Att äta ett hjärta

Vi slaktade två getter idag. Och bland alla de näringsrika rikedomar vi fick från den slakten så fick vi också dessa, två hjärtan. 💗

Rökt hjärta är bland det godaste som finns, oavsett djurslag. Vi äter allt från stora älghjärtan till små kanin- och hönshjärtan som jag trär upp på en tråd (som smultron på ett strå) innan vi saltar och röker dom. Och alla hjärtan är SÅ goda! 😋

Jag har märkt att en del köttstycken triggar känslolivet lite extra. Vissa har extra svårt att äta just sånt som hjärtan, tungor, testiklar, hjärna och ögon. Och många har väldigt svårt med slakt, överhuvudtaget. Att behöva hantera det själv, att faktiskt medvetet ta ett liv för att få äta kött, det berör.

När jag började slakta själv så berörde själva akten mig, djupt. Jag läste på, tränade i timtal, granskade varje rörelse. Allt för att kunna göra det här så smärtfritt och otraumatiskt som möjligt för djuren. Jag kände ett enormt ansvar. Men jag hade inga känslomässiga tvivel om att det var "rätt". Jag är en köttätare, och det enda rätta jag kan göra är att föda upp och slakta de djur jag äter själv. På så sätt kan jag garantera deras livskvalitet från första dagen till sista.

Så när jag hämtar kniven och en kanin, eller sätter slaktmasken mot huvudet på en get eller gris, då finns inga känslomässiga tvivel. Efter de där första nervösa gångerna, fast jag hade tränat, men ändå slaktade som nybörjare, och under överinseende av en mer kunnig slaktare, så är jag nu trygg. Jag vet vad jag gör, jag vet att djuren inte ens uppfattar vad som händer. Och jag kan förse min stora familj med kött av god kvalitet som fått leva första till sista dagen i bästa möjliga livsmiljö. 💗

Tidigare inlägg om:
Tungor: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/12/att-lara-sig-ata-utanfor-boxen.html
Testiklar: http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/03/slaktarinnans-godbit.html
Hjärna: https://forsnashemman.blogspot.com/2013/11/farskalle.html