Så här i början av vårt år med självhushållningsinlägg varje dag, börjar vi med att klargöra något som det ofta frågas om;
Får man dela?
Svaret är entydigt Ja! Alla foton vi lägger ut, all text och det innehåll vi skapar får ni dela, hur ni vill och vart ni vill.
Precis som gällande många andra områden i vårt liv, så grundas vår inställning i olika frågor på ett fundament som är väsensskilt från det vanliga samhällets, och våra åsikter framstår ofta därför som väldigt underliga och aparta för "vanliga" människor. När det kommer till upphovsrätten till intellektuella artefakter så går vår inställning precis i motsatt riktning mot "storsamhällets", och man hittar få andra röster som för fram samma ståndpunkt. Till viss del kan det falla inom samma ram som Gandhis åsikter om att alla skulle spinna bomull varje dag, om man så var enkel arbetare eller premiärminister. Han menade att om alla delade på de simplaste och mest arbetskrävande sysslorna, så fick också hela mänskligheten större frihet.
Men den enda som egentligen tydligt uttryckt samma grundtanke kring det allmänmänskliga i kreativt skapande (som vi känner till) är Masanobu Fukuoka, som skrev om det i sitt mästerverk "The One-Straw Revolution". Han beskriver hur ett traditionellt småbrukarliv ger tidsmässigt mer utrymme för fritid, än det moderna inrutade livets uppdelning av expertis. En traditionell småbonde i hans del av Japan kunde under vinterhalvåret ha 2-3 månader tillgodo för att t.ex. skriva poesi, medan den moderna bonden måste jobba lika hårt hela året om. Nyårshelgen är stor i Japan och i en talande passage beskriver Fukuoka att "The dwindeling of the New Year's holiday indicates how busy the farmer has become and how he has lost his easy-going physical and spiritual well-beeing". There is no time in [the modern world] to write a poem or compose a song."
Vilket innebär att i längden, så måste de människor som ändå vill producera såna mänskliga mentala skapelser i vårt moderna samhälle, ta betalt för dom. För oss är det ett slags ultimat tecken på hur fel samhället är uppbyggt.
Vi skriver ut hela vår "Disclaimer" längst ner i det här inlägget. Men först några länkar:
Här är det utflyttarbrev som vi skrev i tidningen Åter för 3 år sedan. Det beskriver (kortfattat) grunden för den filosofi vi byggt upp vårt livssystem från. Det är också en bra kortfattad grundbeskrivning av vår familj, vårt hemman och historien som ledde oss till att bli självhushållare, och hur våra första 15 år varit.
Återblick på 12 år i Lappland
Och här är dagens Självhushållnings-minne från oss: Det är en rätt lång (men intressant) text om hur vi blev skuldfria, och även där framträder våra grundtankar kring ägande, de allmänmänskliga rättigheterna och den samhälleliga strukturens fallerande:
Har du lån? Är du slav?
Här följer vår Disclaimer, den mycket korta slutsatsen är alltså att, ni har alla full rätt att sprida och dela, använda och även förvanska alla bilder och all text vi lägger ut. Ni behöver inte ens länka eller tagga oss. 😉
Disclaimer för mänskligheten; Forsnäs Hemman
Vi på Forsnäs Hemman gör inga anspråk på de inlägg, texter,
bilder och tankar vi skapar. Allt är fritt för alla att dela och sprida!
Vår ståndpunkt är att alla mänskliga tankar och de
artefakter som sprider de tankarna, är en allmänmänsklig egendom. Vi anser att
det är allas rättighet att fritt få dela, ta del av, utveckla och omforma alla
typer av intellektuellt material.
Vår inställning i denna fråga har sin grund i vår självförsörjning:
våra hjärnor är mänskliga och det som kommer ut av dom är ett allmänmänskligt
arv. Vi har ingen rätt, eller orsak, att kräva upphovsrätt för detta.
Vår grundvaluta (guldfot) är det vi själva producerar via
vår självförsörjning för att föda oss. Grönkål, potatis och kött från de djur
vi föder upp. Vi baserar alltså vårt varande på den kroppsliga näring vi odlar
och förökar själva och det skydd mot klimatet som behövs för att överleva, de
hus och kläder vi själva skapar och sköter. När vi har extra energi, så
använder vi gärna ”överskottet” till att förmedla våra grundläggande insikter
om existensen och hur vi lever i själva varandet, till våra medmänniskor.
Om folk inte har ”råd” att låta sitt intellektuella arv
spridas fritt och få sin återverkan inom det mänskliga kollektivet, så anser vi
att dom helt enkelt inte tar tillräckligt stort ansvar för sin egen
grönkålsodling, djuruppfödning och klimatskydd.
Och då kan man också fråga sig vilket värde deras idéer
och intellektuella arv har?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar