Hon har bidragit bra till genbanken. Inte minst genom just sonen Stark som fick flera killingar som i sin tur gick vidare i avel. Här hos oss har hon i år fött en liten bock, som vi absolut ska låta leva och para med våra andra linjer av Lappgets-damer.
Hon blev en vecka kort till 4500 dagar. Det är många, många stunder vi fått dela med den här smarta och egensinniga getdamen. Hon var den enda av våra getter som räknat ut att man kan putta upp dörren till hagen om inte haspen är på. Hon granskade alltså noggrant dörren, hade vi glömt haspen så såg hon det och puttade snabbt upp dörren och rymde ut. Men om vi hade haspen på, så brydde hon sig inte ens om att putta upp dörren.
Hon hade liksom räknat ut det där. Vi har lärt oss att noggrant stänga haspen på dörrarna. 😅
I våras, när Julia redan vad dräktig med sin killing märkte vi att hon haltade. Det är inte helt ovanligt för getter, vanligen är det bara något vrickning som läker av sig själv efter några dagar. Och vi märkte inget allvarligt på Julia när vi sökte igenom klövar och benen. Men....det blev inte bättre. Vi funderade ett tag på att avliva henne då, men eftersom hon var högdräktig och ändå inte haltade allt för illa, samt åt och drack med god aptit, så fick hon leva tills killingen fötts och hon diat i 3 månader. Nu var det dock dags att hon fick vila och slippa bekymret med sin fot.
Tack för alla dagar och allt roligt vi fått uppleva "Jullan". 💗
Hon lärde känna igen både sitt "formella" namn och smeknamnet, Jullan.
Våra inlägg om de älskade Lappgetterna:
Och vår Lappgets-sida:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar