Miraklet i kallaste Lappland

Vi har försökt odla äpplen här i kallare än zon 8 i 14 år. Det kan framstå som galet. Men vi gjorde ordentliga utredningar av förutsättningarna innan. Vår tidigare bostad bara 7 kilometer härifrån i centralsamhället gav bra skörd av härdiga äppelsorter. Och en bekant som hade ett äppelträd av sorten Säfstaholm fick stora skördar, upp till hundra kilo och mer fina år, halvvägs upp mot fjället.

Den nordfinska plantskolan Blomqvists bok  "Äpplen i norr" gav ytterligare hopp, det finns flera sorter som är betydligt härdigare än sorten Säfstaholm. Överlag gav det goda förhoppningar om att vi skulle kunna odla åtminstone lite äpplen, i alla fall i de bästa lägena även här på Forsnäs Hemman. 

Under de första 3-5 åren vi bodde här, planterade vi kring 40 träd av olika sorter i de allra bästa mikroklimat vi kan uppbåda här på gården. Av dom lever nu 5 träd, bara tre av dom mår så pass bra att dom växer, om än oändligt långsamt. Och för ca 6-7 år sedan började det första äppelträdet att blomma här, med några enstaka blommor, som slog ut först i början av juli. 😅

De senaste fyra åren har alla tre träd som hankar sig fram, blommat. Jag har gått runt och handpollinerat, även om de blommar så sent att det finns fullt av pollinerare som kan göra jobbet, och eftersom en av dom är just Säfstaholm och en av dom ett kaneläpple, så finns alltså pollen som passar och så mycket att det räcker och blir över.

Men inga äpplen, alls. Inte ens något liiiiitet kart som trillar av efter halva mognadstiden.

Inget alls har det blivit. 

I år hade jag mer eller mindre givit upp och struntade i att handpollinera. 

Och inte granskade jag äppelträden närmre heller, alls, under hela sommaren.

Men nu på hösten, då bladen på äpplena börjar bli gula, så såg jag en underlig rosa ton inne i kronan på vårt äppelträd "Rescue". Och, dra mig baklänges, jag höll nästan på att svimma. Ett äpple!!!

I och för sig ett pyttelitet äpple, även för att vara Rescue, och angripet, troligen av en rönnmal, och knappt ens lite rodnat, långt från moget fast vi har frost mest varje natt så här sent på hösten.

Men ÄNDÅ! 

Ett äpple! 

Forsnäs Hemmans allra första äpple på friland i kallare än zon 8. 😳 

Vi firar och ser fram mot provsmakning och konstaterar att det är nog ändå rätt det vi misstänkt länge. Träd här i allra kallaste nord, dom tar tid på sig, en ordentligt lång "tonårsperiod" av tillväxt och av att sätta bergfasta rötter, innan dom vågar sig på att försöka förmeras, via frukt eller bär.

Här ett tidigare inlägg som beskriver samma sak om våra sötrönnar: https://forsnashemman.blogspot.com/2014/09/talmodig-odling.html