Finbesök med lappgetter och chili

Där vi bor mitt i glesbygdens inre, så är det inte jättevanligt med finbesök. Alltså såna människor vi bara älskar att få oss ett snack med. Men idag kom Maud och make förbi. 😊
Maud och jag har känt varandra ca 6 år vid det här laget, men bara träffats IRL max 2 timmar.

Två toppenexemplar av glesbygds-damer! OBS! De blå balsnörena som jag ska ta till höladan. 

Så är det att bo i "Norrland". När hon är på väg norrut eller söderut längs riksväg 45 så finns ibland tid att svänga in ett kort tag. Men det handlar inte om någon middagsbjudning, eller ens kaffe. Det är för långt att åka. Eller som vi konstaterade idag, kanske är det vår tur att ta oss upp till Harads, där dom bor? Det är ju "bara" 40 mil enkel resa. Och nä, vi är inte ens ironiska, här är 80 mil tor rätt kort om man vill träffa roliga människor. 😏

Maud har varit genbank för Lappgetterna i många år nu, och har en fin besättning med 20 mjölkande getter, samt killingar och bockar. Hon är en sån där fantastisk djurskötare med "fingertoppskänsla", som får djuren att verkligen trivas. Förra numret av medlemstidningen i föreningen Allmogegeten skrev hon en artikel, "Om vikten av att kunna mjölka". Det är en av de bästa texter jag läst på det ämnet. Robust, kunnig och med gott om tips och råd till alldeles vanliga getägare. 👍
Den artikeln är ett bra exempel på varför vår lilla tidning, i vår lilla förening egentligen skulle vara obligatorisk läsning för alla getägare, även om man inte är genbank. 💗
Här när en av våra getter, Prinsessan Agnes, fick flytta norrut till Maud.
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/06/lycka-till-agnes-lappgets-prinsessan.html

Dessutom passade familjen från Harads på att införskaffa fröer för att odla Tapaschili nästa år. Jag såg till att dom fick med sig en extra lite överraskning. En pytteburk av mina inlagda tapaschilis för provsmakning. 😋
Enligt det här receptet: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/inlagd-tapas-chili.html