Vårvintersäsongen gör sig påmind genom att det börjar vandra förbi små grupper av strörenar. Det är individer som brutit sig ut från storflocken, troligen för att dom får vårkänslor lite tidigare än majoriteten. Därför börjar dom dra sig upp mot fjället, och tar, som vanligt, svängen förbi oss på Forsnäs Hemman. Renar har vandrat samma vägar i tusentals år, och hos oss innebär det att dom alltid går bakom vårt kokhus, vidare in på myren och där fortsätter upp mot nordväst. 💗
Nedan finns flera länkar från när dom passerat tidigare år.
I år gjorde dom dock något ovanligt. Efter ett första pass bete bakom kokhuset, så gick den lilla flocken ner på Vojmåns is för att vila på maten. Troligen för att kunna ta det lugnt och ha god utsikt över ev. närmande rovdjur. Men ... reglerade vattendrag, som vårt älskade Vojmån, är väldigt opålitliga när det kommer till isen. I och med att storvattenkraftbolaget släpper på vatten precis som dom vill, så bräcks isarna, eller sjunker ihop och får sprickor. Och sen kan flödet ta nya vägar under isen, vilket gröper ur och förtunnar isarna på ständigt nya och inte alltid logiska ställen. Stor, STOR risk för olyckor. Och då vi har haft långvarigt blidväder så hade vi redan börjat se fläckar där isen "ruttnat" (som det kallas) och där är olyckorna överhängande. De senaste dagarna hade det varit något kallare med lite snö, så när renarna lade sig där syntes inga spår av de tunna fläckarna, men .... dom finns där ändå. Och under de år vi bott här har det hänt flera dödsolyckor, med både djur och människor på grund av dessa opålitliga isar.
De här renarna klarade sig dock, och gick upp och tog sig ytterligare en betes-måltid bakom kokhuset innan dom strövade vidare mot nordväst, över myren som alltid.
Värre var det dagen efter renarnas besök. Då såg Husbonden en grupp skidåkare på exakt samma ställe, alldeles vid fläckarna av rutten is. Blodet isade sig i våra ådror och ... jag gjorde en akutinsats. Jag gick ut på förstutrappen och busvisslade och köuk* det högsta jag kunde. "OFF THE ICE", gastade jag "GET OFF THE ICE!". Vi har utländska turister i byn och vi antog att det var dom som gjorde något så ofantligt farlig som att åka på reglerade vattendrag.
Tack och lov verkade dom fatta vad jag menade och ... hela gruppen gjorde en mycket snabb reträtt in mot åkanten.
Jag hade skyhög puls efteråt och hade mardrömmar om vad som hade kunnat hända i ett par nätter efter detta. I och med att det är strömmande vatten så är det i princip en dödsdom att gå genom isen. Man blir direkt svept iväg under isen av strömmen och det finns ingen chans att ta sig upp igen. Och OBS! På strömmande, reglerade vattendrag är alltså isarna ALLTID farliga, under hela vintern, då det är helt omöjligt att förutsäga hur vattenregleringen omformar forsrännorna under vintern.
Nu slapp vi dock det ödet den här gången. Och kanske lärde sig turisterna något också. 😅
*
Att Köuk är samma uttryck som att kula. Men att köuk, vilket jag lärde mig av farmor, är inte att sjunga högt utan att använda diafragman på samma sätt för att ropa högt. Ett praktiskt sätt att kalla hem allt från lekande barn till getter, eller fråga om grannen vill komma över på kaffe. Upp till strax över 100 meter kan man köuk rätt detaljerade meddelanden, och om båda parter är överens om vad ljuden betyder kan man köuk upp till nästan 200 meter. ....
Här tidigare inlägg om när vårvinterns strörenar passerar oss på vägen mot fjället:
https://www.youtube.com/watch?v=3b_AMOuf3Jghttps://forsnashemman.blogspot.com/2020/05/renarna-passerar-forsnas-hemman-pa.htmlhttps://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.htmlHär tidigare inlägg om när isen ruttnar:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/isen-ruttnar.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar