Nu kan man rösta på vår lokala judoförening (Vilhelmina Judo), så att dom kan få tillgång till medel från ATGs så kallade "Drömfond". Det kan inte vara en dålig sak, så gå genast hit och gör det!
Man kan tydligen dessutom göra det en gång per dag! 😉
LÄNK FÖR ATT RÖSTA: https://dromfond.se/projekt/vilhelmina-judoklubb/
För det här är en förening som har ALLT det jag vill se av en lokal, äkta samhällsdrivande och -samhällsBYGGANDE förening.
Dom är HELT fantastiska! 💗
Och även om det, som så ofta är ett resultat av ett mindre antal eldsjälars engagemang, så har dom lyckats att också engagera lokalsamhället, väldigt väl och mycket och byggt ett relativt stort team som hjälps åt att driva denna ljuvliga (bland annat) barn- och ungdomsverksamhet. Så, föreningen har blivit ett långlivat och mycket livskraftigt inslag i ett annars ganska vissnande lokalsamhälle.
I vilket fall, judoverksamheten "uppenbarade" sig för mig när sonen var bara knappt fyllda två år, genom att han följde med pappa Per med "Äldste" sonen (titta här Isak) på judo för hans åldersgrupp. Ca 6-åringar.
Det var en skön stund för mig, som annars bar sonen jämt nästan, att ha egentid någon timme eller två.
 |
| Ett foto på sonen 2 år, när han medverkade i Lejon-gruppen. Det sitter på kylskåpet sedan många år! |
Snart åkte hela familjen en timme tidigare för att vara med på minsta barngruppens Judo-timme, som kallades "Lejonungarna" om inte minnet sviker mig. Och mamma fick två timmar hemma, helt ensam. TOTAL lycka, vet alla som varit i DEN situationen. 😅
Judon var den perfekta barnaktiviteten! Och Vilhelminas UNDERBARA förening passade som handen i handsken. Och var verkligen engagerade i varje enskilt unge. Till och med lite individuella typer, som sonen. Judon fyllde i och lärde honom mer av detta med socialitet i lite större grupper och att känna gemenskap i aktivitet, som den lilla kristna friskolan som jag valde till sonen också gjord**.
Det som är gemensamt för den kristna skolan och Vilhelmina Judo, är en mycket viktig egenskap, i alla samhällsbyggande verksamheter. Båda var småskaliga sammanhang, med engagerade vuxna, som bemötte varje barn som den individ dom är. Det handlar helt enkelt om att bygga ett väldigt naturligt socialt sammanhang där engagerade och kärleksfulla vuxna aktiverar barnen i lärande aktiviteter. Har säkert förekommit i vår art sedan apstadiet. Som vi förresten fortfarande är kvar på.
Dessa ljuvliga lärare och ledare tar barnen (och unga vuxna) på allvar, verkligen SER dom och bemöter dom med genuina känslor. Judo-föreningen (och skolan) LEVERERADE verkligen under sonens uppväxt, dom gav honom precis det där jag hade önskat för honom.
Jag har mycket mer gott att säga om dom, om att bygga teamkänsla, eller gruppkänsla, skulle jag väl säga. Att ta ansvar för sina egna handlingar, att agera respektfullt, att röra sig eftertänksamt. I allt från det stora till det lilla är judon och just den här föreningen helt makalösa.💗***
Och nu ska dom lära gamlingar trilla. SKITBRA! Säger jag. Hoppas ni får pengarna för samhällsorganisationer som er är sånt en samhällsfilosof som jag verkligen drömmer om, för alla samhällen överallt!
Själv ska jag absolut rösta på er varje dag. 👍
Titta gärna på den fina filmen här:
https://vimeo.com/976534111Det kan till och med hända att jag kommer förbi själv på någon kurs, jag är ju verkligen ingen ungdom längre.
Å andra sidan, är det något jag lärt mig här på Forsnäs Hemman, i Lapplands extrema glesbygd, så är det ju att halka!😅
Så den delen av kroppsminnet har jag nog "upprätthållit kompetensen" i rätt bra ändå, i den här skruttiga kroppen, bara genom att jag bor där jag bor.
Dessutom är jag ju ändå eremit! 😏
---
Tidigare inlägg om judon!
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/01/judo-framgangar.htmlhttps://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/05/orange-balte.htmlhttps://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2014/02/hjartliga-kokostoppar.html*Jag har beslutat mig för att införa asterisker i mitt skrivande. Så kan linjära människor som inte orkar med mitt svammel skippa en del. Men det finns riktiga guldkorn även i fotnoterna alltså. 😉
Och jo, skulle bara säga att den här texten nog egentligen heter "Skrönan om det välstrukturerade samället", eller något liknande.
** I familjen kallas den handlingen (valet av skola till sonen) för "den oheliga alliansen", mellan tvärateistiska mamma och den lilla frikyrkliga F-9-skolan, men det är en senare berättelse. Friskolan gjorde ett ypperligt jobb med den delen av sonens uppväxt, just för att dom var så småskaliga och drevs av den där typiska goda självbilden som många mycket trevliga frikyrkliga lite bättre belästa och inte så där väldigt frenetiskt religiösa individer kan motiveras av att kapitulationsrollsgestalta. Goda människor, kort sagt. Och i en småskalig miljö, OCH självbilden av god och etisk och närvarande pedagog. Det kunde inte gå fel, tänkte jag. Och det gick det inte heller. För främst är vi varken ateister eller religiösa, utan människor, helt enkelt. Med empati och ögon att se med, även många religiösa. Även om många av dom också stänger ögonen när det är bekvämt eller svårt att förstå. I vilket fall, hejja Strandskolan, Vilhelmina och tack och LOV att sonen slapp den kommunala skolan som hans två äldre syskon och syskonssyskonet tyvärr utsattes för. *** Jag är till och med beredd att göra avkall på min totala avsky för tävlande, för ... judon lär barnen att se "motståndaren" som en medspelare. Att man hedrar sin motståndare genom att ge dom en "fair fight". Vilket också är ytterligare en sak jag tycker att Vilhelmina Judo fått helt rätt känsla i. Att lära ut sportsligt agerade och faktiskt ren, empatiskt baserad omsorg! Och att uppmuntra på ett helt adekvat sätt, att få barnen att känna stolthet att dom lyckas, men samtidigt aldrig vila på lagrarna. Ett allt igenom helt balanserat synsätt och en humanistiskt byggd verksamhet, från grunden! Jag kan helt enkelt inte säga nog många goda ord om denna förening!
Som vanligt har det ju att göra med de vuxna förebilderna i gruppen och jag är bara SÅ glad att alla dessa ledare och olika nivåer av aktiva har funnits där under sonens uppväxt. Kanske inte minst Katrin och nu på sistone också Björn. Tack, från djupet av mitt hjärta. Jag kan banne mig inte FÖRSTÅ att sonen snart fyller "vuxen", även innan 1969, vilket jag alltid hävdat skulle behöva vara den officiella vuxenåldern (åtminstone!).
Och han ska flytta hemifrån i februari och ska GIFTA sig! Vem såg DET på horisonten. 😊
Tack igen!
Verkligen!
