Vi har odlat råg länge nu. Under mer än ett decennium. Vi bevarar två olika sorter, som vi odlar växelvis vartannat år eftersom råg är vindpollinerad och därför korsar sig om man odlar olika sorter samtidigt med mindre än nån kilometers mellanrum.
Norrbottens Lantråg, några lägre plantor i den vita hinken till vänster och en riktig praktplanta till höger. Ca 230 cm hög.
Våra två sorter är Norrbottens Lantråg, som är en härdig och produktiv sort med stora kärnor. Vi odlar också Svedjeråg från Brunskog, som är en traditionell, nordlig och väldigt gammal sort som ger mindre kärnor. Men som ändå väl står sig i produktion jämfört med mer moderna sorter. Vi har fått tag på båda sorterna från föreningen Sesam. (https://foreningensesam.se)
Jag pluggsår Svedjeråg från Brunskog, midsommar 2019. Skörd väntas nästa höst 2020.
Att odla råg är lite speciellt. Först och främst är den tvåårig. Det innebär att man sår rågen vid midsommar första året, sen utvecklas den under sensommaren och hösten till stora tuvor. Och råg ska sås otroligt glest. Därför försår jag gärna rågen i brätten (vid midsommar). På det sättet kan jag senare, i augusti, plantera ut småplantor och veta att det inte blir några tomma fläckar i landet kommande år.
Låga 2 månaders plantor i ramen närmast kameran, fullvuxna plantor med mognande ax i den högre lådan. Foto från mitten av september.
Råg ska alltså växa enormt glest. Traditionellt ansågs att man bara skulle så två rågplantor på en yta stor som ett laxskinn. eller 4 rågplantor på en yta stor som ett kalvskinn. Alltså skulle varje rågplanta få motsvarande ca 40X40 cm yta. När man ser de enorma tuvor som hinner växa upp redan till första hösten, så inser man varför de behöver så stor plats. Det gör också att man inser hur otroligt stor "utväxling" man får på varje korn råg. 😊
Samma odlingslådor ovanifrån. Mitten av september. Den mognande säden Norrbottens Lantråg till höger och de två månader gamla tuvorna av Svedjeråg från Brunskog till vänster. Samt en liiiten glimt av Lokförare Bergfelts jätteärt i den rostiga tunnan åt vänster, och det senmognande kornet Sivert naketkorn i odlingslådan längst till höger.
Varje litet planterat rågkorn ger enorma mängder korn i skörd. Men alltså först ett och ett halvt år efter man sått plantan. Jag har försökt göra en vag överslagsräkning, och funnit att om man odlar en kvadratmeter med korn under två år så får man ca 30% mer skörd än om man odlat råg där under två år. MEN då är också råg betydligt tåligare under dåliga år, som förra året 2018 då det var svår torka. Vår råg levererade ändå ca 70-80% av normal skörd! Genom att den hinner få såna djupa rötter under det första tillväxtåret att den inte alls är lika torkkänslig.
De tuvor som växt upp första hösten ska betas ner av djur den hösten, sägs det traditionellt. Men man kan lika gärna ta bort bladen ner till nära markytan på tuvorna genom att t.ex. vrida av dom som på bilderna och filmen, eller skära av dom. Sen får plantorna övervintra. Året efter (år 2) så kommer tuvorna att skjuta nya gröna blad otroligt tidigt på våren, även här i kallaste Lappland. Och sen sätter plantorna igång med att reproducera sig. Dom sänder iväg ax i enorma mängder. Varje tuva kan skapa 30-50 ax och varje ax kan producera 30 till över 70 korn. Så det blir en väldigt stor skörd på varje litet korn man satte då för 1,5 år sedan.
Vrider av en tuva med råg, oktober 2019.
Rågen står grön och fräsch även långt in på hösten här i Lappland. Det gör att den är otroligt attraktiv för alla betande djur. Eftersom jag läst att tuvorna skulle betas för att övervintra bättre och för att ge mer ax (bättre bestockning) så testade jag detta våra första år. Våra enda gräsätande husdjur på den tiden var marsvin, så dotterns hjärtegryn Star och Fifi fick bo och äta gott i en specialgjord bur som täckte halva råglandet, medan andra halvan fick vissna ner och övervintra med hela de gröna tuvorna intakta. Resultatet var tydligt, fast dom växte precis bredvid varandra så var våra marsvinsbetade rågplantor betydligt finare. Alla överlevde, medan en tredjedel av de obetade dog helt. Och de betade gav betydligt finare plantor och mycket större skörd år 2. Så, sedan dess har vi antingen låtit beta plantorna, eller vridit av bladmassan och sen givit den till djuren som verkligen älskar att få så fint och färskt grönt under senhösten/förvintern.
Överst marsvinen Star och Fifi som var experiment-betare för våra rågodlingar. Nedan Ölandsgässen, som visade sig vara lite väl ivriga och faktiskt betade ihjäl stora delar av våra rågplantor några år senare.
En liiiten varning. Ett par år lät vi våra Ölandsgäss beta rågen, det verkade praktiskt då dom var frigående och helt automatiskt började beta rågen då annat grönt hade givit upp här i norr. MEN, gässen var bara alltför idoga. Dom betade ner plantorna ända in i rötterna och då kunde inte ens rågen återhämta sig året efter. Vi lyckades lösa detta genom att låta gässen beta tills det var "lagom" nerbetat och sedan stängsla för rågodlingen, men man ska alltså hålla ögonen öppna med vissa särskilt idoga betande djurslag.
Så här ser plantorna med avvriden råg ut, efter några snöiga nätter. November 2019.
Framåt mitten av juli börjar "rågen ryka", som det heter. Dom släpper alltså sitt pollen rakt ut i vinden och hoppas att de minimala pollenkornen ska hitta pistillerna som samtidigt sticker ut från den blomma som ska bilda varje litet sädeskorn på alla ax. Så alla, både manligt pollen och kvinnliga blommor, släpper gärna loss allt så samtidigt som möjligt.
Rågen förbereder sig för att ryka. År 2016, Svedjeråg från Brunskog vajar högt över mitt huvud som når upp till helt normala 170 cm, så rågen ligger på 160-230 cm.
När axen väl pollinerats ska själva sädeskornen alltså bara mogna. Och det går vanligen riktigt bra även här i Kallaste Nord. Trots att det finns nån slags myt om att man inte kan odla råg här norrut (som inte riktigt stämmer, se nedan) så har vi lyckats utomhus, helt utan extra insatser under 9 av 12 år. Och två av de tre kallaste åren har vi ändå lyckats halvvägs genom att rycka upp plantorna när vi märkt att det börjat bli för kärvt under hösten, och en sen och kall sommar gjort att inte kornen blivit tillräckligt frosttåliga. Då har de uppryckta plantorna ändå till stora delar kunnat mogna klart med rötterna i hinkar, inne i frostfria utrymmen, som i vår hölada. Så var det i år t.ex. det är därför ni kan se på bilden högst upp att jag står med hela plantor, rötter och allt i hinkar.
Nu är det nära att det ryker. Norrbottens Lantråg, juli år 2019, kring 160-230 cm hög.
Så vart kan man odla råg? Över större delen av Sverige! Här uppåt fjällnära Lappland var ju korn den vanligaste nybyggargrödan. Men när jag började läsa på om sädodling i norr, så hittade jag en berättelse om att man odlat råg uppe på Stöttingfjället, här ovanför oss i Vilhelmina skogsmarker, på vägen mot Lycksele. Det inspirerade mig till att börja provodla lite råg av traditionella sorter här på Forsnäs Hemman, och det har alltså gått över förväntan. Rågen är minst lika härdig och givande som våra snabbaste och mest anpassade former av korn. De lyckas alltså mogna ut minst 3 år av 4. Och ännu lite mer med viss hjälp.👍
Några fina fullmogna ax, som producerade fulltaligt även efter den torra sommaren 2018.
Tyvärr sparade jag inte ner den text jag hittade om rågodling på Stöttingfjället (byn Risträsk) tidigt i internets historia (på -90talet), och numer verkar den hemsidan vara borttagen från nätet. Om någon vet vart jag kan hitta åt texten igen så får ni så gärna höra av er. Det känns som en viktig del av vår kulturhistoria som bara försvunnit, när jag inte har någon källa på denna info. Men, tack och lov vet jag ju, via egna odlingar att det går utmärkt att odla råg i Lappland.💗
Kort sagt; har du bara några kvadratmeter över, odla råg! En lätt gröda som är rolig att odla och ger massor! Man behöver verkligen inte ha stora fält för att få en fin skörd. Det räcker med en vanlig bädd i ett trädgårdsland. Så kan man få chansen att baka några goda råglimpor under vintern! 👍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar