Sista vita gurkan

Det här är vår enda gurka av sorten Arboga Vit. Det är något så ovanligt som en kulturarvsmärkt svensk gurka. Vi ville självklart ha en sån intressant sort i vårt växthus och köpte fröer redan första året, när växthuset var nybyggt för 4 år sedan.

Nu, efter fyra års odling, kan vi konstatera att Arboga vit inte trivs i Lappland. Det är den gurka som givit absolut minst skörd, alla de här fyra åren. Vanligen bara en eller två mindre gurkor som möjligen hinner mogna fram alldeles i slutet av säsongen, som nu. Ett år fick vi inte en enda gurka.

Så, det här blir den sista vita Arboga-gurkan vi äter. Det är ingen större förlust förutom att det var en intressant sort. Själva gurkan är i och för sig väldigt krispig och spröd, men smakar bara vatten. Mycket tråkigare än de andra gurkorna vi odlar, t.ex. Muromsk drue, Northern pickling och slangurkan Sonja. 

Tidigare inlägg om gurkodling på Forsnäs Hemman: 

 https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Gurka