söndag 17 februari 2019

Vi öppnar växthuset.

Det har varit plusgrader några dagar och jag har passat på att skotta bort allt jag kan från växthusets öppning på västsidan. 😊
Och igår lyckades vi också öppna växthuset. All is i glidskenorna till dörrarna hade smält och runnit bort. Då hade jag skottat bort snö och varsamt hackat bort en del av isen som låste fast dörren i flera dagar och plötsligt lossnade dörrarna. Det är en otroligt känsla inne i växthuset. Idag med ca -5C utomhus, men när solen låg på så var det varmt inomhus, flera plusgrader. Jag hade inga problem att gräva i sandbäddarna och börja rensa inför kommande säsong.👍

Bilden visar hur vi byggt ett "ritt" ovanför ingången. Här i Lappland kommer det såklart snöa igen, och töa och frysa om vartannat, och det gör att dörrskenorna får fullt med is i sig och helt låser sig. Så i år har vi provat med att bygga ett skydd för nederbörd över själva dörröppningen. Enklast möjliga, en pressning spänd och fäst över nocken så att det bildar ett litet ritt över just dörröppningen och skenorna.

Presenningarna har visat sig enormt värdefulla detta första år med ett växthus. Under högsommaren hade vi dom som solskydd som södersidan. Mest praktiskt, för här i allra kallaste nord kan vi inte "måla filmjölk" över hela sydsidan. Varje mulen dag är för kall, och då behöver vi all solvärme som går att få och presenningarna ligger på backen. Men soliga dagar blir det allt för varmt i växthuset även här, och då reser man upp presenningarna som är fästa på stolpar och det går snabbt. Perfekt system.

På hösten flyttade vi dom. Presseningarna hängdes över norrsidan och blev som ett täcke som hindrade värmen att smita ut under de kalla nätterna. Vi fick en mycket längre höstsäsong i växthuset med hjälp av detta.

Och nu under vårvintern får en av presenningarna alltså agera "ritt".
En lösning som vi inte kommit på själva egentligen, utan lärt av våra nybyggarförfäder. Men som här blivit "uppdaterat" i material, flexibilitet och utförande. Här följer ett citat från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" av O.P. Persson om hur det gick till när Dåresborna i en av Vilhelmina fjälldalar byggde sitt ritt under 1830-talet. 💗
"När väggarna i stugan voro gjorda täta, fällde Gustav Arvidsson träd i skogen och högg av dem till kortare stockar och klöv dem till klovar. Dessa klovar täljde han av ganska mycket på deras barksidor, varefter han bar fram dem till stugan. Där reste han klove efter klove mot dörrväggen i stugan. Klovarnas övre ändar kommo att ligga mot stugans väggband, och därifrån låg varje klove i sned lutning mot marken. Över springorna mellan klovarna lade han andra klovar så att den lutande väggen blev så tät, att snö icke skulle kunna yra in i rummet innanför klovarna. 
Han hade satt upp ett ritt till förstuga framför stugdörren. Ett sådant ritt kallades förstuguritt."


Tidigare inlägg om presenningarna och växthuset:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/noden-ar-uppfinningarnas-moder.html

Inga kommentarer: