Det går utmärkt att odla oregano i Lappland. Strålande faktiskt! Och smaken är något alldeles extra. Det verkar som att oregano, liksom många kryddväxter och frukt och bär, får en särskild kraft i smaken av våra Lappländska ljusa sommarnätter och klara, friska luft.
 |
| En stor burk egen oregano. |
Det här är mina "kuddar" av 3 sorters oregano. Grekisk, gulbladig och Compactum "Nana". Vi har också "vanlig" oregano, eller kungsmynta som den också kallas. Men den använder jag inte som krydda, däremot ger den mycket goda teer.
 |
| Från vänster: två plantor "Compactum, Nana", en gulbladig oregano och en grekiskt. I korgen: den gulbladiga till höger. |
Och de här oreganoplantorna växer och frodas. Dom är rätt kortlivade perenner, dom ger bäst skörd år 1-3, sen avtar livskraften betänkligt. Så jag har delat dom varje år och har numera två oreganoland till. Dessutom sår jag nya plantor varje år, särskilt av grekisk oregano, som är den som mest används som krydda.
Trots delning varje år växer dom sig stora och bulliga ända tills man snöpligt klipper av dom precis när dom ska till att börja blomma. Jag vintertäcker tjockt med grovhö under senhösten, i södra Sverige skulle det väl motsvaras av halm. Jag är rädd att den fryser bort av barfrost, men än så länge har det inte alls varit några problem. Alla plantor har överlevt och tittar upp tidigt på vårarna. Och smaken på vår Lappländska oregano är alltså något alldeles extra. En hel stor burk fick jag ihop i år så nu är vi självförsörjande tills nästa skörd.
 |
| Oregano-odlaren med fina hunden Jaffa, som tyvärr inte längre finns. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar