Växthuset i februari här i Lappland.

Jag var inne i växthuset idag. Och jag har foto för att bevisa att solen minsann tog sig ovanför trädtopparna och träffade delar av växthusets vägg!!! 😁

Andra upplevelser som var helt överväldigande. Det luktade liksom "jord" men på ett helt annat sätt än på vår/sommar och höst. Jag har aldrig tidigare kommit i kontakt med lukten av bar jord på vintern. Den var skum, och kanske inte helt naturlig. Men ändå kanske visande på vår? Jag menar, växthus är ju inte heller naturliga.
En helt annat ritkigt skum sak var all rimfrost på insidan av kanalplasten. Och inte minst hur den LÄT!?!?!
Alltså ljudet!!! 😮
Redan när jag bräckte upp dörren (efter en halvtimmes skottande och sopande av dörrens hängmekanism) så hörde jag något som lät "överjordiskt" eller kanske onaturligt/syntetiskt. Helt perplex funderade jag på det under tiden jag gick in i växthuset, såg stolparna vi använde för att stötta upp nocken (det är den sneda mörka linjen på bilden) och så stötte jag till något och LJUDET uppträdde igen. Som ett klockspel från yttre rymden. Eller som att älvorna börjat spela xylofon. Eller som ett "regnrör", där kaktustaggar faller nerför en urholkad stam, fast inte kaktustaggar utan taggar av av metall, eller kristaller.
Och DÄR gick det upp en talgdank för mig. 👍För det var alltså den tjocka rimfrosten, på insidan av växthuset som skapade det ljuvliga ljudet.
När vi ruskade loss rimfrostens istaggar från de inre växthusväggarna så föll dom på dom nere taggarna, slog loss dom och så blev det som ett isfall av små, små istaggar nerför väggarna. Det var ett eteriskt ljud!  💗
Makalöst! Nästan overkligt.

Men också, det är bara att konstatera att det är nåååååååågra veckor kvar innan vi kan börja förodla här i växthuset, i "kallare än zon 8". 😜