Jag brukar hävda att jag har nästan perfekt koll på vad som finns i frysar, jordkällaren och kallförrådet. Men, tydligen bara nästan. För när jag var nere och sorterade tomma glasflaskor i morse så såg jag en burk som stått gömd just bakom flaskorna. En rätt gammal burk. Och jag såg direkt vad det var. Det var surkål! 😊
Jippi! För jag har haft slut och det är inte klokt så man kan längta efter surkål när man har slut. Genast tog jag burken till köket, torkade av den och öppnade. Med viss tveksamhet; skulle den vara bra efter så många år? Men jag behövde inte oroa mig, den doftade fantastiskt och smakade ännu bättre. Jag skulle vilja påstå att det är den godaste surkål jag nånsin ätit! 😋
I min bästa syrningsbok av Annelies Schöneck (Mjölksyrejäsning av grönsaker) så skriver författarinnan: "surkålen blir ännu bättre efter en tids lagring". Undrar om hon menade 7 års lagring? 😅
Tidigare inlägg om kallförrådet (svalen):
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/04/svalen-kallforradet.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar