Att rätta odlandet efter matsäcken och klimatet

När man bor i kallaste Lappland, som vi, så ser inte odlandet ut som i söder. Man måste fundera lite mer kring HUR man ska odla och VAD man ska odla. Här tar jag bondbönor som ett exempel. Det är en toppengröda för oss här i norr för dom är något så ovanligt som en rätt köldtålig och härdig gröda som också är proteinrik. 👍

Här på bilden visar jag två sorter. Den skidan som ser enorm ut är en utländsk sort som heter "Witkiem". Den ger fina plantor hos oss, men den hinner aldrig mogna ut helt. Det betyder att vi inte kan få egna frön av den, utan vi måste hela tiden köpa in nytt utsäde för att kunna odla dom här storväxta sorterna. De små skidorna i min hand är en lokal sort av bondbönor som helt enkelt heter "Lappland". Dom är pyttesmå i jämförelse. Skidorna är i ett lillfingers storlek, själva bönorna är som stora ärtor, Witkiem har bönor som är i storlek som vindruvor. Det är skillnad.

Så varför odlar vi då ändå denna lilla lappländska bondböna? Ja, det är inte alls bara hembygdsromantik.😀 Den stora skillnaden är att den oftast hinner mogna ut, den kan göra oss självförsörjande på riktigt, vi kan alltså både få äta den och få eget frö att sätta nästa år. Jag kan också misstänka att den liksom mycket annat som trivs och växer här uppe kan innehålla mer näring. Att dessa pyttebönor är mer näringstäta än de fläskiga Witkiem-bönorna. Men det är bara funderingar. En annan sak är smaken, alltså smaken! .👌Kanske är det som med jordgubbar och krusbär, det smakar så otroligt mycket bättre, det som växer här uppe hos oss, och det som hör hemma här hos oss.

Så när vi nu odlar i Lapplands kalla och karga klimat så måste vi ofta tänka oss att odla småväxta varianter av alla möjliga olika växter, för att dom oftast är mer snabbmognande. Och i det fallet får vi alltså också tänka oss att odla större arealer för att få samma skörd. Detta är en tanke man kan se redan hos våra nybyggarförfäder. Man spred ut sig vida, för varje familj behövde enorma mängder mark och skog för att kunna försörja sig. Det gick inte att bo lika tätt inpå varandra här i Lapplands vida skogar och fjäll som i det näringsrika plattlandet Skåne. 😉Vi på Forsnäs Hemman har inte hur stora marker som helst. Men vi skapar oss sakta men säkert större odlingsarealer för att kunna odla mer av våra härdiga inhemska, men inte så rikgivande grönsaker.  💗