Årets rymmarkanin.

Även i år lyckades vi få en rymmarkanin. Denna gång var det jag, Husmor som glömde att stänga haspen på buren. Och den här unghanen har varit så extra särdeles svårfångad. Han var snabb som bara den. Flera gånger har vi haft honom "i hörnet" och två gånger har vi rent av fått honom i håven, men han har varit enormt agil och undvikit att hamna i hägnet hela tiden. 😅

Det slutade som det brukar göra för våra mest svårhanterade rymlingar. Efter att han ätit en av mina få fina fänkålsplantor i natt var gränsen nådd, och det blev 22an och imorgon ligger han i grytan. 👍 

Och det är en rutin vi har. De flesta rymmare är rätt naiva och lättfångade de första dagarna, men OM vi inte kunnat fånga en rymmarkanin på 3-5 försök, då slutar vi försöka. Vi lägger ut lite "gotta" längs de stigar vi människor använder och om kaninen är i närheten så låtsas vi bara som om den inte finns för oss. På någon vecka är individen helt trygg med att vi inte är farliga att vara i närheten av. Och då är det lätt att ta fram salongsgeväret och avsluta rymmarkaninens massaker av vår köksträdgård. 😏

Det är ändå lite intressant att en kanin som har hela vår fina, rena och (vid den här tiden på året) riktigt frodiga vilda Lappländska natur att äta av, ändå väljer att käka upp just de växter vi odlar. Det säger något om vad vi människor prioriterat vid vår förädling av våra köksväxter.
Smaklighet!  😋


Förra årets rymmarkanin:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/02/rymmarkaninen.html

Och hur vi gjort för att få våra burar så rymningssäkra som möjligt. Inte en perfekt lösning som märks i det här inlägget, men det är mycket bättre än våra första år som kaninuppfödare.
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/09/tips-for-rymningssakra-kaninburar.html