Forsnäs Hemman: Åkerbrytning

Vi bor på en rullstensås, det gör att man får kämpa en del med sten. Numer har jag en son som hjälper till och metoden för att få upp de större modellerna är den samma som våra förfäder använde under nybyggartiden.

Här på bilden en rejäl sten, som sonen och jag ändå fick upp på egen hand, bara med hjälp av en hävstång och lite smart teknik. Men jobbigt är det, och man känner igen sig i beskrivningen nedan från hur man gjorde i byn Dåres, i en av Vilhelmina fjälldalar, när man bröt åker på sitt nybygge i början av 1830-talet.

"När fadern kom med sitt arbete några famnar framåt i åkerbrytet, stötte han på en sten, som höjde sig obetydligt över jordytan. Han satte järnstören under ett hörn på stenen och bröt, då rörde sig stenen helt obetydligt. Denna sten måste man försöka få bort ur åkern.

Fadern märkte att man endast genom att använda romsor, mycket långa hävstänger, möjligen skulle kunna få stenen upp på åkerytan, han gick därföre bort och fällde två granar med ej mer än en vidd pass drygt en decimeters tjocklek och kvistade av stammarna och gjorde dem svagt tillspetsade i rotänden samt bar fram dem till stenen. Vid ena sidan om stenen lade han två ganska stora stenar på ett litet avstånd från den större stenen. Han befallde Arvid (den äldste sonen) att bära fram några större och mindre stenar till de stenar som han lagt i närheten av den stora stenen. Fadern lärde Arvid huru han skulle göra med de stenar som denna burit fram, då fadern gav befallning därom.

Fadern lyftade upp en romsa och stack in dess rotända under nedra kanten på den stora stenen och lät sedan romsan lägga sig över en av de mindre stenarna och flyttade sig utefter romsan så långt som han kunde nå att fatta tag i romsan. Han grep om romsan med båda händerna och drog denne nedåt med all sin kraft utanför den mindre stenen, Den stora stenen höjde sig med ena änden litet uppåt, så att det uppstod en liten öppning under den, och nu skrek han åt Arvid att denne skulle kasta in småstenar i öppningen under den stora stenen. Sedan lät han denna romsa ligga på stenen och befallde Arvid att med all sin kraft skjuta in romsan under stenen, och skynda sig att kasta in stenar, när han med andra romsan höjde upp andra änden av stenen. Nu flyttade han stödjestenarna litet närmare intill den stora stenen och hissade upp den ännu högre , så att Arvid kunde få kasta större stenar under den stora stenen.

Flera gånger fick fadern på detta sätt lyfta stenen litet högre för varje gång, och till sist hade han fått den så högt, att han kunde skjuta romsorna under stenen, så att den vilade på den, och nu var det möjligt för fadern att med handspiken maka stenen in på den brutna åkern, varefter fadern och Arvid hjälptes åt att med handspikarna så småningom vreda iväg stenen över åkern och in på marken utanför åkerrenen, men detta var ett arbete, som hade tagit halva dagen för åkerbrytarna.

Under detta arbete var Gustav Arvidsson föga belåten i sitt sinne: han insåg, att han hade valt ett alldeles olämpligt område för inägor till sin gård. Här var ju marken så stenig, stenbunden, att det skulle taga orimligt mycket arbete och en oändlig tid att få upp åkrar, som voro något att tala om."

Från boken Nybyggares dagliga leverne" av O. P. Pettersson.

Tidigare inlägg från oss med inslag från den boken:

https://forsnashemman.blogspot.com/2013/07/bara-i-svegabordor.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/07/slattern-fortgar.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/04/forfallet.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/08/korn-var-traditionella-lapplandska-sad.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/08/slattermat.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/06/sjosattning.html

http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/den-besvarliga-mjolklosten.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/04/sattpotatisar-finns.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2018/11/har-du-lan-ar-du-slav.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/vi-oppnar-vaxthuset.html