Det vräker ner från himlen. Vi har fått flera decimeter av den vita varan idag och vädret har inte direkt lämpat sig för annat utomhusarbete än att skyffla. 😏
Så jag har passat på att läsa lite istället. Det är en fantastisk bok om makalösa människor i allra kallaste Nord, som gillar att odla! Det kunde inte passa mer som handen i handsken för mig. Och jag har fullständigt sugits in i berättelsen. 😊
Men, efter dagens snörika siesta har jag läst ut allra sista kapitlet. Som med alla goda böcker infinner sig en viss känsla av förlust. Jag vill ju tillbaks till den fiktiva fjällbyn Akkatjärn och alla "coola" karaktärer med sina härligt udda särdrag. Jag tror nästan att alla av huvudpersonerna finns på riktigt. Dom är så realistiska, för så är vi ju, vi alla som bor här i den extrema glesbygden. 👍
Tack och lov finns det en uppföljare till "Det som spirar ur snö". Bara nu i höstas gav författarinnan Mariana Mattson ut del 2; "Att kunna känna doft av frostrosor". Så om bara några dagar, när jag hunnit få hem boken, kan jag fortsätta att följa Sara-Kajsa, Mina, Anna-Maria och hennes anhang av mer eller mindre nippriga nunnor och såklart alla andra unika och udda individer som funnit sig tillrätta i Marianas litterära låtsasby här uppe i "tjotta-heiti". 💗
Här går alla hennes tre böcker att beställa:
https://www.bod.se/bokshop/catalogsearch/result/index/?q=Mariana+Mattsson
Boken "Inte bara trädgård" är en sammanställning av ett antal krönikor hon skrivit till en trädgårdstidning. Det är också en strålande samling texter som tidvis fick mig att skratta mig halvt fördärvad.
Här ett blogginlägg om när jag läste den:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/tradgardsbok-som-influensa-litteratur.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar