Inventeringskurs för skogsskyddare

I helgen var Husbonden och yngste sonen iväg på en inventeringskurs med Naturskyddsföreningen. Dom fick lära sig mängder av intressanta tecken och indikatorer på att en skog är skyddsvärd. Många svampar och lavar, en del mossor och även tecken på hotade djur, som t.ex. granens hackmärken efter tretåig hackspett, fick dom möjlighet att lära sig. 

En av de stora fördelarna med kursen, var att den hölls på två lokala platser. På lördagen var man i ett reservat i Åsele och på Söndagen inte långt från våra marker här i Vilhelmina. Så de olika arter kursmedlemmarna fick lära sig, är också samma arter som man har stor chans att hitta i våra andra små kvarvarande plättar av orörd skog. 

Idag, så fort djuren var omhändertagna, så skyndade sig Husbonden ut i vårt mest "urskogiga" skogsparti och började inventera med sina nyligen införskaffade kunskaper. Och han blev INTE besviken. Han hittade både lunglav, garnlav, rosenticka och inte minst (till vår stora glädje) rynkskinn, som ligger på listan för sårbara arter och som dessutom visat sig minska kraftigt under de senaste decenniernas slutavverkningshets inom skogsindustrin. Han hittade också flera andra skinn som vi nog måste jobba lite på att identifiera med säkerhet. Och hackmärken efter tretåig hackspett, vilket är glädjande men inte så förvånande då vi sett fågeln ett flertal gånger på vår vedbacke. 

Så fort det blir uppehållsväder väntar nästa utmaning, och det vi verkligen sett fram mot. Då ska Husbonden och sonen iväg de knappa 650meter från vårt hemman som en av de få kvarvarande gammalskogs-plättarna i vårt närområde ligger. Dom får nybörjar-inventera och sen ska det skickas lista till storskogsbolagen. Och om den inte räcker, så har vi fått löfte från en av kursledarna att få lite mer kunnig hjälp i en ännu noggrannare inventering. 

Det här skogsavsnittet har vi försökt rädda i nästan 10 år vid det här laget. Hittills har vi fått avslag på att köpa det, och avslag på att få ingå i ett samråd omkring avverkning då detta tydligen bara gäller grannar med faktisk gräns mot den planerade avverkningen. Våra 650 meters avstånd är för långt för att dom ska behöva bry sig. Men, kanske har all vår kontakt med storskogsbolaget ändå gjort lite nytta, för trots att skogen snitslades inför avverkning 2019 så står faktiskt den här lilla remsan gamm-skog längs Vojmån kvar. Och kanske, kanske kan vi nu få mer på fötterna för att faktiskt kunna rädda den här fantastiska lilla orörda plätten, en av få här i södra Lappland.  


Här ett blogginlägg vi skrev när den vackra lilla skogsremsan snitslades inför avverkning:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/03/skogssorg.html

Och här ett inlägg på facebook, där Sebastian Kirppu beskriver hur just vår region är ett riktigt skräckexempel gällande avverkning av gammal skog, vilket vi som bor här verkligen har märkt av de senaste 3 decennierna. Det finns nästan inget kvar här i närområdet, så vi vill verkligen skydda denna lilla remsa som vi har kvar.  https://www.facebook.com/sebastian.kirppu/posts/10155719298036572