tisdag 11 november 2014

Skinkan säkrad till jul

Så var det dags för årets grisslakt. Ronny och Ragge gick sitt öde tillmötes med trynet i en hink med äpplen, deras favoritgotta. Och dom fattade nog inte vad som hände.
Sen står vi där i några timmar och slaktar och livet känns som en stor cirkelrörelse för samma sak hände för nästan exakt ett år sedan, då vi slaktade Gullan och Gittan. Man står där och flår så omsorgsfullt och det är ett väldigt trevligt arbete en mild senhöstdag. Meditativt, socialt och noggrant. Slaktkroppen är fortfarande varm så man fryser absolut inte om händerna.
Grisslakten förra året
Tack och lov för att vi har möjlighet att ha våra grisar. De ger oss absolut mest kött för arbetsinsatsen varje år. De ger oss ett av de godaste köttslagen vi kan föda upp själva. Vi har ingen direkt topplista men ankor, Lappgetter och grisarna är nog en "tillsammans topp tre". (På absolut första plats kommer renkött, det godaste man kan stoppa i munnen, men det kan vi ju inte föda upp själva. Tack o lov för våra renskötande samiska vänner som vi kan köpa denna ljuvliga produkt av). Och grisar är sociala, roliga och lättskötta. Allt man kan kräva av djur för självförsörjning.
Nu blir det färsk lever idag och blodpudding imorgon, äkta slaktmat. Gott!
Förra årets grisslakt (med många mer detaljer om slakten) kan ni läsa om längst ner på den här sidan: http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

http://egenkombucha.blogspot.se/

Inga kommentarer: