Ta löv

Slåttertiden är inne, tydligen & Äntligen!
Vi väntar torrt och mestadels soligt väder med lätt blåst i ......veckor framöver!!!  Jippi!
Det är lite sent, men så har ju hela sommaren varit. I vanliga fall ska vi börja slåttra i "Sara-veckan" (19 juli) och sen slår man till helgen efter Bartolomeus (24 augusti). Det gjorde nybyggarna, så gör vi. Då är höet här uppe i Lappland uppväxt i sin fulla volym och ännu så pass fräscht att näringen finns kvar till fullo. Fast många på den tiden, och ibland även vi nuförtiden slåttrar ända in i september. Men det senare höet får man lägga för sig, det har mindre näring kvar.
Just nu, när det är en så lång period av fint väder, så har vi tid & möjlighet att inte bara slåttra hö och bladhö utan även "ta löv". Hamla tror jag det kallas i "Skåne". Men hos oss kallas det ta löv. Nere i södra Sverige brukar man säga att allt löv ska vara taget innan midsommar för att hålla god kvalitet. Det gäller inte hos oss i norr. Vid midsommar är inte ens vissa träd helt utslagna. Vi tar löv när vi har tid & möjlighet ända fram till "lövblekan", då löven gulnar och faller. Allt vårt löv ser fint ut när det torkat. Säkert minskar näringen lite vartefter säsongen går, men getterna uppskattar varje kärve lika mycket.

Det gäller att ta i när man knyter runt jättekärven.

Vi tar mestadels vide som våra inägor är igenväxt av. En del småbjörk och asp följer också med. Vi har ofantliga mängder ris, vi skulle säkert kunna mätta hela djurbesättningen hela vintrarna med löv flera år framåt, begränsningen är arbetskraften och förvaringsutrymmet. Löv blir snabbt dåligt om man inte får bort det från solen. Uppenbarligen hässjade man löv under nybyggartiden (se citat nedan) men det måste blivit dålig kvalitet på det fodret. När vi har provat att torka löv utomhus har hela kärven snabbt blivit brun och tråkig. Nu ser vi till att direkt få in kärvarna under tak i ett mörkt utrymme. Då torkar dom fint och är nästan lika gröna som när dom är färska.
Vi gör våra kärvar så stora vi orkar med att bära. Det går bra, dom möglar aldrig. Men vi bor i fjälltrakter och har väldigt torr luft. Vi har vänner som bor vid kusten och dom kan ha problem med att lövkärvar möglar. För att undvika mögel kan man knyta mindre kärvar och se till att hänga dom luftigt för att torka, t.ex. över troer i taket.

Bär en liten kärve. De största orkar jag knappt hiva upp på ryggen och bära till båthuset. Man knäar!

Vi fyller hela båthuset. Utom ett litet hörn där vi har fiskespön och flytvästar. Det är ca 70 kubikmeter. Men det är ändå inte mycket lövfoder. Eftersom löv sitter på grenarna så blir allt väldigt luftigt och mest bara "gotta" till getterna på vintern. Nån kärve om dagen kan vi ge dom. Totalt ca 210 kärvar under vår 7 månader långa vintersäsong. Och då får vi dessutom "knö" in en del kärvar i vedförrådet och på övervåningen av vår carport för att få plats med alla.
Tur att ingen av oss är hysteriskt noga med att ha glänsande, nypolerade bilar.

Ett passande citat från favoritboken:
"Tidigt nästa morgon begåvo sig alla [-] till lövskogen i brännan. I brännan var det en präktig lövskog av små, mycket greniga och risiga björkbuskar. Lövtagarna huggo med lövknivarna och skuro med slidknivar en ofantlig massa kvistar från björkbuskarna, bundo kvistarna till björkkärvar och hässjade upp dessa i den ena lövhässjan efter den andra".
från boken "Nybyggares Dagliga leverne" av O P Pettersson