Malvina, du lilla potatislök.

Idag började den riktiga skörden. Först upp ur landet är potatislöken Malvina. Det är en kändis-växt. Kvinnan som bevarat den under ett långt liv fick utmärkelsen "Guldärtan" år 2006 för sin insats. 👍

Vi odlar den här löken som en ren bevarandeåtgärd. Vi blev tillfrågade av tidigare åldermannen för lök-skrået i föreningen Sesam, om vi kunde tänka oss att "ta den pyttelilla och inte alls produktiva" Malvina under våra vingar. Så, det gjorde vi. 😊

Och den är verkligen inte särskilt rikgivande, lökarna blir ofta bara i storlek som ett krusbär, se den lilla klasen med tre lökar som ligger snett upp till höger i handen på bilden. Och varje sättlök ger oftast bara 2 skördelökar, ibland tre. Mycket sällan fler. 😏

De senaste tre åren har jag dock lyckats bättre med storleken på lökarna. Ledtråden till hur jag skulle sköta dom kunde jag läsa i intervjun med hon som bevarat dom från sin mammas odlingar. Mamman, som hette Malvina, hade  alltid hävdat att löken skulle ha utedassets innehåll som gödsel. Så....det ska vara riktigt välgödslat alltså, tänkte jag och öste på utav bara den. 😅

Och lökarna svarade väl på behandlingen och blev större i storlek, väl lika stora som de flesta andra potatislöks-sorter. Men fortfarande blir det bara en utdelning på dubbla eller trippla antalet mot sättlökarna. 

En stor fördel har dock Malvina för oss här i Kallaste Nord. Den "utvintrar" aldrig. Alla andra löksorter vi haft har så småningom blivit så tja, försvagade eller något att dom får fruktansvärt dåligt resultat under någon sommar och det lilla vi kan skörda helt torkar hop under vintern. Under denna vinter blev jag även av med Bjurholms Potatislök, som vi odlat i 6 år. Ofta har den givit oss god skörd, men förra sommaren var katastrofal och de ca 20 lökar jag lyckades skörda överlevde alltså inte vinterförvaringen. Men lilla envisa Malvina-löken, DEN klarar sig, alltid! Och för det är vi den evigt tacksam. Så vi kommer fortsätta att odla och bevara Malvina. För även om hon inte är frodigt rikgivande, så är hon alltså enormt härdig. 💗

Tidigare inlägg om Malvina potatislök, med intervjun av kvinnan som bevarat den, när hon fick utmärkelsen Guldärten:

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/potatisloken-malvina-fran-byske.html

Lagra lök

En del frågor får man inget vettigt svar på, ens via att söka långt och länge på ackrediterade källor som institut eller vetenskapliga artiklar. Hur man bäst lagrar torkad lök under vintern, var en av de frågorna för mig. Än stod det "i rumstemperatur", än stod det "knappa plusgrader", oftast kring +5c.

Oavsett texten på burken så är det Potatislök Malvina vi ser. Burken är dock perfekt att lagra lök i. Särskilt i +5C.  

Tur har jag att jag kan experimentera själv. Förra vintern delade jag upp min potatislök som skulle lagras. Hälften i vårt kök (rumstemperatur) och hälften i ett frostfritt kallförråd som jag dessutom hade möjlighet att uppvärma med termostat till exakt +5C.
Resultatet av den vintern var tydligt, av lökarna i rumstemperatur så torkade en stor andel ihop, ca 25-30%. Av dom som förvarades i +5C så klarade sig alla, och blev fina plantor när dom sen planterades på våren. Så i år blir nästan alla förvarade där. Men inte riktigt alla för vad händer om strömmen går i mitt frostfria men kalla förråd? En backup måste jag ändå ha nån annanstans. Är det något mitt självhushållningsliv lärt mig så är det att man aldrig ska ha "alla ägg i samma korg".

Dessa på bilden är  potatislök Malvina som härstammar från  Byske i Västerbottens inland, nära Lappland. Vi fick 5 st pyttesmå sättlökar för två säsonger sedan, av Åldermannen (den ansvariga för lök-familjen) i Föreningen Sesam. Tanken var att vi skulle hjälpa till att bevara dom, i sin  ursprungliga närmiljö. Första året blev dom 21 sättlökar som alla klarade sig och detta år strax över 100 som alla verkar vara i gott skick inför lagring. Alltså i snitt lite över 5 lökar per 1 sättlök. Våra nuvarande är i storlek från de i vinbärs-storlek (som de lökar vi fick som utsäde först) till stora plommon. Dom är alltså inte dom största potatislökar vi odlat hittills, men dom är inte heller så mycket mindre än de övriga sorterna, och vi i kalla Lappland är också ganska inställda på att vi måste odla mer av mindre omfångsrika växter för att få samma skörd som i det mer "tropiska" syd-Sverige.
Läs mer om detta här:
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/10/att-ratta-odlandet-efter-matsacken-och.html

Malvinas potatislök har ändå ytterligare potential, känner jag. Dessa lökar var de allra bästa att lagra förra året, även om vi hade lite väl få då för att dra några slutsatser. Dessutom har vi mer skötsel vi kan "slösa" på dom. Tipsen som finns i den artikel där Malvinas dotter Gertrud intervjuas efter att hon blivit förärad "Guldärtan" ger en del info som vi ska utnyttja än bättre de kommande åren.
Här har vi skrivit tidigare om Potatislök Malvina
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/05/potatisloken-malvina-fran-byske.html

Och här är artikel som berättar om hur Malivnas dotter fick utmärkelsen guldärtan för sitt bevarande av denna unika sorts potatislök från vårt Kalla Nord.

Potatislöken Malvina från Byske

Nu är det vårkänslor, även hos oss här i Lappland. Men det är ändå en månad kvar innan vi kommer plantera potatislöken, Malvina från Skellefteåtrakten.

Vi fick äran att hjälpa till att uppföröka den här potatislöken av åldermannen i föreningen Sesam, där vi medlemmar hjälps åt att bevara gammaldags växter. Potatislök är lite kinkig. Vissa arter trivs bara på vissa ställen. Vi har odlat 3 olika sorter genom åren och en av dom ville inte alls växa här, trots att den absolut funkar perfekt nere i Leksand, där den hör hemma.  Den potatislök som blev allra störst hos oss kom från Skåne? Och Bjurholmslöken från kusten här i våra nordliga breddgrader blir nästan lika stor som den Skånska, men tål lång lagring bättre.

Artikel från en lantbrukstidning om Malvinalöken.

Så visst ville vi hjälpa till att försöka bevara Malvinalöken här från kusten i norr. Vi fick 5 pyttesmå sättlökar, knappt större än ett stort vinbär, Men dom tog sig, och nu har vi 21 fina lökar, betydligt större i storlek än dom vi fick som utsäde, så det verkar som att just Malvinalöken trivs hos oss! Inte en enda av lökarna vi skördade i höstas har "säckat ihop" under vinterförvaringen. Alla är i toppskick nu i maj!
Och vi ska alltså snart plantera allihop inför årets odlingssäsong. Så roligt, så tillfredsställande.
Om 3-4 år kanske vi till och med kan erbjuda utsäde om den är lika framgångsrik hos oss om detta första år verkar tyda på!

Här är alla blogginlägg vi skrivit om potatislök:

https://forsnashemman.blogspot.com/search/label/Potatislök

Lokal lök

Potatislök, det är en favorit för oss självförsörjande familjer. Den är troligen identisk med schalottenlök, eller möjligen något mer anpassad  för att vara ännu lättare att lagra. I princip är det bara att torka löken väl och förvara den torrt. De flesta klarar sig även om man förvarar i vanlig rumstemperatur, men bäst resultat har vi haft när vi förvarar löken i ett kallt, torrt och frostfritt förråd.

Vi har odlat potatislök i 6-7 år, två olika sorter, en från södra Sverige och en från Dalarna. Men i våras fick vi tag i en riktigt exklusiv sort: Bjurholms potatislök. Alltså en regional sort, som vi nu lägger all kraft på att föröka upp. Den är exklusiv för att det ännu så länge är väldigt ovanlig. Nyligen räddad från utrotningshot har Backfors Gård  själva bara en liten korg lökar. I våras fick vi förtroendet att odla 5 st här på hemmanet, och redan i höst har dessa 5 blivit 37 nya lökar som kan sättas som utsäde nästa år. Om de ger lika bra skörd kommer vi nästa år att kunna ha 273 st lökar och året efter det hela 2020 st lökar. Och då kommer vi nog också kunna börja använda dom i hushållet, och Bjurholms potatislök kommer att ha blivit en del av ett levande kulturarv igen.

http://egenkombucha.blogspot.se/