lördag 22 juli 2017

Uppfödning av Gotlandskaniner i Lappland

Nu har vi fött upp Gotlandskaniner i 9 säsonger. För självhushållning och för att hjälpa till att bevara dom inom genbanker. Vi har haft mellan 3-12 avelshonor och 2 kullar per hona och år med i snitt 7 ungar per kull. En totalt överslagsberäkning är att vi haft strax över 600 kaniner som fötts här på Forsnäs Hemman. Här gör jag en kortare sammanfattning av våra erfarenheter.
Först:
vill jag poängtera att det inte är något lätt jobb att föda upp kaniner! Av alla djur på vårt Hemman så är kaniner det som varit allra mest utmanande, förutom bin. Kaninuppfödning är krångligt redan från början. När jag skaffade de första Gotlandskaninerna så sade en god vän: "du ska inte tro att det är lätt att få kaniner att bli dräktiga, det är bara ett talesätt". Jo, det har man ju alltid hört, att kaniner blir fler och fler så som bara kaniner kan. FEL! Det är inte alls lätt att få kaniner dräktiga, och dräktiga vid rätt tid, så att dom får stora fina kullar och inte bara 1-3 ungar.
Sen; det är inte lätt att få kaninungar att överleva. Det är få djur som är så känsliga som en liten kaninunge. Särskilt den period när dom börjar komma fram ur boet och börjar äta "vuxen" mat. Ibland hade vi hela kullar som dog under 1-3 dygn från de kommit ut ur lådan de första åren.

Samt:
Var kräsen! Alla kaniner är inte lämpliga att avla vidare på. Inte ens alla kaniner som är bra som ungar fortsätter vara bra ända tills dom är vuxna. Fina kaniner kan t.ex. tappa tillväxt under vintern. Eller så kan dom få "tonårsfasoner" för sig under vårvintern när dom bli könsmogna. Och honor kan bli svåra att hantera under sin första dräktighet, eller när dom väl fött sin första kull.

Vidare:
Gulla inte överdrivet mycket med ungarna! Det vi är ute efter som självhushållare är naturligt sociala kaniner. Vi vill ju inte avla kaniner som kanske egentligen är ganska osociala i grunden men som blivit präglingsuppfödda på människor. Om man gullar med dom timmar per dag, så går det egentligen inte att bedöma hur lättskötta och naturligt sociala dom egentligen är! Därmed går det inte heller att bedöma hur bra avelsdjur dom blir, alltså vilka gener dom kommer ge vidare till sina avkomma. Det räcker att man har en daglig skötsel, med nån kortare "gotta-stund" varje dag vid burens öppning, för att man ska lära känna sina kaninkullar och se vilka som har potential eller inte för vidare avel (eller för att bli sällskapsdjur).

En sak till:
Var inte sentimental! Slå ut djur från avel. Det är den allra viktigaste uppgiften man har som kaninuppfödare. Vi har blivit anförtrodda fina kaniner med mycket bra genetik för självhushållning. Vi får inte förstöra det genom att bli lite "blödiga" och vilja behålla vissa kaniner för massa olika skäl som att det var ju "den första ungen" eller att dom har en "särskild färg". Den enda orsaken att tillåta kaniner att bli avelsdjur är att dom är riktigt bra djur, på alla plan. Trots att Gotlandskaninerna är en hotad lantras, så föds det SÅ många kaniner och bara ett fåtal av dom kan bli föräldrar till nästa generation. Så se till att det blir de rätta kaninerna som får chansen. Vi räknar med att köpa in/ spara 3 potentiella avelsdjur för varje individ som slutligen får chans att bli avelskanin. Vi slår alltså ut 2 av 3 innan det verkligen blir dags för avel, under vårvintern och gällande honor även efter deras första säsong. Om dom inte presterar på de två kullarna så blir dom aldrig registrerade.
Redan innan vi sparar djur som "potentiella avelsdjur" över vintern har vi valt bort ca 86%. I snitt sparar vi 12 st av 84 årsungar och något år kanske vi köper in 3 nya hanar. Av dessa 12 sparade väljer vi i slutändan ändå bara ut 2-4 st och av de 3 köpta hanarna oftast bara 1. Var Kräsen! Var kräsen, var riktigt kräsen. 👍
Längst ner på den här sidan har vi skrivit en del av våra urvalskriterier:
forsnashemman.blogspot.se/p/gotlandskaniner_22.html

Slutligen:
Vi trodde nog att det gick att bli lite erfarna på sådär 3-4 års kaninhållning. När jag doktorerade så är det en 4-årig forskarutbildning, och efteråt anses man ha kunskap nog att kunna lägga fram en avhandling och ha något att komma med.
Inte så med djurskötsel!😏
Jag kände mig inte alls veta tillräckligt för att ge råd till nån förrns efter ca 6-7 år, och då gav jag bara råd om enklare saker kring kaninskötsel.

I år, vårt 9'onde år är första gången jag känner att allt verkligen stämmer med kaninerna. Vi vet hyfsat hur vi ska sköta dom för att dom ska ha så bra liv som möjligt (koloni-struktur) och hur och när vi ska para för att få fina kullar som växer bra och överlever till vuxen ålder.
Jag tror säkert att det kommer nya insikter och överraskningar även framöver. Kanske återkommer jag med en mer detaljerad beskrivning av en bra kaninuppfödning i norr framöver. Kanske när vi firar 15 år med Gotlandskaniner här på Forsnäs Hemman! 😀



Inga kommentarer: