måndag 24 november 2014

Duvhöksskydd för hönsen

Här är en bild av vårt duvhöksskydd över hönshägnets öppna yta, för att skydda vår extra värdefulla Svenska Lantras Ölandshönsen. Vi konstruerade det efter våra två första år som hönsägare då duvhöken var vår värsta fiende. Ibland kom hon två gånger varje dag, tog en höna på förmiddagen och en på eftermiddagen.
Skyddet består av plastsnören som vi spänt mellan de stolparna som håller upp det yttre nätet till hönshägnet. Sedan har vi satt upp en extra stolpe i mitten av den öppna ytan i hönshägnet. Sen band vi snören kors och tvärs över hela hägnets öppna yta. Slutligen fäste vi korta snuttar (25-30cm) av orange plastband (såna man gjorde pyssel av i förskolan på -70-talet) med ca en halvmeters mellanrum.
Tre av snörena med plastband var 0,5 m. De ljusare plastbanden är riktigt gamla (+4 år) och vi "fyller på" med nya fräscha band varje år, här och där.   
Som synes så är en del av plastbanden klart ljusare, dom är jättegamla och vartefter dom inte håller måttet så byter vi ut dom. Vi går igenom hela "nättaken" varje höst-vinter (eeeeh, samisk beteckning för den 7nde årstiden som motsvarar ungefär november) och knyter nya plastband.
Mittstolpen, med många band fästa vid sig som sprider sig ut som en spindel och fästs vid hägnets yttre stolpar, eller träd. 
Som synes så handlar inte det här skyddet om att täcka hela hönsgården i tätt, finmaskigt nät. Det är ett fåtal linor (9 st totalt), som går kors och tvärs över den öppna ytan som är ca 8X12 meter, med plastband knutna ca var 50'onde cm. Så det handlar alltså inte om att fysiskt stoppa höken från att komma åt hönsen. Vi har vänner som fått in höken i hönsgården trots att dom haft täta nät-tak, med bara nån liten glipa vid något träd. Vi har själv haft en hage för slakt-tuppar med heltäckande tak. Duvhöken lyckades ta sig in i den hagen genom en glipa mellan nätväggarna och voljär-taket som var mindre än 10 cm bred och kanske 20 cm lång. Hök-stackarn nästan dog av stress innan vi lyckades få fatt på henne och släppa tillbaks henne till
vildmarken.

Så man kan undra varför skyddet ovan funkar. Men ATT det funkar kan vi klart hävda. Mot 10-15 attacker per säsong (ibland 2 ggr per dag) så har vi inte haft en enda attack inom hägnet sedan vi satte upp det här taket, för mer än 4 år sedan.
Vi spekulerar om det kan bero på färgerna i de blå balsnörena och det orange plastbanden (rovfåglar har ju över lag mycket bra färgseende, och syntet-blå plastsnören och knall-orange plastband lär ju inte signalera bra byten). Eller kanske kan det beror på rörelserna i själva konstruktionen. Minsta vind gör ju att bandet fladdrar och snörena gungar fram och tillbaks. Kanske är det tillräckligt för att avskräcka hökarna? I vilket fall: det är skönt att känna en viss trygghet. Man behöver aldrig gå ut till hönshägnet och genast syna ytan efter "offer". Man kan slappna av, det funkar!
En liten film som visar skyddet "in action". Med vinden som blåser!

OBS! Som forskare kan vi ju konstatera att en enda förekomst inte innebär att vi kan garantera att detta fungera överallt och alltid. Inte med nån statistisk säkerhet. Men återkom gärna med era egna erfarenheter. 

http://egenkombucha.blogspot.se/

Inga kommentarer: