förra året. Den här jordblandningen har visat sig perfekt, lättarbetad för även små plantbrätten inför sådderna och ......oj, så det har växt. 😊

Ytterligare ett område av vår livsstil där vi nu är helt självhushållande. Och som extra bonus så lyckades jag åstadkomma detta precis i rätt tid. Som så mycket annat har priserna på jordpåsarna ökat nu i vår, och det är inte lite. Numer kostar de jordpåsar vi brukade köpa 51% mer än förra våren. 

Tidigare inlägg om att skapa jord här på Forsnäs Hemman: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/06/jordskapar-stationen.html

Tidigare inlägg om när vi gör egen biokol: 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/bio-kol.html