Igår avslutades en epok här på Forsnäs Hemman. Vi skickade iväg våra sista tre Blekingeankor till ett nytt hem i Umeåtrakten. Vi har varit genbank till den här flocken i 13 år, sedan 2008, så nog känns det allt lite konstigt att ankhuset nu är tomt.
Orsaken till att vi avslutade vår ankhållning är tvåfalt. Vår arbetsstyrka har minskat, i och med att Hustomten (morfar) blir allt äldre, och ankornas skötselbehov har ökat. Det beror på klimatuppvärmningen.
Så här: den stora arbetsinsatsen för ankhållning är att ge dom vatten för att dom ska kunna bada under vintrarna. På somrarna är det lätt, bara att sätta på vattenslangen, men på vintrarna behöver man bära ut 10 vattenkannor (från köket) varje gång flocken ska bada. För ett decennium sedan hade vi fortfarande stabila vintrar här i norr, då räckte det med att ankorna fick nytt vatten var tredje dag, dom gick ju på ren snö och blev nästan inte skitiga alls. Men numer smälter ofta snön under vintern, även här i Lappland, hela ankhägnet förvandlas till en lergegga och ankorna ser ju då INTE vackra ut. Därför behöver dom numer bada varje dag, ibland två gånger om dagen. 😏
Därför har vi inte längre kraft och möjlighet att behålla våra kära ankor. Det är synd, för dom var mycket friska och härdiga och trivdes alldeles utmärkt även så här långt norrut. Dom älskade snö och kyla, precis lika mycket som våra ljusa somrar. Dom gav oss ett stort antal slaktdjur varje år och .....det finns nästan inget som är så gott som ugnstekt anka.
Så det är med sorg i hjärtat vi nu säger farväl till "kvack-kvackarna" som yngste sonen kallade dom då dom kom till gården och han bara var 4 år gammal. 💗
Här vår sida om Blekingeankor: https://forsnashemman.blogspot.com/p/blekingeankor.html
Här om apelsinanka, vårt favoritrecept: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/apelsinanka-otroligt-gott.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar