Idag är det skottdagen, och traditionellt möjligt för även kvinnor att fria till män. Men, det kommer inte hända här på Forsnäs Hemman.
Trots 19 år tillsammans, så har vi inga planer alls på att gifta oss. Vi skulle mycket väl kunna tänka oss att leva i ett äktenskap rent lagligt. Men samhället sätter stopp. Man skulle kunna kalla oss ofrivilligt ogifta. 😏
Äktenskapsbalken är en helt forntida lag, med ett innehåll som vi inte kan ställa oss bakom. Vi tycker ju inte att vi behöver vara gifta, egentligen. Att jag vaknar upp varje morgon och ser fram emot att spendera dagen tillsammans med Husbonden, det har inget att göra med civilstånd. Men, som medelålders med en rätt dynamisk familjesituation skulle det kunna vara praktiskt att surfa på det rättssystem som utgår från de här medeltida strukturerna.
Det stora kruxet är ceremonielet, att behöva fåna sig och spela teater för att ändra sin lagliga och civilrättsliga status. Jag och Husbonden är verkligen inte varken traditionsbundna eller ceremoniella, vi är nog snarast intensivt individuella, med stringent integritet kring frågor om civilrätt. Att tvingas stå framför en okänd människa, som inte har med saken att göra, och läsa upp ett förutbestämt "manus" för att kunna registrera status som gift, det finns liksom inte på skalan, det är helt otänkbart för oss att behöva utstå. Vi kan ju förstå att annat folk, som tycker det är kul och "romantiskt" ska kunna få möjlighet att genomgå en sån ceremoni. Men det är svårare att förstå varför ett modernt samhälle ska kunna tvinga människor som oss, som verkligen INTE vill tvingas utsättas för något sådant. När det egentligen skulle räcka med att vi undertecknar ett vanligt civilrättsligt dokument för registrering.
När vi undersökt möjligheterna för att gifta oss utan ceremoni så visar det sig att det är fullt tillräckligt att enbart underteckna ett dokument för i princip allt annat i livet, sånt som att byta namn, att skilja sig, eller att bli Svensk medborgare, eller att avsäga sig sitt medborgarskap. Underskriften behöver inte ens vara bevittnad. Man får ge bort sina tillgångar, även om man är mycket rik, utan att behöva genomgå en ceremoni. Man föds, föder barn och dör, utan att behöva fjompa sig inför en ceremonimästare. Men ska man gifta sig, då är det bara att falla till föga, ställa sig inför överhögheten med mössan i hand och uttala de ord staten ålägger oss att säga.
Nä, det lär inte hända här, så jag kommer inte fria till Husbonden idag. Och, liksom de gångna 19 åren kommer han aldrig fria till mig.
Och kärleken, att mitt hjärta tar ett extra skutt så fort jag ser honom, har ju aldrig suttit i ett äktenskapsbevis. I vårt fall kanske snarast i avsaknad av ett. 💗
Tidigare inlägg om ceremoniella antipatier här på Forsnäs Hemman:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/05/valborgs-pa-forsta-maj.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/tio-ar-med-gotlandskaniner.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar