Frigående och instängda

Som genbank för Ölandshöns (och alla våra andra djur) har vi ofta tänkt på och pratat med folk om att ha sina djur frigående. Vi vill att dom ska ha gott om utrymme och kunna sprida sig på så stora områden så att de kan utföra sina grundläggande komfortbeteenden. För höns betyder detta t.ex. att dom ska utrymme att göra en komplicerad flockuppdelning av hög- och lågrankade tuppar med de tre högst rankade tupparnas favoritdamer i ett cirkulärt utbredningsmönster under födosök (två gånger per dag, fm och em). Alla andra djurslag har ju sina specifika beteendemönster som är viktiga att läsa på om innan man skaffar djur.

Tuppar på nocken. På väggen syns informationsskylten som vi har vid alla naturhägn till de genbanker vi har för våra lantraser, Lappgetter, Ölandshöns, Blekingeankor, Ölandsgäss och Gotlandskaniner. 

Att ha sina djur frigående låter bra och djurvänligt, tills man får alla sina höns slaktade av mården eller minken eller illern, eller sin enda gåshane plockad av räven eller grannens hund, eller sin fina anka dödad av duvhöken. Vi har ett mycket högt rovdjurstryck här uppe i Lapplands inland och det känns inte som ansvarsfullt djurägande att låta djuren gå "vind för våg" när det slutar med att dom ändå bara blir mat åt de vilda djuren.

Vi har löst det genom att vi har våra djur BÅDE inhägnade och frigående, på samma gång!

Om vi tar hönsen som ett exempel, så har vi dom i stora naturhägn, hägnet på bilden ovan är på nästan 300 m2 och flocken hos getterna har ett skyddat hägn på 900 m2. Samtidigt är hägnen inte högre än 1,80 meter.
Inga markbundna rovdjur kommer in. Från luften är det skyddat av "fladdrande linor" (kräver sitt eget blogginlägg kanske), och som alltid stänger vi hönshuset när det blir mörkt. Det är helt mustätt, och hermelin-, mink-, mård-, järv-, lo-, björn- örn- & uggletätt. (Eftersom vi bor i renskötselområde har vi inte varg att oroa oss för, men det är nog det enda större rovdjur som vi slipper).
Pga höjden på våra hägn så är våra höns också är frigående. För trots att Ölandshöns är Sveriges näst största lantrashöns (med fina slaktkroppar) så är dom så pass lätta att dom utan problem flyger över hönsnätet när dom känner för det. Vi har sett unghönor flyga över 10 meter högt och 80 meter långt och landa på taket till vårt tvåvåningshus!

Vi gör allt vi kan för att miljöberika livet för våra Ölandshöns, spännande födosök och ständigt nya risdungar som kan motsvara den naturliga förflyttning flocken skulle ha gjort om de bodde i hönsens ursprungsmiljö, i Sydostasiens djungler. Och det funkar, de allra flesta individer känner aldrig att dom behöver lämna hägnet, trots att det är ganska begränsat med ca 12 m2 per individ. Men om dom vill, så tar dom en promenad på gården, och då vi oftast är hemma (någon arbetar nästan alltid nånstans kring gårdsplanen) så är dagtid oftast en säker period för hönsen, även frigående. På kvällarna går dom frivilligt in i det helsäkra hönshusen, och vi stänger för natten.

Visst har vi några rovdjursförluster varje år. En desperat ungräv som tog sig 5m från ytterdörren och lyckades tugga ihjäl en kyckling GENOM kycklingnätet, eller en unghöna med osedvanligt "mod" som sökte sig långt bortom gårdsplanen förra vintern. Hon blev uppsnappad av en kungsörn, det kännes lite som adekvat evolutionärt urval. En duvhök (också en desperat ungindivid) flög rakt in i ankhuset på dagtid och satte klorna i en Blekingeanka. Han hade kanske kunnat överleva, för vi var ju i närheten och skrämde bort höken, men tja, hanar är ju ändå på Slaktlistan, så ankhanen blev söndagsmiddag, och en god sådan. Men ändå, i snitt (trots att vi har så otroligt stort rovdjurstryck) så har den här "hälften inhägnad-hälften frigående"-metoden gjort att vi har väldigt lite rovdjursförluster. Vi har aldrig förlorat hela gruppen av någon av våra djur, samtidigt som vi kan ge våra djur ett bra "frigående" liv med hög livskvalitet. Då känns det som att vi kan äta kött och ägg med gott samvete.

En sak man kanske ska tänka på är att det tar bra mycket extra kraft att bygga så pass bra och stora hagar, naturhägn, så man får satsa mycket i början av sin djurhållning.  Men det är det värt när man ser tupparna sitta på nocken en solig höstdag....och bara trivas!

http://egenkombucha.blogspot.se/