Sista samlar-middagen för året

Det är senhöst, och vanligen helt täckt med snö här uppe i kallaste Lappland. I år ... inte så! 😅
Det känns ju som om klimatförstörelsen redan är över oss (och forskning visar ju också att, så är fallet), och det är bara att konstatera att den här hösten är osedvanligt varm, och sen! 

Dimmig och vacker senhöstutsikt över byavägen och älskade Vojmån.

Så, vi ägnar oss åt att skörda sånt vi aldrig ätit den här årstiden förut. Vi går ut på samlar-stråk, så som våra jägar-samlar-förfäder gjort i många miljoner år. För oss, här i kalla nord, i sena oktober så finns det fascinerande nog ändå flera vilda växter vi kan plocka färska, idag, och nära oss på till nästan 100%. 

Nässlor, den stora hundkexroten och 4 blåmusseroner. Och farfars gamla ljusblå långkallingar! För JA, så kan man gå klädd när man samlar mat i den extrema glesbygden!
Här finns det ingen som tänker sämre om dig för att du ser ut så här! ;-) 

Det är nässlorna som ger basen för middagen. Dom vissnade helt ihop under ett snöfall för ca 2 veckor sedan, men har sedan dess hunnit skjuta små sidobuketter av helt färska blad, under den här onaturliga värmeböljan vi haft på sistone. Så jag och sonen gick ut och ägnade oss åt samlande, som vilka ursprungliga stenåldersmänniskor som helst.  

Vi hittade dessutom fyra svampar, blåmusseroner, som vi har turen att kunna plocka några varje höst här hos oss. Vanligen i gethagen, där dom också växte i år. Vi plockade också lite piplök till nässelsoppan. Den typen av lök kan man plocka från första snöfria dagen, till den sista, även här i Lappland, så vi odlar MASSOR av sån lök, flera bäddar. 

Slutligen hittade vi en fin rot av hundkex, som växt välgödslat till. Och dessa kan bli enormt stora på en säsong. Den här fina, som jag håller upp på bilden och sen också visar hur jag rengör i videoklippet vägde 120 gram, så som tillskott i en soppa för 3 personer, så var det ett rejält (och smaskigt) tillskott. Särskilt som det jag gjorde, egentligen bara var att gräva upp ett ogräs. 😛

Med lite knaperstekt rökt kött och en macka från våra tyska bagarvänner som vi har ett utbyte av bröd (mot diverse) med, så blev detta en helt fantastisk fredagsmiddag, och vi är nästan övermätta, SAMT väldigt mättade på extremt näringstät och nyttig mat som inte belastat världen ett enda dugg. 💗

...
Tidigare inlägg om nässlor sent på hösten:

Tidigare inlägg om hundkäx-rötter som mat:

Tidigare inlägg om att vara bekväm med att se ut som en byfåne i sina "originella" kläder:





 

Blombukett från Husbonden

Så händer något som ALDRIG hänt förut.
Husbonden kommer in och proklamerar att:
Här har jag en blombukett åt dig.
Och snacka om att han höll i en rejäl ruska med blommor! 😳

Alla som känner oss vet att ... det skulle jag aldrig acceptera. Blommor som köps i affären är ... inte en bra eller miljövänlig produkt. Dom odlas alltid i hårt besprutade monokulturer, dom fraktas över stora delar av världen med väldigt olje-slukande färdsätt och inte sällan blir de som jobbar på odlingarna utnyttjade på värsta möjliga sätt, ibland till och med förgiftade av de gifter dom arbetar med att spruta.
För mig är en köpt blombukett det FULASTE man kan visa upp.  😕

Ingen människa som känner mig skulle någonsin ge mig en "blombukett". Så jag var alltså enormt förvånad. 😅

Men in kommer Husbonden med en blommande grankvist, från en gran han just fällt i vår sydslänt. Alldeles FULL med vackra rosa-röda blommor. Jag blev så glad att jag kramade honom och tackade, flera gånger. Jag trodde aldrig jag skulle bli glad av att få en "blombukett", men det här var precis rätt blombukett för mig. 😊

För små blomknoppar på gran, det har jag velat få tag på i några år nu. De är ätbara, och tydligen goda. Men granar blommar långt ifrån varje år, så ... hittills har jag aldrig fått chans att prova. Men nu var det dags. Jag har gjort en burk med 1-2-3 lag och dessa fantastiskt fina granknoppar. Och jag har gjort en liten spritinläggning, en essens, för att kanske få något lika gott som vår hyperikum-essens som vi gör varje år. 

Spännande att få tillgång till helt nya resurser från vårt naturnära liv här på Forsnäs Hemman. 💗


Tidigare inlägg om delikatesser från det vilda:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vildbroccoli-sommargyllen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/hundkex.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/grillsasongen-borjar-med-kanin.htmlhttps://forsnashemman.blogspot.com/2024/05/kulinariskt-var-besok-i-japan.html

egenkombucha.se

Kulinariskt vår-"besök" i Japan

Precis de här dagarna börjar allt vårgrönt komma upp, och med det också många delikatesser som vi inte ens behöver odla själva. Vildväxande godsaker! 😋 

Det här på bilden är sporangieskotten av vanlig åkerfräken (Equisetum arvense). Ett fruktat ogräs, men tydligen också en delikatess i Japan. De här bleka skotten kommer upp tidigt på våren, innan den gröna delen av växten har börjat växa. Och, det här lilla skottet har alltså ätits av flera ursprungliga kulturer runt om i världen, om än inte i någon större mängd. 

Den här växten innehåller rätt många alkaloider som man kanske inte ska äta jättemycket av, samt tiaminas, som kan ge brist på vitamin B1 (tiamin), vilket kan gå riktigt illa. Men, för att det ska hända skulle man alltså verkligen behöva äta mängder. Dessutom bryts tiaminas-molekylen ner när man kokar skotten, och .. naturliga alkaloider har ofta visat sig nyttiga i mindre mängd. De har t.ex. visats ha antivirala, antibakteriella och antimetastaserande effekter. Men om det gäller alkaloiderna i just åkerfräken vet jag inte. 

Så långt mina botaniska/vetenskapliga funderingar. Att använda det vi har i vår natur, som jag läst om att andra naturnära folkslag ätit och använt i tiotusentals år, det är verkligen spännande och ett intresse jag haft sedan barnsben. Att de här sporangieskotten också fortfarande äts som delikatess i Japan, får mig ännu mer taggad. Det är SÅ kul att försöka få en smak av hur människor äter och njuter på andra sidan världen. Själv kommer jag aldrig dit, men med såna här små rätter, kan jag ändå "resa".... i smaksinnet! Och den minimala "mängden" av dessa godsaker, kommer i sig själv säkerställa att det inte är något alltför skadligt jag sätter i mig. 

Så, varje vår lägger jag någon timme på att plocka och rensa de skott som växer i vår sydslänt. Plocka tar ca 10 minuter. Men att rensa bort dom där kransarna runt stammen, det tar EVINNERLIG tid. Så inget man plockar för att mätta magen alltså! 😅

Sen kokas dom i rikligt med vatten i 20 minuter. Man häller bort vattnet, och sen smaksätter jag dom enligt en ... försvenskad variant av de japanska recept jag hittar. Först i med lite fett som jag låter de urkokta skotten fräsa i en stund, sen i med lite soja, lite syra (jag har använt vitt matlagningsvin, vinäger eller .. min egen kombucha, huvudsaken är att det är surt), sen lite socker eller honung och slutligen ska man ha i dashi (ett slags alg-buljong). Jag har löst det genom att låta en liten bit av ett noriark tillagas med skotten, ungefär som ett lagerblad som man sedan tar bort. I denna sörja ska sen skotten sjuda ca 10 minuter till, sen ska de svalna i vätskan

 och ... sen är det klart att äta. 👍

Resultatet av detta entimmars-samlande och rensande och 30 minuters tillagande är en liten gaffel full av tsukushi till varje familjemedlem. Så heter alltså delikatessen på Japanska. Det ÄR gott, skotten i sig har en mild, skoglig smak, och dom är möra. Smaksättningen tar första platsen och en sån här liten sido-rätt till t.ex. en rejäl renbiff, där man bara tar några stjälkar tsukushi till varje bit kött, är en upplevelse. 

Men, givet arbetsinsatsen, så räcker det med en gång per år. 😅

Tidigare inlägg om delikatesser från det vilda:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vildbroccoli-sommargyllen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/hundkex.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/05/grillsasongen-borjar-med-kanin.html

egenkombucha.se

Nässelsoppa med hundkexrötter och många egna ägg

Tredje nässelsoppan för säsongen. Det är SÅ gott och man riktigt känner hur kraften av all näring, mineraler och vitaminer sjunger i ådrorna och stärker oss efter en lång, mörk vinter. 

Vår nässelsoppa är inte redd, vi har bara i en skvätt grädde. Men annars är det nässlor, vår egen benbuljong, nån form av vårspirande lök, ofta piplök eller altajlök, och ägg. Som vi har ett enormt överskott av den här tiden på året. Två ägg per person fyller proteinbehovet för en middag. Sen kryddar vi med vårt eget örtsalt och lite muskotnöt. 

För extra kolhydrater (för det är ett tungt jobb med vårbruket på hemmanet) så lägger vi ofta till lite kokta rotfrukter. Det smakar gott med slantade morötter eller kuber av kålrötter/rovor. Men här tog jag hundkexrötter som jag rensat bort ur köksträdgården. Dom smakar väldigt gott och passar utmärkt i nässelsoppan. 😋



Länkar till det som är beskrivet i texten:

Nässlor hela säsongen: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html
Hundkexrötter: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/06/hundkex.html 
Vårspirande lök: https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/hostplantering-av-lok.html
Ägg: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/det-sprutar-agg.html
Örtsalt: https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/ortsaltets-dag.html
Kålrötter: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html

Yakisobanudlar med vårgrönt

Idag var rätta dagen för insamlande av vilda växter. Matmor var ute och plockade sommargyllen (som vi brukar kalla vildbroccoli), björnloka, mästerrot och favoriterna strutbräkenspiraler. Att plocka späda växter till hela familjen är ett rätt styvt jobb, och man ska också förvälla alla dessa växter innan man äter dom, så för att underlätta arbetsbördan blandades alla späda vilda växter ner i en stirfry med yakisobasås och nudlar.

Fruktansvärt gott. Och troligen rätt nyttigt också, trots snabbmats-känslan. 
Sommargyllen är numer en tradition hos oss den här tiden på året, liksom strutbräken. Mästerrot (de tunna gröna "trådarna" på bilden) ger inte så mycket volym, men en väldigt god smak. Lite selleriliknande. Björnloka-stjälkarna var det första gången vi kunde provsmaka i år. Vi planterade dom förra året och unnade oss tre stjälkar nu, det är de skurna, tjocka stjälkbitarna som syns på bilden. En väldigt annorlunda smak för att vara en växt, nästan köttaktig, djup och mustig. Delikat! 😋

Överlag en lyckad lunch mitt i vårbruket. Nu ut i köksträdgården igen. Dags att flytta oreganoplantorna och topplöken. 👍

Tidigare inlägg om sommargyllen (vildbroccoli): 

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vildbroccoli-sommargyllen.html

Och strutbräken: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html

Att plocka strutbräken

Ett bra tips för att plocka strutbräken på ett lättsamt sätt är att använda "sparris-tricket". Man böjer helt enkelt stjälken tills den bryts av. Då vet man att det enbart är det spröda som kommer med. Det som hunnit bli lite trådigt sitter kvar på plantan istället.

Igår var det äntligen dags för årets strutbräkenplockning här på Forsnäs Hemman i Lappland. De 12 plantor vi flyttade från vårt förra boende har under våra 14 år här hunnit bli 20 plantor som är så stora att vi kan skörda, och ytterligare ca 10 småplantor som är på tillväxt. Så numer får vi oss ett rejält kok med strutbräken-krusiduller varje vår. Otroligt gott! 😋

Tidigare inlägg om strutbräken:

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2021/08/dags-att-artbestamma-strutbraken-infor.html

https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/04/snart-dags-for-strutbraken.html

Dags att artbestämma strutbräken inför nästa vår.

Våra fina plantor av strutbräken är som absolut vackrast just nu. Stora, ljusgröna plymer som står i halvskugga i vår skogsplantering. Mitt i plantan längst till höger ser man också hur sporangiebladen börjar tränga upp. Det är särskilda blad som plantan använder för att föröka sig, med sporer. Strutbräken är den enda ormbunke i Sverige som har sporangieblad, resten har sina sporer i små prickar på de vanliga bladens undersida. Därför är det lätt att identifiera strutbräken och det är bra, för det är en ätlig och mycket god växt, som också finns i det vilda i stora delar av landet. 😊

Vi odlar den dock för att få nära till hands till dessa vårprimörer, spiralformade skott på våren. Och vi ska utöka våra odlingar vartefter våra Strutbräken förökar sig så att vi kan få fler skott att äta. Men som sagt, är man sugen på att äta strutbräken själv nästa vår, så är det den här tiden och framåt, under hösten, som det är lättast att kunna artbestämma, så man vet att man har hittat rätt sorts ormbunke. Alla övriga Svenska ormbunkar är nämligen inte nyttiga att äta. Det ska vara just Strutbräken som man ska plocka skott av. 

Tidigare inlägg om strutbräken, med fler tips på hur man känner igen den växten och hur man plockar och tillagar den: https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html

Här om strutbräken i den virtuella floran: http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/polypodia/matte/mattstr.html

Revsmörblomma- vårt värsta ogräs

De senaste dagarnas grävning ägnade jag bland annat åt att förbereda inför vårbruket, som startar om bara 6 månader. En stor del av tiden har gått till att dra upp en gammal "fiende" i vår köksträdgård. Det hemska ogräset revsmörblomma.

Den här lågväxta kryparen har otroligt kraftigt rotsystem, väldigt svårt att dra upp och man får ofta med en hel jordkoka som ska skakas av. För varje planta. Och dom blir snabbt många. Som namnet säger så sprider dom sig i blixtens hastighet med hjälp av revor. Dessutom kan dom sprida sig med frö. Därför är vi otroligt noga att klippa de områden på gårdsplan där vi har mycket revsmörblommor när dom börjar blomma, så vi åtminstone slipper fröplantor. 

En sak som ändå gör vår kamp lite lättare är att vi täckodlar. Först kommer inte fröplantor upp lika lätt, men sen blir också jorden så lucker och luftig av täckodlingen att det blir mycket lättare att rycka upp plantorna. Rötterna kan inte hålla sitt grepp lika fast i så lucker jord och snabbt kunde jag nu i höst rensa bort de få plantor som ännu finns kvar i landet.  👍 

Nu när snön nog äntligen lagt sig, så kan jag konstatera att vi aldrig haft bättre utgångsläge inför vårbruket. Det absolut mesta i hela köksträdgården är både djupgrävt, ogräsrensat och lagt i fina drillar inför sådden som sker i maj/juni här i Lappland.

Nu, vintervila. 😊

Tidigare inlägg om ogräs här på Forsnäs Hemman. 

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/07/kvava-ogras-med-duk.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/vildbroccoli-sommargyllen.html

Nässelsoppa mitt i sommaren!

Vi äter fantastiskt god nässelsoppa idag. Många tror att det bara är en vårprimör, men om man sköter sina bestånd av nässlor genom att ta bort dom när dom börjar sätta frö (vi torkar dom i kärvar till våra höns under vintern) då kommer dom skjuta nya fräscha skott och man kan skörda dom som primörer minst 3-4 gånger per säsong.  😊

Eftersom vi har ett antal fina plättar med nässlor som vi mer eller mindre "odlar" på Forsnäs Hemman här i kallaste Lappland, så kan vi alltså äta nässelsoppa nån gång varannan vecka mellan maj och oktober. Och det är SÅ uppskattat. Otroligt gott och otroligt näringsrikt. 👍

Vårt recept. 

Tillräckligt med nässeltoppar/blad för att skapa motsvarande en damhandboll i storlek när man förvällt, två gånger och kramat ut vattnet. Kanske 300-500 gr ungefär?

2 dl vatten

1 liter mjölk (vi använder ju getmjölk)

2 stora gula lökar, med blast om det finns, annars inte

2 klyftor vitlök eller 2 hela färska vitlökar

Lite hackad gräslök och trädgårdskrasse

2 msk vetemjöl

Salt, peppar och muskotnöt

Så här gör jag:

Rensa bort de flesta stjälkarna på nässlorna (man behöver varken plocka eller rensa alltför noga, man ska ju mixa det) och förväll dom några minuter i två vatten som hälls bort. Under tiden hackar man gul lök fint och bräserar/bryner i stekpanna, på slutet pressar man i vitlök eller om man har färsk vitlök skivar man klyftorna och steker med ett par minuter.

Hiva i all lök i kastrullen med nässlor, häll i ca 2 dl vatten och 1 liter mjölk, eller 1,2 liter mjölk och skippa vattnet. Det är ett rätt flexibelt recept. 😏

Koka upp och mixa nån gång under tiden, dofta i vetemjöl under omrörning så det inte klumpar sig och koka så att det tjocknar. Ha i salt, peppar och muskot så det passar din smak.

Servera med ägghalvor, hackad gräslök och vi tog också lite trädgårdskrasse med pepprig smak ovanpå. 

Otroligt gott! 😋

Tidigare inlägg om nässelsoppa på senhösten, lika god den: 

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html

Hundkex

Vi äter en hel del vild mat från vår omgivning. Samlade växter, fiskar och musslor och jagade eller påkörda djur. Rötter av hundkex (Anthriscus sylvestris) är något vi ätit under många år. Men jag har insett att det är ganska ovanligt. Här är en bildserie och beskrivning av hur vi äter den här delikata, och vanliga växten. 😊😊

Först är det viktigt att påpeka att man måste vara helt säker på vilken växt man plockar. Den flockblomstriga familjen innehåller några av världens giftigaste blommor. Men om man väl lärt sig hundkex, så har man mycket att hämta, för det är en av Sveriges vanligaste växter. Vanligen är varje rot som en mindre morot i storlek, men nu när vi håller på att rensa våra trädgårdsland får vi ibland upp riktiga praktexemplar. Allt i min hand på bilden är egentligen en och samma rot. En massiv grenad historia som växte i samma pallkrage som vår gräslök.

En fördel med hundkex-rötter är att dom inte behöver skalas. Det går lätt att skrubba av det yttre med en vanlig kökssvamp eller rotborste. Sen delar jag dom på längden och skär i bitar. Detta för att bitterämnen ska kunna dra ut lättare. Men....de smakar inte så bittert enligt vår erfarenhet. Det kan i och för sig ha att göra med att vi bor i Lappland. Enligt experten på området, Stefan Källman, så smakar roten bättre ju längre norrut man kommer, och sämre ju torrare marker den växer på. Hos oss smakar den utsökt, en helt egen, unik smak. Men i Källmans bok "Vilda växter som mat och medicin" så påpekas att hundkex-rot sällan ätits av traditionella folkslag. Så kanske smakar den vanligen betydligt sämre än hos oss. 😏

Rötterna smakar alltså fullt ätbart även råa direkt efter man grävt upp dom här hos oss i norr. Men jag brukar ändå blötlägga bitarna i ett par omgångar vatten innan tillagning. Kanske tar det bort en del av den beska som ändå finns där. Jag tycker i och för sig att den där svagt bittra smaktonen är god, men den uppskattas inte av alla. Om man rensar och blötlägger sina rötter på förmiddagen så är de sen redo att tillaga lagom vid middagsdags. 👍

Tillagningen är enkel. Man kokar dom tills dom är mjuka, det tar vanligen bara 5-10 minuter. Eftersom det inte blir några stora portioner så gillar vi att äta dom som dom är, med lite örtsalt och kanske lite smör. Ibland som tillbehör till en fin köttbit. Den där unika smaken är verkligen väldigt god. Men för att inte folk ska få upp förhoppningarna i onödan så kan det vara värt att citera Stefan Källman igen. Hans beskrivning är "förväll 2-3 gånger, detta hjälper någorlunda. Koka sedan rötterna 45-60 minuter i ordentligt med vatten. Rötterna smakar sen endast svagt beskt eller inget alls".

Så uppenbarligen är våra Lappländska Hundkex enormt välsmakande, för det räcker som sagt bara med lite urlaking och en kort kokning, och det smakar alltså egentligen bra redan direkt från jorden. Dessutom vill vi ju inte alls bli av med smaken, den är verkligen delikat. 😋

Några tidigare inlägg om när vi äter vilda växter:
Svinmålla: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/svinmalla-som-spenat.html
Syra (eller som den helt ologiskt kallas här i Södra Lappland, salta blad): https://forsnashemman.blogspot.com/2019/05/salladsskalen.html
Nässlor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/nasslor-hela-sasongen.html

En äkta delikatess! Vårprimören strutbräken.

Precis nu är det dags att skörda en av årets stora delikatesser i vår trädgård. Man har kanske max 4-5 dagar på sig, sen är säsongen över. Det handlar om härliga små blad-spiraler av ormbunken Strutbräken.😋

Precis när dom börjar skjuta ut sina små "fiolhuvuden" på våren är det dags. Och man gör ungefär som med sparris, man tar tag i stjälken och bryter. Allt ovanför där den går av är det sprött nog att vara riktigt lättuggat och gott. Riktigt gott!😊 Det är en helt egen smak som alla vi i familjen älskar, svårt att likna vid något men som en blandning av haricot verts (gröna bönor) och spenat ungefär.

Vid tillagningen ska man koka dom rätt länge för att vara primörer. Ca 7-9 minuter, vissa säger ändå upp till 15 minuter. Jag kokar dom tills dom känns helt mjuka när man sticker en gaffel genom den nedre delen av stjälken.

Kokta strutbräken-skott serverade till gäddbiffar.

Strutbräken är en ganska ovanlig ormbunke men växer vilt både här och där i vårt avlånga land. Vi odlar den däremot, just för att få dessa fantastiska skott att äta varje vår. Vi började med tio plantor som vi tog med oss när vi flyttade hit till Forsnäs Hemman för nu 10 år sedan. Nu har dom förökat sig till ca 20 st, men det går sakta här hos oss i Lappland. Jag har förstått att det går betydligt snabbare för dom att sprida sig i södra delen av landet. Nästan så att dom kan bli lite av ett "ogräs". Lyckliga sörlänningar! 👍 Man kan nog aldrig få för mycket strutbräken för man ska bara ta 3-4 blad per planta, och då bara av stora plantor. Så våra 20 strutbräken ger oss bara grönsaker till en enda uppskattad familjemiddag varje vår.
Jag planterar om småplantor som kommer på fel ställen för att sprida och utöka vårt bestånd. En bra sak med strutbräken är att det är en skuggväxt. Så vi kan bygga upp ett vackert skogsparti i vår skuggiga region, och samtidigt ändå odla ätbara växter. 👌

Det är viktigt att veta precis hur Strutbräken ser ut och att det är just strutbräken. För det är bara den ormbunken man kan äta. Övriga ormbunkar är inte ätliga. Så se till att veta ordentligt! Om det inte finns någon att lära av på riktigt, så kan man köpa strutbräken på plantskola. Då vet man ju precis att man får rätt växt.

Här kommer lite kännetecken. 
Namnet säger en del. Många ormbunkar växer i strutliknande formationer. Men just Strutbräken växer verkligen i en tydligt högsmal strut.

Flera strutar på väg upp. Bara plantan längst upp i mitten är stor nog för att vi ska ha skördat från den.

De nya skotten har en pappersliknande brun hinna kring sig. Den lossnar lätt när man plockar skotten eller när dom rullat ut sig mer.

Stjälken är glatt, knallgrön och har en tydligt böjd kurva i snittet.

Strutbräken har, till skillnad från andra ormbunkar inte bruna "sporprickar" på undersidan av bladen. Istället växer det upp separata bruna så kallade sporangieblad (blad med sporer på) i mitten av struten under slutet av växtsäsongen, på sensommaren och hösten. Därför kan det vara en bra idé att vänta en hel säsong med att artbestämma ormbunken innan man sedan vågar sig på att plocka skotten följande vår. Hos oss i Lappland kan man ofta se förra höstens sporangieblad stå kvar även på våren då vi har ett så tjockt och skyddande snötäcke. Men söderut är det nästan aldrig möjligt att artbestämma på detta sätt på våren.

Slutligen, när ni byggt upp en fin odling strutbräken. Dela med er! 💗Både av kunskapen om denna delikatess och av de små nya plantor som kommer upp.